Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1263 av den 29 april 2024 om en effektiv samordning av den ekonomiska politiken och om multilateral budgetövervakning samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1466/97

(1)

Den samordning av medlemsstaternas ekonomiska politik inom unionen som föreskrivs i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) förutsätter att de vägledande principerna om stabila priser, sunda offentliga finanser och monetära förhållanden samt en stabil betalningsbalans iakttas.

(2)

Stabilitets- och tillväxtpakten, som ursprungligen bestod av rådets förordningar (EG) nr 1466/97 (3) och (EG) nr 1467/97 (4) och Europeiska rådets resolution av den 17 juni 1997 (5), grundar sig på målet att uppnå sunda och hållbara offentliga finanser som ett medel att stärka förutsättningarna för prisstabilitet och för en stark, hållbar och inkluderande tillväxt som underbyggs av finansiell stabilitet, och därigenom stödja uppnåendet av unionens mål för hållbar tillväxt samt sysselsättning.

(3)

Ramverket för finanspolitisk styrning är en del av den europeiska planeringsterminen, som även omfattar samordning och övervakning av medlemsstaternas mer allmänna ekonomiska politik och sysselsättningspolitik, i enlighet med artiklarna 121 och 148 i EUF-fördraget, inbegripet den europeiska pelaren för sociala rättigheter, och därmed sammanhängande landsspecifika rekommendationer.

(4)

Det är mycket viktigt att nationella parlament, arbetsmarknadens parter, civilsamhällesorganisationer och andra relevanta intressenter involveras i den europeiska planeringsterminen för att säkerställa såväl nationellt ägarskap av den ekonomiska politiken och finanspolitiken som ett transparent och inkluderande beslutsfattande.

(5)

Unionens ramverk för ekonomisk styrning bör anpassas för att i högre grad ta hänsyn till att skillnaderna mellan medlemsstaterna vad gäller offentligfinansiell ställning, offentlig skuldsättning och ekonomiska utmaningar samt andra sårbarheter har ökat. De kraftfulla politiska åtgärder som vidtogs för att hantera covid-19-pandemin visade sig vara mycket effektiva för att mildra de ekonomiska och sociala konsekvenserna av den kris som pandemin orsakade, men ledde till att den offentliga och den privata sektorns skuldkvoter ökade väsentligt. Detta understryker hur viktigt det är att på ett gradvist, realistiskt, stadigt och tillväxtvänligt sätt som säkerställer utrymme för konjunkturutjämnande politik minska dessa skuldkvoter och underskott till sunda nivåer, att komma till rätta med makroekonomiska obalanser och samtidigt ta hänsyn till sysselsättningsmål och sociala mål. Unionens ramverk för ekonomisk styrning bör samtidigt anpassas för att göra det lättare att hantera de utmaningar som unionen står inför på medellång och lång sikt, såsom uppnåendet av en rättvis digital och grön omställning, inbegripet de klimatmål som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119 (6), säkerställandet av energitrygghet, stödjandet av öppet strategiskt oberoende, hanteringen av den demografiska förändringen, stärkandet av social och ekonomisk resiliens och varaktig konvergens samt genomförandet av den strategiska kompassen för säkerhet och försvar, vilka alla förutsätter reformer och varaktigt höga investeringsnivåer under de närmaste åren.

(6)

Sunda och hållbara offentliga finanser och en hållbar och inkluderande tillväxt bör främjas av unionens ramverk för ekonomisk styrning, och ramverket bör därför göra åtskillnad mellan medlemsstaterna genom att ta hänsyn till deras utmaningar avseende offentliga skuldsättning och ekonomiska utmaningar och genom att tillåta en flerårig landsspecifik offentligfinansiell utveckling, samtidigt som en effektiv multilateral övervakning säkerställs och principen om likabehandling respekteras.

(7)

En lämplig nivå på de offentliga investeringarna bör säkerställas för att uppnå huvudmålen för den reform av ramverket för ekonomisk styrning som fastställs i denna förordning och ta sig an unionens nuvarande och framtida prioriteringar. Genomförandet av finansieringsinstrument såsom de sammanhållningspolitiska fonderna, som för närvarande omfattar Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) och Sammanhållningsfonden, inrättade genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1058 (7), Europeiska socialfonden + (ESF+), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1057 (8) och Fonden för en rättvis omställning (FRO), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1056 (9), inom ramen för Europeiska unionens återhämtningsinstrument, inrättat genom rådets förordning (EU) 2020/2094 (10), eller inom ramen för det europeiska instrumentet för tillfälligt stöd för att minska risken för arbetslöshet i en krissituation, inrättat genom rådets förordning (EU) 2020/672 (11), skulle kunna ge lärdomar som kan förbättra ändamålsenligheten och effektiviteten hos investeringar och sysselsättningspolitik och hos alla unionens investeringsinstrument som är inriktade på unionens gemensamma prioriteringar.

(8)

Det multilaterala övervakningsförfarande som anges i artikel 121.2, 121.3 och 121.4 samt i artikel 148.4 i EUF-fördraget bör övervaka alla områden inom den ekonomiska utvecklingen och sysselsättningsutvecklingen i varje medlemsstat och i unionen som helhet. Häri ingår att upptäcka makroekonomiska obalanser och att förebygga och korrigera alltför stora obalanser enligt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1174/2011 (12) respektive (EU) nr 1176/2011 (13). För att möjliggöra denna övervakning av den ekonomiska utvecklingen och sysselsättningsutvecklingen bör medlemsstaterna tillhandahålla information i form av medelfristiga finans- och strukturpolitiska planer som omfattar en period på fyra eller fem år, beroende på den normala längden på den berörda medlemsstatens valperiod. Som en del av sin integrerade analys av sysselsättningsutvecklingen och den sociala utvecklingen inom ramen för den europeiska planeringsterminen bedömer kommissionen riskerna för den uppåtgående sociala konvergensen i medlemsstaterna och övervakar framstegen med genomförandet av principerna i den europeiska pelaren för sociala rättigheter på grundval av den sociala resultattavlan och principerna i ramen för social konvergens.

(9)

Närmare regler bör fastställas gällande nationella medelfristiga finans- och strukturpolitiska planer i fråga om innehåll, inlämnande, bedömning, godkännande och övervakning i syfte att främja sunda och hållbara offentliga finanser och en hållbar och inkluderande tillväxt i medlemsstaterna, och resiliens genom reformer och investeringar, inbegripet sådana som bidrar till unionens gemensamma prioriteringar, samt förebygga alltför stora offentliga underskott.

(10)

De nationella medelfristiga finans- och strukturpolitiska planerna bör innehålla de enskilda medlemsstaternas samlade finanspolitik, strukturreformer och investeringar. Dessa planer bör utgöra själva grundvalen för unionens ramverk för ekonomisk styrning. Varje medlemsstat bör lägga fram en nationell medelfristig finans- och strukturpolitisk plan som visar dess offentligfinansiella utveckling och prioriterade offentliga investeringar och reformer som sammantaget, och utan en konjunkturförstärkande finanspolitik, säkerställer en stadig och gradvis skuldminskning och en hållbar och inkluderande tillväxt. Dessa planer bör också innehålla mer allmänna reformer och investeringar med bland annat anknytning till unionens gemensamma prioriteringar, nämligen den gröna omställningen, inbegripet den europeiska gröna given och omställningen till klimatneutralitet senast 2050 i enlighet med förordning (EU) 2021/1119 och genom genomförandet av de nationella energi- och klimatplaner som lämnats in enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1999 (14), den digitala omställningen, inbegripet policyprogrammet för det digitala decenniet 2030, inrättat genom Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2022/2481 (15), social och ekonomisk resiliens samt genomförandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter, inbegripet därmed sammanhängande mål för sysselsättning, kompetens och fattigdomsminskning fram till 2030, energitrygghet och i tillämpliga fall uppbyggnaden av försvarsförmågor, inbegripet den strategiska kompassen för säkerhet och försvar eller framtida unionsakter som är relevanta för dessa prioriteringar. Så länge faciliteten för återhämtning och resiliens, som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/241 (16), tillämpas bör vederbörlig hänsyn tas till åtagandena i nationella återhämtnings- och resiliensplaner vid utarbetandet av nationella medelfristiga finans- och strukturpolitiska planer.

(11)

Även de sammanhållningspolitiska fonderna är synkroniserade med den europeiska planeringsterminen. Eftersom de utgör unionsbudgetens långsiktiga investeringspolicy bör vid upprättandet av nationella medelfristiga finans- och strukturpolitiska planer vederbörlig hänsyn även tas till reformer och investeringar inom ramen för dessa fonder, i syfte att säkerställa överensstämmelse och, när så är lämpligt, komplementaritet.

(12)

Innan en nationell medelfristig finans- och strukturpolitisk plan läggs fram bör en teknisk dialog föras med kommissionen för att säkerställa efterlevnad av denna förordning. Kommissionens bedömning av de nationella medelfristiga finans- och strukturpolitiska planerna bör inbegripa en sammanfattning av den tekniska dialogen. Rådet bör, på kommissionens rekommendation, anta en rekommendation som anger nettoutgiftsbanan och i förekommande fall godkänna de reformer och investeringar som ligger till grund för en eventuell förlängning av en anpassningsperiod.

(13)

För att förenkla unionens finanspolitiska ramverk och öka transparensen bör fastställandet av den offentligfinansiella utvecklingsbanan och genomförandet av den årliga budgetövervakningen för varje medlemsstat baseras på en enda operativ indikator som är knuten till skuldhållbarhet. Denna enda operativa indikator bör vara baserad på nationellt finansierade primära nettoutgifter, det vill säga offentliga utgifter efter avdrag för ränteutgifter, diskretionära åtgärder på inkomstsidan, utgifter för unionsprogram som till fullo motsvaras av inkomster i form av unionsmedel, nationella utgifter för samfinansiering av program som finansieras av unionen samt konjunkturberoende delar av utgifter för arbetslöshetsersättning. I linje med de vägledande principer som kommissionen använder för att klassificera transaktioner som engångsåtgärder och andra tillfälliga åtgärder, bör även dessa engångsåtgärder och andra tillfälliga åtgärder uteslutas från nettoutgiftsindikatorn. En sådan indikator påverkas inte av automatiska stabilisatorer och andra utgiftsfluktuationer som ligger utanför regeringens direkta kontroll utan ger utrymme för konjunkturdämpande makroekonomisk stabilisering.

(14)

Som ram för den dialog som leder fram till inlämnandet av nationella medelfristiga finans- och strukturpolitiska planer bör kommissionen till medlemsstater vars offentliga skuldsättning överstiger 60 % av BNP eller vars offentliga underskott överstiger 3 % av BNP, i enlighet med artikel 126.2 i EUF-fördraget jämförd med protokoll (nr 12) om förfarandet vid alltför stora underskott, fogat till fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och EUF-fördraget (protokoll (nr 12)), översända en referensbana som omfattar en anpassningsperiod på fyra år, med en möjlig förlängning med upp till tre år. Denna referensbana bör vara riskbaserad, landsspecifik och knuten till skuldhållbarhet för att säkerställa en mer framåtblickande strategi som är anpassad till både dagens och framtidens utmaningar.

(15)

På begäran av en medlemsstat vars offentliga skuldsättning inte överstiger 60 % av BNP och vars offentliga underskott inte överstiger 3 % av BNP, bör kommissionen översända vägledning i form av teknisk information till den medlemsstaten.

(16)

Under den månad som föregår den tidsfrist då kommissionen senast ska översända en referensbana eller teknisk information till en medlemsstat bör den medlemsstaten ha möjlighet att begära ett tekniskt utbyte med kommissionen. Detta tekniska utbyte bör ge tillfälle att diskutera den senaste tillgängliga statistiska informationen och den berörda medlemsstatens ekonomiska och finanspolitiska utsikter, samtidigt som likabehandling av medlemsstaterna säkerställs.

(17)

Unionens ramverk för multilateral budgetövervakning bygger på statistiska uppgifter från Eurostat, som på kommissionens vägnar ansvarar för att säkerställa kvaliteten på de finanspolitiska uppgifter som sammanställs i enlighet med det europeiska national- och regionalräkenskapssystemet. Eurostat ska fastställa en ram för medlemsstaternas rapportering av statistiska uppgifter om nationell samfinansiering av program som finansieras av unionen som är nödvändiga för genomförandet av denna förordning och som för närvarande inte samlas in av Eurostat. Fram till dess att ramen för insamling och tillhandahållande av sådana uppgifter har fastställts bör medlemsstaterna tillåtas att förlita sig på uppskattningar. Formatet för, omfattningen av samt frekvensen och tidpunkten för medlemsstaternas tillhandahållande av sådana uppgifter bör fastställas av unionens relevanta statistikorgan.

(18)

Referensbanan bör säkerställa att den offentliga skulden före anpassningsperiodens slut följer en sannolikt nedåtgående bana eller ligger kvar på en sund nivå, även vid ogynnsamma scenarier. Den bör dessutom säkerställa att det offentliga underskottet minskas till, och ligger kvar på, en nivå under 3 % av BNP, samtidigt som hänsyn tas till det faktum att medlemsstaterna kan ställas inför extra kostnader efter anpassningsperiodens slut såsom kostnader kopplade till en åldrande befolkning. Slutligen bör den säkerställa överensstämmelse med korrigeringsbanan enligt rådets förordning (EG) nr 1467/97.

(19)

För att förbättra förutsägbarheten när det gäller resultatet av unionens ramverk för multilateral budgetövervakning och stärka likabehandlingen mellan medlemsstaterna bör referensbanan på förhand vara förenlig med en skyddsmekanism för skuldhållbarhet. Denna skyddsmekanism bör under utformningsfasen av de nationella medelfristiga finans- och strukturpolitiska planerna säkerställa att den beräknade offentliga skuldkvoten minskar med ett genomsnittligt årligt minimibelopp. Den kommer att fungera som ett minimikrav för de åtgärder som ligger till grund för referensbanan och nettoutgiftsbanan. På grund av den särskilda sammansättningen av Greklands utestående offentliga skuld kommer ett betydande belopp av uppskjutna räntebetalningar att förfalla till betalning under 2033. Den betydande ökningen av Greklands offentliga skuld, mätt i förhållande till BNP, som följer av detta, bör därför inte beaktas vid tillämpningen av skyddsmekanismen för skuldhållbarhet.

(20)

De riskbaserade kraven avseende referensbanan förväntas vara tillräckliga för att minska de offentliga underskottsnivåerna till långt under referensvärdet på 3 % av BNP. För att göra ramverket för multilateral budgetövervakning mer robust i förhållande till den osäkra utvecklingen i fråga om makrofinansiella variabler bör referensbanan emellertid också omfatta en gemensam resiliensmarginal i förhållande till det referensvärde för underskott som avses i artikel 126.2 i EUF-fördraget jämförd med protokoll (nr 12) eller konvergens i riktning mot det referensvärdet för underskott. Denna gemensamma skyddsmekanism för resiliens bör säkerställa uppbyggnaden av finanspolitiska buffertar för ogynnsamma omständigheter och chocker och därigenom göra det lättare att föra en konjunkturdämpande politik inom unionens finanspolitiska ramverk.

(21)

För de första nationella medelfristiga finans- och strukturpolitiska planerna bör bedömningen av om en minskning av den offentliga skulden på medellång sikt är realistisk baseras på den metod som beskrivs i kommissionens Debt Sustainability Monitor 2023. En arbetsgrupp för skuldhållbarhetsanalys bör undersöka möjliga metodförbättringar, bland annat när det gäller de underliggande antagandena. Arbetsgruppen bör bestå av experter från medlemsstaterna, kommissionen och Europeiska centralbanken. Arbetsgruppen bör bjuda in den europeiska finanspolitiska nämnden och Europeiska stabilitetsmekanismen som observatörer. Europaparlamentets behöriga utskott bör ha möjlighet att uppmana kommissionen att lägga fram sin metod inom ramen för den ekonomiska dialog som upprättas genom denna förordning.

(22)

I slutet av den fyra- eller femårsperiod under vilken den nationella medelfristiga finans- och strukturpolitiska planen genomförs, bör kommissionen ta förnyad ställning till situationen för att bedöma om det krävs ytterligare anpassning. Om medlemsstatens offentliga skuldsättning fortfarande överstiger 60 % av BNP eller om dess offentliga underskott överstiger 3 % av BNP, bör kommissionen lägga fram en ny referensbana.

(23)

Det bör i varje nationell medelfristig finans- och strukturpolitisk plan anges vilken status planen har i nationella förfaranden, i synnerhet huruvida den har lagts fram för det nationella parlamentet och huruvida det nationella parlamentet har godkänt den. I den nationella medelfristiga finans- och strukturpolitiska planen bör även anges om det nationella parlamentet haft möjlighet att debattera rådets rekommendation om den föregående planen och i förekommande fall andra rekommendationer eller beslut från rådet eller varningar från kommissionen. Om ett yttrande från den oberoende finanspolitiska institution som inrättas i enlighet med rådets direktiv 2011/85/EU (17) finns tillgängligt bör det bifogas den nationella medelfristiga finans- och strukturpolitiska plan som lämnas in till kommissionen. Innan den andra och efterföljande nationella medelfristiga finans- och strukturpolitiska planen lämnas in bör varje medlemsstat, i enlighet med sin nationella rättsliga ram, samråda med arbetsmarknadens parter, regionala myndigheter, civilsamhällesorganisationer och andra relevanta nationella intressenter. Information om samrådet med de nationella parlamenten och om samrådsprocessen bör ingå i den nationella medelfristiga finans- och strukturpolitiska planen. Med tanke på den stramare tidsplan som planeras för utarbetandet av de första nationella medelfristiga finans- och strukturpolitiska planerna skulle medlemsstaterna med lämpliga tidsfrister kunna genomföra ett samråd före utarbetandet.

(24)

Vid tillsättning av en ny regering bör en medlemsstat ha möjlighet att lämna in en reviderad nationell medelfristig finans- och strukturpolitisk plan till kommissionen. Om det finns objektiva omständigheter som hindrar genomförandet av en nationell medelfristig finans- och strukturpolitisk plan bör en medlemsstat ha möjlighet att begära att få lämna in en reviderad plan till kommissionen senast tolv månader före utgången av den aktuella planen.

(25)

Om medlemsstaterna i sina nationella medelfristiga finans- och strukturpolitiska planer gör antaganden som avviker från ramverket för medelfristiga prognoser för offentlig skuld bör de förklara och vederbörligen motivera skillnaderna på ett transparent sätt och med väl underbyggda ekonomiska argument i den tekniska dialogen och i sina nationella medelfristiga finans- och strukturpolitiska planer.

(26)

Om rådet anser att en medlemsstats reviderade nationella medelfristiga finans- och strukturpolitiska plan inte uppfyller kraven i denna förordning, bör rådet som regel rekommendera den ursprungliga referensbana som kommissionen tidigare översänt som nettoutgiftsbana.

(27)

För att möjliggöra ett lämpligt samspel mellan unionens gemensamma ramverk och nationella budgetramverk bör kommissionen grunda sin bedömning av medlemsstaternas efterlevnad av sina respektive av rådet fastställda nettoutgiftsbanor enbart på utvecklingen för nettoutgifter. Medlemsstaterna bör kunna fastställa nationella budgetmål med utgångspunkt i andra indikatorer, till exempel det strukturella saldot, om detta krävs enligt deras nationella budgetramverk.

(28)

Kommissionens bedömning av de nationella medelfristiga finans- och strukturpolitiska planerna bör i synnerhet inriktas på att avgöra om makroekonomiska och offentligfinansiella antaganden, i den mån de avviker från de antaganden som ligger till grund för referensbanan, är realistiska. De skuldprognoser, vid oförändrad politik, som ingår i planen bör framför allt vara jämförbara med kommissionens prognoser.

(29)

För att säkerställa att de nationella medelfristiga finans- och strukturpolitiska planerna genomförs bör kommissionen och rådet övervaka de reformer och investeringar som ingår i dessa planer i samband med den europeiska planeringsterminen, på grundval av medlemsstaternas årliga lägesrapporter och i enlighet med artiklarna 121 och 148 i EUF-fördraget. De bör för detta ändamål föra en ekonomisk dialog med Europaparlamentet.

(30)

Europaparlamentet bör vederbörligen involveras på ett regelbundet och strukturerat sätt i den europeiska planeringsterminen i syfte att öka transparensen, möjligheten till ansvarsutkrävande och ägarskapet för de beslut som fattas inom ramen för den europeiska planeringsterminen. Rådets ordförande och kommissionen bör regelbundet informera Europaparlamentet om resultatet av den multilaterala övervakningen enligt denna förordning. Kommissionen bör utarbeta och till rådet överlämna den information som ska tillhandahållas inom ramen för denna förordning och göra denna information tillgänglig för Europaparlamentet utan onödigt dröjsmål.

(31)

En mer gradvis skuldminskning kan säkerställas genom att anpassningsperioden förlängs med högst tre år, förutsatt att medlemsstaten underbygger sin nationella medelfristiga finans- och strukturpolitiska plan med verifierbara och tidsbundna reformer och investeringar. Dessa reformer och investeringar måste i regel sammantaget vara tillväxt- och resiliensfrämjande, främja finanspolitisk hållbarhet, svara mot unionens gemensamma prioriteringar, följa relevanta landsspecifika rekommendationer i samband med den europeiska planeringsterminen, i tillämpliga fall inbegripet rekommendationer som utfärdats inom förfarandet vid makroekonomiska obalanser, samt landsspecifika investeringsprioriteringar, men inte leda till en sänkning av nivån på nationellt finansierade offentliga investeringar under planens löptid jämfört med den medelfristiga nivån innan planen inleddes, varvid hänsyn bör tas till de landsspecifika utmaningarnas omfattning.

(32)

De reformer och investeringar som ligger till grund för en förlängning av anpassningsperioden bör vara förenliga med åtagandena i den berörda medlemsstatens godkända återhämtnings- och resiliensplan så länge faciliteten för återhämtning och resiliens och det partnerskapsavtal som överenskommits i enlighet med den fleråriga budgetramen tillämpas. Om återhämtnings- och resiliensplanerna innehåller ambitiösa reformer och investeringar, särskilt när det gäller ekonomisk tillväxt och finanspolitisk hållbarhet på medellång sikt, bör de anses uppfylla kraven för förlängning av anpassningsperioden för de första nationella medelfristiga finans- och strukturpolitiska planerna.

(33)

Reformer och investeringar i nationella medelfristiga finans- och strukturpolitiska planer bör vara anpassade till unionens gemensamma prioriteringar, vilket omfattar uppnåendet av en rättvis grön och digital omställning, inbegripet förenlighet med de klimatmål som fastställs i förordning (EU) 2021/1119, social och ekonomisk resiliens, inbegripet den europeiska pelaren för sociala rättigheter, energitrygghet och vid behov uppbyggnaden av försvarsförmågor. Kommissionen bör ägna särskild uppmärksamhet åt dessa prioriteringar i sin bedömning av de nationella medelfristiga finans- och strukturpolitiska planerna. Reformerna och investeringarna bör även vara förenliga med genomförandet av de nationella strategier som den berörda medlemsstaten har fastställt för att främja dessa unionsprioriteringar.

(34)

I syfte att främja tillväxtvänliga strategier för konsolidering av de offentliga finanserna bör effekterna av reformer och investeringar som genomförts inom ramen för de nationella medelfristiga finans- och strukturpolitiska planerna vederbörligen beaktas vid utformningen av efterföljande planer. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt effekterna på finanspolitisk hållbarhet genom framtida offentliga inkomster, utgifter och potentiell tillväxt, samt åt bidraget till unionens gemensamma prioriteringar, baserat på starka ekonomiska underlag styrda av data.

(35)

Om en medlemsstat underlåter att på ett tillfredsställande sätt fullgöra tidsbundna reformer och investeringar som ligger till grund för en mer gradvis av rådet fastställd nettoutgiftsbana inom den fastställda tidsfristen bör rådet, på kommissionens rekommendation, kunna rekommendera att förlängningen av anpassningsperioden ska förkortas, dvs. att den årliga anpassningen ska ske i snabbare takt, såvida det inte finns objektiva omständigheter som hindrar genomförandet inom den ursprungliga tidsfristen.

(36)

Kommissionen bör inrätta ett kontrollkonto för varje medlemsstat för att registrera de observerade nettoutgifternas årliga och ackumulerade avvikelser uppåt eller nedåt från den av rådet fastställda nettoutgiftsbanan. Kontrollkontot bör inte registrera avvikelser så länge som undantagsklausuler fortfarande är i kraft. I enlighet med artikel 2.3 i förordning (EG) nr 1467/97 bör kommissionen, när den utarbetar en rapport enligt artikel 126.3 i EUF-fördraget, som relevanta faktorer beakta framstegen i genomförandet av reformer och investeringar, särskilt den politik som förs för att genomföra unionens gemensamma tillväxt- och sysselsättningsstrategi, och särskilt beakta ekonomiska bidrag som syftar till att uppnå unionens gemensamma prioriteringar enligt den här förordningen.

(37)

Oberoende finanspolitiska institutioner har bevisligen främjat offentligfinansiell disciplin och stärkt trovärdigheten i medlemsstaternas offentliga finanser. För att stärka det nationella ägarskapet bör oberoende finanspolitiska institutioners rådgivande roll bibehållas inom unionens reformerade ramverk för ekonomisk styrning, i syfte att gradvis bygga upp deras kapacitet.

(38)

En permanent och mer oberoende europeisk finanspolitisk nämnd bör ha en mer framstående, rådgivande roll inom unionens ramverk för ekonomisk styrning. Den bör fortsätta att utvärdera genomförandet av stabilitets- och tillväxtpakten, bedöma den framtida finanspolitiska inriktningen för euroområdet som helhet och ge råd till kommissionen och rådet, samtidigt som kommissionens roll och befogenheter enligt EU-fördraget och EUF-fördraget respekteras. Dess oberoende och tillgång till information bör förbättras. Rådet och Europaparlamentet bör höras i samband med utnämningen av nämndens ordförande och ledamöter. Dessa utnämningar bör i möjligaste mån säkerställa en lämplig geografisk balans och en jämn könsfördelning.

(39)

När kommissionen avger ett yttrande om de utkast till budgetplaner som lämnas in enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 473/2013 (18) bör den bedöma om utkasten till budgetplaner är förenliga med de nettoutgiftsbanor som fastställs av rådet enligt den här förordningen.

(40)

I händelse av att euroområdet eller unionen som helhet drabbas av större chocker är det nödvändigt att ha en allmän undantagsklausul som gör det möjligt att hantera en allvarlig konjunkturnedgång i euroområdet eller unionen som helhet genom att tillåta avvikelser från den av rådet fastställda nettoutgiftsbanan, förutsatt att sådana avvikelser inte äventyrar den finanspolitiska hållbarheten på medellång sikt. En aktivering eller förlängning av den allmänna undantagsklausulen ska vara föremål för en rådsrekommendation, som rådet bör sträva efter att anta inom fyra veckor från en rekommendation från kommissionen. Den europeiska finanspolitiska nämnden bör avge ett yttrande om förlängningen av den allmänna undantagsklausulen.

(41)

Utöver den allmänna undantagsklausulen bör det även finnas en landsspecifik undantagsklausul som möjliggör avvikelser från den av rådet fastställda nettoutgiftsbanan om det föreligger exceptionella omständigheter, till exempel oförutsägbara exogena händelser som ligger utanför medlemsstatens kontroll, som har en betydande inverkan på medlemsstatens offentliga finanser och som kräver konjunkturdämpande finanspolitiska åtgärder, förutsatt att sådana avvikelser inte äventyrar den finanspolitiska hållbarheten på medellång sikt. En aktivering eller förlängning av landsspecifika undantagsklausuler bör vara föremål för en rådsrekommendation, som rådet bör sträva efter att anta inom fyra veckor från en rekommendation från kommissionen, med beaktande av begäran från den berörda medlemsstaten om att aktivera eller förlänga den landsspecifika undantagsklausulen.

(42)

Denna förordning ingår i ett paket tillsammans med rådets förordning (EU) 2024/1264 (19) och rådets direktiv (EU) 2024/1265 (20). Tillsammans reformerar dessa tre lagstiftningsakter (gemensamt kallade reformen av ramverket för ekonomisk styrning) unionens ramverk för ekonomisk styrning och införlivar därvid i unionsrätten innehållet i avdelning III (Finanspolitisk överenskommelse) i fördraget om stabilitet, samordning och styrning inom Ekonomiska och monetära unionen (21) av den 2 mars 2012 (SSS-fördraget), i enlighet med artikel 16 i det fördraget. Med utgångspunkt i medlemsstaternas erfarenheter av att genomföra SSS-fördraget behålls den finanspolitiska överenskommelsens medelfristiga perspektiv i reformen av ramverket för ekonomisk styrning som ett verktyg för att uppnå budgetdisciplin och främja tillväxt. I reformen av ramverket för ekonomisk styrning förstärks den landsspecifika dimensionen i syfte att stärka det nationella ägarskapet genom att bland annat bibehålla de oberoende finanspolitiska institutionernas rådgivande roll, huvudsakligen på grundval av de i den finanspolitiska överenskommelsen omnämnda gemensamma principer för nationella finanspolitiska korrigeringsmekanismer som föreslagits av kommissionen i dess meddelande av den 20 juni 2012 i enlighet med artikel 3.2 i SSS-fördraget. Den analys av utgifter med avdrag för diskretionära åtgärder på inkomstsidan som behövs för att göra en samlad bedömning av efterlevnaden i enlighet med den finanspolitiska överenskommelsen beskrivs i den här förordningen.Precis som i den finanspolitiska överenskommelsen är tillfälliga avvikelser från den medelfristiga planen endast tillåtna i enlighet med den här förordningen och i enlighet med bestämmelserna om kontrollkontot om det föreligger exceptionella omständigheter. På liknande sätt som i den finanspolitiska överenskommelsen bör, vid betydande avvikelser från den medelfristiga planen, åtgärder vidtas för att korrigera avvikelserna under en fastställd period. Genom reformen av ramverket för ekonomisk styrning stärks budgetövervakningen och förfarandena för efterlevnadskontroll i syfte att fullgöra åtagandet om att främja sunda och hållbara offentliga finanser och en hållbar och inkluderande tillväxt. I reformen av ramverket för ekonomisk styrning behålls därmed den finanspolitiska överenskommelsens grundläggande mål om budgetdisciplin och skuldhållbarhet.

(43)

För att säkerställa ett effektivt genomförande och lämplig övervakning av denna förordning bör kommissionen, efter att ha begärt ett yttrande från ekonomiska och finansiella kommittén, i god tid ge vägledning om den information som medlemsstaterna måste lämna i sina nationella medelfristiga finans- och strukturpolitiska planer och i sina årliga lägesrapporter. Denna vägledning bör offentliggöras.

(44)

Multilateral övervakning bör utgå från oberoende statistik av hög kvalitet som tagits fram i enlighet med principerna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 223/2009 (22).

(45)

Eftersom målen för denna förordning, nämligen att säkerställa en effektiv samordning av den ekonomiska politiken och multilateral budgetövervakning, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, utan snarare, på grund av samordningens och övervakningens omfattning eller verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i EU-fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(46)

Med tanke på den befintliga fristen enligt stabilitets- och tillväxtpakten, bör denna förordning skyndsamt träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.