Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/585 av den 6 april 2022 om ändring av förordningarna (EU) nr 514/2014 om allmänna bestämmelser för asyl-, migrations- och integrationsfonden och om ett instrument för ekonomiskt stöd till polissamarbete, förebyggande och bekämpande av brottslighet samt krishantering, (EU) nr 516/2014 om inrättande av asyl-, migrations- och integrationsfonden och (EU) 2021/1147 om inrättande av Asyl-, migrations- och integrationsfonden

(1)

Ryska federationens invasion av Ukraina den 24 februari 2022 har lett till en massiv tillströmning av fördrivna personer från Ukraina till flera medlemsstater. Detta innebär ett förnyat tryck på medlemsstaternas ekonomiska resurser när de hanterar brådskande migrations-, gränsförvaltnings- och säkerhetsbehov som mot bakgrund av krisens art och omfattning kommer att kvarstå efter 2022.

(2)

Sedan den 1 januari 2014 har unionens politik för inrikes frågor avseende migration, gränsförvaltning och säkerhet understötts genom finansiering från asyl-, migrations- och integrationsfonden, inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 516/2014 (2), och genom fonden för inre säkerhet som består av instrumentet för ekonomiskt stöd för yttre gränser och visering, inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 515/2014 (3) och instrumentet för ekonomiskt stöd till polissamarbete, förebyggande och bekämpande av brottslighet samt krishantering inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 513/2014 (4) (fonderna för inrikes frågor 2014–2020).

(3)

Det är nödvändigt att förlänga genomförandeperioden för fonderna för inrikes frågor 2014–2020 med ett år så att medlemsstaterna fullt ut kan använda outnyttjade belopp från de programmen och så att de, vid behov, snabbt kan se över genomförandet av sina program om det behövs för att hantera de oförutsedda utmaningarna till följd av invasionen av Ukraina.

(4)

Det är nödvändigt att skapa större flexibilitet i användningen av öronmärkta medel enligt förordning (EU) nr 516/2014, som för närvarande förhindrar att outnyttjade belopp från programperioden 2014–2020 används för åtgärder för att tillgodose akuta behov till följd av invasionen av Ukraina.

(5)

I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 514/2014 (5) anges allmänna bestämmelser för genomförandet av fonderna för inrikes frågor 2014–2020 i fråga om bland annat finansiering av utgifter och genomförandeperioden. De bestämmelserna begränsar stödberättigandet för medlemsstaternas utbetalningar till senast den 30 juni 2023 och fastställer den 31 december 2023 som slutet på genomförandeperioden.

(6)

Den 1 januari 2021 började ett förnyat paket med fonder på området migration och gränsförvaltning tillämpas inom ramen för den fleråriga budgetramen för 2021–2027, i form av den nya Asyl-, migrations- och integrationsfonden, inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1147 (6), instrumentet för ekonomiskt stöd för gränsförvaltning och viseringspolitik, inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1148 (7) samt Fonden för inre säkerhet, inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1149 (8) (fonderna för inrikes frågor 2021–2027).

(7)

Även om fonderna för inrikes frågor 2021–2027 trädde i kraft den 15 juli 2021 med retroaktiv tillämplighet från den 1 januari 2021, har alla medlemsstaters program ännu inte godkänts.

(8)

För att säkerställa kontinuitet i genomförandet av de politiska målen för fonderna för inrikes frågor 2014–2020 och 2021–2027 och för att möjliggöra en smidig övergång mellan programperioderna 2014–2020 och 2021–2027, och därigenom minimera den administrativa bördan för medlemsstaterna, är det nödvändigt med viss överlappning mellan genomförandet av de finansieringsinstrumenten. Den nödvändigheten erkänns uttryckligen genom fonderna för inrikes frågor 2021–2027 och genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1060 (9), som tillåter retroaktivt stödberättigande för utgifter från och med den 1 januari 2021.

(9)

Trots bestämmelserna för att överbrygga klyftan mellan fonderna för inrikes frågor 2014–2020 och fonderna för inrikes frågor 2021–2027 riskerar slutdatumet för genomförandet av fonderna för inrikes frågor 2014–2020 och de förväntade datumen för godkännande av programmen inom ramen för fonderna för inrikes frågor 2021–2027 att utsätta medlemsstaterna för ett betydande finansieringsunderskott. Det finansieringsunderskottet kan leda till likviditetsproblem på grund av det ökade trycket på medlemsstaternas migrationshantering och gränsförvaltning till följd av den massiva tillströmningen av fördrivna personer från Ukraina.

(10)

Risken för ett avsevärt finansieringsunderskott förvärras av att fonderna för inrikes frågor 2014–2020 följer en kortare cykel för genomförande av budgetåtaganden (N+2-regeln) som inte är anpassad till andra unionsfinansieringsinstrument med delad förvaltning, såsom sammanhållningsfonderna, där en längre genomförandeperiod (N+3-regeln) är tillämplig. N+3-regeln är tillämplig på fonderna för inrikes frågor 2021–2027 i enlighet med förordning (EU) 2021/1060. N+3-regeln innebär att ett åtagande som gjorts år n måste täckas med samma belopp av förfinansiering och ansökningar om mellanliggande betalningar före den 31 december år N+3 (ett åtagande som gjordes 2014 måste till exempel täckas helt av förfinansiering och betalningsansökningar före den 31 december 2017). Det belopp som inte täcks dras tillbaka, vilket innebär att medlemsstaten förlorar den berörda finansieringen.

(11)

Tillgänglig information om läget i medlemsstaternas genomförande tyder på en hög risk för tillbakadragande av medel som annars skulle kunna användas för att hantera nyuppkomna behov. Den risken beror delvis på orsaker utanför medlemsstaternas kontroll, såsom uppskjutet genomförande till följd av covid-19-pandemin 2020–2021. Samtidigt skulle en förlängning av tidsfristen för genomförandet av fonderna med ett år göra det möjligt för medlemsstaterna att fullt ut utnyttja budgetåtagandena inom programmen för 2014–2020 för att hantera utmaningarna på grund av kriget i Ukraina.

(12)

Enligt förordning (EU) nr 514/2014 får ett godkänt nationellt program, mot bakgrund av nya eller oförutsedda omständigheter, på kommissionens eller den berörda medlemsstatens initiativ granskas på nytt och om nödvändigt ändras för resten av programperioden. Det är lämpligt att betrakta kriget i Ukraina som ”nya eller oförutsedda omständigheter” som motiverar en ny granskning och operativ omläggning av ett program, mot bakgrund av de nya behoven och inom ramen för de specifika mål för programmet såsom det tidigare antagits.

(13)

För att ge medlemsstaterna fortsatt tillgång till outnyttjade belopp inom ramen för fonderna för inrikes frågor 2014–2020 är det nödvändigt att förlänga stödberättigandeperioden för dessa fonder med ett år och att göra de nödvändiga följdjusteringarna av datumen för genomförande, rapportering, utvärdering och avslutande av programmen samt datumen för tillbakadragande av belopp.

(14)

För att säkerställa att förlängningen av stödberättigandeperioden införs på ett så tydligt sätt som möjligt är det nödvändigt att fastställa ett slutdatum för när utgifterna måste ha både uppkommit och utbetalats.

(15)

Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/2000 (10) ändrades förordning (EU) nr 516/2014 för att frigöra medel som öronmärkts för överföringen av personer som ansöker om internationellt skydd eller personer som åtnjuter internationellt skydd och för att göra det möjligt att använda medlen för vissa andra åtgärder inom ramen för det nationella programmet. Det är nödvändigt att utvidga den flexibilitetsprincipen till att omfatta akuta behov mot bakgrund av nya eller oförutsedda omständigheter, framför allt för att tillgodose medlemsstaternas nya behov i fråga om asyl- och migrationshantering till följd av invasionen av Ukraina.

(16)

För att frigöra alla tillgängliga medel och undvika att de går förlorade genom tillbakadragande av outnyttjade medel som tidigare öronmärkts för vissa specifika ändamål enligt förordning (EU) nr 516/2014, inbegripet resurser för särskilda åtgärder och för unionsprogrammet för vidarebosättning, är det nödvändigt att ge medlemsstaterna flexibilitet att undantagsvis använda dessa medel mot bakgrund av nya eller oförutsedda omständigheter, såsom de som uppstår till följd av invasionen av Ukraina.

(17)

För att öka urvalet av tillgängliga finansieringskällor som kan bidra till att hantera oförutsedda framtida händelser är det lämpligt att tillåta medlemsstater och andra offentliga eller privata givare att under programperioden 2021–2027 lämna ytterligare ekonomiska bidrag till asyl- och migrationshantering i form av externa inkomster avsatta för särskilda ändamål. Dessa externa inkomster avsatta för särskilda ändamål kommer att utgöra ett särskilt bidrag från medlemsstaterna och andra offentliga eller privata givare för att finansiera specifika utgiftsposter inom ramen för Asyl-, migrations- och integrationsfonden för 2021–2027 och kommer att möjliggöra ytterligare beredskapsåtgärder för att finansiera asyl- och migrationsverksamhet i medlemsstaterna under kriser som den som uppstår till följd av invasionen av Ukraina.

(18)

Det stöd som tillhandahålls inom ramen för asyl-, migrations- och integrationsfonden för 2014–2020 och asyl-, migrations- och integrationsfonden för 2021–2027 kompletterar åtgärder som finansieras genom andra unionsfonder, särskilt inom ramen för sammanhållningspolitiken, för att maximera effekten av tillgänglig finansiering.

(19)

Eftersom målen för denna förordning inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av åtgärdens omfattning eller verkningar kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget). I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(20)

Med beaktande av det brådskande behovet av att göra ekonomiska resurser tillgängliga för medlemsstaterna för att hantera migrations-, gränsförvaltnings- och säkerhetsbehov till följd av den massiva tillströmningen av fördrivna personer från Ukraina anses det lämpligt att åberopa det undantag från tidsfristen på åtta veckor som föreskrivs i artikel 4 i protokoll nr 1 om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen, fogat till EU-fördraget, fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen.

(21)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 21 om Förenade kungarikets och Irlands ställning med avseende på området med frihet, säkerhet och rättvisa, fogat till EU-fördraget och EUF-fördraget, och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4 i det protokollet, deltar Irland inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Irland.

(22)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till EU-fördraget och EUF-fördraget, deltar Danmark inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Danmark.

(23)

Förordningarna (EU) nr 514/2014, (EU) nr 516/2014 och (EU) 2021/1147 bör därför ändras i enlighet med detta.

(24)

Denna förordning bör på grund av brådskande skäl träda i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning för att skyndsamt göra ekonomiska resurser tillgängliga för medlemsstaterna för att hantera migrations-, gränsförvaltnings- och säkerhetsbehov orsakade av den massiva tillströmningen av fördrivna personer från Ukraina.

1.

Artikel 17.3 ska ersättas med följande:

2.

Artikel 40 ska ändras på följande sätt:

3.

Artikel 50.4 ska ersättas med följande:

4.

Artikel 54.1 ska ersättas med följande:

5.

Artikel 57 ska ändras på följande sätt:

1.

Artikel 16.3 ska ersättas med följande:

2.

Artikel 17.9 ska ersättas med följande: