Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/2845 av den 13 december 2023 om ändring av förordning (EU) nr 909/2014 vad gäller avvecklingsdisciplin, gränsöverskridande tillhandahållande av tjänster, tillsynssamarbete, tillhandahållande av anknutna banktjänster och krav på värdepapperscentraler från tredjeland samt om ändring av förordning (EU) nr 236/2012 (Text av betydelse för EES)

(1)

Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 909/2014 (4) standardiseras kraven för avveckling av finansiella instrument och reglerna för värdepapperscentralers organisation och uppträdande i syfte att främja en säker, effektiv och smidig avveckling. Genom den förordningen infördes kortare avvecklingsperioder, åtgärder för avvecklingsdisciplin, stränga krav på organisation, uppförande och stabilitet för värdepapperscentraler, höjda stabilitets- och tillsynskrav för värdepapperscentraler och andra institut som tillhandahåller banktjänster till stöd för värdepappersavveckling samt regler som låter auktoriserade värdepapperscentraler tillhandahålla sina tjänster i hela unionen.

(2)

En förenkling av kraven på vissa områden som omfattas av förordning (EU) nr 909/2014 och ett mer proportionellt angreppssätt när det gäller dessa områden skulle stämma överens med kommissionens program om lagstiftningens ändamålsenlighet och resultat (Refit-programmet) som framhåller vikten av kostnadsminskningar och förenkling för att unionens politik ska uppnå sina mål så effektivt som möjligt och som framför allt syftar till att minska regelbördan och den administrativa bördan.

(3)

Effektiv och motståndskraftig efterhandelsinfrastruktur är av grundläggande betydelse för en väl fungerande kapitalmarknadsunion och förstärker ansträngningarna att främja investeringar, tillväxt och sysselsättning i enlighet med kommissionens politiska prioriteringar. Av den anledningen var en översyn av förordning (EU) nr 909/2014 en av de viktigaste åtgärder som kommissionen inkluderade i sin handlingsplan för kapitalmarknadsunionen i kommissionens meddelande av den 24 september 2020 om en kapitalmarknadsunion för människor och företag – en ny handlingsplan.

(4)

Under 2019 genomförde kommissionen ett riktat samråd om tillämpningen av förordning (EU) nr 909/2014. Kommissionen mottog även synpunkter från Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) (Esma), som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 (5), och Europeiska centralbankssystemet (ECBS). Av de mottagna synpunkterna framgick att de berörda aktörerna stöder målet med förordning (EU) nr 909/2014 att främja en säker, effektiv och smidig avveckling av finansiella instrument och anser det vara relevant, och att det inte behövdes någon genomgripande översyn av den förordningen. Den rapport som kommissionen överlämnade till Europaparlamentet och rådet i enlighet med förordning (EU) nr 909/2014 offentliggjordes den 1 juli 2021. Trots att inte alla bestämmelser i den förordningen ännu är fullt tillämpliga innehåller rapporten identifierade områden som kräver riktade åtgärder för att målen i den förordningen ska kunna uppnås på ett mer proportionellt, effektivt och ändamålsenligt sätt.

(5)

Värdepapperscentraler bör i sina interna regler kunna ange vilka andra händelser än insolvensförfaranden som utgör obestånd för en deltagare. Sådana händelser avser i allmänhet underlåtenhet att genomföra en överföring av medel eller värdepapper i enlighet med villkoren och de interna reglerna för avvecklingssystemet för värdepapper.

(6)

Genom förordning (EU) nr 909/2014 infördes regler om avvecklingsdisciplin för att förhindra och hantera fallissemang vid avveckling av värdepapperstransaktioner och därmed säkerställa säkerheten vid avveckling av transaktioner. Ytterligare åtgärder och verktyg för att förbättra avvecklingseffektiviteten i unionen, såsom utformning av transaktionsstorlek eller delvis avveckling, bör undersökas. Esma bör därför, i nära samarbete med medlemmarna i ECBS, se över branschens bästa praxis, både inom unionen och internationellt, i syfte att identifiera alla relevanta åtgärder som skulle kunna genomföras av avvecklingssystem eller marknadsaktörer och utarbeta uppdaterade förslag till tekniska standarder för tillsyn om åtgärder för att förhindra utebliven avveckling i syfte att höja avvecklingseffektiviteten.

(7)

De regler som införts genom förordning (EU) nr 909/2014 omfattar särskilt rapporteringskrav, ett system för sanktionsavgifter och obligatoriska ersättningsköp. För närvarande gäller endast rapporteringskraven och systemet med sanktionsavgifter. De samlade erfarenheterna av att tillämpa systemet med sanktionsavgifter och utvecklingen och specificeringen av ramen för avvecklingsdisciplinen, särskilt i kommissionens delegerade förordning (EU) 2018/1229 (6), har gjort att samtliga berörda parter bättre förstår den ramen och de utmaningar som tillämpningen av dem leder till. I synnerhet bör omfattningen av de sanktionsavgifter och den process för obligatoriska ersättningsköp som fastställs i förordning (EU) nr 909/2014 klargöras. För att skilja mellan de krav som rör sanktionsavgifter och dem som rör obligatoriska ersättningsköp bör sådana krav fastställas i separata artiklar.

(8)

Utebliven avveckling vars underliggande orsak inte kan hänföras till deltagarna och transaktioner som inte anses vara handel bör inte bli föremål för sanktionsavgifter eller obligatoriska ersättningsköp, eftersom tillämpningen av dessa åtgärder på sådana uteblivna avvecklingar och transaktioner inte skulle vara praktiskt genomförbar eller skulle kunna få skadliga följder för marknaden. Vid obligatoriska ersättningsköp kan detta sannolikt förekomma i fråga om vissa primärmarknadstransaktioner, transaktioner för värdepappersfinansiering, bolagshändelser, rekonstruktioner eller skapande och inlösen av fondandelar, justeringstransaktioner eller andra typer av transaktioner som gör ersättningsköpsprocessen onödig. På samma sätt bör avvecklingsdisciplinsåtgärderna inte tillämpas på ansvariga deltagare mot vilka insolvensförfaranden har inletts, eller om centrala motparter är ansvariga deltagare, utom för transaktioner som ingås av en central motpart som inte träder in mellan motparterna.

(9)

Sanktionsavgifter bör beräknas för varje bankdag så länge som avvecklingen uteblir. Vid fastställandet av parametrarna för beräkning av sanktionsavgifter bör det beaktas att räntan kan vara negativ. För att undvika oavsedda konsekvenser för den icke-ansvariga deltagaren är det nödvändigt att undanröja eventuella negativa incitament för uteblivna avvecklingar som kan uppstå när räntan är låg eller negativ. Kommissionen bör regelbundet se över de parametrar som används för att beräkna sanktionsavgifter och därför överväga eventuella ändringar av den metod som används för att beräkna dessa sanktioner, såsom att fastställa progressiva räntesatser.

(10)

Obligatoriska ersättningsköp skulle kunna få negativa effekter, både under normala och stressade marknadsförhållanden. Därför bör obligatoriska ersättningsköp vara en sista utväg och tillämpas endast om följande två villkor är uppfyllda samtidigt: För det första om tillämpningen av andra åtgärder såsom sanktionsavgifter eller värdepapperscentralers, centrala motparters eller handelsplatsers tillfälliga avstängning av deltagare som konsekvent och systematiskt orsakar utebliven avveckling inte har lett till en långsiktig och hållbar minskning av uteblivna avvecklingar i unionen eller till bibehållandet av en reducerad nivå på uteblivna avvecklingar i unionen, och för det andra om omfattningen av uteblivna avvecklingar har eller sannolikt kommer att få negativa effekter för unionens finansiella stabilitet.

(11)

När kommissionen överväger att införa obligatoriska ersättningsköp bör den, utöver samråd med Europeiska systemrisknämnden, begära att Esma tillhandahåller en kostnads-nyttoanalys. På grundval av denna kostnads-nyttoanalys bör kommissionen kunna införa obligatoriska ersättningsköp genom en genomförandeakt. I den genomförandeakten bör det anges för vilka finansiella instrument eller kategorier av transaktioner obligatoriska ersättningsköp ska tillämpas.

(12)

Att tillämpa ersättningsköp på en kedja av transaktioner med samma finansiella instrument som utförs av motparter som är deltagare i en värdepapperscentral skulle kunna leda till onödiga dubbla kostnader och drabba det finansiella instrumentets likviditet. För att undvika sådana konsekvenser bör deltagarna i sådana transaktioner kunna använda en överföringsmekanism. Varje deltagare i transaktionskedjan bör ha rätt att till nästa deltagare överföra en skyldighet till ersättningsköp.

(13)

Obligatoriska ersättningsköp möjliggör en betalning av skillnaden mellan ett finansiellt instruments ersättningspris och ursprungliga handelspris från säljaren till köparen endast i de fall då ersättningsköpets referenspris är högre än det ursprungliga handelspriset. Denna bristande symmetri skulle på ett otillbörligt sätt gynna köparen om ersättningsköpets referenspris är lägre än det ursprungliga handelspriset. Det skulle även göra det omöjligt att tillämpa överföringsmekanismen eftersom särskilt de belopp som ska betalas kan variera mellan varje steg i transaktionskedjan, beroende på när varje mellanhand genomför ersättningsköpet. Därför bör denna bristande symmetri undanröjas så att det säkerställs att handelspartnerna återfår den ekonomiska balans som skulle ha gällt om den ursprungliga transaktionen hade ägt rum.

(14)

Obligatoriska buy-in-förfaranden enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 236/2012 (7) upphörde att tillämpas den 1 februari 2022 till följd av ikraftträdandet av delegerad förordning (EU) 2018/1229. De obligatoriska buy-in-förfarandena enligt förordning (EU) nr 236/2012 var dock oberoende av systemet enligt förordning (EU) nr 909/2014 och borde ha fortsatt att tillämpas. Bestämmelsen om obligatoriska ersättningsköp bör därför återinföras i förordning (EU) nr 236/2012. Transaktioner som kommer att omfattas av den bestämmelsens tillämpningsområde bör inte omfattas av obligatoriska ersättningsköp enligt förordning (EU) nr 909/2014.

(15)

Transaktioner som inte clearats av en central motpart har i allmänhet inga säkerheter utställda och därför bär varje handelsplatsmedlem eller handelspart denna motpartsrisk. Att flytta över den risken till andra enheter, till exempel deltagare i en värdepapperscentral, skulle tvinga deltagarna att täcka sin exponering för motpartsrisk med säkerheter, vilket skulle kunna leda till en oproportionell ökning av kostnaderna för värdepappersavveckling. Därför bör den ansvariga handelsplatsmedlemmen eller den ansvariga handelsparten, beroende på vilket som är tillämpligt, bära ansvaret för betalningen av prisskillnaden, kontantersättningen och ersättningsköpskostnaderna.

(16)

Om obligatoriskt ersättningsköp tillämpas bör kommissionen kunna tillfälligt upphäva dess tillämpning i vissa undantagsfall. Sådant upphävande bör vara möjligt för särskilda kategorier av finansiella instrument om så behövs för att undvika eller hantera allvarliga hot mot de europeiska finansmarknadernas finansiella stabilitet eller korrekta funktion. Upphävandet bör stå i proportion till dessa syften.

(17)

Esma bör utarbeta uppdaterade förslag till tekniska standarder för tillsyn för att ta hänsyn till de ändringar av förordning (EU) nr 909/2014 som införs genom den här förordningen. Det skulle då bli möjligt för kommissionen att göra nödvändiga korrigeringar eller ändringar i syfte att klargöra de krav som fastställs i sådana befintliga tekniska standarder för tillsyn. Esma bör också utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera detaljerna i överföringsmekanismen, vilka typer av transaktioner som gör ersättningsköpsprocessen onödig och hur hänsyn ska tas till icke-professionella investerares särdrag vid genomförandet av obligatoriska ersättningsköp.

(18)

Om en värdepapperscentral inte bedriver avvecklingsverksamhet innan auktorisationsförfarandet inleds bör kriterierna för vilka relevanta myndigheter som bör medverka i ett sådant auktorisationsförfarande ta hänsyn till den förväntade avvecklingsverksamheten för att säkerställa att synpunkter från alla relevanta myndigheter som eventuellt är intresserade av värdepapperscentralens verksamhet beaktas.

(19)

Om en ny värdepapperscentral ansöker om auktorisation men efterlevnaden av vissa krav inte kan bedömas eftersom den ännu inte bedriver verksamhet, bör den behöriga myndigheten kunna bevilja auktorisation där det rimligen kan antas att den värdepapperscentralen kommer att följa förordning (EU) nr 909/2014 när den faktiskt inleder sin verksamhet. Den bedömningen är särskilt relevant när det gäller användningen av teknik för distribuerade liggare och tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/858 (8).

(20)

Samtidigt som det i förordning (EU) nr 909/2014 krävs att nationella tillsynsmyndigheter samarbetar med och involverar relevanta myndigheter, behöver de nationella tillsynsmyndigheterna inte informera dessa relevanta myndigheter om huruvida eller på vilket sätt deras synpunkter har beaktats i auktorisationsförfarandets resultat eller huruvida ytterligare frågor har identifierats vid regelbundna översyner och utvärderingar. De relevanta myndigheterna bör därför kunna lämna motiverade yttranden om auktorisationen av värdepapperscentraler och om förfarandet för översyn och utvärdering. De behöriga myndigheterna bör ta hänsyn till sådana yttranden eller förklara varför de inte har beaktats. De behöriga myndigheterna bör informera de relevanta myndigheterna och andra myndigheter som rådfrågats om resultaten av auktorisationsförfarandet. De behöriga myndigheterna bör informera de relevanta myndigheterna, Esma och kollegiet om resultaten av översyns- och utvärderingsprocessen.

(21)

Bestämmelserna om tidsplaner för en värdepapperscentrals auktorisation att utkontraktera huvudtjänster till en tredje part eller utvidga sina tjänster till vissa andra tjänster bör ändras för att undanröja oavsiktliga inkonsekvenser mellan dessa tidsplaner och tidsplanerna för den allmänna auktorisationsprocessen.

(22)

De behöriga myndigheterna behöver utföra regelbundna översyner och utvärderingar av värdepapperscentraler för att se till att dessa fortsatt har lämpliga förfaranden, strategier, processer och mekanismer för att utvärdera risker som de är eller skulle kunna bli utsatta för eller som skulle kunna utgöra ett hot mot värdepappersmarknadernas smidiga funktion. Erfarenheten har dock visat att en årlig översyn och utvärdering är oproportionellt betungande för både värdepapperscentralerna och de behöriga myndigheterna och ger ett begränsat mervärde. Med förbehåll för en minimifrekvens på en gång vart tredje år bör de behöriga myndigheterna kunna fastställa en lämpligare frekvens för översyn och utvärdering för varje värdepapperscentral för att lätta på denna börda och undvika upprepning av information från en översyn och utvärdering till en annan. Vid bedömningen av vad som är en lämplig frekvens och ett lämpligt djup för översyn och utvärdering bör den behöriga myndigheten dessutom överväga vad som skulle vara proportionellt, med beaktande av värdepapperscentralens storlek, systemvikt, riskprofil, art, omfattning och komplexitetsgrad. De behöriga myndigheternas tillsynskapacitet och målet att skydda den finansiella stabiliteten bör dock inte undergrävas. Därför bör de behöriga myndigheterna även fortsättningsvis ha möjlighet att genomföra ytterligare översyn och utvärdering. Värdepapperscentraler som tillhandahåller anknutna banktjänster är också föremål för översyn och utvärdering enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU (9).

(23)

Värdepapperscentraler bör vara beredda att ställas inför scenarier som möjligen skulle kunna hindra dem från att bedriva sin huvudverksamhet och tillhandahålla sina huvudtjänster vid fortsatt verksamhet och bör bedöma effektiviteten för alla de alternativ som finns för återhämtning eller ordnad avveckling vid dessa scenarier. I förordning (EU) nr 909/2014 infördes krav i detta avseende, särskilt att en behörig myndighet ska begära att värdepapperscentralen lämnar in en tillfredsställande återhämtningsplan och säkerställa att en adekvat resolutionsplan upprättas och upprätthålls för varje värdepapperscentral. För närvarande saknas dock harmoniserade regler för resolution på vilka en resolutionsplan skulle kunna baseras. Värdepapperscentraler med auktorisation att erbjuda anknutna banktjänster omfattas av tillämpningsområdet för Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU (10). Det finns dock inga särskilda bestämmelser för värdepapperscentraler som saknar sådan auktorisation, och dessa räknas därför inte som kreditinstitut som enligt direktiv 2014/59/EU har skyldighet att ha återhämtnings- och resolutionsplaner. Därför bör förtydliganden införas för att bättre anpassa kraven för värdepapperscentraler med hänsyn till att det inte finns något regelverk på unionsnivå om återhämtning och resolution för alla värdepapperscentraler. För att undvika överlappande krav bör en värdepapperscentral, om en återhämtnings- och resolutionsplan har utarbetats för den värdepapperscentralen enligt direktiv 2014/59/EU, inte vara skyldig att utarbeta planer för återhämtning eller ordnad avveckling enligt förordning (EU) nr 909/2014, i den mån den information som ska ingå i dessa planer redan har lämnats. Sådana värdepapperscentraler bör dock förse sin behöriga myndighet med de återhämtningsplaner som utarbetats enligt det direktivet.

(24)

Det förfarande som anges i förordning (EU) nr 909/2014 angående en värdepapperscentrals tillhandahållande av notarietjänster och centrala kontoföringstjänster med anknytning till finansiella instrument som har utfärdats enligt rätten i en annan medlemsstat än rätten i den medlemsstat där värdepapperscentralen är auktoriserad har visat sig vara betungande, och vissa av dess krav är otydliga. Det förfarandet har lett till en oproportionellt kostsam och lång process för värdepapperscentralerna. Förfarandet bör därför förtydligas och förenklas så att hindren bättre kan undanröjas för gränsöverskridande avveckling och auktoriserade värdepapperscentraler har möjlighet att dra full nytta av friheten att tillhandahålla tjänster i unionen. Utan att det påverkar de åtgärder som värdepapperscentraler måste vidta för att möjliggöra för sina användare att efterleva nationell rätt bör det vara tydligt vilken som är den relevanta rättsliga ramen för den bedömning som en värdepapperscentral är skyldig att utföra enligt förordning (EU) nr 909/2014 när det gäller de åtgärder som den avser att vidta för att möjliggöra användarnas efterlevnad av en annan medlemsstats rätt och att bedömningen ska begränsas till endast aktier. Den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten bör ges möjlighet att lämna synpunkter på den bedömning som rör den medlemsstatens rätt. Det slutliga beslutet bör överlåtas till den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten.

(25)

För att möjliggöra ett bättre samarbete när det gäller tillsynen av värdepapperscentraler som tillhandahåller gränsöverskridande tjänster bör den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten kunna bjuda in personal från värdmedlemsstaternas behöriga myndigheter och Esma att delta i inspektioner på plats i filialer. Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten bör också till Esma och kollegiet översända resultaten av inspektionerna på plats och information om korrigerande åtgärder eller sanktioner som beslutats av den behöriga myndigheten.

(26)

Enligt förordning (EU) nr 909/2014 krävs samarbete mellan myndigheter som har ett intresse i verksamheten hos värdepapperscentraler som erbjuder tjänster i samband med finansiella instrument som har utfärdats enligt rätten i mer än en medlemsstat. De tillsynsmässiga ramarna är dock fortsatt fragmenterade och kan leda till skillnader i tilldelningen och typen av tillsynsbefogenheter beroende på vilken värdepapperscentral det berör. En sådan fragmentering skapar hinder för gränsöverskridande tillhandahållande av värdepapperscentralers tjänster i unionen, vidmakthåller den bristande effektivitet som kvarstår på unionens avvecklingsmarknad och har en negativ inverkan på stabiliteten på unionens finansmarknader. Förordning (EU) nr 909/2014 föreskriver en möjlighet att upprätta kollegier, men det alternativet har sällan utnyttjats. För att säkerställa att de behöriga myndigheternas tillsyn samordnas på ett effektivt och ändamålsenligt sätt bör det under vissa förhållanden bli obligatoriskt att upprätta kollegier. Ett tillsynskollegium bör inrättas för värdepapperscentraler vars verksamhet anses vara av väsentlig betydelse för att värdepappersmarknaderna ska fungera och för skyddet av investerare i minst två värdmedlemsstater. Ett kollegium som inrättas enligt denna förordning bör inte hindra eller ersätta andra former av samarbete mellan behöriga myndigheter. Esma bör utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera de kriterier på grundval av vilka det kan fastställas om verksamheten är av väsentlig betydelse. Medlemmarna i ett kollegium bör ha möjlighet att begära att kollegiet antar ett icke-bindande yttrande om frågor som identifierats under översynen och utvärderingen av en värdepapperscentral, eller under översynen och utvärderingen av leverantörer av anknutna banktjänster, eller som rör frågor avseende utvidgning eller utkontraktering av verksamheter och tjänster som tillhandahålls av värdepapperscentralen, eller som rör eventuella överträdelser av kraven i förordning (EU) nr 909/2014 till följd av tillhandahållandet av tjänster i en värdmedlemsstat. Icke-bindande yttranden bör antas med enkel majoritet.

(27)

På grund av olika faktorer har Esma och de behöriga myndigheterna för närvarande begränsade uppgifter om tjänster som erbjuds av värdepapperscentraler från tredjeland med anknytning till finansiella instrument som har utfärdats enligt rätten i en medlemsstat. Den första anledningen är den uppskjutna tillämpningen, utan ett slutdatum, av kraven på erkännande av värdepapperscentraler från tredjeland som redan tillhandahöll centrala kontoföringstjänster och notarietjänster i unionen innan förordning (EU) nr 909/2014 trädde i kraft, enligt artikel 69.4 i den förordningen. Den andra är det förhållande att en värdepapperscentral från tredjeland som endast erbjuder avvecklingstjänster inte omfattas av krav på erkännande. Den tredje är det förhållande att det inte krävs i förordning (EU) nr 909/2014 att värdepapperscentraler från tredjeland till unionens myndigheter ska anmäla sin verksamhet avseende finansiella instrument som har utfärdats enligt rätten i en medlemsstat. Eftersom det råder brist på information har varken emittenter eller offentliga myndigheter på unionsnivå eller nationell nivå vid behov kunnat bedöma verksamheterna hos dessa värdepapperscentraler. Därför bör det krävas att värdepapperscentraler från tredjeland informerar unionens myndigheter om sin verksamhet med anknytning till finansiella instrument som har utfärdats enligt rätten i en medlemsstat.

(28)

Enligt förordning (EU) nr 909/2014 ska en värdepapperscentral ha ett ledningsorgan där minst en tredjedel, men inte mindre än två, av ledamöterna är oberoende. För att säkerställa en mer konsekvent tillämpning av begreppet oberoende bör det begreppet förtydligas, i linje med definitionen av oberoende styrelseledamot i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 (11).

(29)

Förordning (EU) nr 909/2014 innehåller inga särskilda krav som gäller vid förvärv av eller ökning av kvalificerade innehav i värdepapperscentralers kapital. Sådana krav, inbegripet avseende de förfaranden som ska följas, bör därför införas för att säkerställa en konsekvent tillämpning av kraven på en värdepapperscentrals aktieägarstruktur, liknande bestämmelserna i förordning (EU) nr 648/2012 och direktiv 2013/36/EU. Esma bör utarbeta riktlinjer för bedömningen av lämpligheten hos alla personer som kommer att leda värdepapperscentralens verksamhet samt för förfaranderegler och utvärderingskriterier för bedömningen av direkta eller indirekta förvärv och ökningar av innehav i värdepapperscentraler.

(30)

För att säkerställa rättssäkerhet när det gäller de viktigaste arrangemang som användarkommittéerna bör ge ledningsorganen råd om bör det ytterligare förtydligas vad som omfattas av nivån på tjänsterna.

(31)

Med tanke på värdepapperscentralernas centrala roll för säkerheten i transaktioner bör de inte bara minska de risker som är förknippade med förvaring och avveckling av transaktioner med värdepapper utan även minimera dem.

(32)

Åtskilliga värdepapperscentraler som är etablerade i unionen driver avvecklingssystem för värdepapper som tillämpar uppskjuten nettoavveckling. Dessa värdepapperscentraler bör på lämpligt sätt mäta, övervaka och hantera de risker som härrör från användningen av sådan avveckling.

(33)

Under vissa omständigheter skulle ett värdepapper kunna utfärdas enligt bolagsrätten eller liknande rätt i två olika medlemsstater. Det gäller särskilt räntebärande värdepapper när emittenten har sitt säte i en medlemsstat och värdepappren emitteras enligt rätten i en annan medlemsstat. Det är viktigt att klargöra att i sådana fall bör bolagsrätten eller liknande rätt i båda medlemsstaterna fortsätta att tillämpas. Valet av tillämplig lag ska inte regleras av förordning (EU) nr 909/2014 och bör därför alltjämt göras enligt emittentens gottfinnande eller på annat sätt fastställas i lag.

(34)

För att säkerställa att emittenter som låter sina värdepapper registreras hos en värdepapperscentral som är etablerad i en annan medlemsstat kan följa relevanta bestämmelser i nationell bolagsrätt eller liknande rätt i den medlemsstaten, bör medlemsstaterna regelbundet uppdatera förteckningen över sådana centrala relevanta bestämmelser i nationell rätt och överlämna den till Esma för offentliggörande.

(35)

För att undvika avvecklingsrisker på grund av insolvens hos en avvecklingsagent bör en värdepapperscentral när det är praktiskt genomförbart och möjligt avveckla kontantutbetalningarna för dess avvecklingssystem för värdepapper via konton hos en centralbank. Om detta alternativ inte är praktiskt genomförbart och möjligt, t.ex. om en värdepapperscentral inte uppfyller villkoren för att få öppna konto hos en annan centralbank än centralbanken i hemmedlemsstaten, bör värdepapperscentralen ha möjlighet att avveckla kontantutbetalningarna för hela eller delar av dess avvecklingssystem för värdepapper i en annan valuta än en valuta i det land där värdepapperscentralen är etablerad genom konton hos värdepapperscentraler eller hos kreditinstitut som har auktoriserats att tillhandahålla banktjänster enligt villkoren i förordning (EU) nr 909/2014.

(36)

För att bättre stödja avvecklingsmarknadens effektivitet, fördjupa kapitalmarknaderna och förbättra den gränsöverskridande avvecklingen bör en värdepapperscentral som är auktoriserad att tillhandahålla anknutna banktjänster i enlighet med förordning (EU) nr 909/2014 och vars relevanta risker redan övervakas kunna erbjuda tjänster som avser avveckling av kontantutbetalningar till värdepapperscentraler som inte är auktoriserade enligt direktiv 2013/36/EU i en annan valuta än en valuta i det land där den värdepapperscentral som vill använda dessa tjänster är etablerad, oavsett om de ingår i samma koncern. En auktorisation att utse värdepapperscentraler eller kreditinstitut bör endast användas för avveckling av kontantutbetalningar för hela eller delar av avvecklingssystemen för värdepapper hos den värdepapperscentral som vill använda de anknutna banktjänsterna. Den bör inte användas för att utföra någon annan verksamhet. Det bör också vara möjligt för en värdepapperscentral som avser att avveckla kontantutbetalningar för hela eller delar av sina avvecklingssystem för värdepapper via sina egna konton eller som på annat sätt avser tillhandahålla anknutna banktjänster att auktoriseras för detta på de villkor som fastställs i förordning (EU) nr 909/2014.

(37)

Värdepapperscentraler som inte är auktoriserade att tillhandahålla anknutna banktjänster bör kunna avveckla kontantutbetalningar, om de understiger ett lämpligt tröskelvärde, via konton som öppnats hos värdepapperscentraler som auktoriserats att tillhandahålla anknutna banktjänster i enlighet med förordning (EU) nr 909/2014 och via konton som öppnats hos något kreditinstitut, oavsett valuta. Det tröskelvärdet bör bestå av ett högsta sammanlagt belopp för sådan avveckling av kontantutbetalningar. Dessutom bör tröskelvärdet kalibreras på ett sätt som främjar en effektiv avveckling och gör det möjligt för värdepapperscentraler att uppnå en nivå av kontantavveckling ovanför vilken krav på bankauktorisation enligt direktiv 2013/36/EU eller anslutning till en sedelutgivande centralbank blir relevant, samtidigt som finansiell stabilitet säkerställs och de riskkonsekvenser som följer av de undantag som är tillämpliga under det tröskelvärdet begränsas. Kalibreringen av tröskelvärdet bör ta hänsyn till behovet av att en värdepapperscentral ska kunna avveckla betalningar i olika valutor, särskilt för de mest likvida valutorna, samtidigt som det fastställs en lämplig gräns som skulle vara tillämplig på värdepapperscentralen som helhet. Vid kalibreringen av tröskelvärdet bör hänsyn också tas till behovet av att undvika en oavsiktlig övergång från avveckling i centralbankspengar.

(38)

I egenskap av organ med särskild expertis inom bankverksamhet och kreditrisker bör Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten) (EBA), som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 (12), få ansvaret att utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att fastställa ett lämpligt tröskelvärde och specificera lämpliga riskhanterings- och stabilitetskrav i samband med det. EBA bör också bedriva ett nära samarbete med medlemmarna i ECBS och med Esma. Kommissionen bör ges befogenhet att anta dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). De behöriga myndigheterna, som regelbundet övervakar tröskelvärdet, bör översända sina resultat tillsammans med underliggande uppgifter till Esma och EBA och sina resultat till ECBS-medlemmarna, särskilt för att bidra till en regelbunden rapport som EBA, i samarbete med ECBS-medlemmarna och Esma, bör utarbeta om anknutna banktjänster.

(39)

Värdepapperscentraler, inbegripet de som har auktoriserats att tillhandahålla anknutna banktjänster, och utsedda kreditinstitut bör täcka relevanta risker i sin riskhantering och inom sin stabilitetsram. För att täcka dessa risker bör det bland annat alltid finnas tillräckligt med kvalificerade likvida resurser i alla relevanta valutor, och stresscenarier bör vara tillräckligt starka. Värdepapperscentralerna bör även säkerställa att motsvarande likviditetsrisker hanteras och täcks av mycket tillförlitliga finansieringsarrangemang med kreditvärdiga institut, dessa arrangemang bör vara bindande eller tillförlitliga på liknande sätt. Värdepapperscentraler som tillhandahåller anknutna banktjänster bör också ha särskilda regler och förfaranden för att hantera potentiella kredit-, likviditets- och koncentrationsrisker som härrör från tillhandahållandet av dessa tjänster. EBA bör utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att uppdatera de befintliga tekniska standarderna för tillsyn för att ta hänsyn till dessa ändringar av stabilitetskraven. Detta skulle göra det möjligt för kommissionen att göra nödvändiga ändringar i syfte att klargöra de krav som anges i sådana tekniska standarder för tillsyn, t.ex. de som rör hantering av potentiella likviditetsbrister.

(40)

En tidsfrist på bara en månad för relevanta myndigheter och behöriga myndigheter att avge ett motiverat yttrande om auktorisationen att tillhandahålla anknutna banktjänster har visat sig vara alltför kort för att de ska kunna göra en underbyggd analys. Därför bör en tidsfrist på två månader föreskrivas i denna förordning.

(41)

För att ge värdepapperscentraler som är etablerade i unionen och värdepapperscentraler från tredjeländer tillräckligt med tid att ansöka om auktorisation och erkännande av sin verksamhet sköts datumet för tillämpningen av kraven på auktorisation och erkännande i förordning (EU) nr 909/2014 inledningsvis upp till dess att beslut hade fattats i frågan enligt den förordningen. Tillräckligt med tid har förflutit sedan den förordningen trädde i kraft. Därför bör dessa krav nu börja gälla för att, å ena sidan, säkerställa att likvärdiga villkor gäller för de värdepapperscentraler som erbjuder tjänster med anknytning till finansiella instrument som har utfärdats enligt rätten i en medlemsstat och för att, å andra sidan, säkerställa att myndigheterna på unionsnivå och nationell nivå har de uppgifter som de behöver för att säkerställa skyddet av investerare och övervaka den finansiella stabiliteten.

(42)

I förordning (EU) nr 909/2014 krävs för närvarande att Esma i samarbete med EBA, nationella behöriga myndigheter och relevanta myndigheter utarbetar årliga rapporter om tolv ämnen och lämnar in dessa rapporter årligen till kommissionen. Detta krav är oproportionellt med tanke på att vissa ämnen inte behöver uppdateras årligen. Intervallet för rapporterna och deras antal bör därför ändras för att minska bördan på Esma och de behöriga myndigheterna, varvid det dock samtidigt bör säkerställas att kommissionen får de uppgifter som den behöver för att se över genomförandet av förordning (EU) nr 909/2014. Med tanke på de ändringar av avvecklingsdisciplinsystemet i förordning (EU) nr 909/2014 som införs genom den här förordningen är det dock lämpligt att kräva att Esma regelbundet utarbetar rapporter till kommissionen i vissa ytterligare ämnen, såsom åtgärder som vidtagits av behöriga myndigheter för att hantera situationer där en värdepapperscentrals avvecklingseffektivitet under en sexmånadersperiod är betydligt lägre än de genomsnittliga avvecklingseffektivitetsnivåer som registrerats på unionsmarknaden och möjligheten att tillämpa ytterligare regleringsverktyg för att förbättra avvecklingseffektiviteten i unionen. Dessutom bör Esma, i samarbete med medlemmarna i ECBS, också lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om den eventuella förkortningen av avvecklingscykeln som ett underlag inför möjliga framtida händelser inom det ämnet. EBA bör utarbeta en årlig rapport med inriktning på resultatet av de behöriga myndigheternas övervakning av tröskelvärdet för avveckling av kontantbetalningar. På begäran av kommissionen bör Esma tillhandahålla en kostnads-nyttoanalys som bör ligga till grund för genomförandeakten om obligatoriska ersättningsköp.

(43)

I syfte att säkerställa att denna förordning är ändamålsenlig bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen för att vid utarbetandet av parametrarna för beräkning av nivån på sanktionsavgifter ta hänsyn till varaktigheten av den uteblivna avvecklingen, nivån på uteblivna avvecklingar per klass av finansiella instrument och den effekt som låg eller negativ ränta kan ha på motparternas incitament och på uteblivna avvecklingar, och för att se över dessa parametrar och specificera de orsaker till utebliven avveckling som inte ska anses kunna hänföras till deltagarna och vilka transaktioner som inte ska betraktas som handel. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (13). För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(44)

Kommissionen bör ges befogenhet att i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget samt artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010 och i förordning (EU) nr 1095/2010 anta tekniska standarder för tillsyn som utarbetats av EBA och Esma vad gäller specifikationer för processen för obligatoriska ersättningsköp när det gäller närmare bestämmelser om överföringsmekanismen, vilka typer av transaktioner som gör ersättningsköpsprocessen onödig och på vilket sätt icke-professionella investerares särdrag ska beaktas när processen för obligatoriska ersättningsköp verkställs, den information som ska lämnas av värdepapperscentraler från tredjeland, villkoren för att en värdepapperscentrals verksamhet ska anses vara av väsentlig betydelse, de regler och förfaranden som ska fastställas av en värdepapperscentral som tillhandahåller anknutna banktjänster, närmare bestämmelser om värdepapperscentralernas mätning, övervakning, hantering och rapportering av kredit- och likviditetsrisker i samband med uppskjuten nettoavveckling, det tröskelvärde under vilket värdepapperscentraler får använda vilket kreditinstitut som helst för att avveckla kontantutbetalningarna, och de uppdaterade stabilitetskraven på likviditet och reglerna och förfarandena för kredit-, likviditets- och koncentrationsrisker när det gäller värdepapperscentraler som auktoriserats att tillhandahålla anknutna banktjänster.

(45)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av de ändringar som införs genom denna förordning, särskilt när det gäller tillämpning och tillfälligt upphävande av krav på obligatoriska ersättningsköp där sådana tillämpas, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (14). Kommissionen bör anta omedelbart tillämpliga genomförandeakter om det, i vederbörligen motiverade fall med avseende på tillämpningen och det tillfälliga upphävandet av obligatoriska ersättningsköp, är nödvändigt av tvingande skäl till skyndsamhet.

(46)

Delegerade akter och genomförandeakter som antas i enlighet med artiklarna 290 och 291 i EUF-fördraget utgör unionsrättsakter. Enligt artiklarna 127.4 och 282.5 i EUF-fördraget ska Europeiska centralbanken (ECB) höras om varje förslag till unionsrättsakt inom sitt behörighetsområde. Om samråd med ECB krävs enligt fördragen ska ECB vederbörligen höras om de delegerade akter och genomförandeakter som antas enligt denna förordning.

(47)

Eftersom målen för denna förordning, nämligen att öka värdepapperscentralernas tillhandahållande av gränsöverskridande avvecklingar, minska den administrativa bördan och kostnaderna för efterlevnad samt säkerställa att myndigheterna har tillräckligt med information för att kunna kontrollera risker, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, utan snarare, på grund av deras omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(48)

Tillämpningen av det reviderade tillämpningsområdet för reglerna för sanktionsavgifter, de nya kraven för upprättande av tillsynskollegier, anmälan från värdepapperscentraler från tredjeland om de huvudtjänster de tillhandahåller med anknytning till finansiella instrument som har utfärdats enligt rätten i en medlemsstat, de nya reglerna om uppskjuten nettoavveckling, det ändrade tröskelvärdet under vilket kreditinstitut får avveckla kontantutbetalningar för en del av värdepapperscentralernas avvecklingssystem för värdepapper samt de ändrade stabilitetskraven för kreditinstitut eller värdepapperscentraler som har auktoriserats att tillhandahålla anknutna banktjänster enligt artikel 59 i förordning (EU) nr 909/2014 bör antingen skjutas upp eller bli föremål för lämpliga övergångsbestämmelser för att invänta antagandet av de nödvändiga delegerade akterna med mer detaljerad beskrivning av kraven. Med tanke på de ändringar som införs genom denna förordning vad gäller förfarandet för friheten att tillhandahålla tjänster i en annan medlemsstat är det också lämpligt att klargöra vilka regler som bör tillämpas för värdepapperscentralers tillhandahållande av tjänster i andra medlemsstater än hemmedlemsstaten eller för inrättandet av en filial i en annan medlemsstat. Med tanke på de ändringar som införs genom denna förordning vad gäller frekvensen för och innehållet i de rapporter som Esma ska lämna till kommissionen bör tillämpningen av de bestämmelser som gäller innehållet i vissa av de rapporterna skjutas upp för att säkerställa att Esma har tillräckligt med tid för att utarbeta de nya rapporterna och att endast de rapporter som ska utarbetas enligt befintliga bestämmelser måste lämnas in senast den 30 april 2024.

(49)

Förordningarna (EU) nr 909/2014 och (EU) nr 236/2012 bör därför ändras i enlighet med detta.

1.

I artikel 2 ska punkt 1 ändras på följande sätt:

2.

I artikel 6.5 ska första och andra styckena ersättas med följande:

3.

Artikel 7 ska ersättas med följande:

(*2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).” "

4.

I artikel 12.1 ska leden b och c ersättas med följande:

5.

Artikel 17 ska ändras på följande sätt:

6.

I artikel 19 ska punkt 2 ersättas med följande:

7.

I artikel 20 ska punkt 5 ersättas med följande:

8.

Artikel 22 ska ändras på följande sätt:

9.

Följande artikel ska införas:

10.

I artikel 23 ska punkterna 2–7 ersättas med följande:

11.

Artikel 24 ska ändras på följande sätt:

12.

Följande artikel ska införas:

13.

Artikel 25 ska ändras på följande sätt:

14.

Artikel 26 ska ändras på följande sätt:

15.

Artikel 27 ska ändras på följande sätt:

16.

Följande artiklar ska införas:

(*4)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) (EUT L 302, 17.11.2009, s. 32)."

(*5)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) (EUT L 335, 17.12.2009, s. 1)."

(*6)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010 (EUT L 174, 1.7.2011, s. 1).” "

17.

I artikel 28 ska punkt 3 ersättas med följande:

18.

I artikel 29 ska följande punkt införas:

19.

Artikel 36 ska ersättas med följande:

20.

I artikel 40 ska punkt 2 ersättas med följande:

21.

I artikel 47 ska punkt 2 utgå.

22.

Följande artikel ska införas:

23.

I artikel 49.1 ska andra och tredje styckena ersättas med följande:

”Utan att det påverkar emittentens rätt enligt första stycket, ska den bolagsrätt eller annan liknande rätt i medlemsstaten enligt vilken värdepappren har utfärdats fortsätta att tillämpas. Den bolagsrätt eller annan liknande rätt i medlemsstaten enligt vilken värdepappren har utfärdats avser

Medlemsstaterna ska upprätta en förteckning över relevanta nyckelbestämmelser i sin bolagsrätt eller annan liknande rätt som avses i andra stycket. De behöriga myndigheterna ska översända denna förteckning till Esma senast den 17 januari 2025. Esma ska offentliggöra förteckningen senast den 17 februari 2025. Medlemsstaterna ska regelbundet och minst vartannat år uppdatera den förteckningen. De ska översända den uppdaterade förteckningen till Esma enligt dessa tidsintervaller. Esma ska offentliggöra den uppdaterade förteckningen. ”

24.

I artikel 52 ska punkt 1 ersättas med följande:

25.

Artikel 54 ska ändras på följande sätt:

26.

Artikel 55 ska ändras på följande sätt:

27.

Artikel 59 ska ändras på följande sätt:

28.

Artikel 60 ska ändras på följande sätt:

29.

Artikel 67 ska ändras på följande sätt:

30.

I artikel 68 ska följande punkt läggas till:

31.

Artikel 69 ska ändras på följande sätt:

32.

Artikel 72 ska utgå.

33.

Artikel 74 ska ändras på följande sätt:

34.

Artikel 75 ska ersättas med följande:

a)

Led 3, när det gäller artikel 7.3 a och b i förordning (EU) nr 909/2014.

b)

Led 13 a.

c)

Led 22, när det gäller artikel 47a.1 och 47a.2 i förordning (EU) nr 909/2014.

d)

Led 25 e.

e)

Led 27 a.