Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/955 av den 10 maj 2023 om inrättande av en social klimatfond och om ändring av förordning (EU) 2021/1060

(1)

Parisavtalet (4), som antogs den 12 december 2015 inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) (Parisavtalet), trädde i kraft den 4 november 2016. Parisavtalets parter har enats om att hålla ökningen i den globala medeltemperaturen långt under 2 °C över förindustriell nivå samt göra ansträngningar för att begränsa temperaturökningen till 1,5 °C över förindustriell nivå. Detta åtagande har förstärkts genom antagandet inom ramen för UNFCCC av klimatpakten från Glasgow den 13 november 2021, där partskonferensen för UNFCCC, som fungerade som partsmöte för Parisavtalet, erkänner att klimatförändringarnas effekter kommer att vara mycket lägre vid en temperaturökning på 1,5 °C jämfört med 2 °C och beslutar att göra ansträngningar för att begränsa temperaturökningen till 1,5 °C.

(2)

I meddelandet från kommissionen av den 11 december 2019 med titeln Den europeiska gröna given (den europeiska gröna given) läggs en ny tillväxtstrategi fram som är inriktad på att omvandla unionen till ett hållbart, rättvist och välmående samhälle med en modern, resurseffektiv och konkurrenskraftig ekonomi, där det senast 2050 inte längre förekommer några nettoutsläpp av växthusgaser och där den ekonomiska tillväxten har frikopplats från resursförbrukningen. Den europeiska gröna given syftar också till att återställa, skydda, bevara och förbättra unionens naturkapital och skydda allmänhetens hälsa och välbefinnande mot miljörelaterade risker och effekter. Slutligen anser man att denna omställning bör vara rättvis och inkluderande, och att ingen ska lämnas utanför.

(3)

Genom antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119 (5) har unionen i lagstiftning fastställt målet om klimatneutralitet i hela ekonomin senast 2050 och målet att därefter uppnå negativa utsläpp. I den förordningen fastställs också ett bindande inhemskt unionsmål att senast 2030 minska nettoutsläppen av växthusgaser (utsläpp efter avdrag för upptag) med minst 55 % jämfört med 1990 års nivåer. Alla ekonomiska sektorer förväntas bidra till att uppnå detta mål.

(4)

Den 10–11 december 2020 ställde sig Europeiska rådet i sina slutsatser bakom ett bindande unionsmål med en inhemsk nettominskning av växthusgasutsläppen, samtidigt som vikten av rättvise- och solidaritetsaspekter och att ingen lämnas utanför betonades. Dessa slutsatser bekräftades i slutsatserna från Europeiska rådets möte av den 24–25 maj 2021, när Europeiska rådet uppmanade kommissionen att snabbt lägga fram sitt lagstiftningspaket tillsammans med en ingående granskning av de miljömässiga, ekonomiska och sociala effekterna på medlemsstatsnivå.

(5)

I handlingsplanen för den europeiska pelaren för sociala rättigheter, som godkändes i slutsatserna från Europeiska rådets möte den 24–25 juni 2021, framhålls behovet av att stärka de sociala rättigheterna och den europeiska sociala dimensionen i all unionspolitik. I princip 20 i den europeiska pelaren för sociala rättigheter anges följande: ”Var och en har rätt till väsentliga tjänster av god kvalitet, inklusive vatten, sanitära anläggningar, energi, transporter, finansiella tjänster och digitala kommunikationer. Stöd för tillgång till sådana tjänster ska finnas för dem som behöver det.”

(6)

I Portoförklaringen av den 8 maj 2021 bekräftades Europeiska rådets åtagande att arbeta för ett socialt Europa som stärker en rättvis omställning och dess beslutsamhet att fortsätta att fördjupa genomförandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter på unionsnivå och nationell nivå, med vederbörlig hänsyn till respektive befogenheter och subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.

(7)

För att genomföra åtagandet om klimatneutralitet har unionens klimat- och energilagstiftning setts över och ändrats för att påskynda minskningarna av växthusgasutsläppen.

(8)

Dessa ändringar har olika ekonomiska och sociala konsekvenser för ekonomins olika sektorer, medborgarna och medlemsstaterna. I synnerhet bör inbegripandet av växthusgasutsläpp från byggnads- och vägtransportsektorerna samt ytterligare sektorer som motsvarar industriverksamhet som inte omfattas av bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG inom tillämpningsområdet för det direktivet (6) ge ytterligare ekonomiska incitament att investera i minskad förbrukning av fossila bränslen och därigenom påskynda minskningen av växthusgasutsläppen. I kombination med andra åtgärder bör detta på medellång till lång sikt bidra till att minska energifattigdom och transportfattigdom, minska kostnaderna för byggnader och vägtransporter och, i förekommande fall, skapa nya möjligheter till arbetstillfällen av hög kvalitet och hållbara investeringar, helt i linje med målen i den europeiska gröna given.

(9)

Det krävs dock resurser för att finansiera dessa investeringar. Innan sådana investeringar har ägt rum kommer dessutom hushållens och transportanvändarnas kostnader för uppvärmning, kylning, matlagning och vägtransporter sannolikt att öka i och med att bränsleleverantörer som omfattas av skyldigheterna enligt utsläppshandelssystemet för byggnader och vägtransporter överför koldioxidkostnaderna till konsumenterna.

(10)

Klimatomställningen kommer att få ekonomiska och sociala konsekvenser som är svåra att bedöma i förväg. För att uppnå den höjda klimatambitionen kommer betydande offentliga och privata resurser att krävas. Investeringar i energieffektivitetsåtgärder samt i värmesystem som baseras på förnybar energi, såsom uppvärmning med elektriska värmepumpar, fjärrvärme och fjärrkyla och deltagande i gemenskaper för förnybar energi, är en effektiv metod för att minska importberoende och utsläpp och öka unionens motståndskraft. Särskild finansiering för att stödja utsatta hushåll, utsatta mikroföretag och utsatta transportanvändare är nödvändig.

(11)

Höjningen av priset på fossila bränslen kan i oproportionellt hög grad påverka utsatta hushåll, utsatta mikroföretag och utsatta transportanvändare som lägger en större del av sina inkomster på energi och transport, som i vissa regioner inte har tillgång till alternativa, överkomliga mobilitets- och transportlösningar och som kan sakna ekonomisk kapacitet att investera i minskad förbrukning av fossila bränslen. Geografiska särdrag, såsom öar, yttersta randområden och territorier, landsbygdsområden eller avlägsna områden, mindre tillgängliga perifera områden, bergsområden eller områden som släpar efter, kan få särskilda konsekvenser i samband med transportfattigdom för utsattheten hos hushåll, mikroföretag och transportanvändare. Därför bör dessa geografiska särdrag beaktas vid utarbetandet av åtgärder och investeringar till stöd för utsatta hushåll, utsatta mikroföretag och utsatta transportanvändare, när så är tillämpligt och relevant.

(12)

En del av intäkterna från inkluderingen av byggnader, vägtransporter och ytterligare sektorer i tillämpningsområdet för direktiv 2003/87/EG bör användas för att hantera de sociala konsekvenserna av detta, för att omställningen ska bli rättvis och inkluderande och att ingen ska lämnas utanför. Det totala beloppet för den sociala klimatfond som inrättas genom denna förordning (fonden) bör återspegla ambitionsnivån för utfasningen av fossila bränslen när växthusgasutsläpp från byggnader, vägtransporter och ytterligare sektorer inkluderas i tillämpningsområdet för direktiv 2003/87/EG.

(13)

Att använda en del av intäkterna för att ta itu med de sociala konsekvenserna av inkluderingen av byggnader, vägtransporter och ytterligare sektorer i tillämpningsområdet för direktiv 2003/87/EG är ännu mer relevant med tanke på de befintliga nivåerna av energifattigdom. Energifattigdom är en situation där hushållen inte kan få tillgång till grundläggande energitjänster som behövs för en skälig levnadsstandard och hälsa, såsom tillräcklig värme genom uppvärmning, kylning, när temperaturerna stiger, belysning och energi till elapparater. Enligt en unionsomfattande undersökning från 2021 uppgav omkring 34 miljoner européer, nästan 6,9 % av unionens befolkning, att de inte hade råd att värma upp sina hem tillräckligt. Energifattigdom är därför en stor utmaning för unionen. Subventionerade rabatter eller tillfälligt direkt inkomststöd kan ge omedelbar hjälp till hushåll som står inför energifattigdom på kort sikt, men endast riktade strukturåtgärder, särskilt byggnadsrenoveringar, inbegripet genom tillgång till energi från förnybara källor och aktivt främjande av förnybara energikällor genom informations- och upplysningsåtgärder riktade till hushållen, samt byggnadsrenoveringar som bidrar till de mål som fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/31/EU (7), kan ge varaktiga lösningar och effektivt bidra till att bekämpa energifattigdom. Det bör vara möjligt att uppdatera definitionen av energifattigdom i denna förordning för att återspegla resultatet av förhandlingarna om ett Europaparlamentets och rådets direktiv om energieffektivitet (omarbetning).

(14)

En helhetssyn på byggnadsrenoveringar som på ett mera effektivt sätt beaktar människor som riskerar utestängning, dvs. de som drabbas hårdast av energifattigdom i unionen, skulle kunna leda till minskad efterfrågan på energi. Stöd inom ramen för fonden till byggnadssektorn bör därför syfta till förbättrad energieffektivitet, som leder till minskad energiförbrukning för enskilda hushåll vilket skulle komma till uttryck i besparingar och därmed utgöra ett sätt att bekämpa energifattigdom. En översyn av direktiv 2010/31/EU skulle lägga grunden för att uppnå dessa mål och bör därför beaktas vid genomförandet av denna förordning.

(15)

Eftersom transportfattigdom ännu inte har definierats på unionsnivå bör en sådan definition införas för denna förordning. Transportfattigdom skulle kunna bli en ännu mer angelägen fråga, vilket erkänns i rådets rekommendation av den 16 juni 2022 om säkerställande av en rättvis omställning till klimatneutralitet (8), och leda till minskad tillgång till viktiga socioekonomiska verksamheter och tjänster såsom sysselsättning, utbildning eller hälso- och sjukvård, särskilt för utsatta personer och hushåll. Transportfattigdom orsakas vanligtvis av en, eller en kombination av flera, faktorer såsom låg inkomst, höga bränsleutgifter och brist på överkomlig eller tillgänglig privat transport eller kollektivtrafik. Transportfattigdom kan särskilt drabba individer och hushåll i landsbygdsområden, öområden, randområden, bergsområden, avlägsna och mindre tillgängliga områden eller mindre utvecklade regioner eller territorier, inbegripet mindre utvecklade peri-urbana zoner och de yttersta randområdena.

(16)

Fonden bör inrättas för att tillhandahålla medel till medlemsstaterna för att stödja deras politik för att hantera de sociala konsekvenserna av införandet av utsläppshandelssystemet för byggnader och vägtransporter för utsatta hushåll, utsatta mikroföretag och utsatta transportanvändare. Detta bör särskilt uppnås genom tillfälligt direkt inkomststöd och åtgärder och investeringar för att minska beroendet av fossila bränslen genom ökad energieffektivitet i byggnader, utfasning av fossila bränslen från uppvärmning och kylning av byggnader, oavsett vem som äger dessa byggnader, inklusive integrering av energi från förnybara energikällor och förbättrad tillgång till utsläppsfri och utsläppssnål mobilitet och transport till förmån för utsatta hushåll, utsatta mikroföretag och utsatta transportanvändare. Uppmärksamhet måste ägnas åt olika former av hyresbostäder, även på den privata hyresmarknaden. Ekonomiskt stöd eller skatteincitament, såsom hyresavdragsrätt för renoveringskostnader, skulle kunna ingå bland åtgärderna för att ta hänsyn till hyresgäster och personer som bor i subventionerat boende.

(17)

Varje medlemsstat bör lämna in en social klimatplan (planen) till kommissionen. Planerna bör lämnas in senast den 30 juni 2025 så att de kan behandlas noggrant och i god tid. Planerna bör ha en investeringskomponent som främjar en långsiktig lösning för att minska beroendet av fossila bränslen och skulle kunna omfatta andra åtgärder, däribland tillfälligt direkt inkomststöd för att mildra negativa effekter på inkomsterna på kortare sikt. Planerna bör ha två mål. För det första bör de ge utsatta hushåll, utsatta mikroföretag och utsatta transportanvändare de resurser som krävs för att finansiera och göra investeringar i energieffektivitet, utfasning av fossila bränslen från uppvärmning och kylning, samt utsläppsfria och utsläppssnåla fordon och mobilitet, även genom kuponger, subventioner eller räntefria lån. För det andra bör de mildra effekterna av de ökade kostnaderna för fossila bränslen för de mest utsatta grupperna och därigenom förebygga energifattigdom och transportfattigdom under övergångsperioden fram till dess att sådana investeringar har gjorts. Planerna skulle kunna bidra till en bättre tillgång till överkomliga och energieffektiva bostäder, inbegripet subventionerade sådana. Vid genomförandet av åtgärder till stöd för utsatta transportanvändare bör det vara möjligt för medlemsstaterna att prioritera stöd till utsläppsfria fordon i sina planer, förutsatt att det är en överkomlig och genomförbar lösning.

(18)

Medlemsstaterna är, i samråd med lokala och regionala myndigheter, näringslivsorganisationer, arbetsmarknadens parter och relevanta organisationer från det civila samhället, bäst lämpade att utforma, genomföra och, i förekommande fall, ändra planer som är anpassade till och inriktade på deras lokala, regionala och nationella förhållanden, deras befintliga politik på de berörda områdena och planerad användning av andra relevanta unionsmedel. Ett offentligt samråd med berörda parter bör äga rum varje gång kommissionen måste bedöma en plan. På så sätt kan de starkt skiftande omständigheterna, den särskilda kunskapen hos lokala och regionala myndigheter, näringslivsorganisationer, arbetsmarknadens parter, relevanta organisationer från det civila samhället, forsknings- och innovationsinstitutioner, berörda parter inom industrin samt företrädare för social dialog, liksom nationella förhållanden, bäst avspeglas och bidra till att det övergripande stödet till utsatta grupper blir ändamålsenligt och effektivt.

(19)

Planerna bör utformas i nära samarbete med kommissionen och utarbetas i enlighet med den mall som tillhandahålls. För att undvika alltför stora administrativa bördor bör det vara möjligt för medlemsstaterna att göra mindre justeringar av, eller korrigera skrivfel i, planerna genom en enkel anmälan av dessa ändringar till kommissionen. Mindre justeringar bör utgöra en ökning eller minskning med mindre än 5 % av ett mål som förutses i planen.

(20)

Att säkerställa att åtgärderna och investeringarna är särskilt inriktade på hushåll i energifattigdom eller utsatta hushåll, utsatta mikroföretag och utsatta transportanvändare är avgörande för en rättvis omställning till klimatneutralitet. Stödåtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser bör hjälpa medlemsstaterna att hantera de sociala konsekvenserna av utsläppshandeln inom byggnads- och vägtransportsektorerna.

(21)

I väntan på att dessa investeringar ska leda till minskade kostnader och utsläpp skulle välriktat direkt inkomststöd för utsatta hushåll och utsatta transportanvändare bidra till en minskning av energi- och mobilitetskostnaderna och stödja en rättvis omställning. Direkt inkomststöd bör ses som en tillfällig åtgärd som åtföljer utfasningen av fossila bränslen i byggnads- och transportsektorerna. Det skulle inte vara permanent eftersom det inte tar itu med de bakomliggande orsakerna till energifattigdom och transportfattigdom. Sådant stöd bör endast användas för att hantera direkt påverkan av att växthusgasutsläpp från byggnader och vägtransporter inkluderas i tillämpningsområdet för direktiv 2003/87/EG och bör inte användas för att hantera el- eller uppvärmningskostnader i samband med att kraft- och värmeproduktion inkluderas i det direktivets tillämpningsområde. Berättigandet till sådant direkt inkomststöd bör vara tidsbegränsat. Mottagare av direkt inkomststöd bör i egenskap av medlemmar i en allmän grupp av mottagare vara målgrupp för åtgärder och investeringar som syftar till att effektivt lyfta dessa mottagare ur energifattigdom och transportfattigdom. Planerna bör därför inkludera direkt inkomststöd, förutsatt att de även innehåller åtgärder eller investeringar med varaktiga effekter som är inriktade på utsatta hushåll och utsatta transportanvändare som får direkt inkomststöd.

(22)

Medlemsstaterna bör öka medvetenheten bland utsatta hushåll, utsatta mikroföretag och utsatta transportanvändare genom att erbjuda riktad, tillgänglig och överkomlig information, utbildning och rådgivning om kostnadseffektiva åtgärder och investeringar och tillgängligt stöd, inbegripet genom energibesiktningar av byggnader samt skräddarsydd energirådgivning eller skräddarsydda tjänster för mobilitetshantering.

(23)

För att beakta betydelsen av att bekämpa klimatförändringar i överensstämmelse med Parisavtalets åtaganden och åtagandet om Förenta nationernas mål för hållbar utveckling är åtgärderna och investeringarna inom ramen för denna förordning avsedda att ligga i linje med målet att minst 30 % av unionsbudgetens totala belopp enligt den fleråriga budgetramen för åren 2021–2027, som fastställs i rådets förordning (EU, Euratom) 2020/2093 (9) (budgetramen 2021–2027), och av det totala beloppet av Europeiska unionens återhämtningsinstrument, som inrättas genom rådets förordning (EU) 2020/2094 (10), och minst 37 % av det totala beloppet av faciliteten för återhämtning och resiliens, som inrättas genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/241 (11) bör anslås för integrering av klimatmålen. Åtgärderna och investeringarna enligt denna förordning är även avsedda att ligga i linje med ambitionen att anslå 7,5 % av de årliga utgifterna inom den fleråriga budgetramen 2021–2027 till mål för den biologiska mångfalden 2024 och 10 % av de årliga utgifterna inom den fleråriga budgetramen 2021–2027 till mål för den biologiska mångfalden år 2026 och 2027, samtidigt som hänsyn tas till de befintliga överlappningarna mellan klimatmålen och målen för den biologiska mångfalden.

För det ändamålet bör den metod som anges i bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1060 (12) användas för att spåra fondens utgifter. Fonden bör stödja åtgärder och investeringar som till fullo respekterar unionens standarder och prioriteringar för klimat och miljö och principen om att inte orsaka betydande skada i den mening som avses i artikel 17 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 (13). Endast sådana åtgärder och investeringar bör ingå i planerna. Åtgärder för direkt inkomststöd bör som regel anses ha en obetydlig förutsebar påverkan på miljömålen och därför anses vara förenliga med principen om att inte orsaka betydande skada. Kommissionen bör utfärda teknisk vägledning till medlemsstaterna i god tid före utarbetandet av planerna. I vägledningen bör det förklaras hur åtgärderna och investeringarna ska göras förenliga med principen om att inte orsaka betydande skada.

(24)

Kvinnor drabbas oproportionellt hårt av energifattigdom och transportfattigdom, särskilt ensamstående mödrar, som utgör 85 % av ensamförälderfamiljerna, samt ensamstående kvinnor, kvinnor med funktionsnedsättning och äldre kvinnor som lever ensamma. Dessutom har kvinnor andra och mer komplexa mobilitetsmönster. Ensamförälderfamiljer med underhållsberättigade barn löper särskilt stor risk att drabbas av barnfattigdom. Jämställdhet och lika möjligheter för alla och integrering av dessa mål samt rätten till tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning bör upprätthållas och främjas under hela utarbetandet och genomförandet av planer för att säkerställa att ingen hamnar utanför.

(25)

Aktiva kunder, medborgarenergigemenskaper och peer-to-peer-handel med förnybar energi kan hjälpa medlemsstaterna att uppnå målen i denna förordning genom en nedifrån-och-upp-strategi som initieras av medborgarna. De stärker och engagerar konsumenterna och gör det möjligt för vissa grupper av hushållskunder att delta i åtgärder och investeringar för energieffektivitet, stöder hushållens användning av förnybar energi och bidrar samtidigt till att bekämpa energifattigdom. Medlemsstaterna bör därför främja den roll som medborgarenergigemenskaper och gemenskaper för förnybar energi spelar, och anse dem som berättigade stöd från fonden.

(26)

Medlemsstaterna bör i planerna inkludera de åtgärder och investeringar som ska finansieras, de beräknade kostnaderna för dessa åtgärder och investeringar samt det nationella bidraget. När medlemsstaterna lämnar in sina planer bör de redovisa de beräknade totala kostnaderna exklusive mervärdesskatt (moms) för att möjliggöra jämförbarhet mellan planerna. Planerna bör också innehålla viktiga delmål och mål så att det faktiska genomförandet av åtgärderna och investeringarna kan bedömas.

(27)

Fonden och planerna ska vara förenliga med och bygga på de planerade reformerna och de åtaganden som medlemsstaterna gjort inom ramen för uppdateringen av sina integrerade nationella energi- och klimatplaner, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1999 (14), inom ramen för Europaparlamentets och rådets direktiv om energieffektivitet (omarbetning), inom ramen för handlingsplanen för den europeiska pelaren för sociala rättigheter, inom ramen för sammanhållningspolitiska program i enlighet med förordning (EU) 2021/1060, inom ramen för territoriella planer för en rättvis omställning i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1056 (15), inom ramen för planer för återhämtning och resiliens i enlighet med förordning (EU) 2021/241, inom ramen för moderniseringsfonden, som fastställs i artikel 10d i direktiv 2003/87/EG, och inom ramen för medlemsstaternas långsiktiga byggnadsrenoveringsstrategier i enlighet med direktiv 2010/31/EU. För att säkerställa en effektiv förvaltning bör informationen i planerna, i tillämpliga fall, vara förenlig med dessa lagstiftningsakter och planer.

(28)

För en effektivare planering bör medlemsstaterna i sina planer ange konsekvenserna av att skjuta upp det utsläppshandelssystem som inrättats i enlighet med kapitel IVa i direktiv 2003/87/EG, i enlighet med artikel 30k i det direktivet. I detta syfte bör all relevant information som ska ingå i planen åtskiljas noggrant genom att den delas upp i två scenarier, nämligen genom att beskriva och kvantifiera de nödvändiga anpassningarna av åtgärderna, investeringarna, delmålen, målen, storleken på det nationella bidraget och andra relevanta delar av planen.

(29)

Unionen bör stödja medlemsstaterna med finansiella medel för genomförandet av deras planer genom fonden. Betalningar från fonden bör villkoras av att de delmål och mål som ingår i planerna uppnås. Detta skulle göra det möjligt att ta hänsyn till nationella omständigheter och prioriteringar och samtidigt förenkla finansieringen och underlätta integreringen av finansieringen inom ramen för fonden med andra nationella utgiftsprogram, och samtidigt garantera unionsutgifternas effekt och integritet.

(30)

Fonden bör undantagsvis och tillfälligt finansieras genom intäkterna från auktioneringen av 50 miljoner utsläppsrätter enligt artikel 10a.8b i direktiv 2003/87/EG, 150 miljoner utsläppsrätter enligt artikel 30d.3 i det direktivet och en volym ytterligare utsläppsrätter enligt artikel 30d.4 i det direktivet, vilket bör utgöra externa inkomster avsatta för särskilda ändamål. I princip bör ett högsta belopp på 65 000 000 000 EUR göras tillgängligt för genomförandet av fonden för perioden 2026–2032. Kommissionen ska säkerställa auktionering av utsläppsrätter som omfattas av kapitel IVa i det direktivet. Om det utsläppshandelssystem som inrättats i enlighet med det kapitlet skjuts upp till 2028 enligt artikel 30k i det direktivet bör det högsta belopp som är tillgängligt för genomförandet av fonden vara 54 600 000 000 EUR. Det beloppet och de årliga beloppen återspeglar ett större finansieringsbehov vid fondens start. Det högsta anslaget bör beräknas för varje medlemsstat i enlighet med en fördelningsmetod som särskilt ger ytterligare stöd till de medlemsstater som påverkas mer av att växthusgasutsläpp från byggnader och vägtransporter inkluderas i tillämpningsområdet för direktiv 2003/87/EG. Med tanke på att de externa inkomsterna avsatta för särskilda ändamål ska göras tillgängliga efter auktionering av utsläppsrätter enligt artiklarna 10a.8b, 30d.3 och 30d.4 i direktiv 2003/87/EG är det nödvändigt att föreskriva ett undantag från artikel 22.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (16) för att unionen varje år ska kunna göra åtaganden för de belopp som krävs för betalningar till medlemsstaterna i enlighet med den här förordningen för att täcka anslag som motsvarar inkomster avsatta för särskilda ändamål.

(31)

Medlemsstaterna bör bidra med minst 25 % av de beräknade totala kostnaderna för sina planer.

(32)

Budgetåtagandena bör när det är lämpligt kunna delas upp i årliga delåtaganden. De avtal med medlemsstater som utgör enskilda rättsliga åtaganden bör bland annat ta hänsyn till den händelse som avses i artikel 30k i direktiv 2003/87/EG och som kunde orsaka en försening på ett år av inledandet av utsläppshandeln för byggnader, vägtransporter och ytterligare sektorer. Dessa avtal bör också ta hänsyn till eventuella finansiella risker för unionen, som kan kräva en ändring av de enskilda rättsliga åtagandena, på grund av särdragen hos den tillfälliga och exceptionella finansieringen av fonden genom externa inkomster avsatta för särskilda ändamål från utsläppsrätter i utsläppshandelssystemet.

(33)

För att säkerställa ytterligare medel för fonden bör medlemsstaterna kunna begära en överföring av medel till fonden från de sammanhållningspolitiska programmen inom ramen för delad förvaltning, som inrättats genom förordning (EU) 2021/1060, på de villkor som anges i den förordningen. För att ge medlemsstaterna tillräcklig flexibilitet vid genomförandet av sina anslag inom ramen för fonden bör det vara möjligt att överföra medel från deras årliga anslag till fonder inom ramen för delad förvaltning enligt förordning (EU) 2021/1060, upp till ett tak på 15 %. För att minska den administrativa börda som följer av successiva överföringar av medel från deras årliga ekonomiska anslag från fonden till fonder inom ramen för delad förvaltning som omfattas av förordning (EU) 2021/1060 bör motsvarande ändring av ett eller flera program i princip krävas endast en gång, på vissa villkor för att säkerställa en effektiv finansiell kontroll. Det bör vara möjligt att göra ytterligare överföringar under de följande åren genom att anmäla redovisningarna i tabellform till kommissionen, förutsatt att ändringarna uteslutande avser en ökning av de finansiella resurserna, utan några ytterligare ändringar av det berörda programmet.

(34)

Fonden bör stödja åtgärder som respekterar additionalitetsprincipen för unionsfinansiering. Fonden bör inte ersätta återkommande nationella utgifter, utom i vederbörligen motiverade fall, inbegripet betalningar av kostnader för åtgärder för tekniskt stöd som anges i planerna.

(35)

För att säkerställa effektiv, transparent och enhetlig tilldelning av medel och för att upprätthålla principen om sund ekonomisk förvaltning bör åtgärder enligt denna förordning vara förenliga med och komplettera pågående unionsprogram, nationella och, i förekommande fall, regionala program samtidigt som man undviker dubbelfinansiering från fonden och andra unionsprogram av samma utgifter. Framför allt bör kommissionen och medlemsstaterna, i alla skeden av förfarandet, säkerställa effektiv samordning för att säkerställa enhetlighet, samstämmighet, komplementaritet och synergi mellan olika finansieringskällor. Medlemsstaterna bör i detta syfte vara skyldiga att lägga fram relevant information om befintlig eller planerad unionsfinansiering när de lämnar in sina planer till kommissionen. Ekonomiskt stöd inom ramen för fonden bör ges utöver det stöd som ges inom ramen för andra unionsprogram och unionsinstrument. Åtgärder och investeringar som finansieras inom ramen för fonden bör kunna ta emot finansiering från andra unionsprogram och unionsinstrument, under förutsättning att sådant stöd inte täcker samma kostnad.

(36)

Utbetalningarna bör göras på grundval av ett kommissionsbeslut som godkänner utbetalningen till den berörda medlemsstaten. Det är därför nödvändigt att göra undantag från artikel 116.2 i förordning (EU, Euratom) 2018/1046, så att betalningsfristen kan börja löpa från och med dagen för kommissionens meddelande till den berörda medlemsstaten om det beslutet och inte från den dag då en begäran om utbetalning mottas.

(37)

Efter en analys av alla betalningsansökningar som mottagits i en viss omgång, och om de inkomster som avsatts för fonden i enlighet med artikel 30d.4 i direktiv 2003/87/EG inte är tillräckliga för att täcka de betalningsansökningar lämnats in av medlemsstaterna, bör kommissionen betala medlemsstaterna proportionellt för att säkerställa likabehandling av medlemsstaterna. Vid följande omgång av betalningsansökningar bör kommissionen prioritera betalning till de medlemsstater som har försenade betalningar från den föregående omgången betalningsansökningar, och först i efterhand betala de nyinlämnade betalningsansökningarna.

(38)

För att underlätta utarbetandet av planerna och säkerställa transparenta regler för övervakning och utvärdering bör förteckningen över gemensamma indikatorer och mallen för planerna ingå i bilagorna till denna förordning. Det bör vara möjligt för medlemsstaterna att använda relevanta gemensamma indikatorer för att fastställa delmål och mål i sina planer. Förteckningen över gemensamma indikatorer bör innehålla de gemensamma indikatorerna för rapportering om framsteg och för övervakning och utvärdering av planernas och fondens genomförande.

(39)

Fonden bör genomföras i enlighet med principen om sund ekonomisk förvaltning, inbegripet effektivt förebyggande och lagföring av bedrägerier, däribland skattebedrägeri, skatteundandragande, korruption och intressekonflikter. Fonden omfattas av en generell villkorlighetsordning för skydd av unionsbudgeten vid överträdelser av rättsstatens principer i medlemsstaterna, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2020/2092 (17).

(40)

För att få till stånd en sund ekonomisk förvaltning, samtidigt som fondens resultatbaserade karaktär respekteras, bör särskilda regler fastställas för budgetåtaganden, utbetalningar, avbrytande, återkrav av medel och hävande av överenskommelser om ekonomiskt stöd. Medlemsstaterna bör vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att användningen av medel i samband med åtgärder som stöds av fonden är förenlig med tillämplig unionsrätt och nationell rätt. Medlemsstaterna bör, i tillämpliga fall, säkerställa att sådant stöd beviljas i enlighet med unionens regler om statligt stöd. De bör särskilt säkerställa att bedrägerier, korruption och intressekonflikter förebyggs, upptäcks och korrigeras och att dubbelfinansiering från fonden och andra unionsprogram undviks. Överenskommelser om ekonomiskt stöd bör kunna avbrytas och hävas, och anslaget kunna minskas och återkrävas om den berörda medlemsstaten inte genomför planen på ett tillfredsställande sätt, eller vid allvarliga oriktigheter, nämligen bedrägerier, korruption och intressekonflikter i samband med de åtgärder som stöds av fonden eller vid ett allvarligt åsidosättande av skyldigheter enligt de överenskommelser som rör ekonomiskt stöd. Vid uppsägning av ett avtal om ekonomiskt stöd eller minskning och återkrävande av ett ekonomiskt anslag bör dessa belopp tilldelas medlemsstaterna senast den 31 december 2033 i enlighet med de regler för fördelning av utsläppsrätter som anges i artikel 30d.5 i direktiv 2003/87/EG. Lämpliga kontradiktoriska förfaranden bör inrättas för att säkerställa att kommissionens beslut avseende avbrytande och återkrav av utbetalda belopp eller hävande av överenskommelser om ekonomiskt stöd respekterar medlemsstaternas rätt att lämna synpunkter.

(41)

Kommissionen bör säkerställa att unionens ekonomiska intressen skyddas effektivt. Det åligger huvudsakligen medlemsstaten själv att säkerställa att fonden genomförs på ett sätt som är förenligt med relevant unionsrätt och nationell rätt, men kommissionen bör kunna få tillräckliga försäkringar från medlemsstaterna om detta. När fonden genomförs bör medlemsstaterna därför säkerställa ett effektivt och ändamålsenligt internt kontrollsystem, och de bör återkräva belopp som utbetalats felaktigt eller använts felaktigt. För det ändamålet bör medlemsstaterna kunna förlita sig på sina ordinarie nationella system för budgetförvaltning. Medlemsstater bör samla in, registrera och i ett elektroniskt system lagra standardiserade kategorier av uppgifter och information som gör det möjligt att förebygga, upptäcka och korrigera allvarliga oriktigheter vad avser de åtgärder och investeringar som stöds av fonden, dvs. bedrägerier, korruption och intressekonflikter. Kommissionen bör tillhandahålla ett informations- och övervakningssystem som inbegriper ett gemensamt datautvinnings- och riskgraderingsverktyg, för tillgång till och analys av dessa uppgifter och denna information. Kommissionen bör uppmuntra användningen av detta informations- och övervakningssystem med avsikten att det ska tillämpas allmänt av medlemsstaterna.

(42)

Kommissionen, Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf), revisionsrätten och, i tillämpliga fall, Europeiska åklagarmyndigheten (Eppo) bör kunna använda informations- och övervakningssystemet inom ramen för sina befogenheter och rättigheter.

(43)

Medlemsstaterna och kommissionen bör endast ha rätt att behandla personuppgifter när det är nödvändigt för att säkerställa beviljande av ansvarsfrihet, revision och kontroll, information, kommunikation och offentliggörande avseende användningen av medel i samband med åtgärder för genomförande inom ramen för fonden. Personuppgifterna bör behandlas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 (18) eller Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 (19) beroende på vilken som är tillämplig.

(44)

I enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046, Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 (20) samt rådets förordningar (EG, Euratom) nr 2988/95 (21), (Euratom, EG) nr 2185/96 (22), och (EU) 2017/1939 (23) ska unionens ekonomiska intressen skyddas genom proportionella åtgärder, inbegripet åtgärder avseende förebyggande, upptäckt, korrigering och utredning av bedrägerier, korruption och intressekonflikter samt, i tillämpliga fall, påförande av administrativa sanktioner. I enlighet med förordningarna (Euratom, EG) nr 2185/96 och (EU, Euratom) nr 883/2013 har Olaf befogenhet att göra administrativa utredningar, inklusive kontroller och inspektioner på plats, för att fastställa om det har förekommit bedrägerier, korruption, intressekonflikter eller annan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen.

I enlighet med förordning (EU) 2017/1939 har Eppo befogenhet att utreda och lagföra bedrägerier, korruption, intressekonflikter och andra brott som skadar unionens ekonomiska intressen enligt vad som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 (24). I enlighet med förordning (EU, Euratom) 2018/1046 ska varje person eller enhet som mottar medel från unionen samarbeta till fullo för att skydda unionens ekonomiska intressen, bevilja kommissionen, Olaf, revisionsrätten och, när det gäller de medlemsstater som deltar i fördjupat samarbete enligt förordning (EU) 2017/1939, Eppo de rättigheter och den tillgång som krävs och säkerställa att tredje parter som är involverade i förvaltningen av medel från unionen beviljar likvärdiga rättigheter.

(45)

Övergripande finansiella regler som antagits av Europaparlamentet och rådet i enlighet med artikel 322 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) är tillämpliga på denna förordning. Dessa regler fastställs i förordning (EU, Euratom) 2018/1046 och anger särskilt bestämmelser om uppställningen och genomförandet av unionens budget genom bidrag, upphandling, priser och indirekt förvaltning samt föreskriver kontroller av ansvaret hos aktörer i budgetförvaltningen. Regler som antas i enlighet med artikel 322 i EUF-fördraget innefattar även en generell villkorlighetsordning för skydd av unionsbudgeten.

(46)

Förordning (EU) 2021/1060 bör ändras i enlighet med detta.

(47)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att bidra till en socialt rättvis omställning till klimatneutralitet genom att hantera de sociala konsekvenserna av att inkludera växthusgasutsläpp från byggnader och vägtransporter i tillämpningsområdet för direktiv 2003/87/EG, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av dess omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.