Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/2675 av den 22 november 2023 om skydd av unionen och dess medlemsstater mot ekonomiskt tvång från tredjeländer

1.   Denna förordning är tillämplig i fall av ekonomiskt tvång från ett tredjeland. Den fastställer regler och förfaranden i syfte att säkerställa ett ändamålsenligt skydd av unionens och dess medlemsstaters intressen mot ekonomiskt tvång från ett tredjeland.

2.   Denna förordning inrättar en ram för hur unionen ska reagera på ekonomiskt tvång i syfte att avskräcka från ekonomiskt tvång eller få ekonomiskt tvång att upphöra, samtidigt som unionen, som en sista utväg, ges möjlighet att motverka ekonomiskt tvång genom unionens svarsåtgärder.

Denna förordning fastställer också en ram inom vilken unionen kan begära att skadan för unionen avhjälps, när så är lämpligt.

3.   En åtgärd som vidtas enligt denna förordning ska vara förenlig med internationell rätt och genomföras inom ramen för principerna och målen för unionens yttre åtgärder.

4.   Denna förordning är tillämpligt utan att det påverkar befintliga unionsinstrument och internationella avtal som ingåtts av unionen samt åtgärder som vidtas inom ramen för dessa och som är förenliga med internationell rätt, på området för den gemensamma handelspolitiken, och med annan unionspolitik.

5.   Denna förordning påverkar inte fördelningen av befogenheter mellan unionen och dess medlemsstater.

1.   Vid tillämpningen av denna förordning föreligger ekonomiskt tvång när ett tredjeland vidtar eller hotar med att vidta en tredjelandsåtgärd som påverkar handel eller investeringar i syfte att förhindra eller få unionen eller en medlemsstat att upphöra med, ändra eller anta en viss handling och därigenom inkräkta på unionens eller en medlemsstats legitima suveräna val.

2.   Vid fastställandet av huruvida de villkor som anges i punkt 1 är uppfyllda ska kommissionen och rådet beakta följande:

1.   Kommissionen får, på eget initiativ eller på vederbörligen motiverad begäran, undersöka en tredjelandsåtgärd i syfte att fastställa om den uppfyller villkoren i artikel 2.1.

2.   När kommissionen undersöker en tredjelandsåtgärd ska den agera snabbt. Undersökningen ska normalt inte överstiga fyra månader.

Kommissionen ska genomföra undersökningen på grundval av underbyggd information som samlats in på eget initiativ eller som mottagits från en tillförlitlig källa, däribland en medlemsstat, Europaparlamentet, ekonomiska aktörer eller fackföreningar.

Kommissionen ska säkerställa skyddet av konfidentiell information i enlighet med artikel 15, inbegripet, vid behov, skyddet av identiteten på den person som lämnar informationen.

Kommissionen ska ge allmänheten tillgång till ett säkert verktyg för att underlätta inlämnandet av information till kommissionen.

3.   Kommissionen ska i god tid informera medlemsstaterna om inledandet av undersökningar och om relevant utveckling när det gäller pågående undersökningar.

4.   Kommissionen ska när det är nödvändigt inhämta information om verkningarna av tredjelandsåtgärderna.

Kommissionen kan begära att medlemsstaterna tillhandahåller sådan information och medlemsstaterna ska agera snabbt på denna begäran.

Genom att offentliggöra ett tillkännagivande i Europeiska unionens officiella tidning och, när så är lämpligt, genom andra lämpliga offentliga kommunikationsmedel, får kommissionen uppmana berörda parter att lämna information. Kommissionen ska fastställa ett datum då denna information ska lämnas in, med beaktande av den period som anges i punkt 2 första stycket.

Om kommissionen offentliggör ett sådant tillkännagivande ska den underrätta det berörda tredjelandet om att undersökningen har inletts.

1.   Om kommissionen, efter det att en undersökning har genomförts i enlighet med artikel 4, drar slutsatsen att tredjelandsåtgärden uppfyller villkoren i artikel 2.1, ska den lägga fram ett förslag för rådet om en genomförandeakt som fastställer att tredjelandsåtgärden uppfyller villkoren i artikel 2.1.

I det förslaget ska kommissionen förklara hur de villkoren är uppfyllda.

Förslaget ska ange en vägledande period för kommissionen att bedöma om villkoren i artikel 8.1 är uppfyllda. Denna period får inte överstiga sex månader, såvida inte en vederbörligen motiverad längre period är nödvändig mot bakgrund av de särskilda omständigheterna i fallet.

2.   I det förslag som avses i punkt 1 eller i ett senare förslag till rådets genomförandeakt ska kommissionen, när så är lämpligt, föreslå att rådet fastställer att det ska begäras att tredjelandet avhjälper skadan för unionen.

Bedömningen av om det är lämpligt att begära att det berörda tredjelandet avhjälper skadan för unionen ska grundas på alla omständigheter i fallet. Den bedömningen ska särskilt grundas på den vållade skadans art och omfattning och den allmänna skyldigheten enligt internationell sedvanerätt att fullt ut avhjälpa den skada som orsakats av en handling som strider mot internationell rätt.

3.   Innan kommissionen lägger fram det förslag som avses i punkt 1 i denna artikel ska den, om det är lämpligt för det fastställande som avses i den punkten, utan att det påverkar eventuella kontakter med det berörda tredjelandet enligt artikel 6, uppmana tredjelandet att lämna sina synpunkter inom en angiven period. Denna period ska vara rimlig och får inte i onödan försena kommissionens framläggande av det förslag som avses i punkt 1 i den här artikeln.

4.   Innan kommissionen lägger fram det förslag som avses i punkt 1 i denna artikel ska den informera Europaparlamentet om slutsatserna av den undersökning som utförts i enlighet med artikel 4.

5.   Rådet ska med kvalificerad majoritet anta de genomförandeakter som avses i punkterna 1 och 2.

Rådet får med kvalificerad majoritet ändra de förslag som avses i punkterna 1 och 2.

6.   Med avseende på tillämpningen av denna artikel ska rådet agera snabbt.

Rådet ska agera inom åtta veckor från det att de förslag som avses i punkterna 1 och 2 har lagts fram.

Genom undantag från andra stycket får rådet agera efter den perioden på åtta veckor, förutsatt att rådet underrättar kommissionen om en försening och om skälen till den förseningen.

Den sammanlagda perioden för rådets agerande ska normalt inte överstiga tio veckor från det att de förslag som avses i punkterna 1 och 2 har lagts fram.

Vid utövandet av sina genomförandebefogenheter ska rådet tillämpa artikel 2.1, som fastställer villkoren för förekomst av ekonomiskt tvång, och de kriterier som anges i punkt 2 andra stycket i den här artikeln, och förklara hur dessa villkor uppfylls och hur kriterierna tillämpas.

7.   Genomförandeakter som antas enligt denna artikel ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

8.   Europaparlamentet ska informeras om genomförandeakter som föreslås eller antas enligt denna artikel.

9.   Om rådet antar en genomförandeakt som avses i punkt 1 ska kommissionen underrätta tredjelandet om detta och begära att det tredjelandet omedelbart upphör med sitt ekonomiska tvång.

10.   Om rådet antar en genomförandeakt som avses i punkt 2 ska kommissionen begära att tredjelandet avhjälper skadan för unionen inom en rimlig period.

1.   Efter antagandet av en genomförandeakt i enlighet med artikel 5 ska kommissionen ge tillräckliga möjligheter till samråd med tredjelandet i syfte att få det ekonomiska tvånget att upphöra och, om detta begärts enligt artikel 5.10, skadan för unionen avhjälpt.

Om tredjelandet inleder samråd med unionen med ärligt uppsåt ska kommissionen snabbt inleda sådana samråd.

Under sådana samråd får kommissionen undersöka olika alternativ med tredjelandet, bland annat följande:

2.   Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 ska kommissionen försöka få det ekonomiska tvånget att upphöra även genom att ta upp frågan i alla relevanta internationella forum efter att ha hört rådet, i tillämpliga fall i enlighet med fördragen.

3.   Kommissionen ska vara öppen för att inleda samråd med det berörda tredjelandet efter antagandet av unionens svarsåtgärder enligt artikel 8, samtidigt som unionens eventuella svarsåtgärder är tillfälligt upphävda enligt artikel 12.2.

1.   Kommissionen ska anta unionens svarsåtgärder genom en genomförandeakt om samtliga följande villkor är uppfyllda:

Om det ekonomiska tvånget har upphört, men tredjelandet inte har avhjälpt skadan för unionen fullt ut, trots att detta har begärts, ska kommissionen grunda bedömningen av huruvida det villkor som avses i första stycket b i denna punkt är uppfyllt på alla omständigheter i fallet. Denna bedömning ska särskilt grundas på den vållade skadans art och omfattning och den allmänna skyldigheten enligt internationell sedvanerätt att fullt ut avhjälpa den skada som orsakats av en handling som strider mot internationell rätt.

De genomförandeakter som avses i första stycket i denna punkt ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 18.2.

2.   Kommissionen ska välja lämpliga unionssvarsåtgärder bland dem som anges i bilaga I. Den ska fastställa vilka av dessa åtgärder som är lämpliga på grundval av de kriterier för urval och utformning som anges i artikel 11.

I den genomförandeakt som avses i punkt 1 i denna artikel ska kommissionen ange skälen till att den anser att de villkor som avses i den punkten är uppfyllda och varför den anser att unionens svarsåtgärder är lämpliga mot bakgrund av de kriterier som avses i artikel 11.

3.   Unionens svarsåtgärder ska antas som

Unionens svarsåtgärder som avses i första stycket a i denna artikel får utformas på ett sådant sätt att de påverkar särskilda sektorer, regioner eller aktörer i tredjelandet i enlighet med reglerna om ursprung och nationalitet i bilaga II.

4.   I den mån tredjelandsåtgärden utgör en handling som strider mot internationell rätt kan unionens svarsåtgärder bestå av åtgärder som innebär ett icke-fullgörande av internationella skyldigheter gentemot tredjelandet.

5.   Kommissionen ska säkerställa samordning av antagandet av unionens svarsåtgärder med de åtgärder som den antar enligt andra unionsrättsakter än denna förordning i syfte att reagera på det ekonomiska tvånget i det enskilda fallet.

6.   Den genomförandeakt som avses i punkt 1 ska föreskriva ett uppskjutet tillämpningsdatum som inte ska vara senare än tre månader efter dagen för antagandet av den, såvida inte, mot bakgrund av särskilda omständigheter, ett senare tillämpningsdatum föreskrivs.

Kommissionen ska fastställa detta datum, med hänsyn tagen till omständigheterna i fallet, på ett sådant sätt att det berörda tredjelandet kan underrättas enligt punkt 7 och ges möjlighet att upphöra med sitt ekonomiska tvång och, om detta begärts, avhjälpa skadan för unionen.

7.   Efter antagandet av den genomförandeakt som avses i punkt 1 ska kommissionen underrätta tredjelandet om detta och

8.   Om kommissionen har trovärdig information om att det ekonomiska tvånget har upphört eller att tredjelandet har vidtagit konkreta åtgärder för att upphöra med det ekonomiska tvånget och, när så är lämpligt, har avhjälpt skadan för unionen före det uppskjutna tillämpningsdatum som fastställts i enlighet med punkt 6, ska den genomförandeakt som avses i punkt 1 föreskriva ett ytterligare uppskjutande av tillämpningsdatumet. Uppskjutandet ska gälla under en i genomförandeakten angiven period och ska göra det möjligt för kommissionen att kontrollera att det ekonomiska tvånget faktiskt har upphört.

Om kommissionen har sådan tillförlitlig information ska den offentliggöra ett tillkännagivande i Europeiska unionens officiella tidning i vilket det anges att den har sådan information samt det uppskjutna tillämpningsdatumet för den genomförandeakt som avses i punkt 1 i enlighet med första stycket i den här punkten.

9.   Om tredjelandet upphör med det ekonomiska tvånget och, när så är lämpligt, avhjälper skadan för unionen före datumet för tillämpning av den genomförandeakt som avses i punkt 1, ska kommissionen anta en genomförandeakt om upphävande av den genomförandeakten.

Denna upphävande genomförandeakt ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 18.2.

10.   Utan hinder av punkterna 7, 8 och 9 får den genomförandeakt som avses i punkt 1 föreskriva att unionens svarsåtgärder ska tillämpas utan att kommissionen först, enligt punkt 7 a, uppmanar det berörda tredjelandet att upphöra med det ekonomiska tvånget eller, när så är lämpligt, att avhjälpa skadan för unionen, eller att, enligt punkt 7 c, underrätta det berörda tredjelandet om att unionens svarsåtgärder kommer att tillämpas, om detta i vederbörligen motiverade fall är nödvändigt för att skydda unionens eller en medlemsstats rättigheter och intressen, särskilt ändamålsenligheten i unionens svarsåtgärder.

11.   Utan hinder av punkterna 6 och 8, och om det ekonomiska tvånget består av ett hot om att tillämpa en tredjelandsåtgärd som påverkar handel eller investeringar i enlighet med artikel 2.1, ska den genomförandeakt som avses i punkt 1 i den här artikeln tillämpas från och med den dag då den tredjelandsåtgärden tillämpas.

Kommissionen ska offentliggöra ett tillkännagivande i Europeiska unionens officiella tidning med uppgift om tillämpningsdatum för den genomförandeakt som avses i punkt 1 i den här artikeln.

1.   Vid tillämpning av artikel 8.3 första stycket b kan en fysisk eller juridisk person anses ha anknytning eller koppling till tredjelandets regering om

2.   Om kommissionen har skäl att tro att en fysisk eller juridisk person uppfyller kriterierna i artikel 8.3 första stycket b och överväger att anta unionssvarsåtgärder avseende den personen, ska den informera den personen om följande:

3.   Vid tillämpning av punkt 2 ska kommissionen offentliggöra ett tillkännagivande i Europeiska unionens officiella tidning och, om möjligt, underrätta den berörda personen direkt.

I det tillkännagivandet ska kommissionen ge övriga berörda parter möjlighet att lämna synpunkter.

4.   Vid tillämpning av denna artikel får kommissionen inhämta all information som den anser vara relevant, bland annat genom att begära sådan information från medlemsstaterna.

5.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 12 ska kommissionen, om nya väsentliga bevis lämnas in till kommissionen efter antagandet av de unionssvarsåtgärder som avses i artikel 8.3 första stycket b, granska om de berörda personerna fortsätter att uppfylla kriterierna i artikel 8.3 första stycket b och informera de berörda personerna om detta.

1.   Unionens svarsåtgärder ska vara proportionella och inte överstiga nivån på skadan för unionen, med beaktande av hur allvarligt det ekonomiska tvånget är, dess ekonomiska konsekvenser för unionen eller en medlemsstat samt unionens och dess medlemsstaters rättigheter.

2.   Kommissionen ska välja ut och utforma lämpliga unionssvarsåtgärder på grundval av tillgänglig information, inbegripet information som samlats in enligt artikel 13, varvid hänsyn ska tas till det fastställande som gjorts enligt artikel 5, kriterierna i artikel 2.2, fastställandet av unionens intresse enligt artikel 9, relevanta åtgärder enligt unionens gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik samt följande kriterier:

När kommissionen väljer ut unionens svarsåtgärder ska den prioritera åtgärder som mest ändamålsenligt säkerställer överensstämmelse med kriterierna i första stycket a och b.

3.   Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2 ska kommissionen, när den väljer ut och utformar en lämplig svarsåtgärd som påverkar ett förfarande genom vilket en offentlig myndighet i unionen beviljar godkännanden, registreringar, licenser eller andra rättigheter till en fysisk eller juridisk person för deras kommersiella verksamhet, överväga unionssvarsåtgärder i följande hierarkiska ordning:

Om inga av de åtgärder som avses i första stycket är möjliga får kommissionen, i undantagsfall, överväga andra svarsåtgärder om det mot bakgrund av insamlingen av information och synpunkter enligt artikel 13 har visats att dessa andra åtgärder skulle säkerställa ändamålsenlighet, utan att på ett oproportionellt sätt påverka industrier i tidigare led, industrier i senare led eller slutkonsumenter i unionen eller medföra en oproportionell börda för förfarandet för förvaltning av relevanta nationella bestämmelser.

När kommissionen väljer ut och utformar en unionssvarsåtgärd som avses i första stycket ska den ta hänsyn till harmoniseringsnivån och ge företräde åt åtgärder som påverkar förfaranden som tillämpas på unionsnivå eller på ett område där omfattande unionsrätt föreligger.

De unionssvarsåtgärder som avses i första stycket får inte inverka på de administrativa beslut som fattas av unionens och medlemsstaternas myndigheter och som grundar sig på utvärderingen av vetenskapliga rön.

4.   Om det är nödvändigt för att uppnå målet för denna förordning får kommissionen anta unionens svarsåtgärder som påverkar möjligheten att göra utländska direktinvesteringar i unionen eller handeln med tjänster och som är tillämpliga på tjänster som tillhandahålls eller direktinvesteringar som görs inom unionen av en eller flera juridiska personer som är etablerade i unionen och som ägs eller kontrolleras av personer från tredjelandet.

Kommissionen får anta sådana unionssvarsåtgärder om en underlåtenhet att tillämpa dem på sådana tjänster eller direktinvesteringar skulle vara otillräckligt för att uppnå målen för denna förordning, särskilt i de fall då effekten av unionssvarsåtgärder annars skulle kunna undvikas eller kringgås av det berörda tredjelandet eller den berörda personen.

Kommissionen ska vid bedömningen av om den ska anta sådana unionssvarsåtgärder, förutom de kriterier som anges i punkterna 1 och 2, överväga bland annat följande kriterier:

Antagandet av sådana unionssvarsåtgärder ska vederbörligen motiveras i den genomförandeakt som avses i artikel 8.1 mot bakgrund av de kriterier som anges i denna punkt.

1.   Kommissionen ska övervaka det ekonomiska tvånget och ändamålsenligheten hos unionens svarsåtgärder och deras inverkan på unionens intressen.

2.   Om tredjelandet tillfälligt upphäver det ekonomiska tvånget ska kommissionen tillfälligt upphäva tillämpningen av unionens svarsåtgärder under tiden för tredjelandets tillfälliga upphävande.

Om tredjelandet och unionen eller den berörda medlemsstaten har ingått ett avtal, även på grundval av ett erbjudande från det tredjelandet, om att hänskjuta ärendet till ett bindande internationellt avgörande från tredje part och tredjelandet tillfälligt upphäver sina ekonomiska tvångsåtgärder, ska kommissionen tillfälligt upphäva tillämpningen av unionens svarsåtgärder under hela avgörandeförfarandet.

Om ett beslut om avgörande eller en uppgörelse med tredjelandet förutsätter ett genomförande från tredjelandets sida ska kommissionen tillfälligt upphäva tillämpningen av unionens svarsåtgärder under förutsättning att tredjelandet tar del i genomförandet av beslutet om avgörande eller uppgörelsen.

Kommissionen ska tillfälligt upphäva eller återuppta tillämpningen av unionens svarsåtgärder när det är nödvändigt mot bakgrund av unionens intresse enligt artikel 9, eller när det är nödvändigt för att underlätta ett fortsatt engagemang enligt artikel 6.3 efter antagandet av unionens svarsåtgärder.

Kommissionen ska tillfälligt upphäva eller återuppta tillämpningen av unionens svarsåtgärder genom genomförandeakter. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 18.2.

3.   Om det är nödvändigt att ändra unionens svarsåtgärder med hänsyn till artiklarna 2 och 11, eller ytterligare utveckling, bland annat tredjelandets reaktion, ska kommissionen, beroende på vad som är lämpligt, ändra unionens svarsåtgärder genom genomförandeakter.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 18.2.

4.   Kommissionen ska avsluta unionens svarsåtgärder om någon av följande omständigheter föreligger:

Kommissionen ska avsluta unionens svarsåtgärder genom genomförandeakter. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 18.2.

5.   När det föreligger vederbörligen motiverade och tvingande skäl till skyndsamhet, såsom att undvika irreparabel skada för unionen eller en medlemsstat eller fortsätta att säkerställa överensstämmelse med unionens skyldigheter enligt internationell rätt till följd av det tillfälliga upphävandet eller upphörandet av det ekonomiska tvånget, ska kommissionen anta omedelbart tillämpliga genomförandeakter för att tillfälligt upphäva eller ändra unionens svarsåtgärder.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 18.3 och de ska gälla under en period av högst två månader.

1.   Kommissionen ska, innan den antar eller ändrar unionens svarsåtgärder, och får, innan den tillfälligt upphäver eller avslutar sådana åtgärder, inhämta information och synpunkter vad gäller de ekonomiska konsekvenserna för unionens ekonomiska aktörer genom att offentliggöra ett tillkännagivande i Europeiska unionens officiella tidning och, när så är lämpligt, genom andra lämpliga offentliga kommunikationsmedel.

Tillkännagivandet ska ange den sista dag då informationen och synpunkterna ska lämnas till kommissionen.

Kommissionen får inleda den insamling av information och synpunkter som avses i första stycket vid den tidpunkt som den anser vara lämplig.

2.   Vid tillämpningen av punkt 1 ska kommissionen informera och samråda med berörda parter, särskilt organisationer som agerar för unionens ekonomiska aktörer, och fackföreningar, som kan påverkas av eventuella unionssvarsåtgärder och myndigheter i medlemsstaterna som deltar i utarbetandet eller genomförandet av lagstiftning som reglerar de områden som kan påverkas av dessa åtgärder.

3.   Utan att i onödan försena antagandet av unionens svarsåtgärder ska kommissionen identifiera möjliga alternativ för eventuella unionens svarsåtgärder och, inhämta information och synpunkter om i synnerhet följande:

4.   Kommissionen ska ta största möjliga hänsyn till den information och de synpunkter som insamlats enligt denna artikel.

Kommissionen ska, när den förelägger kommittén ett utkast till genomförandeakt inom ramen för det granskningsförfarande som avses i artikel 18.2, tillhandahålla en analys av de planerade åtgärderna och deras potentiella effekt.

Den analysen ska omfatta en grundlig bedömning av konsekvenserna för både industrier i tidigare och senare led och slutkonsumenter i unionen och, i förekommande fall, peka på eventuella oproportionella effekter.

5.   I samband med antagandet av en omedelbart tillämplig genomförandeakt i enlighet med artikel 12.5, ska kommissionen inhämta information och synpunkter från berörda parter på ett riktat sätt, såvida den exceptionella situationen med tvingande skäl till skyndsamhet gör att det inte är möjligt eller nödvändigt att samla in information och synpunkter av objektiva skäl, såsom för att säkerställa iakttagandet av unionens internationella skyldigheter.

1.   Kommissionen ska tillhandahålla en gemensam kontaktpunkt inom kommissionen för tillämpningen av denna förordning och för dess samordning med alla relevanta unionsrättsakter och för att samla in information och tillhandahålla kostnads- och dataanalyser i syfte att fastställa det ekonomiska tvångets art.

2.   Vid tillämpning av denna förordning ska den gemensamma kontaktpunkten i fullständig överensstämmelse med principen om konfidentialitet utgöra den huvudsakliga kontaktpunkten för de unionsföretag och aktörer inom den privata sektorn som påverkas av det ekonomiska tvånget, inbegripet när det gäller stöd som ska tillhandahållas dessa företag och aktörer inom ramen för pågående ekonomiskt tvång.

1.   Information som tas emot enligt denna förordning får endast användas för de ändamål för vilka de tillhandahölls, begärdes eller erhölls.

2.   En person som lämnar information som avses i punkt 1 får begära att sådan information ska behandlas konfidentiellt. Denna begäran ska åtföljas av en icke-konfidentiell och ändamålsenlig sammanfattning av den berörda informationen eller en motivering av varför den berörda informationen inte kan sammanfattas.

3.   Europaparlamentet, rådet, kommissionen, medlemsstaterna eller deras respektive tjänstemän får inte avslöja konfidentiell information som mottagits enligt denna förordning utan uttryckligt tillstånd från den person som lämnat informationen.

4.   Punkterna 2 och 3 hindrar inte kommissionen från att lämna ut allmän information i en meningsfull sammanfattning, förutsatt att detta utlämnande inte gör det möjligt att identifiera den person som lämnat den.

Utlämnandet av sådan allmän information ska ske med beaktande av de berörda parternas legitima intresse av att deras konfidentiella information inte röjs.

5.   Medlemsstaternas tjänstemän ska omfattas av tystnadsplikt vad avser konfidentiell information som de har fått kännedom om under utövningen av deras offentliga åligganden enligt denna förordning.

6.   Kommissionen ska tillhandahålla ett säkert och krypterat system för att stödja direkt samarbete och utbyte av information med medlemsstaternas tjänstemän.

1.   Vid tillämpningen av denna förordning ska ursprung för en vara eller en tjänst eller nationalitet för en tjänsteleverantörer, investering eller innehavare av immateriella rättigheter fastställas i enlighet med bilaga II.

2.   Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 17 för att ändra punkterna 2 och 3 i bilaga II i syfte att ta hänsyn till relevant utveckling av internationella instrument och erfarenheter från tillämpningen av denna förordning eller andra unionsakter.

1.   Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.   Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 16.2 ges till kommissionen för en period av fem år från och med den 27 december 2023. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3.   Den delegering av befogenhet som avses i artikel 16.2 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.   Innan kommissionen antar en delegerad akt, ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning.

5.   Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6.   En delegerad akt som antas enligt artikel 16.2 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

1.   Kommissionen ska biträdas av en kommitté. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2.   När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

Om kommittén inte avger något yttrande, ska kommissionen inte anta utkastet till genomförandeakt och artikel 5.4 tredje stycket i förordning (EU) nr 182/2011 ska tillämpas.

3.   När det hänvisas till denna punkt ska artikel 8 i förordning (EU) nr 182/2011 jämförd med artikel 5 i den förordningen tillämpas.

1.   Utan att det påverkar tillämpningen av förordning (EU) nr 182/2011 ska kommissionen regelbundet och i god tid hålla Europaparlamentet och rådet underrättade om relevant utveckling när det gäller tillämpningen av denna förordning under granskningen av tredjelandsåtgärder, inbegripet inledandet därav, under samarbetet med tredjelandet och det internationella samarbetet samt under den period då unionens svarsåtgärder är i kraft.

Mot bakgrund av den mottagna informationen får Europaparlamentet eller rådet om så är lämpligt bjuda in kommissionen till en diskussion.

Europaparlamentet får framföra sina synpunkter på lämpligt sätt.

2.   Kommissionen ska utvärdera unionens svarsåtgärder som vidtagits enligt artikel 8 inom sex månader efter det att de har avslutats, varvid den ska ta hänsyn till berörda parters bidrag, information från Europaparlamentet och rådet och all annan relevant information, och ska överlämna en utvärderingsrapport till Europaparlamentet och rådet.

Utvärderingsrapporten ska undersöka ändamålsenligheten och funktionen hos unionens svarsåtgärder och, när så är lämpligt, dra slutsatser för unionens framtida svarsåtgärder samt för översynen av denna förordning enligt punkt 3.

3.   Kommissionen ska senast tre år efter antagandet av den första genomförandeakten enligt artikel 5, eller den 27 december 2028, beroende på vilket som infaller först, och därefter vart femte år, se över denna förordning och dess tillämpning och lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet. Vid en sådan översyn ska kommissionen särskilt beakta eventuella frågor som kan uppstå när det gäller förhållandet mellan denna förordning och andra befintliga unionsinstrument.