Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/850 av den 19 april 2023 om ändring av förordning (EU) 2018/1806 om fastställande av förteckningen över tredjeländer vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredjeländer vars medborgare är undantagna från detta krav (Kosovo (Denna beteckning påverkar inte ståndpunkter om Kosovos status och är i överensstämmelse med FN:s säkerhetsråds resolution 1244/1999 och med Internationella domstolens utlåtande om Kosovos självständighetsförklaring.))

(1)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1806 (2) fastställer en förteckning över de tredjeländer vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar medlemsstaternas yttre gränser och en förteckning över de tredjeländer vars medborgare är undantagna från detta krav. Innehållet i förteckningarna över tredjeländer i bilagorna I och II till den förordningen bör vara, och bör fortsätta att vara, förenliga med de kriterier som anges i den förordningen. Hänvisningar till tredjeländer för vilka situationen har förändrats i fråga om dessa kriterier bör överföras från den ena bilagan till den andra, beroende på vad som är lämpligt.

(2)

De kriterier som bör beaktas vid fastställandet, på grundval av en bedömning i varje enskilt fall, av de tredjeländer vars medborgare omfattas av eller är undantagna från viseringskravet anges i artikel 1 i förordning (EU) 2018/1806. I kriterierna ingår olaglig invandring, allmän ordning och säkerhet, ekonomiska fördelar, i synnerhet i fråga om turism och utrikeshandel, samt unionens yttre förbindelser med de berörda tredjeländerna, inbegripet i synnerhet hänsyn till de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, liksom konsekvenserna för den regionala sammanhållningen och ömsesidigheten.

(3)

Kosovo har uppfyllt kraven i sin färdplan mot ett viseringsfritt system. På grundval av en bedömning av ett antal kriterier som anges i artikel 1 i förordning (EU) 2018/1806 är det lämpligt att undanta innehavare av pass som utfärdats av Kosovo från viseringskravet när de reser till medlemsstaternas territorium. Undantaget från viseringskravet kommer att säkerställa att hela västra Balkan omfattas av samma viseringssystem.

(4)

Kosovo bör således överföras från del 2 i bilaga I till del 4 i bilaga II till förordning (EU) 2018/1806. Undantaget från viseringskravet bör vara tillämpligt endast på innehavare av biometriska pass som utfärdats av Kosovo i enlighet med Internationella civila luftfartsorganisationens (Icao) standarder. Detta undantag bör inte vara tillämpligt förrän från och med det datum då EU-systemet för reseuppgifter och resetillstånd (Etias), inrättat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1240 (3), tas i drift, eller från och med den 1 januari 2024, beroende på vilket datum som infaller först.

(5)

Utan att det påverkar medlemsstaternas ståndpunkt i fråga om Kosovos status bör, under den period som föregår det datum då undantaget från viseringskravet väl blir tillämpligt, avtal eller arrangemang om återtagande, beroende på vad som är tillämpligt, ingås med de medlemsstater som ännu inte har något sådant avtal eller arrangemang. Så snart de har ingåtts ska Kosovo fullt ut genomföra dessa avtal eller arrangemang och samtidigt iaktta principen om non-refoulement som stadfästs i konventionen angående flyktingars rättsliga ställning av den 28 juli 1951, i dess ändrade lydelse enligt New York-protokollet av den 31 januari 1967.

(6)

Kosovo har gjort betydande framsteg inom alla delar av kapitel II i dess färdplan mot ett viseringsfritt system. För att säkerställa en väl hanterad migration och en säker miljö bör Kosovo sträva efter att ytterligare anpassa sin viseringspolitik till unionens.

(7)

Undantaget från viseringskravet är avhängigt av ett fortsatt genomförande av kraven i färdplanen mot ett viseringsfritt system med Kosovo. Kommissionen ska aktivt övervaka genomförandet av dessa krav och anpassningen av viseringspolitiken genom upphävandemekanismen inom ramen för förordning (EU) 2018/1806. Unionen kan upphäva undantaget från viseringskravet i enlighet med den mekanismen, förutsatt att de villkor som anges däri är uppfyllda.

(8)

Denna förordning utgör en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Irland inte deltar i enlighet med rådets beslut 2002/192/EG (4). Irland deltar därför inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Irland.

(9)

När det gäller Island och Norge utgör denna förordning, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (5), en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1 B i rådets beslut 1999/437/EG (6).

(10)

När det gäller Schweiz utgör denna förordning, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (7), en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1 B i beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2008/146/EG (8).

(11)

När det gäller Liechtenstein utgör denna förordning, i enlighet med protokollet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (9), en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1 B i beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2011/350/EU (10).

(12)

När det gäller Cypern, och Bulgarien och Rumänien, utgör denna förordning en akt som utvecklar Schengenregelverket eller som på annat sätt har samband med detta i den mening som avses i artikel 3.1 i 2003 års anslutningsakt respektive artikel 4.1 i 2005 års anslutningsakt.

1.

I del 2 i bilaga I ska följande text utgå:

2.

I del 4 i bilaga II ska följande text läggas till:

”Kosovo (*2)  (*3)  (*4)

(*2)  Denna beteckning påverkar inte ståndpunkter om Kosovos status och är i överensstämmelse med FN:s säkerhetsråds resolution 1244/1999 och med Internationella domstolens utlåtande om Kosovos självständighetsförklaring."

(*3)  Undantaget från viseringskravet ska bara tillämpas på innehavare av biometriska pass som utfärdats av Kosovo i enlighet med Internationella civila luftfartsorganisationens (Icao) standarder."

(*4)  Undantaget från viseringskravet ska vara tillämpligt från och med det datum då EU-systemet för reseuppgifter och resetillstånd (Etias), som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1240 av den 12 september 2018 om inrättande av ett EU-system för reseuppgifter och resetillstånd (Etias) och om ändring av förordningarna (EU) nr 1077/2011, (EU) nr 515/2014, (EU) 2016/399, (EU) 2016/1624 och (EU) 2017/2226 (EUT L 236, 19.9.2018, s. 1), tas i drift, eller från och med den 1 januari 2024, beroende på vilket datum som infaller först.” "