Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/2842 av den 22 november 2023 om ändring av rådets förordning (EG) nr 1224/2009, och om ändring av rådets förordningar (EG) nr 1967/2006 och (EG) nr 1005/2008 och Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) 2016/1139, (EU) 2017/2403 och (EU) 2019/473 vad gäller fiskerikontroll

1.   Ett unionsfångstfartyg får användas för yrkesmässigt nyttjande av marina biologiska resurser endast om det har en giltig fiskelicens.

2.   Flaggmedlemsstaten ska säkerställa att fiskelicensen uppfyller minimikraven på information för identifiering av, tekniska egenskaper hos och utrustning på ett fångstfartyg och att informationen i fiskelicensen är korrekt och överensstämmer med informationen i det register över unionens fiskeflotta som avses i artikel 24.3 i förordning (EU) nr 1380/2013.

3.   Flaggmedlemsstaten ska slutgiltigt återkalla fiskelicensen för ett fångstfartyg som är föremål för en åtgärd för anpassning av fiskekapaciteten enligt artikel 22 i förordning (EU) nr 1380/2013.

4.   Kommissionen får genom genomförandeakter fastställa närmare bestämmelser om giltigheten för fiskelicenser som utfärdas av flaggmedlemsstater samt om minimikraven på information för identifiering av, tekniska egenskaper hos och utrustning på ett fångstfartyg som ska ingå i dem. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 119.2.

1.   Ett unionsfångstfartyg ska ha tillstånd att bedriva specifik fiskeverksamhet enbart om den anges i ett giltigt fisketillstånd när de fisken eller fiskezoner där fiskeverksamheten godkänns, eller fartyget, omfattas av

2.   Om en medlemsstat har infört en särskild nationell ordning för fisketillstånd för fångstfartyg som för dess flagg, ska den till kommissionen på dess begäran skicka en sammanfattning av informationen i det utfärdade fisketillståndet och motsvarande aggregerade data för fiskeansträngningen.

3.   Om flaggmedlemsstaten har antagit nationella bestämmelser i form av en nationell ordning för fisketillstånd för att kunna göra en individuell fördelning till fångstfartyg av de fiskemöjligheter som medlemsstaten tilldelats, ska den till kommissionen på dess begäran sända in uppgifter om de fångstfartyg som har fått tillstånd för en fiskeverksamhet inom ett visst fiske, särskilt avseende distriktsbeteckningarna, namnen på fångstfartygen i fråga och de individuella fiskemöjligheter som tilldelats dem.

4.   Ett fisketillstånd får inte utfärdas för ett fångstfartyg om det fartyget inte har erhållit en fiskelicens i enlighet med artikel 6 eller om dess fiskelicens tillfälligt eller slutgiltigt har återkallats. Ett fisketillstånd för ett fångstfartyg ska automatiskt återkallas om den licens som är knuten till fartyget slutgiltigt har återkallats. Det ska upphöra att gälla tillfälligt om fiskelicensen dragits in tillfälligt.

5.   Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa närmare bestämmelser om de fisketillstånd som utfärdas av flaggmedlemsstaten, inbegripet villkor för fisketillståndets giltighet och för den minimiinformation som ska ingå i dem, samt villkor för tillgång till data från elektroniska fjärrövervakningssystem. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 119.2.

6.   Utan att det påverkar unionens internationella skyldigheter får en medlemsstat undanta unionsfångstfartyg med en total längd på mindre än 10 meter från skyldigheten att inneha ett fisketillstånd om de bedriver fiskeverksamhet uteslutande på ett av eller båda följande områden:

Varje medlemsstat som beslutar att tillämpa det undantag som avses i första stycket ska underrätta kommissionen och övriga berörda medlemsstater om detta inom tio arbetsdagar efter sitt beslut.”

1.   Andra unionsfiskefartyg än fångstfartyg får bedriva fiskeverksamhet endast om de har fått tillstånd från sin flaggmedlemsstat.

2.   Kommissionen får genom genomförandeakter fastställa närmare bestämmelser om giltigheten för fisketillstånd för sådana unionsfiskefartyg som avses i punkt 1 i denna artikel och om den minimiinformation som ska ingå i dem. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 119.2.”

1.   Medlemsstaterna ska använda kontrollsystem för fartyg för att på ett effektivt sätt övervaka position och förflyttning när det gäller fiskefartyg som för deras flagg, oavsett var dessa fartyg befinner sig, samt när det gäller fiskefartyg i deras vatten. Varje flaggmedlemsstat ska samla in och analysera fartygspositionsdata och säkerställa övervakning av dessa på kontinuerlig och systematisk basis.

2.   Varje unionsfiskefartyg ska ha en fullt fungerande övervakningsutrustning installerad ombord som gör att fartyget automatiskt kan lokaliseras och identifieras av ett kontrollsystem för fartyg genom automatisk överföring av fartygspositionsdata med jämna mellanrum.

Kontrollsystemen för fartyg ska också göra det möjligt för det centrum för fiskerikontroll i flaggmedlemsstaten som avses i artikel 9a att polla ett fiskefartyg vid alla tidpunkter. Överföringen av fartygspositionsdata och pollingen ska ske antingen via en satellitanslutning eller, när så är möjligt, ett landbaserat mobilnät eller annan likvärdig teknik.

3.   Genom undantag från punkt 2 får unionsfiskefartyg med en total längd på mindre än 12 meter ombord medföra utrustning som inte behöver vara installerad ombord och som gör att fartyget automatiskt kan lokaliseras och identifieras till sjöss genom registrering och överföring av fartygspositionsdata med jämna mellanrum via en satellitanslutning eller annat nätverk.

För tillämpningen av denna punkt ska medlemsstaterna göra tillgängligt ett sådant alternativt kontrollsystem för fartyg. Ett sådant system får utvecklas på nationell nivå eller unionsnivå. Om en eller flera medlemsstater begär det senast den 10 maj 2024 ska kommissionen utveckla ett kontrollsystem för fiskefartyg med en total längd på mindre än 12 meter. En begärande medlemsstat ska tillämpa det system som utvecklas av kommissionen. Kontrollsystemet för fartyg ska göra det möjligt för det centrum för fiskerikontroll i flaggmedlemsstaten som avses i artikel 9a att polla fiskefartygets position via en satellitanslutning eller, när så är möjligt, något annat nätverk. Om den utrustning som avses i denna punkt inte är inom ett nätverks täckningsområde, ska fartygspositionsdata registreras under denna tidsperiod och överföras automatiskt så snart fartyget är inom ett sådant nätverks täckningsområde. Anslutningen till nätverket ska återetableras senast innan fartyget ankommer till en hamn eller landningsplats.

4.   Utan att det påverkar skyldigheterna enligt andra unionsrättsakter får en medlemsstat fram till och med den 31 december 2029 undanta fiskefartyg med en total längd på mindre än 9 meter och som för dess flagg från kravet att fartyget ska vara utrustat med ett kontrollsystem, om sådana fartyg

5.   När ett unionsfiskefartyg befinner sig i en annan medlemsstats vatten ska flaggmedlemsstaten tillhandahålla fartygspositionsdata för fartyget genom automatisk överföring av de data som mottagits till kustmedlemsstatens centrum för fiskerikontroll.

6.   Om ett unionsfiskefartyg deltar i fiskeverksamhet i ett tredjelands vatten eller i vatten där fiskeresurserna förvaltas av en regional fiskeriorganisation enligt artikel 3.1 och om avtalet med detta tredjeland eller denna organisations tillämpliga regler så föreskriver, ska fartygspositionsdata också göras tillgängliga för detta land eller denna organisation.

7.   Utan att det påverkar tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2403 (*6), ska alla tredjeländers fiskefartyg som har tillstånd att bedriva fiskeverksamhet i unionens vatten ha en fullt fungerande utrustning installerad ombord som gör att ett sådant fartyg automatiskt kan lokaliseras och identifieras av ett kontrollsystem för fartyg genom överföring av fartygspositionsdata med jämna mellanrum på samma sätt som unionsfiskefartyg enligt denna artikel.

8.   Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa närmare bestämmelser om

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 119.2.

1.   Medlemsstaterna ska inrätta och driva centrum för fiskerikontroll med uppgift att övervaka fiskeverksamheten och fiskeansträngningen. Varje medlemsstats centrum för fiskerikontroll ska övervaka de fiskefartyg som för dess flagg, oavsett i vilka vatten de är verksamma eller i vilken hamn de befinner sig, samt fiskefartyg som för andra medlemsstaters flagg och tredjeländers fiskefartyg som har tillstånd att bedriva fiskeverksamhet i vatten som omfattas av denna medlemsstats överhöghet eller jurisdiktion.

2.   Varje medlemsstat ska utse de behöriga myndigheter som ska ansvara för hur dess centrum för fiskerikontroll fungerar och vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att dess centrum för fiskerikontroll har de personalresurser som krävs och är utrustat med datorutrustning och program som möjliggör automatisk databehandling, analys, kontroll, elektronisk dataöverföring och dataövervakning sju dagar i veckan, 24 timmar om dygnet. Medlemsstaterna ska se till att det finns förfaranden för säkerhetskopiering och återskapande av data i händelse av systemfel. Medlemsstater får driva ett gemensamt centrum för fiskerikontroll.

3.   Medlemsstaterna ska säkerställa att centrumen för fiskerikontroll har tillgång till alla relevanta data, särskilt data som anges i artiklarna 109 och 110.

4.   Centrumen för fiskerikontroll ska stödja realtidskontroll av fartyg för att möjliggöra verkställighetsåtgärder.

5.   Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 119a för att komplettera denna förordning genom att anta närmare bestämmelser om övervakning av fiskeverksamhet och fiskeansträngning av centrumen för fiskerikontroll, särskilt vad gäller

1.   Medlemsstaterna ska säkerställa övervakning och kontroll av fiskeverksamheten genom elektroniska fjärrövervakningssystem i enlighet med denna artikel.

2.   Vid övervakning och kontroll av landningsskyldigheten ska medlemsstaterna säkerställa att unionsfångstfartyg med en total längd på 18 meter eller mer som för deras flagg och utgör en hög risk för bristande fullgörande av landningsskyldigheten har operativa elektroniska fjärrövervakningssystem installerade ombord. Bedömningen av risken för bristande fullgörande av landningsskyldigheten ska göras i enlighet med de genomförandeakter som antas enligt artikel 95.1. Det elektroniska fjärrövervakningssystemet ska effektivt kunna övervaka och kontrollera efterlevnaden av landningsskyldigheten, ska innefatta övervakningskameror (CCTV) och får innefatta andra instrument och/eller annan utrustning. Befälhavaren ska säkerställa att de behöriga myndigheterna får tillgång till data från det elektroniska fjärrövervakningssystemet. Flaggmedlemsstatens och kustmedlemsstatens behöriga myndigheter med ansvar för fiskerikontroll ska ha lika åtkomst till dessa data, utan att det påverkar tillämpningen av relevanta regler om skydd av personuppgifter.

3.   För tillämpningen av punkt 2 ska kommissionen genom genomförandeakter

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 119.2.

4.   Medlemsstaterna får föreskriva att vissa flottsegment av unionsfångstfartyg med en total längd på mindre än 18 meter som för deras flagg ska ha ett operativt elektroniskt fjärrövervakningssystem ombord, på grundval av risken för bristande fullgörande av landningsskyldigheten enligt den berörda medlemsstatens eller kommissionens bedömning.

5.   Medlemsstaterna får tillhandahålla incitament för fartyg som inte behöver vara utrustade med ett elektroniskt fjärrövervakningssystem enligt punkterna 2 och 4 men som använder ett sådant system för kontroll av landningsskyldigheten på frivillig basis.

6.   Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2 får medlemsstaterna föreskriva användning av elektroniska fjärrövervakningssystem för kontroll av efterlevnaden av andra bestämmelser i den gemensamma fiskeripolitiken än landningsskyldigheten.”

1.   Befälhavaren på varje unionsfångstfartyg ska föra en elektronisk fiskeloggbok för registrering av fiskeverksamheten.

2.   Den fiskeloggbok som avses i punkt 1 ska innehålla åtminstone följande uppgifter:

3.   Vid jämförelse med de mängder som landats eller med resultatet av en inspektion, ska den tillåtna toleransmarginalen för den i fiskeloggboken registrerade uppskattningen av de mängder i kilogram fisk som behålls ombord vara 10 % per art.

För arter som behålls ombord och vars mängd inte överstiger 100 kg motsvarande levandevikt ska den tillåtna toleransmarginalen vara 20 % per art.

4.   Genom undantag från punkt 3 ska vid fisken som avses i artikel 15.1 a första och tredje strecksatserna i förordning (EU) nr 1380/2013 följande toleransmarginaler tillämpas på arter som landas osorterade och, när det gäller snörpvadsfisken efter tropisk tonfisk, på arter som landas osorterade:

5.   För unionsfångstfartyg som deltar i sådana fisken som avses i punkt 4 får kommissionen, på begäran av en eller flera medlemsstater, be EFCA att utarbeta harmoniserade tekniska riktlinjer för bästa praxis för uppskattning av fångster ombord.

6.   Kommissionen ska genom genomförandeakter senast den 10 juli 2024 fastställa regler om villkoren för särskilt landningen och vägningen av fångster från de fisken som avses i punkt 4 i denna artikel för att säkerställa att fångstrapporteringen är korrekt. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 119.2.

Kommissionen ska genom genomförandeakter godkänna de hamnar som uppfyller de villkor som fastställs i enlighet med denna artikel och på grundval av förslag från medlemsstaterna. Den ursprungliga hamnförteckningen ska antas senast den 10 juli 2024. Kommissionen får ändra förteckningen och får återkalla sitt godkännande av en hamn i förteckningen om villkoren inte längre uppfylls.

7.   När det gäller fiskeredskap som förlorats till sjöss ska fiskeloggboken också innehålla följande uppgifter:

8.   När det gäller fångster av känsliga arter som avses i artiklarna 10.1, 10.2 och 11.1 i förordning (EU) 2019/1241 ska den information som avses i punkt 2 h i den här artikeln också innehålla uppgifter om de mängder i kilogram levande vikt eller, i förekommande fall, antalet individer, av fångsterna som skadats, dött eller frisläppts levande.

9.   För fisken som omfattas av ett unionssystem för fiskeansträngning ska befälhavare på unionsfångstfartyg i sina fiskeloggböcker registrera och redogöra för den tid som har tillbringats i området enligt följande:

10.   För att räkna om lagrad eller beredd fisks vikt till levande vikt för angivelse i fiskeloggboken ska befälhavare på unionsfångstfartyg använda en omräkningsfaktor som fastställts i enlighet med punkt 12.

11.   Befälhavaren ska ansvara för att de data som registreras i fiskeloggboken är korrekta.

12.   Kommissionen får genom genomförandeakter fastställa omräkningsfaktorer och närmare bestämmelser om

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 119.2.”

1.   Befälhavare på unionsfångstfartyg ska på elektronisk väg lämna in den information som avses i artikel 14 till den behöriga myndigheten i den egna flaggmedlemsstaten

2.   Genom avvikelse från punkt 1 ska befälhavare på unionsfångstfartyg med en total längd på mindre än 12 meter på elektronisk väg lämna in den information som avses i artikel 14 till den behöriga myndigheten i den egna flaggmedlemsstaten, efter det att den sista fiskeinsatsen har avslutats och innan landningen inleds.

3.   Vid tidpunkten för en inspektion och på begäran av den behöriga myndigheten i den egna flaggmedlemsstaten ska befälhavare på unionsfångstfartyg registrera och på elektronisk väg till den myndigheten lämna in den information som avses i artikel 14. Om fartyget inte är inom ett nätverks täckningsområde, ska informationen lämnas in så snart fartyget är inom ett nätverks täckningsområde.

4.   De behöriga myndigheterna i en kustmedlemsstat ska godta elektroniska rapporter från flaggmedlemsstaten med uppgifter från de fiskefartyg som avses i punkterna 1, 2 och 3.

5.   Befälhavare på tredjeländers fångstfartyg som är verksamma i unionens vatten ska på elektronisk väg lämna in den information som avses i artikel 14 till den behöriga myndigheten i kustmedlemsstaten på samma villkor som gäller för befälhavare på unionsfångstfartyg.”

1.   Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 119a för att komplettera denna förordning med avseende på

2.   Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa närmare bestämmelser om

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 119.2.”

1.   Unionsfiskefartyg ska tillåtas att landa i hamnar i tredjeländer endast om deras befälhavare på elektronisk väg till de behöriga myndigheterna i sin flaggmedlemsstat har lämnat den information som avses i punkt 3 minst 48 timmar före beräknad tidpunkt för ankomst till en hamn i tredjeland och om flaggmedlemsstaten inte har nekat sådant landningstillstånd.

2.   Flaggmedlemsstaten får, med hänsyn till vilken typ av fiskeriprodukter det är fråga om, avståndet mellan fiskeområdena och hamnen samt den tid som krävs för att analysera den information som avses i punkt 3 och för fiskefartyget att fullgöra sina skyldigheter enligt punkt 4, fastställa att den informationslämning som avses i punkt 1 för fiskefartyg som för dess flagg får ske senare, och då senast två timmar i förväg. Flaggmedlemsstaten ska meddela kommissionen sådana kortare tidsfrister.

3.   Befälhavare på unionsfiskefartyg ska till flaggmedlemsstaten i synnerhet lämna in följande information:

4.   Om det, på grundval av bedömningen av den information som lämnats och annan tillgänglig information, finns rimliga skäl att tro att unionsfiskefartyget inte efterlever eller inte har efterlevt bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken, ska de behöriga myndigheterna i dess flaggmedlemsstat begära att det tredjeland där fartyget har för avsikt att landa samarbetar, för en eventuell inspektion. För detta ändamål får flaggmedlemsstaten kräva att fiskefartyget landar i en annan hamn eller senarelägger tidpunkten för ankomst till hamnen eller landning.”

1.   Befälhavare på unionsfiskefartyg som deltar i en omlastning ska fylla i en elektronisk omlastningsdeklaration.

2.   Den omlastningsdeklaration som avses i punkt 1 ska minst innehålla följande information:

3.   Vid jämförelse med de mängder som landats eller med resultatet av en inspektion, ska den tillåtna toleransmarginalen för den i omlastningsdeklarationen registrerade uppskattningen av de mängder i kilogram fisk som behålls ombord vara den som anges i artikel 14.3 och 14.4.

4.   Befälhavaren på det levererande och på det mottagande fiskefartyget ska ansvara för att de data som anges i respektive omlastningsdeklarationer är korrekta.

5.   För att räkna om lagrad eller beredd fisks vikt till levande vikt för angivelse i omlastningsdeklarationen ska befälhavare på fiskefartygen använda en omräkningsfaktor som fastställts i enlighet med artikel 14.12.

6.   Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 119a för att komplettera denna förordning genom att undanta vissa kategorier av unionsfiskefartyg från den skyldighet som fastställs i punkt 1 i den här artikeln, med hänsyn till mängderna och/eller typen av fiskeriprodukter, avståndet mellan fångstplatserna, omlastningsplatserna och de hamnar i vilka fartygen i fråga är registrerade.”

1.   Befälhavare på unionsfiskefartyg ska på elektronisk väg lämna in den information som avses i artikel 21 till flaggmedlemsstatens behöriga myndigheter senast 24 timmar efter avslutad omlastning.

2.   När ett unionsfiskefartyg omlastar sina fångster i en annan medlemsstat än flaggmedlemsstaten, ska de behöriga myndigheterna i flaggmedlemsstaten omedelbart efter mottagandet vidarebefordra data i omlastningsdeklarationen på elektronisk väg till de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där fångsten omlastades och den medlemsstat som är fångstens destination.

3.   Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 119a för att komplettera denna förordning genom

4.   Kommissionen får genom genomförandeakter fastställa närmare bestämmelser om

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 119.2.

1.   Befälhavaren på ett unionsfiskefartyg, eller ett ombud för befälhavaren, ska fylla i en elektronisk landningsdeklaration.

2.   Den landningsdeklaration som avses i punkt 1 ska minst innehålla följande information:

3.   Befälhavaren ska ansvara för att data i landningsdeklarationen är korrekta.

4.   För att räkna om lagrad eller beredd fisks vikt till levande vikt i syfte att fylla i landningsdeklarationen ska befälhavaren på ett fiskefartyg, eller ett ombud för befälhavaren, använda en omräkningsfaktor som fastställts i enlighet med artikel 14.12.

1.   Befälhavaren på ett unionsfiskefartyg, eller ett ombud för befälhavaren, ska på elektronisk väg lämna in den information som avses i artikel 23.2 till den behöriga myndigheten i den egna flaggmedlemsstaten inom 24 timmar efter landningens slutförande.

2.   Genom undantag från punkt 1 i denna artikel ska befälhavaren eller ett ombud för befälhavaren när det gäller fiskeriprodukter som vägs i enlighet med artikel 60.3 c och d på elektronisk väg lämna in den information som avses i artikel 23 till flaggmedlemsstatens behöriga myndighet inom 24 timmar efter vägningens slutförande.

3.   Om ett unionsfiskefartyg landar fångster i en annan medlemsstat än flaggmedlemsstaten ska de behöriga myndigheterna i flaggmedlemsstaten omedelbart efter mottagandet vidarebefordra data i landningsdeklarationen på elektronisk väg till de behöriga myndigheterna i den medlemsstat inom vars territorium fångsten landades.

4.   Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 119a för att komplettera denna förordning genom

5.   Kommissionen får genom genomförandeakter fastställa närmare bestämmelser om

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 119.2.”

1.   Varje flaggmedlemsstat eller, om det rör sig om fiske utan fartyg, varje kustmedlemsstat ska registrera alla data om fångster och fiskeansträngning som avses i denna förordning, och i synnerhet de data som avses i artiklarna 14, 21, 23, 54d, 55, 62, 66 och 68, och ska bevara originalen av dessa data under en period av minst tre år i enlighet med nationell rätt.

2.   Före den 15 varje månad ska varje flaggmedlemsstat eller, om det rör sig om fiske utan fartyg, varje kustmedlemsstat på elektronisk väg till kommissionen eller det av kommissionen utsedda organet lämna in aggregerade data om

3.   Om de data som lämnats av en medlemsstat i enlighet med punkt 2 grundar sig på uppskattningar för en art, ett bestånd eller en grupp av bestånd, ska medlemsstaten till kommissionen lämna korrigerade uppgifter om mängder som fastställts på grundval av landningsdeklarationer, avräkningsnotor eller fångstdeklarationer så snart som möjligt och senast tre månader efter utgången av den period för vilken kvoten eller fiskeansträngningsbegränsningen fastställdes.

4.   Om en medlemsstat upptäcker motstridigheter mellan den information som lämnats till kommissionen i enlighet med punkterna 2 och 3 i denna artikel och resultaten av den validering som gjorts i enlighet med artikel 109, ska medlemsstaten till kommissionen lämna korrigerade uppgifter om mängder som fastställts på grundval av valideringen så snart som möjligt och senast sex månader efter utgången av den period för vilken kvoten eller fiskeansträngningsbegränsningen fastställdes.

5.   Om kommissionen upptäcker motstridigheter vad gäller de uppgifter som en medlemsstat lämnat till kommissionen i enlighet med denna artikel ska den samråda med den berörda medlemsstaten, som ska korrigera uppgifterna och lämna de korrigerade uppgifterna till kommissionen så snart som möjligt.

6.   Fångster av respektive kvoterad art, kvoterat bestånd eller kvoterad grupp av bestånd ska räknas av från de kvoter som tilldelats medlemsstaterna i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1380/2013.

7.   Fångster som tas inom ramen för vetenskaplig forskning och som saluförs och säljs, inbegripet i förekommande fall de som är mindre än den tillämpliga minsta referensstorleken för bevarande, ska registreras av medlemsstaterna, och data om sådana fångster ska lämnas till kommissionen. Fångsterna ska räknas av från den kvot som tilldelats flaggmedlemsstaten om de överstiger 2 % av den berörda kvoten. Denna punkt ska inte gälla de fångster som tas under obligatoriska forskningsstudier till havs enligt artikel 5.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1004 (*8).

8.   Med undantag för den fiskeansträngning som görs av fångstfartyg som är undantagna från tillämpningen av ett fiskeansträngningssystem, ska all fiskeansträngning som görs av unionsfångstfartyg när de ombord medför eller, i förekommande fall, använder ett fiskeredskap som omfattas av ett fiskeansträngningssystem eller är verksamma inom ett fiske som omfattas av ett fiskeansträngningssystem i ett geografiskt område som omfattas av det fiskeansträngningssystemet räknas av från den högsta tillåtna fiskeansträngning för sådana fiskeredskap, sådant fiske eller det geografiska område som den berörda flaggmedlemsstaten har tillgång till.

9.   En fiskeansträngning som görs inom ramen för vetenskaplig forskning av ett fångstfartyg som medför ett fiskeredskap som omfattas av ett fiskeansträngningssystem eller som är verksamt inom ett fiske som omfattas av ett fiskeansträngningssystem i ett geografiskt område som i sin tur omfattas av det fiskeansträngningssystemet, ska räknas av från den högsta tillåtna fiskeansträngning som tilldelats dess flaggmedlemsstat för detta fiskeredskap, fiske eller geografiska område, om fångster som tas under denna fiskeansträngning saluförs och säljs och om de överstiger 2 % av den tilldelade fiskeansträngningen. Denna punkt ska inte gälla fångster som tas under obligatoriska forskningsstudier till havs enligt artikel 5.1 b i förordning (EU) 2017/1004.

10.   Kommissionen får genom genomförandeakter fastställa regler för formaten för överföringen av de data som avses i denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 119.2.

1.   Medlemsstaterna ska ansvara för genomförandet av de kontroller som krävs för att säkerställa att den totala kapacitet som motsvarar de fiskelicenser som en berörd medlemsstat har utfärdat, i GT och i kW, inte vid något tillfälle överstiger den maximala kapacitet för den medlemsstaten som har fastställts i enlighet med artikel 22 i förordning (EU) nr 1380/2013.

2.   Kommissionen får genom genomförandeakter fastställa närmare tillämpningsföreskrifter för denna artikel vad gäller följande:

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 119.2.”

1.   Medlemsstaterna ska, på grundval av en riskbedömning, fastställa vilka av de fartyg som är utrustade med framdrivningsmotorer inombords med en certifierad motorstyrka som överstiger 221 kilowatt och som använder släpredskap enligt definitionen i artikel 6.12 i förordning (EU) 2019/1241, som utgör en hög risk för bristande efterlevnad av bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken om motorstyrka. De ska säkerställa att dessa fartyg har permanent installerade system som kontinuerligt mäter och registrerar motorstyrkan.

2.   Medlemsstaterna ska också säkerställa att fångstfartygen är utrustade med permanent installerade system som kontinuerligt mäter och registrerar motorstyrkan i de fall då dessa fartyg använder bottentrål eller snurrevad, är utrustade med framdrivningsmotorer inombords med en certifierad motorstyrka på mellan 120 och 221 kilowatt och fiskar i det område som avses i del C punkt 2.1 i bilaga V till förordning (EU) 2019/1241.

3.   De system som avses i punkt 1 ska säkerställa kontinuerlig mätning av motorstyrka som används för framdrift i kilowatt och lagring av dessa data ombord.

4.   Befälhavarna på fångstfartyg och innehavarna av fiskelicenser ska säkerställa att de system som avses i punkt 1 alltid fungerar och att data från den kontinuerliga mätningen av motorstyrka som används för framdrift registreras och lagras ombord och alltid är tillgängliga ombord på fartygen för tjänstemän.

5.   Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa närmare bestämmelser om installation, tekniska krav och egenskaper när det gäller de system som avses i punkt 1 i denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 119.2.

6.   Den riskbedömning som avses i punkt 1 ska

7.   Riskbedömningen ska genomföras gemensamt av medlemsstaterna i samarbete med EFCA.

8.   Medlemsstaterna får föreskriva att unionsfångstfartyg som för deras flagg och som är utrustade med framdrivningsmotorer inombords med en certifierad motorstyrka som inte överstiger 221 kilowatt och som använder släpredskap enligt definitionen i artikel 6.12 i förordning (EU) 2019/1241, ska ha permanent installerade system som kontinuerligt mäter och registrerar motorstyrkan, på grundval av på risken för bristande efterlevnad av bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken om motorstyrka.”

1.   När det gäller fångstfartyg som inte är utrustade med ett system för kontinuerlig övervakning i enlighet med artikel 39a ska medlemsstaterna, efter en riskanalys, verifiera data om att motorstyrkan är korrekt, i enlighet med en provtagningsplan grundad på den metod som ska antas i enlighet med punkt 5 i den här artikeln, och då använda all den information som finns tillgänglig om det aktuella fartygets egenskaper. De ska särskilt verifiera uppgifterna i

2.   När det efter en sådan analys av information som avses i punkt 1 finns indikationer på att ett fångstfartygs motorstyrka överstiger den som anges i fiskelicensen, eller i registret över unionens eller en medlemsstats fiskeflotta, ska medlemsstaterna fysiskt verifiera motorstyrkan eller säkerställa att fångstfartyget är utrustat med ett sådant system som avses i artikel 39a.1.

3.   Vid verifieringen av ett fångstfartygs motorstyrka ska medlemsstaterna tillämpa de krav som fastställs av den internationella standardiseringsorganisationen i dess rekommenderade internationella standard ISO 15016:2015 eller motsvarande europeiska eller nationella erkända metoder.

4.   Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 119a om ändring av punkt 3 i den här artikeln för att anpassa hänvisningen till relevant internationell ISO-standard till den tekniska utvecklingen.

5.   Kommissionen får genom genomförandeakter fastställa närmare bestämmelser med avseende på verifieringen av motorstyrkan, inklusive metoden för att fastställa provtagningsplanen. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 119.2.

1.   När det finns belägg för att ett fångstfartygs tonnage skiljer sig från det tonnage som anges i fiskelicensen ska flaggmedlemsstaten verifiera tonnaget. Medlemsstaterna ska därvid i synnerhet beakta ändringar av fartygets inneslutna volym eller dess dimensioner.

2.   Kommissionen får genom genomförandeakter fastställa närmare bestämmelser med avseende på verifieringen av tonnaget. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 119.2.”

1.   Fångster av bottenlevande bestånd som omfattas av en flerårig plan och som behålls ombord på unionsfiskefartyg med en total längd på 12 meter eller mer, och som inte underskrider minsta referensstorlek för bevarande, ska placeras i lådor, utrymmen eller containrar, separat för varje sådant bestånd, och på ett sådant sätt att de kan identifieras i förhållande till andra lådor, utrymmen eller containrar.

2.   Befälhavare på unionsfiskefartyg ska bevara de fångster som avses i punkt 1 enligt en stuvningsplan som anger de olika arternas placering i lastutrymmena.

3.   Det ska vara förbjudet att ombord på unionsfiskefartyg i lådor, utrymmen eller containrar behålla sådana fångstmängder som avses i punkt 1 sammanblandade med andra fiskeriprodukter.

4.   Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 119a när det gäller undantag vad avser vissa bottenlevande bestånd från den skyldighet som anges i den här artikeln.”

1.   Fiskeverksamhet i områden med fiskebegränsning i unionens vatten ska kontrolleras av kustmedlemsstaten. Kustmedlemsstaten ska ha ett system för att upptäcka och registrera att fartyg inträder i, transiterar och utträder ur områden med fiskebegränsning under dess överhöghet eller jurisdiktion.

2.   Fiskeverksamhet som bedrivs av unionsfiskefartyg i områden med fiskebegränsning i tredjelands vatten eller på det fria havet ska kontrolleras av flaggmedlemsstaterna.

3.   Unionsfångstfartyg och tredjeländers fångstfartyg som inte har tillstånd att bedriva fiskeverksamhet i områden med fiskebegränsning får endast transitera sådana områden på följande villkor:

4.   Punkt 3 ska endast tillämpas om den aktuella begränsningen av eller förbudet mot all eller viss fiskeverksamhet i områden med fiskebegränsning är gällande.”

1.   Medlemsstaterna ska säkerställa att fiske utan fartyg på deras territorier och i unionens vatten bedrivs i enlighet med målen och bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken.

2.   För det ändamål som avses i punkt 1 ska medlemsstaterna

3.   Fysiska eller juridiska personer som bedriver fiske utan fartyg eller deras ombud ska registrera de fångster som avses i punkt 2 b och dessa registrerade uppgifter ska särskilt innehålla följande information:

4.   De registrerade uppgifter som avses i punkt 2 b ska lämnas in på elektronisk väg till de behöriga myndigheterna minst en gång senast 24 timmar efter att fiskeverksamheten inletts.

5.   Kommissionen får genom genomförandeakter fastställa närmare bestämmelser om vägning av fångster samt formatet för och inlämningen av den fångstdeklaration som avses i punkt 3, vid behov med beaktande av dessa fiskens särdrag. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 119.2.”

1.   Medlemsstaterna ska säkerställa att fritidsfiske på deras territorier och i unionens vatten bedrivs på ett sätt som överensstämmer med målen och bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken.

I detta syfte ska kustmedlemsstaterna ha ett elektroniskt system för registrering och rapportering av fångster från fritidsfiske.

Kustmedlemsstaterna får använda ett sådant elektroniskt system som avses i andra stycket som utvecklats på nationell nivå eller på unionsnivå. Om en eller flera kustmedlemsstater begär det senast den 10 maj 2024 ska kommissionen utveckla ett sådant system. En begärande medlemsstat ska tillämpa det system som utvecklats av kommissionen.

2.   Med undantag för data avseende fritidsfiske som registreras och rapporteras enligt punkt 3 och utan att det påverkar insamlingen av data avseende fritidsfiske enligt förordning (EU) 2017/1004 ska kustmedlemsstater samla in data om fångster av fysiska personer som deltar i fritidsfiske efter sådana arter, bestånd eller grupper av bestånd för vilka unionen fastställer fiskemöjligheter, vilka omfattas av en flerårig plan eller vilka är underkastade landningsskyldigheten. Dessa data ska samlas in genom mekanismer för datainsamling som bygger på en metod som ska fastställas av respektive kustmedlemsstat och anmälas till kommissionen. Kustmedlemsstaterna ska skicka dessa data till kommissionen minst en gång per år avseende det föregående kalenderåret.

3.   Kustmedlemsstaterna ska säkerställa att fysiska personer som deltar i fritidsfiske registreras och att de i sin tur registrerar och rapporterar sina fångster genom ett sådant elektroniskt system som avses i punkt 1 enligt följande:

Kommissionen får genom genomförandeakter anta förteckningen över de arter, bestånd eller grupper av bestånd som omfattas av första stycket b och fastställa hur ofta dessa fångster ska registreras och rapporteras. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 119.2.

4.   Fysiska personers registrering och rapportering av fångster från fritidsfiske får göras av en juridisk person på deras vägnar.

5.   Saluföring eller försäljning av fångster från fritidsfiske ska vara förbjuden.

6.   Kommissionen får genom genomförandeakter fastställa närmare bestämmelser om

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 119.2.

7.   Denna artikel ska tillämpas på allt fritidsfiske, inbegripet fiskeverksamhet som organiseras av kommersiella aktörer inom turismsektorn och inom sportsektorn.”

1.   Varje medlemsstat ska ansvara för att på sitt territorium kontrollera att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken tillämpas i alla led av saluföringen av fiskeri- och vattenbruksprodukter, från utsläppandet på marknaden till detaljhandelsförsäljningen, inbegripet transport. Medlemsstaterna ska särskilt vidta åtgärder för att säkerställa att användningen av fiskeriprodukter som är mindre än den tillämpliga minsta referensstorleken för bevarande och som omfattas av den landningsskyldighet som fastställs i artikel 15 i förordning (EU) nr 1380/2013 begränsas till andra ändamål än för direkt humankonsumtion, utom i de fall där annat föreskrivs i andra bestämmelser i den gemensamma fiskeripolitiken.

2.   När en minimistorlek har fastställts för en viss art i unionslagstiftning ska de aktörer som ansvarar för inköp, försäljning, lagring eller transport kunna bevisa produkternas relevanta geografiska ursprungsområde.

1.   Fiskeri- och vattenbruksprodukter från fångst eller skörd ska delas in i partier innan de släpps ut på marknaden.

2.   Ett parti med fiskeriprodukter eller ett parti med vattenbruksprodukter som omfattas av kapitel 3 i Kombinerade nomenklaturen, inrättad genom rådets förordning (EEG) nr 2658/87 (*10), (Kombinerade nomenklaturen) får endast innehålla

3.   Innan de släpps ut på marknaden får genom undantag från punkt 2 mängder av fiskeriprodukter som omfattas av kapitel 3 i Kombinerade nomenklaturen, bestående av flera arter, som totalt väger mindre än 30 kg, som kommer från samma relevanta geografiska område och som är av samma produktform, per fångstfartyg och dag, placeras i samma parti.

4.   Innan de släpps ut på marknaden får genom undantag från punkt 2 mängder av fiskeriprodukter som omfattas av kapitel 3 i Kombinerade nomenklaturen, från flera arter, som består av individer som är mindre än den tillämpliga minsta referensstorleken för bevarande och som kommer från samma relevanta geografiska område och samma fångstfartyg eller grupp av fångstfartyg delas in i partier för andra ändamål än för direkt humankonsumtion.

5.   Efter det att det släppts ut på marknaden får ett parti fiskeri- eller vattenbruksprodukter som omfattas av kapitel 3 i Kombinerade nomenklaturen endast slås samman med ett annat parti eller delas upp, om det parti som skapas genom sammanslagning eller de partier som skapas genom uppdelning uppfyller följande villkor:

6.   Denna artikel ska inte tillämpas på fiskar, kräftdjur, blötdjur eller alger för prydnadsändamål.

1.   Medlemsstaterna ska säkerställa att produkter som omfattas av gemensamma handelsnormer tillhandahålls på marknaden i enlighet med dessa normer. Medlemsstaterna ska kontrollera att normerna uppfylls.

Sådana kontroller får äga rum i alla led av leveranskedjan, däribland transport och catering.

2.   Aktörer i alla led av leveranskedjan som ansvarar för inköp, försäljning, lagring eller transport av partier med fiskeri- och vattenbruksprodukter ska kunna bevisa att produkterna i tillämpliga fall uppfyller de gemensamma handelsnormerna.

1.   Utan att det påverkar tillämpningen av de spårbarhetskrav som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 (*11) ska aktörerna dela in fiskeri- och vattenbruksprodukter i partier och produkterna ska vara spårbara i alla led av produktion, beredning och distribution, från fångst eller skörd till detaljhandelsledet.

2.   Partier med fiskeri- eller vattenbruksprodukter som tillhandahålls på marknaden eller förväntas tillhandahållas på marknaden ska vara märkta på lämpligt sätt för att garantera varje partis spårbarhet.

3.   Medlemsstaterna ska kontrollera att aktörerna förfogar över system och förfaranden för att identifiera alla aktörer som levererat dem partier av fiskeri- och vattenbruksprodukter och till vilka de har levererat de produkterna. På begäran ska de behöriga myndigheterna få tillgång till den informationen.

4.   Partier med fiskeri- eller vattenbruksprodukter som omfattas av kapitel 3, nummer 1604 och 1605 i kapitel 16 och undernummer 1212 21 i kapitel 12 i Kombinerade nomenklaturen ska åtföljas av en minimiuppsättning information i enlighet med punkterna 5, 10 och 11 i denna artikel.

5.   För partier med fiskeri- eller vattenbruksprodukter som omfattas av kapitel 3 i Kombinerade nomenklaturen ska minst följande information göras tillgänglig:

6.   Aktörerna i alla led av produktion, beredning och distribution, från fångst eller skörd till detaljhandelsledet, ska för varje parti fiskeri- eller vattenbruksprodukter som omfattas av kapitel 3 i Kombinerade nomenklaturen säkerställa att den information som anges i punkt 5

7.   Medlemsstaterna ska samarbeta för att säkerställa att den information som avses i punkt 5 är tillgänglig för de behöriga myndigheterna i andra medlemsstater än den medlemsstat där fiskeri- eller vattenbruksprodukterna delades in i partier eller som de importerades till, särskilt om informationen har lämnats genom identifieringsverktyg som koder, streckkoder, elektroniska chips eller liknande anordningar eller märkningssystem.

8.   Medlemsstaterna får undanta små mängder av fiskeriprodukter som säljs direkt till konsumenter från fångstfartyg, från aktörer som bedriver fiske utan fartyg eller från aktörer inom sötvattensfiske från kraven i denna artikel, förutsatt att produkterna enbart används för privat konsumtion och att dessa mängder inte överskrider 10 kg fiskeriprodukter per konsument per dag. För lax (Salmo salar) som fångats i Östersjön ska tröskelvärdet vara två individer per konsument per dag.

Medlemsstaterna får undanta små mängder av vattenbruksprodukter som säljs direkt till konsumenter från en produktionsenhet inom vattenbruk från kraven i denna artikel, förutsatt att produkterna enbart används för privat konsumtion och att dessa mängder inte överskrider 10 kg vattenbruksprodukter per konsument per dag.

9.   Kommissionen ska genomföra en studie om möjliga system och förfaranden för spårbarhet, inklusive minimikrav på spårbarhetsinformation, för fiskeri- och vattenbruksprodukter som omfattas av nummer 1604 och 1605 i kapitel 16 i Kombinerade nomenklaturen, i syfte att fastställa närmare bestämmelser för sådana produkter. Studien ska innefatta en analys av tillgängliga digitala lösningar eller metoder som uppfyller kraven på spårbarhet i denna förordning, samtidigt som konsekvenserna för små aktörer beaktas.

10.   Kommissionen ska anta delegerade akter i enlighet med artikel 119a för att komplettera denna förordning vad gäller spårbarhetskrav för partier av fiskeri- eller vattenbruksprodukter som omfattas av nummer 1604 och 1605 i kapitel 16 i Kombinerade nomenklaturen, inbegripet användning av digitala system, på grundval av resultaten av den studie som genomförts i enlighet med punkt 9 i den här artikeln. Dessa krav ska tillämpas från och med den 10 januari 2029.

11.   Kommissionen ska anta delegerade akter i enlighet med artikel 119a för att komplettera denna förordning vad gäller spårbarhetskrav för partier och sammansättning av partier av fiskeri- och vattenbruksprodukter som omfattas av undernummer 1212 21 i kapitel 12 i Kombinerade nomenklaturen, inbegripet användning av digitala system. Dessa krav ska tillämpas från och med den 10 januari 2029.

12.   Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 119a med avseende på

13.   Denna artikel ska inte tillämpas på fiskar, kräftdjur, blötdjur eller alger för prydnadsändamål.

1.   Medlemsstaterna ska säkerställa att alla mängder fiskeriprodukter vägs per art omedelbart efter landning i en medlemsstat, av de aktörer som avses i punkt 5 och med vägningssystem som är godkända av de behöriga myndigheterna, innan dessa produkter lagras, transporteras eller släpps ut på marknaden.

Befälhavare på tredjeländers fiskefartyg som landar fiskeriprodukter i unionen ska följa de regler om vägning som gäller för befälhavare på unionsfiskefartyg.

2.   Vid landningar utanför unionen och utan att det påverkar tillämpliga särskilda bestämmelser som framför allt fastställs i partnerskapsavtal om hållbart fiske eller i de berörda tredjeländernas lagstiftning, ska befälhavare på unionsfiskefartyg eller deras ombud säkerställa att alla mängder fiskeriprodukter vägs, om så är möjligt, omedelbart efter landning och innan dessa produkter lagras, transporteras eller släpps ut på marknaden.

3.   Genom undantag från punkt 1 och med förbehåll för kommissionens godkännande genom genomförandeakter, får medlemsstater i vilka fiskeriprodukterna landas tillåta att dessa produkter vägs med vägningssystem som är godkända av de behöriga myndigheterna

4.   Befälhavarna ska säkerställa att alla mängder fiskeriprodukter som landas vägs av en aktör enligt punkt 5.

5.   Vägningen ska utföras av en aktör som ska vara en registrerad köpare, en registrerad auktionsinrättning, en producentorganisation eller någon annan fysisk eller juridisk person, inbegripet befälhavaren, som har de behöriga myndigheternas tillstånd att utföra vägningar. Den aktör som utför vägningen ska ansvara för att vägningen är korrekt. Aktörer som väger fiskeriprodukter ska fylla i en vägningsjournal för varje landning. De ska bevara vägningsjournalerna i tre år.

6.   Medlemsstaterna ska säkerställa att de aktörer som avses i punkt 5 har lämplig utrustning för att utföra vägningar.

7.   Vägningsjournalen ska omedelbart överföras till befälhavaren och, i tillämpliga fall, till transportören. Den ska användas vid ifyllandet av landningsdeklarationen och, i tillämpliga fall, av transportdokumentet.

Genom undantag från första stycket i denna punkt ska, om fiskeriprodukter vägs av en tjänsteman i enlighet med punkt 9, resultatet av en sådan vägning användas vid ifyllandet av landningsdeklarationen och, i tillämpliga fall, av transportdokumentet.

8.   Medlemsstaterna får kräva att de aktörer som avses i punkt 5 lämnar in vägningsjournalen regelbundet, eller på begäran, till sina behöriga myndigheter.

9.   En medlemsstats behöriga myndigheter får kräva att varje mängd fiskeriprodukter som landas i den medlemsstaten vägs av eller i närvaro av dess tjänstemän innan produkterna transporteras vidare från landningsplatsen.

10.   Kommissionen får genom genomförandeakter anta provtagningsplaner, kontrollplaner och gemensamma kontrollprogram enligt punkt 3 a, b, c och d i denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 119.2.”

1.   Kommissionen får genom genomförandeakter anta bestämmelser om

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 119.2.

2.   Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 119a för att komplettera denna förordning genom att fastställa särskilda regler för vägning av vissa pelagiska arter. Dessa regler får avse följande:

1.   Registrerade köpare, registrerade auktionsinrättningar eller producentorganisationer som godkänts av medlemsstaterna ska på elektronisk väg registrera den information som avses i artikel 64.1 och på elektronisk väg, inom 48 timmar från den första försäljningen, lämna in en avräkningsnota med den informationen till de behöriga myndigheterna i den medlemsstat på vars territorium den första försäljningen sker. Dessa köpare, auktionsinrättningar eller producentorganisationer ska ansvara för att avräkningsnotan är korrekt.

2.   Om den medlemsstat på vars territorium den första försäljningen äger rum inte är flaggmedlemsstat för fångstfartyget i fråga ska den säkerställa att en kopia av avräkningsnotan vid mottagandet av densamma översänds på elektronisk väg till de behöriga myndigheterna i flaggmedlemsstaten.

3.   Om den första försäljningen av fiskeriprodukter inte äger rum i den medlemsstat där produkterna landades ska den medlemsstat på vars territorium den första försäljningen äger rum säkerställa att en kopia av avräkningsnotan vid mottagandet av densamma översänds på elektronisk väg till de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där de berörda produkterna landades.

4.   Om den första försäljningen äger rum utanför unionen ska befälhavaren på unionsfångstfartyget eller ett ombud för befälhavaren på elektronisk väg sända en kopia av avräkningsnotan eller annat likvärdigt dokument med samma mängd information till den behöriga myndigheten i flaggmedlemsstaten inom 48 timmar efter den första försäljningen.

5.   Om en avräkningsnota inte överensstämmer med fakturan eller ett dokument som ersätter fakturan enligt artiklarna 218 och 219 i rådets direktiv 2006/112/EG (*12) ska den berörda medlemsstaten anta de bestämmelser som krävs för att säkerställa att informationen om mängden och om priset, exklusive skatt för leverans av varor till köparen, är identisk med informationen på fakturan.

6.   Kommissionen får genom genomförandeakter fastställa närmare bestämmelser om

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 119.2.

1.   De avräkningsnotor som avses i artikel 62 ska ha ett unikt identifieringsnummer och innehålla följande uppgifter:

2.   Genom undantag från punkt 1 ska avräkningsnotan, när det gäller fiske utan fartyg, innehålla minst följande information:

1.   Om fiskeriprodukter är avsedda för försäljning i ett senare skede ska aktörer som ansvarar för lagring av fiskeriprodukter som landats i en medlemsstat på elektronisk väg registrera den information som avses i punkt 4, och på elektronisk väg lämna in en deklaration om övertagande som innehåller denna information senast 24 timmar efter landningen till de behöriga myndigheterna i den medlemsstat på vars territorium övertagandet sker. Dessa aktörer ska ansvara för att deklarationen om övertagande är korrekt.

2.   Om den medlemsstat på vars territorium övertagandet sker inte är flaggmedlemsstat för det fiskefartyg som landade fisken, ska den säkerställa att en kopia av deklarationen om övertagande vid mottagandet av densamma översänds på elektronisk väg till de behöriga myndigheterna i flaggmedlemsstaten.

3.   Om övertagandet äger rum utanför unionen ska befälhavaren på unionsfiskefartyget, eller ett ombud för befälhavaren, på elektronisk väg sända en kopia av deklarationen om övertagande eller annat likvärdigt dokument med samma mängd information till den behöriga myndigheten i flaggmedlemsstaten inom 48 timmar efter övertagandet.

4.   Den deklaration om övertagande som avses i punkt 1 ska ha ett unikt identifieringsnummer och minst innehålla följande information:

5.   Genom undantag från punkt 4 ska deklarationen om övertagande, när det gäller fiske utan fartyg, innehålla minst följande information:

6.   Kommissionen får genom genomförandeakter fastställa närmare bestämmelser om formatet för och inlämningen av deklarationen om övertagande. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 119.2.”

1.   När fiskeriprodukter transporteras före den första försäljningen, inbegripet i de fall som avses i artikel 60.3 c och d, eller före den första försäljningen i ett tredjeland ska de åtföljas av ett transportdokument med uppgift om de fiskeriprodukter och mängder som transporteras.

2.   Innan den transport som avses i punkt 1 påbörjas ska transportören på elektronisk väg överföra transportdokumentet till de behöriga myndigheterna i flaggmedlemsstaten, landningsmedlemsstaten, transiteringsmedlemsstaten eller transiteringsmedlemsstaterna och fiskeriprodukternas destinationsmedlemsstat, beroende på vad som är lämpligt.

3.   Transportören ska ansvara för att transportdokumentet är korrekt.

4.   Det transportdokument som avses i punkt 1 ska ha ett unikt identifieringsnummer och ska minst innehålla följande information:

5.   Genom undantag från punkt 4 ska transportdokumentet, när det gäller fiske utan fartyg, innehålla minst följande information:

6.   Medlemsstaternas behöriga myndigheter får medge undantag från skyldigheten enligt punkterna 1 och 2 om fiskeriprodukterna transporteras inom ett hamnområde eller högst 25 km från landningsplatsen.

7.   När fiskeriprodukter som har deklarerats som sålda i en avräkningsnota transporteras till en annan plats än landningsplatsen ska transportören kunna bevisa att en försäljningstransaktion har ägt rum.

8.   Medlemsstaterna får föreskriva att en transportörs skyldigheter och ansvar enligt punkterna 2, 3 och 7 ska gälla andra aktörer.

9.   Det transportdokument som avses i punkt 1 i denna artikel får ersättas med en kopia av den landningsdeklaration som avses i artikel 23 eller ett likvärdigt dokument som avser de mängder fiskeriprodukter som transporteras, förutsatt att det dokument som ersätter transportdokumentet innehåller samma information som föreskrivs i punkterna 4 och 5 i den här artikeln, enligt vad som är tillämpligt.

10.   Kommissionen får genom genomförandeakter fastställa närmare bestämmelser om formatet för och inlämningen av transportdokumentet. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 119.2.”

1.   Medlemsstaterna ska sammanställa en förteckning över tjänstemän med ansvar för att genomföra inspektioner och hålla den uppdaterad.

2.   Tjänstemännen ska utföra sina uppgifter i enlighet med unionsrätten. De ska förbereda och genomföra inspektionerna på ett icke-diskriminerande sätt till havs, längs kusten, i hamnar och på landningsplatser, under transporter, i beredningsanläggningar och i hela leveranskedjan för fiskeriprodukterna.

3.   Tjänstemännen ska kontrollera att den verksamhet som bedrivs av aktörerna och befälhavarna överensstämmer med bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken, och särskilt

4.   Tjänstemännen får granska alla relevanta områden, däck och utrymmen. De får också granska både beredda och icke beredda fångster och alla fiskeredskap, all utrustning, alla containrar och alla förpackningar som innehåller fisk eller fiskeriprodukter samt alla relevanta dokument eller elektroniska överföringar som de anser vara nödvändiga för att kontrollera att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs. De får ställa frågor till personer som bedöms ha information om det som inspektionen gäller.

5.   Tjänstemännen ska få den utbildning som krävs för att de ska kunna utföra sina uppgifter.

6.   Tjänstemännen ska genomföra inspektionerna på ett sådant sätt att fartyget eller transportfordonet och dess verksamhet, liksom lagringen, beredningen och saluföringen av fångsten, utsätts för minsta möjliga störning och olägenhet. De ska så långt det är möjligt förhindra att fångsten försämras under inspektionen.

7.   Medlemsstaternas behöriga myndigheter ska ha inrättat förfaranden som säkerställer att alla klagomål rörande genomförandet av inspektioner utreds ordentligt.

8.   Om en tjänsteman som utför en inspektion har anledning att anta att ett fiskefartyg deltar i fiskeverksamhet inom vilken tvångsarbete enligt definitionen i artikel 2 i Internationella arbetsorganisationens (ILO) konvention nr 29 om tvångsarbete nyttjas ska tjänstemannen underrätta andra berörda myndigheter i den medlemsstaten.

9.   Under förutsättning att det har ingåtts en lämplig överenskommelse med flaggmedlemsstaten får en kustmedlemsstat bjuda in tjänstemän från den medlemsstatens behöriga myndigheter att delta i inspektioner av fiskefartyg som för den medlemsstatens flagg som görs då fiskefartygen i fråga fiskar i kustmedlemsstatens vatten eller landar fångst i en av dess hamnar eller på en av dess landningsplatser.

10.   Medlemsstaterna ska anta en riskbaserad strategi för urvalet av inspektionsobjekt. För fiske som omfattas av de särskilda kontroll- och inspektionsprogram som avses i artikel 95, ska den strategin fastställas i enlighet med den harmoniserade metod som fastställts av medlemsstaterna i samarbete med EFCA.

11.   Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 119a för att komplettera denna förordning genom att fastställa särskilda regler för genomförandet av inspektioner. Dessa regler får avse följande:

1.   Aktören och befälhavaren ska bistå och samarbeta med tjänstemännen i deras tjänsteutövning i fråga om inspektioner. De ska underlätta säkert tillträde till fartyget, inklusive dess lastutrymmen, transportfordon, containrar eller lagerrum där fiskeriprodukter lagras, bereds eller saluförs, eller de lokaler där fiskeredskap lagras eller repareras. De ska garantera tjänstemännens säkerhet och får inte hindra, uppträda hotfullt mot eller störa tjänstemännen i deras tjänsteutövning.

2.   Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 119a för att komplettera denna förordning genom att fastställa regler om aktörernas och befälhavarnas uppgifter i fråga om inspektioner.

1.   Tjänstemännen ska utarbeta en inspektionsrapport efter varje inspektion och lämna in den till sina behöriga myndigheter. De data som anges i rapporten ska registreras och överföras på elektronisk väg. Vid inspektion av ett fiskefartyg som för en annan medlemsstats flagg ska en kopia av inspektionsrapporten utan dröjsmål skickas på elektronisk väg till flaggmedlemsstaten.

Vid inspektion av ett fiskefartyg som för ett tredjelands flagg ska en kopia av inspektionsrapporten utan dröjsmål skickas på elektronisk väg till de behöriga myndigheterna i det berörda tredjelandet. Om en allvarlig överträdelse upptäcks ska en kopia av inspektionsrapporten också skickas till kommissionen.

Om en inspektion utförs i vatten eller hamnar under en annan medlemsstats jurisdiktion än den inspekterande medlemsstatens, i enlighet med denna förordning, eller i vatten eller hamnar under ett tredjelands jurisdiktion, i enlighet med internationella avtal, ska en kopia av inspektionsrapporten utan dröjsmål skickas på elektronisk väg till den medlemsstaten eller det tredjelandet.

2.   Tjänstemännen ska meddela resultatet av inspektionen till aktören eller befälhavaren, som ska ha möjlighet att lägga till kommentarer om inspektionen och dess resultat. Dessa kommentarer ska återges i inspektionsrapporten. Tjänstemännen ska anteckna i fiskeloggboken att en inspektion har genomförts.

3.   En kopia av inspektionsrapporten ska skickas till aktören eller befälhavaren så snart som möjligt och i alla händelser inte senare än 15 arbetsdagar efter avslutad inspektion.

4.   Kommissionen får genom genomförandeakter fastställa närmare bestämmelser om minimikrav för inspektionsrapporternas format och innehåll, om ifyllande av och överföring av dessa rapporter. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 119.2.

1.   Varje medlemsstat ska upprätta och regelbundet uppdatera en elektronisk databas över alla de inspektions- och övervakningsrapporter i fråga om aktörer som är etablerade på dess territorium och fiskefartyg som för dess flagg, som har utarbetats av dess tjänstemän, liksom andra inspektions- och övervakningsrapporter som utarbetats av dess tjänstemän. Kommissionen och EFCA ska ha fjärråtkomst till medlemsstaternas databaser i enlighet med artikel 110.

2.   Varje medlemsstat ska i elektroniskt format lagra inspektions- och övervakningsrapporter upprättade av tjänstemän från tredjeländer om fiskefartyg som för dess flagg.

3.   Kommissionen får genom genomförandeakter fastställa närmare bestämmelser med avseende på den elektroniska databasens drift. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 119.2.

1.   Medlemsstaterna och kommissionen ska anmäla en förteckning över tjänstemän till EFCA som ska föras in i förteckningen över unionsinspektörer. EFCA ska föra och uppdatera förteckningen över unionsinspektörer, som ska inbegripa medlemsstaternas, kommissionens och EFCA:s tjänstemän. EFCA ska göra denna förteckning tillgänglig för kommissionen och för medlemsstaterna.

2.   Utan att det påverkar kustmedlemsstaternas primära ansvar får unionsinspektörer genomföra inspektioner i enlighet med denna förordning på medlemsstaternas territorium och i unionens vatten och på unionsfiskefartyg utanför unionens vatten. Vid en inspektion på en medlemsstats territorium får unionsinspektörer som inte utsetts av den medlemsstaten utföra sådana inspektioner endast i närvaro av en tjänsteman som utsetts av den medlemsstaten och som ansvarar för inspektionen, eller med den medlemsstatens samtycke.

3.   Unionsinspektörer får ges i uppgift att arbeta med

4.   Unionsinspektörer får bistå i utbildningsverksamhet som rör kontroll och inspektion, inklusive utbildning av tjänstemän från tredjeländer.

5.   För fullgörandet av sina uppgifter ska unionsinspektörer, med förbehåll för punkt 6, i samma utsträckning och på samma villkor som tjänstemän från den medlemsstat där inspektionen äger rum, utan dröjsmål ges

6.   Unionsinspektörer ska inte ha några polisiära och verkställande befogenheter utanför ursprungsmedlemsstatens territorium eller utanför unionens vatten under ursprungsmedlemsstatens överhöghet och jurisdiktion.

7.   När de har utsetts till unionsinspektörer ska tjänstemän från kommissionen eller från EFCA inte ha några polisiära och verkställande befogenheter.

8.   Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa närmare bestämmelser om

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 119.2.”

1.   Om den information som insamlats vid en inspektion eller andra relevanta data eller annan relevant information ger tjänstemannen anledning att anta att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken har överträtts ska tjänstemannen

2.   Tjänstemän får stanna kvar ombord på ett fiskefartyg till dess att de nödvändiga åtgärderna har vidtagits avseende den utredning som avses i artikel 85. Detsamma ska i tillämpliga delar gälla för inspektioner som utförs på platser där fiskeri- eller vattenbruksprodukter landas, lagras, bereds eller saluförs, samt för inspektioner under transporten av dessa produkter. Om kontrollen avser ett fordon som används för transport av fiskeri- eller vattenbruksprodukter ska fordonet inte ha tillstånd att fortsätta förrän nödvändiga åtgärder har vidtagits avseende den utredning som avses i artikel 85.”

1.   Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 72, 83.2 och 86, ska de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna vidta lämpliga åtgärder i enlighet med avdelning VIII och omedelbart genomföra en utredning om en överträdelse upptäcks under en inspektion som genomförts av medlemsstatens tjänstemän, tjänstemän från andra medlemsstater, unionsinspektörer eller tjänstemän från tredjeländer, eller om relevanta data eller relevant information ger medlemsstatens behöriga myndigheter anledning att anta att en överträdelse av bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken har begåtts.

2.   Vid en allvarlig överträdelse ska medlemsstaterna vidta lämpliga och omedelbara åtgärder i enlighet med artikel 91.

1.   Den medlemsstat på vars territorium eller i vars vatten en överträdelse har upptäckts får överföra förfaranden med avseende på denna överträdelse till de behöriga myndigheterna i flaggmedlemsstaten eller den medlemsstat där den person som misstänks ha begått en överträdelse är medborgare, med den berörda medlemsstatens samtycke och under förutsättning att överföringen ökar sannolikheten för att det resultat som avses i artikel 89a.2 ska uppnås.

2.   Flaggmedlemsstaten får överföra förfaranden med avseende på en överträdelse till de behöriga myndigheterna i den medlemsstat som upptäckt den överträdelsen, med den berörda medlemsstatens samtycke och under förutsättning att överföringen ökar sannolikheten för att det resultat som avses i artikel 89a.2 ska uppnås.”

1.   Om landnings- eller omlastningsmedlemsstaten inte är densamma som flaggmedlemsstaten och dess behöriga myndigheter inte vidtar lämpliga åtgärder mot de ansvariga fysiska eller juridiska personerna, eller inte överför förfarandena i enlighet med artikel 86, får den mängd fisk som fångats, kastats överbord, landats eller omlastats i strid med bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken räknas av från landnings- eller omlastningsmedlemsstatens kvot.

2.   Efter att ha samrått med de berörda medlemsstaterna, ska kommissionen genom genomförandeakter fastställa den mängd fisk som ska räknas av från landnings- eller omlastningsmedlemsstatens kvot.

3.   Om landnings- eller omlastningsmedlemsstaten inte längre har motsvarande kvot till sitt förfogande ska artikel 37 tillämpas. De mängder fisk som fångats, kastats överbord, landats eller omlastats i strid med bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken ska då anses motsvara omfånget av den skada som flaggmedlemsstaten lidit, enligt vad som avses i den artikeln.”

1.   I enlighet med nationell rätt och med bestämmelserna i denna förordning, ska medlemsstaterna fastställa regler om åtgärder och sanktioner mot den fysiska person som har begått, eller en juridisk person som hålls ansvarig för, en överträdelse av bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken och ska systematiskt

2.   De behöriga myndigheterna i den medlemsstat som har jurisdiktion i händelse av en överträdelse ska utan dröjsmål och i enlighet med sin nationella rätt underrätta flaggmedlemsstaten, den medlemsstat där lagöverträdaren är medborgare eller varje annan medlemsstat som är relevant för det administrativa eller straffrättsliga förfarandet om sådana förfaranden eller andra åtgärder som vidtagits enligt denna avdelning.

3.   Medlemsstaterna ska senast den 10 april 2026 anmäla de nationella bestämmelser som avses i punkt 1 till kommissionen och ska utan dröjsmål anmäla varje senare ändring av dem.

1.   Medlemsstaterna ska säkerställa att en fysisk person som har begått, eller en juridisk person som hålls ansvarig för, överträdelser av bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken blir föremål för effektiva, proportionella och avskräckande administrativa sanktioner. Medlemsstaterna får också, eller som ett alternativ, använda effektiva, proportionella och avskräckande straffrättsliga sanktioner.

2.   Medlemsstaterna ska säkerställa att den sammantagna nivån av de sanktioner och kompletterande sanktioner som tillämpas i enlighet med denna förordning och relevanta bestämmelser i nationell rätt står i proportion till överträdelsernas allvar och är tillräckligt sträng för att effektivt avskräcka från ytterligare överträdelser och beröva de ansvariga den ekonomiska fördel som följer av eller väntas följa av överträdelsen, utan att det påverkar deras legitima rätt att utöva sitt yrke. För detta ändamål ska hänsyn tas till de omedelbara verkställighetsåtgärder som vidtas enligt artikel 91.

3.   Vid fastställandet av dessa sanktioner ska medlemsstaterna särskilt ta hänsyn till överträdelsens allvar, art och omfattning, inbegripet skadan eller nivån på skadan på fiskeresurserna och den berörda marina miljön, dess varaktighet eller upprepning och ackumulering av samtidiga överträdelser. Medlemsstaterna får också ta hänsyn till lagöverträdarens ekonomiska situation för att säkerställa att sanktionerna är avskräckande.

4.   Medlemsstaterna får tillämpa ett system där de ekonomiska sanktionerna står i proportion till den juridiska personens omsättning eller den ekonomiska fördel som följer av eller väntas följa av överträdelsen.

1.   Vid tillämpningen av denna förordning avses med allvarlig överträdelse en överträdelse som anges i punkt 2 eller som betraktas som allvarlig enligt punkt 3.

2.   Var och en av följande verksamheter ska betraktas som en allvarlig överträdelse:

3.   Följande verksamheter ska utgöra en allvarlig överträdelse om den behöriga myndigheten i den berörda medlemsstaten fastställer att åtminstone ett av de kriterier som definieras i bilaga IV är uppfyllt:

4.   Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 119a med avseende på att ändra kriterierna i bilaga IV om det finns tydliga indikationer på att detta är nödvändigt för att säkerställa effektiv och proportionell verkställighet av bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken av och mellan medlemsstaterna. Den ska särskilt beakta råden från den expertgrupp för efterlevnad som avses i artikel 37 i förordning (EU) nr 1380/2013 eller resultaten av den rapport som kommissionen utarbetar enligt artikel 118.2 i den här förordningen. Sådana ändringar får inte lägga till några nya kriterier och ska upphäva kriterier endast i undantagsfall.

1.   Om relevanta data eller relevant information ger medlemsstaternas behöriga myndigheter anledning att anta att en fysisk person har begått eller att en juridisk person kan hållas ansvarig för en allvarlig överträdelse, eller om en fysisk person tas på bar gärning med att begå en allvarlig överträdelse, ska medlemsstaterna omedelbart, utöver utredningen av överträdelsen i enlighet med bestämmelserna i artikel 85 och i enlighet med sin nationella rätt, vidta lämpliga och omedelbara åtgärder, såsom

2.   De omedelbara åtgärder som avses i punkt 1 ska vara utformade så att de förhindrar att den allvarliga överträdelse som upptäckts fortsätter, gör det möjligt att vidta alla de åtgärder som krävs för att säkra bevismaterial för denna överträdelse och gör det möjligt för de behöriga myndigheterna att slutföra sin utredning.

3.   Den berörda medlemsstaten ska omedelbart, och i överensstämmelse med sin nationella rätt, underrätta flaggstaten om de åtgärder som avses i punkt 1.

1.   Utan att det påverkar tillämpningen av andra sanktioner som tillämpas i enlighet med denna förordning och nationell rätt, ska medlemsstaterna säkerställa att en allvarlig överträdelse som har lett till att fiskeri- eller vattenbruksprodukter erhållits ska bli föremål för administrativa sanktionsavgifter vilkas miniminivå ska vara minst värdet på de fiskeri- eller vattenbruksprodukter som erhållits genom den allvarliga överträdelsen, och vilkas maximinivå ska vara minst fem gånger värdet på de fiskeri- eller vattenbruksprodukter som erhållits genom den allvarliga överträdelsen.

2.   Vid en upprepad allvarlig överträdelse under en treårsperiod som har lett till att fiskeri- eller vattenbruksprodukter erhållits, ska medlemsstaterna säkerställa att den allvarliga överträdelsen blir föremål för administrativa sanktionsavgifter vilkas miniminivå ska vara minst två gånger värdet på de fiskeri- eller vattenbruksprodukter som erhållits genom den allvarliga överträdelsen, och vilkas maximinivå ska vara minst åtta gånger värdet på de fiskeri- eller vattenbruksprodukter som erhållits genom den allvarliga överträdelsen.

3.   Trots vad som sägs i punkterna 1 och 2 får medlemsstaterna i sina nationella rättssystem fastställa standardsatser för administrativa sanktionsavgifter i stället för lägsta administrativa sanktioner.

De lägsta standardsatserna får inte vara lägre än genomsnittsvärdet av de fiskeri- eller vattenbruksprodukter som erhållits till följd av en allvarlig överträdelse. Vid en upprepad allvarlig överträdelse enligt punkt 2 får de lägsta standardsatserna inte vara lägre än två gånger det genomsnittliga värdet.

Medlemsstater som fastställer sådana standardsatser får tillåta domstolar eller behöriga myndigheter att avvika från dessa standardsatser när så krävs för att sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande, och att ålägga administrativa sanktionsavgifter på upp till minst fem gånger värdet av de fiskeri- eller vattenbruksprodukter som erhållits till följd av den allvarliga överträdelsen eller, vid upprepade allvarliga överträdelser enligt punkt 2, minst åtta gånger det värdet.

4.   Den miniminivå eller standardsats för administrativa sanktionsavgifter som fastställs i punkterna 1, 2 och 3 ska inte påverka tillämpningen av eventuella regler om förmildrande omständigheter och andra faktorer som föreskrivs i nationell rätt när beslut fattas om vilka sanktioner som ska tillämpas i varje enskilt fall.

5.   Vid beräkningen av värdet av de fiskeri- eller vattenbruksprodukter som erhållits genom att den allvarliga överträdelsen begåtts ska medlemsstaterna beakta nationella priser vid första försäljningen, priser som fastställts på de viktigaste internationella marknader som är relevanta för arten och området i fråga eller priserna på Eumofas (EU-organet för marknadsbevakning av fiskeri- och vattenbruksprodukter) plattform vid den tidpunkt då överträdelsen begicks.

6.   När en allvarlig överträdelse inte lett till att fiskeri- eller vattenbruksprodukter erhållits, ska de administrativa sanktionsavgifterna fastställas av medlemsstaterna i enlighet med artikel 89a, på en nivå som säkerställer att dessa är effektiva, proportionella och avskräckande.

7.   Medlemsstaterna får också, eller som ett alternativ, använda effektiva, proportionella och avskräckande straffrättsliga sanktioner och samtidigt säkerställa att dessa har motsvarande verkan som de administrativa sanktionsavgifter som avses i denna artikel.

1.   De sanktioner som föreskrivs i artiklarna 89, 89a och 91a får åtföljas av andra sanktioner, särskilt