Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/988 av den 10 maj 2023 om allmän produktsäkerhet, ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1025/2012 och Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2020/1828 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/95/EG och rådets direktiv 87/357/EEG (Text av betydelse för EES)

(1)

I Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/95/EG (3) fastställs att konsumentprodukter måste vara säkra och att medlemsstaternas marknadskontrollmyndigheter måste vidta åtgärder mot farliga produkter samt i det syftet utbyta information via unionens system för snabbt informationsutbyte (Rapex).

(2)

Direktiv 2001/95/EG behöver ses över och uppdateras mot bakgrund av utvecklingen i fråga om ny teknik och onlineförsäljning i syfte att säkerställa förenlighet med utvecklingen av unionens harmoniseringslagstiftning och standardiseringslagstiftning, att säkerställa att produktsäkerhetsåterkallelser fungerar bättre samt att säkerställa en tydligare ram för produkter som är imitationer av livsmedel, vilka hittills reglerats genom rådets direktiv 87/357/EEG (4). Av tydlighetsskäl bör direktiven 2001/95/EG och 87/357/EEG upphävas och ersättas med denna förordning.

(3)

En förordning utgör det lämpliga rättsliga instrumentet, eftersom den inför tydliga och utförliga regler som inte ger medlemsstaterna något utrymme att införliva reglerna på olika sätt. Genom att välja en förordning i stället för ett direktiv blir det dessutom lättare att uppnå målet att säkerställa förenlighet med den rättsliga ramen för marknadskontroll för produkter som omfattas av unionens harmoniseringslagstiftning, där det tillämpliga rättsliga instrumentet också är en förordning, nämligen Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 (5). Detta val kommer dessutom att ytterligare bidra till att göra tillsynen mindre betungande tack vare en enhetlig tillämpning av produktsäkerhetsreglerna inom hela unionen.

(4)

Denna förordning syftar till att bidra till att uppnå de mål som avses i artikel 169 i fördraget om Europeiska unionen funktionssätt (EUF-fördraget). Den bör särskilt syfta till att säkerställa konsumenters hälsa och säkerhet och att den inre marknaden fungerar när det gäller produkter avsedda för konsumenter.

(5)

Denna förordning bör syfta till att skydda konsumenter och deras säkerhet såsom en av de grundläggande principerna i unionens rättsliga ram och såsom fastställs i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stadgan). Farliga produkter kan ha mycket negativa konsekvenser för konsumenter och medborgare. Alla konsumenter, inbegripet de mest utsatta, såsom barn, äldre personer eller personer med funktionsnedsättning, har rätt till säkra produkter. Konsumenter bör förfoga över tillräckliga medel för att göra denna rättighet gällande, och medlemsstaterna bör förfoga över lämpliga instrument och åtgärder för att kontrollera att denna förordning efterlevs.

(6)

Trots att det har utvecklats sektorsspecifik harmoniseringslagstiftning på unionsnivå som gäller säkerhetsaspekterna hos specifika produkter eller produktkategorier är det praktiskt omöjligt att anta unionsrätt avseende alla konsumentprodukter som existerar eller som kan komma att utvecklas. Därför behövs det en bred horisontell rättslig ram för att fylla luckorna och för att komplettera bestämmelser i unionens befintliga eller kommande sektorsspecifika harmoniseringslagstiftning och säkerställa ett konsumentskydd som annars inte skulle säkerställas genom den lagstiftningen, särskilt i syfte att uppnå en hög skyddsnivå för konsumenters hälsa och säkerhet i enlighet med artiklarna 114 och 169 i EUF-fördraget.

(7)

Med avseende på produkter som omfattas av unionens sektorsspecifika harmoniseringslagstiftning bör samtidigt tillämpningsområdet för de olika delarna i denna förordning tydligt fastställas för att undvika överlappande bestämmelser och säkerställa en tydlig rättslig ram.

(8)

Vissa bestämmelser i denna förordning, såsom flertalet skyldigheter för ekonomiska aktörer, bör inte vara tillämpliga på produkter som omfattas av unionens harmoniseringslagstiftning, men vissa andra bestämmelser i denna förordning kompletterar unionens harmoniseringslagstiftning och bör därför vara tillämpliga på sådana produkter. I synnerhet bör det allmänna produktsäkerhetskravet och tillhörande bestämmelser vara tillämpliga på konsumentprodukter som omfattas av unionens harmoniseringslagstiftning när vissa risktyper inte omfattas av den lagstiftningen. Bestämmelserna i denna förordning om skyldigheterna för leverantörer av onlinemarknadsplatser, om skyldigheterna för ekonomiska aktörer i händelse av olyckor, om konsumenternas rätt till information och till en avhjälpande åtgärd samt om produktsäkerhetsåterkallelser bör vara tillämpliga på produkter som omfattas av unionens harmoniseringslagstiftning i den mån det inte finns några specifika bestämmelser med samma syfte i sådan lagstiftning. På samma sätt används Rapex redan för tillämpningen av unionens harmoniseringslagstiftning, i enlighet med artikel 20 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020. Följaktligen bör de bestämmelser i den här förordningen som reglerar Safety Gate och dess funktionssätt vara tillämpliga på produkter som omfattas av unionens harmoniseringslagstiftning.

(9)

Produkter som utformats uteslutande för yrkesmässig användning men som sedan övergått till konsumentmarknaden bör omfattas av denna förordning, eftersom de kan medföra risker för konsumenters hälsa och säkerhet när de används under rimligen förutsebara förhållanden.

(10)

För läkemedel görs före utsläppandet på marknaden en bedömning som inbegriper en specifik risk-nyttoanalys. Dessa produkter bör därför uteslutas från denna förordnings tillämpningsområde.

(11)

I unionsrätten om livsmedel, foder och närliggande områden inrättas ett särskilt system för att säkerställa att de produkter som omfattas är säkra. För livsmedels- och foderprodukter har en specifik rättslig ram fastställts, särskilt genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 (6). Dessutom regleras livsmedels- och foderprodukter även genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 (7), vilken säkerställer ett harmoniserat tillvägagångssätt när det gäller offentlig efterlevnadskontroll av foder- och livsmedelslagstiftningen och regler om djurs hälsa och djurskydd. Följaktligen bör livsmedels- och foderprodukter uteslutas från den här förordningens tillämpningsområde, med undantag för material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel i den mån det gäller risker som inte omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1935/2004 (8) eller av annan specifik livsmedelslagstiftning som endast omfattar livsmedelsrelaterade kemiska och biologiska risker.

(12)

Levande växter omfattas av en specifik rättslig ram, som särskilt föreskrivs genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/2031 (9), som tar hänsyn till dessa produkters särdrag i syfte att säkerställa konsumentsäkerhet.

(13)

Animaliska biprodukter är material av animaliskt ursprung som inte konsumeras av människor. Dessa produkter, såsom foder, omfattas av en specifik rättslig ram, som särskilt föreskrivs genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009 (10).

(14)

Växtskyddsmedel, som även kallas bekämpningsmedel, omfattas av specifika bestämmelser för godkännande på nationell nivå, på grundval av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 (11), och bör därför också uteslutas från den här förordningens tillämpningsområde.

(15)

Luftfartyg som avses i artikel 2.3 d i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1139 (12) är föremål för medlemsstaternas tillsyn mot bakgrund av den begränsade risk de utgör för den civila flygsäkerheten. Dessa luftfartyg bör därför uteslutas från den här förordningens tillämpningsområde.

(16)

De krav som fastställs i denna förordning bör vara tillämpliga på begagnade, reparerade, renoverade eller återanvända produkter som återförs i leveranskedjan i samband med kommersiell verksamhet, med undantag för sådana produkter som konsumenterna inte rimligen kan förvänta sig följer rådande säkerhetsnormer, såsom produkter som uttryckligen presenteras som reparerade eller renoverade eller tillhandahålls på marknaden som historiskt betydelsefulla samlarföremål.

(17)

Tjänster bör inte omfattas av denna förordning. För att skydda konsumenters hälsa och säkerhet bör dock produkter som levereras eller tillhandahålls till konsumenter i samband med tillhandahållande av tjänster, inbegripet produkter som konsumenter är direkt exponerade för i samband med tillhandahållandet av en tjänst, omfattas av denna förordning. Utrustning som konsumenter använder för att förflytta sig eller resa, om sådan utrustning manövreras direkt av en tjänsteleverantör i samband med en transporttjänst bör dock uteslutas från denna förordnings tillämpningsområde eftersom utrustningen måste regleras i förhållande till säkerheten hos den tillhandahållna tjänsten.

(18)

Antikviteter, såsom konstverk eller samlarföremål, är specifika produktkategorier som inte kan förväntas uppfylla säkerhetskraven i denna förordning och därför bör uteslutas från dess tillämpningsområde. För att förhindra att andra produkter av misstag anses ingå i dessa kategorier är det dock nödvändigt att beakta att konstverk är produkter som skapats uteslutande för konstnärliga ändamål, att samlarföremål är tillräckligt sällsynta och av historiskt eller vetenskapligt intresse för att motivera att man samlar och bevarar dem, och att antikviteter, om de inte redan är konstverk eller samlarföremål eller båda delarna, är av särskilt hög ålder. Vid bedömningen av om en produkt är en antikvitet, såsom ett konstverk eller ett samlarföremål, kan bilaga IX till rådets direktiv 2006/112/EG (13) beaktas.

(19)

Världshälsoorganisationen definierar hälsa som ett tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande och inte bara frånvaro av sjukdom, eller kraftlöshet.

(20)

Distansförsäljning, inbegripet onlineförsäljning, bör också omfattas av denna förordning. Onlineförsäljningen har ökat stadigt och konsekvent och skapat nya affärsmodeller, nya utmaningar för produktsäkerheten och nya aktörer på marknaden, såsom leverantörer av onlinemarknadsplatser.

(21)

Om en produkt erbjuds till försäljning online eller genom andra former av distansförsäljning bör produkten anses ha tillhandahållits på marknaden om försäljningserbjudandet är riktat till konsumenter i unionen. I enlighet med tillämpliga unionsregler om internationell privaträtt bör en analys i varje enskilt fall göras för att fastställa om ett erbjudande är riktat till konsumenter i unionen. Ett försäljningserbjudande bör anses vara riktat till konsumenter i unionen om den relevanta ekonomiska aktören på något sätt riktar sin verksamhet mot en medlemsstat. För analysen i det enskilda fallet bör relevanta faktorer beaktas såsom de geografiska områden till vilka leverans är möjlig, språk som kan användas för erbjudandet eller beställningen, betalsätt, användning av medlemsstatens valuta eller ett domännamn som är registrerat i någon av medlemsstaterna. När det gäller onlineförsäljning är det inte tillräckligt att gränssnittet för de ekonomiska aktörerna eller leverantörerna av onlinemarknadsplatser är tillgängligt i den medlemsstat där konsumenten är etablerad eller har hemvist.

(22)

Enligt det allmänna säkerhetskravet i denna förordning bör ekonomiska aktörer vara skyldiga att endast släppa ut säkra produkter på marknaden. En sådan hög säkerhetsnivå bör i första hand uppnås genom produktens utformning och särdrag med beaktande av den avsedda och förutsebara användningen av och användarvillkoren för produkten. Eventuella kvarstående risker bör begränsas genom vissa skyddsåtgärder, såsom varningar och bruksanvisningar.

(23)

En produkts säkerhet bör bedömas med beaktande av alla relevanta aspekter av produkten, särskilt dess egenskaper, såsom fysiska, mekaniska och kemiska egenskaper, och presentation, samt de specifika behov och risker som produkten utgör för vissa konsumentkategorier som sannolikt kommer att använda produkten, särskilt barn, äldre och personer med funktionsnedsättning. De riskerna kan även inbegripa miljörisker i den mån den utgör en risk för konsumenters hälsa och säkerhet. Den bedömningen bör beakta hälsoriskerna med digitalt sammankopplade produkter, inbegripet risken för den psykiska hälsan, speciellt för utsatta konsumenter, särskilt barn. Vid bedömningen av säkerheten hos digitalt sammankopplade produkter som sannolikt kommer att påverka barn bör tillverkare därför säkerställa att produkter som de tillhandahåller på marknaden uppfyller högsta möjliga standarder för säkerhet, trygghet och inbyggt integritetsskydd med hänsyn till barnets bästa. Om specifik information krävs för att produkterna ska vara säkra för en viss kategori av personer bör dessutom även denna informations förekomst och tillgänglighet beaktas vid bedömningen av produktsäkerheten. Produktsäkerheten för alla produkter bör bedömas med hänsyn tagen till att produkten måste vara säker under hela sin livstid.

(24)

Föremål som kan ansluta till andra föremål eller icke inbyggda föremål som påverkar hur ett annat föremål fungerar kan medföra en risk för produktsäkerheten. Vederbörlig hänsyn bör tas till denna aspekt som en potentiell risk. Ett föremåls eventuella anslutningar till och samband med externa föremål bör inte äventyra dess säkerhet.

(25)

Ny teknik kan innebära nya risker för konsumenters hälsa och säkerhet eller ändra det sätt på vilket befintliga risker kan realiseras, såsom ett externt angrepp som medför att produkten hackas eller att dess egenskaper ändras. Ny teknik kan väsentligen ändra den ursprungliga produkten, till exempel genom programvaruuppdateringar, som då bör bli föremål för en ny riskbedömning om den väsentliga ändringen påverkar produktens säkerhet.

(26)

Specifika cybersäkerhetsrisker som påverkar konsumenters säkerhet samt protokoll och certifiering kan hanteras genom sektorsspecifik lagstiftning. Det bör emellertid säkerställas att relevanta ekonomiska aktörer och nationella myndigheter, i de fall sektorsspecifik lagstiftning inte är tillämplig, beaktar de risker som är kopplade till ny teknik när produkterna utformas respektive bedöms, i syfte att säkerställa att de ändringar som tillförts produkten inte äventyrar dess säkerhet.

(27)

För att underlätta en effektiv och enhetlig tillämpning av det allmänna säkerhetskrav som fastställs i denna förordning är det viktigt att använda europeiska standarder för vissa produkter och risker. Europeiska standarder till vilka hänvisningar har offentliggjorts i enlighet med direktiv 2001/95/EG bör även i fortsättningen föranleda en presumtion om överensstämmelse med det allmänna säkerhetskrav som fastställs i denna förordning. Begäranden om standardisering som kommissionen har utfärdat i enlighet med direktiv 2001/95/EG bör anses vara begäranden om standardisering i enlighet med denna förordning. Om olika risker eller riskkategorier omfattas av samma standard skulle en produkts överensstämmelse med den del av standarden som omfattar den relevanta risken eller riskkategorin också ge själva produkten en presumtion om säkerhet såvitt avser den relevanta risken eller riskkategorin.

(28)

När kommissionen identifierar ett behov av en europeisk standard som säkerställer att vissa produkter överensstämmer med det allmänna säkerhetskrav som fastställs i denna förordning bör den tillämpa relevanta bestämmelser i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1025/2012 (14) för att begära att en eller flera europeiska standardiseringsorganisationer ska antingen utarbeta eller identifiera en standard som är lämplig för att säkerställa att produkter som överensstämmer med den presumeras vara säkra.

(29)

Produkter kan medföra olika risker för olika kön, och standardiseringsverksamhet bör beakta detta för att undvika skillnader – och därmed könsbaserade klyftor – när det gäller säkerhet. Förklaringen om jämställdhetsanpassade standarder från Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa anger flera åtgärder som nationella standardiseringsorgan och standardutvecklingsorganisationer bör inkludera i sin handlingsplan för jämställdhetsanpassade standarder och utveckling av standarder i syfte att uppnå könsbalanserade, representativa och inkluderande standarder.

(30)

Samtidigt med anpassningen av förordning (EU) nr 1025/2012 bör det även införas ett särskilt förfarande för antagandet av de särskilda säkerhetskraven med bistånd av den specialiserade kommitté som föreskrivs i denna förordning.

(31)

I avsaknad av europeiska standarder bör den nationella rätten i den medlemsstat där produkten tillhandahålls på marknaden, som fastställer hälso- och säkerhetskrav, vara förenlig med unionsrätten, särskilt artiklarna 34 och 36 i EUF-fördraget.

(32)

De ekonomiska aktörerna bör ha skyldigheter i fråga om produktsäkerhet som står i proportion till deras respektive roller i leveranskedjan så att en hög skyddsnivå för konsumenternas hälsa och säkerhet säkerställs samtidigt som det säkerställs att den inre marknaden fungerar effektivt. Alla ekonomiska aktörer som ingår i leverans- och distributionskedjan bör vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att de endast tillhandahåller produkter på marknaden som är säkra och överensstämmer med kraven i denna förordning. Skyldigheterna måste fördelas tydligt och proportionellt på ett sätt som motsvarar varje aktörs roll i leverans- och distributionsprocessen. När det till exempel gäller kontrollen av om tillverkaren, och i förekommande fall importören, har fullgjort sina skyldigheter bör distributören endast vara skyldig att göra faktiska kontroller och inte en bedömning av den information som de lämnat. Informationen angående identifiering av produkten och av de ekonomiska aktörerna samt bruksanvisningar och säkerhetsinformation kan dessutom tillhandahållas av de ekonomiska aktörerna i digital form genom elektroniska lösningar, såsom en QR- eller datamatriskod.

(33)

Tillverkare bör utarbeta teknisk dokumentation för de produkter som de släpper ut på marknaden, vilken bör innehålla den information som krävs för att bevisa att dessa produkter är säkra. Den tekniska dokumentationen bör baseras på en intern riskanalys som görs av tillverkaren. Den mängd information som ska tillhandahållas i den tekniska dokumentationen bör stå i proportion till produktens komplexitet och de möjliga risker som tillverkaren identifierat. Tillverkare bör särskilt tillhandahålla en allmän beskrivning av produkten och de uppgifter som krävs för att bedöma dess säkerhet. När det gäller komplexa produkter eller produkter som medför möjliga risker kan en mer omfattande beskrivning av produkten behövas i den information som ska tillhandahållas. I sådana fall bör även en analys av dessa risker och de tekniska metoder som införts för att minska eller undanröja riskerna inkluderas. Om produkten är förenlig med europeiska standarder eller andra villkor som tillämpas för att det allmänna säkerhetskrav som fastställs i denna förordning ska uppfyllas bör även förteckningen över de relevanta europeiska standarderna eller andra villkor anges.

(34)

En fysisk eller juridisk person som släpper ut en produkt på marknaden i eget namn eller under eget varumärke eller väsentligen ändrar en produkt på ett sådant sätt att överensstämmelsen med kraven i denna förordning kan påverkas bör betraktas som tillverkare och bör påta sig tillverkarens skyldigheter.

(35)

En ändring av en produkt på fysisk eller digital väg kan få konsekvenser för produktens art och egenskaper på ett sätt som inte förutsågs i den ursprungliga riskbedömningen av produkten och som kan äventyra produktens säkerhet. En sådan ändring bör därför betraktas som en väsentlig ändring som bör leda till att produkten betraktas som en ny produkt från en annan tillverkare, bortsett från om ändringen görs av konsumenten eller för konsumentens räkning. För att överensstämmelse med det allmänna säkerhetskrav som fastställs i denna förordning ska kunna säkerställas bör den person som utför den väsentliga ändringen betraktas som tillverkare och omfattas av samma skyldigheter. Detta krav bör endast vara tillämpligt på den del av produkten som ändrats, förutsatt att ändringen inte påverkar produkten som helhet. För att undvika en onödig och oproportionell börda bör det inte krävas att den person som utför den väsentliga ändringen gör om provningar och tar fram ny dokumentation om de aspekter av produkten som inte påverkas av ändringen. Det bör ankomma på den person som utför den väsentliga ändringen att visa att ändringen inte påverkar produkten som helhet.

(36)

Interna förfaranden för överensstämmelse, genom vilka ekonomiska aktörer internt säkerställer att de fullgör sina skyldigheter på ett ändamålsenligt och snabbt sätt samt att de har förutsättningar att i god tid reagera på farliga produkter, bör införas av de ekonomiska aktörerna själva.

(37)

För att förhindra att farliga produkter släpps ut på marknaden bör det vara obligatoriskt för ekonomiska aktörer att i sin produktions- eller marknadsföringsverksamhet inkludera interna processer som säkerställer att relevanta krav i denna förordning uppfylls. Sådana interna processer bör de ekonomiska aktörerna själva besluta om i förhållande till deras roll i leveranskedjan och den typ av produkt som berörs, och kan till exempel baseras på organisatoriska förfaranden, riktlinjer, standarder eller på utnämningen av en tillfällig föreståndare. Inrättandet och utformningen av sådana interna processer bör förbli de relevanta ekonomiska aktörernas enskilda ansvar.

(38)

Det är nödvändigt att alla ekonomiska aktörer och leverantörer av onlinemarknadsplatser samarbetar med marknadskontrollmyndigheterna i syfte att undanröja eller minska riskerna för de relevanta produkter som tillhandahålls på marknaden. De begäranden som marknadskontrollmyndigheterna framställer till dem bör dock anpassas till deras roll i leveranskedjan och med hänsyn till deras respektive rättsliga skyldigheter.

(39)

Direktförsäljning via internetbaserade kanaler från ekonomiska aktörer som är etablerade utanför unionen hindrar marknadskontrollmyndigheternas arbete med att hantera farliga produkter i unionen, eftersom ekonomiska aktörer i många fall varken är etablerade eller har en rättslig företrädare i unionen. Det är därför nödvändigt att säkerställa att marknadskontrollmyndigheter har de befogenheter och medel som krävs för att hantera onlineförsäljningen av farliga produkter på ett ändamålsenligt sätt. I syfte att säkerställa en effektiv efterlevnad av denna förordning bör den skyldighet som fastställs i artikel 4.1, 4.2 och 4.3 i förordning (EU) 2019/1020 utvidgas till att omfatta produkter som inte omfattas av unionens harmoniseringslagstiftning för att säkerställa att det finns en ansvarig ekonomisk aktör etablerad i unionen som anförtros de uppgifter som är knutna till sådana produkter, är kontaktperson till marknadskontrollmyndigheterna och, när så är lämpligt med avseende på de möjliga risker som är knutna till en produkt, i god tid utför specifika uppgifter för att säkerställa produktsäkerheten. Dessa specifika uppgifter bör inbegripa regelbundna kontroller med avseende på överensstämmelsen med den tekniska dokumentationen, produkt- och tillverkarinformationen, bruksanvisningar och säkerhetsinformation.

(40)

Kontaktuppgifterna till den ekonomiska aktör som är etablerad i unionen och ansvarar för produkter som omfattas av denna förordning bör anges tillsammans med produkten i syfte att underlätta kontrollerna genom leveranskedjan.

(41)

För att ekonomiska aktörer som är små och medelstora företag, inbegripet mikroföretag, ska kunna klara av de nya skyldigheter som införs genom denna förordning bör kommissionen tillhandahålla praktiska riktlinjer och anpassad vägledning, till exempel en direkt kommunikationskanal till experter i händelse av frågor med hänsyn tagen till att deras administrativa bördor måste förenklas och begränsas.

(42)

Genom att säkerställa produktidentifikation och tillhandahållande av information om tillverkaren och andra relevanta ekonomiska aktörer genom hela leveranskedjan blir det lättare att identifiera ekonomiska aktörer och, i tillämpliga fall, att vidta effektiva och proportionella korrigerande åtgärder för farliga produkter, såsom riktade återkallelser. Produktidentifikation och tillhandahållande av information om tillverkaren och andra relevanta ekonomiska aktörer säkerställer således att konsumenterna, inbegripet personer med funktionsnedsättning, och marknadskontrollmyndigheterna erhåller korrekta uppgifter om farliga produkter, vilket ger ökat förtroende för marknaden och gör att onödiga avbrott i handeln undviks. Produkterna bör därför bära information som gör det möjligt att identifiera produkten och tillverkaren samt, i tillämpliga fall, importören och andra relevanta ekonomiska aktörer. Sådana krav kan göras strängare för vissa typer av produkter som sannolikt kommer att utgöra en allvarlig risk för konsumenters hälsa och säkerhet, genom ett system för insamling och lagring av data som gör det möjligt att identifiera inte bara produkten utan även dess komponenter eller de ekonomiska aktörer som ingår i leveranskedjan. Detta bör inte påverka tillämpningen av de informationskrav som fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU (15) relaterade till varornas huvudsakliga egenskaper, i den omfattning som är lämplig för mediet och varornas beskaffenhet. Såsom en bild bör anses ett fotografi, en illustration eller ett annat piktogram som lätt gör det möjligt att identifiera en produkt eller en potentiell produkt.

(43)

Genom att säkerställa att tillverkare anmäler olyckor som orsakas av en produkt som de tillhandahållit på marknaden kommer den information som marknadskontrollmyndigheterna har tillgång till att förbättras och potentiellt farliga produktkategorier kommer att kunna identifieras bättre. Bestämmelserna om ekonomiska aktörers ansvar för defekta produkter fastställs i specifik unionsrätt, och sådan anmälan och insamling av data bör därför inte betraktas som ett ansvarserkännande för en defekt produkt eller som en ansvarsbekräftelse enligt relevant unionsrätt eller nationell rätt.

(44)

För att i ett tidigt skede kunna upptäcka nya risker och andra produktsäkerhetsrelaterade marknadstrender bör alla berörda parter, inbegripet konsument- eller näringslivsorganisationer, uppmuntras att meddela marknadskontrollmyndigheter och kommissionen den information som de har tillgång till så att överträdelser av denna förordning upptäcks och utreds.

(45)

Leverantörer av onlinemarknadsplatser spelar en viktig roll i leveranskedjan – genom att ge ekonomiska aktörer möjlighet att nå ett större antal konsumenter – och därför också i produktsäkerhetssystemet.

(46)

En och samma enhet kan, inom ramen för de nya komplexa affärsmodeller som hänger samman med onlineförsäljning, tillhandahålla en rad olika tjänster. Beroende på vilken typ av tjänster som tillhandahålls för en viss produkt kan samma enhet omfattas av olika kategorier av affärsmodeller enligt denna förordning. En enhet som endast är leverantör av förmedlingstjänster online för en viss produkt betraktas endast som leverantör av en onlinemarknadsplats för den produkten. Om samma enhet är såväl leverantör av internetbaserade marknadsplatstjänster för försäljning av en viss produkt som verksam som ekonomisk aktör enligt denna förordning betraktas den också som den relevanta ekonomiska aktören. I ett sådant fall skulle enheten i fråga därför vara skyldig att fullgöra de skyldigheter som är tillämpliga på den relevanta ekonomiska aktören. Om till exempel leverantören av onlinemarknadsplatsen också distribuerar en produkt betraktas denna leverantör, med avseende på den distribuerade produktens försäljning, som distributör. Om enheten i fråga på samma sätt säljer sina egna märkesprodukter är den verksam som tillverkare och måste därmed följa de tillämpliga kraven för tillverkare. Vissa enheter kan också betraktas som leverantörer av distributionstjänster om de erbjuder distributionstjänster. I sådana fall måste en bedömning göras i varje enskilt fall.

(47)

Med tanke på den viktiga roll som leverantörer av onlinemarknadsplatser har för att förmedla försäljningen av produkter mellan näringsidkare och konsumenter bör sådana aktörer ha större ansvar för att hantera försäljningen av farliga produkter online. I Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG (16) fastställs den allmänna ramen för e-handel samt vissa skyldigheter för onlineplattformar. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2065 (17) reglerar ansvaret och ansvarsskyldigheten för leverantörer av förmedlingstjänster online när det gäller olagligt innehåll, inbegripet farliga produkter. Tillämpningen av den förordningen påverkar inte de regler som fastställs i unionsrätten om konsumentskydd och produktsäkerhet. Följaktligen bör det med utgångspunkt i den horisontella rättsliga ram som föreskrivs i den förordningen införas specifika krav som behövs för att hantera onlineförsäljningen av farliga produkter på ett ändamålsenligt sätt, i enlighet med artikel 2.4 f i den förordningen. I den mån denna förordning specificerar de krav för produktsäkerhet som leverantörer av onlinemarknadsplatser måste uppfylla för att säkerställa överensstämmelse med vissa bestämmelser i förordning (EU) 2022/2065 bör de kraven inte påverka tillämpningen av förordning (EU) 2022/2065, som fortsatt är tillämplig på sådana leverantörer av onlinemarknadsplatser.

(48)

Produktsäkerhetslöftet, som innehåller en rad frivilliga åtaganden om produktsäkerhet, undertecknades första gången 2018, och ett antal leverantörer av onlinemarknadsplatser har anslutit sig sedan dess. Produktsäkerhetslöftet har visat sig fylla sitt syfte när det gäller att förbättrat konsumentskydd för farliga produkter som säljs online. I syfte att stärka konsumentskyddet för att förhindra att konsumenternas liv, hälsa och säkerhet skadas och säkerställa rättvis konkurrens på den inre marknaden uppmuntras leverantörer av onlinemarknadsplatser att fullgöra dessa frivilliga åtaganden för att förhindra att produkter som redan förtecknats som farliga och dragits tillbaka dyker upp på nytt. Användningen av teknik och digitala processer och förbättrade varningssystem, särskilt Safety Gate-portalen, kan göra det möjligt att automatiskt identifiera och kommunicera produkter som anmälts som farliga och automatiskt utföra stickprovskontroller mot Safety Gate-portalen.

(49)

Leverantörer av onlinemarknadsplatser bör iaktta vederbörlig omsorg med avseende på det innehåll på deras onlinegränssnitt som rör produktsäkerhet, i enlighet med de specifika skyldigheter som fastställs i denna förordning. Följaktligen bör denna förordning fastställa en skyldighet för alla leverantörer av onlinemarknadsplatser att visa tillbörlig aktsamhet med avseende på det innehåll på deras onlinegränssnitt som rör produktsäkerhet.

(50)

I syfte att säkerställa en effektiv marknadskontroll bör leverantörer av onlinemarknadsplatser dessutom registrera sig i Safety Gate-portalen och i Safety Gate-portalen ange uppgifter om sin gemensamma kontaktpunkt så att information om produktsäkerhetsfrågor lättare kan kommuniceras. Kommissionen bör säkerställa att registreringen är enkel och användarvänlig. Den gemensamma kontaktpunkten enligt denna förordning kan vara densamma som kontaktpunkten enligt artikel 11 i förordning (EU) 2022/2065 utan att detta äventyrar målet om att behandla frågor rörande produktsäkerhet på ett snabbt och individuellt sätt.

(51)

Leverantörer av onlinemarknadsplatser bör utse en gemensam kontaktpunkt för konsumenter. Den gemensamma kontaktpunkten bör fungera som en gemensam kanal för kommunikation med konsumenter om produktsäkerhetsfrågor, som sedan kan omdirigeras till lämplig serviceenhet på en onlinemarknadsplats. Detta bör inte hindra att ytterligare kontaktpunkter för specifika tjänster görs tillgängliga för konsumenter. Den gemensamma kontaktpunkten enligt denna förordning kan vara densamma som kontaktpunkten enligt artikel 12 i förordning (EU) 2022/2065.

(52)

För att leverantörer av onlinemarknadsplatser ska kunna fullgöra sina skyldigheter enligt denna förordning, särskilt med avseende på snabb och effektiv efterlevnad av förelägganden från myndigheter, handläggning av anmälningar från andra tredje parter och samarbete med marknadskontrollmyndigheter i samband med korrigerande åtgärder som begärts bör de inrätta interna mekanismer för att hantera produktsäkerhetsrelaterade frågor.

(53)

I artikel 14.4 i förordning (EU) 2019/1020 ges marknadskontrollmyndigheter befogenhet att, när inga andra effektiva medel står till buds för att eliminera en allvarlig risk, kräva att innehåll som hänvisar till de relaterade produkterna ska avlägsnas från ett onlinegränssnitt eller att en tydlig varning visas för slutanvändarna när de använder ett onlinegränssnitt. De befogenheter som ges marknadskontrollmyndigheterna i artikel 14.4 i förordning (EU) 2019/1020 bör vara tillämpliga även på den här förordningen. För att marknadskontrollen enligt den här förordningen ska vara effektiv och för att undvika att farliga produkter förekommer på unionsmarknaden bör dessa befogenheter vara tillämpliga i alla nödvändiga och proportionella fall och också för produkter som utgör en icke-allvarlig risk. Det är nödvändigt att leverantörerna av onlinemarknadsplatser snarast efterlever sådana förelägganden. Därför bör denna förordning införa bindande tidsfrister i det hänseendet. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med artikel 9 i förordning (EU) 2022/2065.

(54)

Förelägganden som också kräver att leverantören av en onlinemarknadsplats från sitt onlinegränssnitt avlägsnar allt identiskt innehåll som hänvisar till erbjudandet om en farlig produkt angiven i föreläggandet bör identifiera de element som avgör vilka erbjudanden som är identiska och som gör det möjligt för leverantören av en onlinemarknadsplats att avlägsna identiska erbjudanden, på grundval av den information som visas av näringsidkarna, i en sådan utsträckning att det inte krävs att onlinemarknadsplatsen gör en oberoende bedömning av innehållet.

(55)

Om informationen från systemet för snabb varning Safety Gate inte innehåller någon exakt webbadress (URL) eller, om så krävs, ytterligare uppgifter som gör det möjligt att identifiera det innehåll som hänvisar till ett erbjudande om en farlig produkt, bör leverantörerna av onlinemarknadsplatser ändå beakta den information som lämnats, såsom produktbeteckningar om sådana finns tillgängliga och spårbarhetsinformation, i samband med alla åtgärder som leverantörer av onlinemarknadsplatser vidtar på eget initiativ och som har till syfte att upptäcka, identifiera, avlägsna eller oåtkomliggöra sådana erbjudanden om farliga produkter på deras onlinegränssnitt, i tillämpliga fall. Safety Gate-portalen bör dock moderniseras och uppdateras för att göra det lättare för leverantörer av onlinemarknadsplatser att upptäcka osäkra produkter, och i detta syfte bör det vara möjligt att genomföra bestämmelserna i denna förordning om avlägsnande av innehåll som hänvisar till ett erbjudande om farliga produkter från onlinegränssnitt med hjälp av ett anmälningssystem som är utformat och utvecklat inom Safety Gate-portalen.

(56)

De skyldigheter som åläggs leverantörer av onlinemarknadsplatser genom denna förordning bör inte innebära en allmän skyldighet att övervaka den information som de överför eller lagrar, och bör inte heller innebära att leverantörerna av onlinemarknadsplatser är skyldiga att aktivt söka efter fakta eller omständigheter som tyder på olaglig verksamhet, såsom försäljning av farliga produkter online. För att leverantörer av onlinemarknadsplatser ska omfattas av undantaget från ansvar för värdtjänster enligt direktiv 2000/31/EG och förordning (EU) 2022/2065 bör de dock skyndsamt avlägsna innehåll som hänvisar till ett erbjudande om en farlig produkt från sina onlinegränssnitt så snart de har fått faktiskt kännedom om, eller vid skadeståndsanspråk, så snart de har blivit medvetna om, innehåll som hänvisar till ett erbjudande om en farlig produkt, särskilt när leverantören av den onlinemarknadsplatsen har gjorts uppmärksam på fakta eller omständigheter på grundval av vilka en aktsam ekonomisk aktör borde ha identifierat olagligheten i fråga. Leverantörer av onlinemarknadsplatser bör handlägga anmälningar om innehåll som hänvisar till ett erbjudande om en farlig produkt, som mottagits i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) 2022/2065, inom de ytterligare tidsfrister som fastställs i denna förordning. Leverantörer av onlinemarknadsplatser uppmuntras dessutom att kontrollera produkter mot Safety Gate-portalen innan de lägger ut dem på sitt gränssnitt.

(57)

För tillämpningen av artikel 22 i förordning (EU) 2022/2065, och när det gäller säkerheten för produkter som säljs online, bör samordnaren för digitala tjänster särskilt beakta konsumentorganisationer och konsumentföreningar som företräder konsumenternas intressen och andra relevanta intressenter när dessa så begär i egenskap av betrodda anmälare, under förutsättning att villkoren i samma artikel har uppfyllts.

(58)

Produktspårbarhet är en grundläggande förutsättning för effektiv marknadskontroll av farliga produkter och korrigerande åtgärder. Konsumenter bör också vara skyddade mot farliga produkter på samma sätt i försäljningskanaler på och utanför internet, inbegripet när de köper produkter på onlinemarknadsplatser. Med utgångspunkt i bestämmelserna i förordning (EU) 2022/2065 om näringsidkares spårbarhet bör leverantörer av onlinemarknadsplatser inte tillåta att ett specifikt produkterbjudande visas på deras plattformar om inte näringsidkaren har tillhandahållit all information som rör produktsäkerhet och produktspårbarhet enligt denna förordning. Sådan information bör visas tillsammans med produktförteckningen så att konsumenterna ges tillgång till samma information såväl online som offline. Leverantörer av onlinemarknadsplatser bör emellertid inte ha ansvar för att kontrollera att informationen i sig är fullständig, korrekt och riktig, eftersom det är den relevanta näringsidkarens skyldighet att säkerställa produktspårbarhet.

(59)

Det är även viktigt att leverantörer av onlinemarknadsplatser har ett nära samarbete med marknadskontrollmyndigheter, med näringsidkare och med relevanta ekonomiska aktörer om produktsäkerhet. Artikel 7.2 i förordning (EU) 2019/1020 inför en skyldighet för leverantörer av informationssamhällets tjänster att samarbeta med marknadskontrollmyndigheter när det gäller produkter som omfattas av den förordningen. Denna skyldighet bör därför utvidgas till att omfatta alla konsumentprodukter. Marknadskontrollmyndigheterna förbättrar till exempel ständigt de tekniska verktyg som de använder för marknadskontroll online i syfte att identifiera farliga produkter som säljs online. För att dessa verktyg ska vara operativa bör leverantörer av onlinemarknadsplatser bevilja tillgång till sina gränssnitt. För ändamål som rör produktsäkerhet bör marknadskontrollmyndigheterna dessutom också ha möjlighet att samla in data från ett onlinegränssnitt på motiverad begäran om tekniska hinder införts av leverantörer av onlinemarknadsplatser eller onlinesäljare. Leverantörer av onlinemarknadsplatser bör också samarbeta om produktåterkallelser och olycksrapportering.

(60)

Den rättsliga ramen för marknadskontroll av produkter som omfattas av unionens harmoniseringslagstiftning och fastställs i förordning (EU) 2019/1020 och den rättsliga ramen för marknadskontroll av produkter som omfattas av denna förordning bör vara så samstämda som möjligt. När det gäller marknadskontrollverksamhet och skyldigheter, befogenheter, åtgärder och samarbete mellan marknadskontrollmyndigheter måste de två uppsättningarna bestämmelser därför anpassas till varandra. För detta ändamål bör artiklarna 10, 11.1–11.7, 12–15, 16.1–16.5, 18, 19 och 21–24 i förordning (EU) 2019/1020 vara tillämpliga också på produkter som omfattas av den här förordningen.

(61)

Enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 (18) (unionens tullkodex) hänförs produkter från tredjeländer som är avsedda att tillhandahållas på unionsmarknaden eller som är avsedda för privat bruk eller konsumtion inom unionens tullområde till tullförfarandet ”övergång till fri omsättning”. Syftet med det förfarandet är att fullgöra de formaliteter som fastställts för import av varor, inbegripet efterlevnaden av tillämpliga bestämmelser i unionsrätten, så att dessa varor kan tillhandahållas på unionsmarknaden precis som produkter som framställts i unionen. När det gäller konsumentsäkerhet måste dessa produkter vara förenliga med den här förordningen, särskilt det allmänna säkerhetskrav som fastställs i den här förordningen.

(62)

Kapitel VII i förordning (EU) 2019/1020, som fastställer reglerna för kontroll av produkter som förs in på unionsmarknaden, är redan direkt tillämpligt på produkter som omfattas av denna förordning. De myndigheter som ansvarar för denna kontroll bör genomföra den på grundval av de riskanalyser som avses i artiklarna 46 och 47 i förordning (EU) nr 952/2013, genomförandelagstiftningen och tillhörande vägledning. Den här förordningen ändrar därför inte på något sätt kapitel VII i förordning (EU) 2019/1020 eller det sätt på vilket de myndigheter som ansvarar för kontrollen av produkter som förs in på unionsmarknaden organiserar sig och bedriver sin verksamhet.

(63)

Medlemsstaterna bör säkerställa att alla åtgärder som deras behöriga myndigheter vidtar enligt denna förordning är föremål för effektiva rättsmedel i enlighet med artikel 47 i stadgan.

(64)

Nationella myndigheter bör ges möjlighet att komplettera den traditionella marknadskontrollverksamhet som är inriktad på produktsäkerhet, med en marknadskontrollverksamhet inriktad på interna förfaranden för överensstämmelse som inrättats av ekonomiska aktörer för att säkerställa produktsäkerhet. Marknadskontrollmyndigheterna bör kunna begära att tillverkaren anger vilka andra produkter – som tillverkats enligt samma förfarande eller innehåller samma komponenter och som anses utgöra en risk eller ingår i samma tillverkningssats – som berörs av samma risk.

(65)

Medlemsstaterna bör också säkerställa att marknadskontrollmyndigheterna har tillräcklig sakkunskap och tillräckliga resurser för att bedriva all sin tillsynsverksamhet.

(66)

Det bör inrättas ett informationsutbyte mellan medlemsstaterna och kommissionen om tillämpningen av denna förordning som grundar sig på utfallsindikatorer som gör det möjligt att mäta hur ändamålsenlig unionens produktsäkerhetslagstiftning är.

(67)

Det bör finnas ett ändamålsenligt, snabbt och tillförlitligt informationsutbyte om farliga produkter för att säkerställa att lämpliga åtgärder vidtas med avseende på dessa produkter och därmed för att skydda konsumenternas hälsa och säkerhet.

(68)

Rapex bör moderniseras så att effektivare korrigerande åtgärder kan vidtas inom hela unionen för produkter som utgör en risk även utanför en enskild medlemsstats territorium. Det är lämpligt att ändra förkortningen Rapex till Safety Gate för att öka tydligheten och nå ut till konsumenterna bättre. Safety Gate består av tre delar: för det första ett system för snabb varning om farliga produkter som inte är livsmedel genom vilket nationella myndigheter och kommissionen kan utbyta information om sådana produkter (systemet för snabb varning Safety Gate), för det andra en webbportal för att informera allmänheten och ge dem möjlighet att inkomma med klagomål (Safety Gate-portalen), och för det tredje en webbportal som ger företag möjlighet att fullgöra sin skyldighet att informera myndigheter och konsumenter om farliga produkter och olyckor (Safety Business Gateway). Det bör finnas gränssnitt mellan de olika Safety Gate-delarna. systemet för snabb varning Safety Gate är det interna system genom vilket myndigheter och kommissionen utbyter information om åtgärder som rör farliga produkter, och som kan innehålla konfidentiell information. Ett utdrag ur varningar bör offentliggöras på Safety Gate-portalen så att allmänheten informeras om farliga produkter. Safety Business Gateway är en webbportal genom vilken företag informerar medlemsstaternas marknadskontrollmyndigheter om farliga produkter och om olyckor. Kommissionen bör utveckla en teknisk lösning för att säkerställa att den information som registreras av företag i Safety Business Gateway som är avsedd att varna konsumenter kan göras tillgänglig för konsumenterna på Safety Gate-portalen utan onödigt dröjsmål. Dessutom bör kommissionen utveckla ett driftskompatibelt gränssnitt som ger leverantörer av onlinemarknadsplatser möjlighet att koppla sina gränssnitt till Safety Gate-portalen på ett enkelt, snabbt och tillförlitligt sätt.

(69)

Medlemsstaterna bör i systemet för snabb varning Safety Gate anmäla både obligatoriska och frivilliga korrigerande åtgärder som förhindrar, begränsar eller inför specifika villkor för ett eventuellt saluförande av en produkt med anledning av att den utgör en allvarlig risk för konsumenternas hälsa och säkerhet eller, när det gäller produkter som omfattas av förordning (EU) 2019/1020, även för andra relevanta allmänintressen för slutanvändarna.

(70)

Enligt artikel 34 i förordning (EU) 2019/1020 ska medlemsstaternas myndigheter anmäla åtgärder som vidtagits mot produkter som omfattas av den förordningen, och som utgör en icke-allvarlig risk, via det informations- och kommunikationssystem som avses i samma artikel, medan korrigerande åtgärder som vidtagits mot produkter som omfattas av den här förordningen och som utgör en icke-allvarlig risk också kan anmälas i systemet för snabb varning Safety Gate. Medlemsstaterna och kommissionen bör tillgängliggöra information om risker som produkter utgör för konsumenternas hälsa och säkerhet för allmänheten. Det är lämpligt för konsumenter och företag att all information om korrigerande åtgärder som vidtagits mot produkter som utgör en allvarlig risk finns i systemet för snabb varning Safety Gate, så att relevant information om farliga produkter kan göras tillgänglig för allmänheten via Safety Gate-portalen. Det är viktigt att säkerställa att all den informationen finns tillgänglig på det eller de officiella språken i den medlemsstat där konsumenten är bosatt och att den är klart och begripligt formulerad. Medlemsstaterna uppmanas därför att i systemet för snabb varning Safety Gate anmäla alla korrigerande åtgärder för produkter som utgör en risk för konsumenternas hälsa och säkerhet.

(71)

I det fall informationen måste anmälas i informations- och kommunikationssystemet i enlighet med förordning (EU) 2019/1020 finns det möjlighet att skicka sådana anmälningar direkt i systemet för snabb varning Safety Gate eller att generera dessa inifrån det informations- och kommunikationssystem för marknadskontroll som föreskrivs i artikel 34 i förordning (EU) 2019/1020. För detta ändamål bör kommissionen upprätthålla och vidareutveckla det gränssnitt som inrättats för att överföra information mellan det informations- och kommunikationssystemet och systemet för snabb varning Safety Gate i syfte att undvika dubbel inmatning av data och att underlätta sådan överföring.

(72)

Kommissionen bör upprätthålla och vidareutveckla webbportalen Safety Business Gateway, som ger ekonomiska aktörer möjlighet att fullgöra sin skyldighet att informera marknadskontrollmyndigheter och konsumenter om farliga produkter som de har tillhandahållit på marknaden. Den bör möjliggöra ett snabbt och effektivt informationsutbyte mellan ekonomiska aktörer och nationella myndigheter och underlätta information till konsumenterna från de ekonomiska aktörerna.

(73)

Det kan finnas fall då det är nödvändigt att hantera en allvarlig risk på unionsnivå när risken inte på ett tillfredsställande sätt kan begränsas genom åtgärder av den berörda medlemsstaten eller något annat förfarande enligt unionsrätten. Detta kan särskilt vara fallet när det gäller nya framväxande risker eller sådana som påverkar utsatta konsumenter. Av denna anledning bör kommissionen kunna införa åtgärder antingen på eget initiativ eller på begäran av medlemsstaterna. Sådana åtgärder bör vara anpassade till situationens allvar och brådskande karaktär. Det är vidare nödvändigt att införa en lämplig mekanism varigenom kommissionen kan införa direkt tillämpliga interimistiska åtgärder.

(74)

Den risk som en produkt utgör och nivån på denna risk fastställs på grundval av en riskbedömning som utförs av relevanta aktörer. När medlemsstaterna gör sådana riskbedömningar kan de uppnå olika resultat såvitt avser förekomsten av risk eller risknivå. Detta skulle kunna hindra den inre marknaden från att fungera korrekt och äventyra lika villkor för konsumenter och ekonomiska aktörer. En mekanism bör därför inrättas så att kommissionen kan avge ett yttrande om den fråga som tvisten gäller.

(75)

Kommissionen bör regelbundet utarbeta en rapport om tillämpningen av mekanismen enligt artikel 29, vilken bör presenteras för det europeiska nätverket av myndigheter i medlemsstaterna med ansvar för produktsäkerhet enligt denna förordning (nätverket för konsumentsäkerhet). Den rapporten bör identifiera de huvudsakliga kriterier som medlemsstaterna tillämpar för riskbedömning och deras påverkan på den inre marknaden och på en likvärdig konsumentskyddsnivå i syfte att ge medlemsstaterna och kommissionen möjlighet att harmonisera strategierna och kriterierna för riskbedömning.

(76)

Nätverket för konsumentsäkerhet stärker samarbetet mellan medlemsstaterna om kontroll av efterlevnaden av produktsäkerheten. Det underlättar särskilt aktiviteter såsom informationsutbyte, anordnande av gemensamma marknadskontrollaktiviteter samt utbyte av sakkunskap och bästa praxis. Det bör också bidra till harmonisering av metoderna för att samla in uppgifter om produktsäkerhet och till ökad interoperabilitet mellan regionala, sektoriella, nationella och europeiska informationssystem för produktsäkerhet. Nätverket för konsumentsäkerhet bör vederbörligen företrädas och delta i samordnings- och samarbetsverksamheten i det unionsnätverk för produktöverensstämmelse som föreskrivs i förordning (EU) 2019/1020 när samordning av aktiviteter som omfattas av båda förordningarnas tillämpningsområde är nödvändig för att säkerställa deras ändamålsenlighet.

(77)

För att säkerställa både samstämmighet i den rättsliga ramen för marknadskontroll och ett effektivt samarbete mellan nätverket för konsumentsäkerhet och unionsnätverket för produktöverensstämmelse som syftar till strukturerad samordning och strukturerat samarbete mellan medlemsstaternas tillsynsmyndigheter och kommissionen som föreskrivs i förordning (EU) 2019/1020 är det nödvändigt att förbinda nätverket för konsumentsäkerhet med unionsnätverket för produktöverensstämmelse vid den verksamhet som avses i artiklarna 11, 12, 13 och 21 i förordning (EU) 2019/1020.

(78)

Marknadskontrollmyndigheter bör utföra gemensamma aktiviteter med andra myndigheter eller organisationer som företräder ekonomiska aktörer eller konsumenter i syfte att främja produktsäkerhet och identifiera farliga produkter, inbegripet produkter som erbjuds till försäljning online. I samband med detta bör marknadskontrollmyndigheterna och kommissionen, beroende på vad som är lämpligt, säkerställa att valet av produkter och tillverkare samt den verksamhet som bedrivs inte skapar situationer som kan snedvrida konkurrensen eller påverka parternas objektivitet, oberoende och opartiskhet. Marknadskontrollmyndigheterna bör göra överenskommelser om gemensamma aktiviteter tillgängliga för allmänheten så snart som möjligt, förutsatt att ett sådant offentliggörande inte äventyrar ändamålsenligheten i de aktiviteter som ska utföras.

(79)

Kommissionen bör regelbundet anordna en gemensam aktivitet varigenom marknadskontrollmyndigheterna bör genomföra inspektioner av produkter som förvärvats under fingerad identitet online eller offline, särskilt av de produkter som oftast anmäls i Safety Gate.

(80)

Samtidiga samordnade kontrollåtgärder (sweeps) (samordnade tillsynsåtgärder) är specifika efterlevnadsåtgärder som ytterligare skulle kunna förbättra produktsäkerheten och därför bör genomföras regelbundet så att överträdelser av denna förordning online och offline upptäcks. Samordnade tillsynsåtgärder bör särskilt genomföras när marknadstrender och konsumentklagomål eller andra indikationer tyder på att vissa produkter eller produktkategorier ofta befinns utgöra en allvarlig risk.

(81)

Allmänhetens tillgång till den information om produktsäkerhet som är tillgänglig för myndigheterna bör i regel säkerställas. När information om produktsäkerhet tillgängliggörs för allmänheten bör den tystnadsplikt som avses i artikel 339 i EUF-fördraget dock skyddas på ett sätt som är förenligt med behovet av att säkerställa att marknadskontrollverksamhet och skyddsåtgärder är ändamålsenliga.

(82)

Klagomål är viktiga för att öka de nationella myndigheternas medvetenhet om säkerheten och ändamålsenligheten i övervakningen och kontrollen av farliga produkter. Medlemsstaterna bör därför ge konsumenter och andra berörda parter såsom konsumentföreningar och ekonomiska aktörer möjlighet att inkomma med sådana klagomål.

(83)

Det offentliga gränssnittet för systemet för snabb varning Safety Gate – Safety Gate-portalen – gör det möjligt för allmänheten, inbegripet konsumenter, ekonomiska aktörer och leverantörer av onlinemarknadsplatser, att få information om korrigerande åtgärder som vidtagits mot farliga produkter som förekommer på unionsmarknaden. En separat del av Safety Gate-portalen ger konsumenterna möjlighet att informera kommissionen om produkter som finns på marknaden och som utgör en risk för hälsa och säkerhet. I relevanta fall bör kommissionen vidta lämpliga uppföljningsåtgärder, särskilt genom att överföra sådan information till berörda nationella myndigheter. Databasen och webbplatsen för Safety Gate bör vara lättillgänglig för personer med funktionsnedsättning.

(84)

Efter att ha kontrollerat att den information som mottagits från konsumenter och andra berörda parter är korrekt bör kommissionen säkerställa lämplig uppföljning. Kommissionen bör i synnerhet vidarebefordra informationen till berörda medlemsstater så att behörig marknadskontrollmyndighet kan gå vidare beroende på vad som är lämpligt och nödvändigt. Det är viktigt att konsumenter och andra berörda parter är ordentligt informerade om kommissionens åtgärder.

(85)

När en produkt som redan sålts till konsumenter visar sig vara farlig kan denna behöva återkallas i syfte att skydda unionens konsumenter. Konsumenterna kan vara omedvetna om att de äger en återkallad produkt. För att återkallelserna ska bli mer verkningsfulla är det därför viktigt att kunna nå ut till de berörda konsumenterna på ett bättre sätt. Direktkontakt är den mest effektiva metoden för att göra konsumenterna mer medvetna om återkallelser och för att få dem att vidta åtgärder. Det är också den kommunikationskanal som föredras bland alla konsumentgrupper. För att konsumenternas säkerhet ska kunna säkerställas är det viktigt att de informeras snabbt och på ett tillförlitligt sätt. Ekonomiska aktörer och, i tillämpliga fall, leverantörer av onlinemarknadsplatser bör därför utnyttja de kunduppgifter som står till deras förfogande för att informera konsumenterna om återkallelser och säkerhetsvarningar för produkter dessa konsumenter har köpt. Det behövs därför en rättslig skyldighet för ekonomiska aktörer och leverantörer av onlinemarknadsplatser att använda de kunduppgifter som redan står till deras förfogande för att informera konsumenterna om återkallelser och säkerhetsvarningar. I det hänseendet bör ekonomiska aktörer och leverantörer av onlinemarknadsplatser säkerställa att det i deras befintliga kundlojalitetsprogram och produktregistreringssystem införs en möjlighet att direkt kontakta kunderna för de återkallelser och säkerhetsvarningar som de berörs av genom vilken kunderna uppmanas att på frivillig basis, efter inköp av en produkt, lämna viss information såsom namn, kontaktuppgifter, produktmodell eller serienummer till tillverkaren. Enbart det faktum att återkallelserna riktar sig till konsumenter bör inte hindra ekonomiska aktörer och leverantörer av onlinemarknadsplatser från att göra alla konsumenter medvetna om ett meddelande om produktåterkallelse eller från att erbjuda avhjälpande åtgärder till andra slutanvändare. Ekonomiska aktörer och leverantörer av onlinemarknadsplatser bör uppmuntras att vidta sådana åtgärder, särskilt när det gäller mikroföretag och små företag som verkar som konsumenter.

(86)

Konsumenterna bör uppmuntras att registrera produkter för att få information om återkallelser och säkerhetsvarningar. Kommissionen bör ges befogenhet att anta genomförandeakter för att specificera att konsumenterna för vissa specifika produkter eller produktkategorier alltid bör ha möjlighet att registrera en köpt produkt för att kunna bli direkt underrättade om en återkallelse eller en säkerhetsvarning avseende denna produkt. Vid fastställandet av vilka specifika produkter eller produktkategorier som ska omfattas av det kravet bör vederbörlig hänsyn tas till de berörda produkternas eller produktkategoriernas livscykel liksom till de risker som produkterna medför, hur ofta de återkallas och vilken användarkategori som använder produkterna, särskilt utsatta konsumenter.

(87)

En tredjedel av konsumenterna fortsätter att använda farliga produkter trots att de sett ett meddelande om återkallelse, framför allt eftersom meddelanden om återkallelse är skrivna på ett komplicerat sätt eller risken i fråga förminskas. Meddelandet om återkallelse bör därför vara tydligt och transparent och klart beskriva risken i fråga, och termer, uttryck och andra aspekter som kan försämra konsumentens riskuppfattning bör undvikas. Konsumenterna bör också kunna få ytterligare information, om så behövs, via avgiftsfria telefonnummer eller andra interaktiva instrument.

(88)

För att uppmuntra konsumenter att reagera på återkallelser är det också viktigt att den åtgärd som krävs av konsumenten är så enkel som möjligt och att de avhjälpande åtgärder som erbjuds är ändamålsenliga, kostnadsfria och snabba. Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/771 (19) föreskriver avtalsenliga avhjälpande åtgärder för konsumenter vid bristande avtalsenlighet för fysiska varor vid tidpunkten för leveransen som framkommit under den ansvarsperiod som fastställts av medlemsstaterna i enlighet med artikel 10.3 i det direktivet. Artikel 14 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/770 (20) är också tillämplig på de fysiska medium, såsom dvd-skivor, cd-skivor, usb-minnen och minneskort, som används för att lagra digitalt innehåll. Situationer där farliga produkter återkallas från marknaden motiverar dock att det finns specifika bestämmelser som bör tillämpas utan att de påverkar de avtalsenliga avhjälpande åtgärderna eftersom målen för dessa är olika. Medan avtalsenliga avhjälpande åtgärder syftar till att avhjälpa varornas bristande avtalsenlighet, syftar avhjälpande åtgärder i händelse av återkallelse både till att säkerställa att farliga produkter avlägsnas från marknaden och till en lämplig avhjälpande åtgärd för konsumenten. Till följd av detta föreligger stora skillnader mellan de två uppsättningarna av möjliga korrigerande åtgärder: för det första bör det i händelse av en produktåterkallelse enligt denna förordning inte finnas någon tidsbegränsning för att aktivera de avhjälpande åtgärderna, för det andra bör konsumenten ha rätt att begära avhjälpande åtgärder från den relevanta ekonomiska aktören och inte nödvändigtvis från näringsidkaren. I händelse av en återkallelse bör konsumenten inte heller behöva bevisa att produkten är farlig.

(89)

Med tanke på de olika syftena med de avhjälpande åtgärder som tillhandahålls i händelse av en återkallelse av en farlig produkt och de avhjälpande åtgärderna vid en varas bristande avtalsenlighet bör konsumenterna använda det system som motsvarar den relevanta situationen. Om konsumenten till exempel får ett meddelande om återkallelse med en beskrivning av de avhjälpande åtgärder som finns tillgängliga för konsumenten bör konsumenten agera i enlighet med anvisningarna i meddelandet om återkallelse. Vederbörande bör emellertid inte fråntas möjligheten att begära avhjälpande åtgärder från säljaren på grundval av den farliga varans bristande avtalsenlighet.

(90)

När konsumenten har givits tillgång till en avhjälpande åtgärd som uppföljning av en återkallelse kan konsumenten inte få rätt till avhjälpande åtgärder för varans bristande avtalsenlig av skäl som har att göra med att produkten var farlig, eftersom den bristande avtalsenligheten inte längre föreligger. Om konsumenten åberopar konsumentens rätt till en avhjälpande åtgärd enligt direktiv (EU) 2019/770 eller direktiv (EU) 2019/771 har konsumenten inte heller rätt till en avhjälpande åtgärd enligt denna förordning för samma säkerhetsfråga. Om andra krav på avtalsenlighet för samma vara inte är uppfyllda är dock säljaren fortfarande ansvarig för sådan bristande avtalsenlighet hos varan, även om konsumenten har givits tillgång till en avhjälpande åtgärd till följd av en återkallelse av en farlig produkt.

(91)

Ekonomiska aktörer som inleder en produktåterkallelse bör erbjuda konsumenterna minst två av alternativen reparation, ersättning eller adekvat återbetalning av värdet på den återkallade produkten, utom när så är omöjligt eller oproportionellt. Genom att konsumenterna erbjuds möjlighet att välja mellan avhjälpande åtgärder kan en återkallelse bli effektivare. Dessutom bör incitament som motiverar konsumenterna att ta del av en återkallelse, såsom rabatter eller värdecheckar, uppmuntras så att återkallelserna blir effektivare. Reparation av produkten bör ses som en möjlig avhjälpande åtgärd endast om säkerheten för den reparerade produkten kan säkerställas. Återbetalningsbeloppet bör inte understiga det belopp som konsumenten har betalat, utan att det påverkar ytterligare ersättning enligt nationell rätt. Om det inte finns bevis för det belopp som betalats bör en adekvat återbetalning av värdet på den återkallade produkten ändå tillhandahållas. I händelse av återkallelser av det fysiska mediet för digitalt innehåll i den mening som avses i artikel 2.1 i direktiv (EU) 2019/770 bör återbetalningen täcka samtliga belopp som konsumenten betalat enligt avtalet, enligt artikel 16.1 i det direktivet. Eventuella avhjälpande åtgärder bör inte påverka konsumenternas rätt till skadestånd enligt nationell rätt.

(92)

Avhjälpande åtgärder som erbjuds i händelse av en produktsäkerhetsåterkallelse bör inte ge konsumenterna en överdrivet stor börda eller utsätta dem för risker. Om den avhjälpande åtgärden också medför att den återkallade produkten bortskaffas bör detta bortskaffande utföras med vederbörlig hänsyn till de miljö- och hållbarhetsmål som fastställts på unionsnivå och nationell nivå. Dessutom bör reparationer som utförs av konsumenter ses som en möjlig avhjälpande åtgärd endast om de kan utföras på ett enkelt och säkert sätt, till exempel genom att konsumenten byter ut ett batteri eller klipper av överdrivet långa snören i ett barnplagg när så föreskrivs i meddelandet om återkallelse. Dessutom bör reparationer som utförs av konsumenterna inte påverka konsumenternas rättigheter enligt direktiven (EU) 2019/770 och (EU) 2019/771. I sådana situationer bör ekonomiska aktörer därför inte ålägga konsumenter att reparera en farlig produkt.

(93)

Denna förordning bör också uppmuntra ekonomiska aktörer och leverantörer av onlinemarknadsplatser att ingå frivilliga samförståndsavtal med behöriga myndigheter, kommissionen eller organisationer som företräder konsumenter eller ekonomiska aktörer för att göra produktsäkerhetsrelaterade frivilliga åtaganden som går längre än de rättsliga skyldigheter som fastställs i unionsrätten.

(94)

Konsumenter bör ha rätt att göra sina rättigheter gällande i samband med skyldigheterna för ekonomiska aktörer eller leverantörer av onlinemarknadsplatser enligt denna förordning genom grupptalan i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2020/1828 (21). För detta ändamål bör det i denna förordning föreskrivas att direktiv (EU) 2020/1828 är tillämpligt på grupptalan i fråga om sådana överträdelser av denna förordning som skadar eller kan skada konsumenters kollektiva intressen. Bilaga I till det direktivet bör därför ändras i enlighet med detta. Det åligger medlemsstaterna att säkerställa att denna ändring återspeglas i deras införlivandeåtgärder som antas i enlighet med det direktivet, även om antagandet av nationella införlivandeåtgärder i det avseendet inte är ett villkor för att det direktivet ska vara tillämpligt på sådan grupptalan. Det direktivet bör vara tillämpligt på grupptalan som väcks mot ekonomiska aktörer och leverantörer av onlinemarknadsplatser som överträder bestämmelser i denna förordning och som därigenom skadar eller kan skada konsumenters kollektiva intressen från och med den dag då denna förordning börjar tillämpas. Fram till den dagen bör konsumenterna kunna förlita sig på att direktiv (EU) 2020/1828 är tillämpligt i enlighet med punkt 8 i bilaga I till det direktivet.

(95)

Unionen bör ha möjlighet att samarbeta och utbyta information rörande produktsäkerhet med tillsynsmyndigheter i tredjeländer eller internationella organisationer inom ramen för sådana avtal som ingåtts mellan unionen och tredjeländer eller internationella organisationer eller sådana arrangemang som ingåtts mellan kommissionen och myndigheter i tredjeländer eller internationella organisationer, också i syfte att förhindra att farliga produkter omsätts på marknaden. Detta samarbete och informationsutbyte bör respektera unionens regler om konfidentialitet och skydd av personuppgifter. Personuppgifter bör överföras endast om ett sådant utbyte är nödvändigt för att skydda konsumenters hälsa och säkerhet.

(96)

Ett systematiskt utbyte av information mellan kommissionen och tredje länder eller internationella organisationer om konsumentprodukters säkerhet och om förebyggande, begränsande och korrigerande åtgärder bör baseras på ömsesidighet, vilket innebär likvärdigt, men inte nödvändigtvis identiskt, utbyte av information för ömsesidig nytta. Ett utbyte av information med ett tredjeland som producerar varor som är avsedda för unionsmarknaden kan bestå av att kommissionen lämnar utvald information från systemet för snabb varning Safety Gate om produkter med ursprung i detta tredjeland. Detta tredjeland kan i utbyte lämna information om de uppföljningsåtgärder som har vidtagits på grundval av de mottagna meddelandena. Ett sådant samarbete kan bidra till målet att stoppa farliga produkter vid källan och förhindra dem från att nå unionsmarknaden.

(97)

För att sanktionerna i betydande grad ska avskräcka ekonomiska aktörer och, i tillämpliga fall, leverantörer av onlinemarknadsplatser från att släppa ut farliga produkter på marknaden bör de stå i proportion till överträdelsens karaktär, den eventuella fördelen för den ekonomiska aktören eller leverantören av onlinemarknadsplatsen och till karaktären på och allvarligheten av den skada som konsumenten lidit. Sanktionerna bör vara effektiva, proportionella och avskräckande.

(98)

Vid påförande av sanktioner bör hänsyn tas till den berörda överträdelsens karaktär, allvarlighet och varaktighet. Åläggandet av sanktioner bör vara proportionellt och förenligt med unionsrätt och nationell rätt, inklusive med tillämpliga rättssäkerhetsgarantier och principerna i stadgan.

(99)

I syfte att upprätthålla en hög nivå av hälsa och säkerhet för konsumenterna bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på identifiering och spårbarhet av produkter som utgör en potentiell allvarlig risk för konsumenters hälsa och säkerhet och med avseende på hur systemet för snabb varning Safety Gate fungerar, särskilt i syfte att anta villkoren och förfaranden för utbyte av information om åtgärder som meddelas via systemet för snabb varning Safety Gate och av kriterier för att bedöma risknivån. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (22). För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(100)

I syfte att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter att anta de särskilda säkerhetskraven, fastställa de utfallsindikatorer utifrån vilka medlemsstaterna måste lämna uppgifter om genomförandet av denna förordning, specificera de nationella kontaktpunkternas uppgifter och roller, vidta åtgärder avseende unionens åtgärder mot produkter som utgör en allvarlig risk, anta villkoren för konsumenternas lämnande av information i Safety Gate-portalen, specificera genomförandet av det driftskompatibla gränssnittet på Safety Gate-portalen, fastställa kraven för registrering av produkter av skäl relaterade till säkerhetsåterkallelser av produkter och anta en förlaga till ett meddelande om återkallelse. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (23).

(101)

Kommissionen bör anta omedelbart tillämpliga genomförandeakter om det, i vederbörligen motiverade fall med avseende konsumenternas hälsa och säkerhet, är nödvändigt av tvingande skäl till skyndsamhet.

(102)

Kommissionen bör utvärdera genomförandet av de sanktioner som fastställs i denna förordning med avseende på deras effektivitet och avskräckande effekt och, när så är lämpligt, anta ett lagstiftningsförslag med avseende på deras efterlevnad.

(103)

Vissa bestämmelser i förordning (EU) nr 1025/2012 bör ändras för att ta hänsyn till vissa särdrag i den här förordningen, särskilt behovet av att fastställa de särskilda säkerhetskraven inom ramen för denna förordning innan en begäran lämnas till en europeisk standardiseringsorganisation.

(104)

Direktiv 87/357/EEG, som avser konsumentprodukter som inte är livsmedel men som liknar och kan förväxlas med livsmedel så att konsumenter, särskilt barn, kan placera dem i munnen eller suga på dem eller inta dem, vilket kan orsaka till exempel kvävning, förgiftning eller perforering eller stopp i matsmältningsapparaten, har gett upphov till kontroversiella tolkningar. Dessutom antogs det direktivet vid en tidpunkt då den rättsliga ramen för konsumentprodukters säkerhet hade ett mycket begränsat tillämpningsområde. Av dessa skäl bör direktiv 87/357/EEG upphävas och ersättas av denna förordning, särskilt de bestämmelser i denna förordning som efter en riskbedömning säkerställer att produkter som kan vara skadliga när man placerar dem i munnen eller suger på dem eller intar dem och som kan förväxlas med livsmedel på grund av deras form, lukt, färg, utseende, förpackning, märkning, volym, storlek eller andra egenskaper, bör betraktas som farliga. När marknadskontrollmyndigheterna gör sin utvärdering bör de bland annat beakta att det, såsom Europeiska unionens domstol har slagit fast, inte är nödvändigt att genom objektiva och underbyggda uppgifter visa att produkter som utgör livsmedelimitationer och som placeras i munnen eller sugs på eller intas, kan medföra risker såsom kvävning, förgiftning eller perforering eller stopp i matsmältningsapparaten. De behöriga nationella myndigheterna bör dock från fall till fall bedöma om sådana produkter är farliga och motivera denna bedömning.

(105)

För att ge ekonomiska aktörer och leverantörer av onlinemarknadsplatser tillräckligt med tid för att anpassa sig till kraven i denna förordning, inbegripet informationskraven, är det nödvändigt att föreskriva en tillräcklig övergångsperiod efter dagen för denna förordnings ikraftträdande under vilken produkter som omfattas av direktiv 2001/95/EG och som överensstämmer med kraven i det direktivet fortfarande får släppas ut på marknaden. Medlemsstaterna bör därför inte hindra att sådana produkter tillhandahålls på marknaden, inbegripet försäljningserbjudanden.

(106)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att förbättra den inre marknadens funktion och samtidigt säkerställa en hög konsumentskyddsnivå, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna med tanke på behovet av ett omfattande samarbete och samstämdhet mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter och av en mekanism för ett snabbt och effektivt utbyte av information om farliga produkter i unionen utan snarare, eftersom problemet är unionsövergripande, kan uppnås bättre på unionsnivå kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(107)

När det, vid tillämpningen av denna förordning, är nödvändigt att behandla personuppgifter bör sådan behandling ske i enlighet med unionsrätten om skydd av personuppgifter. All behandling av personuppgifter enligt denna förordning omfattas av förordningarna (EU) 2016/679 (24) och (EU) 2018/1725 (25) samt Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG (26), beroende på vad som är tillämpligt. När en konsument rapporterar en produkt i Safety Gate-portalen bör endast de personuppgifter som är nödvändiga för att rapportera den farliga produkten att lagras och dessa uppgifter får inte lagras längre än under en period av fem år räknat från registreringen av uppgifterna. Tillverkare och importörer bör bibehålla registreringar av konsumenters klagomål endast så lång tid som är nödvändig för tillämpningen av denna förordning. Tillverkare och importörer som är fysiska personer bör uppge sitt namn i syfte att säkerställa att konsumenterna kan identifiera produkterna så att dessa blir spårbara.

(108)

Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med artikel 42 i förordning (EU) 2018/1725.