Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/2418 av den 18 oktober 2023 om inrättande av ett instrument för förstärkning av den europeiska försvarsindustrin genom gemensam upphandling (Edirpa)

(1)

EU:s stats- och regeringschefer åtog sig vid sitt möte i Versailles den 11 mars 2022 att stärka Europas försvarsförmåga mot bakgrund av Rysslands anfallskrig mot Ukraina. De enades om att öka försvarsutgifterna väsentligt, att utveckla ytterligare incitament för att stimulera medlemsstaternas gemensamma investeringar i gemensamma projekt och gemensam upphandling av försvarsförmågor, att ytterligare investera i de förmågor som krävs för att genomföra hela spektrumet av uppdrag och insatser, att främja synergier och främja innovation samt att stärka och utveckla europeisk försvarsindustri, bland annat små och medelstora företag.

(2)

Rysslands oberättigade invasion av Ukraina den 24 februari 2022 och dess pågående anfallskrig har gjort det tydligt att det är mycket viktigt att agera snarast för att åtgärda de befintliga bristerna. Återgången till högintensiv krigföring och territoriella konflikter i Europa har en negativ inverkan på unionens och medlemsstaternas säkerhet och kräver en betydande ökning av medlemsstaternas kapacitet för att åtgärda de mest akuta och kritiska bristerna, särskilt dem som förvärras av överföringen av försvarsprodukter till Ukraina.

(3)

Rysslands anfallskrig mot Ukraina har på ett dramatiskt sätt visat att den europeiska försvarstekniska och försvarsindustriella basen behöver anpassas till strukturella förändringar, att unionens militära forskning och utveckling måste stärkas, att militär utrustning måste moderniseras och att samarbetet mellan medlemsstaterna inom ramen för upphandling på försvarsområdet måste stärkas.

(4)

Den 18 maj 2022 lade kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik (den höga representanten) fram ett gemensamt meddelande om analysen av investeringsgapet på försvarsområdet och vidare åtgärder. I det gemensamma meddelandet framhölls effekterna av många års underfinansiering av försvaret och att det finns ekonomiska och industriella brister samt förmågebrister på försvarsområdet i unionen. I det gemensamma meddelandet preciserades att krigets återkomst till Europa hade synliggjort att bristerna och tillkortakommandena har ackumulerats i militära lager, att industriproduktionskapaciteten har minskat och att gemensam upphandling och samarbete har begränsats. I det gemensamma meddelandet framhävdes också brister som har en omedelbar inverkan på handlingsfriheten för medlemsstaternas väpnade styrkor liksom det omedelbara behovet av att fylla på vissa lager för att ersätta föråldrad militär utrustning, t.ex. utrustning som utformats eller framställts i forna Sovjetunionen, och förstärka de strategiska förmågorna.

(5)

I det gemensamma meddelandet föreslogs också ett särskilt kortfristigt instrument, som är utformat i en anda av solidaritet, som ett verktyg för att ge medlemsstaterna incitament att, på frivillig basis, genomföra gemensamma upphandlingar i syfte att avhjälpa de mest akuta och kritiska bristerna, särskilt brister som skapats till följd av de åtgärder som vidtagits som svar på Rysslandsanfallskrig mot Ukraina, på ett samordnat sätt.

(6)

Det föreslagna nya särskilda kortfristiga instrumentet är avsett att bidra till att stärka gemensam försvarsupphandling och genom tillhörande unionsfinansiering stärka unionens försvarsindustriella förmåga, bland annat genom att öka produktionen av försvarsprodukter. Det kommer även att bidra till det kollektiva riktmärket på 35 % av de sammanlagda utgifterna för upphandling av utrustning för det europeiska samarbetet för upphandling av utrustning, fastställd av Europeiska försvarsbyråns styrelse 2007.

(7)

En förstärkning av den europeiska försvarstekniska och försvarsindustriella basen bör därför stå i centrum för dessa insatser. Det finns fortfarande svårigheter och brister och fragmentering, något som leder till bristande samarbete och bristande produktinteroperabilitet.

(8)

Den särskilda struktur och de särskilda villkor och kriterier för stödberättigande som anges i denna förordning är specifika för det särskilda kortfristiga instrumentet och rättar sig efter specifika omständigheter och den rådande krissituationen.

(9)

I dagens situation på försvarsmarknaden, som kännetecknas av ökade säkerhetshot och realistiska utsikter till högintensiva konflikter, ökar medlemsstaterna snabbt sina försvarsbudgetar och planerar att genomföra liknande inköp av försvarsprodukter. Detta har lett till en nivå på efterfrågan som kan överstiga den europeiska försvarstekniska och försvarsindustriella basens tillverkningskapacitet, som för närvarande är anpassad till fredstidsproduktion.

(10)

Till följd av detta kan man förvänta sig en kraftig prisinflation och försenade leveranstider, vilket kan skada unionens och medlemsstaternas säkerhet. Försvarsindustrin måste säkra den produktionskapacitet som krävs för att hantera beställningar, liksom råvaror och delkomponenter av avgörande betydelse. I det sammanhanget kan producenterna prioritera stora beställningar och potentiellt öka de mest sårbara länderna, eftersom de varken har kritisk storlek eller ekonomiska medel för att säkra stora beställningar.

(11)

Den nuvarande geopolitiska situationen i länderna i det östra grannskapet har visat att samtidigt som dubbelarbete bör undvikas kan en diversifierad försvarsmarknad bidra till att många olika produkter omedelbart blir tillgängliga på marknaden och kan därför vara fördelaktig när det gäller att på ett adekvat sätt tillgodose medlemsstaternas brådskande behov.

(12)

Dessutom bör ansträngningar göras så att de ökade utgifterna leder till en mycket starkare europeisk försvarsteknisk och försvarsindustriell bas i hela unionen. Ökade nationella investeringar som görs utan samordning eller samarbete kan komma att späda på fragmenteringen.

(13)

Mot bakgrund av de ovannämnda utmaningarna och därmed relaterade strukturförändringar förefaller det nödvändigt att påskynda anpassningen av den europeiska försvarstekniska och försvarsindustriella basen för att öka dess konkurrensförmåga och effektivitet i enlighet med artikel 173 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och på så sätt bidra till att stärka och reformera medlemsstaternas försvarsindustriella förmåga. Att åtgärda brister i industrin bör inbegripa att snabbt ta itu med de mest akuta bristerna.

(14)

Incitament bör särskilt ges till gemensamma investeringar och försvarsupphandlingar, eftersom sådant samarbete skulle säkerställa att den nödvändiga förändringen i den europeiska försvarstekniska och försvarsindustriella basen sker på ett samarbetsinriktat sätt, så att ytterligare fragmentering undviks och interoperabiliteten ökar.

(15)

I detta syfte bör ett särskilt kortfristigt instrument för att öka medlemsstaternas samarbete inom försvarsupphandling (instrumentet) inrättas. Instrumentet bör ge medlemsstaterna incitament att samarbeta och i synnerhet, när de upphandlar för att åtgärda dessa brister, att göra detta gemensamt, öka interoperabiliteten och stärka och reformera sin försvarsindustriella förmåga.

(16)

Utan att det påverkar budgetmyndighetens befogenheter, kommer medel som tilldelas instrumentet att finansieras inom ramen för den aktuella fleråriga budgetramen utan att det påverkar de finansieringsåtaganden som redan gjorts för särskilda unionsåtgärder.

(17)

Instrumentet bör kompensera för den komplexitet och de risker som är förknippade med gemensam upphandling och samtidigt möjliggöra stordriftsfördelar i åtgärder som medlemsstaterna vidtar för att stärka och modernisera den europeiska försvarstekniska och försvarsindustriella basen, särskilt med fokus på små och medelstora företag samt medelstora börsnoterade bolag (midcap-bolag), och därigenom öka unionens kapacitet, resiliens och försörjningstrygghet. Incitament till gemensam upphandling skulle också leda till minskade kostnader vad gäller de relevanta systemens administrativa börda och förvaltning under deras livscykel. Instrumentet bör åtföljas av insatser för att stärka Europas marknader, tjänster och system på försvars- och säkerhetsområdet och för att skapa lika villkor för leverantörer från samtliga medlemsstater. Gemensam upphandling på en gemensam marknad för den europeiska försvarstekniska och försvarsindustriella basen möjliggör stordriftsfördelar och säkerställer produktionsmässig och teknisk innovation och effektivitet.

(18)

Instrumentet bygger vidare på och beaktar det arbete som utförs av arbetsgruppen för gemensam upphandling på försvarsområdet, inrättad av kommissionen och den höga representanten och chefen för Europeiska försvarsbyrån, i enlighet med det gemensamma meddelandet av den 18 maj 2022, för att samordna omedelbara behov av försvarsupphandling och samarbeta med medlemsstaternas och unionens tillverkare av försvarsmateriel i syfte att stödja gemensam upphandling för att fylla på lagren, särskilt mot bakgrund av det stöd som tillhandahålls Ukraina.

(19)

Säkerhetssituationen i Europa kräver att överväganden snarast görs om hur man kan minska alltför stor fragmentering genom fristående unionsinitiativ och om hur man strategiskt kopplar samman relevanta instrument. Instrumentet är avsett att säkerställa samstämmighet med unionens befintliga samarbetsinriktade försvarsinitiativ, t.ex. förmågeutvecklingsplanen, den samordnade årliga försvarsöversikten, Europeiska försvarsfonden och det permanenta strukturerade samarbetet, och att skapa synergier med andra unionsprogram. Instrumentet är helt förenligt med ambitionen för den strategiska kompassen för säkerhet och försvar. När så är lämpligt kan även regionala och internationella prioriteringar beaktas, inbegripet de prioriteringar som fastställts inom ramen för Nato, om de är förenliga med unionens prioriteringar och inte hindrar någon medlemsstat eller något associerat land från att delta, samtidigt som man försöker undvika onödigt dubbelarbete.

(20)

Eftersom instrumentet syftar till att stärka unionsförsvarsindustrins konkurrensförmåga och effektivitet, behöver kontrakt om gemensam upphandling för att komma i fråga för stöd från instrumentet ingås med leverantörer eller underleverantörer som är etablerade i unionen eller i associerade länder och inte är föremål för kontroll som utövas av icke-associerade tredjeländer eller av enheter i icke-associerade tredjeländer. I detta sammanhang bör med kontroll över en leverantör eller en underleverantör förstås förmågan att utöva ett avgörande inflytande på en leverantör eller underleverantör antingen direkt eller indirekt genom en eller flera mellanliggande rättsliga enheter. För att säkerställa skyddet av unionens och medlemsstaternas säkerhets- och försvarsintressen bör dessutom infrastruktur, anläggningar, tillgångar och resurser som tillhör de leverantörer och underleverantörer som deltar i den gemensamma upphandlingen och som används för den upphandlingen vara belägna på en medlemsstats eller ett associerat lands territorium.

(21)

Under vissa omständigheter bör det vara möjligt att göra undantag från principen att leverantörer och underleverantörer som deltar i en gemensam upphandling med stöd av instrumentet inte får vara föremål för kontroll som utövas av icke-associerade tredjeländer eller av enheter i icke-associerade tredjeländer. I så fall bör en leverantör eller underleverantör som är etablerad i unionen eller i ett associerat land och som är föremål för kontroll som utövas av ett icke-associerat tredjeland eller av en enhet i ett icke-associerat tredjeland kunna delta som leverantör eller underleverantör i den gemensamma upphandlingen, under förutsättning att stränga villkor är uppfyllda med avseende på unionens och medlemsstaternas säkerhets- och försvarsintressen, fastställda inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken enligt avdelning V i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), inbegripet avseende stärkande av den europeiska försvarstekniska och försvarsindustriella basen.

(22)

Förfaranden och kontrakt för gemensam upphandling bör även inbegripa ett krav på att försvarsprodukten inte är föremål för en begränsning påförd av ett icke-associerat tredjeland eller en enhet i ett icke-associerat tredjeland som begränsar medlemsstaternas möjligheter att använda den försvarsprodukten. I brådskande fall då den europeiska försvarstekniska och försvarsindustriella basens kapacitet att åtgärda de mest akuta och kritiska bristerna i medlemsstaternas lager inte är tillräcklig eller den europeiska försvarstekniska och försvarsindustriella basen inte kan tillhandahålla de nödvändiga försvarsprodukterna i tillräckligt god tid bör detta krav inte gälla om de upphandlade produkterna användes före den 24 februari 2022 inom de väpnade styrkorna i en majoritet av de medlemsstater som deltar i den gemensamma upphandlingen. Om det undantaget är tillämpligt bör de länder som deltar i den gemensamma upphandlingen undersöka möjligheten att ersätta de komponenter som orsakar begränsningen med komponenter från unionen eller associerade länder som inte är föremål för någon begränsning.

(23)

Bidrag som tillhandahålls från instrumentet bör ges i form av finansiering som inte är kopplad till kostnaderna och bör grunda sig på måluppfyllelse med avseende på arbetspaket, delmål eller mål för den gemensamma upphandlingsprocessen, i syfte att skapa den nödvändiga stimulanseffekten.

(24)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter med avseende på antagandet av ett flerårigt arbetsprogram för att ange finansieringsprioriteringarna och tillämpliga finansieringsvillkor. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (3).

(25)

För att skapa en stimulanseffekt bör unionsbidragets storlek för varje åtgärd kunna differentieras under hänsynstagande till sådana faktorer som den gemensamma upphandlingens komplexitet, samarbetets karaktär eller antalet deltagande medlemsstater eller associerade tredjeländer eller inkludering av ytterligare medlemsstater eller associerade tredjeländer i befintliga samarbeten, men bör inte överstiga 15 % av instrumentets totala budget och bör vara högst 15 % av det uppskattade värdet av kontraktet om gemensam upphandling per konsortium av medlemsstater och associerade länder. På grund av de högre kostnader som vanligtvis är knutna till upphandlingsförfaranden med ett stort antal leverantörer, eller upphandlingsförfaranden som innebär att inköpt utrustning överförs till tredjeländer, bör det taket höjas till 20 % av den totala budgeten och 20 % av det uppskattade värdet av kontraktet om gemensam upphandling per konsortium av medlemsstater och associerade länder om Ukraina eller Moldavien är en av mottagarna av ytterligare volymer av försvarsprodukter inom ramen för upphandlingsåtgärden eller om minst 15 % av det uppskattade värdet av kontraktet om gemensam upphandling tilldelas små och medelstora företag eller midcap-bolag som leverantörer eller underleverantörer. Det bör med de deltagande medlemsstaternas medgivande vara möjligt att upphandla ytterligare volymer av försvarsprodukter för Ukrainas och Moldaviens räkning, med tanke på den särskilda säkerhetssituationen i dessa två kandidatländer till unionen mot bakgrund av Rysslands anfallskrig mot Ukraina.

(26)

Medlemsstaterna och associerade länder bör utse ett upphandlingsombud som genomför den gemensamma upphandlingen på deras vägnar. Upphandlingsombudet bör vara en upphandlande myndighet, enligt definitionerna i artikel 2.1 led i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU (4) och artikel 3.1 i direktiv 2014/25/EU (5), som är etablerad i en medlemsstat eller ett associerat land, Europeiska försvarsbyrån eller en internationell organisation.

(27)

I enlighet med artikel 193.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (6) (budgetförordningen) får bidrag tilldelas för redan inledda åtgärder, om sökanden kan visa att det var nödvändigt att inleda åtgärden innan bidragsöverenskommelsen undertecknas. Rysslands anfallskrig mot Ukraina har orsakat en drastisk förändring av villkoren på försvarsmarknaden som den europeiska försvarstekniska och försvarsindustriella basen behöver anpassa sig till under stor tidspress. Med tanke på den anpassningens brådskande och allvarliga natur och med tanke på risken för ytterligare fragmentering av den inre marknaden och av leveranskedjor för relevanta försvarsprodukter fanns det ett omedelbart behov av att medlemsstaterna vidtog åtgärder för att inleda ett samarbete för gemensam upphandling för att skicka en viktig signal till marknaden och till den europeiska försvarstekniska och försvarsindustriella basen. Följaktligen bör det vara möjligt med tidigt ekonomiskt stöd från unionen. Genom undantag från artikel 193 i budgetförordningen bör det därför vara möjligt att i finansieringsbeslutet föreskriva ekonomiska bidrag till åtgärder som omfattar en period från och med den 24 februari 2022, även om de inleddes innan bidragsansökan lämnades in, förutsatt att de inte har avslutats före undertecknandet av bidragsöverenskommelsen.

(28)

Denna förordning påverkar inte tillämpningen av bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/81/EG (7). I denna förordning föreskrivs emellertid mer specifika krav för stödberättigande. Enligt direktiv 2009/81/EG får medlemsstaterna i sina lagstiftningar inkludera möjligheten att i kontraktshandlingar införa krav i fråga om skydd av försörjningstrygghet eller informationssäkerhet. Denna förordning bygger på de bestämmelserna i direktiv 2009/81/EG och inför skyldigheter för upphandlingsombud i fråga om de krav för stödberättigande som ska ingå i kontraktshandlingarna. Sådana skyldigheter bör äga företräde framför motstridig lagstiftning i den medlemsstat och det associerade land där det berörda upphandlingsombudet är etablerat.

(29)

Kommissionens rekommendation (EU) 2018/624 (8) har som mål att underlätta gränsöverskridande marknadstillträde för små och medelstora företag och mellanleverantörer i försvarssektorn. I den uppmanas medlemsstaterna särskilt att använda sig av möjligheten till flexibilitet i direktiv 2009/81/EG, såsom den som införs i artikel 21 i det direktivet, eller den som ges genom ökad användning av delkontrakt eller elektronisk upphandling. I rekommendationen uppmanas medlemsstaterna även att minska administrativt arbete kopplat till upphandling, särskilt genom att säkerställa att inbegärande av uppgifter eller urvalskriterier är proportionerliga. Inom ramen för denna förordning bör de upphandlingsombud som utsetts av medlemsstaterna och associerade länder på bästa sätt använda sig av kommissionens rekommendationer i genomförandet av gemensamma upphandlingsåtgärder för att säkerställa att små och medelstora företag får rättvis tillgång till upphandlingen med stöd.

(30)

I denna förordning fastställs en finansieringsram för instrumentet för perioden från och med 27 oktober 2023 till och med den 31 december 2025 som ska utgöra det särskilda referensbeloppet i den mening som avses i punkt 18 i det interinstitutionella avtalet av den 16 december 2020 mellan Europaparlamentet, rådet och Europeiska kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning samt om nya egna medel, inbegripet en färdplan för införandet av nya egna medel (9), för Europaparlamentet och rådet under det årliga budgetförfarandet.

(31)

I enlighet med budgetförordningen, Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 (10) samt rådets förordningar (EG, Euratom) nr 2988/95 (11), (Euratom, EG) nr 2185/96 (12) och (EU) 2017/1939 (13) ska unionens ekonomiska intressen skyddas genom proportionella åtgärder, inbegripet åtgärder avseende förebyggande, spårning, korrigering och utredning av oriktigheter, inklusive bedrägerier, avseende krav på återbetalning av sådana medel som förlorats eller som utbetalats eller använts felaktigt samt, när så är lämpligt, avseende påförande av administrativa sanktioner. I enlighet med förordningar (Euratom, EG) nr 2185/96 och (EU, Euratom) nr 883/2013 har Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) i synnerhet befogenhet att genomföra utredningar, inbegripet kontroller och inspektioner på plats, i syfte att fastställa om det har förekommit bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet som påverkar unionens ekonomiska intressen. I enlighet med förordning (EU) 2017/1939 har Europeiska åklagarmyndigheten (Eppo) befogenhet att utreda och lagföra brott som skadar unionens ekonomiska intressen, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 (14). I enlighet med budgetförordningen ska varje person eller enhet som mottar medel från unionen samarbeta till fullo för att skydda unionens ekonomiska intressen, bevilja kommissionen, Olaf, revisionsrätten och – när det gäller de medlemsstater som deltar i ett fördjupat samarbete enligt förordning (EU) 2017/1939 – EPPO de rättigheter och den tillgång som krävs och säkerställa att tredje parter som är involverade i förvaltningen av medel från unionen beviljar likvärdiga rättigheter.

(32)

Enligt artikel 85.1 i rådets beslut (EU) 2021/1764/EU (15) är personer och enheter som är etablerade i utomeuropeiska länder eller territorier berättigade till finansiering, i enlighet med de bestämmelser och mål som gäller för instrumentet och eventuella ordningar som gäller för den medlemsstat till vilken det berörda utomeuropeiska landet eller territoriet är knutet.

(33)

I denna förordning bör med försvarsprodukter förstås sådana produkter som omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 2009/81/EG, såsom anges i artikel 2 i det direktivet, särskilt produkttyper som ingår i den förteckning över vapen, ammunition och krigsmateriel som anges i rådets beslut nr 255/58 av den 15 april 1958 (16). Den förteckningen omfattar endast utrustning som är utformad, framtagen och framställd speciellt för militär användning. Förteckningen är emellertid generisk och ska tolkas i vid mening mot bakgrund av att tekniken, upphandlingsförfarandena och de militära kraven utvecklas, vilket innebär att nya typer av utrustning utvecklas, exempelvis på grundval av unionens gemensamma militära förteckning. I denna förordning bör begreppet försvarsprodukter även förstås så att det omfattar produkter som, även om de ursprungligen har utformats för civilt bruk, senare har anpassats för militära syften för att användas som vapen, ammunition eller krigsmateriel.

(34)

Enligt artikel 4.2 i EU-fördraget ska den nationella säkerheten också i fortsättningen vara varje medlemsstats eget ansvar. Medlemsstaterna bestämmer sinsemellan vilka arrangemang som ska gälla för skyddet av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter i samband med de gemensamma upphandlingarna i enlighet med nationella lagar och bestämmelser.

(35)

Kommissionen skyddar säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter i enlighet med säkerhetsbestämmelserna i kommissionens beslut (EU, Euratom) 2015/444 (17). I överensstämmelse med avtalet av den 4 maj 2011 mellan Europeiska unionens medlemsstater, församlade i rådet, om skydd av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter som utbyts i Europeiska unionens intresse (18) och rådets beslut 2013/488/EU (19) tillhandahåller medlemsstaterna ett motsvarande skydd av säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter som det som föreskrivs i rådets säkerhetsbestämmelser i beslut 2013/488/EU.

(36)

Kommissionen bör utarbeta en utvärderingsrapport för instrumentet och lägga fram den för Europaparlamentet och rådet senast den 31 december 2026. I utvärderingsrapporten bör kommissionen utvärdera genomslaget för och ändamålsenligheten hos de åtgärder som vidtagits enligt instrumentet, samtidigt som man tänker kritiskt framåt om sätt att säkra alla komponenter som behövs i unionens försvarslogistikkedja med vederbörlig hänsyn till vikten av arrangemang för försörjningstrygghet samt för den europeiska försvarstekniska och försvarsindustriella basens funktion. Dessutom ska rapporten kartlägga brister och kritiska beroendeförhållanden gentemot icke-associerade tredjeländer vad gäller råvaror, komponenter och produktionskapacitet, med utgångspunkt i det arbete som gjorts inom ramen för observationsgruppen för kritisk teknik. Rapporten bör utgöra underlag för kommissionens arbete med teknikfärdplaner, inklusive riskreducerande åtgärder för att komma till rätta med bristerna och de kritiska beroendeförhållandena.

(37)

Denna förordning påverkar inte medlemsstaternas handlingsfrihet i fråga om deras politik för export av försvarsrelaterade produkter.

(38)

Eftersom målen för denna förordning inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i EU-fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(39)

För att denna förordning ska kunna börja genomföras så snart som möjligt bör den skyndsamt träda i kraft.

1.

gemensam upphandling: upphandling som genomförs gemensamt av minst tre medlemsstater.

2.

kontroll med avseende på en leverantör eller underleverantör: förmågan att utöva ett avgörande inflytande över en leverantör eller underleverantör antingen direkt eller indirekt genom en eller flera mellanliggande rättsliga enheter.

3.

struktur för verkställande ledning: organ inom en rättslig enhet som har utsetts i enlighet med nationell rätt och som i tillämpliga fall är rapporteringsskyldigt till verkställande direktören, som har mandat att fastställa den rättsliga enhetens strategi, mål och allmänna inriktning och som tillser och övervakar ledningens beslutsfattande.

4.

enhet i ett icke-associerat tredjeland: rättslig enhet som är etablerad i ett icke-associerat tredjeland eller, om den är etablerad i unionen eller i ett associerat land, har sina strukturer för verkställande ledning i ett icke-associerat tredjeland.

5.

upphandlingsombud: upphandlande myndighet i enlighet med definitionerna i artikel 2.1 led i) i direktiv 2014/24/EU och artikel 3.1 i direktiv 2014/25/EU som är etablerad i en medlemsstat eller i ett associerat land, Europeiska försvarsbyrån eller en internationell organisation, och som har utsetts av medlemsstater och associerade länder för att genomföra en gemensam upphandling på deras vägnar.

6.

försvarsprodukter: produkter som omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 2009/81/EG, såsom anges i artikel 2 i det direktivet, inklusive medicinsk utrustning för stridsinsatser

7.

säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter: uppgifter eller material i alla former vars obehöriga röjande i olika grad skulle kunna åsamka unionens eller en eller flera av medlemsstaternas intressen skada och som har tilldelats en EU-säkerhetsskyddsklassificeringsnivå eller en motsvarande säkerhetsskyddsklassificeringsnivå, enligt avtalet mellan Europeiska unionens medlemsstater, församlade i rådet, om skydd av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter som utbyts i Europeiska unionens intresse (20).

8.

känsliga uppgifter: icke säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter och data som ska skyddas mot obehörig åtkomst eller obehörigt röjande på grund av skyldigheter som föreskrivs i unionsrätten eller nationell rätt, i tillämpliga fall, eller för att skydda en fysisk eller juridisk persons integritet eller säkerhet.

a)

Offentliga myndigheter i medlemsstaterna.

b)

Offentliga myndigheter i associerade länder.

c)

Upphandlingsombud.