Regulation (EU) 2023/956

(EU)

Inledning och skäl

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 192.1,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande ¹,

med beaktande av Regionkommitténs yttrande ²,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet ³, och

av följande skäl:

I sitt meddelande av den 11 december 2019 med titeln Den europeiska gröna given lade kommissionen fram en ny tillväxtstrategi. Syftet med denna strategi är att omvandla unionen till ett rättvist och välmående samhälle med en modern, resurseffektiv och konkurrenskraftig ekonomi, där det senast 2050 inte längre förekommer några nettoutsläpp (utsläpp efter avdrag för upptag) av växthusgaser och där den ekonomiska tillväxten är frikopplad från resursanvändningen. Den europeiska gröna given syftar till att skydda, bevara och förbättra unionens naturkapital och skydda medborgarnas hälsa och välbefinnande mot miljörelaterade risker och effekter. Samtidigt måste omställningen vara rättvis och inkluderande, och ingen får lämnas utanför. Kommissionen tillkännagav också i sitt meddelande av den 12 maj 2021 med titeln Vägen till en frisk planet för alla – EU-handlingsplan: Med sikte på nollförorening av luft, vatten och mark främjandet av relevanta instrument och incitament för att bättre genomföra principen att förorenaren betalar som anges i artikel 191.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och därmed slutföra utfasningen av ”gratis förorening” i syfte att maximera synergierna mellan utfasning av fossila bränslen och nollföroreningsambitionen.

Parisavtalet ⁴, som antogs den 12 december 2015 inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) (Parisavtalet), trädde i kraft den 4 november 2016. Parterna i Parisavtalet har enats om att hålla ökningen i den globala medeltemperaturen långt under 2 °C över förindustriell nivå och att göra ansträngningar för att begränsa temperaturökningen till 1,5 °C över förindustriell nivå. I klimatpakten från Glasgow, som antogs den 13 november 2021, konstaterade partskonferensen för UNFCCC, i sin funktion som partsmöte för Parisavtalet, också att en begränsning av ökningen i den globala medeltemperaturen till 1,5 °C över förindustriell nivå avsevärt skulle minska riskerna och konsekvenserna från klimatförändringarna och den åtog sig att före utgången av 2022 stärka målen för 2030 för att minska ambitionsgapet.

Det centrala i den europeiska gröna given är att ta itu med klimatutmaningen och andra miljöproblem och att uppnå målen i Parisavtalet. Den europeiska gröna givens värde har bara ökat mot bakgrund av covid-19-pandemins mycket allvarliga effekter på unionsmedborgarnas hälsa och ekonomiska välstånd.

Unionen har åtagit sig att senast 2030 minska unionens nettoutsläpp av växthusgaser i hela ekonomin med minst 55 % jämfört med 1990 års nivåer, i enlighet med vad som anges i inlagan till UNFCCC på Europeiska unionens och dess medlemsstaters vägnar om uppdateringen av Europeiska unionens och dess medlemsstaters nationellt fastställda bidrag.

I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119 ⁵ fastställs målet om klimatneutralitet i hela ekonomin senast 2050 genom lagstiftning. I den förordningen fastställs också ett bindande inhemskt unionsmål att minska nettoutsläppen av växthusgaser (utsläpp efter avdrag för upptag) med minst 55 % jämfört med 1990 års nivåer senast 2030.

Den särskilda rapporten 2018 från FN:s klimatpanel (IPCC) om effekterna av globala temperaturökningar på 1,5 °C över förindustriella nivåer och relaterade globala utsläppsvägar för växthusgaser utgör en stark vetenskaplig grund för att bekämpa klimatförändringen och visar behovet av att intensifiera klimatåtgärderna. Rapporten bekräftar att växthusgasutsläppen snabbt måste minskas för att minska sannolikheten för extrema väderhändelser, och att klimatförändringen måste begränsas till en global temperaturökning på 1,5 °C. Om vägar för begränsning som är förenliga med att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 °C över förindustriella nivåer inte snabbt aktiveras måste dessutom mycket dyrare och mer komplexa anpassningsåtgärder vidtas för att undvika effekterna av högre nivåer av global uppvärmning. Bidrag från arbetsgrupp I till IPCC:s sjätte utvärderingsrapport med titeln ”Climate Change 2021: Physical Science Basis” (Klimat i förändring 2021: Den naturvetenskapliga grunden) påminner om att klimatförändringarna redan påverkar alla regioner på jorden och beräknar att klimatförändringarna under de kommande årtiondena kommer att öka i alla regioner. I den rapporten betonas att det utan omedelbara, snabba och storskaliga minskningar av utsläppen av växthusgaser kommer att vara omöjligt att begränsa uppvärmningen till nära 1,5 °C eller ens 2 °C.

Unionen har bedrivit en ambitiös klimatpolitik och infört ett regelverk för att uppnå sitt mål för minskade växthusgasutsläpp senast 2030. Den lagstiftning som genomför detta mål består bland annat av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG ⁶, som inrättar ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom unionen (EU:s utsläppshandelssystem) och ger harmoniserad prissättning av växthusgasutsläpp på unionsnivå för energiintensiva sektorer och delsektorer, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/842 ⁷, som inför nationella mål för minskning av växthusgasutsläppen senast 2030, och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/841 ⁸, enligt vilken medlemsstaterna ska kompensera växthusgasutsläpp från markanvändning med upptag av växthusgaser från atmosfären.

Unionen har visserligen avsevärt minskat sina inhemska växthusgasutsläpp men växthusgasutsläppen kopplade till import till unionen har ökat, och de undergräver därmed unionens ansträngningar för att minska sitt globala avtryck när det gäller växthusgasutsläpp. Unionen har ett ansvar att fortsätta att spela en ledande roll inom ramen för globala klimatåtgärder.

Så länge ett betydande antal av unionens internationella partner har politiska strategier som inte når samma ambitionsnivå för klimatet finns det en risk för koldioxidläckage. Koldioxidläckage uppstår om företag inom vissa industrisektorer eller delsektorer, på grund av kostnader i samband med klimatpolitiken, överför produktion till andra länder eller om import från dessa länder ersätter likvärdiga men mindre intensiva produkter med avseende på växthusgasutsläpp. Sådana situationer skulle kunna leda till en ökning av de totala globala utsläppen och därmed äventyra den minskning av växthusgasutsläpp som är akut nödvändig för att världen ska kunna hålla ökningen av den globala medeltemperaturen klart under 2 °C över förindustriell nivå, och fortsätta ansträngningarna för att begränsa temperaturökningen till 1,5 °C över förindustriell nivå. I takt med att unionen höjer sina klimatambitioner skulle denna risk för koldioxidläckage kunna undergräva effektiviteten i unionens åtgärder för utsläppsminskning.

Initiativet om en mekanism för koldioxidjustering vid gränsen (CBAM) är en del av 55 %-lagstiftningspaketet. CBAM är en väsentlig del av unionens verktygslåda för att uppnå målet om en klimatneutral union senast 2050 i linje med Parisavtalet genom att hantera riskerna för koldioxidläckage till följd av unionens höjda klimatambition. CBAM förväntas också bidra till att främja utfasningen av fossila bränslen i tredjeländer.

Befintliga mekanismer för att hantera risken för koldioxidläckage i sektorer eller delsektorer där en sådan risk finns är den gratis tilldelningen under en övergångsperiod av utsläppsrätter inom ramen för EU:s utsläppshandelssystem och ekonomiska åtgärder för att kompensera för indirekta utsläppskostnader som uppstår genom att kostnader för växthusgasutsläpp förs vidare till elpriserna. Dessa mekanismer föreskrivs i artikel 10a.6 respektive 10b i direktiv 2003/87/EG. Gratis tilldelning av utsläppsrätter inom ramen för EU:s utsläppshandelssystem till aktörer med bäst utsläppsprestanda har varit politiskt instrument för vissa industrisektorer för att hantera risken för koldioxidläckage. Sådan gratis tilldelning försvagar dock den prissignal som systemet ger, jämfört med full auktionering, vilket påverkar incitamenten för investeringar med syftet att ytterligare minska växthusgasutsläppen.

CBAM syftar till att ersätta dessa befintliga mekanismer genom att hantera risken för koldioxidläckage på ett annat sätt, nämligen genom att säkerställa likvärdig koldioxidprissättning för importerade och inhemska produkter. För att säkerställa en gradvis övergång från det nuvarande systemet med gratis utsläppsrätter till CBAM bör CBAM införas successivt samtidigt som gratis utsläppsrätter i sektorer som omfattas av CBAM fasas ut. Den kombinerade tillämpningen av gratis tilldelning av utsläppsrätter inom ramen för EU:s utsläppshandelssystem och av CBAM under övergångsperioden bör under inga omständigheter leda till en förmånligare behandling av unionsvaror jämfört med varor som importeras till unionens tullområde.

Koldioxidpriset stiger och företagen behöver långsiktig synlighet, förutsägbarhet och rättssäkerhet för att kunna fatta sina beslut om investeringar i utfasningen av fossila bränslen i industriprocesser. För att stärka den rättsliga ramen för bekämpning av koldioxidläckage bör därför en tydlig väg fastställas för en gradvis ytterligare utvidgning av CBAM:s tillämpningsområde till produkter, sektorer och delsektorer som löper risk för koldioxidläckage.

Syftet med CBAM är att förebygga risken för koldioxidläckage, men denna förordning kommer också att uppmuntra producenter från tredjeländer att använda teknik som är mer effektiv när det gäller minskning av växthusgaser så att färre genereras. Därför förväntas CBAM på ett ändamålsenligt sätt stödja minskningar av växthusgasutsläpp i tredjeländer.

Som ett instrument för att förhindra koldioxidläckage och minska växthusgasutsläppen bör CBAM säkerställa att importerade produkter omfattas av ett regelverk som tillämpar koldioxidkostnader som är likvärdiga med dem som betalas inom ramen för EU:s utsläppshandelssystem, vilket resulterar i ett koldioxidpris för importprodukter som är likvärdigt med koldioxidpriset för inhemska produkter. CBAM är en klimatåtgärd som bör stödja minskningen av de globala växthusgasutsläppen och förebygga risken för koldioxidläckage, samtidigt som förenlighet med Världshandelsorganisationens lagstiftning säkerställs.

Denna förordning bör tillämpas på varor som importeras till unionens tullområde från tredjeländer, utom när deras produktion redan omfattas av EU:s utsläppshandelssystem genom tillämpningen av detta system på tredjeländer eller territorier, eller när produktionen omfattas av ett system för koldioxidprissättning som är helt länkat till EU:s utsläppshandelssystem.

I syfte att säkerställa att övergången till en koldioxidneutral ekonomi kontinuerligt åtföljs av ekonomisk och social sammanhållning bör vid en framtida översyn av denna förordning särdragen och de särskilda begränsningarna hos de yttersta randområden som avses i artikel 349 i EUF-fördraget samt hos ö-stater som ingår i unionens tullområde beaktas, utan att integriteten och sammanhanget hos unionsrätten, inklusive den inre marknaden och den gemensamma politiken, undergrävs.

I syfte att förebygga risken för koldioxidläckage i offshoreanläggningar bör denna förordning tillämpas på varor, eller förädlade produkter från dessa varor som är resultatet av förfarandet för aktiv förädling, som förs till en konstgjord ö, en fast eller flytande struktur eller någon annan struktur på kontinentalsockeln eller i en medlemsstats exklusiva ekonomiska zon om den kontinentalsockeln eller den exklusiva ekonomiska zonen gränsar till unionens tullområde. Kommissionen bör tilldelas genomförandebefogenheter för att fastställa närmare villkor för tillämpningen av CBAM på sådana varor.

De växthusgasutsläpp som bör vara föremål för CBAM bör motsvara de växthusgasutsläpp som omfattas av bilaga I till direktiv 2003/87/EG, dvs. koldioxid samt, i tillämpliga fall, dikväveoxid och perfluorkolväten. CBAM bör inledningsvis tillämpas på direkta utsläpp av dessa växthusgaser från tidpunkten för produktionen av varor fram till importen av dessa varor till unionens tullområde, vilket motsvarar tillämpningsområdet för EU:s utsläppshandelssystem för att säkerställa samstämmighet. CBAM bör också tillämpas på indirekta utsläpp. Dessa indirekta utsläpp är utsläpp från produktion av el som används för att producera de varor som denna förordning tillämpas på. Införandet av indirekta utsläpp skulle ytterligare öka CBAM:s miljöeffektivitet och dess ambition att bidra till kampen mot klimatförändringarna. Indirekta utsläpp bör dock inledningsvis inte beaktas för de varor för vilka det i unionen tillämpas ekonomiska åtgärder som kompenserar för indirekta utsläppskostnader till följd av kostnader för växthusgasutsläpp som förs vidare till elpriserna. Dessa varor anges i bilaga II till denna förordning. Framtida översyner av EU:s utsläppshandelssystem i direktiv 2003/87/EG och i synnerhet översyner av kompensationsåtgärderna för indirekta kostnader bör återspeglas på lämpligt sätt när det gäller CBAM:s tillämpningsområde. Under övergångsperioden bör uppgifter samlas in för att ytterligare specificera metoden för beräkning av indirekta utsläpp. Denna metod bör beakta den mängd el som används för produktion av de varor som förtecknas i bilaga I till denna förordning samt ursprungsland, produktionskälla och emissionsfaktorer för denna el. Den specifika metoden bör specificeras ytterligare för att uppnå det lämpligaste sättet att förhindra koldioxidläckage och säkerställa CBAM:s miljöintegritet.

EU:s utsläppshandelssystem och CBAM delar ett gemensamt mål att prissätta växthusgasutsläpp som är inbäddade i samma sektorer och varor genom användning av särskilda utsläppsrätter eller certifikat. Båda systemen är av reglerande karaktär och motiveras av behovet av att minska växthusgasutsläppen, i linje med det bindande miljömål enligt unionsrätten som fastställts i förordning (EU) 2021/1119, nämligen att senast 2030 minska unionens nettoutsläpp av växthusgaser med minst 55 % jämfört med 1990 års nivåer och målet att uppnå klimatneutralitet i hela ekonomin senast 2050.

EU:s utsläppshandelssystem fastställer det totala antalet utfärdade utsläppsrätter (utsläppstaket) för växthusgasutsläppen från de verksamheter som omfattas av dess tillämpningsområde och möjliggör handel med utsläppsrätter (systemet med utsläppstak och handel med utsläppsrätter), men för att inte begränsa handelsflödena bör CBAM inte fastställa kvantitativa importbegränsningar. Dessutom tillämpas EU:s utsläppshandelssystem för anläggningar i unionen, men CBAM bör vara tillämplig på vissa varor som importeras till unionens tullområde.

CBAM-systemet har vissa särdrag jämfört med EU:s utsläppshandelssystem, bland annat när det gäller beräkningen av priset på CBAM-certifikat, möjligheterna att handla med CBAM-certifikat och deras giltighetstid. Dessa särdrag beror på behovet av att bevara CBAM:s effektivitet som en åtgärd för att förhindra koldioxidläckage över tid. De säkerställer också att hanteringen av CBAM-systemet inte blir alltför betungande, både när det gäller skyldigheter för verksamhetsutövare och administrativa resurser, samtidigt som en grad av flexibilitet för verksamhetsutövarna, vilken är likvärdig med den inom EU:s utsläppshandelssystem, bibehålls. Att säkerställa en sådan balans är särskilt viktigt för berörda små och medelstora företag.

För att bevara sin effektivitet som en åtgärd för att motverka koldioxidläckage måste CBAM nära återspegla priset i EU:s utsläppshandelssystem. På marknaden för EU:s utsläppshandelssystem fastställs priset på utsläppsrätter som släpps ut på marknaden genom auktioner, men priset på CBAM-certifikat bör på ett rimligt sätt återspegla priset på sådana auktioner genom genomsnitt beräknade på veckobasis. Sådana veckovisa genomsnittspriser återspeglar nära prisfluktuationerna i EU:s utsläppshandelssystem och ger importörerna en rimlig marginal för att dra fördel av prisförändringarna i EU:s utsläppshandelssystem, samtidigt som det säkerställs att systemet förblir hanterbart för administrativa myndigheter.

Inom ramen för EU:s utsläppshandelssystem avgör utsläppstaket tillgången på utsläppsrätter och ger säkerhet om de maximala växthusgasutsläppen. Koldioxidpriset bestäms av balansen mellan denna tillgång och efterfrågan på marknaden. Knapphet är nödvändig för att det ska finnas ett prisincitament. Avsikten med denna förordning är inte att införa ett tak för antalet CBAM-certifikat som importörerna har tillgång till; en möjlighet för importörerna hade möjlighet att föra CBAM-certifikat framåt och handla med dem skulle kunna leda till situationer där priset för CBAM-certifikat inte längre återspeglade prisutvecklingen i EU:s utsläppshandelssystem. En sådan situation skulle försvaga incitamentet för utfasning av fossila bränslen, främja koldioxidläckage och försämra CBAM:s övergripande klimatmål. Det skulle också kunna leda till olika priser för verksamhetsutövare från olika länder. Begränsningarna av möjligheterna att handla med CBAM-certifikat och att överföra dem till kommande perioder motiveras därför av behovet av att undvika att undergräva CBAM:s effektivitet och klimatmål och att säkerställa att verksamhetsutövare från olika länder behandlas på samma sätt. För att importörerna ska kunna behålla möjligheten att optimera sina kostnader bör i denna förordning dock föreskrivas ett system där myndigheterna kan återköpa en viss mängd överskott av certifikat från importörer. Denna mängd bör fastställas till en nivå som ger importörerna en rimlig marginal för att balansera sina kostnader under certifikatens giltighetstid, samtidigt som den övergripande prisöverföringseffekten bibehålls, vilket säkerställer att CBAM:s miljömål bibehålls.

Eftersom CBAM skulle tillämpas på import av varor till unionens tullområde i stället för på anläggningar, skulle vissa anpassningar och förenklingar också behöva tillämpas inom CBAM. En sådan förenkling bör vara införandet av ett enkelt och tillgängligt deklarationssystem varigenom importörerna rapporterar de totala verifierade växthusgasutsläpp som är inbäddade i varor som importerats under ett visst kalenderår. En annan tidsplanering än efterlevnadscykeln för EU:s utsläppshandelssystem bör också tillämpas för att undvika eventuella flaskhalsar som skulle kunna uppstå som en följd av skyldigheter för ackrediterade kontrollörer enligt denna förordning och direktiv 2003/87/EG.

Medlemsstaterna bör påföra sanktioner för överträdelser av denna förordning och säkerställa att sådana sanktioner efterlevs. Mer specifikt bör avgiftsbeloppet för en godkänd CBAM-deklarants underlåtenhet att överlämna CBAM-certifikat vara identiskt med det belopp som anges i artikel 16.3 och 16.4 i direktiv 2003/87/EG. Om varorna har förts in till unionen av en annan person än en godkänd CBAM-deklarant utan att skyldigheterna enligt denna förordning är uppfyllda, bör dock avgiftsbeloppet vara högre för att avgiften ska vara effektiv, proportionell och avskräckande, även med beaktande av att en sådan person inte är skyldig att överlämna CBAM-certifikat. Påförandet av sanktioner enligt denna förordning påverkar inte sådana sanktioner som kan påföras enligt unionsrätten eller nationell rätt för överträdelse av andra relevanta skyldigheter, särskilt sådana som hänför sig till tullregler.

EU:s utsläppshandelssystem är tillämpligt på vissa produktionsprocesser och verksamheter, men CBAM bör inriktas på motsvarande import av varor. Detta kräver att importerade varor tydligt identifieras genom deras klassificering i Kombinerade nomenklaturen (KN) som fastställs i rådets förordning (EEG) nr 2658/87 ⁹ och att de kopplas till inbäddade utsläpp.

Varor och bearbetade produkter som omfattas av CBAM bör återspegla den verksamhet som omfattas av EU:s utsläppshandelssystem, eftersom det systemet bygger på kvantitativa och kvalitativa kriterier kopplade till miljömålet i direktiv 2003/87/EG och är det mest omfattande regleringssystemet för växthusgasutsläpp i unionen.

Att fastställa CBAM:s tillämpningsområde på ett sätt som återspeglar den verksamhet som omfattas av EU:s utsläppshandelssystem skulle också bidra till att säkerställa att importerade produkter beviljas en behandling som inte är mindre gynnsam än den som beviljas likadana produkter med inhemskt ursprung.

Även om CBAM:s slutliga mål är en bred produkttäckning skulle det vara klokt att börja med ett visst antal sektorer med relativt homogena varor där det finns risk för koldioxidläckage. Unionssektorer som anses löpa risk för koldioxidläckage förtecknas i kommissionens delegerade beslut (EU) 2019/708 ¹⁰.

De varor som bör omfattas av denna förordning bör väljas ut efter en noggrann analys av deras relevans i fråga om sammanlagda växthusgasutsläpp och risken för koldioxidläckage i motsvarande sektorer som omfattas av EU:s utsläppshandelssystem, samtidigt som komplexiteten och den administrativa bördan för berörda verksamhetsutövare begränsas. I synnerhet bör vid urvalet hänsyn tas till basmaterial och basprodukter som omfattas av EU:s utsläppshandelssystem, i syfte att säkerställa att utsläpp som är inbäddade i utsläppsintensiva produkter som importeras till unionen omfattas av ett koldioxidpris som motsvarar det som tillämpas på unionens produkter och att minska riskerna för koldioxidläckage. De relevanta kriterierna för att begränsa urvalet bör vara följande: För det första, sektorernas relevans när det gäller utsläpp, dvs. om sektorn är en av dem som har de största sammanlagda växthusgasutsläppen, för det andra, om sektorn löper en betydande risk för koldioxidläckage, enligt definitionen i direktiv 2003/87/EG och för det tredje, behovet av att finna en balans mellan bred produkttäckning när det gäller växthusgasutsläpp och begränsad komplexitet och administrativ börda.

Användningen av det första kriteriet skulle göra det möjligt att förteckna följande industrisektorer när det gäller sammanlagda utsläpp: järn och stål, raffinaderier, cement, aluminium, organiska baskemikalier, vätgas och gödselmedel.

Vissa sektorer som förtecknas i delegerat beslut (EU) 2019/708 bör dock inte tas upp i denna förordning i detta skede på grund av sina särdrag.

Särskilt organiska kemikalier bör inte omfattas av denna förordning på grund av tekniska begränsningar som vid tidpunkten för denna förordnings antagande inte gör det möjligt att klart definiera sådana importerade varors inbäddade utsläpp. För dessa varor är det tillämpliga riktmärket enligt EU:s utsläppshandelssystem en grundläggande parameter som inte möjliggör en entydig tilldelning av utsläpp som är inbäddade i enskilda importerade varor. En mer riktad tilldelning till organiska kemikalier kräver fler data och analyser.

Liknande tekniska begränsningar gäller för raffinaderiprodukter, för vilka det inte är möjligt att otvetydigt hänföra växthusgasutsläppen till enskilda produkter. Samtidigt är det relevanta riktmärket i EU:s utsläppshandelssystem inte direkt kopplat till specifika produkter, såsom bensin, diesel eller fotogen, utan till all raffinaderiproduktion.

Aluminiumprodukter bör ingå i CBAM eftersom de löper stor risk för koldioxidläckage. Dessutom konkurrerar de i flera industriella tillämpningar direkt med stålprodukter på grund av att de har liknande egenskaper som stålprodukter.

Vid tidpunkten för denna förordnings antagande är importen av vätgas till unionen relativt låg. Denna situation förväntas dock förändras avsevärt under de kommande åren eftersom unionens 55 %-paket främjar användningen av förnybar vätgas. För utfasningen av fossila bränslen i industrin som helhet kommer efterfrågan på förnybar vätgas att öka och följaktligen leda till icke-integrerade produktionsprocesser för produkter i senare led där vätgas är en prekursor. Att inkludera vätgas i CBAM:s tillämpningsområde är ett lämpligt sätt att ytterligare främja utfasning av vätgas från fossila bränslen.

På samma sätt bör vissa produkter omfattas av CBAM:s tillämpningsområde trots deras låga inbäddade utsläpp under produktionsprocessen, eftersom ett uteslutande av dem skulle öka sannolikheten för att inkluderandet av stålprodukter i CBAM kringgås genom att handelsmönstret ändras och inriktas på produkter i senare led.

Däremot bör denna förordning inledningsvis inte tillämpas på vissa produkter vars tillverkning inte medför betydande utsläpp, t.ex. järnskrot, vissa ferrolegeringar och vissa gödselmedel.

Import av el bör omfattas av denna förordnings tillämpningsområde, eftersom denna sektor står för 30 procent av de totala växthusgasutsläppen i unionen. Unionens höjda klimatambitioner skulle öka klyftan i fråga om koldioxidkostnader mellan elproduktionen inom unionen och i tredjeländer. Denna klyfta i kombination med framstegen med att ansluta unionens elnät till grannländernas elnät skulle öka risken för koldioxidläckage på grund av ökad import av el, varav en betydande del produceras av kolkraftverk.

För att undvika en alltför stor administrativ börda för behöriga nationella myndigheter och importörer är det lämpligt att ange de begränsade fall vid vilka skyldigheterna enligt denna förordning inte bör gälla. Denna de minimis-bestämmelse påverkar dock inte den fortsatta tillämpningen av de bestämmelser i unionsrätten eller nationell rätt som är nödvändiga för att säkerställa efterlevnad av skyldigheterna enligt denna förordning och särskilt av tullagstiftningen, inbegripet förebyggande av bedrägerier.

Eftersom importörer av varor som omfattas av denna förordning inte måste uppfylla sina skyldigheter enligt denna förordning vid importtillfället, bör särskilda administrativa åtgärder tillämpas för att säkerställa att dessa skyldigheter fullgörs i ett senare skede. Därför bör importörer endast ha rätt att importera varor som omfattas av denna förordning efter det att de har beviljats tillstånd av behöriga myndigheter.

Tullmyndigheterna bör inte tillåta import av varor av någon annan person än en godkänd CBAM-deklarant. I enlighet med artiklarna 46 och 48 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 ¹¹ får tullmyndigheterna utföra kontroller av varorna, inbegripet när det gäller identifiering av den godkända CBAM-deklaranten, det åttasiffriga KN-numret, kvantitet och ursprungsland för de importerade varorna, deklarationsdatum och tullförfarande. Kommissionen bör inkludera riskerna i samband med CBAM vid utformningen av de gemensamma riskkriterierna och standarderna enligt artikel 50 i förordning (EU) nr 952/2013.

Under en övergångsperiod bör tullmyndigheterna informera tulldeklaranterna om skyldigheten att rapportera information, i syfte att bidra till insamlingen av information och till medvetenheten om behovet att, i tillämpliga fall, begära status som godkänd CBAM-deklarant. Sådan information bör kommuniceras av tullmyndigheterna på ett lämpligt sätt, så att det säkerställs att tulldeklaranterna görs medvetna om denna skyldighet.

CBAM bör baseras på ett deklarationssystem där en godkänd CBAM-deklarant, som kan företräda mer än en importör, årligen lämnar in en deklaration om de inbäddade utsläppen i de varor som importerats till unionens tullområde och överlämnar det antal CBAM-certifikat som motsvarar de deklarerade utsläppen. Den första CBAM-deklarationen, för kalenderåret 2026, bör lämnas in senast den 31 maj 2027.

En godkänd CBAM-deklarant bör tillåtas att begära en minskning av antalet CBAM-certifikat som ska överlämnas, motsvarande det koldioxidpris som redan faktiskt har betalats i ursprungslandet för de deklarerade inbäddade utsläppen.

De deklarerade inbäddade utsläppen bör verifieras av en person som ackrediterats av ett nationellt ackrediteringsorgan som utsetts i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 ¹² eller enligt kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/2067 ¹³.

CBAM bör göra det möjligt för verksamhetsutövare vid produktionsanläggningar i tredjeländer att registrera sig i CBAM-registret och göra sina verifierade inbäddade utsläpp från produktion av varor tillgängliga för godkända CBAM-deklaranter. En verksamhetsutövare bör kunna välja att dess namn, adress och kontaktuppgifter i CBAM-registret inte ska vara tillgängliga för allmänheten.

CBAM-certifikat skulle skilja sig från utsläppsrätter inom EU:s utsläppshandelssystem för vilka daglig auktionering är ett väsentligt inslag. Behovet av att fastställa ett tydligt pris för CBAM-certifikat skulle göra ett dagligt offentliggörande alltför betungande och förvirrande för verksamhetsutövarna, eftersom dagspriser riskerar att vara föråldrade redan när de offentliggörs. Därför skulle ett offentliggörande av CBAM-priser på veckobasis på ett mer korrekt sätt återspegla prisutvecklingen för utsläppsrätter inom EU:s utsläppshandelssystem som släpps ut på marknaden och vara tillräckligt för samma klimatmål. Beräkningen av priset på CBAM-certifikat bör därför fastställas på grundval av en längre tidsram (på veckobasis) än den tidsram som fastställs i EU:s utsläppshandelssystem (dagligen). Kommissionen bör få i uppdrag att beräkna och offentliggöra detta genomsnittspris.

För att ge godkända CBAM-deklaranter flexibilitet när de ska uppfylla sina skyldigheter enligt denna förordning och göra det möjligt för dem att dra nytta av fluktuationer i priset på utsläppsrätter inom ramen för EU:s utsläppshandelssystem bör CBAM-certifikat vara giltiga under en begränsad tidsperiod från och med deras inköpsdatum. Den godkända CBAM-deklaranten bör tillåtas att återsälja en del av överskottet av köpta certifikat. I syfte att överlämna CBAM-certifikat bör den godkända CBAM-deklaranten ackumulera det antal certifikat som krävs under året som motsvarar de tröskelvärden som fastställs i slutet av varje kvartal.

De fysiska egenskaperna hos el som produkt motiverar en något annorlunda utformning inom CBAM jämfört med andra varor. Standardiserade värden bör användas enligt tydligt angivna villkor och det bör vara möjligt för godkända CBAM-deklaranter att begära att deras skyldigheter enligt denna förordning ska beräknas på grundval av faktiska utsläpp. Elhandel skiljer sig från handel med andra varor, särskilt eftersom den handlas via sammanlänkade elnät, genom elbörser och särskilda handelsformer. Marknadskoppling är en tätt reglerad form av elhandel som gör det möjligt att samla köp- och säljbud i hela unionen.

För att undvika risken för kringgående och förbättra spårbarheten för faktiska koldioxidutsläpp från import av el och dess användning i varor bör beräkning av faktiska utsläpp endast vara tillåten enligt vissa strikta villkor. I synnerhet bör det vara nödvändigt att visa en tydlig nominering av den tilldelade sammanlänkningskapaciteten och att det finns ett direkt avtalsförhållande mellan köparen och producenten av den förnybara elen, eller mellan köparen och producenten av el som har utsläpp som är lägre än enligt standardiserade värden.

För att minska risken för koldioxidläckage bör kommissionen vidta åtgärder för att ta itu med metoder för kringgående. Kommissionen bör utvärdera risken för ett sådant kringgående inom alla sektorer som denna förordning är tillämplig på.

Parter i fördraget om energigemenskapen, vilket ingicks genom rådets beslut 2006/500/EG ¹⁴, och parter i associeringsavtal, inbegripet djupgående och omfattande frihandelsområden, har förbundit sig till utfasning av fossila bränslen som så småningom bör leda till antagandet av mekanismer för koldioxidprissättning som liknar eller är likvärdiga med EU:s utsläppshandelssystem eller till att de deltar i EU:s utsläppshandelssystem.

Integreringen av tredjeländer i unionens elmarknad är en viktig faktor för dessa länder för att påskynda deras övergång till energisystem med höga andelar förnybar energi. Marknadskoppling för el enligt kommissionens förordning (EU) 2015/1222 ¹⁵ gör det möjligt för tredjeländer att bättre integrera el från förnybara energikällor på elmarknaden, att utbyta sådan el på ett effektivt sätt inom ett större område, att balansera tillgång och efterfrågan inom den större unionsmarknaden och att minska koldioxidutsläppsintensiteten i sin elproduktion. Integrering av tredjeländer i unionens elmarknad bidrar också till en trygg elförsörjning i dessa länder och i de angränsande medlemsstaterna.

När tredjeländers elmarknader väl är nära integrerade i unionens elmarknad via marknadskoppling bör tekniska lösningar hittas för att säkerställa tillämpningen av CBAM på el som exporteras från dessa länder till unionens tullområde. Om tekniska lösningar inte kan hittas bör tredjeländer vars marknader är kopplade till unionens marknad omfattas av ett tidsbegränsat undantag från CBAM fram till 2030 enbart när det gäller export av el, förutsatt att vissa villkor är uppfyllda. Dessa tredjeländer bör dock utarbeta en färdplan och åta sig att genomföra en mekanism för koldioxidprissättning som ger ett pris som är likvärdigt med EU:s utsläppshandelssystem, och bör åta sig att uppnå koldioxidneutralitet senast 2050 samt anpassa sig till unionens lagstiftning inom miljö-, klimat-, konkurrens- och energiområdena. Ett sådant undantag bör när som helst återkallas om det finns skäl att tro att landet i fråga inte fullgör sina åtaganden eller inte har antagit ett utsläppshandelssystem som är likvärdigt med EU:s utsläppshandelssystem senast 2030.

Övergångsbestämmelser bör tillämpas under en begränsad tidsperiod. För detta ändamål bör CBAM utan finansiell justering tillämpas, i syfte att underlätta dess smidiga tillämpning och därmed minska risken för störningar i handeln. Importörer bör vara skyldiga att kvartalsvis rapportera de inbäddade utsläppen i varor som importerats under det föregående kvartalet av kalenderåret, med uppgifter om direkta och indirekta utsläpp samt, i förekommande fall, det koldioxidpris som faktiskt betalats utomlands. Den sista CBAM-rapporten, vilken är den rapport som ska lämnas in för det sista kvartalet 2025, bör lämnas in senast den 31 januari 2026.

För att underlätta och säkerställa en väl fungerande CBAM bör kommissionen stödja de behöriga myndigheterna i fullgörandet av deras funktioner och skyldigheter enligt denna förordning. Kommissionen bör samordna, utfärda riktlinjer och stödja utbytet av bästa praxis.

För att tillämpa denna förordning på ett kostnadseffektivt sätt bör kommissionen förvalta CBAM-registret med uppgifter om godkända CBAM-deklaranter, verksamhetsutövare och anläggningar i tredjeländer.

En gemensam central plattform bör inrättas för försäljning och återköp av CBAM-certifikat. I syfte att övervaka transaktionerna på den gemensamma centrala plattformen bör kommissionen underlätta informationsutbytet och samarbetet mellan behöriga myndigheter samt mellan dessa myndigheter och kommissionen. Dessutom bör ett snabbt informationsflöde mellan den gemensamma centrala plattformen och CBAM-registret inrättas.

För att bidra till en effektiv tillämpning av denna förordning bör kommissionen utföra riskbaserade kontroller och granska innehållet i CBAM-deklarationerna i enlighet med detta.

För att ytterligare möjliggöra en enhetlig tillämpning av denna förordning bör kommissionen, som ett preliminärt underlag, ge de behöriga myndigheterna tillgång till sina egna beräkningar avseende de CBAM-certifikat som ska överlämnas, på grundval av sin granskning av CBAM-deklarationerna. Ett sådant preliminärt underlag bör endast lämnas i vägledande syfte och utan att det påverkar den behöriga myndighetens slutgiltiga beräkning. I synnerhet bör det inte vara möjligt att överklaga eller vidta andra avhjälpande åtgärder mot ett sådant preliminärt underlag från kommissionen.

Medlemsstaterna bör också kunna genomföra granskningar av enskilda CBAM-deklarationer för efterlevnadsändamål. Slutsatserna från granskningarna av enskilda CBAM-deklarationer bör delas med kommissionen. Dessa slutsatser bör också göras tillgängliga för andra behöriga myndigheter via CBAM-registret.

Medlemsstaterna bör ansvara för att korrekt fastställa och uppbära intäkter från tillämpningen av denna förordning.

Kommissionen bör regelbundet utvärdera tillämpningen av denna förordning och rapportera till Europaparlamentet och rådet. Dessa rapporter bör särskilt fokusera på möjligheterna att förbättra klimatåtgärderna mot uppnåendet av målet om en klimatneutral union senast 2050. Som en del av denna rapportering bör kommissionen samla in den information som är nödvändig i syfte att så snart som möjligt ytterligare utvidga denna förordnings tillämpningsområde till inbäddade indirekta utsläpp i de varor som förtecknas i bilaga II liksom till andra varor och tjänster som kan löpa risk för koldioxidläckage, såsom produkter i senare led, och i syfte att utveckla metoder för beräkning av inbäddade utsläpp på grundval av metoderna för miljöavtryck, i enlighet med kommissionens rekommendation 2013/179/EU ¹⁶. Dessa rapporter bör också omfatta en bedömning av CBAM:s inverkan på koldioxidläckage, även när det gäller export, och dess ekonomiska, sociala och territoriella konsekvenser i hela unionen, med beaktande av särdragen och de särskilda begränsningarna hos de yttersta randområden som avses i artikel 349 i EUF-fördraget och hos ö-stater som ingår i unionens tullområde.

Metoder för kringgående av denna förordning bör övervakas och åtgärdas av kommissionen, även när verksamhetsutövare ändrar sina varor något utan att detta påverkar deras grundläggande egenskaper, eller på konstlad väg delar upp sina transporter i syfte att undvika skyldigheterna enligt denna förordning. Situationer bör också övervakas där varor skulle kunna sändas till ett tredjeland eller en region i tredjeland före importen till unionsmarknaden, i syfte att undvika skyldigheterna enligt denna förordning, eller där verksamhetsutövare i tredjeländer skulle kunna exportera sina mindre växthusgasintensiva produkter till unionen och behålla sina mer växthusgasintensiva produkter för andra marknader, eller exportörers eller producenters omorganisation av mönster och kanaler för försäljning och produktion, eller andra former av dubbla tillverknings- och försäljningsmetoder, i syfte att undvika skyldigheterna enligt denna förordning.

Med full respekt för de principer som fastställs i denna förordning bör arbetet med att utvidga tillämpningsområdet för denna förordning ha som mål att senast 2030 inkludera alla sektorer som omfattas av direktiv 2003/87/EG. När kommissionen ser över och utvärderar tillämpningen av denna förordning bör den därför behålla en hänvisning till denna tidsplan och prioritera att i denna förordnings tillämpningsområde inkludera växthusgasutsläpp som är inbäddade i varor som är mest utsatta för koldioxidläckage och som är mest koldioxidintensiva, samt i produkter i senare led som innehåller en betydande andel av minst en av de varor som omfattas av denna förordning. Om kommissionen inte senast 2030 lägger fram ett lagstiftningsförslag om en sådan utvidgning av tillämpningsområdet för denna förordning, bör den informera Europaparlamentet och rådet om skälen till detta och vidta nödvändiga åtgärder för att uppnå målet att så snart som möjligt inkludera alla sektorer som omfattas av direktiv 2003/87/EG.

Kommissionen bör också lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av denna förordning två år från utgången av övergångsperioden, och därefter vartannat år. Tidpunkten för inlämnandet av rapporterna bör följa tidsplanerna för koldioxidmarknadens funktion enligt artikel 10.5 i direktiv 2003/87/EG. Rapporterna bör innehålla en bedömning av CBAM:s effekter.

För att möjliggöra en snabb och effektiv reaktion på oförutsebara, exceptionella och oprovocerade omständigheter som har destruktiva konsekvenser för den ekonomiska och industriella infrastrukturen i ett eller flera tredjeländer som omfattas av CBAM, bör kommissionen när så är lämpligt lägga fram ett lagstiftningsförslag för Europaparlamentet och rådet om ändring av denna förordning. Ett sådant lagstiftningsförslag bör ange de åtgärder som är mest lämpliga mot bakgrund av de omständigheter som råder i tredjelandet eller tredjeländerna, samtidigt som målen för denna förordning bevaras. Dessa åtgärder bör vara tidsbegränsade.

En dialog med tredjeländer bör fortsätta och det bör finnas utrymme för samarbete och lösningar som kan ligga till grund för de specifika val som ska göras när det gäller detaljerna kring CBAM under dess genomförande, särskilt under övergångsperioden.

Kommissionen bör sträva efter att på ett rättvist sätt och i linje med unionens internationella åtaganden samverka med de tredjeländer vars handel till unionen påverkas av denna förordning, i syfte att undersöka möjligheten till dialog och samarbete när det gäller genomförandet av specifika delar av CBAM. Kommissionen bör också undersöka möjligheten att ingå avtal som tar hänsyn till tredjeländers mekanism för koldioxidprissättning. Unionen bör tillhandahålla tekniskt bistånd för dessa ändamål till utvecklingsländer och till de minst utvecklade länder (MUL) enligt Förenta nationernas definition.

Inrättandet av CBAM kräver utveckling av bilateralt, multilateralt och internationellt samarbete med tredjeländer. För det ändamålet bör ett forum av länder med instrument för koldioxidprissättning eller andra jämförbara instrument (en ”klimatklubb”) inrättas, i syfte att främja genomförandet av en ambitiös klimatpolitik i alla länder och bana väg för en ram för koldioxidprissättning på global nivå. Klimatklubben bör vara öppen, frivillig, icke-exklusiv och särskilt inriktad på att sträva efter höga klimatambitioner i linje med Parisavtalet. Klimatklubben skulle kunna fungera under överinseende av en multilateral internationell organisation, och den bör underlätta jämförelse och, när så är lämpligt, samordning av relevanta åtgärder som påverkar utsläppsminskningen. Klimatklubben bör också stödja jämförbarheten hos klimatåtgärder genom att säkerställa kvaliteten på övervakning, rapporter och verifiering av klimatfrågor bland sina medlemmar och tillhandahålla medel för engagemang och transparens mellan unionen och dess handelspartner.

För att ytterligare stödja uppnåendet av målen i Parisavtalet i tredjeländer är det önskvärt att unionen fortsätter att ge ekonomiskt stöd genom unionens budget till begränsning av och anpassning till klimatförändringarna i de minst utvecklade länderna, inbegripet i fråga om deras insatser för att fasa ut fossila bränslen och omvandlingen av deras tillverkningsindustrier. Det stödet från unionen bör också bidra till att underlätta anpassningen av de berörda industrierna till de nya lagstadgade krav som följer av denna förordning.

Eftersom syftet med CBAM är att uppmuntra till renare produktion är unionen fast besluten att arbeta tillsammans med och stödja låg- och medelinkomsttredjeländer i insatser att fasa ut fossila bränslen i deras tillverkningsindustrier som en del av den europeiska gröna givens externa dimension och i linje med Parisavtalet. Unionen bör fortsätta att stödja dessa länder genom unionens budget, särskilt MUL, för att bidra till att säkerställa deras anpassning till skyldigheterna enligt denna förordning. Unionen bör också fortsätta att stödja begränsning av och anpassning till klimatförändringar i dessa länder, inbegripet i deras ansträngningar för att fasa ut fossila bränslen och omvandlingen av deras tillverkningsindustri, upp till taket i den fleråriga budgetramen och det ekonomiska stöd som unionen beviljar internationell klimatfinansiering. Unionen arbetar för att införa nya egna medel som grundar sig på intäkterna från försäljningen av CBAM-certifikat.

Denna förordning påverkar inte tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) 2016/679 ¹⁷ och (EU) 2018/1725 ¹⁸.

Av effektivitetsskäl bör rådets förordning (EG) nr 515/97 ¹⁹ i tillämpliga delar gälla även för denna förordning.

(77)

I syfte att komplettera eller ändra vissa icke väsentliga delar av denna förordning bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen när det gäller

—	komplettering av denna förordning genom fastställande av krav och förfaranden för tredjeländer eller territorier som har strukits från förteckningen i punkt 2 i bilaga III, i syfte att säkerställa tillämpningen av denna förordning på dessa länder eller territorier vad gäller el,

—

ändring av förteckningen över tredjeländer och territorier som förtecknas i punkt 1 eller 2 i bilaga III, antingen genom att lägga till dessa länder eller territorier i den förteckningen, i syfte att från CBAM utesluta de tredjeländer eller territorier som är helt integrerade i, eller länkade till, EU:s utsläppshandelssystem i händelse av framtida avtal, eller genom att stryka tredjeländer eller territorier från den förteckningen, så att de omfattas av CBAM, om de inte faktiskt tar ut priset i EU:s utsläppshandelssystem på varor som exporteras till unionen,

—	komplettering av denna förordning genom att specificera villkoren för beviljande av ackreditering av kontrollörer, kontroll och tillsyn av ackrediterade kontrollörer, återkallande av ackreditering samt ömsesidigt erkännande och sakkunnigbedömning av ackrediteringsorganen,

—	komplettering av denna förordning genom att ytterligare specificera tidsschema, administration och andra aspekter av försäljning och återköp av CBAM-certifikat, och

—	ändring av förteckningen över varor i bilaga I genom att under vissa omständigheter lägga till varor som har ändrats något, i syfte att stärka åtgärderna mot metoder för kringgående.

Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning ²⁰. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Sådana samråd bör genomföras på ett öppet sätt och får inbegripa föregående samråd med berörda parter, såsom behöriga organ, näringslivet (inklusive små och medelstora företag), arbetsmarknadens parter såsom fackföreningar, organisationer i det civila samhället och miljöorganisationer.

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 ²¹.

Unionens ekonomiska intressen bör skyddas genom proportionella åtgärder under hela utgiftscykeln, inbegripet förebyggande, upptäckt och utredning av oriktigheter, krav på återbetalning av belopp som gått förlorade, betalats ut på felaktiga grunder eller använts felaktigt samt, i tillämpliga fall, administrativa och ekonomiska sanktioner. CBAM bör därför förlita sig på lämpliga och effektiva mekanismer för att undvika förlust av intäkter.

Eftersom målen för denna förordning, nämligen att förebygga risken för koldioxidläckage och därmed minska de globala koldioxidutsläppen, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, utan snarare, på grund av deras omfattning och verkan, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

För att i tid kunna anta delegerade akter och genomförandeakter enligt denna förordning bör den träda i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I — INNEHÅLL, TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER

Artikel 1 — Innehåll

1. Genom denna förordning inrättas en mekanism för koldioxidjustering vid gränsen (CBAM) för att hantera växthusgasutsläpp som är inbäddade i de varor som förtecknas i bilaga I, vid import av dessa varor till unionens tullområde, i syfte att förebygga risken för koldioxidläckage och därigenom minska de globala koldioxidutsläppen och stödja målen i Parisavtalet, även genom att skapa incitament för verksamhetsutövare i tredjeländer att minska utsläppen.

2. CBAM kompletterar det system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom unionen som inrättats genom direktiv 2003/87/EG (EU:s utsläppshandelssystem) genom att tillämpa en likvärdig uppsättning regler på import till unionens tullområde av de varor som avses i artikel 2 i denna förordning.

3. CBAM inrättas i syfte att ersätta de mekanismer som inrättats genom direktiv 2003/87/EG för att förebygga risken för koldioxidläckage genom att återspegla den utsträckning i vilken utsläppsrätter tilldelas gratis i enlighet med artikel 10a i det direktivet.

Artikel 2 — Tillämpningsområde

1. Denna förordning ska tillämpas på varor som förtecknas i bilaga I med ursprung i ett tredjeland, när dessa varor, eller förädlade produkter från dessa varor som är resultatet av det förfarande för aktiv förädling som avses i artikel 256 i förordning (EU) nr 952/2013, importeras till unionens tullområde.

2. Denna förordning ska också tillämpas på varor som förtecknas i bilaga I till denna förordning med ursprung i ett tredjeland, när dessa varor, eller förädlade produkter från dessa varor som är resultatet av det förfarande för aktiv förädling som avses i artikel 256 i förordning (EU) nr 952/2013, förs till en konstgjord ö, en fast eller flytande struktur eller någon annan struktur på kontinentalsockeln eller i en medlemsstats exklusiva ekonomiska zon som gränsar till unionens tullområde.

Kommissionen ska anta genomförandeakter för att fastställa närmare villkor för tillämpningen av CBAM på sådana varor, särskilt vad gäller begrepp som är likvärdiga med import till unionens tullområde och övergång till fri omsättning, vad gäller förfarandena avseende inlämnande av CBAM-deklarationen för sådana varor och de kontroller som tullmyndigheterna ska utföra. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 29.2 i denna förordning.

3. Genom undantag från punkterna 1 och 2 ska denna förordning inte tillämpas på följande:

Varor förtecknade i bilaga I till denna förordning som importeras till unionens tullområde, förutsatt att dessa varors egentliga värde per sändning inte överstiger det värde som anges för varor av ringa värde enligt artikel 23 i rådets förordning (EG) nr 1186/2009 ²².

Varor som ingår i det personliga bagaget hos resande som kommer från ett tredjeland, förutsatt att varornas egentliga värde inte överstiger det värde som anges för varor av ringa värde enligt artikel 23 i förordning (EG) nr 1186/2009.

Varor som ska befordras eller användas inom ramen för militär verksamhet enligt artikel 1.49 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/2446 ²³.

4. Genom undantag från punkterna 1 och 2 ska denna förordning inte tillämpas på varor med ursprung i de tredjeländer och territorier som anges i punkt 1 i bilaga III.

5. Importerade varor ska anses ha ursprung i tredjeländer i enlighet med de regler om icke-förmånsberättigande ursprung som avses i artikel 59 i förordning (EU) nr 952/2013.

6. Tredjeländer och territorier ska förtecknas i punkt 1 i bilaga III om de uppfyller samtliga följande villkor:

EU:s utsläppshandelssystem är tillämpligt på det tredjelandet eller territoriet, eller ett avtal har ingåtts mellan det tredjelandet eller territoriet och unionen vilket till fullo länkar EU:s utsläppshandelssystem med det tredjelandets eller territoriets utsläppshandelssystem.

Det koldioxidpris som betalats i det land där varorna har sitt ursprung tas faktiskt ut på de växthusgasutsläpp som är inbäddade i dessa varor utan några rabatter utöver dem som också tillämpas i enlighet med EU:s utsläppshandelssystem.

7. Om ett tredjeland eller territorium har en elmarknad som är integrerad med unionens inre marknad för el genom marknadskoppling, och det inte finns någon teknisk lösning för tillämpningen av CBAM på import av el till unionens tullområde från det tredjelandet eller territoriet, ska sådan import av el från det landet eller territoriet undantas från tillämpningen av CBAM, förutsatt att kommissionen har bedömt att samtliga följande villkor är uppfyllda i enlighet med punkt 8:

Tredjelandet eller territoriet har ingått ett avtal med unionen som fastställer en skyldighet att tillämpa unionsrätten på elområdet, inbegripet lagstiftningen om utveckling av förnybara energikällor, samt andra regler på området energi, miljö och konkurrens.

Den inhemska lagstiftningen i det tredjelandet eller territoriet genomför de huvudsakliga bestämmelserna i unionens lagstiftning om elmarknaden, inbegripet om utveckling av förnybara energikällor och sammankoppling av elmarknader.

Tredjelandet eller territoriet har lämnat in en färdplan till kommissionen innehållande en tidsplan för antagandet av åtgärder för att genomföra de villkor som anges i leden d och e.

Tredjelandet eller territoriet har åtagit sig att verka för klimatneutralitet senast 2050 och har, i tillämpliga fall, i enlighet med detta formellt formulerat och meddelat Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) en långsiktig utvecklingsstrategi för låga växthusgasutsläpp i mitten av århundradet som är anpassad till detta mål, och har genomfört det åtagandet i sin inhemska lagstiftning.

Tredjelandet eller territoriet har, vid genomförandet av den färdplan som avses i led c, visat att det iakttagit de fastställda tidsfristerna och gjort betydande framsteg mot en anpassning av den inhemska lagstiftningen till unionsrätten på klimatområdet på grundval av den färdplanen, inbegripet i riktning mot koldioxidprissättning på en nivå som är likvärdig med nivån i unionen, särskilt vad gäller elproduktion; genomförandet av ett utsläppshandelssystem för el, med ett pris som är likvärdigt med EU:s utsläppshandelssystem, ska vara slutfört senast den 1 januari 2030.

Tredjelandet eller territoriet har infört ett effektivt system för att förhindra indirekt import av el till unionen från andra tredjeländer eller territorier som inte uppfyller villkoren i leden a–e.

8. Ett tredjeland eller territorium som uppfyller alla villkor i punkt 7 ska förtecknas i punkt 2 i bilaga III och lämna in två rapporter om uppfyllandet av dessa villkor, den första rapporten senast den 1 juli 2025 och den andra senast den 31 december 2027. Senast den 31 december 2025 och senast den 1 juli 2028 ska kommissionen, särskilt på grundval av färdplanen enligt punkt 7 c och de rapporter som mottagits från tredjelandet eller territoriet, bedöma om det tredjelandet eller territoriet fortfarande uppfyller villkoren i punkt 7.

9. Ett tredjeland eller territorium som förtecknas i punkt 2 i bilaga III ska strykas från den förteckningen om ett eller flera av följande villkor är uppfyllda:

Kommissionen har skäl att anse att det tredjelandet eller territoriet inte har visat tillräckliga framsteg för att uppfylla något av villkoren i punkt 7, eller det tredjelandet eller territoriet har vidtagit åtgärder som är oförenliga med de mål som fastställts i unionens klimat- och miljölagstiftning.

Det tredjelandet eller territoriet har vidtagit åtgärder som strider mot dess mål om utfasning av fossila bränslen, såsom att ge offentligt stöd till inrättandet av ny produktionskapacitet som släpper ut mer än 550 gram koldioxid från fossilt bränsle per kilowattimme el.

Kommissionen har bevis för att utsläppen per kilowattimme från el som produceras i det tredjelandet eller territoriet har ökat med minst 5 % jämfört med den 1 januari 2026 till följd av ökad elexport till unionen.

10. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 28 i syfte att komplettera denna förordning genom att fastställa krav och förfaranden för tredjeländer eller territorier som har tagits bort från förteckningen i punkt 2 i bilaga III, för att säkerställa att denna förordning tillämpas på dessa länder eller territorier vad gäller el. Om marknadskopplingen i sådana fall fortfarande är oförenlig med tillämpningen av denna förordning får kommissionen besluta att utesluta dessa tredjeländer eller territorier från sammankopplingen med unionsmarknaden och kräva uttrycklig kapacitetstilldelning vid gränsen mellan unionen och dessa tredjeländer eller territorier, så att CBAM kan tillämpas.

11. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 28 för att ändra förteckningarna över tredjeländer eller territorier som förtecknas i punkt 1 eller 2 i bilaga III genom att lägga till eller ta bort ett tredjeland eller territorium, beroende på om de villkor som fastställs i punkt 6, 7 eller 9 i den här artikeln är uppfyllda med avseende på det tredjelandet eller territoriet.

12. Unionen får ingå avtal med tredjeländer eller territorier i syfte att beakta mekanismer för koldioxidprissättning i sådana länder eller territorier vid tillämpningen av artikel 9.

Artikel 3 — Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner:

varor: varor som förtecknas i bilaga I.

växthusgaser: de växthusgaser som anges i bilaga I för var och en av de varor som förtecknas i den bilagan.

utsläpp: utsläpp av växthusgaser i atmosfären från produktion av varor.

import: övergång till fri omsättning enligt artikel 201 i förordning (EU) nr 952/2013.

EU:s utsläppshandelssystem: systemet för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom unionen med avseende på annan verksamhet enligt bilaga I till direktiv 2003/87/EG än luftfartsverksamhet.

unionens tullområde: det område som definieras i artikel 4 i förordning (EU) nr 952/2013.

tredjeland: ett land eller territorium utanför unionens tullområde.

kontinentalsockel: kontinentalsockeln enligt definitionen i artikel 76 i Förenta nationernas havsrättskonvention.

exklusiv ekonomisk zon: en exklusiv ekonomisk zon enligt definitionen i artikel 55 i Förenta nationernas havsrättskonvention som av en medlemsstat har förklarats som en exklusiv ekonomisk zon enligt den konventionen.

10.

egentligt värde: det egentliga värdet i fråga om varor av kommersiell natur enligt definitionen i artikel 1.48 i delegerad förordning (EU) 2015/2446.

11.

marknadskoppling: tilldelning av överföringskapacitet genom ett unionssystem som samtidigt matchar order och tilldelar kapacitet mellan elområden i enlighet med förordning (EU) 2015/1222.

12.

explicit kapacitetstilldelning: tilldelning av gränsöverskridande överföringskapacitet separat från handeln med el.

13.

behörig myndighet: den myndighet som varje medlemsstat har utsett i enlighet med artikel 11.

14.

tullmyndigheter: medlemsstaternas tullförvaltningar enligt definitionen i artikel 5.1 i förordning (EU) nr 952/2013.

15.

importör: antingen den person som inger en tulldeklaration för övergång till fri omsättning av varor i eget namn och för egen räkning eller, om tulldeklarationen inges av ett indirekt tullombud i enlighet med artikel 18 i förordning (EU) nr 952/2013, den person för vars räkning en sådan deklaration inges.

16.

tulldeklarant: en deklarant enligt definitionen i artikel 5.15 i förordning (EU) nr 952/2013 som inger en tulldeklaration för övergång till fri omsättning av varor i eget namn, eller den person i vars namn en sådan deklaration inges.

17.

godkänd CBAM-deklarant: en person som en behörig myndighet har godkänt i enlighet med artikel 17.

18.

person: en fysisk eller juridisk person eller en sammanslutning av personer som inte är en juridisk person men som enligt unionsrätt eller nationell rätt tillerkänns rättskapacitet.

19.	etablerad i en medlemsstat: a) beträffande fysiska personer, varje person som har sin hemvist i en medlemsstat; b) beträffande juridiska personer och sammanslutningar av personer, varje person vars säte, huvudkontor eller fasta etableringsställe finns i en medlemsstat.

20.

registrerings- och identifikationsnummer för ekonomiska aktörer (Eori-nummer): det nummer som tilldelats av tullmyndigheten när registreringen för tulländamål har fullföljts i enlighet med artikel 9 i förordning (EU) nr 952/2013.

21.

direkta utsläpp: utsläpp från produktionsprocesserna för varor, inbegripet utsläpp från produktion av värme och kyla som förbrukas under produktionsprocesserna, oavsett var värmen eller kylan producerats.

22.

inbäddade utsläpp: direkta utsläpp som frigörs under produktionen av varor och indirekta utsläpp från produktionen av el som förbrukas under produktionsprocesserna, beräknade i enlighet med de metoder som anges i bilaga IV och som anges närmare i de genomförandeakter som antags enligt artikel 7.7.

23.

ton CO2e: ett ton koldioxid (CO2), eller en mängd av någon annan växthusgas som förtecknas i bilaga I och som har en motsvarande potential för global uppvärmning.

24.

CBAM-certifikat: ett certifikat i elektroniskt format som motsvarar ett ton inbäddade CO2e-utsläpp i varor.

25.

överlämnande: avräkning av CBAM-certifikat mot deklarerade inbäddade utsläpp i importerade varor eller mot inbäddade utsläpp i importerade varor som borde ha deklarerats.

26.

produktionsprocesser: kemiska och fysiska processer som utförs för att producera varor i en anläggning.

27.

standardiserat värde: ett värde, beräknat eller hämtat från sekundära data, som representerar de inbäddade utsläppen i varor.

28.

faktiska utsläpp: utsläpp beräknade på grundval av primära data från produktionsprocesser för varor och från produktion av el som förbrukats under dessa processer, såsom de fastställts i enlighet med de metoder som anges i bilaga IV.

29.

koldioxidpris: det penningbelopp som betalas i ett tredjeland, inom ramen för ett system för minskning av koldioxidutsläpp, i form av en skatt, pålaga eller avgift eller i form av utsläppsrätter inom ramen för ett utsläppshandelssystem för växthusgaser, beräknat på växthusgaser som omfattas av en sådan åtgärd och som frigörs under produktionen av varor.

30.

anläggning: en stationär teknisk enhet där en produktionsprocess utförs.

31.

verksamhetsutövare: varje person som driver eller kontrollerar en anläggning i ett tredjeland.

32.

nationellt ackrediteringsorgan: ett nationellt ackrediteringsorgan som utsetts av varje medlemsstat enligt artikel 4.1 i förordning (EG) nr 765/2008.

33.

utsläppsrätt inom ramen för EU:s utsläppshandelssystem: en utsläppsrätt enligt definitionen i artikel 3 a i direktiv 2003/87/EG för annan verksamhet enligt bilaga I till det direktivet än luftfartsverksamhet.

34.

indirekta utsläpp: utsläpp från produktion av el som förbrukas under produktionsprocessen för varor, oavsett var den förbrukade elen produceras.

KAPITEL II — SKYLDIGHETER OCH RÄTTIGHETER FÖR GODKÄNDA CBAM-DEKLARANTER

Artikel 4 — Import av varor

Varor får endast importeras till unionens tullområde av en godkänd CBAM-deklarant.

Artikel 5 — Ansökan om godkännande

1. Varje importör som är etablerad i en medlemsstat ska, före import av varor till unionens tullområde, ansöka om status som godkänd CBAM-deklarant (ansökan om godkännande). Om importören utser ett indirekt tullombud i enlighet med artikel 18 i förordning (EU) nr 952/2013 och det indirekta tullombudet samtycker till att agera som godkänd CBAM-deklarant, ska det indirekta tullombudet lämna in ansökan om godkännande.

2. Om en importör inte är etablerad i en medlemsstat ska det indirekta tullombudet lämna in ansökan om godkännande.

3. En ansökan om godkännande ska lämnas in via CBAM-registret inrättat i enlighet med artikel 14.

4. Genom undantag från punkt 1 ska den person till vilken kapacitet har tilldelats för import och vilken nominerar den importkapaciteten, om överföringskapacitet för import av el tilldelas genom explicit kapacitetstilldelning, vid tillämpningen av denna förordning betraktas som en godkänd CBAM-deklarant i den medlemsstat där personen har deklarerat importen av el i tulldeklarationen. Import ska mätas per gräns för tidsperioder som inte överstiger en timme, och det ska inte gå att göra avdrag för export eller transitering under samma timme.

Den behöriga myndigheten i den medlemsstat där tulldeklarationen har ingetts ska registrera personen i CBAM-registret.

5. Ansökan om godkännande ska innehålla följande uppgifter om sökanden:

Namn, adress och kontaktuppgifter.

Eori-nummer.

Huvudsaklig ekonomisk verksamhet i unionen.

Intyg från skattemyndigheten i den medlemsstat där sökanden är etablerad om att sökanden inte är föremål för ett utestående betalningskrav för nationella skatteskulder.

En försäkran på heder och samvete om att sökanden inte varit inblandad i några allvarliga eller upprepade överträdelser av tullagstiftning, skatteregler eller regler om marknadsmissbruk under de fem år som föregick året för ansökan, inbegripet att sökanden inte har dömts för några allvarliga brott relaterade till sin ekonomiska verksamhet.

Uppgifter som behövs för att bedöma sökandens ekonomiska och operativa förmåga att fullgöra sina skyldigheter enligt denna förordning och, om så beslutas av den behöriga myndigheten på grundval av en riskbedömning, handlingar som styrker den informationen, såsom resultaträkning och balansräkning för upp till de senaste tre räkenskapsåren för vilka räkenskaperna avslutats.

Uppskattat penningvärde och volymen på varuimporten till unionens tullområde per varuslag, för det kalenderår under vilket ansökan lämnas in och för det påföljande kalenderåret.

Namn och kontaktuppgifter för de personer på vars vägnar sökanden agerar, i tillämpliga fall.

6. Den sökande får när som helst dra tillbaka sin ansökan.

7. Den godkända CBAM-deklaranten ska utan dröjsmål, via CBAM-registret, underrätta den behöriga myndigheten om alla de ändringar av uppgifter lämnade enligt punkt 5 i denna artikel som har inträffat efter antagandet av beslutet om beviljande av status som godkänd CBAM-deklarant enligt artikel 17 och som kan påverka det beslutet eller innehållet i det godkännande som beviljats enligt det beslutet.

8. Kommissionen ges befogenhet att anta genomförandeakter med avseende på kommunikationen mellan sökanden, den behöriga myndigheten och kommissionen, om standardformatet för ansökan om godkännande och förfarandena för att lämna in en sådan ansökan via CBAM-registret, om det förfarande som ska följas av den behöriga myndigheten och om tidsfristerna vid handläggning av ansökningar om godkännande i enlighet med punkt 1 i denna artikel samt om reglerna för den behöriga myndighetens identifiering av de godkända CBAM-deklaranterna för import av el. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 29.2.

Artikel 6 — CBAM-deklaration

1. Senast den 31 maj varje år, och den första gången 2027 för år 2026, ska varje godkänd CBAM-deklarant använda det CBAM-register som avses i artikel 14 för att lämna in en CBAM-deklaration för det föregående kalenderåret.

2. I CBAM-deklarationen ska följande uppgifter anges:

Den totala mängden av varje typ av vara som importerats under det föregående kalenderåret, uttryckt i megawattimmar för el och i ton för andra varor.

De totala inbäddade utsläppen i de varor som avses i led a i denna punkt, uttryckt i ton CO2e-utsläpp per megawattimme för el eller, för andra varor, i ton CO2e-utsläpp per ton av varje typ av vara, beräknade i enlighet med artikel 7 och verifierade i enlighet med artikel 8.

Det totala antal CBAM-certifikat som ska överlämnas motsvarande de totala inbäddade utsläpp som avses i led b i denna punkt efter det avdrag som ska göras för det koldioxidpris som betalats i ett ursprungsland i enlighet med artikel 9 och den justering som behövs för att återspegla den utsträckning i vilken utsläppsrätter inom ramen för EU:s utsläppshandelssystem tilldelas gratis i enlighet med artikel 31.

Kopior av verifieringsrapporter som ackrediterade kontrollörer utfärdat, enligt artikel 8 och bilaga VI.

3. När förädlade produkter som är resultatet av förfarandet för aktiv förädling enligt artikel 256 i förordning (EU) nr 952/2013 importeras ska den godkända CBAM-deklaranten i CBAM-deklarationen rapportera de utsläpp som är inbäddade i de varor som hänförts till förfarandet för aktiv förädling och som resulterat i de importerade förädlade produkterna, även om de förädlade produkterna inte är varor som förtecknas i bilaga I till den här förordningen. Denna punkt ska också tillämpas när de förädlade produkter som är resultatet av förfarandet för aktiv förädling är återinförda varor enligt artikel 205 i förordning (EU) nr 952/2013.

4. Om de importerade varor som förtecknas i bilaga I till denna förordning är förädlade produkter som är resultatet av förfarandet för passiv förädling enligt artikel 259 i förordning (EU) nr 952/2013 ska den godkända CBAM-deklaranten, i CBAM-deklarationen, endast rapportera utsläppen från den förädlingsprocess som ägt rum utanför unionens tullområde.

5. Om de importerade varorna är återinförda varor enligt artikel 203 i förordning (EU) nr 952/2013 ska den godkända CBAM-deklaranten separat, i CBAM-deklarationen, rapportera ”noll” för de totala inbäddade utsläpp som motsvarar dessa varor.

6. Kommissionen ges befogenhet att anta genomförandeakter med avseende på CBAM-deklarationens standardformat, inbegripet detaljerade uppgifter för varje anläggning, ursprungsland och varutyp som ska rapporteras och som stödjer de totala mängder och antal som avses i punkt 2 i denna artikel, särskilt vad gäller inbäddade utsläpp och betalt koldioxidpris, förfarandet för inlämning av CBAM-deklarationen via CBAM-registret och arrangemangen för överlämnande av de CBAM-certifikat som avses i punkt 2 c i denna artikel, i enlighet med artikel 22.1, särskilt vad gäller processen och den godkända CBAM-deklarantens urval av certifikat för inlämning. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 29.2.

Artikel 7 — Beräkning av inbäddade utsläpp

1. Inbäddade utsläpp i varor ska beräknas enligt de metoder som anges i bilaga IV. För varor som förtecknas i bilaga II ska endast direkta utsläpp beräknas och beaktas.

2. Inbäddade utsläpp i andra varor än el ska fastställas på grundval av de faktiska utsläppen i enlighet med de metoder som anges i punkterna 2 och 3 i bilaga IV. När de faktiska utsläppen inte kan fastställas korrekt, liksom vid indirekta utsläpp, ska de inbäddade utsläppen fastställas genom hänvisning till standardiserade värden i enlighet med de metoder som anges i punkt 4.1 i bilaga IV.

3. Inbäddade utsläpp i importerad el ska fastställas genom hänvisning till standardiserade värden i enlighet med den metod som anges i punkt 4.2 i bilaga IV, såvida inte den godkända CBAM-deklaranten visar att kriterierna för att fastställa de inbäddade utsläppen på grundval av de faktiska utsläppen, som förtecknas i punkt 5 i bilaga IV, är uppfyllda.

4. Inbäddade indirekta utsläpp ska beräknas i enlighet med den metod som anges i punkt 4.3 i bilaga IV och specificeras närmare i de genomförandeakter som antas enligt punkt 7 i denna artikel, såvida inte den godkända CBAM-deklaranten visar att kriterierna för att fastställa de inbäddade utsläppen på grundval av faktiska utsläpp som förtecknas i punkt 6 i bilaga IV är uppfyllda.

5. Den godkända CBAM-deklaranten ska bevara dokumentation över de uppgifter som krävs för att beräkna de inbäddade utsläppen i enlighet med kraven i bilaga V. Dokumentationen ska vara tillräckligt detaljerad för att kontrollörer som ackrediterats enligt artikel 18 ska kunna verifiera de inbäddade utsläppen i enlighet med artikel 8 och bilaga VI och för att kommissionen och den behöriga myndigheten ska kunna granska CBAM-deklarationen i enlighet med artikel 19.2.

6. Den godkända CBAM-deklaranten ska bevara den dokumentation över uppgifter som avses i punkt 5, inbegripet kontrollörens rapport, till och med utgången av det fjärde året efter det år då CBAM-deklarationen lämnades in eller borde ha lämnats in.

7. Kommissionen ges befogenhet att anta genomförandeakter med avseende på

tillämpningen av elementen i de beräkningsmetoder som anges i bilaga IV, inbegripet fastställande av systemgränser för produktionsprocesser och relevanta insatsmaterial (prekursorer), emissionsfaktorer, anläggningsspecifika värden för faktiska utsläpp och standardiserade värden och deras respektive tillämpning på enskilda varor liksom fastställande av metoder för att säkerställa tillförlitligheten hos data som ligger till grund för fastställandet av de standardiserade värdena, inbegripet detaljnivå för data och verifiering av data, och inbegripet ytterligare specifikationer av vilka varor som ska anses vara enkla varor och komplexa varor vid tillämpningen av punkt 1 i bilaga IV; i dessa genomförandeakter ska det också anges på vilka villkor det anses att faktiska utsläpp inte kan fastställas korrekt, samt de bevis som visar att de kriterier som måste vara uppfyllda för att det ska vara motiverat att använda faktiska utsläpp för el som förbrukas i produktionsprocesserna för varor vid tillämpningen av punkt 2 och som förtecknas i punkterna 5 och 6 i bilaga IV är uppfyllda, och

tillämpningen av elementen i beräkningsmetoderna enligt punkt 4 i enlighet med punkt 4.3 i bilaga IV.

Där det är objektivt motiverat ska de genomförandeakter som avses i första stycket föreskriva att standardiserade värden kan anpassas till särskilda områden, regioner eller länder i syfte att beakta specifika objektiva faktorer som påverkar utsläppen, t.ex. dominerande energikällor eller industriella processer. Dessa genomförandeakter ska bygga på befintlig lagstiftning för övervakning och verifiering av utsläpp och aktivitetsdata för anläggningar som omfattas av direktiv 2003/87/EG, särskilt kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/2066 ²⁴, genomförandeförordning (EU) 2018/2067 och kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/331 ²⁵. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 29.2 i denna förordning.

Artikel 8 — Verifiering av inbäddade utsläpp

1. Den godkända CBAM-deklaranten ska säkerställa att de totala inbäddade utsläpp som deklareras i den CBAM-deklaration som lämnas in enligt artikel 6 är verifierade av en kontrollör som är ackrediterad enligt artikel 18, på grundval av de verifieringsprinciper som anges i bilaga VI.

2. För inbäddade utsläpp i varor som produceras i anläggningar i ett tredjeland registrerade i enlighet med artikel 10 får den godkända CBAM-deklaranten välja att använda verifierade uppgifter som lämnats till CBAM-deklaranten i enlighet med artikel 10.7 för att fullgöra den skyldighet som avses i punkt 1 i den här artikeln.

3. Kommissionen ges befogenhet att anta genomförandeakter för tillämpningen av de verifieringsprinciper som avses i bilaga VI vad gäller

möjligheten att, under vederbörligen motiverade omständigheter och utan att äventyra en tillförlitlig uppskattning av de inbäddade utsläppen, frångå skyldigheten för kontrollören att besöka anläggningen där relevanta varor produceras,

definitionen av tröskelvärden för att avgöra om felaktigheter eller avvikelser är väsentliga, och

den styrkande dokumentation som behövs för verifieringsrapporten, inklusive dess format.

När kommissionen antar de genomförandeakter som avses i första stycket ska den eftersträva likvärdighet och samstämmighet med de förfaranden som fastställs i genomförandeförordning (EU) 2018/2067. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 29.2 i den här förordningen.

Artikel 9 — Koldioxidpris som betalas i ett tredjeland

1. En godkänd CBAM-deklarant får i CBAM-deklarationen begära en minskning av antalet CBAM-certifikat som ska överlämnas i syfte att beakta det koldioxidpris som betalats i ursprungslandet för de deklarerade inbäddade utsläppen. Minskningen får endast begäras om koldioxidpriset faktiskt har betalats i ursprungslandet. I ett sådant fall ska eventuella rabatter eller andra former av kompensation som är tillgängliga i det landet och som skulle ha lett till en minskning av koldioxidpriset beaktas.

2. Den godkända CBAM-deklaranten ska bevara den dokumentation som krävs för att visa att de deklarerade inbäddade utsläppen omfattats av ett koldioxidpris i varornas ursprungsland som faktiskt har betalats i enlighet med vad som anges i punkt 1. Den godkända CBAM-deklaranten ska särskilt bevara bevis som rör eventuella rabatter eller andra former av tillgänglig kompensation, särskilt hänvisningarna till den relevanta lagstiftningen i det landet. Den information som ingår i den dokumentationen ska bestyrkas av en person som är oberoende i förhållande till den godkända CBAM-deklaranten och till myndigheterna i ursprungslandet. Den oberoende personens namn och kontaktuppgifter ska anges i dokumentationen. Den godkända CBAM-deklaranten ska också bevara bevis för den faktiska betalningen av koldioxidpriset.

3. Den godkända CBAM-deklaranten ska bevara den dokumentation som avses i punkt 2 till och med utgången av det fjärde året efter det år då CBAM-deklarationen lämnades in eller borde ha lämnats in.

4. Kommissionen ges befogenhet att anta genomförandeakter med avseende på omräkningen av det årliga genomsnittliga koldioxidpris som faktiskt betalats i enlighet med punkt 1 till en motsvarande minskning av antalet CBAM-certifikat som ska överlämnas, inbegripet omräkningen till euro av det koldioxidpris som faktiskt betalats i utländsk valuta till den årliga genomsnittliga växelkursen, beviset för den faktiska betalningen av koldioxidpriset, exempel på eventuella relevanta rabatter eller andra former av kompensation i enlighet med punkt 1 i denna artikel, kvalifikationerna hos den oberoende person som avses i punkt 2 i denna artikel och villkoren för att fastställa den personens oberoende. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 29.2.

Artikel 10 — Registrering av verksamhetsutövare och anläggningar i tredjeländer

1. Kommissionen ska, på begäran av en verksamhetsutövare för en anläggning som är belägen i ett tredjeland, registrera informationen om verksamhetsutövaren och dess anläggning i det CBAM-register som avses i artikel 14.

2. Den begäran om registrering som avses i punkt 1 ska innehålla följande information som ska införas i CBAM-registret vid registreringen:

Verksamhetsutövarens namn, adress och kontaktuppgifter.

Platsen för varje anläggning, inklusive fullständig adress och geografiska koordinater uttryckta i longitud och latitud med sex decimaler.

Anläggningens huvudsakliga ekonomiska verksamhet.

3. Kommissionen ska underrätta verksamhetsutövaren om registreringen i CBAM-registret. Registreringen ska gälla i fem år från och med den dag då den anmäldes till verksamhetsutövaren för anläggningen.

4. Verksamhetsutövaren ska utan dröjsmål informera kommissionen om alla ändringar av de uppgifter som avses i punkt 2 som uppstår efter registreringen och kommissionen ska uppdatera de relevanta uppgifterna i CBAM-registret.

5. Verksamhetsutövaren ska

fastställa de inbäddade utsläppen, beräknade i enlighet med de metoder som anges i bilaga IV, per typ av varor som produceras vid den anläggning som avses i punkt 1 i denna artikel,

säkerställa att de inbäddade utsläpp som avses i led a i denna punkt är verifierade i enlighet med de verifieringsprinciper som anges i bilaga VI av en kontrollör som ackrediterats enligt artikel 18,

bevara en kopia av verifieringsrapporten samt dokumentation över de uppgifter som krävs för att beräkna de inbäddade utsläppen i varor i enlighet med kraven i bilaga V under en period av fyra år efter det att verifieringen har utförts.

6. Den dokumentation som avses i punkt 5 c i denna artikel ska vara tillräckligt detaljerad för att möjliggöra verifieringen av de inbäddade utsläppen i enlighet med artikel 8 och bilaga VI och för att möjliggöra granskning, i enlighet med artikel 19, av den CBAM-deklaration som lämnats av en godkänd CBAM-deklarant till vilken de relevanta uppgifterna lämnats ut i enlighet med punkt 7 i den här artikeln.

7. En verksamhetsutövare får lämna ut de uppgifter om verifieringen av inbäddade utsläpp som avses i punkt 5 i denna artikel till en godkänd CBAM-deklarant. Den godkända CBAM-deklaranten ska ha rätt att använda de utlämnade uppgifterna för att fullgöra den skyldighet som avses i artikel 8.

8. Verksamhetsutövaren får när som helst begära att bli avregistrerad från CBAM-registret. Kommissionen ska, vid en sådan begäran och efter att ha underrättat de behöriga myndigheterna, avregistrera verksamhetsutövaren och ta bort informationen om verksamhetsutövaren och dess anläggning från CBAM-registret, förutsatt att sådan information inte är nödvändig för granskningen av inlämnade CBAM-deklarationer. Kommissionen får, efter att ha gett berörd verksamhetsutövare möjlighet att yttra sig och efter att ha samrått med de relevanta behöriga myndigheterna, också avregistrera informationen om kommissionen konstaterar att informationen om denna verksamhetsutövare inte längre är korrekt. Kommissionen ska underrätta de behöriga myndigheterna om sådana avregistreringar.

KAPITEL III — BEHÖRIGA MYNDIGHETER

Artikel 11 — Behöriga myndigheter

1. Varje medlemsstat ska utse den behöriga myndighet som ska fullgöra funktionerna och förpliktelserna enligt denna förordning och underrätta kommissionen om detta.

Kommissionen ska göra en förteckning över alla behöriga myndigheter tillgänglig för medlemsstaterna och offentliggöra denna information i Europeiska unionens officiella tidning och göra den informationen tillgänglig i CBAM-registret.

2. De behöriga myndigheterna ska utbyta all information som är väsentlig eller relevant för att de ska kunna fullgöra sina funktioner och förpliktelser enligt denna förordning.

Artikel 12 — Kommissionen

Utöver de övriga uppgifter som kommissionen ska utföra enligt denna förordning ska kommissionen bistå de behöriga myndigheterna i fullgörandet av deras funktioner och förpliktelser enligt denna förordning och samordna deras verksamhet genom att stödja utbytet av och utfärda riktlinjer för bästa praxis inom denna förordnings tillämpningsområde och genom att främja ett adekvat utbyte av information och samarbete mellan behöriga myndigheter samt mellan behöriga myndigheter och kommissionen.

Artikel 13 — Tystnadsplikt och utlämnande av uppgifter

1. Alla uppgifter som den behöriga myndigheten eller kommissionen tar emot vid utövandet av sina förpliktelser och som är av konfidentiell natur eller tillhandahålls på konfidentiell grund ska omfattas av tystnadsplikt. Sådana uppgifter får inte lämnas ut av den behöriga myndigheten eller kommissionen såvida inte det finns ett uttryckligt förhandstillstånd från den person eller myndighet som tillhandahållit dem eller det föreskrivs i unionsrätten eller nationell rätt.

2. Genom undantag från punkt 1 får de behöriga myndigheterna och kommissionen dela sådana uppgifter med varandra, tullmyndigheterna, de myndigheter som ansvarar för administrativa sanktioner eller straffrättsliga påföljder samt Europeiska åklagarmyndigheten, i syfte att säkerställa att personer fullgör sina skyldigheter enligt denna förordning och att tullagstiftningen tillämpas. Sådana delade uppgifter ska omfattas av tystnadsplikt och får inte lämnas ut till någon annan person eller myndighet utom när det föreskrivs i unionsrätten eller nationell rätt.

Artikel 14 — CBAM-register

1. Kommissionen ska inrätta ett CBAM-register över godkända CBAM-deklaranter i form av en standardiserad elektronisk databas med data om dessa godkända CBAM-deklaranters CBAM-certifikat. Kommissionen ska automatiskt och i realtid göra uppgifterna i CBAM-registret tillgängliga för tullmyndigheter och behöriga myndigheter.

2. Det CBAM-register som avses i punkt 1 ska innehålla konton med uppgifter om varje godkänd CBAM-deklarant, särskilt

den godkända CBAM-deklarantens namn, adress och kontaktuppgifter,

den godkända CBAM-deklarantens Eori-nummer,

CBAM-kontonumret,

identifikationsnummer, försäljningspris, försäljningsdatum och datum för överlämnande, återköp eller annullering av CBAM-certifikat för varje godkänd CBAM-deklarant.

3. I en separat del av CBAM-registret ska det finnas uppgifter om verksamhetsutövare och anläggningar i tredjeländer som är registrerade i enlighet med artikel 10.2.

4. De uppgifter i CBAM-registret som avses i punkterna 2 och 3 ska vara konfidentiella, med undantag för namn, adresser och kontaktuppgifter för verksamhetsutövarna och uppgifter om anläggningars lokalisering i tredjeländer. En verksamhetsutövare får välja att dess namn, adress och kontaktuppgifter inte ska göras tillgängliga för allmänheten. De offentliga uppgifterna i CBAM-registret ska göras tillgängliga av kommissionen i ett driftskompatibelt format.

5. Kommissionen ska årligen för var och en av de varor som förtecknas i bilaga I offentliggöra de sammanlagda utsläpp som är inbäddade i de importerade varorna.

6. Kommissionen ska anta genomförandeakter om CBAM-registrets infrastruktur och specifika processer och förfaranden, inbegripet den riskanalys som avses i artikel 15, de elektroniska databaser som innehåller de uppgifter som avses i punkterna 2 och 3 i den här artikeln, uppgifterna i de konton i CBAM-registret som avses i artikel 16, överföringen till CBAM-registret av den information om försäljning, återköp och annullering av CBAM-certifikat som avses i artikel 20 samt den dubbelkontroll av uppgifter som avses i artikel 25.3. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 29.2.

Artikel 15 — Riskanalys

1. Kommissionen ska utföra riskbaserade kontroller av de data och transaktioner som registreras i CBAM-registret enligt artikel 14, för att säkerställa att det inte förekommer några oriktigheter i samband med köp, innehav, överlämnande, återköp och annullering av CBAM-certifikat.

2. Om kommissionen identifierar oriktigheter till följd av de kontroller som utförts enligt punkt 1 ska den underrätta de berörda behöriga myndigheterna så att ytterligare utredningar utförs i syfte att korrigera de identifierade oriktigheterna.

Artikel 16 — Konton i CBAM-registret

1. Kommissionen ska tilldela varje godkänd CBAM-deklarant ett unikt CBAM-kontonummer.

2. Varje godkänd CBAM-deklarant ska beviljas åtkomst till sitt konto i CBAM-registret.

3. Kommissionen ska upprätta kontot så snart det godkännande som avses i artikel 17.1 har beviljats och underrätta den godkända CBAM-deklaranten om detta.

4. Om den godkända CBAM-deklaranten har upphört med sin ekonomiska verksamhet eller om godkännandet har återkallats, ska kommissionen avsluta den godkända CBAM-deklarantens konto, förutsatt att den godkända CBAM-deklaranten har fullgjort alla sina skyldigheter enligt denna förordning.

Artikel 17 — Godkännande

1. Om en ansökan om godkännande lämnas in i enlighet med artikel 5 ska den behöriga myndigheten i den medlemsstat där sökanden är etablerad bevilja status som godkänd CBAM-deklarant, förutsatt att kriterierna i punkt 2 i den här artikeln är uppfyllda. Statusen som godkänd CBAM-deklarant ska erkännas i alla medlemsstater.

Innan den behöriga myndigheten beviljar status som godkänd CBAM-deklarant ska den genomföra ett samrådsförfarande om ansökan om godkännande via CBAM-registret. Samrådsförfarandet ska omfatta de behöriga myndigheterna i de andra medlemsstaterna och kommissionen och ska inte pågå längre än 15 arbetsdagar.

2. Kriterierna för beviljande av status som godkänd CBAM-deklarant ska vara följande:

Sökanden har inte varit inblandad i en allvarlig överträdelse eller upprepade överträdelser av tullagstiftning, skatteregler, regler om marknadsmissbruk eller denna förordning och delegerade akter och genomförandeakter som antagits enligt denna förordning, och sökanden har härvid särskilt inte begått några allvarliga brott i samband med sin ekonomiska verksamhet under de fem år som föregick ansökan.

Sökanden visar sin ekonomiska och operativa förmåga att fullgöra sina skyldigheter enligt denna förordning.

Sökanden är etablerad i den medlemsstat där ansökan lämnats in.

Sökanden har tilldelats ett Eori-nummer i enlighet med artikel 9 i förordning (EU) nr 952/2013.

3. Om den behöriga myndigheten konstaterar att kriterierna i punkt 2 i denna artikel inte är uppfyllda, eller om sökanden inte har lämnat de uppgifter som anges i artikel 5.5, ska ansökan om beviljande av status som godkänd CBAM-deklarant avslås. Ett sådant beslut att avslå ansökan om beviljande av status som godkänd CBAM-deklarant ska innehålla skälen till avslaget och inkludera uppgifter om möjligheten att överklaga.

4. Ett beslut av den behöriga myndigheten att bevilja status som godkänd CBAM-deklarant ska registreras i CBAM-registret och innehålla följande uppgifter:

Den godkända CBAM-deklarantens namn, adress och kontaktuppgifter.

Den godkända CBAM-deklarantens Eori-nummer.

Det CBAM-kontonummer som tilldelats den godkända CBAM-deklaranten i enlighet med artikel 16.1.

Den garanti som krävs i enlighet med punkt 5 i den här artikeln.

5. För uppfyllandet av kriterierna i punkt 2 b i den här artikeln ska den behöriga myndigheten kräva att en garanti ställs om sökanden inte var etablerad under hela de båda räkenskapsår som föregick det år då ansökan i enlighet med artikel 5.1 lämnades in.

Den behöriga myndigheten ska fastställa garantibeloppet till ett belopp som beräknas som det sammanlagda värdet av det antal CBAM-certifikat som den godkända CBAM-deklaranten skulle vara skyldig att överlämna i enlighet med artikel 22 med avseende på import av varor som rapporterats i enlighet med artikel 5.5 g. Den ställda garantin ska vara en bankgaranti, som ska betalas vid första anfordran, från ett finansiellt institut som är verksamt i unionen eller en annan form av garanti som ger likvärdig säkerhet.

6. Om den behöriga myndigheten konstaterar att den ställda garantin inte säkerställer, eller inte längre är tillräcklig för att säkerställa, den godkända CBAM-deklarantens ekonomiska och operativa förmåga att uppfylla sina skyldigheter enligt denna förordning, ska den kräva att den godkända CBAM-deklaranten väljer mellan att ställa en ytterligare garanti eller att ersätta den ursprungliga garantin med en ny garanti i enlighet med punkt 5.

7. Den behöriga myndigheten ska frisläppa garantin omedelbart efter den 31 maj det andra året då den godkända CBAM-deklaranten har överlämnat CBAM-certifikat i enlighet med artikel 22.

8. Den behöriga myndigheten ska återkalla statusen som godkänd CBAM-deklarant om

den godkända CBAM-deklaranten begär ett återkallande, eller

den godkända CBAM-deklaranten inte längre uppfyller kriterierna i punkt 2 eller 6 i denna artikel, eller om den godkända CBAM-deklaranten har varit inblandad i en allvarlig eller upprepad överträdelse av den skyldighet att överlämna CBAM-certifikat som avses i artikel 22.1 eller av den skyldighet att säkerställa ett tillräckligt antal CBAM-certifikat på sitt konto i CBAM-registret i slutet av varje kvartal som avses i artikel 22.2.

Innan den behöriga myndigheten återkallar en status som godkänd CBAM-deklarant ska den ge den godkända CBAM-deklaranten möjlighet att yttra sig och ska genomföra ett samrådsförfarande om det eventuella återkallandet av en sådan status. Samrådsförfarandet ska omfatta de behöriga myndigheterna i de andra medlemsstaterna och kommissionen och ska inte pågå längre än 15 arbetsdagar.

Ett beslut om återkallande ska innehålla skälen till beslutet och information om rätten att överklaga.

9. Den behöriga myndigheten ska i CBAM-registret registrera uppgifter om

sökande vilkas ansökan om godkännande har avslagits enligt punkt 3, och

de personer vilkas status som godkänd CBAM-deklarant har återkallats enligt punkt 8.

10. Kommissionen ska genom genomförandeakter anta villkoren för

tillämpningen av de kriterier som avses i punkt 2 i denna artikel, inbegripet kriteriet att inte ha varit inblandad i en allvarlig överträdelse eller i upprepade överträdelser enligt punkt 2 a i denna artikel,

tillämpningen av den garanti som avses i punkterna 5, 6 och 7 i denna artikel,

tillämpningen av kriterierna för en allvarlig eller upprepad överträdelse enligt punkt 8 i denna artikel,

konsekvenserna av det återkallande av statusen som godkänd CBAM-deklarant som avses i punkt 8 i denna artikel, och

specifika tidsfrister och format för det samrådsförfarande som avses i punkterna 1 och 8 i denna artikel.

De genomförandeakter som avses i första stycket ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 29.2.

Artikel 18 — Ackreditering av kontrollörer

1. Varje person som ackrediterats i enlighet med genomförandeförordning (EU) 2018/2067 för en relevant grupp av verksamheter ska vara en ackrediterad kontrollör vid tillämpning av denna förordning. Kommissionen ges befogenhet att anta genomförandeakter med avseende på identifiering av relevanta grupper av verksamheter genom en anpassning av de kvalifikationer hos en ackrediterad kontrollör som är nödvändiga för att denne ska kunna utföra kontroller enligt denna förordning till den relevanta grupp av verksamheter som förtecknas i bilaga I till genomförandeförordning (EU) 2018/2067 och som anges i ackrediteringsintyget. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 29.2 i denna artikel.

2. Ett nationellt ackrediteringsorgan får på begäran ackreditera en person som kontrollör inom ramen för tillämpningen av denna förordning om det, på grundval av den dokumentation som lämnats in till den, anser att denna person har förmåga att tillämpa de verifieringsprinciper som avses i bilaga VI när den fullgör uppgifterna i fråga om verifiering av de inbäddade utsläppen enligt artiklarna 8 och 10.

3. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 28 i syfte att komplettera denna förordning genom att specificera villkoren för beviljande av ackreditering enligt punkt 2 i denna artikel, för kontroll och tillsyn av ackrediterade kontrollörer, för återkallande av ackreditering och för ömsesidigt erkännande och inbördes utvärdering av ackrediteringsorgan.

Artikel 19 — Granskning av CBAM-deklarationer

1. Kommissionen ska ha tillsynsrollen i granskningen av CBAM-deklarationer.

2. Kommissionen får granska CBAM-deklarationer, i enlighet med en granskningsstrategi, inbegripet riskfaktorer, inom den period som avslutas med det fjärde året efter det år då CBAM-deklarationerna borde ha lämnats in.

Granskningen får bestå i en verifiering av de uppgifter som lämnats i CBAM-deklarationen och i verifieringsrapporter på grundval av de uppgifter som lämnats av tullmyndigheterna i enlighet med artikel 25 och andra relevanta bevis, och på grundval av varje revision som anses nödvändig, inbegripet i den godkända CBAM-deklarantens lokaler.

Kommissionen ska via CBAM-registret meddela den behöriga myndigheten i den medlemsstat där den godkända CBAM-deklaranten är etablerad om att en granskning har inletts och om resultaten av denna.

Den behöriga myndigheten i den medlemsstat där den godkända CBAM-deklaranten är etablerad får också granska en CBAM-deklaration inom den period som avses i första stycket i denna punkt. Den behöriga myndigheten ska via CBAM-registret meddela kommissionen om att en granskning har inletts och om resultaten av denna.

3. Kommissionen ska regelbundet ange specifika riskfaktorer och omständigheter att uppmärksamma, på grundval av en riskanalys i förhållande till genomförandet av CBAM på unionsnivå, med beaktande av information i CBAM-registret, uppgifter från tullmyndigheter och andra relevanta informationskällor, inbegripet de kontroller som utförs enligt artikel 15.2 och artikel 25.

Kommissionen ska också underlätta utbytet av information med behöriga myndigheter om bedräglig verksamhet och om sanktionsavgifter som påförts i enlighet med artikel 26.

4. Om en godkänd CBAM-deklarant underlåter att lämna in en CBAM-deklaration i enlighet med artikel 6, eller om kommissionen, på grundval av sin granskning enligt punkt 2 i den här artikeln, anser att det deklarerade antalet CBAM-certifikat är felaktigt, ska kommissionen bedöma den godkända CBAM-deklarantens skyldigheter enligt denna förordning på grundval av de uppgifter den förfogar över. Kommissionen ska fastställa en preliminär beräkning av det totala antalet CBAM-certifikat som borde ha överlämnats, senast den 31 december året efter det år då CBAM-deklarationen borde ha lämnats in, eller senast den 31 december det fjärde året efter det att den felaktiga CBAM-deklarationen har lämnats in, beroende på vad som är tillämpligt. Kommissionen ska tillhandahålla de behöriga myndigheterna en sådan preliminär beräkning, i vägledande syfte och utan att det påverkar den slutgiltiga beräkning som fastställts av den behöriga myndigheten i den medlemsstat där den godkända CBAM-deklaranten är etablerad.

5. Om den behöriga myndigheten konstaterar att det deklarerade antalet CBAM-certifikat som ska överlämnas är felaktigt, eller att ingen CBAM-deklaration har lämnats in i enlighet med artikel 6, ska den fastställa antalet CBAM-certifikat som borde ha överlämnats av den godkända CBAM-deklaranten, med beaktande av de uppgifter som lämnats av kommissionen.

Den behöriga myndigheten ska underrätta den godkända CBAM-deklaranten om sitt beslut om det fastställda antalet CBAM-deklarationer och begära att den godkända CBAM-deklaranten överlämnar de ytterligare CBAM-certifikaten inom en månad.

Den behöriga myndighetens beslut ska innehålla skälen till beslutet och information om rätten att överklaga. Underrättelse om beslutet ska också ske via CBAM-registret.

Om den behöriga myndigheten, efter att ha mottagit den preliminära beräkningen från kommissionen i enlighet med punkterna 2 och 4 i denna artikel, beslutar att inte vidta några åtgärder, ska den behöriga myndigheten underrätta kommissionen om detta via CBAM-registret.

6. Om den behöriga myndigheten konstaterar att antalet överlämnade CBAM-certifikat överstiger det antal som borde ha överlämnats, ska den underrätta kommissionen utan dröjsmål. De överskjutande överlämnade CBAM-certifikaten ska återköpas i enlighet med artikel 23.

KAPITEL IV — CBAM-CERTIFIKAT

Artikel 20 — Försäljning av CBAM-certifikat

1. En medlemsstat ska sälja CBAM-certifikat på en gemensam central plattform till godkända CBAM-deklaranter som är etablerade i den medlemsstaten.

2. Kommissionen ska inrätta och förvalta den gemensamma centrala plattformen efter ett gemensamt upphandlingsförfarande mellan kommissionen och medlemsstaterna.

Kommissionen och de behöriga myndigheterna ska ha tillgång till informationen på den gemensamma centrala plattformen.

3. Informationen om försäljning, återköp och annullering av CBAM-certifikat på den gemensamma centrala plattformen ska överföras till CBAM-registret i slutet av varje arbetsdag.

4. CBAM-certifikat ska säljas till godkända CBAM-deklaranter till det pris som beräknats i enlighet med artikel 21.

5. Kommissionen ska säkerställa att varje CBAM-certifikat tilldelas ett unikt identifikationsnummer när det skapas. Kommissionen ska registrera det unika identifikationsnumret samt CBAM-certifikatets pris och försäljningsdatum i CBAM-registret på kontot för den godkända CBAM-deklarant som köper det certifikatet.

6. Kommissionen ska anta delegerade akter i enlighet med artikel 28 som kompletterar denna förordning genom att ytterligare specificera tidsschema, administration och andra aspekter som rör förvaltningen av försäljning och återköp av CBAM-certifikat, i syfte att uppnå samstämmighet med förfarandena i kommissionens förordning (EU) nr 1031/2010 ²⁶.

Artikel 21 — Pris på CBAM-certifikat

1. Kommissionen ska beräkna priset på CBAM-certifikat som genomsnittet av slutpriserna för utsläppsrätter inom ramen för EU:s utsläppshandelssystem på auktionsplattformen i enlighet med de förfaranden som fastställs i förordning (EU) nr 1031/2010, för varje kalendervecka.

För de kalenderveckor under vilka inga auktioner planeras på auktionsplattformen ska priset på CBAM-certifikat vara genomsnittet av slutpriserna på utsläppsrätter inom ramen för EU:s utsläppshandelssystem för den sista vecka då auktioner ägde rum på auktionsplattformen.

2. Kommissionen ska offentliggöra det genomsnittspris som avses i punkt 1 andra stycket på sin webbplats eller på annat lämpligt sätt den första arbetsdagen i påföljande kalendervecka. Detta pris ska tillämpas från och med den första arbetsdagen efter dagen för offentliggörandet till och med den första arbetsdagen i påföljande kalendervecka.

3. Kommissionen ges befogenhet att anta genomförandeakter med avseende på tillämpningen av den metod som föreskrivs i punkt 1 i denna artikel för att beräkna genomsnittspriset för CBAM-certifikat och de praktiska arrangemangen för offentliggörande av priset. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 29.2.

Artikel 22 — Överlämnande av CBAM-certifikat

1. Senast den 31 maj varje år, och den första gången 2027 för år 2026, ska den godkända CBAM-deklaranten via CBAM-registret överlämna ett antal CBAM-certifikat som motsvarar de inbäddade utsläpp som deklarerats i enlighet med artikel 6.2 c och verifierats i enlighet med artikel 8 för det kalenderår som föregår överlämnandet. Kommissionen ska ta bort överlämnade CBAM-certifikat från CBAM-registret. Den godkända CBAM-deklaranten ska säkerställa att det antal CBAM-certifikat som krävs finns tillgängligt på dess konto i CBAM-registret.

2. Den godkända CBAM-deklaranten ska säkerställa att antalet CBAM-certifikat på dess konto i CBAM-registret i slutet av varje kvartal motsvarar minst 80 % av de inbäddade utsläppen, fastställda genom hänvisning till standardiserade värden i enlighet med de metoder som anges i bilaga IV, för alla varor som den har importerat sedan början av kalenderåret.

3. Om kommissionen konstaterar att antalet CBAM-certifikat på en godkänd CBAM-deklarants konto inte uppfyller skyldigheterna enligt punkt 2 ska den, via CBAM-registret, underrätta den behöriga myndigheten i den medlemsstat där den godkända CBAM-deklaranten är etablerad.

Den behöriga myndigheten ska underrätta den godkända CBAM-deklaranten om behovet av att säkerställa att ett tillräckligt antal CBAM-certifikat finns på dess konto inom en månad efter underrättelsen.

Den behöriga myndigheten ska registrera underrättelsen till, och svaret från, den godkända CBAM-deklaranten i CBAM-registret.

Artikel 23 — Återköp av CBAM-certifikat

1. Om en godkänd CBAM-deklarant begär det ska den medlemsstat där den godkända CBAM-deklaranten är etablerad återköpa de överskjutande CBAM-certifikat som finns kvar på deklarantens konto i CBAM-registret efter det att certifikaten har överlämnats i enlighet med artikel 22.

Kommissionen ska återköpa de överskjutande CBAM-certifikaten via den gemensamma centrala plattform som avses i artikel 20 på den medlemsstats vägnar där den godkända CBAM-deklaranten är etablerad. Den godkända CBAM-deklaranten ska lämna in begäran om återköp senast den 30 juni under vart och ett av de år då CBAM-certifikat överlämnats.

2. Det antal certifikat som omfattas av återköp enligt punkt 1 ska vara begränsat till en tredjedel av det totala antal CBAM-certifikat som den godkända CBAM-deklaranten köpt under det föregående kalenderåret.

3. Återköpspriset för varje CBAM-certifikat ska vara det pris som den godkända CBAM-deklaranten betalat för certifikatet vid tidpunkten för köpet.

Artikel 24 — Annullering av CBAM-certifikat

Den 1 juli varje år ska kommissionen annullera alla CBAM-certifikat som köpts under året före det föregående kalenderåret och som fanns kvar på en godkänd CBAM-deklarants konto i CBAM-registret. Dessa CBAM-certifikat ska annulleras utan kompensation.

Om det antal CBAM-certifikat som ska överlämnas bestrids i en pågående tvist i en medlemsstat ska kommissionen tillfälligt upphäva annulleringen av CBAM-certifikaten i den utsträckning som motsvarar det omtvistade beloppet. Den behöriga myndigheten i den medlemsstat där den godkända CBAM-deklaranten är etablerad ska utan dröjsmål meddela all relevant information till kommissionen.

KAPITEL V — REGLER FÖR IMPORT AV VAROR

Artikel 25 — Regler för import av varor

1. Tullmyndigheterna får inte tillåta att någon annan person än en godkänd CBAM-deklarant importerar varor.

2. Tullmyndigheterna ska regelbundet och automatiskt, i synnerhet genom den övervakningsmekanism som inrättats enligt artikel 56.5 i förordning (EU) nr 952/2013, till kommissionen lämna specifika uppgifter om de varor som deklarerats för import. Dessa uppgifter ska omfatta den godkända CBAM-deklarantens Eori-nummer och CBAM-kontonummer, varornas åttasiffriga KN-nummer, kvantitet, ursprungsland, tulldeklarationsdatum och tullförfarande.

3. Kommissionen ska lämna de uppgifter som avses i punkt 2 i denna artikel till den behöriga myndigheten i den medlemsstat där den godkända CBAM-deklaranten är etablerad och ska för varje CBAM-deklarant dubbelkontrollera dessa uppgifter mot uppgifterna i CBAM-registret enligt artikel 14.

4. Tullmyndigheterna får i enlighet med artikel 12.1 i förordning (EU) nr 952/2013 meddela kommissionen och den behöriga myndigheten i den medlemsstat som har beviljat statusen som godkänd CBAM-deklarant sådana konfidentiella uppgifter som tullmyndigheterna mottagit vid utförandet av sina förpliktelser eller som har lämnats till tullmyndigheterna på konfidentiell grund.

5. Förordning (EG) nr 515/97 ska i tillämpliga delar gälla för den här förordningen.

6. Kommissionen ges befogenhet att anta genomförandeakter som fastställer uppgifternas omfattning och periodicitet, tidpunkt och metoder när det gäller att lämna uppgifterna enligt punkt 2 i denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 29.2.

KAPITEL VI — EFTERLEVNAD

Artikel 26 — Sanktioner

1. En godkänd CBAM-deklarant som inte senast den 31 maj varje år överlämnar det antal CBAM-certifikat som motsvarar de utsläpp som är inbäddade i varor som importerats under det föregående kalenderåret ska åläggas att betala en sanktionsavgift. Denna sanktionsavgift ska vara identisk med den avgift för överskridande utsläpp som anges i artikel 16.3 i direktiv 2003/87/EG, höjd enligt artikel 16.4 i det direktivet, och tillämplig under det år då varorna importeras. En sådan sanktionsavgift ska tillämpas för varje CBAM-certifikat som den godkända CBAM-deklaranten inte har överlämnat.

2. Om en annan person än en godkänd CBAM-deklarant för in varor till unionens tullområde utan att uppfylla skyldigheterna enligt denna förordning, ska den personen åläggas att betala en sanktionsavgift. En sådan sanktionsavgift ska vara effektiv, proportionell och avskräckande och ska, särskilt beroende på den bristande efterlevnadens varaktighet, allvarlighetsgrad, omfattning, avsiktliga karaktär och upprepning samt i vilken grad personen samarbetar med den behöriga myndigheten, uppgå till ett belopp på mellan tre och fem gånger den sanktionsavgift som avses i punkt 1 och som är tillämplig under det år varorna införs, för varje CBAM-certifikat som personen inte har överlämnat.

3. Betalning av sanktionsavgiften ska inte befria den godkända CBAM-deklaranten från skyldigheten att överlämna det utestående antalet CBAM-certifikat under ett visst år.

4. Om den behöriga myndigheten, inbegripet mot bakgrund av kommissionens preliminära beräkningar i enlighet med artikel 19, fastställer att en godkänd CBAM-deklarant har underlåtit att uppfylla skyldigheten att överlämna CBAM-certifikat enligt punkt 1 i den här artikeln, eller att en person har fört in varor till unionens tullområde utan att uppfylla skyldigheterna enligt denna förordning enligt punkt 2 i den här artikeln, ska den behöriga myndigheten påföra sanktionsavgiften enligt punkt 1 eller 2 i den här artikeln, beroende på vad som är tillämpligt. I detta syfte ska den behöriga myndigheten underrätta den godkända CBAM-deklaranten eller, om punkt 2 i denna artikel är tillämplig, personen om

att den behöriga myndigheten har dragit slutsatsen att den godkända CBAM-deklaranten eller den person som avses i punkt 2 i denna artikel inte fullgjort skyldigheterna enligt denna förordning,

skälen till denna slutsats,

beloppet på den sanktionsavgift som ålagts den godkända CBAM-deklaranten eller den person som avses i punkt 2 i denna artikel,

det datum då sanktionsavgiften förfaller till betalning,

den åtgärd som den godkända CBAM-deklaranten eller den person som avses i punkt 2 i denna artikel ska vidta för att betala sanktionsavgiften, och

rätten för den godkända CBAM-deklaranten, eller den person som avses i punkt 2 i denna artikel, att överklaga.

5. Om sanktionsavgiften inte har betalats senast den förfallodag som avses i punkt 4 d ska den behöriga myndigheten säkerställa betalning av den sanktionsavgiften med alla medel som står till dess förfogande enligt den berörda medlemsstatens nationella rätt.

6. Medlemsstaterna ska meddela kommissionen de beslut om sanktionsavgifter som avses i punkterna 1 och 2 och registrera den slutbetalning som avses i punkt 5 i CBAM-registret.

Artikel 27 — Kringgående

1. Kommissionen ska vidta åtgärder i enlighet med denna artikel, på grundval av relevanta och objektiva data, för att hantera metoder för kringgående av denna förordning.

2. Metoder för kringgående ska definieras som en förändring i handelsmönstret för varor vilken härrör från en metod, process eller bearbetning för vilken det inte finns någon annan tillräcklig grund eller ekonomisk motivering än att helt eller delvis undvika någon av de skyldigheter som fastställs i denna förordning. En sådan metod, sådana processer eller sådan bearbetning kan bestå i, men är inte begränsad till,

en mindre ändring av de berörda varorna för att de ska omfattas av KN-nummer som inte förtecknas i bilaga I, förutom när ändringen påverkar deras väsentliga egenskaper,

en konstlad uppdelning av transporter i sändningar vars egentliga värde inte överstiger det tröskelvärde som avses i artikel 2.3.

3. Kommissionen ska kontinuerligt övervaka situationen på unionsnivå i syfte att upptäcka metoder för kringgående, inbegripet genom marknadskontroll eller på grundval av relevanta informationskällor, såsom inlagor och rapportering från organisationer i det civila samhället.

4. En medlemsstat eller en part som har berörts eller gynnats av någon av de situationer som avses i punkt 2 kan anmäla detta till kommissionen om den stöter på metoder för kringgående. Intressenter som inte är direkt berörda eller gynnade parter, såsom miljöorganisationer och icke-statliga organisationer, som finner konkreta bevis för metoder för kringgående får också anmäla detta till kommissionen.

5. Den anmälan som avses i punkt 4 ska ange de skäl som den grundas på och innehålla relevanta data och statistik till stöd för påståendet om kringgående av denna förordning. Kommissionen ska inleda en utredning av ett påstående om kringgående antingen om det har anmälts av en medlemsstat eller av en berörd eller gynnad part eller annan intressent, förutsatt att anmälan uppfyller de krav som avses i denna punkt, eller om kommissionen själv fastställer att en sådan utredning är nödvändig. När kommissionen genomför utredningen får den biträdas av de behöriga myndigheterna och tullmyndigheterna. Kommissionen ska avsluta utredningen inom nio månader från dagen för anmälan. Om en utredning har inletts ska kommissionen underrätta alla behöriga myndigheter.

6. Om kommissionen, med beaktande av relevanta data, rapporter och statistik, även de som tillhandahålls av tullmyndigheterna, har tillräckliga skäl att anta att de omständigheter som avses i punkt 2 a i denna artikel inträffar i en eller flera medlemsstater enligt ett fast mönster, har den befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 28 för att ändra förteckningen över varor i bilaga I genom att lägga till de relevanta något ändrade produkter som avses i punkt 2 a i denna artikel, för att motverka kringgående.

KAPITEL VII — UTÖVANDE AV DELEGERINGEN OCH KOMMITTÉFÖRFARANDE

Artikel 28 — Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 2.10, 2.11, 18.3, 20.6 och 27.6 ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med den 17 maj 2023. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med ytterligare perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 2.10, 2.11, 18.3, 20.6 och 27.6 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet.

4. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Innan kommissionen antar en delegerad akt ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning.

6. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

7. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 2.10, 2.11, 18.3, 20.6 och 27.6 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 29 — Kommittéförfarande

1. Kommissionen ska biträdas av CBAM-kommittén. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

KAPITEL VIII — RAPPORTERING OCH ÖVERSYN

Artikel 30 — Kommissionens översyn och rapportering

1. Kommissionen ska, i samråd med relevanta intressenter, samla in den information som behövs i syfte att utvidga tillämpningsområdet för denna förordning såsom anges i och enligt punkt 2 a och i syfte att utveckla metoder för beräkning av inbäddade utsläpp på grundval av metoder för miljöavtryck.

2. Före utgången av den övergångsperiod som avses i artikel 32 ska kommissionen överlämna en rapport om tillämpningen av denna förordning till Europaparlamentet och rådet.

Rapporten ska innehålla en bedömning av

möjligheten att utvidga tillämpningsområdet till

inbäddade indirekta utsläpp i de varor som förtecknas i bilaga II,

ii)

inbäddade utsläpp i transport av de varor som förtecknas i bilaga I och transporttjänster,

iii)

andra varor som medför risk för koldioxidläckage än de som förtecknas i bilaga I, särskilt organiska kemikalier och polymerer,

iv)

andra insatsmaterial (prekursorer) för de varor som förtecknas i bilaga I,

de kriterier som ska användas för att identifiera varor som ska inkluderas i förteckningen i bilaga I till denna förordning på grundval av de sektorer som medför risk för koldioxidläckage och som identifierats enligt artikel 10b i direktiv 2003/87/EG; den bedömningen ska åtföljas av en tidsplan fram till 2030 för gradvis inkluderande av varorna i denna förordnings tillämpningsområde, särskilt med beaktande av risknivån för deras respektive koldioxidläckage,

de tekniska kraven för beräkning av inbäddade utsläpp för andra varor som ska inkluderas i förteckningen i bilaga I,

de framsteg som gjorts i internationella diskussioner om klimatåtgärder,

systemet för förvaltning, inklusive de administrativa kostnaderna,

effekterna av denna förordning på varor som förtecknas i bilaga I och som importeras från utvecklingsländer, med särskild tonvikt på de minst utvecklade länderna enligt Förenta nationernas definition (MUL) och effekterna av det tekniska bistånd som ges,

metoden för beräkning av indirekta utsläpp enligt artikel 7.7 och punkt 4.3 i bilaga IV.

3. Minst ett år före övergångsperiodens utgång ska kommissionen lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet som identifierar produkter längre ned i värdekedjan för de varor som förtecknas i bilaga I och med avseende på vilka kommissionen rekommenderar att inkludering i denna förordnings tillämpningsområde övervägs. I det syftet ska kommissionen i god tid utarbeta en metod som bör baseras på relevans när det gäller kumulativa växthusgasutsläpp och risken för koldioxidläckage.

4. De rapporter som avses i punkterna 2 och 3 ska när så är lämpligt åtföljas av ett lagstiftningsförslag före övergångsperiodens utgång, inbegripet en detaljerad konsekvensbedömning, särskilt i syfte att utvidga tillämpningsområdet för denna förordning på grundval av slutsatserna i de rapporterna.

5. Vartannat år efter övergångsperiodens utgång ska kommissionen, som en del av sin årliga rapport till Europaparlamentet och rådet enligt artikel 10.5 i direktiv 2003/87/EG, bedöma hur effektiv CBAM är för att hantera risken för koldioxidläckage för varor som produceras i unionen för export till tredjeländer som inte tillämpar EU:s utsläppshandelssystem eller någon liknande prissättningsmekanism för koldioxid. Rapporten ska särskilt bedöma utvecklingen av unionens export inom CBAM-sektorerna och utvecklingen när det gäller handelsflöden och de inbäddade utsläppen från dessa varor på den globala marknaden. Om det i rapporten konstateras att det finns en risk för koldioxidläckage för varor som tillverkas i unionen för export till sådana tredjeländer som inte tillämpar EU:s utsläppshandelssystem eller någon liknande prissättningsmekanism för koldioxid ska kommissionen vid behov lägga fram ett lagstiftningsförslag för att hantera den risken på ett sätt som är förenligt med Världshandelsorganisationens regelverk och som tar hänsyn till utfasningen av fossila bränslen i anläggningar i unionen.

6. Kommissionen ska övervaka hur CBAM fungerar i syfte att utvärdera effekterna och eventuella justeringar av dess tillämpning.

Före den 1 januari 2028 och därefter vartannat år ska kommissionen lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av denna förordning och CBAM:s funktionssätt. Rapporten ska åtminstone innehålla följande:

En bedömning av CBAM:s inverkan på

koldioxidläckage, inbegripet i samband med export,

ii)

de sektorer som omfattas,

iii)

konsekvenser för den inre marknaden samt ekonomiska och territoriella konsekvenser i hela unionen,

iv)

inflation och råvarupriser,

effekten på industrier som använder varor som förtecknas i bilaga I,

vi)

internationell handel, inklusive resursförflyttning, och

vii)

MUL.

b)	En bedömning av i) systemet för förvaltning, inbegripet en bedömning av genomförandet och administrationen av medlemsstaters godkännande av CBAM-deklaranter, ii) denna förordnings tillämpningsområde, iii) metoder för kringgående, iv) tillämpningen av sanktioner i medlemsstaterna,

resultaten av utredningar och påförda sanktioner,

aggregerad information om utsläppsintensiteten för varje ursprungsland för de olika varor som förtecknas i bilaga I.

7. Om en oförutsebar, exceptionell och oprovocerad händelse har inträffat som ett eller flera tredjeländer som omfattas av CBAM inte haft någon kontroll över, och denna händelse har destruktiva konsekvenser för den ekonomiska och industriella infrastrukturen i ett sådant land eller berörda länder, ska kommissionen bedöma situationen och till Europaparlamentet och rådet överlämna en rapport, när så är lämpligt åtföljd av ett lagstiftningsförslag, för att ändra denna förordning genom att fastställa nödvändiga provisoriska åtgärder för att hantera dessa exceptionella omständigheter.

8. Från och med utgången av den övergångsperiod som avses i artikel 32 i denna förordning ska kommissionen, som en del av den årliga rapporteringen enligt artikel 41 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/947 ²⁷, utvärdera och rapportera om hur finansieringen enligt den förordningen har bidragit till utfasningen av fossila bränslen i tillverkningsindustrin i MUL.

KAPITEL IX — SAMORDNING MED GRATIS TILLDELNING AV UTSLÄPPSRÄTTER INOM RAMEN FÖR EU:s UTSLÄPPSHANDELSSYSTEM

Artikel 31 — Gratis tilldelning av utsläppsrätter inom ramen för EU:s utsläppshandelssystem och skyldighet att överlämna CBAM-certifikat

1. De CBAM-certifikat som ska överlämnas i enlighet med artikel 22 i denna förordning ska justeras för att återspegla den utsträckning i vilken utsläppsrätter från EU ETS tilldelas gratis i enlighet med artikel 10a i direktiv 2003/87/EG till anläggningar som inom unionen producerar de varor som förtecknas i bilaga I till denna förordning.

2. Kommissionen ges befogenhet att anta genomförandeakter med avseende på fastställandet av närmare regler för beräkning av den justering som avses i punkt 1 i denna artikel. Sådana närmare regler ska utarbetas med hänvisning till de principer som tillämpas i EU:s utsläppshandelssystem för gratis tilldelning av utsläppsrätter till anläggningar som inom unionen producerar de varor som förtecknas i bilaga I, med beaktande av de olika riktmärken som används i EU:s utsläppshandelssystem för gratis tilldelning i syfte att kombinera de riktmärkena till motsvarande värden för de berörda varorna och med beaktande av relevanta insatsmaterial (prekursorer). Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 29.2.

KAPITEL X — ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER

Artikel 32 — Övergångsperiodens omfattning

Under övergångsperioden från och med den 1 oktober 2023 till och med den 31 december 2025 ska importörens skyldigheter enligt denna förordning vara begränsade till de rapporteringsskyldigheter som anges i artiklarna 33, 34 och 35 i denna förordning. Om importören är etablerad i en medlemsstat och utser ett indirekt tullombud i enlighet med artikel 18 i förordning (EU) nr 952/2013, och om det indirekta tullombudet samtycker till detta, ska rapporteringsskyldigheterna gälla för detta indirekta tullombud. Om importören inte är etablerad i en medlemsstat ska rapporteringsskyldigheterna gälla för det indirekta tullombudet.

Artikel 33 — Import av varor

1. Tullmyndigheterna ska underrätta importören eller, i de situationer som avses i artikel 32, det indirekta tullombudet, om den rapporteringsskyldighet som avses i artikel 35 senast vid den tidpunkt då varorna övergår till fri omsättning.

2. Tullmyndigheterna ska regelbundet och automatiskt, särskilt genom den övervakningsmekanism som inrättats enligt artikel 56.5 i förordning (EU) nr 952/2013 eller genom elektronisk dataöverföring, till kommissionen lämna uppgifter om importerade varor, inbegripet förädlade produkter som framställts genom förfarandet för passiv förädling. Dessa uppgifter ska omfatta tulldeklarantens och importörens Eori-nummer, det åttasiffriga KN-numret, kvantitet, ursprungsland, datum för tulldeklarationen och tullförfarandet.

3. Kommissionen ska lämna de uppgifter som avses i punkt 2 till de behöriga myndigheterna i de medlemsstater där tulldeklaranten, och i förekommande fall importören, är etablerad.

Artikel 34 — Rapporteringsskyldighet för vissa tullförfaranden

1. När förädlade produkter som framställts genom förfarandet för aktiv förädling enligt artikel 256 i förordning (EU) nr 952/2013 importeras, ska den rapporteringsskyldighet som avses i artikel 35 i den här förordningen inkludera information om de varor som hänförts till förfarandet för aktiv förädling och som resulterat i de importerade förädlade produkterna, även om de förädlade produkterna inte förtecknas i bilaga I till den här förordningen. Denna punkt ska också tillämpas när de förädlade produkter som framställts genom förfarandet för aktiv förädling är återinförda varor enligt vad som avses i artikel 205 i förordning (EU) nr 952/2013.

2. Den rapporteringsskyldighet som avses i artikel 35 i denna förordning ska inte tillämpas på import av

förädlade produkter som framställts genom förfarandet för passiv förädling enligt artikel 259 i förordning (EU) nr 952/2013,

varor som klassificeras som återinförda varor i enlighet med artikel 203 i förordning (EU) nr 952/2013.

Artikel 35 — Rapporteringsskyldighet

1. Varje importör eller, i de situationer som avses i artikel 32, det indirekta tullombudet, som har importerat varor under ett visst kvartal av ett kalenderår ska, senast en månad efter utgången av det kvartalet, för det kvartalet till kommissionen lämna in en rapport (CBAM-rapport) innehållande uppgifter om de varor som importerats under det kvartalet.

2. CBAM-rapporten ska innehålla följande uppgifter:

Den totala kvantiteten av varje typ av varor, uttryckt i megawattimmar för el och i ton för andra varor, angiven för varje anläggning som producerar varorna i ursprungslandet.

De faktiska totala inbäddade utsläppen, uttryckt i ton CO2e per megawattimme för el eller, för andra varor, i ton CO2e per ton av varje typ av vara, beräknade i enlighet med den metod som anges i bilaga IV.

De totala indirekta utsläppen, beräknade i enlighet med den genomförandeakt som avses i punkt 7.

Det koldioxidpris som ska betalas i ett ursprungsland för de inbäddade utsläppen i de importerade varorna, med beaktande av eventuella rabatter eller andra former av kompensation som är tillgängliga.

3. Kommissionen ska till de relevanta behöriga myndigheterna regelbundet överlämna en förteckning över de importörer eller indirekta tullombud som är etablerade i medlemsstaten, som den har skäl att anta har underlåtit att uppfylla skyldigheten att lämna in en CBAM-rapport i enlighet med punkt 1, inklusive motsvarande motiveringar.

4. Om kommissionen anser att en CBAM-rapport är ofullständig eller felaktig ska den till den behöriga myndigheten i den medlemsstat där importören är etablerad eller, i de situationer som omfattas av artikel 32, där det indirekta tullombudet är etablerat, lämna de ytterligare uppgifter som den anser nödvändiga för att komplettera eller korrigera den rapporten. Sådana uppgifter ska lämnas i vägledande syfte och utan att det påverkar den behöriga myndighetens slutgiltiga bedömning. Den behöriga myndigheten ska inleda korrigeringsförfarandet och underrätta importören eller, i de situationer som omfattas av artikel 32, det indirekta tullombudet om de ytterligare uppgifter som behövs för att korrigera den rapporten. Den importören eller det indirekta tullombudet ska vid behov lämna en korrigerad rapport till den berörda behöriga myndigheten och till kommissionen.

5. Om den behöriga myndigheten i den medlemsstat som avses i punkt 4 i den här artikeln inleder ett korrigeringsförfarande, inbegripet med beaktande av uppgifter som mottagits i enlighet med punkt 4 i den här artikeln, och fastställer att importören eller, i tillämpliga fall i enlighet med artikel 32, det indirekta tullombudet inte har vidtagit nödvändiga åtgärder för att korrigera CBAM-rapporten, eller om den berörda behöriga myndigheten fastställer, inbegripet med beaktande av uppgifter som mottagits i enlighet med punkt 3 i den här artikeln, att importören eller, i tillämpliga fall i enlighet med artikel 32, det indirekta tullombudet har underlåtit att uppfylla skyldigheten att lämna in en CBAM-rapport i enlighet med punkt 1 i den här artikeln, ska den behöriga myndigheten ålägga importören eller, i tillämpliga fall i enlighet med artikel 32, det indirekta tullombudet en effektiv, proportionell och avskräckande sanktion. I detta syfte ska den behöriga myndigheten underrätta importören eller, i tillämpliga fall i enlighet med artikel 32, det indirekta tullombudet och informera kommissionen om

slutsatsen, och skälen till denna slutsats, att importören eller, i tillämpliga fall i enlighet med artikel 32, det indirekta tullombudet har underlåtit att uppfylla skyldigheten att lämna in en rapport för ett visst kvartal eller att vidta nödvändiga åtgärder för att korrigera rapporten,

beloppet för den sanktionsavgift som påförts importören eller, i tillämpliga fall i enlighet med artikel 32, det indirekta tullombudet,

det datum då sanktionsavgiften förfaller till betalning,

den åtgärd som importören eller, i tillämpliga fall i enlighet med artikel 32, det indirekta tullombudet ska vidta för att betala sanktionsavgiften, och

rätten för importören eller, i tillämpliga fall i enlighet med artikel 32, det indirekta tullombudet att överklaga.

6. Om den behöriga myndigheten, efter att ha mottagit uppgifterna från kommissionen enligt denna artikel, beslutar att inte vidta några åtgärder, ska den underrätta kommissionen om detta.

7. Kommissionen ges befogenhet att anta genomförandeakter med avseende på

de uppgifter som ska rapporteras, metod och format för rapporteringen, inbegripet detaljerade uppgifter per ursprungsland och typ av varor till stöd för de totalbelopp som avses i punkt 2 a, b och c, samt exempel på eventuella relevanta rabatter eller någon annan form av kompensation som är tillgänglig enligt vad som avses i punkt 2 d,

det vägledande intervall för sanktionsavgifter som ska påföras enligt punkt 5 och de kriterier som ska beaktas vid fastställandet av det faktiska beloppet, inbegripet allvaret och varaktigheten av underlåtenheten att rapportera,

närmare regler om omräkningen till euro av det årliga genomsnittliga koldioxidpris som avses i punkt 2 d uttryckt i utländsk valuta till den årliga genomsnittliga växelkursen,

närmare regler om elementen i de beräkningsmetoder som anges i bilaga IV, inbegripet fastställande av systemgränser för produktionsprocesser, emissionsfaktorer, anläggningsspecifika värden för faktiska utsläpp och deras respektive tillämpning på enskilda varor samt fastställande av metoder för att säkerställa tillförlitligheten hos data, inbegripet detaljnivån, och

metod och format för rapporteringskraven för indirekta utsläpp i importerade varor; detta format ska omfatta den mängd el som används för produktion av de varor som förtecknas i bilaga I samt ursprungsland, produktionskälla och emissionsfaktorer för denna el.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 29.2 i denna förordning. De ska tillämpas för varor som importerats under den övergångsperiod som avses i artikel 32 i denna förordning och ska bygga på befintlig lagstiftning för anläggningar som omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 2003/87/EG.

KAPITEL XI — SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 36 — Ikraftträdande

1. Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

2. Den ska tillämpas från och med den 1 oktober 2023. Som ett undantag gäller dock följande:

Artiklarna 5, 10, 14, 16 och 17 ska tillämpas från och med den 31 december 2024.

Artikel 2.2 och artiklarna 4, 6–9, 15 och 19, 20.1, 20.3, 20.4 och 20.5, 21–27 och 31 ska tillämpas från och med den 1 januari 2026.

Sammanfattning

Regulation (EU) 2023/956 (EU)