Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1525 av den 20 juli 2023 om stöd för ammunitionstillverkning

(1)

Rysslands anfallskrig mot Ukraina har satt den europeiska försvarsindustri- och försvarsmaterielsmarknaden på prov och avslöjat ett antal brister som undergräver deras förmåga att på ett föreskrivet och säkert sätt i rätt tid tillgodose medlemsstaternas akuta behov av försvarsprodukter och försvarssystem såsom ammunition och robotar, med tanke på den höga graden av förbrukning av dessa produkter och system under en högintensiv konflikt.

(2)

Sedan den 24 februari 2022 har unionen och medlemsstaterna stadigt intensifierat sina insatser för att hjälpa till med att tillgodose Ukrainas akuta försvarsbehov. I det sammanhanget beslutade dessutom unionens stats- och regeringschefer, konfronterade med en ökande instabilitet, strategisk konkurrens och säkerhetshot, vid sitt möte i Versailles den 11 mars 2022 att ta ett större ansvar för unionens egen säkerhet och vidta ytterligare beslutsamma åtgärder för att bygga upp den europeiska suveräniteten. De åtog sig att stärka den europeiska försvarsförmågan, enades om att öka försvarsutgifterna, intensifiera samarbetet genom gemensamma projekt och gemensam upphandling av försvarskapacitet, avhjälpa brister, främja innovation och stärka och utveckla unionens försvarsindustri. Den 21 mars 2022 godkände rådet den strategiska kompassen för att stärka unionens säkerhet och försvar under det kommande årtiondet (den strategiska kompassen), och den godkändes därefter av Europeiska rådet den 24 mars 2022. Den strategiska kompassen betonar behovet av att öka försvarsutgifterna och investera mer i kapacitet, både på unionsnivå och nationell nivå.

(3)

Den 18 maj 2022 lade kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik fram ett gemensamt meddelande om analysen av investeringsgapet på försvarsområdet och vidare åtgärder, där det betonades att inom unionen finns ekonomiska och industriella brister och kapacitetsbrister på försvarsområdet. Den 19 juli 2022 lade kommissionen fram ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av instrumentet för förstärkning av den europeiska försvarsindustrin genom gemensam upphandling (Edirpa), som syftar till att stödja samarbete mellan medlemsstaterna i upphandlingsfasen för att avhjälpa de mest akuta och kritiska bristerna, särskilt de som uppstått till följd av Rysslands anfallskrig mot Ukraina, på ett samarbetsinriktat sätt. Edirpa kommer att bidra till att stärka den gemensamma försvarsupphandlingen och, genom tillhörande unionsfinansiering, stärka unionens försvarsindustriella kapacitet och anpassa unionens försvarsindustri till strukturella marknadsförändringar till följd av en ökad efterfrågan på grund av nya utmaningar, såsom att högintensiva konflikter har återkommit.

(4)

Mot bakgrund av situationen i Ukraina och landets akuta försvarsbehov, särskilt när det gäller ammunition, enades rådet den 20 mars 2023 om en tredelad strategi för att tillhandahålla en miljon enheter artilleriammunition till Ukraina inom ramen för en gemensam insats under de kommande tolv månaderna. Det enades om att snarast leverera mark/mark- och artilleriammunition till Ukraina och, på begäran, robotar från befintliga lager eller genom omprioritering av befintliga beställningar. Rådet uppmanade vidare medlemsstaterna att gemensamt upphandla ammunition och, om så begärs, robotar från den europeiska försvarsindustrin (och Norge) inom ramen för ett befintligt projekt för Europeiska försvarsbyrån (EDA) eller genom kompletterande inköpsprojekt som leds av medlemsstaterna, för att fylla på lager och samtidigt möjliggöra fortsatt stöd till Ukraina. För att stödja dessa insatser enades rådet om att mobilisera lämplig finansiering, bland annat genom den europeiska fredsfaciliteten. Rådet gav också kommissionen i uppdrag att lägga fram konkreta förslag för att skyndsamt stödja en ökning av den europeiska försvarsindustrins tillverkningskapacitet, säkra leveranskedjor, underlätta effektiva upphandlingsförfaranden, åtgärda brister i tillverkningskapaciteten och främja investeringar, inbegripet när så är lämpligt genom mobilisering av unionens budget. Sådant främjande av investeringar är avgörande för att säkerställa att unionens egna säkerhetsbehov tillgodoses på ett adekvat sätt vid alla tidpunkter och att unionens försvarsindustri och inre marknad håller jämna steg med de nuvarande utmaningarna. De tre delarna som är sammankopplade måste eftersträvas parallellt och på ett samordnat sätt. För att säkerställa ett korrekt genomförande av de tre delarna, kommer också regelbundna möten att anordnas mellan de nationella försvarsmaterieldirektörerna och arbetsgruppen för gemensam upphandling på försvarsområdet (bestående av representanter för kommissionen, utrikestjänsten och EDA) för att bedöma behoven och den industriella kapaciteten samt för att säkerställa den nära samordning som krävs.

(5)

Den 13 april 2023 antog rådet en stödåtgärd inom ramen för den europeiska fredsfaciliteten till ett värde av 1 miljard EUR för att stödja den ukrainska försvarsmakten, vilket gjorde det möjligt att till medlemsstaterna ersätta mark/mark- och artilleriammunition och eventuellt robotar, som donerats till Ukraina från befintliga lager eller genom omprioriteringen av befintliga order under perioden 9 februari–31 maj 2023. När det gäller gemensam upphandling har hittills 24 medlemsstater tillsammans med Norge undertecknat EDA:s projektarrangemang för gemensam upphandling av ammunition.

(6)

Gemensamma insatser för att göra det möjligt för medlemsstaterna att fylla på sina uttömda lager och stödja Ukraina kan endast vara effektiva om unionens utbudssida i tid kan leverera de nödvändiga försvarsprodukterna. Med tanke på att lagren snabbt minskar, och att produktionen i unionen nästan har uppnått maximal kapacitet från medlemsstaternas eller tredjeländers beställningar, och att priserna redan stiger, krävs det ytterligare åtgärder inom unionens industripolitik för att säkerställa en snabb ökning av tillverkningskapaciteten.

(7)

Såsom framhållits av arbetsgruppen för gemensam upphandling på försvarsområdet om samordningen av mycket kortsiktiga behov av försvarsupphandlingar och samarbete med medlemsstaterna och unionens försvarstillverkare för att stödja gemensam upphandling för lageruppbyggnad, särskilt mot bakgrund av det stöd som ges till Ukraina, har unionsindustrin tillverkningskapacitet på området mark/mark- och artilleriammunition samt robotar (relevanta försvarsprodukter). Produktionskapaciteten inom unionens försvarsindustri har dock anpassats för perioder när utmaningarna var annorlunda än de som unionen för närvarande står inför. Leveransflödena har anpassats på grundval av en mer blygsam efterfrågan, med minimala lager och globalt diversifierade leverantörer för att minska kostnaderna, vilket utsätter unionens försvarsindustri för beroende. Till följd av detta möjliggör den nuvarande tillverkningskapaciteten och de befintliga leverans- och värdekedjorna i detta sammanhang inte en säker leverans av försvarsprodukter i rätt tid för att tillgodose medlemsstaternas säkerhetsbehov och ett fortsatt stöd till Ukrainas behov, vilket skapar spänningar på marknaden för relevanta försvarsprodukter, och en risk för utträngningseffekt. En ytterligare insats på unionsnivå är därför nödvändig.

(8)

I enlighet med artikel 173.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) bör unionen bidra till att uppnå målet att påskynda industrins anpassning till strukturförändringar. Därför verkar det lämpligt att stödja unionsindustrin så att den ökar sin produktionsvolym, minskar sin produktionsledtid och tar itu med potentiella flaskhalsar eller faktorer som skulle kunna försena eller hindra tillgång i god tid till och leveranser av relevanta försvarsprodukter.

(9)

De åtgärder som vidtas på unionsnivå bör syfta till att stärka konkurrenskraften och resiliensen i den europeiska försvarstekniska och försvarsindustriella basen på området ammunition och robotar, så att den snabbt kan anpassas till strukturförändringar.

(10)

I detta syfte bör det inrättas ett instrument för ekonomiskt stöd till industrins förstärkning genom hela leverans- och värdekedjorna i samband med tillverkningen av relevanta försvarsprodukter i unionen (instrumentet).

(11)

Den särskilda struktur, de villkor och de kriterier för stödberättigande som fastställs i denna förordning är specifika för detta kortfristiga instrument och bestäms av särskilda omständigheter och den rådande krissituationen.

(12)

Instrumentet kommer att vara förenligt med unionens befintliga försvarsrelaterade samarbetsinitiativ, såsom Europeiska försvarsfonden, den föreslagna Edirpa samt den europeiska fredsfaciliteten, och kommer att skapa synergier med andra unionsprogram. Instrumentet är helt förenligt med den strategiska kompassens ambition.

(13)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (3) (budgetförordningen) bör tillämpas på instrumentet, om inte annat anges.

(14)

Enligt artikel 193.2 i budgetförordningen får bidrag tilldelas för redan inledda åtgärder, om sökanden kan visa att det var nödvändigt att inleda åtgärden innan bidragsöverenskommelsen undertecknas. Stödberättigande kostnader får dock inte hänföra sig till tiden före den dag då bidragsansökan lämnades in, utom i vederbörligen motiverade undantagsfall. För att tillmötesgå rådets uppmaning av den 20 mars 2023 om att påskynda leveransen av relevanta försvarsprodukter bör det i finansieringsbeslutet vara möjligt att föreskriva ekonomiska bidrag till åtgärder som omfattar en period som börjar från och med den dagen.

(15)

I denna förordning fastställs en finansieringsram för hela instrumentets löptid som ska utgöra det särskilda referensbeloppet, i den mening som avses i punkt 18 i det interinstitutionella avtalet av den 16 december 2020 mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning samt om nya egna medel, inbegripet en färdplan för införandet av nya egna medel (4), för Europaparlamentet och rådet under det årliga budgetförfarandet.

(16)

De möjligheter som föreskrivs i artikel 73.4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1060 (5) får tillämpas under förutsättning att projektet är förenligt med reglerna i den förordningen och tillämpningsområdet för Europeiska regionala utvecklingsfonden och Europeiska socialfonden i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) 2021/1058 (6) respektive (EU) 2021/1057 (7). I enlighet med artikel 24 i förordning (EU) 2021/1060 bör kommissionen bedöma de ändrade program som lämnats in av medlemsstaten och lämna synpunkter inom två månader från inlämnandet av de ändrade programmen. Med tanke på situationens brådskande karaktär bör kommissionen sträva efter att slutföra bedömningen av de ändrade nationella programmen utan onödigt dröjsmål.

(17)

När medlemsstaterna föreslår ändrade eller nya planer för återhämtning och resiliens i enlighet med artikel 21 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/241 (8) bör de kunna föreslå åtgärder som också bidrar till målen för instrumentet, i linje med de ändamål och krav som fastställs i rådets beslut (EU, Euratom) 2020/2053 (9), rådets förordning (EU) 2020/2094 (10) och förordning (EU) 2021/241. I detta syfte bör medlemsstaterna överväga särskilt åtgärder som är kopplade till förslag som lämnats in inom ramen för instrumentet och som tilldelats en spetskompetensstämpel i enlighet med instrumentet.

(18)

I enlighet med budgetförordningen, Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 (11) samt rådets förordningar (EG, Euratom) nr 2988/95 (12), (Euratom, EG) nr 2185/96 (13) och (EU) 2017/1939 (14) ska unionens ekonomiska intressen skyddas genom proportionella åtgärder, inbegripet åtgärder avseende förebyggande, upptäckt, korrigering och utredning av oriktigheter, inklusive bedrägerier, avseende krav på återbetalning av medel som förlorats, betalats ut på felaktiga grunder eller använts felaktigt samt, när så är lämpligt, avseende påförande av administrativa sanktioner. I enlighet med förordningarna (Euratom, EG) nr 2185/96 och (EU, Euratom) nr 883/2013 har Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) befogenhet att göra administrativa utredningar, inklusive kontroller och inspektioner på platsen, i syfte att fastställa om det har förekommit bedrägerier, korruption eller annan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen. I enlighet med förordning (EU) 2017/1939 har Europeiska åklagarmyndigheten (Eppo) befogenhet att utreda och lagföra brott som skadar unionens ekonomiska intressen i enlighet med vad som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 (15). I enlighet med budgetförordningen ska varje person eller enhet som mottar medel från unionen samarbeta till fullo för att skydda unionens ekonomiska intressen, bevilja kommissionen, Olaf, revisionsrätten och – när det gäller de medlemsstater som deltar i fördjupat samarbete enligt förordning (EU) 2017/1939 – Eppo de rättigheter och den tillgång som krävs och säkerställa att tredje parter som är involverade i förvaltningen av medel från unionen beviljar likvärdiga rättigheter.

(19)

Medlemmar i Europeiska frihandelssammanslutningen som är medlemmar i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) bör kunna delta i instrumentet som associerade länder inom ramen för det samarbete som inrättas genom avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (16), av vilket följer att de kan delta i unionsprogrammen på grundval av ett beslut antaget inom ramen för det avtalet. Denna förordning bör kräva att dessa tredjeländer beviljar de rättigheter och den tillgång som krävs för att den behöriga utanordnaren, Olaf och revisionsrätten ska kunna utöva sina respektive befogenheter på ett heltäckande sätt.

(20)

Med hänsyn till särdragen inom försvarsindustrin, där efterfrågan nästan enbart kommer från medlemsstater och associerade länder, vilka också kontrollerar all anskaffning av försvarsrelaterade produkter och försvarsrelaterad teknik, inbegripet export, fungerar försvarsindustrisektorn inte i enlighet med de konventionella regler och affärsmodeller som styr mer traditionella marknader. Industrin ägnar sig därför inte åt några betydande självfinansierade industriella investeringar utan gör det endast till följd av bindande beställningar. Även om bindande beställningar från medlemsstaterna är en förutsättning för alla investeringar kan kommissionen ingripa genom att minska riskerna för industriinvesteringar genom bidrag och lån, vilket möjliggör en snabbare anpassning till pågående strukturella förändringar på marknaden. I den rådande krissituationen bör unionens stöd täcka upp till 50 % av de direkta stödberättigande kostnaderna för att göra det möjligt för stödmottagarna att genomföra åtgärder så snart som möjligt, minska riskerna för deras investeringar och därmed påskynda tillgången till relevanta försvarsprodukter.

(21)

Instrumentet bör tillhandahålla ekonomiskt stöd, via de medel som föreskrivs i budgetförordningen, till åtgärder som bidrar till snabb tillgång till och leverans av relevanta försvarsprodukter, såsom industriellt samarbete och nätverksarbete, tillgång till finansiering för företag som deltar i tillverkning av relevanta försvarsprodukter, reservering av kapacitet, industriell process för återkonditionering av utgångna produkter, utvidgning, optimering, modernisering, uppgradering eller ändrad användning av befintlig produktionskapacitet eller inrättande av ny produktionskapacitet på det området samt utbildning av personal.

(22)

Eftersom instrumentet syftar till att öka konkurrenskraften och effektiviteten inom unionens försvarsindustri bör endast offentliga eller privatägda enheter som är etablerade och har sina strukturer för verkställande ledning i unionen eller i associerade länder vara berättigade till stöd. Dessa enheter bör antingen inte vara föremål för kontroll som utövas av ett icke-associerat tredjeland eller av en enhet i ett icke-associerat tredjeland eller – alternativt – bör de ha varit föremål för granskning i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/452 (17) samt vid behov för riskreducerande åtgärder, med beaktande av de mål som avses i artikel 4 i den här förordningen. En enhet som är etablerad i ett icke-associerat tredjeland eller en enhet som är etablerad i unionen eller i ett associerat land men som har sina strukturer för verkställande ledning i ett icke-associerat tredjeland bör inte kunna vara en mottagare som deltar i en åtgärd.

(23)

Enheter etablerade i unionen eller i ett associerat land som är föremål för kontroll som utövas av ett icke-associerat tredjeland eller av en enhet i ett icke-associerat tredjeland och som inte har varit föremål för granskning i den mening som avses i förordning (EU) 2019/452 samt när så är nödvändigt för riskreducerande åtgärder bör endast vara berättigade att vara mottagare om stränga villkor är uppfyllda med avseende på unionens och medlemsstaternas säkerhets- och försvarsintressen, fastställda inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken enligt avdelning V i Fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), inbegripet villkor om stärkande av den europeiska försvarstekniska och försvarsindustriella basen. Sådana enheters deltagande bör inte stå i strid med instrumentets mål. I det sammanhanget bör med kontroll menas förmågan att utöva ett avgörande inflytande på en enhet antingen direkt eller indirekt genom en eller flera mellanliggande enheter. Sökande bör tillhandahålla all relevant information om den infrastruktur och de anläggningar, tillgångar och resurser som ska användas i åtgärden. Medlemsstaternas betänkligheter avseende försörjningstrygghet bör också beaktas i detta avseende. Med tanke på den akuta situation som uppstått till följd av den rådande krisen i ammunitionsförsörjningen bör instrumentet ta hänsyn till befintliga leveranskedjor.

(24)

Infrastruktur, anläggningar, tillgångar och resurser tillhörande mottagarna som deltar i en åtgärd som stöds genom instrumentet bör vara belägna på en medlemsstats eller ett associerat lands territorium under hela åtgärdens löptid.

(25)

Instrumentet bör inte finansiellt stödja en ökning av produktionskapaciteten för relevanta försvarsprodukter som omfattas av en begränsning av ett icke-associerat tredjeland eller en enhet i ett icke-associerat tredjeland som begränsar medlemsstaternas möjligheter att använda dessa relevanta försvarsprodukter. Mottagaren bör sträva efter att säkerställa att den åtgärd som finansieras genom instrumentet kommer att göra det möjligt att leverera produkter till Ukraina.

(26)

Enlig artikel 85 i rådets beslut (EU) 2021/1764 (18) är fysiska personer samt organ och institutioner i utomeuropeiska länder och territorier (ULT) berättigade till finansiering, med förbehåll för instrumentets regler och mål och eventuella ordningar som är tillämpliga för den medlemsstat till vilken det berörda ULT är knutet.

(27)

Vid bedömningen av förslag som lämnats in av sökande bör kommissionen ägna särskild uppmärksamhet åt hur de bidrar till instrumentets mål. Förslagen bör särskilt bedömas mot bakgrund av deras bidrag till en ökning, expansion, reservation eller modernisering av tillverkningskapaciteten samt omskolning och kompetenshöjning av den berörda arbetskraften. De bör också bedömas mot bakgrund av deras bidrag till kortare produktionsledtid för relevanta försvarsprodukter, inbegripet genom mekanismer för omprioritering av order, till identifiering och undanröjande av flaskhalsar längs sina leveranskedjor samt till utvecklingen av dessa leveranskedjors resiliens genom utveckling och operationalisering av gränsöverskridande samarbete mellan företag, särskilt, i betydande utsträckning, små och medelstora företag och midcap-bolag som är verksamma i de berörda leveranskedjorna.

(28)

Vid utformning, tilldelning och genomförande av unionens ekonomiska stöd bör kommissionen ägna särskild uppmärksamhet åt att sådana åtgärder inte försämrar konkurrensvillkoren på den inre marknaden.

(29)

Den nuvarande krisen till följd av Rysslands anfallskrig mot Ukraina har inte bara visat på brister i unionens försvarsindustri, utan också inneburit utmaningar för den inre marknaden för försvarsprodukter. Den nuvarande geopolitiska situationen innebär en betydande ökning av efterfrågan som påverkar den inre marknadens funktion när det gäller produktion och försäljning av relevanta försvarsprodukter och deras komponenter i unionen. Vissa medlemsstater har vidtagit eller kommer sannolikt att vidta åtgärder för att bevara sina egna lager av hänsyn till den nationella säkerheten, medan andra har svårt att få tillgång till de varor som behövs för att tillverka eller förvärva relevanta försvarsprodukter. Ibland hämmar svårigheten att få tillgång till en råvara eller en specifik komponent hela produktionskedjan. För att säkerställa att den inre marknaden fungerar är det nödvändigt att fastställa på ett samordnat sätt harmoniserade regler för att öka försörjningstryggheten för relevanta försvarsprodukter. Dessa åtgärder bör omfatta påskyndade av processen för tillståndsgivning och underlättande av upphandlingsförfaranden. Dessa åtgärder bör grundas på artikel 114 i EUF-fördraget.

(30)

Mot bakgrund av vikten av att säkerställa försörjningstryggheten för relevanta försvarsprodukter bör medlemsstaterna säkerställa att administrativa ansökningar som rör planering, uppförande och drift av produktionsanläggningar, överföring av insatsvaror inom unionen samt bedömningen och certifieringen av relevanta slutprodukter behandlas effektivt och inom lämpliga tidsramar.

(31)

För att uppnå det allmänna politiska målet för säkerhet är det nödvändigt att produktionsanläggningar för produktion av relevanta försvarsprodukter upprättas så snabbt som möjligt, samtidigt som den administrativa bördan begränsas till ett minimum. Därför bör medlemsstaterna behandla ansökningar som rör planering, uppförande och drift av anläggningar och installationer för produktion av relevanta försvarsprodukter så snabbt som möjligt. Sådana ansökningar bör prioriteras vid avvägningen av rättsliga intressen i det enskilda fallet.

(32)

Med tanke på syftet med denna förordning och den nödsituation och det exceptionella sammanhang i vilket den antas bör medlemsstaterna överväga att använda försvarsrelaterade undantag enligt nationell rätt och tillämplig unionsrätt, från fall till fall, om de anser att användandet av sådana undantag skulle underlätta uppnåendet av det syftet. Detta skulle särskilt kunna gälla unionsrätten avseende miljö-, hälso- och säkerhetsfrågor, vilket är oumbärligt för att förbättra skyddet av människors hälsa och miljön samt för att uppnå en hållbar och säker utveckling. Genomförandet av den rätten skulle dock kunna skapa rättsliga hinder som hindrar unionens försvarsindustri från att öka produktionen och leveranserna av relevanta försvarsprodukter. Det hör till unionens och medlemsstaternas kollektiva ansvar att skyndsamt undersöka vilka åtgärder som skulle kunna vidtas för att minska eventuella hinder. Sådana åtgärder, vare sig på unionsnivå, regional nivå eller nationell nivå, bör inte äventyra miljö, hälsa och säkerhet.

(33)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/81/EG (19) syftar till att harmonisera upphandlingsförfaranden för tilldelningen av offentliga kontrakt på försvars- och säkerhetsområdet, och på så sätt göra det möjligt att uppfylla medlemsstaternas säkerhetskrav och de skyldigheter som följer av EUF-fördraget. Det direktivet innehåller i synnerhet särskilda bestämmelser för akuta situationer till följd av en kris, särskilt förkortade tidsfrister för mottagande av anbud och möjligheten att använda det förhandlade förfarandet utan föregående offentliggörande av ett meddelande om upphandling. Det extrema behov av skyndsamhet till följd av den nuvarande ammunitionsleveranskrisen skulle kunna leda till oförenlighet med dessa bestämmelser i fall där två eller flera medlemsstater har för avsikt att delta i en gemensam upphandling. I vissa fall är den enda lösningen för att säkerställa dessa medlemsstaters säkerhetsintressen att öppna ett befintligt ramavtal för upphandlande myndigheter/enheter i medlemsstater som ursprungligen inte var parter i det, även om denna möjlighet inte hade föreskrivits i det ursprungliga ramavtalet.

(34)

I enlighet med Europeiska unionens domstols rättspraxis ska ändringar av ett offentligt kontrakt strikt begränsas till vad som är absolut nödvändigt med hänsyn till omständigheterna, samtidigt som principerna om icke-diskriminering, transparens och proportionalitet i största möjliga utsträckning respekteras. I det avseendet bör det vara möjligt att avvika från direktiv 2009/81/EG genom att öka de kvantiteter som föreskrivs i ramavtalet samtidigt som det öppnas för upphandlande myndigheter/enheter i andra medlemsstater. Med hänsyn till dessa ytterligare kvantiteter bör dessa upphandlande myndigheter/enheter omfattas av samma villkor som den ursprungliga upphandlande myndighet/enhet som ingick det ursprungliga ramavtalet. I sådana fall bör den ursprungliga upphandlande myndigheten/ enheten också tillåta att varje ekonomisk aktör som uppfyller den upphandlande myndighetens/enhetens villkor som ursprungligen fastställdes i upphandlingsförfarandet för ramavtalet, inbegripet krav på kvalitativt urval enligt artiklarna 39–46 i direktiv 2009/81/EG, ansluter sig till det ramavtalet. Dessutom bör lämpliga åtgärder för transparens vidtas för att säkerställa att alla potentiellt berörda parter informeras. För att begränsa effekterna av dessa ändringar på den inre marknadens smidiga funktion och för att förhindra oproportionerlig snedvridning av konkurrensen bör det endast vara möjligt att ingå sådana ändringar av ramavtal till och med den 30 juni 2025.

(35)

För att vara konkurrenskraftig, innovativ och resilient, och för att kunna öka sin produktionskapacitet, behöver den europeiska försvarstekniska och försvarsindustriella basen få tillgång till både offentlig och privat finansiering. Som föreskrivs i meddelandet från kommissionen av den 15 februari 2022 med titeln Kommissionens bidrag till det europeiska försvaret fortsätter unionens initiativ för hållbar finansiering att vara förenliga med unionens ansträngningar för att underlätta den europeiska försvarsindustrins tillräckliga tillgång till finansiering och investeringar. I detta sammanhang utgör unionens ram för hållbar finansiering inget hinder för investeringar i försvarsrelaterad verksamhet. Unionens försvarsindustri bidrar på ett avgörande sätt till unionens resiliens och säkerhet och därmed till fred och social hållbarhet. Inom ramen för unionens initiativ om hållbar finanspolitik anses kontroversiella vapen som omfattas av internationella konventioner som förbjuder utveckling, produktion, lagring, användning, överföring och leverans av sådana vapen, och som undertecknats av medlemsstaterna, vara oförenliga med kraven på social hållbarhet. Unionens försvarsindustrisektor är föremål för noggrann lagstiftningskontroll som genomförs av medlemsstaterna för överföring och export av militära produkter och produkter med dubbla användningsområden. I det perspektivet skulle ett åtagande från nationella och europeiska finansiella aktörer – såsom nationella utvecklingsbanker och utvecklingsinstitutioner – att stödja den europeiskaförsvarsindustrin sända en stark signal till den privata sektorn. Europeiska investeringsbanken bör, samtidigt som den fullt ut genomför sina övriga uppdrag för ekonomisk utveckling och finansiering av den offentliga politiken, inbegripet de dubbla gröna och digitala omställningarna, och i enlighet med artikel 309 i EUF-fördraget och sin stadga, öka sitt stöd till den europeiska försvarsindustrin och den gemensamma upphandlingen utöver det pågående stödet till dubbla användningsområden, där sådana investeringar tydligt skulle bidra till genomförandet av prioriteringarna i den strategiska kompassen.

(36)

Företag i värdekedjan för relevanta försvarsprodukter bör ha tillgång till lånefinansiering för att påskynda de investeringar som krävs för att öka tillverkningskapaciteten. Instrumentet bör underlätta tillgången till finansiering för unionens företag i sektorn ammunition och robotar. Denna förordning bör särskilt säkerställa att dessa företag beviljas samma villkor som erbjuds andra företag, och ta på sig eventuella ytterligare kostnader som uppstår specifikt för försvarssektorn.

(37)

Kommissionen bör kunna inrätta en särskild facilitet som en del av den investeringsfrämjande verksamhet som ska benämnas ”expansionsfonden”. Expansionsfonden bör genomföras under indirekt förvaltning. Kommissionen bör i detta avseende undersöka det lämpligaste sättet att utnyttja unionens budget för att frigöra offentliga och privata investeringar till stöd för den ökning som eftersträvas, till exempel genom ett blandfinansieringsinstrument inom ramen för InvestEU-fonden, som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/523 (20), i nära samarbete med dess genomförandepartner. Verksamheten inom ramen för expansionsfonden bör stödja en ökning av tillverkningskapaciteten i sektorn ammunition och robotar genom att ge företag i hela värdekedjan möjligheter till ökad tillgång till medel.

(38)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter med avseende på antagandet av arbetsprogrammet och tilldelningen av medel till de åtgärder som väljs ut. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (21).

(39)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att hantera effekterna av säkerhetskrisen, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av den föreslagna åtgärdens omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i EU-fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(40)

Denna förordning bör tillämpas utan att påverka tillämpningen av unionens konkurrensregler, särskilt artiklarna 101–109 i EUF-fördraget samt de rättsakter som ger verkan åt dessa artiklar.

(41)

I enlighet med artikel 41.2 i EU-fördraget ska driftsutgifter enligt avdelning V kapitel 2 i EU-fördraget belasta unionens budget, med undantag för driftsutgifter i samband med operationer som har militära eller försvarsmässiga konsekvenser.

(42)

Enligt punkterna 22 och 23 i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (22) bör denna förordning utvärderas på grundval av information som samlats in i enlighet med särskilda övervakningskrav, och samtidigt undvika överreglering och administrativa bördor, särskilt för medlemsstaterna. När så är lämpligt bör sådana krav inbegripa mätbara indikatorer som utgångspunkt för utvärdering av förordningens faktiska konsekvenser. Kommissionen bör göra en utvärdering av denna förordning senast den 30 juni 2024, inbegripet i syfte att lägga fram förslag till ändringar av denna förordning när så är lämpligt.

(43)

Mot bakgrund av den överhängande fara för försörjningstryggheten som Rysslands anfallskrig mot Ukraina medför bör denna förordning träda i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

(44)

Denna förordning bör tillämpas utan att det påverkar den särskilda karaktären hos vissa medlemsstaters säkerhets- och försvarspolitik.