Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/612 av den 6 april 2022 om roaming i allmänna mobilnät i unionen (omarbetning) (Text av betydelse för EES)

(1)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 531/2012 (3) har ändrats väsentligt flera gånger (4). Eftersom ytterligare ändringar ska göras, bör den förordningen av tydlighetsskäl omarbetas.

(2)

Särskilt bör noteras att Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2120 (5) ändrade förordning (EU) nr 531/2012 och föreskrev att tilläggsavgifter för roaming i slutkundsledet skulle avskaffas i unionen från och med den 15 juni 2017, med förbehåll för en skälig användning av roamingtjänsterna och möjligheten att tillämpa en undantagsmekanism för hållbarheten vad gäller avskaffandet av tilläggsavgifter för roaming i slutkundsledet, även kallat roaming till inrikestaxor. Kommissionen gjorde också en översyn av grossistledet på roamingmarknaden i syfte att bedöma vilka åtgärder som krävdes för att tilläggsavgifter för roaming i slutkundsledet skulle kunna avskaffas i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 531/2012. Efter denna översyn antogs Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/920 (6) med syftet att reglera de nationella roamingmarknaderna i grossistledet och avskaffa tilläggsavgifterna för roaming i slutkundsledet senast den 15 juni 2017 utan att det medför någon snedvridning av de nationella eller de besökta marknaderna.

(3)

Den 29 november 2019 offentliggjorde kommissionen sin första fullständiga översyn av roamingmarknaden (kommissionens rapport), som visar att avskaffandet av tilläggsavgifter för roaming i hög grad har gagnat resenärer i unionen. Användningen av mobiltjänster, dvs. reglerade roamingtjänster för röstsamtal, sms eller data, vid resor i unionen har ökat snabbt och kraftigt, vilket bekräftar genomslaget av unionens roamingregler. Slutsatsen i kommissionens rapport var att trots vissa tecken på konkurrensdynamik i både slutkunds- och grossistledet på roamingmarknaderna har de underliggande grundläggande konkurrensvillkoren inte ändrats och kommer sannolikt inte heller att ändras inom överskådlig tid. Regleringen av slutkunds- och grossistmarknaderna är därför fortfarande nödvändig och bör inte överges. I kommissionens rapport konstateras särskilt att den kraftiga sänkningen av pristaken för roaming i grossistledet har bidragit till en ytterligare sänkning av roamingpriserna i grossistledet vilket har gynnat operatörer med nettoutflöde av trafik, dvs. operatörer med en kundbas som konsumerar fler mobiltjänster på partneroperatörers nät i andra medlemsstater än vad som konsumeras av partneroperatörernas kundbas på det egna nätet.

I kommissionens rapport konstaterades att organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation (Berec) rekommenderat ytterligare sänkning av pristaken för roaming i grossistledet. Kommissionen analyserade och dokumenterade behovet av att ytterligare sänka pristaken för roaming i grossistledet och bedömt vilken sänkningsgrad som behövs för att värdoperatörer ska kunna få täckning för sina kostnader för att tillhandahålla roamingtjänster i grossistledet. I kommissionens rapport hänvisades det till kravet i förordning (EU) nr 531/2012 att roamingkunder ska ha tillgång till samma tjänster i andra medlemsstater, till samma pris, förutsatt att dessa tjänster kan levereras i värdnätet. I kommissionens rapport uppmärksammades dessutom den helt nya utvecklingen med nya sätt att bedriva handel med roamingtrafik i grossistledet, till exempel onlineplattformar för handel, som har potential att främja konkurrens på roamingmarknaden i grossistledet och underlätta förhandlingar mellan operatörer. Slutligen konstaterades det att separat försäljning av dataroamingtjänster inte har utnyttjats av marknaden.

(4)

Förordning (EU) nr 531/2012 upphör att gälla den 30 juni 2022 och syftet med den här förordningen är att omarbeta den och samtidigt införa nya åtgärder för att öka transparensen, bland annat transparens när det gäller användningen av mervärdestjänster vid roaming och användningen av roaming i icke markbundna allmänna mobilnät samt att säkerställa en verklig upplevelse av roaming till inrikestaxor i fråga om tjänstekvalitet och tillgång till alarmeringstjänster vid roaming. Den här förordningens giltighetstid är fastställd till tio år, fram till 2032, för att skapa säkerhet på marknaden och minimera regleringsbördan. Genom den här förordningen införs ett krav på att kommissionen ska göra översyner och överlämna rapporter till Europaparlamentet och rådet 2025 och 2029, som vid behov ska åtföljas av ett lagstiftningsförslag om ändring av den här förordningen, om marknadsutvecklingen gör detta nödvändigt. På grund av en snabb marknadsutveckling och den snabba utbredningen av ny teknik bör kommissionen särskilt bedöma huruvida det är lämpligt att lägga fram ett lagstiftningsförslag om ändring av den här förordningen när den utfärdar sin första rapport 2025.

(5)

De nationella regleringsmyndigheter eller andra behöriga myndigheter som har ansvaret för att skydda och främja intressena för de mobilkunder som normalt är bosatta inom deras territorium har inte möjlighet att kontrollera de värdnätsoperatörer som finns i andra medlemsstater och som dessa kunder är beroende av för att kunna använda internationella roamingtjänster. Denna bristande kontroll skulle kunna minska effekten av de åtgärder som medlemsstater vidtar på grundval av deras restbefogenhet att anta bestämmelser på konsumentskyddsområdet.

(6)

Unionens marknad för mobilkommunikationer är fortfarande fragmenterad och det finns inget mobilnät som täcker samtliga medlemsstater. Till följd av detta köper roamingleverantörer roamingtjänster i grossistledet från eller utbyter roamingtjänster i grossistledet med operatörer i besökta medlemsstater för att kunna tillhandahålla mobilkommunikationstjänster till sina nationella kunder som reser i andra medlemsstater.

(7)

En inre telekommarknad kan inte anses finnas så länge nationella priser och roamingpriser skiljer sig åt. Skillnaderna mellan nationella avgifter och roamingavgifter bör därför elimineras för att skapa en inre marknad för mobilkommunikationstjänster.

(8)

En gemensam harmoniserad metod bör användas för att säkerställa att användare av markbundna allmänna mobilnät under resor inom unionen inte ska behöva betala orimligt höga priser för unionsomfattande roamingtjänster, och därigenom öka konkurrensen mellan roamingleverantörer när det gäller roamingtjänster, uppnå en hög konsumentskyddsnivå och bevara såväl incitament för innovation som konsumenternas fria val. Mot bakgrund av att de berörda tjänsterna är gränsöverskridande behövs en sådan gemensam metod för att roamingleverantörer ska kunna verka inom ett enda enhetligt regelverk grundat på kriterier som fastställts på ett objektivt sätt.

(9)

Den utbredda användningen av mobila enheter med internetfunktion innebär att dataroaming har stor ekonomisk betydelse. Detta är relevant för både användare och leverantörer av tillämpningar och innehåll. För att främja utvecklingen på denna marknad bör avgifterna för dataöverföring inte hämma tillväxten, i synnerhet med tanke på att utvecklingen och utbyggnaden av nästa generations höghastighetsnät och höghastighetstjänster förväntas tillta i stadig takt.

(10)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/19/EG (7), 2002/20/EG (8), 2002/21/EG (9), 2002/22/EG (10) och 2002/58/EG (11) hade till syfte att skapa en inre marknad för elektronisk kommunikation inom unionen, samtidigt som en hög konsumentskyddsnivå skulle säkerställs genom ökad konkurrens. Med undantag för direktiv 2002/58/EG upphävdes dessa direktiv genom Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/1972 (12).

Direktiv (EU) 2018/1972 syftar till att främja investering i och användning av nät med mycket hög kapacitet i unionen samt att fastställa nya spektrumregler för mobilkonnektivitet och 5G. Direktiv (EU) 2018/1972 föreskriver också att nationella regleringsmyndigheter och andra behöriga myndigheter samt Berec, kommissionen och medlemsstaterna bland annat ska uppnå målen att bidra till utvecklingen av den inre marknaden och främja unionsmedborgarnas intressen. Det direktivet säkerställer bland annat att alla slutanvändare har tillgång till kommunikation till rimligt pris, inklusive internet. Det förbättrar konsumentskyddet, ökar säkerheten för användarna och underlättar regleringsåtgärder.

(11)

Grossist- och slutkundsledet på roamingmarknaden har unika särdrag som motiverar exceptionella åtgärder som går utöver de mekanismer som annars finns att tillgå inom ramen för direktiv (EU) 2018/1972.

(12)

Denna förordning bör göra det möjligt att avvika från annars tillämpliga bestämmelser i direktiv (EU) 2018/1972, på så vis att priserna för erbjudna tjänster ska fastställas genom affärsavtal om det inte finns någon operatör med betydande marknadsinflytande, och på så sätt skapa utrymme för införandet av kompletterande lagstadgade skyldigheter som avspeglar de speciella särdrag som de unionsomfattande roamingtjänsterna har.

(13)

För att skydda roamingkunderna mot stigande slutkundspriser för reglerade roamingtjänster, dvs. reglerade roamingtjänster för röstsamtal, sms eller data, på grund av fluktuationer i referensväxelkurserna för andra valutor än euron, bör en medlemsstat som inte har euro som valuta tillämpa ett genomsnitt av flera referensväxelkurser över tid för att fastställa de högsta tillämpliga tilläggsavgifterna i sin valuta. Om de högsta avgifterna inte anges i euro bör de tillämpliga värdena fastställas i den aktuella valutan genom tillämpning av genomsnittet av flera referensväxelkurser över tid som offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning (EUT) den dag som anges i denna förordning. Om det inte gjorts något offentliggörande den angivna dagen bör de tillämpliga referensväxelkurserna vara de som offentliggörs i det första nummer av EUT som utkommer efter den dagen och som innehåller sådana referensväxelkurser. För att anpassa fastställandet av värden i andra valutor än euro till den regel som tillämpas på kommunikation inom unionen i enlighet med förordning (EU) 2015/2120, bör de högsta avgifterna i andra valutor än euro fastställas genom tillämpning av genomsnittet av de referensväxelkurser som offentliggörs av Europeiska centralbanken i EUT den 15 januari, den 15 februari och den 15 mars det relevanta kalenderåret. De högsta avgifter som beräknas på detta sätt för 2022 bör gälla från och med dagen för denna förordnings ikraftträdande till och med den 15 maj 2023.

(14)

För att ge utrymme för en effektivare, mer integrerad och konkurrenskraftig marknad för roamingtjänster bör det inte finnas några begränsningar som hindrar företag från att förhandla om tillträde i grossistledet i syfte att tillhandahålla roamingtjänster, inklusive kommunikation maskin till maskin. Hinder mot roamingtjänsttillträde i grossistledet på grund av skillnader i förhandlingsstyrka mellan företagen och deras grad av ägande när det gäller infrastruktur bör undanröjas. Därför bör roamingavtal i grossistledet iaktta principen om teknikneutralitet och säkerställa att alla operatörer har lika och rättvisa möjligheter att få tillträde till alla tillgängliga nät och tekniker och bör respektera principen att sådana avtal förhandlas fram i god tro för att ge roamingleverantörer möjlighet att erbjuda roamingtjänster i slutkundsledet som motsvarar de tjänster som de erbjuder på nationell nivå. Denna förordning ålägger inte roamingleverantörer någon skyldighet att ingå roamingavtal i grossistledet endast med de operatörer som har de mest avancerade näten, under förutsättning att de krav på tjänstekvalitet i slutkundsledet som fastställs i denna förordning uppfylls. De operatörer som söker roamingtjänsttillträde i grossistledet bör ha frihet att förhandla om sina roamingavtal i grossistledet utifrån sina egna kommersiella behov och sina slutanvändares bästa intresse. Under övergången till nästa generations mobilnät och mobilteknik bör roamingleverantörer därför gradvis säkerställa roamingtjänsttillträde i grossistledet som möjliggör tillhandahållande av roamingtjänster i slutkundsledet i andra medlemsstater på likvärdiga avtalsvillkor som i deras hemmedlemsstat, i enlighet med målen för roaming till inrikestaxor. Roamingleverantörer bör erbjuda roamingtjänster i slutkundsledet som är likvärdiga med de mobilkommunikationstjänster som de erbjuder nationellt när det finns omfattande täckning eller när det finns konkurrenskraftiga erbjudanden om tillträde till nästa generations mobilnät och mobilteknik i den besökta medlemsstaten, i enlighet med Berecs riktlinjer för roamingtjänsttillträde i grossistledet.

Virtuella mobiloperatörer och återförsäljare av mobilkommunikationstjänster som saknar egen nätinfrastruktur tillhandahåller vanligen roamingtjänster som grundar sig på affärsavtal om roaming i grossistledet med deras värdnätsoperatörer i samma medlemsstat. Det är emellertid möjligt att avtalsförhandlingar inte ger virtuella mobiloperatörer och återförsäljare tillräcklig marginal för att kunna stimulera konkurrensen genom lägre priser. Undanröjandet av dessa hinder och balans i förhandlingspositionerna mellan de virtuella mobiloperatörerna eller återförsäljarna och mobilnätsoperatörerna genom ett tillträdeskrav och pristak för grossisttaxor bör främja utvecklingen av alternativa, innovativa och unionsomfattande roamingtjänster och roamingerbjudanden till kunder. Direktiv (EU) 2018/1972 föreskriver inte någon lösning på detta problem genom införandet av skyldigheter för operatörer med betydande marknadsinflytande.

(15)

En skyldighet att bevilja varje rimlig begäran om tillträde i grossistledet till allmänna mobilnät i syfte att tillhandahålla roamingtjänster bör därför föreskrivas. Sådant tillträde bör anpassas efter behoven hos de aktörer som begär tillträde. Slutanvändare av tjänster som kräver modern teknik och roamingtjänster i slutkundsledet bör kunna åtnjuta samma tjänstekvalitet vid roaming som i hemlandet. En skyldighet avseende roamingtjänsttillträde i grossistledet bör därför säkerställa att den aktör som söker tillträde kan replikera den slutkundstjänst som erbjuds i hemlandet, om inte de värdnätsoperatörer av vilka tillträde begärs kan bevisa att det inte är tekniskt möjligt att göra detta. De parametrar enligt vilka mobiltjänster erbjuds av värdnätsoperatören till sina nationella kunder ska anses vara tekniskt möjliga. Om inte annat följer av det relevanta roamingavtalet i grossistledet, och utan att det påverkar de skyldigheter i slutkundsledet som fastställs i denna förordning, bör värdnätsoperatören säkerställa att roamingkunder på det egna nätet inte omfattas av villkor som är mindre fördelaktiga än de villkor som värdnätsoperatören erbjuder sina nationella kunder, till exempel när det gäller tjänstekvalitet, såsom den tillgängliga hastigheten. Tillträde bör vägras enbart på grundval av objektiva kriterier, exempelvis teknisk genomförbarhet och behovet av att upprätthålla nätintegriteten.

Värdnätsoperatören bör inte vägra eller begränsa tillträde på grundval av kommersiella överväganden på ett sådant sätt att tillhandahållandet av konkurrerande roamingtjänster begränsas. Om tillträde vägras bör den part som anser att dess intressen har åsidosatts kunna hänskjuta ärendet till tvistlösning i enlighet med det förfarande som anges i denna förordning. För att säkerställa likvärdiga förutsättningar bör tillträde i grossistledet i syfte att tillhandahålla roamingtjänster beviljas i enlighet med de lagstadgade skyldigheter som fastställs i denna förordning och som är tillämpliga på grossistnivå, varvid hänsyn bör tas till de olika kostnadselement som är nödvändiga för att tillhandahålla tillträdet. En konsekvent regleringsstrategi för tillträde i grossistledet för tillhandahållande av roamingtjänster bör bidra till att undvika snedvridning mellan medlemsstater. Berec bör i samråd med kommissionen och i samarbete med berörda aktörer utfärda riktlinjer för tillträde i grossistledet i syfte att tillhandahålla roamingtjänster.

(16)

En skyldighet att bevilja roamingtjänsttillträde i grossistledet bör innefatta tillhandahållande av direkta roamingtjänster i grossistledet samt tillhandahållande av roamingtjänster i grossistledet för återförsäljning genom tredje parter. Skyldigheten att bevilja roamingtjänsttillträde bör även omfatta mobilnätoperatörens skyldighet att göra det möjligt för virtuella mobiloperatörer och återförsäljare att köpa reglerade roamingtjänster i grossistledet från aggregatorer i grossistledet som utgör en samlad tillträdespunkt och en standardiserad plattform för roamingavtal i hela unionen. För att säkerställa att operatörerna ger roamingleverantörer tillträde till alla faciliteter som är nödvändiga för tillträde till direkta roamingtjänster i grossistledet och tillträde till roamingtjänster i grossistledet för återförsäljning inom rimlig tid bör ett referenserbjudande offentliggöras med standardvillkoren för direkt roamingtjänsttillträde i grossistledet och tillträde till roamingtjänster i grossistledet för återförsäljning. Offentliggörandet av referenserbjudandet bör inte förhindra avtalsförhandlingar mellan den som begär tillträde och den som ger tillträde om prisnivån för det slutliga grossistavtalet eller om ytterligare tillträdestjänster i grossistledet som går utöver de tjänster som är nödvändiga för tillträde till direkta roamingtjänster i grossistledet och tillträde till roamingtjänster i grossistledet för återförsäljning.

(17)

En skyldighet att bevilja roamingtjänsttillträde i grossistledet bör omfatta tillträde till alla delar som krävs för att tillhandahålla roamingtjänster, såsom nätelement och tillhörande faciliteter, relevanta programvarusystem, inbegripet driftstödssystem, informationssystem eller databaser för förbeställning, tillhandahållande, beställning, underhåll, begäran om reparation samt fakturering, tillträde till nummeromvandling eller system som erbjuder likvärdiga funktioner, mobilnät och virtuella nättjänster.

(18)

Om de som söker tillträde till roamingtjänster i grossistledet för återförsäljning begär tillträde till faciliteter eller tjänster utöver vad som är nödvändigt för tillhandahållandet av roamingtjänster i slutkundsledet, kan mobilnätsoperatörerna ta ut rättvisa och rimliga avgifter för dessa faciliteter eller tjänster. Dessa ytterligare faciliteter eller tjänster kan bland annat vara mervärdestjänster, ytterligare programvara och informationssystem eller faktureringsarrangemang.

(19)

Enligt artikel 109 i direktiv (EU) 2018/1972 ska medlemsstaterna säkerställa att alla slutanvändare har tillgång till alarmeringstjänster avgiftsfritt via nödkommunikation till den lämpligaste larmcentralen. Enligt det direktivet ska medlemsstaterna också säkerställa att slutanvändare med funktionsnedsättning har tillgång till alarmeringstjänster via nödkommunikation, inbegripet under resor inom unionen, och att sådan tillgång motsvarar den som andra slutanvändare åtnjuter. Sådana medel för tillgång kan omfatta en realtidstexttjänst eller totalkonversationstjänst i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/882 (13) eller andra icke-talkommunikationstjänster, såsom sms, meddelandetjänster eller videotjänster genom larmtillämpningar, eller samtalsförmedlande tjänster, som medlemsstaterna använder med beaktande av kraven i unionsrätten samt kapaciteten och den tekniska utrustningen i det nationella larmcentralssystemet. Genomförandet av de medel för tillgång till alarmeringstjänster som är tillgängliga för roamingkunder med funktionsnedsättning och tillhandahållandet av lokaliseringsuppgifter bör i möjligaste mån baseras på europeiska standarder eller specifikationer. Sådana standarder bör främjas av kommissionen och medlemsstaterna i samarbete med europeiska standardiseringsorgan och andra relevanta organ.

Det är medlemsstaternas sak att fastställa vilken typ av nödkommunikation som är tekniskt möjlig för att säkerställa roamingkundernas tillgång till alarmeringstjänster. För att säkerställa att roamingkunderna har tillgång till nödkommunikation enligt de villkor som fastställs i artikel 109 i direktiv (EU) 2018/1972 bör värdnätsoperatörer i referenserbjudandet inkludera information om vilken typ av nödkommunikation som är föreskriven och teknisk möjlig för att säkerställa tillgång för roamingkunder enligt nationella åtgärder i den besökta medlemsstaten. Dessutom bör roamingavtal i grossistledet innehålla information om de tekniska parametrar som säkerställer tillgång till alarmeringstjänster, inbegripet för roamingkunder med funktionsnedsättning, och överföringen av lokaliseringsuppgifter, inklusive uppgifter från telefoner, till den lämpligaste larmcentralen i den besökta medlemsstaten. Roamingleverantören bör baserat på denna information kunna identifiera och tillhandahålla nödkommunikationen och överföringen av lokaliseringsuppgifter utan avgift.

(20)

Vissa villkor får inkluderas i referenserbjudandena för att mobilnätsoperatörer ska kunna hindra permanent roaming eller onormal användning eller missbruk av roamingtjänsttillträde i grossistledet. En värdnätsoperatör som har rimliga skäl att anta att en betydande andel av roamingleverantörens kunder bedriver permanent roaming eller att det förekommer onormal användning eller missbruk av roamingtjänster i grossistledet bör kunna anmoda roamingleverantören att tillhandahålla information, i aggregerad form och helt i överensstämmelse med unionens och nationella dataskyddskrav, med vilkas hjälp det kan fastställas om det föreligger en situation där ett betydande antal av roamingleverantörens kunder bedriver permanent roaming eller om det förekommer onormal användning eller missbruk av roamingtjänsttillträde i grossistledet, exempelvis information om antalet kunder med obetydlig inhemsk konsumtion jämfört med deras roamingkonsumtion. Dessutom bör uppsägning av roamingavtal i grossistledet i syfte att förhindra permanent eller onormal roaming i grossistledet, eller missbruk av roamingtjänsttillträde i grossistledet, genomföras endast om mindre strikta åtgärder inte har avhjälpt problemet. En sådan uppsägning bör villkoras av förhandsgodkännande från värdnätsoperatörens nationella regleringsmyndighet, varvid utlåtandet från Berec i största möjliga utsträckning ska beaktas, i de fall då Berec har rådfrågats.

Mindre strikta åtgärder kan innefatta fastställandet av högre grossistavgifter, som inte överskrider de högsta grossistavgifterna som fastställs i denna förordning för volymer som överskrider en i avtalet angiven sammanlagd volym. Sådana högre avgifter bör fastställas på förhand, eller från och med den tidpunkt då värdnätsoperatören, på grundval av objektiva kriterier, har konstaterat och underrättat hemmanätsoperatören om att det föreligger en situation där ett betydande antal av roamingleverantörens kunder bedriver permanent roaming eller att det förekommer onormal användning eller missbruk av roamingtjänsttillträde i grossistledet. Mindre strikta åtgärder kan även innefatta att hemmanätsoperatören åtar sig att anpassa eller se över den policy för skälig användning som tillämpas på kunderna, i enlighet med de genomförandeakter som antagits i enlighet med denna förordning, eller att värdnätsoperatören kan begära att roamingavtalet i grossistledet ses över. För att värna transparensen bör den nationella regleringsmyndigheten göra begäranden om godkännande av uppsägning av roamingavtal i grossistledet allmänt tillgängliga, om inte annat följer av hänsyn till affärshemligheter.

(21)

I syfte att möjliggöra utvecklingen av effektivare, mer integrerade och konkurrenskraftiga marknader för roamingtjänster bör operatörer då de förhandlar om roamingtjänsttillträde i grossistledet i syfte att tillhandahålla roamingtjänster i slutkundsledet ges möjlighet att förhandla om innovativa prissättningssystem i grossistledet som inte direkt baserar sig på faktiska konsumtionsvolymer, såsom schablonbetalningar, förhandsåtaganden eller kapacitetsbaserade roamingavtal i grossistledet, eller prissättningssystem som återspeglar variationer i efterfrågan under året. Med förbehåll för de begränsningar för permanent roaming som ingår i denna förordning är maskin till maskin-kommunikation, dvs. tjänster som inbegriper automatisk överföring av data och information mellan enheter eller programvarubaserade applikationer med begränsad eller ingen mänsklig medverkan, inte undantagna från tillämpningsområdet för denna förordning eller de relevanta skyldigheter avseende roamingtjänsttillträde i grossistledet som fastställs i denna förordning, inbegripet bestämmelserna om skälig användning av roamingtjänster och möjligheten för mobilnätsoperatörer att i sina referenserbjudanden inkludera villkor för att förhindra permanent användning av reglerade roamingtjänster eller onormal användning eller missbruk av roamingtjänsttillträde i grossistledet. Permanent roaming är dock föremål för avtalsförhandlingar och kan överenskommas mellan två roamingpartner i ett roamingavtal i grossistledet. För att möjliggöra utvecklingen av effektivare och mer konkurrenskraftiga marknader för maskin till maskin-kommunikation förväntas det att mobilnätsoperatörer i allt högre grad kommer att reagera på och godta varje rimlig begäran om roamingavtal i grossistledet till skäliga villkor som uttryckligen tillåter permanent roaming när det gäller maskin till maskin-kommunikation.

De bör kunna upprätta flexibla roamingavtal i grossistledet som ger möjlighet till roamingtjänster i grossistledet och tillämpa taxesystem som inte baseras på förbrukad datavolym utan i stället på alternativa system, såsom antalet uppkopplade maskiner per månad. I detta sammanhang bör de berörda parterna vid gränsöverskridande tvister ha tillgång till det tvistlösningsförfarande som fastställs i artikel 27 i direktiv (EU) 2018/1972. Förhandlingsparterna bör ha möjlighet att komma överens om att inte tillämpa de högsta reglerade roamingavgifterna i grossistledet under hela den tid då roamingavtalen i grossistledet är i kraft. Detta skulle innebära att ingen av parterna senare kan begära att de volymbaserade högsta roamingavgifterna i grossistledet tillämpas på faktisk förbrukning, såsom föreskrivs i denna förordning. Detta bör inte påverka skyldigheterna att tillhandahålla reglerade roamingtjänster i slutkundsledet. I kommissionens rapport uppmärksammas dessutom den helt nya utvecklingen med nya sätt att bedriva handel med roamingtrafik i grossistledet, till exempel onlineplattformar för handel, som har potential att underlätta förhandlingsprocessen mellan operatörer. Användningen av liknande instrument kan bidra till att förbättra konkurrensen på roamingmarknaden i grossistledet och ytterligare pressa ner de faktiska grossisttaxor som tas ut.

(22)

Förordning (EU) nr 531/2012 föreskriver att slutanvändare inte får hindras av operatörer från att få tillgång till reglerade dataroamingtjänster på ett värdnät som erbjuds av en alternativ roamingleverantör. Denna strukturella åtgärd, som infördes genom skyldigheten till separat försäljning av dataroamingtjänster, saknar dock verkan efter införandet av roaming till inrikestaxor. På grund av bristen på genomslag på marknaden tycks denna skyldighet dessutom inte längre vara relevant. Därför bör de bestämmelser som kräver att operatörer ska tillhandahålla separat försäljning av dataroamingtjänster i slutkundsledet upphöra att gälla.

(23)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter när det gäller fastställande av närmare tillämpningsföreskrifter för policyer för skälig användning och metodik för bedömning av hållbarheten vad gäller avskaffande av tilläggsavgifter för roaming i slutkundsledet till inrikespriser samt om den ansökan som en roamingleverantör ska lägga fram med avseende på denna bedömning. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (14). Fram till antagandet av dessa genomförandeåtgärder bör kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/2286 (15) fortsätta att gälla.

(24)

Lagstadgade skyldigheter bör införas i både grossist- och slutkundsleden för att skydda roamingkundernas intressen, eftersom det har visat sig att prissänkningar i grossistledet för unionsomfattande roamingtjänster inte alltid avspeglas genom lägre priser i slutkundsledet, då det har saknats incitament för detta. Åtgärder som innebär att nivån på slutkundspriserna sänks, utan att något görs vad avser kostnaderna i grossistledet för att tillhandahålla dessa tjänster, riskerar å andra sidan att hindra den inre marknaden för roamingtjänster från att fungera smidigt och skulle inte medge någon ökad konkurrensnivå.

(25)

Avskaffandet av tilläggsavgifter för roaming i slutkundsledet enligt förordning (EU) 2015/2120 var nödvändigt för att skapa och underlätta en fungerande digital inre marknad i hela unionen. Den förordningen var emellertid i sig inte tillräcklig för att säkerställa att roamingmarknaden fungerar på ett korrekt sätt. Den här förordningen bör bidra till att prissättningsmodellerna på de inhemska marknaderna inte påverkas genom avskaffandet av tilläggsavgifter för roaming i slutkundsledet.

(26)

Det relevanta nationella slutkundspriset bör motsvara den nationella enhetsbaserade slutkundsavgiften. I situationer där det inte finns några särskilda nationella slutkundspriser att använda som grund för en reglerad roamingtjänst i slutkundsledet (till exempel vid nationella obegränsade avgiftsplaner, paketerbjudanden eller nationella taxor som inte omfattar data), bör det nationella slutkundspriset anses utgöra samma avgiftsmekanism som om kunden förbrukade i enlighet med den nationella avgiftsplanen i den kundens medlemsstat.

(27)

Vid roaming inom unionen bör roamingkunder kunna använda de slutkundstjänster som de abonnerar på och åtnjuta samma kvalitetsnivå på tjänsterna som de har hemma. Därför, och i enlighet med de tillträdesskyldigheter i grossistledet som fastställs i denna förordning, bör roamingleverantörer och mobilnätsoperatörer vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att reglerade roamingtjänster i slutkundsledet tillhandahålls enligt samma villkor som om dessa tjänster konsumerades i hemlandet. Om exempelvis den högsta tillgängliga datahastigheten i värdnätet är lika med eller högre än den högsta tillgängliga hastighet som roamingleverantören erbjuder i hemlandet, bör roamingleverantören inte erbjuda en lägre hastighet än den högsta tillgängliga hastighet som tillhandahålls i hemlandet. Om den högsta tillgängliga datahastigheten i värdnätet är lägre än den högsta tillgängliga hastighet som roamingleverantören erbjuder i hemlandet, bör roamingleverantören inte erbjuda en lägre hastighet än den högsta tillgängliga hastighet som tillhandahålls i värdnätet. Om en nyare nätgeneration eller nätteknik finns tillgänglig i värdnätet bör roamingleverantören inte begränsa roamingtjänsten till en nätgeneration eller nätteknik som är äldre än den som erbjuds i hemlandet. I synnerhet under övergången till nästa generations mobilnät och mobilteknik, om roamingleverantörens och värdnätsoperatörens införande av dessa nät och denna teknik inte är jämförbart, får roamingleverantören dessutom erbjuda den reglerade roamingtjänsten i slutkundsledet med befintlig mobilteknik. Kommersiella överväganden som leder till en minskad kvalitet på reglerade roamingtjänster i slutkundsledet, såsom minskad bandbredd för att minska roamingvolymerna, bör förbjudas. Operatörer bör vidta rimliga åtgärder för att minimera onödiga förseningar i överlämnanden mellan mobilnät utan att det påverkar tillämpningen av artikel 28 i direktiv (EU) 2018/1972. Nationella förvaltningar och operatörer kan ingå avtal om spektrumsamordning och säkerställa täckning, åtminstone längs 5G-korridorer och landtransportleder.

(28)

Roamingleverantörer bör kunna tillämpa policyer för skälig användning på konsumtion av reglerade roamingtjänster i slutkundsled till gällande nationellt slutkundspris. Policyer för skälig användning bör endast åtgärda onormal användning eller missbruk av reglerade roamingtjänster i slutkundsledet, såsom användning av sådana tjänster av roamingkunder i en annan medlemsstat än den nationella leverantörens i andra syften än för periodiska resor. Genomförandeåtgärder avseende tillämpningen av policyer för skälig användning bör säkerställa att detta mål inte kringgås av roamingleverantörer för att uppnå andra syften som är till nackdel för de roamingkunder som gör periodiska resor. Vid fall av force majeure som orsakas av sådana omständigheter som pandemier, tillfälligt stängda gränser eller naturkatastrofer, vilka medför en ofrivillig förlängning av roamingkundens tillfälliga vistelse i en annan medlemsstat, bör roamingleverantörerna utöka den tillämpliga skäliga användningen under en lämplig tidsperiod, efter en motiverad begäran från roamingkunden. En policy för skälig användning bör ge roamingleverantörens kunder möjlighet att konsumera volymer av reglerade roamingtjänster i slutkundsledet till det gällande nationella slutkundspris som överensstämmer med deras respektive avgiftsplaner. Genomförandeåtgärder avseende tillämpningen av policyer för skälig användning bör ta hänsyn till de många och varierande mönstren för roamingkunders periodiska resor, för att säkerställa att policyer för skälig användning inte hindrar sådana kunder från verklig roaming till inrikestaxor.

(29)

Vid översynen av sina genomförandeakter bör kommissionen, efter samråd med Berec, bedöma i vilken utsträckning marknadsförhållanden, konsumtions- och resemönster, utvecklingen och konvergensen i fråga om prissättning och den märkbara risken för snedvridning av konkurrensen skulle möjliggöra ett hållbart tillhandahållande av roamingtjänster till nationella priser för periodiska resor och möjligheten att begränsa tillämpningen och effekterna av åtgärderna enligt en policy för skälig användning till undantagsfall.

(30)

Under specifika och extraordinära omständigheter bör en roamingleverantör som inte har möjlighet att täcka sina totala faktiska och prognostiserade kostnader för att tillhandahålla reglerade roamingtjänster i slutkundledet genom sina totala faktiska och prognostiserade intäkter från sådana tjänster, kunna ansöka om tillstånd att tillämpa en tilläggsavgift i syfte att säkerställa hållbarheten i sin nationella avgiftsmodell. Bedömningen av hållbarheten i den nationella avgiftsmodellen bör vara baserad på relevanta objektiva faktorer som är specifika för roamingleverantören, inbegripet objektiva variationer mellan roamingleverantörer i den berörda medlemsstaten och de nationella pris- och intäktsnivåerna. Detta kan till exempel vara fallet när det gäller nationella slutkundsmodeller med schablonpris hos operatörer med betydande negativ obalans i trafiken, då det implicita nationella enhetspriset är lågt och operatörens totala intäkter också är låga i förhållande till bördan för roamingkostnaderna, eller då det implicita enhetspriset är lågt och den faktiska eller prognostiserade konsumtionen av roamingtjänster är hög. För att undvika att roamingleverantörernas nationella avgiftsmodell blir ohållbar på grund av sådana kostnadstäckningsproblem och genererar en risk för en märkbar påverkan på den nationella prisutvecklingen eller en så kallad waterbed-effekt, bör roamingleverantörerna, efter godkännande av den nationella regleringsmyndigheten, under sådana omständigheter ha möjlighet att tillämpa en tilläggsavgift på reglerade roamingtjänster i slutkundsledet endast i den utsträckning som det är nödvändigt för att täcka alla relevanta kostnader för tillhandahållandet av sådana tjänster.

(31)

De kostnader som uppstått för att reglerade roamingtjänster i slutkundsledet ska kunna tillhandahållas bör därför fastställas genom hänvisning till de faktiska roamingavgifter i grossistledet som tillämpas på den utgående roamingtrafik från den berörda roamingleverantören som överstiger dess inkommande roamingtrafik, samt genom hänvisning till en rimlig ersättning för samkostnader och gemensamma kostnader. Intäkter från reglerade roamingtjänster i slutkundsledet bör fastställas med hänvisning till intäkter vid de prisnivåer som kan tas ut nationellt för konsumtion av reglerade roamingtjänster, oavsett om det gäller ett pris per enhet eller som en andel av en schablonavgift som avspeglar de faktiska och prognostiserade andelarna av de reglerade roamingtjänster i slutkundsledet som kunder inom unionen konsumerar och de reglerade roamingtjänster som konsumeras nationellt. Hänsyn bör också tas till konsumtionen av reglerade roamingtjänster i slutkundsledet och roamingleverantörens kunders inhemska konsumtion samt till konkurrens-, pris- och intäktsnivåerna på den nationella marknaden, samt varje märkbar risk för att roaming till nationella slutkundspriser i mätbar omfattning kan påverka utvecklingen av dessa priser.

(32)

I förordning (EU) nr 531/2012 föreskrivs att om en roamingleverantör tar ut en tilläggsavgift för konsumtion av reglerade roamingtjänster i slutkundsledet utöver någon gräns enligt en fastställd policy för skälig användning, får summan av det nationella slutkundspriset och den eventuella tilläggsavgift som tillämpas på reglerade ringda roamingsamtal, reglerade skickade sms-roamingmeddelanden eller reglerade dataroamingtjänster inte överstiga 0,19 EUR per minut, 0,06 EUR per sms-meddelande respektive 0,20 EUR per använd megabyte. Mot bakgrund av att reglerna för roaming till inrikestaxor gäller sedan den 15 juni 2017 behövs den bestämmelsen inte längre.

(33)

I enlighet med principen om att den uppringande parten betalar är det inte mobilkunden som betalar för att ta emot nationella mobilsamtal; i stället täcks kostnaden för att terminera ett samtal inom den uppringda partens nät av slutkundsavgiften för den uppringande parten. Att mobiltermineringstaxorna i olika medlemsstater alltmer närmar sig varandra bör göra det möjligt att tillämpa samma princip på reglerade roamingsamtal i slutkundsledet. Enligt artikel 75.1 i direktiv (EU) 2018/1972 har kommissionen genom kommissionens delegerade förordning (EU) 2021/654 (16) fastställt en enda unionsomfattande högsta termineringstaxa för mobiltjänster i form av röstsamtal, för att minska regleringsbördan och åtgärda konkurrensproblem förbundna med terminering av röstsamtal på ett enhetligt sätt i hela unionen. Delegerad förordning (EU) 2021/654 omfattar en treårig gradvis nedsättning: Den enda unionsomfattande högsta termineringstaxan för röstsamtal i mobila nät kommer att vara 0,7 cent 2021, 0,55 cent 2022 och 0,4 cent 2023 för att sedan nå en enda högsta unionsomfattande termineringstaxa på 0,2 cent från och med 2024. Den tilläggsavgift som tillämpas på mottagna reglerade roamingsamtal i de situationer som anges i denna förordning då roamingleverantörer tillåts ta ut en tilläggsavgift för reglerade roamingtjänster i slutkundsledet bör inte överstiga den enda högsta unionsomfattande termineringstaxa för röstsamtal i mobila nät som fastställs av kommissionen för året i fråga i delegerad förordning (EU) 2021/654. Om kommissionen senare kommer fram till att det inte längre är nödvändigt att fastställa en enda unionsomfattande högsta termineringstaxa för röstsamtal i mobila nät bör eventuella tilläggsavgifter som tillämpas på mottagna reglerade roamingsamtal inte överskrida den taxa som fastställs i den senaste delegerade akt som antagits enligt artikel 75 i direktiv (EU) 2018/1972.

(34)

När leverantörer av unionsomfattande reglerade roamingtjänster ändrar sina roamingtaxor i slutkundsledet och åtföljande riktlinjer för roaminganvändning i enlighet med denna förordning, bör sådana ändringar inte medföra att mobilkunder får rätt, enligt nationell lagstiftning som införlivar direktiv (EU) 2018/1972, att säga upp sina slutkundsavtal.

(35)

I ett slutkundsavtal som omfattar någon typ av reglerade roamingtjänster i slutkundsledet bör de egenskaper som den reglerade roamingtjänsten i slutkundsledet har anges på ett tydligt och begripligt sätt, vilket även innefattar tjänstens förväntade kvalitetsnivå. Även om roamingleverantörer inte utövar kontroll över värdnät omfattas de tillhandahållna roamingtjänsterna av roamingavtalet i grossistledet med värdnätsoperatören. För att stärka roamingkundernas ställning bör roamingleverantörerna därför på ett tydligt sätt informera sina kunder i slutkundsavtalet om hur kvaliteten på roamingtjänsterna kan skilja sig i praktiken från de tjänster som konsumeras i hemlandet. Roamingleverantörerna bör också i möjligaste mån förklara hur andra relevanta faktorer kan påverka kvaliteten på tjänsten, exempelvis hastigheten, latensen och tillgängligheten för roamingtjänster eller andra tjänster vid roaming, på grund av tillgången till viss teknik, täckning eller variationer på grund av externa faktorer såsom topografi. Ett sådant slutkundsavtal bör också innehålla tydlig och begriplig information om klagomålsförfaranden som finns tillgängliga om tjänstekvaliteten inte motsvarar villkoren i slutkundsavtalet. Roamingleverantören bör behandla alla eventuella klagomål i det avseendet på ett snabbt och effektivt sätt.

(36)

För att säkerställa att roamingkunderna får tillräcklig information om kvaliteten på sina roamingtjänster bör roamingleverantörerna offentliggöra relevant information på sina webbsidor De bör i detta syfte inkludera information om skälen till varför en roamingtjänst kanske erbjuds på villkor som är mindre fördelaktiga än de som erbjuds i hemlandet. Denna information bör särskilt innehålla en tydlig och begriplig förklaring av eventuella betydande avvikelser från den annonserade eller angivna maximala uppladdnings- och nedladdningshastighet som erbjuds inom landet, och hur sådana avvikelser kan påverka den roamingtjänst som kunden abonnerar på. Informationen kan också innehålla en tydlig och begriplig förklaring till varför eventuella volymbegränsningar, hastighet, tillgängliga nätgenerationer och tillgänglig nätteknik och andra parametrar för tjänstekvalitet kan påverka dataroamingtjänsten i praktiken, särskilt användningen av innehåll, tillämpningar och tjänster vid roaming.

(37)

Roamingkunder och hemmanätsoperatörer drar ibland oavsiktligt på sig höga räkningar till följd av bristande transparens i fråga om nummer som används för mervärdestjänster i unionen och de priser i grossistledet som tas ut för mervärdestjänster, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 97 i direktiv (EU) 2018/1972. Kommunikation till vissa nummer som används för tillhandahållande av mervärdestjänster, exempelvis betalsamtalsnummer, frisamtalsnummer och nummer med delad kostnad, är föremål för särskilda prisvillkor på nationell nivå. Denna förordning bör inte tillämpas på den del av taxan som tas ut för tillhandahållandet av mervärdestjänster, utan enbart på taxorna för uppkopplingen till sådana tjänster. Principen om roaming till inrikestaxor kan hos roamingkunderna skapa förväntningar på att kommunikation till sådana nummer vid roaming inte borde medföra några ökade kostnader i jämförelse med förhållandena i hemlandet. Detta är dock inte alltid fallet vid roaming. Roamingkunderna drabbas av ökade kostnader, även när de ringer till nummer som är kostnadsfria vid inrikessamtal. Detta skulle kunna undergräva kundernas förtroende när det gäller att använda sina telefoner vid roaming och kan resultera i ”chockräkningar”, och därmed en negativ inverkan på upplevelsen av roaming till inrikestaxor. På slutkundsnivå orsakas detta framför allt av en otillräcklig transparens i fråga om de högre avgifter som kan bli följden av kommunikation till nummer som används för mervärdestjänster. Därför bör åtgärder vidtas för att öka medvetenheten om risken för höga räkningar och för att öka transparensen när det gäller villkoren för kommunikation till nummer för mervärdestjänster. Följaktligen bör roamingkunderna informeras i sina slutkundsavtal, och bör i god tid på ett användarvänligt sätt och kostnadsfritt underrättas och varnas när kommunikation till nummer för mervärdestjänster kan medföra tilläggsavgifter vid roaming. Möjligheten att avaktivera tredjepartsfakturering i bilaga VI till direktiv (EU) 2018/1972 får, om den är tillgänglig, tillämpas på roamingsituationer.

(38)

Fungerande grossistled på roamingmarknaderna bör göra det möjligt för operatörer att täcka alla sina kostnader för tillhandahållandet av reglerade roamingtjänster i grossistledet, inklusive samkostnader och gemensamma kostnader. I den kostnadsmodell som användes för översynsprocessen beaktades i största möjliga utsträckning de investeringar som gjorts av operatörer för att tillhandahålla mobilroamingtjänster, såsom kostnaden för spektrum, kostnaden för utrustning och infrastrukturinvesteringar samt för den infrastruktur som används av operatörer och den teknik som förväntas dominera konsumtionen fram till nästa översyn. Den översyn som planeras för 2025 kommer att bygga på en ny kostnadsmodell, där största möjliga hänsyn tas till den tekniska utveckling som observeras under övergångsperioden. Detta bör bevara incitamenten för investering i värdnät och motverka sådan snedvridning av nationell konkurrens på de besökta marknaderna som orsakas av regelarbitrage, då operatörer utnyttjar korrigeringsåtgärder för roamingtjänsttillträde i grossistledet för att konkurrera på de nationella besökta marknaderna.

(39)

Mot bakgrund av målen i denna förordning att säkerställa fortsatt konkurrens och skydd för slutanvändare bör det i denna förordning fastställas pristak för roaming i grossistledet som återspeglar utvecklingen av operatörernas kostnader för att tillhandahålla roamingtjänster i grossistledet. Den kostnadsmodell som användes för översynsprocessen och som det hänvisas till i den konsekvensbedömning som utfördes med avseende på denna förordning visar att operatörernas kostnader gradvis har minskat och fortsätter att minska. Med tanke på den förväntade tidsplanen för den planerade översynen av pristaken för roaming i grossistledet på grundval av de två rapporter som kommissionen ska lägga fram för Europaparlamentet och rådet senast den 30 juni 2025 och den 30 juni 2029, bör de högsta roamingavgifterna i grossistledet sänkas på grundval av en gradvis nedsättning, med beaktande av relevanta kostnadsberäkningar och en sannolik marknadsutveckling under perioden 2022–2027.

(40)

Kostnadsberäkningarna för tillhandahållande av roamingtjänster i grossistledet, inklusive samkostnader och gemensamma kostnader, har utvärderats på grundval av flera källor. En källa var en allmän kostnadsmodell för roamingtjänster i grossistledet som användes i översynsprocessen och som uppskattade en effektiv operatörs kostnader för tillhandahållande av roamingtjänster i grossistledet. Resultatet av kostnadsmodellen gör det möjligt att för varje år i varje medlemsstat analysera kostnaderna enligt olika scenarier och antaganden under de år då den beräknar kostnaderna. Kostnadsmodellen innefattade uppgifter från operatörerna och bekräftades därefter av de berörda nationella regleringsmyndigheterna. Säsongsbundenhet beaktades också för de medlemsstater som kunde visa att den påverkade operatörernas dimensionering av näten. Under hela den period då kostnadsmodellen utvecklades rådfrågades operatörer, Berec och nationella regleringsmyndigheter. Kostnadsberäkningen byggde också på unionens nuvarande roamingavgifter i grossistledet och tog hänsyn till den förväntade framtida spridningen av uppdaterad nätteknik, i linje med de indikationer som Berec lämnade i sina utlåtanden.

(41)

När det gäller bestämmelser om grossistavgifter bör lagstadgade skyldigheter på unionsnivå bibehållas, eftersom åtgärder som möjliggör roaming till inrikestaxor i hela unionen utan att beakta de kostnader i grossistledet för roamingtjänster som tillhandahållandet av dessa tjänster innebär kan riskera att störa den inre marknaden för roamingtjänster och inte skulle uppmuntra till mer konkurrens. Grossistavgifter på lämplig nivå bör underlätta en hållbar konkurrens, också för nya marknadsdeltagare, små och medelstora företag och uppstartsföretag.

(42)

De högsta grossistavgifterna bör fungera som en skyddsnivå och säkerställa att operatörerna kan täcka sina kostnader, däribland samkostnader och gemensamma kostnader. De bör också möjliggöra omfattande hållbart tillhandahållande av roaming till inrikestaxor och samtidigt lämna marginal för avtalsförhandlingar mellan operatörer.

(43)

Den praxis som vissa mobilnätsoperatörer har när det gäller att fakturera för tillhandahållande av roamingsamtal i grossistledet på grundval av debiteringsintervall på upp till 60 sekunder, till skillnad från den metod där priset beräknas per sekund och som normalt tillämpas för andra samtrafikavgifter i grossistledet, skapar en snedvridning av konkurrensen mellan dessa operatörer och de som tillämpar andra debiteringsmetoder och undergräver en enhetlig tillämpning av de högsta grossistavgifter som fastställs i denna förordning. Den innebär även en extra avgift som genom att öka grossistkostnaden får negativa följder för prissättningen av roamingsamtalstjänster i slutkundsledet. Mobilnätsoperatörer bör därför vara skyldiga att fakturera för tillhandahållande av reglerade roamingsamtal i grossistledet per sekund.

(44)

För att säkerställa att roamingkunder har oavbruten och verklig tillgång till alarmeringstjänster utan kostnad bör värdnät inte ta ut några grossistavgifter från roamingleverantörerna för någon form av nödkommunikation.

(45)

För att förbättra transparensen i priserna för roamingtjänster i slutkundsledet och för att roamingkunderna lättare ska kunna avgöra hur de ska använda sina mobila enheter när de är utomlands, bör leverantörer av mobilkommunikationstjänster ge sina roamingkunder kostnadsfri information om gällande roamingavgifter när de använder roamingtjänster i en medlemsstat de besöker. Eftersom vissa kundgrupper kan vara välinformerade om roamingavgifter bör roamingleverantörerna se till att det enkelt går att välja bort detta automatiska meddelande. Roamingkunderna bör också få ett textmeddelande med en länk för att få kostnadsfritt tillträde till en webbsida som upprättats av roamingleverantören med närmare information om de typer av tjänster, dvs. samtal och sms-meddelanden, som kan vara föremål för ökade kostnader, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 97 i direktiv (EU) 2018/1972. Roamingkunderna bör på ett tydligt sätt få fullständig information om avgifter som gäller för frisamtalsnummer vid roaming. Dessutom bör roamingleverantörerna på begäran och kostnadsfritt aktivt ge sina kunder, förutsatt att dessa befinner sig i unionen, ytterligare information om avgiften per sms-meddelande eller per megabyte samt minutavgiften, inklusive moms, för att ringa eller ta emot röstsamtal samt för att skicka och ta emot sms- och mms-meddelanden och andra datakommunikationstjänster i den besökta medlemsstaten.

(46)

En roamingkund kan ansluta sig till ett icke markbundet allmänt mobilnät, till exempel ombord på fartyg (mobila kommunikationstjänster på fartyg) enligt definitionen i kommissionens beslut 2010/166/EU (17) eller på luftfartyg (mobilkommunikationstjänster på luftfartyg) enligt definitionen i kommissionens beslut 2008/294/EG (18), som tillhandahålls via andra typer av radionät än markbundna nät, med hjälp av särskild utrustning som monterats ombord. Dessa tjänster är ofta tillgängliga på internationellt vatten eller ombord på luftfartyg. De avgifter som roamingkunder debiteras när de avsiktligt eller oavsiktligt kopplar upp sig mot icke markbundna nät är betydligt högre än avgifterna för reglerade roamingtjänster. Roamingkunder är vana vid att åtnjuta roaming till inrikestaxor och att använda roamingtjänster till nationella priser. Eftersom det inte finns ett gemensamt synsätt beträffande transparens- och skyddsåtgärder för anslutningar till icke markbundna nät löper roamingkunder större risk att drabbas av chockräkningar. Därför bör ytterligare transparens- och skyddsåtgärder införas som ska gälla anslutning till icke markbundna nät, till exempel på fartyg och luftfartyg.

Roamingleverantörer bör vidta rimliga åtgärder för att tillämpa sådana transparens- och skyddsåtgärder. Sådana åtgärder kan omfatta åtgärder för nätdrift, kostnadstak, en opt-out-mekanism eller likvärdiga åtgärder. De bör särskilt omfatta åtgärder för att säkerställa att tillräcklig information tillhandahålls på ett tydligt och begripligt sätt, så att roamingkunderna aktivt kan förhindra sådana fall av oavsiktlig roaming. Roamingleverantörer som erbjuder en opt-out-mekanism bör informera roamingkunderna om de begränsningar som gäller omedelbar tillgång till eller återaktivering av tjänsten, såsom risken för att de utan sin anslutning till nätet inte kommer att kunna återaktivera anslutningen till ett icke markbundet nät. Roamingleverantörerna bör informera sina roamingkunder om möjligheten att manuellt och omedelbart välja bort roaming på sina mobila enheter, antingen i inställningarna eller genom att aktivera flygläge. Roamingleverantörerna bör i möjligaste mån, i planeringen och driften av sina nät, sträva efter att prioritera anslutningar till markbundna nät för att minimera risken för oavsiktlig anslutning till icke markbundna nät. För att säkerställa en hög skyddsnivå för roamingkunder vid anslutning till icke markbundna allmänna mobilnät bör leverantörer av mobilkommunikationstjänster informera sina roamingkunder om eventuella extra avgifter som är tillämpliga, i form av ett kostnadsfritt textmeddelande varje gång en anslutning upprättas till ett sådant nät.

(47)

När det gäller reglerade roamingtjänster i slutkundsledet bör det i denna förordning fastställas särskilda transparenskrav som är anpassade till de särskilda villkor för taxor och volymer som ska tillämpas efter avskaffandet av tilläggsavgifterna för roaming i slutkundsledet. I synnerhet bör det föreskrivas att roamingkunder i tid, på ett användarvänligt sätt och kostnadsfritt ska få information om tillämplig policy om skälig användning, med underrättelse om när tillämplig skälig volym av reglerade röstsamtals-, sms- eller dataroamingtjänster har förbrukats till fullo, om tilläggsavgifter och om sammanlagd konsumtion av reglerade dataroamingtjänster.

(48)

Kunder som bor i gränsregioner bör inte få onödigt höga räkningar på grund av oavsiktlig roaming. Roamingleverantörer bör därför vidta alla rimliga åtgärder för att minimera risken för oavsiktlig roaming och skydda kunder från roamingavgifter när de befinner sig i sin egen medlemsstat. Sådana åtgärder bör inbegripa kostnadstak, mekanismer för att välja bort roaming i ett nät utanför unionen om det är tekniskt möjligt, eller likvärdiga åtgärder. Sådana åtgärder bör särskilt inkludera lämpliga åtgärder för att tillhandahålla information på ett tydligt och begripligt sätt så att roamingkunder aktivt kan förhindra sådan oavsiktlig roaming. Nationella regleringsmyndigheter och andra behöriga myndigheter som har ansvaret för att skydda och främja intressena för de kunder som normalt är bosatta inom deras territorium bör vara uppmärksamma på situationer där kunder drabbas av problem med betalning av roamingavgifter när de fortfarande befinner sig i sin egen medlemsstat och bör vidta lämpliga åtgärder för att minska problemet.

(49)

Vidare bör åtgärder fastställas för att säkerställa transparensen beträffande slutkundsavgifter för alla dataroamingtjänster, även vid anslutning till icke markbundna allmänna mobilnät, särskilt för att undanröja problemet med chockräkningar som utgör ett hinder för en välfungerande inre marknad, och för att ge roamingkunderna ett sätt att övervaka och kontrollera sina utgifter för dataroamingtjänster. Det bör inte heller förekomma några hinder för uppkomsten av tillämpningar eller teknik som kan ersätta eller fungera som ett alternativ till roamingtjänster, inbegripet men inte begränsat till wi-fi.

(50)

Dessutom bör roamingleverantörerna, för att förhindra chockräkningar, fastställa ett eller flera kostnads- eller volymtak för sina utestående avgifter för samtliga dataroamingtjänster, uttryckt i den valuta som roamingkunden faktureras i, vilka de bör erbjuda alla sina roamingkunder kostnadsfritt, med ett lämpligt meddelande som sänds när detta tak är på väg att nås och i ett format som det är möjligt att ta del av igen senare. När detta tak nåtts bör kunderna inte längre ges tillgång till eller faktureras för dessa tjänster om de inte särskilt begär att tjänsten även fortsättningsvis ska tillhandahållas i enlighet med de villkor som angetts i meddelandet. I detta fall bör de utan kostnad motta en bekräftelse i ett format som det är möjligt att ta del av igen senare. Roamingkunder bör ges möjlighet att inom rimlig tidsfrist välja bort dessa kostnads- eller volymtak eller välja att inte ha något sådant tak. Om inte kunderna anger något annat bör de omfattas av ett system med standardtak.

(51)

Dessa transparensåtgärder bör ses som minsta möjliga skyddsåtgärder för roamingkunder och bör inte hindra roamingleverantörer från att erbjuda sina kunder en rad andra faciliteter för att hjälpa dem att förutsäga och kontrollera sina utgifter för dataroamingtjänster.

(52)

Kunder som har kontantkort kan också drabbas av chockräkningar för användning av dataroamingtjänster. Bestämmelser om kostnadstak bör därför också vara tillämpliga för dessa kunder.

(53)

Konsumenter skiljer inte alltid mellan tillgång till elektroniska kommunikationstjänster vid roaming, dvs. när slutanvändare har tillgång till sådana tjänster i besökta medlemsstater, och kommunikation inom unionen, dvs. när konsumenter i sin hemmedlemsstat ringer eller skickar sms-meddelanden till en annan medlemsstat. Roaming och kommunikation inom unionen utgör två skilda och separata marknader, men vissa paralleller kan dras mellan dem ur ett konsumentperspektiv. Sedan den 15 maj 2019 är det slutkundspris, exklusive moms, som kan debiteras konsumenter för reglerad kommunikation inom unionen satt till högst 0,19 EUR per minut för samtal och 0,06 EUR per sms-meddelande. I och med förlängningen av de åtgärder för roaming till inrikestaxor som införs genom denna förordning, vilka motverkar risken för att konsumenter avskräcks från gränsöverskridande kommunikation och syftar till att upprätta en inre marknad, bör det anses lämpligt att undersöka utvecklingen av kommunikationsmarknaden inom unionen. I detta syfte bör de befintliga åtgärderna utvärderas mot bakgrund av tillämpningen av direktiv (EU) 2018/1972, särskilt bestämmelserna om interpersonella kommunikationstjänster, och införandet av en enda unionsomfattande högsta termineringstaxa för röstsamtal, som är en del av kostnadsstrukturen för kommunikation inom unionen. Kommissionen bör, med stöd av Berec, bedöma effekterna av de befintliga åtgärder som infördes genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1971 (19) och avgöra om och i vilken utsträckning det finns ett fortsatt behov av att sänka taken för att skydda konsumenterna. Denna bedömning bör göras minst ett år innan dessa åtgärder upphör att gälla den 14 maj 2024.

(54)

De reglerade roamingavgifterna inom unionen skiljer sig markant från de roamingavgifter som debiteras konsumenter på resa utanför unionen, vilka är betydligt högre än priserna inom unionen, där tilläggsavgifter för roaming efter avskaffandet av roamingavgifter i slutkundsledet endast tas ut i undantagsfall. Eftersom det inte finns ett gemensamt synsätt beträffande transparens- och skyddsåtgärder vad gäller roaming utanför unionen, känner konsumenterna inte till sina rättigheter och drar sig därför ofta för att använda mobiltelefonitjänster utomlands. Tydlig information till konsumenterna skulle inte bara kunna hjälpa dem att besluta hur de ska använda sina mobila enheter vid resor utomlands (både inom och utanför unionen) utan även hjälpa dem att välja roamingleverantör. Det är därför nödvändigt att ta itu med problemet med bristen på transparens och konsumentskydd genom att tillämpa vissa transparens- och skyddsåtgärder även på roamingtjänster som tillhandahålls utanför unionen. Dessa åtgärder bör främja konkurrens och förbättra den inre marknadens funktion.

(55)

Unionsmedborgare debiteras höga roamingavgifter för roamingtjänster i slutkundsledet i tredjeländer. Initiativ som syftar till att sänka roamingavgifterna för roamingtjänster mellan unionen och tredjeländer på ömsesidig grund bör därför uppmuntras. I synnerhet skulle slutanvändarna i unionens yttre gränsregioner dra stor nytta av lägre roamingavgifter med angränsande tredjeländer.

(56)

Om värdnätsoperatören i det besökta tredjelandet inte tillåter att roamingleverantören övervakar kundernas användning i realtid bör roamingleverantören inte vara skyldig att tillhandahålla kostnads- eller volymtak för att skydda kunderna.

(57)

Roamingleverantörerna bör informera roamingkunderna om möjligheten att få tillgång till alarmeringstjänster utan avgift genom att ringa det gemensamma europeiska larmnumret ”112” och bör informera roamingkunderna om alternativa metoder för tillgång via nödkommunikation som är tekniskt möjliga för roamingkunder att använda, särskilt roamingkunder med funktionsnedsättning. Genom alternativa metoder för tillgång via nödkommunikation kan roamingkunder, i synnerhet roamingkunder med funktionsnedsättning, få tillgång till alarmeringstjänster på andra sätt än genom uppringning. Exempelvis kan alternativa metoder för tillgång säkerställas genom larmtillämpningar, meddelandetjänster, samtalsförmedlande tjänster eller realtidstext eller totalkonversation som införts enligt artikel 4 i direktiv (EU) 2019/882. Informationen om metoder för tillgång bör tillhandahållas genom ett sms-meddelande som informerar roamingkunden om möjligheten att få tillgång till alarmeringstjänster utan avgift genom att ringa det gemensamma europeiska larmnumret ”112” och som innehåller en länk till en särskild webbsida som kan nås utan avgift och som uppfyller kraven i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2102 (20) och på ett lättbegripligt sätt beskriver de alternativa metoderna för tillgång till alarmeringstjänster i den besökta medlemsstaten och endast anger de metoder för tillgång som är tekniskt möjliga för roamingkunder att använda. Den särskilda webbsidan bör innehålla information på det språk på vilket roamingleverantören kommunicerar med roamingkunden.

(58)

Enligt artikel 110 i direktiv (EU) 2018/1972 ska medlemsstaterna säkerställa att deras system för varning till allmänheten sänder varningar till berörda slutanvändare, dvs. de slutanvändare som befinner sig i de geografiska områden som potentiellt påverkas av överhängande eller nära förestående större nödsituationer och katastrofer under varningsperioden, inbegripet roamingslutanvändare. Den teknik som för närvarande finns tillgänglig gör det möjligt för nationella myndigheter att sända varningar till berörda roamingkunder utan att roamingkunden behöver vidta åtgärder på förhand, som att ladda ned en applikation. I vissa medlemsstater används dock mobilapplikationer för varningar till allmänheten som gör det möjligt att skicka omfattande information till slutanvändarna, ibland utöver tidigare nämnd teknik. I de medlemsstater där länken till en sådan nationell mobilapplikation för varningar till allmänheten tillhandahålls i den databas över de metoder för tillgång till alarmeringstjänster som föreskrivs i varje medlemsstat som upprättats enligt denna förordning, bör roamingleverantörerna informera roamingkunderna om länken till den applikationen. Informationen bör tillhandahållas på det språk på vilket roamingleverantören kommunicerar med roamingkunden. Med hänvisning till ingressen till direktiv (EU) 2018/1972 kommer kommissionen bedöma möjligheterna för berörda roamingkunder att få varningar utfärdade av de behöriga nationella myndigheterna, bland annat genom en mobilapplikation under resor inom unionen, via ett unionsomfattande system för varningar till allmänheten som kompletterar de nationella systemen för varningar till allmänheten.

(59)

Nummerserier, inklusive sådana som används för mervärdestjänster, fastställs i de nationella nummerplanerna och harmoniseras inte på unionsnivå. Det kan därför hända att operatörerna inte i förväg kan känna igen nummerserierna för mervärdestjänster i alla länder. Nummerserier som används för mervärdestjänster omfattas av särskilda prisvillkor på nationell nivå och i många fall är deras termineringstaxor inte reglerade. Detta står klart för roamingleverantörerna, men nivån på de grossistavgifter som tas ut kan ändå bli oväntat hög. I roamingscenariot kan operatörerna inte göra något åt detta problem eftersom de inte har information om vilka nummerserier som används för mervärdestjänster i unionen. För att åtgärda detta problem bör Berec upprätta och underhålla en gemensam unionsomfattande, säker databas med nummerserierna för mervärdestjänster. Databasen är avsedd att öka transparensen för att ge nationella regleringsmyndigheter och, i tillämpliga fall, andra behöriga myndigheter samt operatörer direkt tillgång till information om vilka nummerserier som kan generera högre kostnader (termineringstaxor) i samtliga medlemsstater. Detta är ett nödvändigt steg på vägen mot ökad transparens i slutkundsledet, eftersom databasen skulle kunna användas för att informera roamingkunder om de typer av tjänster som kan vara föremål för högre avgifter vid roaming. För att förbättra konsumentskyddet och transparensen bör databasen kunna innehålla ytterligare information, till exempel om taxor relaterade till nummerserier för mervärdestjänster, såsom taxor per minut eller per handling. Sådan information om taxor skulle kunna göras tillgänglig på den särskilda webbsidan med information om mervärdestjänster. Berec bör fastställa förfaranden för hur behöriga myndigheter ska tillhandahålla och uppdatera informationen i den databas med nummerserier för mervärdestjänster som upprättats enligt denna förordning.

(60)

Berec bör upprätta och underhålla en gemensam unionsomfattande databas över de metoder för tillgång till alarmeringstjänster som föreskrivs och som är tekniskt möjliga för roamingslutanvändarna att använda i varje medlemsstat. Databasen är avsedd att hjälpa nationella operatörer, nationella regleringsmyndigheter och, i tillämpliga fall, andra behöriga myndigheter att få information om alla dessa metoder för tillgång till alarmeringstjänster som används i unionen. Medlemsstaterna bör i tillämpliga fall kunna uppdatera databasen med en länk till den nationella mobilapplikationen för varningar till allmänheten. Berec bör fastställa förfaranden för hur de behöriga myndigheterna ska tillhandahålla och uppdatera den information som begärs enligt denna förordning.

(61)

Om medlemsstaterna tilldelar andra behöriga myndigheter än de nationella regleringsmyndigheterna vissa av de uppgifter som rör skyddet av slutanvändare, till exempel när det gäller informationskrav för slutkundsavtal, transparens eller uppsägning av avtal, omfattar dessa behöriga myndigheters ansvar för dessa uppgifter alla delar av slutkundsavtalet, inbegripet roamingrelaterade rättigheter och skyldigheter. Utan att det påverkar fördelningen av uppgifter enligt direktiv (EU) 2018/1972 bör de nationella regleringsmyndigheterna och, i tillämpliga fall, andra behöriga myndigheter som har ansvaret för att utföra uppgifter enligt det direktivet ha de befogenheter som behövs för att inom sina territorier övervaka och utöva tillsyn över de skyldigheter som anges i denna förordning och säkerställa att de efterlevs. De bör också övervaka utvecklingen av priserna för röstsamtals-, sms- och datatjänster för roamingkunder inom unionen, inbegripet, i lämpliga fall, de särskilda kostnaderna för roamingsamtal som görs och tas emot i unionens yttersta randområden och behovet av att säkerställa att dessa kostnader kan täckas på ett tillfredsställande sätt på grossistmarknaden samt att trafikstyrningsteknik inte används för att begränsa valmöjligheterna till nackdel för kunderna. De bör se till att berörda parter får tillgång till aktuell information om tillämpningen av denna förordning och offentliggöra resultaten av denna övervakning. Information bör delas upp på företagskunder, kunder med kontantkort och kunder med abonnemang.

(62)

Nationell roaming i unionens yttersta randområden, där andra mobiltelefonilicenser än i övriga delar av det nationella territoriet gäller, skulle kunna gynnas av sänkta taxor motsvarande dem som tillämpas på den inre marknaden för roamingtjänster. Genomförandet av denna förordning bör inte leda till mindre förmånlig prissättning för kunder som använder roamingtjänster inom ett och samma land än för dem som använder unionsomfattande roamingtjänster. De nationella myndigheterna kan i detta syfte vidta ytterligare åtgärder som är förenliga med unionsrätten.

(63)

De nationella regleringsmyndigheterna bör, med bevarande av affärshemligheter och i syfte att övervaka och utöva tillsyn över tillämpningen av denna förordning och utveckling i grossistledet på roamingmarknaderna, ha rätt att kräva information om sådana roamingavtal i grossistledet som inte föreskriver tillämpning av de högsta roamingavgifterna i grossistledet. Dessa myndigheter bör också ha rätt att kräva information om antagandet och tillämpningen av villkor i roamingavtal i grossistledet som syftar till att hindra permanent roaming och varje onormal användning och missbruk av roamingtjänsttillträde i grossistledet för andra ändamål än tillhandahållande av reglerade roamingtjänster till roamingleverantörers kunder som reser inom unionen.

(64)

Om leverantörer av mobiltjänster i unionen anser att fördelarna för deras kunder med samverkan mellan tjänster och med att slutanvändarna kan nå varandra äventyras av att deras roamingarrangemang med mobilnätsoperatörer i en annan medlemsstat upphör eller riskerar att upphöra, eller om de inte kan erbjuda sina kunder tjänster i en annan medlemsstat på grund av att de inte har något avtal med minst en nätleverantör i grossistledet, bör de nationella regleringsmyndigheterna, eller andra behöriga myndigheter i de fall som anges i artikel 61.2 b och c i direktiv (EU) 2018/1972, vid behov utnyttja sina befogenheter enligt artikel 61 i det direktivet för att trygga fullgott tillträde och fullgod samtrafik, med beaktande av de mål som fastställs i artikel 3 i det direktivet, särskilt att utveckla den inre marknaden genom att främja tillhandahållandet av, tillgången till och interoperabiliteten för alleuropeiska tjänster samt genomgående konnektivitet.

(65)

Den specifika prisreglering som är tillämplig på roamingtjänster i grossistledet innebär att ett övergripande unionstak gäller för en sammansatt produkt som också kan omfatta annat roamingtjänsttillträde i grossistledet och andra sammankopplingsinsatser, inklusive i synnerhet de som omfattas av nationell eller eventuell gränsöverskridande reglering. I detta sammanhang väntas skillnaderna i regleringen av dessa insatser minska inom unionen, i synnerhet på grund av tilläggsåtgärder som vidtas i enlighet med direktiv (EU) 2018/1972 i syfte att säkerställa mer enhetlighet mellan regleringsstrategier. Under tiden bör man ta itu med eventuella tvister mellan värdnätsoperatörer och andra operatörer gällande de taxor som tillämpas på de reglerade insatser som är nödvändiga för att tillhandahålla roamingtjänster i grossistledet, med beaktande av Berecs utlåtande, i de fall då Berec har rådfrågats, i enlighet med de särskilda lagstadgade skyldigheter som är tillämpliga på roaming och med direktiv (EU) 2018/1972.

(66)

Det är nödvändigt att övervaka och regelbundet se över hur grossistledet på roamingmarknaderna fungerar och dessa marknaders samverkan med slutkundsledet på roamingmarknaderna, med beaktande av utvecklingen inom konkurrens och teknik samt trafikflöden. Kommissionen bör överlämna två rapporter till Europaparlamentet och rådet, vid behov åtföljda av ett lagstiftningsförslag. I dessa rapporter bör kommissionen särskilt bedöma om roaming till inrikestaxor får konsekvenser för utvecklingen avseende avgiftsplaner som är tillgängliga på slutkundsmarknaden. Detta bör inbegripa dels en bedömning av huruvida det tillkommit några avgiftsplaner som enbart omfattar inhemska tjänster och utesluter roamingtjänster i slutkundsledet helt och hållet, och som därmed underminerar själva syftet med roaming till inrikestaxor, dels en bedömning av huruvida antalet enkeltariffplaner minskat, något som även skulle kunna innebära en förlust för konsumenterna och underminera målen med den digitala inre marknaden. I sina rapporter bör kommissionen särskilt analysera i vilken utsträckning som tilläggsavgifter för roaming i slutkundsledet godkänts av nationella regleringsmyndigheter, samt om hemmanätsoperatörerna kan ha kvar sina nationella avgiftsmodeller och om värdnätsoperatörerna kan återfå sina faktiska kostnader för tillhandahållandet av reglerade roamingtjänster i grossistledet.

Kommissionens rapporter bör också behandla: hur tillgången till nätteknik och nätgenerationer säkerställs på grossistnivå, informationen om prissättning i grossistledet för datatjänster, nivån av användning av handelsplattformar och liknande instrument för att handla med trafik på grossistnivå, utvecklingen av roaming maskin till maskin, kvarstående problem på slutkundsnivå när det gäller mervärdestjänster, tillämpningen av åtgärderna avseende nödkommunikation, transparensåtgärderna för roaming i tredjeländer och icke markbundna allmänna mobilnät som syftar till att förhindra oavsiktlig roaming, effektiviteten i de skyldigheter avseende tjänstekvalitet som fastställs i denna förordning, och den utsträckning i vilken kunderna tydligt informeras i sina slutkundsavtal om dessa skyldigheter och får verklig roaming till inrikestaxor. Dessutom bör kommissionens rapporter innehålla en bedömning av hur utbyggnaden och genomförandet av ny teknik samt pandemier och naturkatastrofer påverkar roamingmarknaden. För att det ska gå att sammanställa sådana rapporter, i syfte att bedöma hur roamingmarknaderna anpassar sig till reglerna för roaming till inrikestaxor, bör tillräckliga uppgifter samlas in om hur dessa marknader fungerar efter det att reglerna genomförts.

(67)

I syfte att bedöma konkurrensutvecklingen på de unionsomfattande roamingmarknaderna och för att regelbundet rapportera om förändringar i faktiska roamingavgifter i grossistledet för obalanserad trafik mellan leverantörer av roamingtjänster, bör Berec fortsätta att samla in uppgifter från nationella regleringsmyndigheter. I tillämpliga fall bör nationella regleringsmyndigheter kunna samordna med andra behöriga myndigheter. Sådana uppgifter bör innehålla de faktiska avgifter som tillämpas på balanserad respektive obalanserad trafik, tillsammans med de faktiska trafikvolymerna för de relevanta roamingtjänsterna. Insamlingen av uppgifter, som gör det möjligt att övervaka och bedöma effekterna av förändringar i rese- och konsumtionsmönster, såsom förändringar orsakade av pandemier, är avgörande för den analys som krävs i de rapporter som föreskrivs i denna förordning. Berec bör också samla in uppgifter om fall där parterna i ett roamingavtal i grossistledet har valt att inte tillämpa de högsta roamingavgifterna i grossistledet eller där de har tillämpat åtgärder i grossistledet i syfte att hindra permanent roaming, onormal användning eller missbruk av roamingtjänsttillträde i grossistledet för andra ändamål än att tillhandahålla reglerade roamingtjänster till roamingleverantörers kunder som periodiskt reser inom unionen. På grundval av de insamlade uppgifterna med tillräcklig detaljnivå bör Berec regelbundet rapportera om förhållandet mellan slutkundspriser, grossistavgifter och kostnader i grossistledet för roamingtjänster. Senast den 30 juni 2027 bör kommissionen överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet som baseras på de regelbundna rapporterna från Berec, vid behov åtföljd av ett lagstiftningsförslag. Berec bör också samla in de uppgifter som behövs för att övervaka de aspekter som ska bedömas av kommissionen i de rapporter som föreskrivs i denna förordning.

(68)

På medellång sikt bör ett underlättande av roaming maskin till maskin och sakernas internet erkännas som en viktig drivkraft för att digitalisera unionens industri och bör bygga vidare på relaterad unionspolitik inom sektorer såsom hälsa, energi, miljö och transport. Kommissionen bör regelbundet bedöma den roll som roaming spelar på marknaden för maskin till maskin-konnektivitet och på marknaden för sakernas internet. Om så är lämpligt bör kommissionen också lämna rekommendationer, efter samråd med Berec. Berec bör också samla in de uppgifter som krävs för att möjliggöra övervakning av de delar som ska bedömas i kommissionens rapporter om utvecklingen av roaming maskin till maskin och enheter i sakernas internet som föreskrivs i denna förordning, med beaktande av cellulära konnektivitetslösningar baserade på licensfria spektrum.

(69)

Kommissionen, Berec, de berörda nationella regleringsmyndigheterna och, i tillämpliga fall, andra behöriga myndigheter bör säkerställa att affärshemligheter behandlas fullständigt konfidentiellt i samband med informationsdelning som rör översyn och övervakning av och tillsyn över tillämpningen av denna förordning. Att kraven i fråga om affärshemligheter följs bör därför inte hindra nationella regleringsmyndigheter från att i vederbörlig tid kunna delge konfidentiell information för sådana ändamål.

(70)

Eftersom målen för denna förordning, nämligen att tillhandahålla en gemensam metod för att säkerställa att användare av allmänna mobilnät under resor inom unionen inte betalar orimligt höga priser för unionsomfattande roamingtjänster jämfört med konkurrensutsatta nationella priser, och att öka transparensen och konsumentskyddet samt att säkerställa ett hållbart tillhandahållande av roamingtjänster i slutkundsledet till nationella priser och verklig roaming till inrikestaxor i fråga om tjänstekvalitet och tillgång till alarmeringstjänster vid roaming, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(71)

Denna förordning står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheter och principer som erkänns särskilt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

(72)

Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med artikel 42 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 (21) och avgav ett yttrande den 20 april 2021.

a)

en gemensam unionsomfattande databas över nummerserier för mervärdestjänster i varje medlemsstat, vilken ska göras tillgänglig för operatörer, nationella regleringsmyndigheter och, i tillämpliga fall, andra behöriga myndigheter, och

b)

en gemensam unionsomfattande databas över de metoder för tillgång till alarmeringstjänster som föreskrivs i varje medlemsstat och som är tekniskt möjliga för roamingkunder att använda, vilken ska göras tillgänglig för operatörer och nationella regleringsmyndigheter och, i tillämpliga fall, andra behöriga myndigheter.