Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/1031 av den 23 juni 2022 om tillträdet för ekonomiska aktörer, varor och tjänster från tredjeländer till unionens marknader för offentlig upphandling och koncession och förfaranden till stöd för förhandlingar om tillträde för ekonomiska aktörer, varor och tjänster från unionen till tredjeländers marknader för offentlig upphandling och koncession (Instrumentet för internationell upphandling – IPI) (Text av betydelse för EES)

(1)

I enlighet med artikel 21 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) ska unionen utforma och föra en gemensam politik och vidta åtgärder samt förbättra samarbetet inom alla områden för internationella förbindelser, för att bland annat främja integreringen av alla länder i världsekonomin, även genom gradvist avskaffande av restriktioner för internationell handel.

(2)

Enligt artikel 206 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) ska unionen, genom att upprätta en tullunion, i enlighet med sina gemensamma intressen bidra till en harmonisk utveckling av världshandeln, en gradvis avveckling av restriktionerna i den internationella handeln och i utländska direktinvesteringar samt en sänkning av tullmurarna och andra åtgärder.

(3)

I enlighet med artikel 26 i EUF-fördraget ska unionen besluta om åtgärder i syfte att upprätta den inre marknaden eller säkerställa dess funktion och den inre marknaden ska omfatta ett område utan inre gränser, där fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital säkerställs i enlighet med fördragen. Tillträdet för ekonomiska aktörer, varor och tjänster från tredjeländer till unionens marknader för offentlig upphandling eller koncession omfattas av den gemensamma handelspolitiken.

(4)

Enligt artikel III:8 i Allmänna tull- och handelsavtalet från 1994 och artikel XIII i Allmänna tjänstehandelsavtalet utesluts offentlig upphandling från huvuddelen av de multilaterala reglerna inom ramen för Världshandelsorganisationen (WTO).

(5)

Inom ramen för WTO och genom dess bilaterala förbindelser förespråkar unionen ett ambitiöst öppnande av unionens och dess handelspartners internationella marknader för offentlig upphandling och koncession, i en anda av ömsesidighet och gemensam nytta.

(6)

Det plurilaterala WTO-avtalet om offentlig upphandling och unionens handelsavtal som innehåller bestämmelser om upphandling ger ekonomiska aktörer från unionen marknadstillträde endast till marknaderna för offentlig upphandling eller koncession i tredjeländer som är parter i dessa avtal.

(7)

Om ett tredjeland är part i WTO-avtalet om offentlig upphandling eller har ingått ett handelsavtal med unionen med bestämmelser om upphandling, bör kommissionen följa samrådsmekanismerna eller tvistlösningsförfarandena enligt dessa avtal, om de restriktiva metoderna rör offentlig upphandling som omfattas av det tredjelandets åtaganden gentemot unionen om marknadstillträde.

(8)

Många tredjeländer är ovilliga att öppna sina marknader för offentlig upphandling eller koncession för internationell konkurrens eller att förbättra tillträdet till dessa marknader. Som en följd av detta möts unionens ekonomiska aktörer av restriktiva metoder när det gäller offentlig upphandling i många tredjeländer, vilket leder till att omfattande handelsmöjligheter går förlorade.

(9)

I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 654/2014 (3) fastställs regler och förfaranden i syfte att säkerställa unionens rättigheter enligt internationella handelsavtal som ingåtts av unionen. Det finns inga sådana regler och förfaranden för behandlingen av ekonomiska aktörer, varor och tjänster som inte omfattas av sådana internationella avtal.

(10)

De internationella åtaganden om marknadstillträde som unionen har ingått gentemot tredjeländer inom offentlig upphandling och koncessioner kräver bland annat likabehandling av ekonomiska aktörer från dessa tredjeländer. Följaktligen kan åtgärder som antas enligt denna förordning endast tillämpas på ekonomiska aktörer, varor eller tjänster från tredjeländer som inte är parter i det plurilaterala WTO-avtalet om offentlig upphandling eller i bilaterala eller multilaterala handelsavtal som ingåtts med unionen som inkluderar åtaganden om tillträde till marknaderna för offentlig upphandling eller koncession, eller på ekonomiska aktörer, varor eller tjänster från länder som är parter i sådana avtal men endast när det gäller förfaranden för offentlig upphandling för varor, tjänster eller koncessioner som inte omfattas av avtalen i fråga. I enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/23/EU (4), 2014/24/EU (5) och 2014/25/EU (6) och enligt vad som klarlagts genom kommissionens meddelande av den 24 juli 2019 om vägledning om tillträde för anbudsgivare och varor från tredjeländer till EU:s upphandlingsmarknad, saknar ekonomiska aktörer från tredjeländer som inte har något avtal om öppnande av unionens upphandlingsmarknad, eller vars varor, tjänster och byggentreprenader inte omfattas av ett sådant avtal, ett säkrat tillträde till upphandlingsförfaranden i unionen och kan uteslutas.

(11)

En ändamålsenlig tillämpning av åtgärder som antas enligt denna förordning i syfte att förbättra tillträdet för unionens ekonomiska aktörer till vissa tredjeländers marknader för offentlig upphandling eller koncession kräver en tydlig uppsättning ursprungsregler för ekonomiska aktörer, varor och tjänster.

(12)

En varas ursprung bör fastställas i enlighet med artikel 60 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 (7).

(13)

En tjänsts ursprung bör fastställas med utgångspunkt från var den fysiska eller juridiska person som tillhandahåller den har sitt ursprung. En juridisk persons ursprung bör anses vara det land enligt vars lagstiftning den juridiska personen har bildats eller på annat sätt organiserats och inom vars territorium den juridiska personen har faktisk affärsverksamhet. Juridiska personer som bildats eller på annat sätt organiserats enligt lagstiftningen i en medlemsstat bör endast anses ha sitt ursprung i unionen om de har en direkt och faktisk koppling till ekonomin i en medlemsstat. För att undvika ett möjligt kringgående av en åtgärd enligt instrumentet för internationell upphandling (IPI) kan det bli nödvändigt att fastställa ursprunget för utlandskontrollerade eller utlandsägda juridiska personer som inte bedriver faktisk affärsverksamhet på ett tredjelands territorium eller på en medlemsstats territorium, enligt vars lagstiftning de bildats eller på annat sätt organiserats, även genom att beakta andra faktorer, såsom ursprunget för ägarna eller andra personer som utövar ett bestämmande inflytande över den juridiska personen.

(14)

Vid bedömningen av om det finns specifika åtgärder eller metoder i ett tredjeland som skulle kunna leda till att tillträdet för ekonomiska aktörer, varor eller tjänster från unionen till marknaderna för offentlig upphandling eller koncession i det tredjelandet försämras, bör kommissionen undersöka i vilken utsträckning lagar, regler eller andra åtgärder på det berörda tredjelandets marknader för offentlig upphandling eller koncessioner säkerställer transparens i enlighet med internationella standarder och inte leder till allvarliga och återkommande restriktioner för ekonomiska aktörer, varor eller tjänster från unionen. Dessutom bör kommissionen undersöka i vilken utsträckning enskilda upphandlande myndigheter eller upphandlande enheter i tredjeländer inför eller tillämpar restriktiva metoder mot ekonomiska aktörer, varor eller tjänster från unionen.

(15)

Kommissionen bör när som helst kunna inleda en transparent utredning av påstådda restriktiva åtgärder eller metoder som har införts eller tillämpas i ett tredjeland.

(16)

Med tanke på unionens övergripande politiska mål att stödja den ekonomiska tillväxten i de minst utvecklade länderna och deras integrering i de globala värdekedjorna, bör kommissionen inte inleda en utredning av de länder som omfattas av arrangemanget Allt utom vapen enligt förteckningen i bilaga IV till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 978/2012 (8).

(17)

Vid genomförandet av utredningen bör kommissionen bjuda in det berörda tredjelandet till samråd för att eliminera eller avhjälpa eventuella restriktiva åtgärder eller metoder och därmed förbättra möjligheterna att delta i upphandling för ekonomiska aktörer, varor och tjänster från unionen avseende marknader för offentlig upphandling eller koncession i det tredjelandet.

(18)

Det är av yttersta vikt att utredningen genomförs på ett transparent sätt. En rapport om de viktigaste slutsatserna från utredningen bör därför offentliggöras.

(19)

Om utredningen bekräftar förekomsten av restriktiva åtgärder eller metoder och samråden med det berörda tredjelandet inte leder till tillfredsställande korrigerande åtgärder som avhjälper den allvarliga och återkommande försämringen av tillträdet för ekonomiska aktörer, varor och tjänster från unionen inom rimlig tid, eller om det berörda tredjelandet avböjer att inleda samråd, bör kommissionen anta en IPI-åtgärd enligt denna förordning i form av en poänganpassningsåtgärd eller av en uteslutning av anbud, om den anser att ett sådant antagande ligger i unionens intresse.

(20)

Fastställandet av huruvida antagandet av en IPI-åtgärd ligger i unionens intresse bör grunda sig på en helhetsbedömning av alla olika intressen, inbegripet de intressen som unionens ekonomiska aktörer har. Kommissionen bör göra en avvägning mellan konsekvenserna av att anta en sådan åtgärd och åtgärdens inverkan på unionens bredare intressen. Det är viktigt att särskilt beakta det allmänna målet att uppnå ömsesidighet genom att öppna marknader i tredjeländer och förbättra möjligheterna till marknadstillträde för unionens ekonomiska aktörer. Målet att begränsa onödiga administrativa bördor för upphandlande myndigheter och upphandlande enheter samt ekonomiska aktörer bör också beaktas.

(21)

En poänganpassning bör endast tillämpas i syfte att utvärdera anbud som lämnas av ekonomiska aktörer med ursprung i det berörda tredjelandet. En sådan åtgärd bör inte påverka det pris som ska betalas enligt det kontrakt som ska ingås med den utvalda anbudsgivaren. När upphandlande myndigheter eller upphandlande enheter beslutar att basera sin bedömning av anbud på ett pris eller en kostnad som enda tilldelningskriterium, bör poänganpassningen fastställas på en betydligt högre nivå för att säkerställa att IPI-åtgärden har en jämförbar effektivitet.

(22)

IPI-åtgärderna bör tillämpas på upphandlingsförfaranden som omfattas av denna förordning, inbegripet ramavtal och dynamiska inköpssystem. Om ett specifikt kontrakt tilldelas inom ramen för ett dynamiskt inköpssystem som omfattas av en IPI-åtgärd bör IPI-åtgärder också gälla för det specifika kontraktet. IPI-åtgärder bör dock inte tillämpas på kontrakt under ett visst tröskelvärde i syfte att begränsa den totala administrativa bördan för upphandlande myndigheter och upphandlande enheter. För att undvika en eventuell dubbel tillämpning av IPI-åtgärder bör sådana åtgärder inte tillämpas på kontrakt som tilldelats på grundval av ett ramavtal, om IPI-åtgärder redan har tillämpats när ramavtalet ingicks.

(23)

För att undvika ett eventuellt kringgående av en IPI-åtgärd bör lämpliga skyldigheter åläggas utvalda anbudsgivare. Dessa skyldigheter bör endast tillämpas på förfaranden för offentlig upphandling som omfattas av en IPI-åtgärd samt på kontrakt som tilldelas på grundval av ett ramavtal om värdet av sådana kontrakt uppgår till minst ett visst tröskelvärde och ramavtalet omfattas av en IPI-åtgärd.

(24)

Om ett tredjeland bedriver konkreta och långt framskridna förhandlingar med unionen om marknadstillträde när det gäller offentlig upphandling, i syfte att eliminera eller avhjälpa en försämring av tillträdet för ekonomiska aktörer, varor eller tjänster från unionen till dess marknader för offentlig upphandling eller koncession, bör kommissionen under förhandlingarna kunna tillfälligt upphäva IPI-åtgärder som avser det berörda tredjelandet.

(25)

Det är viktigt att IPI-åtgärder tillämpas enhetligt i unionen av upphandlande myndigheter och upphandlande enheter. För att ta hänsyn till skillnaderna i administrativ kapacitet hos upphandlande myndigheter och upphandlande enheter bör medlemsstaterna enligt vissa strikta krav kunna begära undantag från IPI-åtgärder för en begränsad förteckning över regionala och lokala upphandlande myndigheter och upphandlande enheter. När kommissionen kontrollerar de av medlemsstaterna föreslagna förteckningarna över lokala upphandlande myndigheter är det viktigt att den tar hänsyn till dessa upphandlande myndigheters särskilda situation, bland annat när det gäller befolkningsnivåer och det geografiska läget. Ett sådant undantag kan också avse upphandlingsförfaranden som dessa upphandlande myndigheter bör kunna genomföra inom ramen för ramavtal eller dynamiska inköpssystem.

(26)

Det är av yttersta vikt att upphandlande myndigheter och upphandlande enheter har tillgång till ett brett urval av högkvalitativa produkter, så att de kan tillgodose sina inköpsbehov till konkurrenskraftiga priser. Upphandlande myndigheter och upphandlande enheter bör därför ha möjlighet att inte tillämpa IPI-åtgärder som begränsar tillgången till varor eller tjänster som inte omfattas, om det inte finns tillgång till varor eller tjänster från unionen eller varor eller tjänster som omfattas och som uppfyller den upphandlande myndighetens eller upphandlande enhetens krav, eller för att trygga väsentliga allmänpolitiska behov, till exempel rörande tvingande hänsyn till folkhälsa eller miljöskydd. När upphandlande myndigheter eller upphandlande enheter tillämpar dessa undantag bör de underrätta kommissionen i god tid och på ett heltäckande sätt, för att möjliggöra lämplig övervakning av genomförandet av denna förordning.

(27)

I händelse av att upphandlande myndigheter eller upphandlande enheter tillämpar IPI-åtgärder på ett felaktigt sätt som inverkar negativt på möjligheterna för ekonomiska aktörer som har rätt att delta i upphandlingsförfarandet, bör rådets direktiv 89/665/EEG (9) och 92/13/EEG (10) tillämpas. De drabbade ekonomiska aktörerna bör kunna inleda ett prövningsförfarande i enlighet med den nationella rätt som genomför dessa direktiv, till exempel om dessa ekonomiska aktörer anser att en konkurrerande ekonomisk aktör borde ha uteslutits eller att ett anbud borde ha rangordnats lägre på grund av tillämpningen av en IPI-åtgärd. Kommissionen bör även kunna tillämpa korrigeringsmekanismen i enlighet med artikel 3 i direktiv 89/665/EEG eller artikel 8 i direktiv 92/13/EEG.

(28)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (11).

(29)

Granskningsförfarandet bör användas vid antagandet av genomförandeakter vad gäller antagande, återkallande, tillfälligt upphävande, återinförande eller förlängning av en IPI-åtgärd och kommissionen bör biträdas av den kommitté för handelshinder som inrättats enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/1843 (12). Med tanke på att IPI-åtgärder kan ha olika effekter på unionens marknader för offentlig upphandling eller koncession bör det kommittéförfarande som är tillämpligt på utkast till genomförandeakter som föreskriver uteslutning av anbud anpassas, och i sådana fall bör artikel 5.4 tredje stycket i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

(30)

Vid behov, och i frågor som rör tillämpningen av unionens rättsliga ram för offentlig upphandling, bör kommissionen kunna rådfråga den rådgivande kommitté för offentlig upphandling som inrättats genom rådets beslut 71/306/EEG (13).

(31)

Information som mottagits i enlighet med denna förordning bör endast användas för det ändamål för vilket den begärts och med vederbörlig hänsyn till tillämpliga dataskydds- och sekretesskrav på unionsnivå och nationell nivå. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 (14) samt artikel 28 i direktiv 2014/23/EU, artikel 21 i direktiv 2014/24/EU och artikel 39 i direktiv 2014/25/EU bör tillämpas i enlighet med detta.

(32)

I enlighet med det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (15) och i syfte att bland annat minska de administrativa bördorna, särskilt för medlemsstaterna, bör kommissionen regelbundet se över denna förordnings tillämpningsområde, funktionssätt och effektivitet. En sådan översyn skulle bland annat behandla möjligheten att använda alla tillgängliga medel för att underlätta utbytet av information, inbegripet elektroniska upphandlingsresurser såsom standardformulären för offentliggörande av meddelanden om offentlig upphandling, i enlighet med kommissionens genomförandeförordning (EU) 2019/1780 (16), liksom den börda som upphandlande myndigheter och upphandlande enheter åsamkas vid tillämpningen av denna förordning. Kommissionen bör rapportera om sin bedömning till Europaparlamentet och rådet och vid behov lägga fram lämpliga lagstiftningsförslag.

(33)

Regler och principer för offentlig upphandling som unionens institutioner tilldelar för egen räkning anges i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (17) och faller därför utanför den här förordningens tillämpningsområde. Enligt förordning (EU, Euratom) 2018/1046 grundar sig dessa regler på reglerna i direktiven 2014/23/EU och 2014/24/EU. Det är därför lämpligt att bedöma huruvida de regler och principer som anges i denna förordning, i samband med en översyn av förordning (EU, Euratom) 2018/1046, bör göras tillämpliga även på offentliga kontrakt som tilldelas av unionens institutioner.

(34)

För att underlätta upphandlande myndigheters, upphandlande enheters och ekonomiska aktörers tillämpning av denna förordning bör kommissionen utfärda riktlinjer. De riktlinjerna bör i synnerhet innehålla information om begreppen fysiska och juridiska personers ursprung, varors och tjänsters ursprung, ytterligare skyldigheter och tillämpningen av dessa bestämmelser inom ramen för denna förordning. Mot bakgrund av unionens övergripande politiska mål att stödja små och medelstora företag bör dessa riktlinjer också ta hänsyn till de små och medelstora företagens särskilda informationsbehov vid tillämpningen av denna förordning, i syfte att förhindra att de överbelastas.

(35)

I enlighet med proportionalitetsprincipen och i syfte att förverkliga det grundläggande målet att förbättra tillträdet för ekonomiska aktörer, varor och tjänster från unionen till marknader för offentlig upphandling eller koncession i tredjeländer genom att fastställa åtgärder avseende upphandling som inte omfattas, är det nödvändigt och lämpligt att fastställa bestämmelser om förfaranden som kommissionen ska följa när den utreder påstådda åtgärder eller metoder i tredjeländer mot ekonomiska aktörer, varor och tjänster från unionen, och när den inleder samråd med de berörda tredjeländerna. Denna förordning går inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå de eftersträvade målen, i enlighet med artikel 5.4 i EU-fördraget.