Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/2116 av den 2 december 2021 om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av förordning (EU) nr 1306/2013

(1)

I kommissionens meddelande av den 29 november 2017 med titeln Framtiden för livsmedel och jordbruk fastställs att den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) bör fortsätta att öka sina insatser för att möta kommande utmaningar och utnyttja de möjligheter som ges, genom att öka sysselsättning, tillväxt och investeringar, vidta åtgärder mot klimatförändringarna, göra anpassningar efter klimatförändringarna samt föra ut forskning och innovation från laboratorierna och ut på fältet och marknaderna. Den gemensamma jordbrukspolitiken bör dessutom ta hänsyn till de frågor allmänheten anser vara viktiga när det gäller en hållbar jordbruksproduktion.

(2)

I enlighet med artikel 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) bör målen i Förenta nationernas Agenda 2030 för hållbar utveckling, inklusive unionens skyldigheter i fråga om begränsning av klimatförändringarna och utvecklingssamarbete, beaktas vid genomförandet av den gemensamma jordbrukspolitiken.

(3)

Den nuvarande gemensamma jordbrukspolitikens genomförandemodell baserad på kravuppfyllelse bör justeras för att säkerställa starkare fokus på resultat och prestation. Därför bör unionen fastställa grundläggande politiska mål, interventionstyper och grundläggande unionskrav medan medlemsstaterna bör ha ett större ansvar för att målen nås. Följaktligen är det nödvändigt att säkerställa ökad subsidiaritet och flexibilitet så att det blir möjligt att ta större hänsyn till lokala förhållanden och behov. Enligt den nya genomförandemodellen för den gemensamma jordbrukspolitiken bör därför medlemsstaterna ha ansvaret för att anpassa sina GJP-interventioner till sina specifika behov och de grundläggande unionskraven, i syfte att maximera åtgärdernas bidrag till den gemensamma jordbrukspolitikens mål. För att fortsätta att säkerställa en gemensam strategi och lika förutsättningar bör medlemsstaterna också fastställa och utforma ramen för efterlevnad och kontroll för stödmottagarna, inbegripet i fråga om efterlevnad av normerna för god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden samt föreskrivna verksamhetskrav.

(4)

I den gemensamma jordbrukspolitiken ingår olika interventioner och åtgärder, varav en stor del ingår i de strategiska GJP-planer som avses i avsnitt III i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/2115 (5). Andra följer fortfarande den traditionella logiken för kravuppfyllelse. Det är viktigt att tillhandahålla finansiering för alla interventioner och åtgärder i syfte att bidra till den gemensamma jordbrukspolitikens mål. Båda dessa interventioner och åtgärder har vissa gemensamma inslag, och därför bör finansieringen av dem hanteras genom samma bestämmelser. När det är nödvändigt bör dessa bestämmelser dock medge särbehandling. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 (6) reglerar två europeiska jordbruksfonder, nämligen Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu). Dessa två fonder bör bibehållas inom ramen för den här förordningen. Med tanke på omfattningen av den nuvarande reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken bör förordning (EU) nr 1306/2013 ersättas.

(5)

Bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (7) (budgetförordningen), i synnerhet bestämmelserna om delad förvaltning med medlemsstaterna, om hur ackrediterade organ fungerar och om budgetprinciper, bör tillämpas på interventioner och åtgärder enligt den här förordningen.

(6)

För att harmonisera medlemsstaternas tillämpning av bestämmelsen om force majeure bör denna förordning, när så är lämpligt, föreskriva undantag från den gemensamma jordbrukspolitikens regler vid force majeure och exceptionella omständigheter samt en icke-uttömmande förteckning över tänkbara fall av force majeure och exceptionella omständigheter för godkännande av de behöriga nationella myndigheterna. De behöriga nationella myndigheterna bör besluta om force majeure eller exceptionella omständigheter från fall till fall, baserat på relevanta fakta.

(7)

Dessutom bör denna förordning föreskriva undantag från den gemensamma jordbrukspolitikens regler vid force majeure och exceptionella omständigheter, exempelvis vid en allvarlig väderhändelse som orsakar så allvarliga skador på stödmottagarens jordbruksföretag att de kan jämföras med en allvarlig naturkatastrof.

(8)

Unionens allmänna budget (unionens budget) bör finansiera utgifterna för den gemensamma jordbrukspolitiken, inklusive utgifterna för interventioner enligt strategiska GJP-planer inom ramen för avdelning III i förordning (EU) 2021/2115, antingen direkt genom EGFJ och Ejflu eller inom ramen för delad förvaltning med medlemsstaterna. Det bör specificeras vilka typer av utgifter som kan finansieras via dessa två fonder.

(9)

För att uppnå den gemensamma jordbrukspolitikens mål enligt artikel 39 i EUF-fördraget och för att följa principen om delad förvaltning som föreskrivs i artikel 63 i budgetförordningen, bör medlemsstaterna säkerställa att det finns nödvändiga styrningssystem. Det bör därför i den här förordningen införas bestämmelser om hur styrande organ, nämligen behörig myndighet, utbetalande organ, samordningsorgan och attesterande organ ska utses.

(10)

Det krävs bestämmelser om medlemsstaternas ackreditering av utbetalande organ och utseende och ackreditering av samordningsorgan, om fastställandet av förfaranden för inhämtande av förvaltningsförklaringar, dokument avseende årliga avslut, en årlig sammanfattning av de slutliga revisionsrapporterna och prestationsrapporter samt om godkännandet av förvaltnings- och övervakningssystem, rapporteringssystem och oberoende organs godkännande av årsräkenskaper. För att säkerställa öppenhet och insyn i det system av kontroller som ska utföras på nationell nivå, särskilt när det gäller förfaranden för godkännande, validering och utbetalning, och för att minska den administrativa bördan och antalet revisioner för kommissionen och för medlemsstater där varje utbetalande organ måste ackrediteras, bör dessutom antalet myndigheter och organ som tilldelas sådana befogenheter begränsas med beaktande av varje medlemsstats konstitutionella bestämmelser. När en medlemsstats konstitutionella ram omfattar regioner bör den medlemsstaten på vissa villkor ha möjlighet att ackreditera regionala utbetalande organ.

(11)

Om en medlemsstat ackrediterar fler än ett utbetalande organ, bör den utse ett enda offentligt samordningsorgan för att säkerställa konsekvens i förvaltningen av EGFJ och Ejflu, för att upprätta en förbindelse mellan kommissionen och de olika ackrediterade utbetalande organen och för att säkerställa att den information som kommissionen begär om de olika utbetalande organens verksamhet överlämnas utan dröjsmål. Det samordningsorganet bör också vidta och samordna åtgärder i syfte att avhjälpa eventuella allmänna brister som iakttas på nationell nivå, hålla kommissionen informerad om eventuell uppföljning och säkerställa den harmoniserade tillämpningen av unionens regler med beaktande av eventuella begränsningar eller restriktioner på grund av gällande konstitutionella bestämmelser.

(12)

Inom den nya genomförandemodellen för den gemensamma jordbrukspolitiken är involverandet av utbetalande organ som har ackrediterats av medlemsstaterna en viktig förutsättning för rimlig säkerhet om att de mål som fastställs i berörda strategiska GJP-planer kommer att kunna nås genom de interventioner som finansieras via unionens budget. Det bör därför uttryckligen föreskrivas i denna förordning att endast utgifter som utbetalas av ackrediterade utbetalande organ kan ersättas via unionens budget. Utgifter som finansieras av unionen för interventioner som avses i förordning (EU) 2021/2115. bör dessutom ha motsvarande output och bör vara förenliga med de grundläggande unionskraven och med styrningssystemen.

(13)

För att få en överblick över offentliga och privata attesterande organ och förfoga över aktuell information om aktiva attesterande organ bör kommissionen få information från medlemsstaterna och föra ett aktuellt register över dessa organ. Det är nödvändigt att kommissionen varje år översänder förteckningen över de utsedda attesterande organen till Europaparlamentet, så att det förfogar över korrekt och aktuell information.

(14)

Inom ramen för budgetdisciplinen är det nödvändigt att ange ett årligt tak för de utgifter som finansieras genom EGFJ med beaktande av de högsta belopp som fastställs för EGFJ i enlighet med den fleråriga budgetram som föreskrivs i rådets förordning (EU, Euratom) 2020/2093 (8).

(15)

Budgetdisciplinen kräver också att det årliga tak för utgifter som finansieras genom EGFJ iakttas under alla omständigheter och i alla stadier av budgetförfarandet och genomförandet av budgeten. Därför är det nödvändigt att betrakta det nationella taket för direktstöd per medlemsstat som anges i förordning (EU) 2021/2115 som ett finansieringstak för sådant direktstöd för medlemsstaten i fråga, och att ersättningen för dessa utbetalningar inte överstiger det finansieringstaket.

(16)

För att säkerställa att de belopp som ska finansiera den gemensamma jordbrukspolitiken är förenliga med de årliga taken bör den mekanism för finansiell disciplin som justerar nivån på direktstödet bibehållas. En jordbruksreserv bör bibehållas för att stödja jordbrukssektorn i de fall då marknadsutveckling eller kriser påverkar jordbruksproduktionen eller -distributionen. Artikel 12.2 d i budgetförordningen föreskriver att anslag som inte blivit föremål för några åtaganden endast får överföras till nästa budgetår i den mening som avses i artikel 9 i budgetförordningen (budgetår). För att avsevärt förenkla genomförandet för stödmottagare och nationella förvaltningar bör en mekanism för löpande överföring användas, där outnyttjade belopp från den reserv för kriser inom jordbrukssektorn som inrättas 2022 används. För detta krävs ett undantag från artikel 12.2 d i budgetförordningen, så att anslag som inte blivit föremål för några åtaganden kan föras över för att finansiera jordbruksreserven de kommande budgetåren till och med 2027. För budgetåret 2022 krävs dessutom ett undantag, eftersom det totala outnyttjade belopp från reserven för kriser inom jordbrukssektorn som finns tillgängligt vid utgången av budgetåret 2022 bör överföras till budgetåret 2023 och motsvarande budgetpost för den nya jordbruksreserven inrättad enligt den här förordningen och inte till fullo återföras till de budgetposter som täcker direktstödsinterventioner inom ramen för den strategiska GJP-planen. För att maximera de belopp som ska återbetalas till jordbrukarna under budgetåret 2023 bör dock alla andra tillgängliga medel inom ramen för det särskilda utgiftstak för EGFJ för budgetåret 2023 som fastställs i förordning (EU, Euratom) 2020/2093 användas först för att inrätta den nya jordbruksreserven under budgetåret 2023.

(17)

För att undvika en alltför stor administrativ börda för nationella förvaltningar och jordbrukare, och för att i största möjliga utsträckning förenkla förfarandena och begränsa stödansökningsblanketternas komplexitet, bör utbetalningen av de belopp som överförs från föregående budgetår för jordbruket (räkenskapsår) när det gäller tillämpad finansiell disciplin inte ske när finansiell disciplin tillämpas för andra året i rad (år N + 1) eller när det totala beloppet av anslag som inte blivit föremål för några åtaganden uppgår till mindre än 0,2 % av EGFJ:s årliga tak.

(18)

De åtgärder som vidtas för att fastställa det ekonomiska bidraget från EGFJ och Ejflu när det gäller att beräkna de finansiella taken, påverkar inte den befogenhet som budgetmyndigheten har enligt EUF-fördraget. Dessa åtgärder bör därför grundas på den finansieringsram som fastställs i enlighet med det interinstitutionella avtalet av den 16 december 2020 mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning samt om nya egna medel, inbegripet en färdplan för införandet av nya egna medel (9).

(19)

Budgetdisciplinen innebär också en fortgående granskning av budgetsituationen på medellång sikt. Kommissionen bör vid behov föreslå Europaparlamentet och rådet lämpliga åtgärder för att säkerställa att medlemsstaterna iakttar de tak som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2020/2093. Dessutom bör kommissionen alltid helt och fullt utnyttja sina förvaltningsbefogenheter för att se till att det årliga taket iakttas och bör, om det visar sig nödvändigt, föreslå Europaparlamentet och rådet, eller enbart rådet, när så är lämpligt, lämpliga åtgärder för att rätta till budgetsituationen. Om det vid slutet av ett budgetår visar sig att medlemsstaternas anspråk på ersättning skulle leda till att det årliga taket överskrids, bör kommissionen kunna fatta beslut om åtgärder som säkerställer dels en preliminär fördelning av de tillgängliga beloppen till medlemsstaterna i proportion till deras ännu icke reglerade anspråk på ersättning, dels åtgärder som säkerställer att det tak som fastställts för det berörda året iakttas. Utbetalningarna för det året bör verkställas påföljande budgetår, och det totala beloppet av unionsfinansiering per medlemsstat samt eventuell kompensation som ska ges med avseende på medlemsstaterna bör slutgiltigt fastställas för att säkerställa att det fastställda beloppet respekteras.

(20)

När budgeten genomförs bör kommissionen använda sig av ett månatligt system för tidig varning och övervakning för jordbruksutgifterna för att så snabbt som möjligt, om det finns risk för att det årliga taket överskrids, kunna vidta lämpliga åtgärder inom ramen för sina förvaltningsbefogenheter och föreslå andra åtgärder om de tidigare åtgärderna skulle visa sig vara otillräckliga. Kommissionen bör regelbundet överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om de utbetalda utgifternas utveckling hittills i förhållande till profilerna och bör lämna en bedömning av det troliga genomförandet under återstoden av budgetåret.

(21)

I fråga om EGFJ bör de finansiella resurser som krävs för att täcka de utgifter som de ackrediterade utbetalande organen betalar ut ställas till medlemsstaternas förfogande av kommissionen i form av ersättning på grundval av en redovisning av de utgifter som dessa organ har betalat ut. I avvaktan på sådan ersättning i form av månadsutbetalningar bör finansiella resurser mobiliseras av medlemsstaterna med utgångspunkt i de ackrediterade utbetalande organens behov. Det bör uttryckligen fastställas i denna förordning att medlemsstaternas och stödmottagarnas administrativa kostnader och personalkostnader i samband med genomförandet av den gemensamma jordbrukspolitiken bör bäras av medlemsstaterna och stödmottagarna.

(22)

För att framför allt ge kommissionen medel för att förvalta jordbruksmarknaderna, underlätta övervakningen av jordbruksrelaterade utgifter och övervaka jordbruksresurserna på medellång och lång sikt, inklusive de som rör miljö- och klimatresiliens samt framstegen mot relevanta unionsmål, bör användning av det agrometeorologiska systemet och inhämtande och förbättring av satellitbilder föreskrivas.

(23)

Kommissionen bör ges möjlighet att övervaka marknaderna med beaktande av unionens mål och åtaganden, inbegripet en konsekvent politik för utveckling, för att bidra till marknadernas öppenhet.

(24)

När det gäller den finansiella förvaltningen av Ejflu bör det finnas bestämmelser om budgetåtaganden, tidsfrister för utbetalningar, återtaganden och avbrott. Interventioner för landsbygdsutveckling bör finansieras från unionens budget baserat på åtaganden i form av årliga delbetalningar. Medlemsstaterna bör kunna få tillgång till de avsedda unionsmedlen så fort de strategiska GJP-planerna godkänts. Det behövs därför ett system för förfinansiering med lämpliga begränsningar för att säkerställa ett regelbundet flöde av medel så att betalningarna till stödmottagarna inom ramen för interventionerna görs vid lämplig tidpunkt.

(25)

Vid sidan av förfinansiering är det nödvändigt att göra skillnad mellan mellanliggande betalningar och slutbetalningar från kommissionen till de ackrediterade utbetalande organen. Det är också nödvändigt att fastställa närmare bestämmelser för dessa utbetalningar. Regeln om automatiskt återtagande av medel bör bidra till att genomförandet av interventioner påskyndas och till en sund ekonomisk förvaltning. Reglerna om nationella ramar i medlemsstater med regionala interventioner som fastställs i förordning (EU) 2021/2115 ger också medlemsstaterna ett verktyg för att säkerställa verkställande och sund ekonomisk förvaltning.

(26)

Medlemsstaterna bör säkerställa att unionsstödet betalas ut till stödmottagarna i tid, så att de kan använda det på ett effektivt sätt. Om medlemsstaterna inte iakttar de tidsfrister som fastställs i unionsrätten kan allvarliga problem uppstå för stödmottagarna, och det kan också äventyra unionens årliga budgetering. Därför bör utgifter som har uppkommit sedan tidsfristen löpt ut uteslutas från unionsfinansiering. I enlighet med proportionalitetsprincipen bör kommissionen dock kunna fastställa bestämmelser om undantag från denna generella regel när det gäller EGFJ och Ejflu.

(27)

När kommissionen fullgör sina uppgifter i samband med genomförandet av unionens budget bör den iaktta proportionalitetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget). Dessutom är det nödvändigt att bestämmelserna för genomförandet och användningen av EGFJ och Ejflu iakttar proportionalitetsprincipen och beaktar det övergripande målet att minska den administrativa bördan för de organ som är involverade i förvaltningen och kontrollen av programmen.

(28)

I enlighet med strukturen för och huvuddragen i den nya genomförandemodellen för den gemensamma jordbrukspolitiken bör stödberättigandet för de utbetalningar som görs av medlemsstaterna inom ramen för unionsfinansiering inte längre avgöras av lagligheten och korrektheten i utbetalningarna till enskilda stödmottagare. När det gäller de interventionstyper som avses i förordning (EU) 2021/2115, och utan att det påverkar de särskilda stödberättigandereglerna för det grödspecifika stödet för bomull som anges i den förordningen, bör medlemsstaternas utbetalningar i stället vara stödberättigande om det finns en motsvarande output och de tillämpliga grundläggande unionskraven iakttas.

(29)

I förordning (EU) nr 1306/2013 föreskrivs minskningar och innehållanden av månadsutbetalningar eller mellanliggande betalningar för att stödja kontrollen av laglighet och korrekthet. Med den nya genomförandemodellen för den gemensamma jordbrukspolitiken bör dessa verktyg användas för att främja prestationsbaserat genomförande. Skillnaden mellan minskningar och innehållanden bör också klargöras.

(30)

Förfarandet för att minska EGFJ-utbetalningar för bristande efterlevnad av de finansiella tak som fastställs i unionsrätten bör förenklas och anpassas till det förfarande som används för Ejflu-utbetalningar i detta sammanhang.

(31)

Medlemsstaterna bör sända årsräkenskaperna, en årlig prestationsrapport om genomförandet av den strategiska GJP-planen, den årliga sammanfattningen av de slutliga revisionsrapporterna och förvaltningsförklaringen till kommissionen senast den 15 februari varje år. I de fall då dessa handlingar inte sänds, och kommissionen därmed inte kan avsluta räkenskaperna för det berörda utbetalande organet eller kontrollera utgifternas stödberättigande i förhållande till rapporterad output, bör kommissionen kunna hålla inne dessa månadsutbetalningar och avbryta den kvartalsvisa ersättningen tills de utestående handlingarna inkommer.

(32)

En ny form av betalningsinnehållande bör införas för situationer när output ligger på en onormalt låg nivå. När rapporterad output ligger på en onormalt låg nivå i förhållande till de deklarerade utgifterna, och när medlemsstaterna inte kan ange vederbörligen motiverade skäl till den situationen, bör kommissionen, utöver att minska utgifterna för räkenskapsår N – 1, kunna hålla inne framtida utgifter relaterade till den intervention där output låg på en onormalt låg nivå. Sådana innehållanden bör bekräftas i det årliga beslutet om prestationsavslutet.

(33)

När det gäller den fleråriga prestationsövervakningen bör kommissionen också kunna hålla inne utbetalningar. Därför bör kommissionen, vid försenade eller otillräckliga framsteg för att nå de mål som anges i en medlemsstats strategiska GJP-plan för vilken medlemsstaten inte kan anföra vederbörligen motiverade skäl, kunna begära att den berörda medlemsstaten ska vidta de avhjälpande åtgärder som krävs i enlighet med en handlingsplan som ska fastställas i samråd med kommissionen och som ska innehålla tydliga framstegsindikatorer och en tidsram inom vilken framstegen ska uppnås. Om medlemsstaten varken lämnar in eller genomför handlingsplanen, om handlingsplanen är uppenbart otillräcklig för att råda bot på situationen eller om den inte har ändrats i enlighet med kommissionens skriftliga begäran, bör kommissionen kunna hålla inne månadsutbetalningarna eller de mellanliggande betalningarna. Kommissionen bör återbetala de innehållna beloppen om tillfredsställande framsteg mot målen har uppnåtts på grundval av prestationsöversynen eller på grundval av medlemsstatens frivilliga anmälan under budgetåret om framstegen med handlingsplanen och med de korrigerande åtgärder som vidtagits för att avhjälpa bristerna.

(34)

Med tanke på den nödvändiga övergången till en resultatorienterad prestationsmodell bör kommissionens begäran om en handlingsplan för räkenskapsåret 2025 inte leda till innehållande av utbetalningar före den följande prestationsöversynen för räkenskapsåret 2026.

(35)

Som var fallet enligt förordning (EU) nr 1306/2013 bör kommissionen kunna hålla inne utbetalningar om styrningssystemenens funktion har allvarliga brister, inklusive vid bristande efterlevnad av unionens grundläggande krav och otillförlitlig rapportering. Det är dock nödvändigt att se över villkoren för innehållande av utbetalningar för att göra mekanismen effektivare. De ekonomiska följderna av sådana innehållanden bör beslutas genom ett ad hoc-förfarande för kontroll av överensstämmelse.

(36)

Behöriga nationella myndigheter bör göra hela de GJP-utbetalningar som föreskrivs i unionsrätten till stödmottagarna.

(37)

För att tillåta återanvändning av vissa typer av inkomster relaterade till den gemensamma jordbrukspolitiken för GJP-syften bör dessa anses som inkomster avsatta för särskilda ändamål. Förteckningen över belopp i artikel 43 i förordning (EU) nr 1306/2013 bör ändras och dessa bestämmelser harmoniseras och sammanföras med befintliga bestämmelser om inkomster avsatta för särskilda ändamål.

(38)

Förordning (EU) nr 1306/2013 innehåller en förteckning över informationsåtgärder med koppling till den gemensamma jordbrukspolitiken samt deras syften och den fastställer regler för hur de ska finansieras och för hur motsvarande projekt ska genomföras. De särskilda bestämmelser som rör informationsåtgärdernas mål och vilka typer av informationsåtgärder som finansieras bör föras över till den här förordningen.

(39)

Finansieringen av åtgärder och interventioner inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken omfattas i stor utsträckning av principen om delad förvaltning. För att säkerställa sund ekonomisk förvaltning av unionens medel bör kommissionen kontrollera hur de myndigheter i medlemsstaterna som ansvarar för att göra utbetalningar förvaltar medlen. Det är lämpligt att fastställa vilken typ av kontroller som ska utföras av kommissionen, ange villkoren för kommissionens genomförande av unionens budget och klargöra medlemsstaternas samarbetsskyldigheter.

(40)

För att kommissionen ska kunna fullgöra sin skyldighet att kontrollera att det i medlemsstaterna finns väl fungerande system för förvaltning och kontroll av unionens utgifter, och utan att det påverkar medlemsstaternas egna kontroller, bör kontroller även kunna utföras av personer som bemyndigats av kommissionen att agera på dess vägnar, som bör ha möjlighet att begära assistans från medlemsstaterna.

(41)

Det är nödvändigt att i största möjliga utsträckning använda informationsteknik för att ta fram den information som ska lämnas till kommissionen. När kontroller utförs bör kommissionen omedelbart ha fullständig tillgång till de uppgifter som rör utgifter, både i pappersform och i elektronisk form.

(42)

I syfte att tillämpa budgetförordningens krav vad gäller ömsesidig tillit till revisioner, minska risken för överlappningar mellan revisioner som görs av olika institutioner och minimera kostnaderna för kontroller och den administrativa bördan för stödmottagarna och medlemsstaterna, är det nödvändigt att fastställa regler om samordnad granskning och göra det möjligt för kommissionen att förlita sig på det arbete som utförs av tillförlitliga attesterande organ, med vederbörligt beaktande av principen om samordnad granskning och proportionalitetsprincipen i förhållande till risknivån för unionens budget.

(43)

När det gäller genomförandet av den samordnade granskningen, där kommissionen i regel bör förlita sig på det arbete som utförs av de attesterande organen, med beaktande av sin egen riskbedömning av behovet av de kontroller som den ska utföra i den berörda medlemsstaten, bör kommissionen kunna utföra kontroller om den har informerat den berörda medlemsstaten om att den inte kan förlita sig på det attesterande organets arbete. Dessutom bör kommissionen, för att kunna fullgöra sina uppgifter enligt artikel 317 i EUF-fördraget, kunna utföra kontroller om det kan föreligga allvarliga brister i styrningssystemens funktion som inte följs upp av den medlemsstaten.

(44)

För att kunna upprätta den finansiella förbindelsen mellan de ackrediterade utbetalande organen och unionens budget, bör kommissionen årligen avsluta dessa organs räkenskaper inom ramen för det årliga finansiella avslutet. Beslutet om avslutande av räkenskaperna bör begränsas till kontroll av att räkenskaperna är fullständiga, korrekta och sanningsenliga, och bör inte omfatta utgifternas förenlighet med unionsrätten.

(45)

I linje med den nya genomförandemodellen för den gemensamma jordbrukspolitiken bör ett årligt prestationsavslut inrättas för att kontrollera att utgifterna är stödberättigande i förhållande till rapporterad output. För att hantera situationer där de deklarerade utgifterna inte har motsvarande rapporterad output och medlemsstaterna inte kan motivera den avvikelsen bör en mekanism för minskade utbetalningar införas.

(46)

Kommissionen har ansvar för genomförandet av unionens budget i samarbete med medlemsstaterna i enlighet med artikel 317 i EUF-fördraget. Kommissionen bör därför kunna besluta huruvida de utgifter som medlemsstaterna betalat ut är förenliga med unionsrätten. Medlemsstaterna bör ges möjlighet att motivera sina beslut om utbetalningar och ha möjlighet till förlikning vid oenighet mellan dem och kommissionen. För att ge medlemsstaterna rättslig och ekonomisk säkerhet när det gäller tidigare betalda utgifter bör det fastställas en preskriptionstid för kommissionens beslut om de ekonomiska följderna av bristande efterlevnad.

(47)

Enligt artikel 9 i förordning (EU) 2021/2115 är medlemsstaterna skyldiga att genomföra de strategiska GJP-planerna såsom de godkänts av kommissionen i enlighet med artiklarna 118 och 119 i den förordningen. Eftersom denna skyldighet utgör ett grundläggande unionskrav bör kommissionen, om allvarliga brister upptäcks i en medlemsstats genomförande av sin strategiska GJP-plan, kunna besluta att undanta den riskutsatta utgift som påverkas av sådana brister från unionsfinansiering.

(48)

För att skydda de ekonomiska intressena i unionens budget bör medlemsstaterna införa system för att säkerställa att interventioner som finansieras av EGFJ och Ejflu verkligen genomförs och att det görs korrekt, samtidigt som den nuvarande robusta ramen för sund ekonomisk förvaltning bibehålls. Dessa system bör omfatta kontroller av stödmottagare genom bedömning av om de uppfyller stödberättigandekriterierna och andra villkor samt de skyldigheter som fastställs i de nationella strategiska GJP-planerna och tillämpliga unionsregler.

(49)

I enlighet med budgetförordningen, Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 (10) samt rådets förordningar (EG, Euratom) nr 2988/95 (11), (Euratom, EG) nr 2185/96 (12) och (EU) 2017/1939 (13) ska unionens ekonomiska intressen skyddas genom proportionella åtgärder, inbegripet åtgärder avseende förebyggande, upptäckt, korrigering och utredning av oriktigheter, inklusive bedrägerier, avseende krav på återbetalning av medel som förlorats, betalats ut på felaktiga grunder eller använts felaktigt samt, när så är lämpligt, avseende påförande av administrativa sanktioner.

I enlighet med förordningarna (Euratom, EG) nr 2185/96 och (EU, Euratom) nr 883/2013 har Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) befogenhet att göra administrativa utredningar, inklusive kontroller och inspektioner på platsen, i syfte att fastställa om det har förekommit bedrägerier, korruption eller annan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen. I enlighet med förordning (EU) 2017/1939 har Europeiska åklagarmyndigheten (Eppo) befogenhet att utreda och lagföra brott som skadar unionens ekonomiska intressen, i enlighet med vad som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 (14). I enlighet med budgetförordningen ska varje person eller enhet som mottar medel från unionen samarbeta till fullo för att skydda unionens ekonomiska intressen, bevilja kommissionen, Olaf, revisionsrätten och – när det gäller de medlemsstater som deltar i fördjupat samarbete enligt förordning (EU) 2017/1939 – Eppo de rättigheter och den tillgång som krävs och säkerställa att tredje parter som är involverade i förvaltningen av medel från unionen beviljar likvärdiga rättigheter.

(50)

Medlemsstaterna bör ha system som de kan använda för rapportering till kommissionen, i syfte att hjälpa Olaf att utöva sina befogenheter och säkerställa en effektiv analys av fall av oriktigheter, konstaterade oriktigheter och andra fall av bristande efterlevnad av villkor som fastställs av medlemsstaterna i de strategiska GJP-planerna, inklusive bedrägerier, och medlemsstaternas uppföljning, samt uppföljningen av Olafs utredningar. För att säkerställa en effektiv prövning av klagomål rörande EGFJ och Ejflu bör medlemsstaterna införa de bestämmelser som är nödvändiga.

(51)

I enlighet med subsidiaritetsprincipen bör medlemsstaterna, på kommissionens begäran, undersöka de klagomål som lämnats in till kommissionen och som omfattas av tillämpningsområdet för deras strategiska GJP-planer samt informera kommissionen om resultaten av dessa undersökningar. Kommissionen bör säkerställa att de klagomål som har lämnats in direkt till den följs upp på lämpligt sätt, i enlighet med det utrymme för skönsmässig bedömning som kommissionen åtnjuter när det gäller att besluta vilka ärenden som ska handläggas (15).

(52)

För att hjälpa medlemsstaterna att säkerställa ett effektivt skydd av unionens ekonomiska intressen bör kommissionen ge dem tillgång till ett datautvinningsverktyg för att bedöma riskerna. Kommissionen bör senast 2025 lägga fram en rapport med en bedömning av användningen av det gemensamma datautvinningsverktyget och dess interoperabilitet, med sikte på allmän användning av det i medlemsstaterna, vid behov åtföljd av lämpliga förslag.

(53)

Övergripande finansiella regler som antas av Europaparlamentet och rådet på grundval av artikel 322 i EUF-fördraget är tillämpliga på denna förordning. Dessa regler fastställs i budgetförordningen och anger särskilt bestämmelser om budgetens uppställning och genomförande genom bidrag, upphandling, priser och indirekt genomförande samt föreskriver kontroller av ansvaret hos aktörer i budgetförvaltningen. Regler som antas på grundval av artikel 322 i EUF-fördraget avser även skyddet av unionens budget vid generella brister när det gäller rättsstatsprincipen i medlemsstaterna, eftersom respekten för rättsstatsprincipen är en förutsättning för en sund ekonomisk förvaltning och en ändamålsenlig unionsfinansiering.

(54)

När bristande efterlevnad av regler om offentlig upphandling leder till avslag eller indrivning bör detta ske på ett sätt som återspeglar hur allvarlig den bristande efterlevnaden är, och i enlighet med proportionalitetsprincipen, såsom till exempel anges i de relevanta riktlinjer som kommissionen har fastställt för finansiella korrigeringar av utgifter som finansieras av unionen vid delad förvaltning i fall där sådana regler inte har följts. Det bör också klargöras att sådan bristande efterlevnad bara ska anses påverka transaktionernas laglighet och korrekthet upp till den del av stödet som inte ska betalas ut eller som ska dras in.

(55)

Olika bestämmelser i jordbrukslagstiftning kräver att en säkerhet ställs för att säkerställa betalningen av ett utestående belopp om en skyldighet inte fullgörs. För att stärka ramen för säkerheter bör en enda horisontell regel gälla för samtliga dessa bestämmelser.

(56)

Medlemsstaterna bör införa och driva ett integrerat administrations- och kontrollsystem (det integrerade systemet) för vissa interventioner enligt förordning (EU) 2021/2115 och för de åtgärder som avses i kapitel IV i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 228/2013 (16) och i kapitel IV i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 229/2013 (17). För att förbättra unionsstödets ändamålsenlighet och övervakningen av det bör medlemsstaterna ha befogenhet att använda det integrerade systemet för andra unionsinterventioner.

(57)

För att säkerställa lika förutsättningar för stödmottagare i olika medlemsstater bör vissa allmänna regler om kontroller och sanktioner införas på unionsnivå.

(58)

De befintliga huvudbeståndsdelarna i det integrerade systemet och i synnerhet bestämmelserna om ett identifieringssystem för jordbruksskiften, ett geospatialt och ett djurbaserat ansökningssystem, ett system för identifiering och registrering av stödrättigheter, ett system för registrering av stödmottagarnas identitet och ett kontroll- och sanktionssystem bör behållas. Medlemsstaterna bör fortsätta att använda data eller informationsprodukter som tillhandahålls av Copernicusprogrammet, vid sidan av informationsteknik som Galileo och Egnos, för att säkerställa att heltäckande och jämförbara data finns tillgängliga i hela unionen för övervakning av politiken för miljö- och klimatvänligt jordbruk, inklusive den gemensamma jordbrukspolitikens påverkan, miljöprestanda och framsteg mot unionens mål, och för att främja användningen av fullständiga, fria och öppna data och uppgifter som samlas in av Copernicusprogrammets Sentinelsatelliter och -tjänster. Därför bör det integrerade systemet också inkludera ett system för områdesövervakning.

(59)

Det integrerade systemet bör, som en del av de styrningssystem som bör upprättas för genomförandet av den gemensamma jordbrukspolitiken, säkerställa att de aggregerade data som tillhandahålls i den årliga prestationsrapporten är tillförlitliga och verifierbara. Mot bakgrund av vikten av ett korrekt fungerande integrerat system är det nödvändigt att fastställa kvalitetskrav. Medlemsstaterna bör göra en årlig kvalitetsbedömning av identifieringssystemet för jordbruksskiften, av det geospatiala ansökningssystemet och områdesövervakningssystemet. Medlemsstaterna bör också åtgärda eventuella brister och om kommissionen så begär ta fram en handlingsplan.

(60)

I kommissionens meddelanden Framtiden för livsmedel och jordbruk, Den europeiska gröna given, Från jord till bord-strategin för ett rättvisare, hälsosammare och miljövänligare livsmedelssystem och EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030 – Ge naturen större plats i våra liv fastställdes stödet till miljövård och klimatåtgärder och bidraget till uppnåendet av unionens miljö- och klimatmål som en strategisk inriktning för den framtida gemensamma jordbrukspolitiken. Därför har det blivit nödvändigt att i miljö- och klimatsyften dela data från identifieringssystem för jordbruksskiften och andra integrerade administrations- och kontrollsystem på nationell nivå och unionsnivå. Det bör därför införas bestämmelser om delning av data som samlas in genom det integrerade systemet och som är relevanta för miljö- och klimatsyften mellan medlemsstaternas offentliga myndigheter och med unionens institutioner och organ. För att öka effektiviteten i användningen av data som olika offentliga myndigheter har tillgång till för framtagning av europeisk statistik bör det också föreskrivas att data från det integrerade systemet ska göras tillgängliga för statistikändamål för sådana organ som ingår i det europeiska statistiksystemet.

(61)

Granskning av stödmottagande eller betalningsskyldiga företags affärshandlingar kan vara ett mycket effektivt medel för övervakning av de transaktioner som utgör en del av systemet för finansiering genom EGFJ. Den granskningen kompletterar andra kontroller som redan utförs av medlemsstaterna. Nationella bestämmelser om granskning bör också kunna vara mer långtgående än vad som krävs enligt unionsrätten.

(62)

De handlingar som bör användas som underlag för sådan granskning bör väljas på ett sätt som gör det möjligt att genomföra en fullständig granskning. De företag som ska granskas bör väljas ut på grundval av den typ av transaktioner som genomförs på deras ansvar, och fördelningen per sektor av stödmottagande eller betalningsskyldiga företag bör ske i förhållande till deras finansiella betydelse i systemet för finansiering genom EGFJ.

(63)

Det är nödvändigt att fastställa mandatet för de tjänstemän som utför granskningen och definiera företagens skyldighet att under en fastställd period ställa affärshandlingar till dessa tjänstemäns förfogande och lämna de upplysningar som tjänstemännen kan begära. Det bör också finnas möjlighet att i vissa fall beslagta affärshandlingar.

(64)

Med beaktande av den internationella strukturen inom handeln med jordbruksprodukter och med en korrekt fungerande inre marknad i åtanke, är det nödvändigt att organisera ett samarbete mellan medlemsstaterna. Det är också nödvändigt att på unionsnivå upprätta ett centralt register över stödmottagande eller betalningsskyldiga företag som är etablerade i tredjeland.

(65)

Även om medlemsstaterna ansvarar för att anta sina egna granskningsprogram bör dessa program meddelas kommissionen så att den kan utöva sin tillsynsfunktion och samordningsfunktion, för att säkerställa att programmen antas på grundval av lämpliga kriterier och för att garantera att granskningen koncentreras till de sektorer eller företag där risken för bedrägerier är stor. Det är viktigt att varje medlemsstat utser ett eller flera organ som ansvarar för att övervaka granskningen av affärshandlingar och samordna denna granskning. De utsedda organen bör vara oberoende av de myndigheter som utför granskningen före utbetalning. De uppgifter som samlas in under granskningen bör skyddas genom tystnadsplikt.

(66)

Grundvillkor är en viktig del av den gemensamma jordbrukspolitiken, och säkerställer att utbetalningarna främjar en hög grad av hållbarhet och att de säkerställer lika förutsättningar för jordbrukare i medlemsstaterna och i unionen, i synnerhet när det gäller de sociala aspekterna och miljö- och klimataspekterna av den gemensamma jordbrukspolitiken men även när det gäller folkhälsa och djurskydd. Detta innebär att kontroller bör göras och sanktioner tillämpas, vid behov, för att säkerställa ändamålsenligheten i systemet med grundvillkor. För att säkerställa lika förutsättningar för stödmottagare i olika medlemsstater bör vissa allmänna regler om grundvillkor och kontroller och sanktioner avseende bristande efterlevnad införas på unionsnivå.

(67)

För att säkerställa att bestämmelserna om grundvillkor verkställs av medlemsstaterna på ett harmoniserat sätt är det nödvändigt att föreskriva en minimikontrollfrekvens på unionsnivå. Det bör dock vara medlemsstaterna som avgör hur behöriga kontrollorgan och kontroller ska organiseras.

(68)

Medlemsstaterna bör ha rätt att fastställa närmare bestämmelser om sanktioner, men dessa sanktioner bör vara proportionella, effektiva och avskräckande och bör inte påverka tillämpningen av andra sanktioner som fastställs enligt unionsrätten eller nationell rätt. För att säkerställa att sanktionerna är proportionella, effektiva och avskräckande är det lämpligt att fastställa regler för tillämpning och beräkning av dem. Med beaktande av Europeiska unionens domstols (domstolen) dom i mål C-361/19 (18), bör det, för att säkerställa kopplingen mellan jordbrukarens agerande och sanktionen, som en allmän regel fastställas att sanktionen bör beräknas på grundval av de utbetalningar som beviljats eller skulle ha beviljats det kalenderår då överträdelsen inträffade. Om underlagets art inte gör det möjligt att fastställa vilket år den bristande efterlevnaden inträffade är det dock, för att säkerställa sanktionssystemet effektivitet, nödvändigt att slå fast att sanktionen i dessa fall bör beräknas på grundval av de utbetalningar som beviljats eller skulle ha beviljats det kalenderår då överträdelsen upptäcktes. För att säkerställa ett ändamålsenligt och sammanhängande tillvägagångssätt i medlemsstaterna är det nödvändigt att på unionsnivå föreskriva en minimisanktionsnivå för bristande efterlevnad. Sådana miniminivåer bör tillämpas av medlemsstaterna med hänsyn till den konstaterade bristande efterlevnadens allvar, omfattning, varaktighet eller upprepning och till huruvida den varit avsiktlig. För att säkerställa sanktionernas proportionalitet bör medlemsstaterna föreskriva att inga sanktioner ska påföras om den bristande efterlevnaden inte har några, eller endast obetydliga, konsekvenser för uppnåendet av målet för normen eller kravet i fråga och inrätta en upplysningsmekanism för att säkerställa att stödmottagarna underrättas om konstaterade fall av bristande efterlevnad och eventuella avhjälpande åtgärder som ska vidtas.

(69)

Mekanismen för sociala grundvillkor bör grundas på de tillsynsförfaranden som genomförs av de behöriga tillsynsmyndigheter eller tillsynsorgan som ansvarar för kontroller av arbets- och anställningsvillkor och tillämpliga arbetsnormer. Sådana tillsynsförfaranden kan vara utformade på olika sätt beroende på det nationella systemet. De utbetalande organen bör delges resultatet av kontrollerna och tillsynsförfarandet samt en bedömning med en klassificering av hur allvarlig överträdelsen av den relevanta lagstiftningen är.

(70)

Vid tillämpningen av mekanismen för sociala grundvillkor i de strategiska GJP-planerna och i de respektive avtalen mellan de utbetalande organen och de myndigheter eller organ som ansvarar för upprätthållande av social- och arbetslagstiftningen och tillämpliga arbetsnormer bör tillsynsmyndigheternas eller tillsynsorganens självständighet och det särskilda sätt på vilket social- och arbetslagstiftningen och de tillämpliga arbetsnormerna genomförs och upprätthålls i varje medlemsstat nogsamt respekteras. Den mekanismen bör förbli oberoende av och inte påverka funktionssättet för varje medlemsstats särskilda sociala modell och bör inte heller på något sätt påverka rättsväsendets oberoende. För detta syfte bör en tydlig ansvarsfördelning säkerställas mellan, å ena sidan, de myndigheter eller organ som ansvarar för upprätthållande av social- och arbetslagstiftningen och tillämpliga arbetsnormer och, å andra sidan, de utbetalande organen på jordbruksområdet, som har i uppgift att göra utbetalningar och tillämpa sanktioner. Arbetsmarknadsparternas oberoende och deras rätt att förhandla om och ingå kollektivavtal bör respekteras fullt ut. Deras oberoende bör också respekteras när arbetsmarknadsparterna ansvarar för att kontrollera arbetsvillkor.

(71)

För att säkerställa ett harmoniskt samarbete mellan kommissionen och medlemsstaterna om finansieringen av utgifterna för den gemensamma jordbrukspolitiken, och i synnerhet för att göra det möjligt för kommissionen att övervaka medlemsstaternas ekonomiska förvaltning och avsluta räkenskaperna för de ackrediterade utbetalande organen, är det nödvändigt att medlemsstaterna behåller vissa uppgifter och meddelar kommissionen dessa.

(72)

För att få fram de uppgifter som ska överföras till kommissionen och för att kommissionen ska ha fullständig och omedelbar tillgång till uppgifter om utgifterna, både i pappersform och i elektronisk form, bör det fastställas lämpliga regler om hur uppgifterna ska framställas och överföras, inklusive regler om tidsfrister.

(73)

Eftersom personuppgifter eller känslig affärsinformation skulle kunna påverkas av tillämpningen av nationella kontrollsystem och kontroller av överensstämmelse, bör medlemsstaterna och kommissionen säkerställa att den information som tas emot i detta sammanhang förblir konfidentiell.

(74)

För att säkerställa en sund ekonomisk förvaltning av unionens budget samt att principen om opartisk behandling följs både på medlemsstatsnivå och för den enskilda stödmottagaren, bör regler fastställas om användning av euron.

(75)

Växelkursen mellan euro och nationella valutor kan fluktuera under den period som en verksamhet äger rum. Den kurs som ska tillämpas på de berörda beloppen bör därför fastställas med hänsyn tagen till den faktor genom vilken det ekonomiska syftet med verksamheten uppnås. Den växelkurs som tillämpas bör därför vara den växelkurs som gäller dagen för denna avgörande faktor. Det är nödvändigt att specificera denna avgörande faktor eller att bortse från den, dock med beaktande av vissa kriterier och då särskilt hur snabbt valutafluktuationer ger efterverkningar. Särskilda regler bör införas som gör det möjligt att hantera exceptionella monetära situationer som kan uppstå såväl inom unionen som på världsmarknaden, och som kräver omedelbara åtgärder för att säkerställa att de ordningar som upprättas inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken fungerar effektivt.

(76)

Medlemsstater som inte har infört euron bör ha möjlighet att betala de utgifter som den gemensamma jordbrukspolitiken innebär i euro i stället för i den nationella valutan. Det behövs särskilda regler för att säkerställa att denna möjlighet inte skapar oberättigade fördelar för parter som gör eller tar emot betalningar.

(77)

Unionsrätten om skydd av enskilda vad gäller behandling av personuppgifter och den fria rörligheten för sådana uppgifter, i synnerhet Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) 2016/679 (19) och (EU) 2018/1725 (20), bör tillämpas på medlemsstaternas och kommissionens insamling av personuppgifter i samband med utövandet av deras respektive skyldigheter avseende förvaltning, kontroll, revision, övervakning och utvärdering enligt den här förordningen.

(78)

Offentliggörandet av namnen på mottagarna av stöd från EGFJ och Ejflu är ett sätt att förstärka den offentliga kontrollen av hur dessa fonder används och är nödvändigt för att ett säkerställa ett tillräckligt skydd av unionens ekonomiska intressen. Detta uppnås genom den förebyggande och avskräckande effekten av sådant offentliggörande, dels genom att det motverkar att enskilda stödmottagare gör sig skyldiga till oriktigheter, dels genom att det ökar jordbrukarnas personliga ansvar för användningen av de offentliga medel som erhålls. Offentliggörandet av relevant information överensstämmer med den senaste tidens rättspraxis från domstolen och även med ansatsen i budgetförordningen.

(79)

I detta sammanhang bör den roll framhållas som det civila samhället spelar, inbegripet media och icke-statliga organisationer och deras bidrag till att förstärka förvaltningarnas kontrollram mot bedrägerier och missbruk av offentliga medel.

(80)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1060 (21) fastställer regler om öppenhet och insyn när det gäller genomförandet av de europeiska struktur- och investeringsfonderna och kommunikation om programmen inom ramen för de fonderna. För att säkerställa samstämmighet bör det föreskrivas att dessa regler ska tillämpas även på mottagare av stöd från EGFJ- och Ejflu-interventioner, i förekommande fall.

(81)

Om målet med den offentliga kontrollen av användningen av medel från EGFJ och Ejflu ska uppnås, behöver en viss mängd information om stödmottagarna komma till allmänhetens kännedom. Informationen bör inbegripa uppgifter om stödmottagarens identitet, beviljat stödbelopp, från vilken fond medlen kommer och om den berörda insatsens specifika mål. Den informationen bör offentliggöras på ett sådant sätt att detta i så liten utsträckning som möjligt påverkar stödmottagarnas rätt till respekt för sitt privatliv och skydd av personuppgifter. Båda dessa rättigheter fastslås i artiklarna 7 och 8 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

(82)

Med beaktande av behovet av större öppenhet när det gäller fördelningen av GJP-medel från EGFJ och Ejflu, inbegripet avseende ägarstrukturer med koppling till GJP-stödmottagare, bör förteckningen över mottagare av stöd från GJP-medel, som offentliggörs i efterhand av medlemsstaterna, också göra det möjligt att identifiera företagskoncerner. Det skulle i betydande utsträckning bidra till övervakningen av ägarstrukturer och göra det enklare att utreda potentiella fall av missbruk av unionsmedel, intressekonflikter och korruption.

(83)

I och med att uppgifter om en insats som ger jordbrukarna rätt till stöd och om stödets ändamål och specifika mål offentliggörs, får allmänheten konkret information om den verksamhet som stöds och det ändamål för vilket stödet beviljades. Sådan offentlig tillsyn skulle ha en förebyggande och avskräckande effekt och skulle bidra till att skydda unionens ekonomiska intressen.

(84)

Offentliggörandet av sådan information, i kombination med den allmänna information som föreskrivs i denna förordning, ökar insynen i hur unionens medel används inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken, vilket bidrar till att synliggöra denna politik och sprida bättre kunskap om den. Det gör det möjligt för medborgarna att i högre grad involveras i beslutsprocessen och säkerställer ökad legitimitet för förvaltningen, som blir effektivare och avkrävs ett större ansvar gentemot medborgarna. Detta ger också medborgarna konkreta exempel på hur jordbruket tillhandahåller allmänna nyttigheter, och bidrar till en ökad legitimitet för nationellt stöd och unionsstöd till jordbrukssektorn.

(85)

Följaktligen går det allmänna offentliggörandet av relevant information inte utöver vad som är nödvändigt i ett demokratiskt samhälle mot bakgrund av behovet av att skydda unionens ekonomiska intressen samt det överordnade målet om offentlig tillsyn över användningen av medel från EGFJ och Ejflu.

(86)

För att kraven på dataskydd ska uppfyllas bör mottagarna av stöd från EGFJ och Ejflu före offentliggörandet informeras om att deras uppgifter kommer att offentliggöras. De bör också informeras om att uppgifterna kan komma att behandlas av unionens och medlemsstaternas revisions- och utredningsorgan för att skydda unionens ekonomiska intressen. Stödmottagarna bör också underrättas om sina rättigheter enligt förordning (EU) 2016/679 och om de förfaranden som gäller för utövandet av dessa rättigheter.

(87)

I syfte att komplettera eller ändra vissa icke väsentliga delar av denna förordning bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (22). För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(88)

För att säkerställa välfungerande utbetalande organ och samordningsorgan, finansiering från EGJF av utgifterna för offentlig intervention och korrekt förvaltning av de anslag som anges i unionens budget för EGFJ bör denna delegering av befogenhet avse minimivillkoren för ackreditering av de utbetalande organen och utseende och ackreditering av samordningsorgan, de utbetalande organens skyldigheter när det gäller offentlig intervention och reglerna för innehållet i deras förvaltnings- och kontrollansvar. Vidare bör denna delegering av befogenhet, för att säkerställa att finansiell disciplin tillämpas på ett enhetligt sätt i medlemsstaterna, också omfatta reglerna för beräkning av den finansiella disciplin som medlemsstaterna ska tillämpa på jordbrukarna. För att säkerställa korrekt förvaltning av utgifterna för offentlig intervention bör denna delegering av befogenhet också omfatta de typer av åtgärder som ska finansieras via unionens budget inom ramen för offentlig intervention samt ersättningsvillkoren, villkoren för stödberättigande och beräkningsmetoder som baseras på den information som faktiskt har konstaterats av de utbetalande organen, på schablonbelopp som kommissionen har fastställt, på schablonbelopp eller icke-schablonbelopp som fastställs i jordbrukslagstiftning inom specifika sektorer, värderingen av transaktioner i samband med offentlig intervention, de åtgärder som ska vidtas i händelse av förlorade eller försämrade produkter i samband med offentlig intervention samt fastställande av de belopp som ska finansieras.

(89)

För att göra det möjligt för kommissionen att se till att utgifter som betalas ut före tidigast möjliga betalningsdatum eller efter sista möjliga betalningsdatum ska kunna berättiga till unionsfinansiering samtidigt som de finansiella verkningarna av detta begränsas bör denna delegering av befogenhet även omfatta undantag från icke-berättigande rörande utbetalningar som gjorts av utbetalande organ till stödmottagarna före första eller efter sista möjliga utbetalningsdatum. Den bör dessutom, för att säkerställa tydliga regler och villkor för medlemsstaterna, omfatta innehållande av utbetalningar i samband med de årliga avsluten, samt storleken på och varaktigheten för innehållandet av utbetalningarna och villkoret för återbetalning eller minskning av dessa belopp i samband med den fleråriga prestationsövervakningen. Denna delegering av befogenhet bör också omfatta de interventioner eller åtgärder för vilka medlemsstaterna får göra förhandsutbetalningar i syfte att säkerställa kontinuitet med de regler som anges i förordning (EU) nr 1306/2013 och relevanta genomförandeakter och delegerade akter samtidigt som de ekonomiska gränserna i artikel 11.2 b i budgetförordningen iakttas. För att beakta de inkomster som de utbetalande organen tar emot för unionens budget på grundval av de utgiftsdeklarationer som medlemsstaterna lämnar in bör denna delegering av befogenhet också omfatta villkoren för när ersättning ska betalas ut för vissa typer av utgifter och inkomster inom ramen för EGFJ och Ejflu. För att möjliggöra en rättvis fördelning mellan medlemsstaterna av de anslag som finns tillgängliga bör denna delegering av befogenhet vidare omfatta metoderna för åtaganden och utbetalning av beloppen om unionens budget inte har antagits i början av budgetåret eller om det totala beloppet för de inplanerade åtagandena överskrider det tröskelvärde som anges i artikel 11.2 i budgetförordningen.

(90)

För att säkerställa en korrekt och effektiv tillämpning av bestämmelserna om kontroller på plats och tillgång till handlingar och information bör denna delegering av befogenhet dessutom omfatta de särskilda skyldigheter som medlemsstaterna ska fullgöra med avseende på kontroller och tillgång till handlingar och information, kriterierna för motiveringar från medlemsstaterna och metoderna och kriterierna för tillämpning av minskningar i samband med det årliga prestationsavslutet, samt kriterierna och metoderna för tillämpning av finansiella korrigeringar inom ramen för förfarandet för kontroll av överensstämmelse.

(91)

För att säkerställa att kontrollerna genomförs korrekt och effektivt samt att villkoren för stödberättigande verifieras på ett effektivt, samstämmigt och icke-diskriminerande sätt som skyddar unionens ekonomiska intressen bör denna delegering av befogenhet, när det krävs för en korrekt förvaltning av systemet, också omfatta regler om ytterligare krav med avseende på tullförfaranden, i synnerhet de som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 (23). För att säkerställa en rättvis och icke-diskriminerande behandling och iakttagande av proportionalitetsprincipen när en säkerhet ställs bör denna delegering av befogenhet omfatta regler om säkerheter med uppgift om vilken part som är ansvarig om en skyldighet inte fullgörs, fastställande av de specifika situationer då den behöriga myndigheten får frångå kravet på en säkerhet, villkoren för den säkerhet som ska ställas och för garanten, villkoren för ställande och frisläppande av säkerheten, särskilda villkor som gäller för en säkerhet som ställs i samband med förhandsutbetalningar samt konsekvenserna av att åsidosätta de skyldigheter för vilka det har ställts en säkerhet.

(92)

När det gäller det integrerade systemet bör denna delegering av befogenhet också omfatta regler om kvalitetsbedömning av identifieringssystemet för jordbruksskiften, av det geospatiala ansökningssystemet och av områdesövervakningssystemet samt regler om identifieringssystemet för jordbruksskiften, systemet för identifiering av stödmottagare och systemet för identifiering och registrering av stödrättigheter.

(93)

För att reagera på ändringar av jordbrukslagstiftningen avseende specifika sektorer och för att säkerställa att systemet med efterhandskontroller är effektivt bör denna delegering av befogenhet vidare omfatta upprättande av en förteckning över interventioner som undantas från granskningen av transaktioner. För att säkerställa lika förutsättningar för medlemsstaterna och att sanktionssystemen inom ramen för grundvillkoren och de sociala grundvillkoren är ändamålsenliga, proportionerliga och avskräckande, bör denna delegering av befogenhet omfatta närmare bestämmelser om tillämpningen och beräkningen av sådana sanktioner.

(94)

För att specificera den avgörande faktorn eller för att fastställa den av skäl som är utmärkande för marknadsordningen eller för beloppet i fråga och för att förhindra att de medlemsstater som inte har infört euron tillämpar olika växelkurser, å ena sidan i bokföringen i annan valuta än euro av inkomster och stöd som utbetalats till stödmottagare, å andra sidan i de utgiftsdeklarationer som upprättas av de utbetalande organen, bör denna delegering av befogenhet omfatta regler om den avgörande faktor och den växelkurs som ska användas av de medlemsstater som inte använder euro som valuta, om vilken växelkurs som ska användas när deklarationer av utgifter upprättas av det utbetalande organet och vid bokföring av transaktioner för offentlig lagring i det utbetalande organets räkenskaper. För att förhindra att exceptionella monetära förfaringssätt avseende en nationell valuta äventyrar tillämpningen av unionsrätten bör denna delegering av befogenhet omfatta undantag från de regler om användning av euron som fastställs i denna förordning.

(95)

För att främja en smidig övergång mellan reglerna i förordning (EU) nr 1306/2013 och reglerna i den här förordningen bör denna delegering av befogenhet omfatta fastställande av övergångsbestämmelser.

(96)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (24).

(97)

Kommissionens genomförandebefogenheter bör avse reglerna om förfaranden för att bevilja, återkalla och granska ackreditering av utbetalande organ och utseende och ackreditering av samordningsorgan samt för övervakningen av ackrediteringen av utbetalande organ; formerna och förfarandena för de kontroller som ligger till grund för förvaltningsförklaringen från de utbetalande organen samt dess struktur och format; samordningsorganets funktion och dess överföring av information till kommissionen; de attesterande organens funktionssätt, inbegripet vilka kontroller som ska utföras och vilka organ som ska vara föremål för kontrollerna och om de certifikat och rapporter, tillsammans med medföljande handlingar, som dessa organ ska upprätta.

(98)

Kommissionens genomförandebefogenheter bör även omfatta de revisionsprinciper på vilka det attesterande organens utlåtanden är baserade, inklusive en bedömning av risker, interna kontroller och nivån på erforderliga revisionsbevis samt de revisionsmetoder som de attesterande organen ska använda, med beaktande av internationella revisionsstandarder, för att utfärda sina utlåtanden.

(99)

Kommissionens genomförandebefogenheter bör även, i samband med förfarandet för finansiell disciplin, omfatta fastställande av justeringsgraden för interventioner i form av direktstöd samt anpassningen av denna liksom de belopp av anslag som inte blivit föremål för några åtaganden och som förs över i enlighet med artikel 12.2 d i budgetförordningen för att finansiera dessa interventioner; och i samband med förfarandet för budgetdisciplin, det preliminära fastställandet av beloppet av utbetalningarna och den preliminära fördelningen av den tillgängliga budgeten till medlemsstaterna, samt fastställandet av det totala beloppet av unionsfinansiering uppdelat per medlemsstat.

(100)

Kommissionens genomförandebefogenheter bör också omfatta fastställandet av de belopp som ska finansiera offentliga interventionsåtgärder, regler om finansieringen av kommissionens inhämtande av de satellitdata som krävs för områdesövervakningssystemet och de åtgärder som kommissionen vidtar genom fjärranalystillämpningar som används för övervakning av jordbruksresurser, förfarandet för kommissionens inhämtande av dessa satellitdata och för övervakningen av jordbruksresurser, den ram som styr inhämtande, förbättring och användning av satellitdata och meteorologiska data samt de tillämpliga tidsfristerna.

(101)

Dessutom bör kommissionens genomförandebefogenheter omfatta fastställandet av de tidsfrister inom vilka de ackrediterade utbetalande organen ska upprätta och till kommissionen översända mellanliggande utgiftsdeklarationer som rör interventioner för landsbygdsutveckling samt regler om förfarandet och andra praktiska arrangemang för att mekanismen för betalningsfrister ska fungera korrekt; innehållande, samt återupptagande, och minskning av månadsutbetalningar eller mellanliggande utbetalningar till medlemsstaterna och regler om strukturen för handlingsplanerna och hur de ska upprättas. Genomförandebefogenheterna bör också omfatta ytterligare regler för de utbetalande organens separata redovisningar samt särskilda villkor som gäller för de uppgifter som ska bokföras i de utbetalande organens räkenskaper; regler som är nödvändiga och berättigade i en nödsituation för att lösa specifika problem med avseende på betalningsperioder och förskottsutbetalningar; regler om finansiering och redovisning av interventionsåtgärder i form av offentlig lagring och om andra utgifter som finansieras av EGFJ och Ejflu, samt villkor och bestämmelser för automatiska återtagandeförfaranden.

(102)

Kommissionens genomförandebefogenheter bör också omfatta villkoren för hur dokument och uppgifter som rör utförda utbetalningar ska förvaras; förfarandena för de samarbetsskyldigheter som medlemsstaterna ska uppfylla vad gäller de kontroller som kommissionen gör och tillgången till information; det årliga finansiella avslutet, inklusive reglerna om de åtgärder som krävs i samband med antagandet och genomförandet av de genomförandeakterna, det årliga prestationsavslutet, inklusive regler om de åtgärder som krävs i samband med antagandet och genomförandet av de genomförandeakterna, och informationsutbytet mellan kommissionen och medlemsstaterna, de åtgärder som ska vidtas i samband med antagandet och genomförandet av genomförandeakterna, och informationsutbytet mellan kommissionen och medlemsstaterna samt de förfaranden och tidsfrister som ska iakttas; förfarandet för kontroll av överensstämmelse, inklusive regler om de åtgärder som krävs i samband med antagandet och genomförandet av de genomförandeakterna, informationsutbytet mellan kommissionen och medlemsstaterna, de tidsfrister som ska iakttas och förlikningsförfarandet; regler om möjlig avräkning av de belopp som uppkommit till följd av återbetalning av felaktigt utbetalda belopp och undantagandet från unionsfinansiering av de belopp som belastar unionens budget samt formerna för medlemsstaternas anmälan och meddelande till kommissionen avseende indrivning vid bristande efterlevnad.

(103)

Kommissionens genomförandebefogenheter bör även omfatta regler som syftar till att nå en enhetlig tillämpning av medlemsstaternas skyldigheter när det gäller skyddet av unionens ekonomiska intressen och de regler som krävs för att säkra att kontroller tillämpas enhetligt i unionen.

(104)

Vidare bör kommissionens genomförandebefogenheter omfatta den form av säkerheter som ska ställas och förfarandet för ställande och godkännande av säkerheter och hur de ursprungliga säkerheterna ska ersättas; förfarandena för att frisläppa säkerheter; och medlemsstaternas eller kommissionens anmälan med avseende på säkerheter.

(105)

Kommissionens genomförandebefogenheter bör även omfatta regler om formen, innehållet och arrangemangen vad gäller översändandet eller tillhandahållandet till kommissionen av bedömningsrapporterna om kvaliteten på identifieringssystemet för jordbruksskiften, det geospatiala ansökningssystemet och områdesövervakningssystemet samt för de avhjälpande åtgärder som medlemsstaterna ska vidta då brister framkommer i dessa system samt de grundläggande funktionerna och reglerna för stödansökningssystemet och områdesövervakningssystemet, inklusive dess infasning.

(106)

Kommissionens genomförandebefogenheter bör också omfatta de regler som krävs för en enhetlig tillämpning av reglerna för granskning av affärshandlingar. De bör även omfatta regler för medlemsstaternas kommunikation av uppgifter till kommissionen och åtgärder för att skydda tillämpningen av unionsrätten om exceptionella monetära förfaringssätt avseende en nationell valuta riskerar att äventyra den.

(107)

Kommissionens genomförandebefogenheter bör vidare omfatta regler om formerna och tidsplanen för offentliggörandet av mottagarna av stöd från EGFJ och Ejflu, en enhetlig tillämpning av skyldigheten att informera stödmottagarna om att data som rör dem kommer att offentliggöras, samt samarbetet mellan kommissionen och medlemsstaterna när det gäller offentliggörandet av mottagarna av stöd från EGFJ och Ejflu.

(108)

Det rådgivande förfarandet bör tillämpas vid antagandet av vissa genomförandeakter. När det gäller de genomförandeakter som innebär att kommissionen beräknar olika belopp, gör det rådgivande förfarandet det möjligt för kommissionen att till fullo ta sitt ansvar att förvalta budgeten och syftar till att öka effektiviteten, förutsägbarheten och snabbheten vid efterlevnaden av tidsfrister och budgetförfaranden. När det gäller genomförandeakter i samband med utbetalningar som görs till medlemsstaterna samt avslutande av räkenskaperna och det årliga prestationsavslutet, gör det rådgivande förfarandet det möjligt för kommissionen att till fullo ta sitt ansvar att förvalta budgeten och verifiera de nationella utbetalande organens årsräkenskaper i syfte att antingen godkänna dessa räkenskaper eller, i händelse av utgifter som inte följer unionens regler, utesluta sådana utgifter från unionsfinansiering. Granskningsförfarandet bör användas vid antagandet av övriga genomförandeakter.

(109)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter utan tillämpning av förordning (EU) nr 182/2011 när det gäller fastställande av det nettosaldo som ska stå till förfogande för EGFJ-utgifter, fastställande av de månadsutbetalningar som den ska göra på grundval av utgiftsdeklarationerna från medlemsstaterna samt fastställande av tilläggsutbetalningar eller avdrag i samband med förfarandet för månadsutbetalningar.

(110)

Förordning (EU) nr 1306/2013 bör därför upphöra att gälla.

(111)

Eftersom målen för denna förordning inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna på grund av de kopplingar som finns mellan denna förordning och den gemensamma jordbrukspolitikens övriga instrument och de begränsningar som medlemsstaternas finansiella resurser innebär, utan snarare, på grund av den fleråriga garanterade unionsfinansieringen och genom en fokusering på unionens prioriteringar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i EU-fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(112)

För att säkerställa ett smidigt genomförande av de planerade åtgärderna och av skyndsamhetsskäl bör denna förordning träda i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.