Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1787 av den 13 juni 2024 om minskade metanutsläpp inom energisektorn och om ändring av förordning (EU) 2019/942 (Text av betydelse för EES)

1.   I denna förordning fastställs regler för korrekt mätning, kvantifiering, övervakning, rapportering och verifiering av metanutsläpp inom unionens energisektor samt minskningen av sådana utsläpp, inbegripet genom undersökningar för detektering och reparation av läckage (LDAR, Leak Detection and Repair), reparationsskyldigheter och begränsningar för ventilering och fackling. I denna förordning fastställs även bestämmelser om verktyg som säkerställer öppenhet vad gäller metanutsläpp.

2.   Denna förordning är tillämplig på

3.   Denna förordning är också tillämplig på metanutsläpp som uppstår utanför unionen, med avseende på råolja, naturgas och kol som släpps ut på unionsmarknaden, enligt vad som avses i kapitel 5.

1.   Tillsynsmyndigheter enligt artikel 57 i direktiv (EU) 2019/944 och kapitel X i direktiv (EU) 2024/1788, ska, när de fastställer eller godkänner tariffer eller de metoder som ska användas av systemansvariga för överföringssystem, systemansvariga för distributionssystem, operatörer av LNG-anläggningar eller andra reglerade enheter, inbegripet, i tillämpliga fall, operatörer av underjordisk lagring av gas, beakta de kostnader som uppstår och de investeringar som gjorts för att uppfylla kraven enligt denna förordning, i den mån de motsvarar dem hos en effektiv och strukturellt jämförbar reglerad enhet och är transparenta.

De investeringskostnader per enhet som avses i punkt 2 får användas av tillsynsmyndigheterna för att jämföra operatörernas kostnader.

2.   Vart tredje år ska Europeiska unionens byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (Acer) fastställa och för allmänheten tillgängliggöra en uppsättning indikatorer och motsvarande referensvärden för jämförelse av investeringskostnader per enhet kopplat till mätning, kvantifiering, övervakning, rapportering, verifiering och minskning av metanutsläpp, inbegripet från läckage, ventilering eller fackling, för jämförbara projekt.

De relevanta tillsynsmyndigheterna enligt punkt 1 och relevanta reglerade enheter ska förse Acer med alla uppgifter som behövs för den jämförelse som avses i första stycket i den här punkten.

1.   Varje medlemsstat ska utse en eller flera behöriga myndigheter som ansvarar för övervakningen och tillämpningen av denna förordning.

Medlemsstaterna ska meddela kommissionen de behöriga myndigheternas namn och kontaktuppgifter senast den 5 februari 2025. Medlemsstaterna ska utan dröjsmål meddela kommissionen eventuella ändringar av de behöriga myndigheternas namn och kontaktuppgifter.

2.   Kommissionen ska göra förteckningen över de behöriga myndigheterna tillgänglig för allmänheten och regelbundet uppdatera förteckningen när den tar emot ett meddelande om ändring från en medlemsstat.

3.   Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheterna inrättar en kontaktpunkt och har tillräckliga befogenheter och resurser för att utföra de uppgifter som anges i denna förordning.

1.   De behöriga myndigheterna ska när de utför sina uppgifter vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att kraven i denna förordning uppfylls.

2.   Operatörer, företag, gruvoperatörer och importörer ska ge de behöriga myndigheterna all den hjälp som behövs för att möjliggöra eller underlätta utförandet av de behöriga myndigheternas uppgifter enligt denna förordning, i synnerhet vad gäller uppvisande av dokumentation eller register, tillträde till anläggningen och, om den är belägen till havs, transport till eller från anläggningen.

3.   De behöriga myndigheterna ska samarbeta med varandra och med kommissionen, och får samarbeta med myndigheter i tredjeländer, i syfte att säkerställa efterlevnad av denna förordning. Kommissionen ska upprätta ett nätverk av behöriga myndigheter för att främja samarbete, med nödvändiga arrangemang för utbyte av information, i synnerhet om övervakning, reglering, efterlevnad och bästa praxis samt möjlighet till samråd. De kontaktpunkter som inrättats inom de behöriga myndigheterna ska stödja denna verksamhet.

4.   Om rapporter ska göras tillgängliga för allmänheten i enlighet med denna förordning ska de behöriga myndigheterna göra dem tillgängliga för allmänheten utan kostnad på en särskilt avsedd webbplats och i ett format som är fritt tillgängligt, nedladdningsbart och maskinläsbart.

Om information inte lämnas ut av ett eller flera av de skäl som avses i artikel 4 i direktiv 2003/4/EG eller, i tillämpliga fall, enligt unionsrättens bestämmelser om skydd av personuppgifter ska de behöriga myndigheterna ange vilken typ av information som inte lämnats ut och skälen till detta.

1.   Inspektioner ska omfatta rutininspektioner för operatörer och gruvoperatörer och icke-rutinmässiga inspektioner för operatörer, företag, gruvoperatörer och importörer, enligt vad som anges i denna artikel.

2.   Inspektioner ska, i förekommande fall, omfatta kontroller på plats eller granskningar på fältet, granskning av dokumentation och register som visar på att kraven i denna förordning uppfylls, detektering och mätning av metanutsläpp, samt eventuella uppföljningsåtgärder som vidtagits av behöriga myndigheter, eller på dessas uppdrag, för att kontrollera och främja efterlevnaden av kraven i denna förordning.

Om det under en inspektion konstateras en allvarlig överträdelse av kraven i denna förordning ska de behöriga myndigheterna, som en del av den rapport som avses i punkt 5, utfärda ett meddelande om korrigerande åtgärder som ska vidtas av operatören, företaget, gruvoperatören eller importören, med tydliga tidsfrister för dessa åtgärder.

Alternativt får de behöriga myndigheterna besluta att instruera operatören, företaget, gruvoperatören eller importören att till den berörda behöriga myndigheten för godkännande lämna in en uppsättning korrigerande åtgärder för att komma till rätta med de allvarliga överträdelser som de har konstaterat inom en månad från det datum då inspektionen avslutats. Dessa åtgärder ska inkluderas i den rapport som avses i punkt 5.

3.   Den första rutininspektionen ska genomföras senast den 5 maj 2026. Efter den första rutininspektionen ska de behöriga myndigheterna utarbeta program för rutininspektioner på grundval av en riskbedömning. Den behöriga myndigheten får besluta om omfattningen och frekvensen av rutininspektioner, utifrån en bedömning av risker som är förknippade med varje anläggning, exempelvis risker för miljön, inbegripet samtliga metanutsläpps kumulativa påverkan i egenskap av förorening, människors säkerhet och hälsorisker, samt eventuella konstaterade överträdelser av denna förordning.

Tiden mellan inspektionerna får inte överstiga tre år. Om det under en inspektion konstateras en allvarlig överträdelse av denna förordning ska den efterföljande inspektionen ske inom tio månader.

4.   Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 3 i denna artikel ska de behöriga myndigheterna utföra icke-rutinmässiga inspektioner för att

5.   Efter varje inspektion ska de behöriga myndigheterna utarbeta en rapport med angivande av inspektionens rättsliga grund, de förfarandesteg som följts, de relevanta resultaten och rekommendationer för ytterligare åtgärder från operatörens, företagens, gruvoperatörens eller importörens sida, inklusive tidsfrister för deras genomförande.

Om så är lämpligt får de behöriga myndigheterna utarbeta en rapport som omfattar flera inspektioner av tillgångar, anläggningar eller komponenter tillhörande samma operatör, företag, gruvoperatör eller importör, förutsatt att dessa inspektioner utförs före nästa rutininspektion.

Rapporten ska delges den berörda operatören, gruvoperatören eller importören eller det berörda företaget och göras tillgänglig för allmänheten inom två månader från dagen för inspektionen. Om inspektionen föranleddes av ett klagomål i enlighet med artikel 7 ska de behöriga myndigheterna meddela klaganden när rapporten har gjorts tillgänglig för allmänheten.

De behöriga myndigheterna ska göra rapporten tillgänglig för allmänheten i enlighet med direktiv 2003/4/EG. Om information inte lämnas ut av ett eller flera av de skäl som avses i artikel 4 i det direktivet ska de behöriga myndigheterna i rapporten ange vilken typ av information som inte lämnats ut och skälen till detta.

6.   Om det i den rapport som avses i punkt 5 konstateras att en operatör, ett företag, en gruvoperatör eller en importör inte uppfyller kraven i denna förordning ska denna eller detta vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att dess verksamhet överensstämmer med denna förordning. Åtgärderna ska vidtas utan dröjsmål inom den tid som fastställs av de behöriga myndigheterna.

7.   Medlemsstaterna får ingå formella avtal med unionens relevanta institutioner, organ, byråer eller avdelningar eller med andra medlemsstater eller i förekommande fall andra lämpliga mellanstatliga organisationer eller offentliga organ, för tillhandahållandet av specialistkunskap till stöd för deras behöriga myndigheters utförande av de uppgifter som de tilldelas genom denna artikel.

Vid tillämpningen av denna punkt ska mellanstatliga organisationer eller offentliga organ inte anses vara lämpliga om deras objektivitet kan ifrågasättas på grund av en intressekonflikt.

1.   Fysiska eller juridiska personer får lämna in ett skriftligt klagomål till de behöriga myndigheterna om en operatörs, ett företags, en gruvoperatörs eller en importörs potentiella överträdelse av denna förordning.

2.   Klagomålet ska vara vederbörligen motiverat och innehålla tillräckliga bevis för den påstådda överträdelsen.

3.   Om det framgår att klagomålet inte innehåller tillräckliga bevis för att motivera en utredning ska de behöriga myndigheterna inom rimlig tid och senast inom två månader från mottagandet av klagomålet meddela klaganden om skälen för beslutet att inte inleda en utredning.

Denna punkt ska inte tillämpas i fall då klagomål som inte är tillräckligt underbyggda lämnas in upprepade gånger och av den anledningen bedöms som otillbörliga av de behöriga myndigheterna.

4.   Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 3 och tillämplig nationell rätt ska de behöriga myndigheterna hålla klaganden underrättad om vilka steg som tagits i förfarandet och, i tillämpliga fall, informera klaganden om lämpliga alternativa former av prövning, såsom att vända sig till nationella domstolar eller andra nationella eller internationella klagomålsförfaranden.

5.   Utan att det påverkar tillämpningen av nationell rätt och på grundval av jämförbara förfaranden ska de behöriga myndigheterna fastställa och för allmänheten tillgängliggöra vägledande tidsperioder för att fatta beslut om klagomål.

1.   Kontrollörer ska utföra verifieringsverksamhet för att bedöma överensstämmelsen av de utsläppsrapporter som lämnas in till dem av operatörer, företag, gruvoperatörer eller importörer med kraven i denna förordning. Denna verifieringsverksamhet ska omfatta en översyn över alla de datakällor och metoder som använts för att bedöma utsläppsrapporternas tillförlitlighet, trovärdighet och korrekthet, särskilt följande:

2.   När den verifieringsverksamhet som avses i punkt 1 i denna artikel genomförs ska kontrollören använda sig av de standarder och tekniska föreskrifter, när så är tillämpligt, för mätning och kvantifiering av metanutsläpp, och begränsning som fastställts i enlighet med artikel 32.

Fram till den dag då sådana standarder och tekniska föreskrifter, beroende på vad som tillämpligt, börjar tillämpas ska operatörer, företag, gruvoperatörer och importörer, beroende på vad som är tillämpligt, lämna information till kontrollörerna om de relevanta standarder, inbegripet europeiska eller andra internationella standarder, eller metoder som används av dem, för verifieringsverksamheten.

Verifieringsverksamheten ska också, i förekommande fall, omfatta anmälda och oanmälda kontroller på plats för att avgöra de använda datakällornas och metodernas tillförlitlighet, trovärdighet och korrekthet.

3.   Den verifieringsverksamhet som avses i denna artikel ska anpassas till europeiska eller andra internationella standarder och metoder för kontrollörer i syfte att begränsa bördan för operatörer, företag, gruvoperatörer eller importörer och för behöriga myndigheter, och ska ta vederbörlig hänsyn till den kontrollerade verksamhetens art och de riktlinjer som kommissionen utfärdat i detta avseende.

4.   Om kontrollören efter sin bedömning med rimlig säkerhet drar slutsatsen att utsläppsrapporten uppfyller kraven i denna förordning, ska kontrollören utfärda ett verifieringsutlåtande i vilket de verifierar utsläppsrapportens överensstämmelse och anger den verifieringsverksamhet som utförts.

Kontrollören ska utfärda ett verifieringsutlåtande endast om tillförlitliga, trovärdiga och korrekta uppgifter och tillförlitlig, trovärdig och korrekt information gör det möjligt att med rimlig grad av säkerhet fastställa metanutsläppen och förutsatt att de uppgifter som rapporterats in överensstämmer med uppskattade uppgifter och är fullständiga och konsekventa.

Om kontrollören efter bedömningen drar slutsatsen att utsläppsrapporten inte uppfyller kraven i denna förordning ska kontrollören underrätta operatören, företaget, gruvoperatören eller importören om denna slutsats och lämna motiverad återkoppling till operatören, företaget, gruvoperatören eller importören mot bakgrund av erkända standarder. Operatören, företaget, gruvoperatören eller importören ska lämna in en reviderad utsläppsrapport till kontrollören utan dröjsmål och inom den tidsfrist som kontrollören fastställt.

5.   Operatörer, företag, gruvoperatörer och importörer ska ge kontrollörerna all den hjälp som behövs för att möjliggöra eller underlätta verifieringsverksamheten, i synnerhet vad gäller tillträde till anläggningen och uppvisande av dokumentation eller register.

1.   Kontrollörer ska vara oberoende gentemot operatörer, företag, gruvoperatörer och importörer och ska utföra verifieringsverksamhet enligt denna förordning för det allmännas bästa. Därför får varken kontrollören eller någon del av samma juridiska enhet vara en operatör, ett företag, en gruvoperatör eller en importör eller äga en operatör, ett företag, en gruvoperatör eller en importör eller ägas av en operatör, ett företag, en gruvoperatör eller en importör.

Kontrollörerna får inte ha förbindelser med operatörer, företag, gruvoperatörer eller importörer som skulle kunna påverka deras oberoende och opartiskhet.

2.   Kontrollörer som är juridiska personer ska vara ackrediterade av ett nationellt ackrediteringsorgan enligt förordning (EG) nr 765/2008.

Om inga särskilda bestämmelser vad gäller ackreditering av kontrollörer fastställs i denna förordning ska förordning (EG) nr 765/2008 gälla.

3.   Medlemsstaterna får vid tillämpningen av denna förordning besluta att auktorisera fysiska personer som kontrollörer. Dessa kontrollörer ska auktoriseras av en annan nationell myndighet än det nationella ackrediteringsorgan som utsetts enligt artikel 4.1 i förordning (EG) nr 765/2008.

4.   Om en medlemsstat beslutar att tillämpa punkt 3 ska den säkerställa att den berörda nationella myndigheten följer denna förordning och förser kommissionen och de övriga medlemsstaterna med alla de styrkande handlingar som krävs för att verifiera kompetensen hos de kontrollörer som auktoriseras enligt den punkten.

1.   När kommissionen, de behöriga myndigheterna och kontrollörerna utför sina uppgifter och utövar sina befogenheter enligt denna förordning ska de beakta den information som offentliggjorts av det internationella observatoriet för metanutsläpp (IMEO) eller, metanpartnerskapet för olja och gas (OGMP), eller annan relevant internationellt tillgänglig information, särskilt information avseende följande:

2.   Kommissionen ska till IMEO lämna in allmänt tillgängliga uppgifter om metanutsläpp som den anser vara relevanta och som de behöriga myndigheterna gjort tillgängliga för kommissionen i enlighet med denna förordning.

1.   Senast den 5 augusti 2025 ska operatörer till de behöriga myndigheterna lämna in en rapport som ska innehålla den kvantifiering av metanutsläpp på källnivå som uppskattats med användning av åtminstone generiska utsläppsfaktorer för alla källor. Denna rapport får innehålla kvantifiering av metanutsläpp vid källan i enlighet med kraven i punkt 2 för vissa eller alla källor.

2.   Operatörer och företag som är etablerade i unionen ska till de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där tillgången är belägen lämna in en rapport som ska innehålla en kvantifiering av metanutsläpp på källnivå

Om direkt mätning inte är möjlig ska rapporteringen involvera användning av specifika utsläppsfaktorer baserade på kvantifiering eller provtagning på källnivå.

3.   Operatörer och företag som är etablerade i unionen ska till de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där tillgången är belägen lämna in en rapport som ska innehålla en kvantifiering på källnivå av metanutsläppen och som ska kompletteras med mätningar av metanutsläpp på anläggningsnivå, för att därmed möjliggöra bedömning av och jämförelse med uppskattningarna vid källan som aggregerats per anläggning

Innan rapporten lämnas in till behöriga myndigheter ska operatörer och företag säkerställa att rapporten bedöms av en kontrollör och innehåller ett verifieringsutlåtande som utfärdats i enlighet med artikel 8.

4.   Rapporterna i enlighet med denna artikel ska avse det senaste tillgängliga kalenderåret och som minst innehålla följande information:

Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa en rapporteringsmall för de rapporter som föreskrivs i denna artikel, med beaktande av de nationella inventeringsrapporter som redan finns och de senaste tekniska riktlinjerna och rapporteringsmallarna från OGMP. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 35.2.

Fram till dess att de relevanta genomförandeakterna antas ska operatörer och företag använda tekniska riktlinjer och rapporteringsmallar för uppströms-, mellanströms- och nedströmsverksamhet, beroende på vad som är tillämpligt, från OGMP 2.0.

5.   De mätningar och kvantifieringar som avses i denna artikel ska utföras i enlighet med de standarder och tekniska föreskrifter, beroende på vad som är tillämpligt, som fastställts enligt artikel 32. Fram till den dag då dessa standarder eller tekniska föreskrifter börjar tillämpas ska operatörer och företag följa senaste branschpraxis och använda bästa tillgängliga tekniker för mätning och kvantifiering av metanutsläpp. I detta avseende får operatörer och företag som är etablerade i unionen använda de senaste tekniska riktlinjerna från OGMP 2.0 som godkänts senast den 4 augusti 2024 för sådana ändamål.

Operatörer och företag ska förse behöriga myndigheter och kontrollörer med information om de standarder, inbegripet europeiska eller andra internationella standarder, eller metoder som används.

6.   Operatörer och företag som är etablerade i unionen ska jämföra kvantifiering på källnivå av metanutsläpp och mätning på anläggningsnivå av metanutsläpp. Om det finns statistiskt signifikanta skillnader mellan kvantifieringen på källnivå och mätningen på anläggningsnivå av metanutsläpp ska operatörer och företag

Avstämningsförfarandet ska ta upp möjliga orsaker till skillnaderna, inbegripet åtminstone precisionen och lämpligheten hos den teknik och de metoder som används för kvantifiering på källnivå och mätning på anläggningsnivå av metanutsläpp, eller eventuell osäkerhet vad gäller uppgifter i resultaten på grund av valda metoder, tekniker eller extrapolering av resultat.

I samband med avstämningsförfarandet ska operatörer och företag överväga ytterligare kvantifiering på källnivå eller mätningar på anläggningsnivå för att tillhandahålla de bevis som krävs för att förklara orsakerna till skillnaderna. På grundval av resultaten av avstämningsförfarandet ska operatörer och företag i tillämpliga fall genomföra efterföljande numeriska justeringar av kvantifieringen på källnivå eller mätningar på anläggningsnivå.

Om de behöriga myndigheterna anser att den information som operatören eller företaget lämnat enligt första stycket b inte på ett tillfredsställande sätt förklarar orsakerna till skillnaderna får de behöriga myndigheterna begära att operatören eller företaget tillhandahåller ytterligare information eller vidtar ytterligare åtgärder.

7.   Om information är konfidentiell i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/943 (24) ska berörda operatörer eller företag i rapporten ange vilken typ av information som inte lämnats ut och skälen till detta.

8.   De behöriga myndigheterna ska göra de rapporter som avses i denna artikel tillgängliga för allmänheten och kommissionen i enlighet med artikel 5.4, inom tre månader från det att relevanta operatörer eller företag har lämnat in dem.

1.   Senast den 5 maj 2025 för befintliga anläggningar och inom sex månader från den dag då nya anläggningar tas i drift ska operatörer till de behöriga myndigheterna lämna in ett program för detektering och reparation av läckage (LDAR-program).

LDAR-programmet ska innehålla en detaljerad beskrivning av de LDAR-undersökningar och åtgärder, inbegripet specifika tidsplaner, som ska utföras i enlighet med denna artikel, delarna 1 och 2 i bilaga I och de relevanta standarder och tekniska föreskrifter, beroende på vad som är tillämpligt, som fastställts enligt artikel 32. Om det görs några ändringar i LDAR-programmet ska operatörer så snart som möjligt lämna in ett uppdaterat LDAR-program till de behöriga myndigheterna.

Fram till den dag då de standarder eller tekniska föreskrifter som fastställts enligt artikel 32 börjar tillämpas ska operatörer följa senaste branschpraxis och bästa tekniker som är kommersiellt tillgänglig för LDAR-undersökningar. Operatörer ska förse behöriga myndigheter och kontrollörer med information om de standarder, inbegripet internationella standarder, eller metoder som används.

De behöriga myndigheterna får begära att operatören ändrar LDAR-programmet med hänsyn till kraven i denna förordning.

2.   Operatörer ska inleda den första LDAR-undersökningen av typ 2 för alla komponenter som de ansvarar för i enlighet med LDAR-programmet så snart som möjligt från och med den 4 augusti 2024.

Under alla omständigheter ska operatörer genomföra den första LDAR-undersökningen av typ 2 senast den 5 augusti 2025 för befintliga anläggningar. Utan att det påverkar de frekvenser som fastställs i del 1 i bilaga I får operatörer betrakta LDAR-undersökningar av typ 2 som utförts mellan den 3 augusti 2022 och den 4 augusti 2024 som den första LDAR-undersökningen av typ 2.

Inom 9 månader från den dag då nya anläggningar tas i drift ska operatörerna utföra den första LDAR-undersökningen av typ 2 för alla komponenter som de ansvarar för i enlighet med LDAR-programmet.

Efter att ha utfört den första LDAR-undersökningen av typ 2 ska operatörerna utföra LDAR-undersökningar av typ 1 och typ 2 med följande frekvens:

3.   Utan att det påverkar skyldigheten att utföra LDAR-undersökningar av typ 2 i enlighet med denna artikel får operatörer, när en LDAR-undersökning av typ 1 krävs, välja att utföra en LDAR-undersökning av typ 2 i stället för en LDAR-undersökning av typ 1.

4.   Som en del av LDAR-undersökningarna får operatörer använda avancerade detekteringstekniker, förutsatt att

5.   Genom undantag från punkt 2 fjärde stycket får, om operatörer som producerar eller bearbetar olja eller naturgas på grundval av mätningar under de föregående fem åren som rapporterats av operatörerna i enlighet med artikel 12 och bedömts av en kontrollör påvisar att mindre än 1 % av alla deras komponenter och delkomponenter vid varje anläggning läcker och att de aggregerade metanutsläppen i samband med dessa läckage utgör mindre än 0,08 % av den totala gasvolymen eller 0,015 % av den totala massan av behandlad eller utvunnen olja, andra frekvenser för LDAR-undersökningar användas för komponenter vid de anläggningar där inga läckage har identifierats, med förbehåll för de behöriga myndigheternas godkännande och under följande förutsättningar:

Om, efter de LDAR-undersökningar som utförts i enlighet med första stycket i denna punkt, 1 % eller mer av alla komponenter och delkomponenter vid varje anläggning läcker eller om de aggregerade metanutsläppen i samband med dessa läckage utgör mer än 0,08 % av den totala gasvolymen eller 0,015 % av den totala massan av råolja som bearbetas eller utvinns, ska den berörda operatören omfattas av skyldigheterna i punkt 2 vid den anläggningen.

Den behöriga myndigheten ska underrätta kommissionen om de undantag som beviljats enligt denna punkt och ska utföra sådana icke-rutinmässiga inspektioner som avses i artikel 6.4.

6.   LDAR-undersökningarna ska utföras med detekteringsanordningar som gör det möjligt att identifiera läckage enligt följande, för varje typ av komponent:

7.   Senast den 5 augusti 2025 ska kommissionen genom en genomförandeakt ange

Dessa lägsta gränser för detektering, denna detekteringsteknik och dessa tröskelvärden ska baseras på bästa tillgängliga tekniker och bästa tillgängliga detekteringstekniker, med beaktande av de olika typerna av komponenter och LDAR-undersökningar. Denna genomförandeakt ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 35.3.

Fram till antagandet av den genomförandeakten ska operatörer, för att uppfylla kraven i punkt 8, använda bästa tillgängliga tekniker och bästa tillgängliga detekteringstekniker, i överensstämmelse med tillverkarens specifikationer för drift och underhåll.

8.   Operatörer ska reparera eller byta ut alla komponenter som konstateras släppa ut metan på eller över följande nivåer vid standardtemperatur och standardtryck och använda detekteringsanordningar i enlighet med tillverkarens specifikationer för drift och underhåll:

9.   Reparationen eller bytet av de komponenter som avses i punkt 8 ska ske omedelbart efter detektering. Om reparationen inte kan utföras omedelbart efter detektering, ska försök till reparation göras så snart som möjligt och senast fem dagar efter detektering, och den ska slutföras inom 30 dagar från detektering.

Om en operatör kan påvisa att reparationen eller bytet inte skulle lyckas eller vara möjligt inom fem dagar för ett första försök eller om operatören uppskattar att en fullständig reparation inte skulle vara möjlig inom 30 dagar med beaktande av överväganden gällande säkerhet eller administrativa eller tekniska överväganden, ska operatören underrätta de behöriga myndigheterna och tillhandahålla dem bevis för detta tillsammans med reparations- och övervakningsplanerna, innehållande åtminstone de uppgifter som anges i bilaga II senast tolv dagar från dagen för detektering.

Dessa reparations- och övervakningsplaner ska innehålla alla nödvändiga bevis som motiverar eventuella förseningar. De ska säkerställa att påverkan på miljön minimeras, samtidigt som relevanta säkerhetsaspekter och administrativa och tekniska aspekter respekteras. De behöriga myndigheterna får begära att operatören ändrar reparations- och övervakningsplanerna med hänsyn till kraven i denna förordning. Reparationen eller bytet ska under alla omständigheter utföras så snart som möjligt.

Operatörerna ska prioritera reparationer av större läckage.

Reparationer eller byten som avses i denna punkt ska göras med användning av de bästa tekniker som är kommersiellt tillgänglig och som ger långsiktigt skydd mot framtida läckage.

Överväganden gällande säkerhet och administrativa och tekniska överväganden som avses i denna punkt ska begränsas till

10.   Om ett eller flera av de villkor som anges i punkt 9 sjätte stycket a–e är tillämpliga och ett systemstopp krävs innan reparationen eller bytet kan utföras ska operatörer minimera läckaget inom 24 timmar från detekteringen och reparera läckaget senast vid avslutandet av nästa planerade systemstopp eller inom ett år, beroende på vad som inträffar först, såvida inte utförandet av en tidigare reparation rimligen kan förväntas leda till en situation där den mängd metan som ventileras under reparationsarbetena med stor sannolikhet skulle vara betydligt större än den mängd metan som skulle läcka ut utan reparation, eller såvida inte utförandet av en tidigare reparation rimligen kan förväntas leda till problem med försörjningstryggheten i små sammanlänkade system enligt definitionen i direktiv (EU) 2019/944.

En operatör ska utan dröjsmål förse de behöriga myndigheterna med alla nödvändiga bevis som motiverar beslutet om att skjuta upp reparationen.

Ett beslut om att skjuta upp reparationen på grund av överväganden gällande säkerhet eller administrativa och tekniska överväganden ska vara föremål för godkännande av de behöriga myndigheterna på förhand och ska inkluderas i reparations- och övervakningsplanerna. De behöriga myndigheterna får begära att den berörda operatören ändrar reparations- och övervakningsplanerna med hänsyn till kraven i denna förordning.

11.   Operatörer ska utan dröjsmål upprätta, uppdatera och för de behöriga myndigheterna fullt ut tillgängliggöra ett register över alla beslut om att skjuta upp reparation enligt denna artikel, inbegripet alla nödvändiga bevis som rättfärdigar varje beslut samt tillhörande reparations- och övervakningsplaner.

12.   Trots punkt 2 ska operatörer undersöka komponenter som konstaterats släppa ut

Om en högre säkerhetsrisk eller en större risk för metanläckage identifieras får de behöriga myndigheterna rekommendera att LDAR-undersökningar av den berörda komponenten ska ske oftare.

13.   Utan att det påverkar de rapporteringsskyldigheter som anges i punkt 14 ska operatörer registrera alla identifierade läckage, oavsett storlek, och regelbundet undersöka dem och säkerställa att de repareras i enlighet med punkt 9.

Operatörer ska bevara registret i minst tio år och ska på begäran tillhandahålla behöriga myndigheter denna information.

14.   Varje år ska operatörer lämna in alla reparations- och övervakningsplaner och en rapport med en sammanfattning av resultaten av alla LDAR-undersökningar som genomförts under det föregående året till de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där de berörda tillgångarna finns.

De behöriga myndigheterna får begära att operatörer ändrar rapporten eller reparations- och övervakningsplanerna med hänsyn till kraven i denna förordning.

15.   Operatörer får delegera de uppgifter som fastställs i denna artikel. Att uppgifter delegeras får inte påverka operatörers ansvar och får inte inverka på ändamålsenligheten av de behöriga myndigheternas översyn.

16.   Medlemsstaterna ska säkerställa att certifiering, ackrediteringssystem eller motsvarande kvalificeringssystem, inbegripet lämpliga utbildningsprogram, finns tillgängliga för LDAR-tjänsteleverantörer och för operatörer i fråga om LDAR-undersökningarna.

17.   Utan att det påverkar tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/56/EG (26) och 2013/30/EU (27) får de behöriga myndigheterna besluta att undanta olje- och gaskomponenter till havs som är belägna på deras territorium på större vattendjup än 700 meter från kraven i denna artikel, om den berörda operatören kan lägga fram gedigna bevis för att potentiella metanutsläpp från dessa komponenter med stor sannolikhet har en försumbar påverkan på klimatet.

1.   Ventilering ska vara förbjuden förutom under de omständigheter som fastställs i denna artikel. Rutinmässig fackling ska vara förbjuden.

2.   Ventilering eller fackling ska endast vara tillåtet vid nödsituationer eller funktionsfel.

3.   Trots punkt 2 ska ventilering eller fackling vara tillåtet om det är oundvikligt och absolut nödvändigt och om det omfattas av de rapporteringsskyldigheter som fastställs i artikel 16.

Ventilering och fackling ska anses vara oundvikligt och absolut nödvändigt i följande särskilda situationer där ventilering eller fackling, beroende på vad som är tillämpligt, inte fullt ut kan undvikas eller där det är nödvändigt av säkerhetsskäl:

4.   Om ventilering är tillåtet enligt punkterna 2 och 3 ska operatörer utföra ventilering endast om fackling inte är tekniskt genomförbar på grund av bristande antändlighet eller oförmåga att upprätthålla en flamma eller kan utgöra en risk för verksamhetens eller personalens säkerhet eller skulle ge värre miljökonsekvenser i form av utsläpp. I sådana situationer ska operatörer, som en del av de rapporteringsskyldigheter som fastställs i artikel 16, meddela och lägga fram bevis för de behöriga myndigheterna om behovet av att använda ventilering i stället för fackling.

5.   Utrustning som ventilerar ska ersättas med utsläppsfria alternativ, om sådana är kommersiellt tillgängliga och uppfyller de standarder eller tekniska föreskrifter som fastställts enligt artikel 32 för komponenter som är konstruerade för att ventilera.

6.   Utöver de villkor som anges i punkterna 2 och 3 ska fackling vara tillåtet endast om det varken är möjligt att återföra metanet, använda det på plats, lagra det för senare användning eller bjuda ut det på en marknad av någon annan anledning än ekonomiska överväganden. I sådana situationer ska operatörer, som en del av de rapporteringsskyldigheter som fastställs i artikel 16, för de behöriga myndigheterna påvisa behovet av att använda fackling i stället för återföring, användning på plats, lagring för senare användning eller utbjudande av metan på en marknad.

7.   Om en anläggning byggs, ersätts eller renoveras i sin helhet får operatörerna endast installera och använda kommersiellt tillgängliga, utsläppsfria pneumatiska anordningar, kompressorer, lagringstankar för atmosfärstryck, provtagnings- och mätanordningar samt torrgastätningar. Om en anläggning ersätts eller renoveras delvis får operatörerna i denna del endast installera och använda kommersiellt tillgängliga, utsläppsfria pneumatiska anordningar, kompressorer, lagringstankar för atmosfärstryck, provtagnings- och mätanordningar samt torrgastätningar.

8.   Operatörer ska uppfylla kraven i denna artikel utan dröjsmål och under alla omständigheter senast den 5 februari 2026 för befintliga anläggningar och senast tolv månader från den dag då nya anläggningar tas i drift. Om operatörer inte kan uppfylla kraven i denna artikel på grund av exceptionell försening till följd av behovet av att erhålla ett tillstånd eller ett annat administrativt godkännande från de berörda myndigheterna eller på grund av att utrustning för ventilering eller fackling inte är tillgänglig, ska de förse de behöriga myndigheterna med en detaljerad tidsplan för genomförandet. Tidsplanen ska innehålla tillräckliga bevis för att de villkor som fastställs i denna punkt är uppfyllda. De behöriga myndigheterna får kräva ändringar av tidsplanen.

1.   Operatörer ska meddela de behöriga myndigheterna om ventileringshändelser och facklingshändelser som

Det meddelande som avses i första stycket ska lämnas in utan dröjsmål efter händelsen och senast 48 timmar efter händelsens början eller det att operatören fick kännedom om den, i enlighet med de uppgifter som fastställs i bilaga III.

Genom undantag från första stycket ska kontrollerad fackling som inträffar under systemstopp rapporteras i årsrapporten.

2.   Operatörer ska till de behöriga myndigheterna lämna in årsrapporter om alla ventileringshändelser och facklingshändelser som avses i punkt 1 i denna artikel och i artikel 15, i enlighet med de uppgifter som fastställs i bilaga III och som en del av den relevanta rapport som avses i artikel 12.

1.   Om en anläggning byggs, ersätts eller renoveras i sin helhet eller delvis, eller om nya facklingsskorstenar eller andra förbränningsanordningar installeras, ska operatörer endast installera facklingsskorstenar eller förbränningsanordningar med självantändning eller ständig tändlåga och med en inbyggd destruktions- och avlägsnandeeffektivitet på minst 99 %.

2.   Operatörer ska säkerställa att alla facklingsskorstenar eller andra förbränningsanordningar uppfyller kraven i punkt 1 senast den 5 februari 2026.

3.   Operatörer ska inspektera facklingsskorstenar eller andra förbränningsanordningar var 15:e dag i enlighet med bilaga IV, utom om de inte används regelbundet. Om facklingsskorstenar eller andra förbränningsanordningar inte används regelbundet ska operatörerna inspektera dem före varje användning.

Som ett alternativ till regelbundna inspektioner får operatörerna, med de behöriga myndigheternas godkännande, använda fjärrövervakningssystem eller automatiska övervakningssystem, som anges i enlighet med punkterna 1 och 2 i bilaga IV.

Om oriktigheter upptäcks ska operatörerna undersöka orsaken till oriktigheten och åtgärda den inom sex timmar eller, vid allvarliga väderhändelser eller andra extrema förhållanden, inom sex timmar från det att förhållandena återgått till det normala.

4.   Om självantändning eller ständig tändlåga används ska operatörerna använda utrustning för flamövervakning för att kontinuerligt övervaka huvudflamman eller tändlågan i syfte att säkerställa att ventilering inte sker på grund av släckt flamma.

1.   Senast den 5 augusti 2025 ska medlemsstaterna upprätta och för allmänheten tillgängliggöra en inventering av alla inaktiva brunnar, tillfälligt igenpluggade brunnar och permanent igenpluggade och övergivna brunnar på sitt territorium eller inom sin jurisdiktion som är registrerade eller där information eller bevisning om deras plats finns tillgänglig eller där platsen kan identifieras med alla rimliga ansträngningar. Inventeringen ska innehålla åtminstone de uppgifter som fastställs i del 1 i bilaga V.

Medlemsstaterna ska upprätthålla och uppdatera denna inventering, inbegripet genom att vidta alla rimliga åtgärder för att lokalisera och dokumentera alla identifierade inaktiva brunnar, tillfälligt igenpluggade brunnar och permanent igenpluggade och övergivna brunnar på sitt territorium eller inom sin jurisdiktion, på grundval av en gedigen bedömning som beaktar senaste vetenskapliga rön och bästa tillgängliga teknik.

2.   Genom undantag från punkt 1 får medlemsstater som för kommissionen lägger fram bevis för att det på deras territorium eller inom deras jurisdiktion finns 40 000 eller fler registrerade inaktiva brunnar, tillfälligt igenpluggade brunnar och permanent igenpluggade och övergivna brunnar sammantaget anta en plan för att slutföra den inventering som avses i punkt 1 och kvantifieringen av metanutsläpp eller påvisandet av att det inte förekommer några metanutsläpp, beroende på vad som är tillämpligt, med avseende på dessa brunnar, vilken ska inbegripa minst de uppgifter som fastställs i del 1 i bilaga V, och göra den tillgänglig för allmänheten, förutsatt att

Planen ska godkännas av de behöriga myndigheterna.

3.   Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 4 ska rapporter med information om kvantifiering av metanutsläpp och, om tryckövervakningsutrustning finns, information om tryckövervakning, från alla inaktiva brunnar och tillfälligt igenpluggade brunnar lämnas in till de behöriga myndigheterna senast den 5 maj 2026 och senast den 31 maj varje år därefter.

Dessa rapporter ska omfatta kvantifiering av metanutsläpp till luft och vatten och, i tillämpliga fall, information om tryckövervakning, med användning av de standarder eller tekniska föreskrifter som fastställts enligt artikel 32. Fram till den dag då dessa standarder eller tekniska föreskrifter börjar tillämpas ska operatörer och medlemsstater, beroende på vad som är tillämpligt, följa senaste branschpraxis och använda bästa tillgängliga tekniker för mätning och kvantifiering av metanutsläpp.

Om operatörer eller medlemsstater rapporterar metanutsläpp inom ramen för internationella eller regionala avtal i vilka unionen eller den berörda medlemsstaten är part, får de rapporter som avses i denna punkt innehålla information som rapporteras inom ramen för sådana avtal.

Rapporter om inaktiva brunnar och tillfälligt igenpluggade brunnar i medlemsstater med 40 000 eller fler inaktiva brunnar, tillfälligt igenpluggade brunnar och permanent igenpluggade och övergivna brunnar sammantaget ska lämnas in senast tolv månader efter det att brunnarna tagits med i inventeringen och senast den 31 maj varje år därefter.

4.   Om de behöriga myndigheterna får kvantifieringar av metanutsläpp och, om tryckövervakningsutrustning finns, tryckövervakningsuppgifter som visar att det inte har förekommit några metanutsläpp från en tillfälligt igenpluggad brunn på land under de senaste fem åren, ska punkt 3 upphöra att vara tillämplig på den brunnen.

Om de behöriga myndigheterna får kvantifieringar av metanutsläpp och, om tryckövervakningsutrustning finns, tryckövervakningsuppgifter som visar att det inte har förekommit några metanutsläpp från en inaktiv brunn till havs eller en tillfälligt igenpluggad brunn till havs under de senaste tre åren, ska punkt 3 upphöra att vara tillämplig på den brunnen.

5.   Om de behöriga myndigheterna får tillförlitliga bevis för väsentliga mängder metanutsläpp i en inaktiv brunn till havs eller i en tillfälligt igenpluggad brunn efter den period som avses i punkt 4, eller i en permanent igenpluggad och övergiven brunn, och om dessa bevis har bekräftats av en oberoende tredje part, ska de behöriga myndigheterna besluta om tillämpningen av skyldigheterna i denna artikel beträffande tillfälligt igenpluggade brunnar med avseende på den brunnen.

6.   Om metanutsläpp upptäcks i inaktiva brunnar, tillfälligt igenpluggade brunnar eller permanent igenpluggade och övergivna brunnar ska medlemsstaterna eller den ansvariga parten enligt punkt 8 vidta alla nödvändiga åtgärder som står till deras förfogande för att sanera, återställa och permanent plugga igen brunnen, beroende på vad som är tillämpligt, om det är tekniskt möjligt och med beaktande av miljöpåverkan av de arbeten som är nödvändiga mot bakgrund av den tillhörande minskningen av metanutsläppen.

7.   Före inlämning till behöriga myndigheter ska de rapporter som avses i punkt 3 i denna artikel bedömas av en kontrollör, och de ska innehålla ett verifieringsutlåtande som utfärdats i enlighet med artikel 8.

8.   Medlemsstaterna ska säkerställa att operatörer fullgör de skyldigheter som fastställs i punkterna 3–7 och 9. Om en operatör, ägare, licenstagare eller en part som på annat sätt ansvarar för brunnen enligt nationell rätt för den behöriga myndigheten lägger fram tillräckliga och tillförlitliga bevis som visar att vederbörande inte har tillräckliga ekonomiska medel för att fullgöra dessa skyldigheter eller om den ansvariga parten inte kan identifieras, ska medlemsstaten bära ansvaret för dessa skyldigheter.

9.   Senast den 5 augusti 2026 ska medlemsstaterna eller den ansvariga parten enligt punkt 8 utarbeta en begränsningsplan för att sanera, återställa och permanent plugga igen inaktiva brunnar och tillfälligt igenpluggade brunnar vilken ska inbegripa minst de uppgifter som fastställs i del 2 i bilaga V, och genomföra den inom 12 månader från inlämnandet av den första rapport som avses i punkt 3.

Om en medlemsstat eller den ansvariga parten enligt punkt 8 kan visa att det inte är möjligt att genomföra begränsningsplanen inom den tidsfristen av säkerhetsmässiga, administrativa eller tekniska hänsyn, får de, genom undantag från första stycket, skjuta upp dess genomförande. Begränsningsplanen ska innehålla alla nödvändiga bevis som motiverar ett sådant beslut. I sådana fall ska genomförandet ske så snart som möjligt, varvid det ska säkerställas att slutdatumet för begränsningsåtgärderna för varje brunn inte överstiger tre år från inlämnandet av den första rapport som avses i punkt 3.

De behöriga myndigheterna får kräva att den ansvariga parten ändrar begränsningsplanen med hänsyn till kraven i denna förordning.

Medlemsstaterna eller den ansvariga parten enligt punkt 8 ska regelbundet uppdatera begränsningsplanen, i linje med den inventering som avses i punkt 1 och de rapporter som avses i punkt 3 samt eventuella ändringar eller ny information som härrör från dessa, och på grundval av en gedigen bedömning som beaktar senaste vetenskapliga rön och bästa tillgängliga teknik.

I begränsningsplaner ska den inventering som avses i punkt 1 och de rapporter som avses i punkt 3 användas för att avgöra prioriteringen av olika åtgärder, inbegripet följande:

10.   De behöriga myndigheterna ska se över de rapporter och begränsningsplaner som avses i denna artikel och göra dem tillgängliga för allmänheten och kommissionen i enlighet med artikel 5.4, inom tre månader från det att det att de lämnats in av en operatör eller begränsningsplanen färdigställts av en medlemsstat.

11.   Utan att det påverkar tillämpningen av direktiven 2008/56/EG och 2013/30/EU får de behöriga myndigheterna besluta att undanta olje- och gasbrunnar till havs som är belägna på större vattendjup än 700 meter från kraven i punkt 3 eller 9 i denna artikel om det kan läggas fram gedigna bevis för att potentiella metanutsläpp från dessa brunnar med stor sannolikhet har en försumbar påverkan på klimatet.

12.   Utan att det påverkar tillämpningen av direktiven 2008/56/EG och 2013/30/EU, och med förbehåll för de behöriga myndigheternas godkännande, får tillfälligt igenpluggade brunnar och permanent igenpluggade och övergivna brunnar till havs som är belägna på vattendjup mellan 200 och 700 meter undantas från kraven i punkt 3 eller 9 i denna artikel om operatören kan visa att potentiella metanutsläpp från dessa brunnar med stor sannolikhet har en försumbar påverkan på klimatet, med hänvisning till en miljökonsekvensbedömning som genomförts före borrning, eller efter olyckor under drift.

1.   Senast den 5 maj 2025 och senast den 31 maj varje år därefter ska importörer tillhandahålla de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där de är etablerade den information som anges i bilaga IX. Om importörerna helt eller delvis underlåter att lämna denna information ska de tillhandahålla dessa behöriga myndigheter en välgrundad motivering till denna underlåtenhet och ange vilka åtgärder de har vidtagit för att erhålla denna information.

Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 34 i syfte att ändra denna förordning genom att göra ändringar avseende den information som det krävs att importörer ska tillhandahålla.

2.   Senast den 5 augusti 2025 och senast den 31 augusti varje år därefter ska medlemsstaterna till kommissionen lämna in den information som importörer tillhandahållit.

Kommissionen ska göra informationen tillgänglig i enlighet med artikel 30.

1.   Från och med den 1 januari 2027 ska importörer för de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där de är etablerade påvisa, och i enlighet med artikel 27.1 rapportera, att de avtal som ingåtts eller förnyats den 4 augusti 2024 eller senare för leverans av råolja, naturgas eller kol som producerats utanför unionen endast avser råolja, naturgas eller kol som omfattas av övervaknings-, rapporterings- och verifieringsåtgärder tillämpade på producentnivå som är likvärdiga med dem som anges i denna förordning.

2.   För avtal som ingåtts före den 4 augusti 2024 för leverans av råolja, naturgas eller kol som producerats utanför unionen ska importörerna göra alla rimliga ansträngningar för att kräva att råolja, naturgas eller kol omfattas av övervaknings-, rapporterings- och verifieringsåtgärder tillämpade på producentnivå som är likvärdiga med dem som fastställs i denna förordning. Dessa ansträngningar kan inbegripa en ändring av dessa avtal.

Från och med den 1 januari 2027 ska importörerna årligen informera de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där de är etablerade om resultaten av dessa ansträngningar, som en del av den information som ska tillhandahållas enligt artikel 27.1, och, i händelse av underlåtenhet, tillhandahålla dessa behöriga myndigheter en välgrundad motivering till denna underlåtenhet och ange vilka åtgärder de har vidtagit som del av dessa ansträngningar.

3.   Kommissionen ska utfärda rekommendationer med frivilliga standardklausuler avseende den information som ska tillhandahållas för de syften som avses i punkterna 1 och 2, som ska användas av importörer som släpper ut råolja, naturgas och kol på unionsmarknaden när de ändrar eller förnyar befintliga avtal eller undertecknar nya avtal om leverans av råolja, naturgas och kol.

4.   Medlemsstaternas behöriga myndigheter ska skydda konfidentialiteten för den information som mottas från importörer enligt denna artikel, i enlighet med unionsrätten. De behöriga myndigheterna ska lämna denna information till kommissionen, som ska skydda informationens konfidentialitet, i enlighet med unionsrätten.

5.   Vid tillämpningen av denna artikel ska övervaknings-, rapporterings- och verifieringsåtgärder anses vara likvärdiga med dem som fastställs i denna förordning i de fall då

6.   Med avseende på tillämpningen av punkt 5 b ska kommissionen genom en genomförandeakt fastställa förfarandet och kraven avseende de bevis som ett tredjeland ska tillhandahålla för att fastställa likvärdighet. Denna genomförandeakt ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 35.3.

Förfarandet för fastställande av likvärdighet får inledas på begäran av ett tredjeland eller av kommissionen.

Kommissionen ska aktivt samarbeta med alla tredjeländer som exporterar råolja, naturgas eller kol till unionsmarknaden för att få deras samtycke till att inleda ett sådant förfarande, med beaktande av den mängd som importeras från dessa tredjeländer och deras potential att minska sina metanutsläpp.

Kommissionen ska fastställa likvärdighet genom genomförandeakter för varje relevant tredjeland endast om tredjelandet uppfyller alla villkor i punkt 5 b i denna artikel och alla nödvändiga bevis läggs fram. Denna genomförandeakt ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 35.3 i denna förordning. Kommissionen ska avstå från att anta sådana genomförandeakter om detta skulle innebära ett kringgående av restriktiva åtgärder som antagits enligt artikel 215 i EUF-fördraget om begränsning av importen av råolja, naturgas eller kol.

Kommissionen får när som helst återkalla likvärdigheten genom en genomförandeakt, om tredjelandet inte längre uppfyller villkoren i punkt 5 b i denna artikel i sin lagstiftning eller i praktiken under en period på minst tolv månader. Denna genomförandeakt ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 35.3. Innan kommissionen antar denna genomförandeakt ska den underrätta tredjelandet om sina betänkligheter och ge det tillfälle att framföra sina synpunkter.

När kommissionen utarbetar de genomförandeakter som avses i denna punkt ska den underrätta samordningsgruppen för olja och petroleumprodukter, som inrättats genom rådets direktiv 2009/119/EG (28), gruppen för samordning av gasförsörjningen, som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1938 (29), och gruppen för samordning på elområdet, som inrättats av kommissionen, liksom andra relevanta intressenter. Dessa genomförandeakter ska träda i kraft tidigast 30 kalenderdagar efter dagen för deras antagande.

7.   Importörer ska undantas från de rapporteringsskyldigheter som avses i punkterna 1 och 2 om de importerar råolja, naturgas eller kol från ett tredjeland för vilket likvärdighet har fastställts i enlighet med punkt 6.

8.   Från och med den 4 augusti 2024 ska kommissionen, när så är lämpligt och i enlighet med tillämpliga förfaranden, föreslå och sträva efter att unionen ska ingå i samarbetsramar med tredjeländer från vilka unionen importerar råolja, naturgas eller kol för att stödja dem i inrättandet av ett övervaknings-, rapporterings- och verifieringssystem som är likvärdigt med det som fastställs i denna förordning. Kommissionen ska inte rekommendera ingående i sådana samarbetsramar om dessa ramar skulle innebära ett kringgående av restriktiva åtgärder som antagits enligt artikel 215 i EUF-fördraget om import av råolja, naturgas eller kol.

1.   Senast den 5 augusti 2028 och därefter varje år för leveransavtal som ingås eller förnyas den 4 augusti 2024 eller senare ska unionsproducenter och, enligt artikel 27.1, unionsimportörer, till de behöriga myndigheterna i den medlemsstat i vilken de är etablerade rapportera metanintensiteten i produktionen av råolja, naturgas och kol som släppts ut av dem på unionsmarknaden, beräknad i enlighet med den metod som fastställs enligt punkt 4 i den här artikeln.

För leveransavtal som ingåtts före den 4 augusti 2024 ska unionsproducenter och, enligt artikel 27.1, unionsimportörer göra alla rimliga ansträngningar för att till de behöriga myndigheterna i den medlemsstat i vilken de är etablerade rapportera metanintensiteten i produktionen av råolja, naturgas och kol som släpps ut av dem på unionsmarknaden, beräknad i enlighet med den metod som fastställs enligt punkt 4 i den här artikeln. Från och med den 5 augusti 2028 ska unionsproducenter och unionsimportörer som släpper ut råolja, naturgas eller kol på unionsmarknaden årligen rapportera resultaten av dessa ansträngningar till de behöriga myndigheterna i den medlemsstat i vilken de är etablerade.

2.   Senast den 5 augusti 2030 och varje år därefter ska unionsproducenter och unionsimportörer som släpper ut råolja, naturgas och kol på unionsmarknaden enligt leveransavtal som ingåtts eller förnyats efter den 5 augusti 2030, för de behöriga myndigheterna i den medlemsstat i vilken de är etablerade påvisa att metanintensiteten i produktionen av råolja, naturgas och kol som släppts ut av dem på unionsmarknaden, beräknad i enlighet med den metod som fastställs enligt punkt 4, understiger de maximivärden för metanintensitet som fastställs i enlighet med punkt 6 för att främja en minskning av de globala metanutsläppen för dessa produkter.

3.   Medlemsstaternas behöriga myndigheter ska skydda konfidentialiteten för den information som mottas från unionsproducenter och unionsimportörer enligt denna artikel, i enlighet med unionsrätten. De behöriga myndigheterna ska lämna denna information till kommissionen, som ska skydda informationens konfidentialitet, i enlighet med unionsrätten.

4.   Senast den 5 augusti 2027 ska kommissionen anta en delegerad akt i enlighet med artikel 34 för att komplettera denna förordning genom att fastställa metoden för beräkning av metanintensiteten i produktionen av råolja, naturgas och kol som släpps ut på unionsmarknaden på producentnivå. Denna metod ska beakta olika produktionsprocesser och förhållandena på anläggningen samt befintliga internationella metoder och bästa praxis för beräkning av metanintensitet. Denna metod ska vara icke-diskriminerande och bygga på transparenta och objektiva kriterier. När kommissionen utarbetar sådana delegerade akter ska den informera samordningsgruppen för olja och petroleumprodukter, gruppen för samordning av gasförsörjningen, gruppen för samordning på elområdet samt andra relevanta intressenter.

5.   Senast den 5 augusti 2029 ska kommissionen bedöma den potentiella effekten av olika nivåer av maximivärden för metanintensitet kopplade till produktionen av råolja, naturgas och kol som släpps ut på unionsmarknaden på producentnivå, och lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet. Denna rapport ska innehålla en bedömning av den potentiella minskningen av de globala metanutsläppen, inverkan på en trygg energiförsörjning på unionsnivå och nationell nivå och på unionsekonomins konkurrenskraft samt av potentiella snedvridningar av den globala och regionala marknaden. Denna rapport ska också innehålla en marknadsbedömning av metanintensiteten i nuvarande och framtida leveranser till unionen fram till 2049 genom både långsiktiga avtal och avistaköp. Denna bedömning ska inbegripa en analys av situationen per medlemsstat, med beaktande av avtalsmässiga åtaganden som ingåtts före den 4 augusti 2024, energiinfrastrukturkapacitet och potentiella begränsningar.

6.   På grundval av den bedömning som avses i punkt 5 och objektiva kriterier ska kommissionen anta delegerade akter i enlighet med artikel 34 för att komplettera denna förordning genom att fastställa maximivärdena för metanintensitet kopplade till råolja, naturgas och kol som släpps ut på unionsmarknaden på producentnivå. Dessa delegerade akter ska vara förenliga med den metod för beräkning av metanintensiteten i produktionen av råolja, naturgas och kol som släpps ut på unionsmarknaden som fastställs i enlighet med denna artikel. Dessa delegerade akter ska också specificera olika metanintensitetsklasser för råolja, naturgas och kol. Dessa maximivärden för metanintensitet ska fastställas separat för råolja, naturgas och kol och omfatta den eller de klasser som presterar bäst. Dessa maximivärden för metanintensitet och metanintensitetsklasser ska beakta de olika källorna, produktionsprocesserna och förhållandena på anläggningen och ska fastställas på nivåer som främjar en minskning av de globala metanutsläppen i förhållande till den råolja, naturgas och kol som släpps ut på unionsmarknaden, samtidigt som en trygg energiförsörjning bevaras på unionsnivå och nationell nivå, säkerställer en balanserad distribution av de volymer av råolja, naturgas och kol som släpps ut på unionsmarknaden samt icke-diskriminerande behandling och skyddar unionsekonomins konkurrenskraft.

1.   Senast den 5 februari 2026 ska kommissionen inrätta och förvalta en öppenhetsdatabas för metanutsläpp med relevant information om medlemsstater och tredjeländer, företag, importörer och volymer av råolja, naturgas och kol som släpps ut på unionsmarknaden, särskilt den information som lämnats in till den enligt artiklarna 12.8, 18.10, 20.7, 23.2, 25.8, 27.2, 28.4 och 29.3.

2.   Utöver den information som avses i punkt 1 ska databasen innehålla åtminstone följande information:

Öppenhetsdatabasen för metanutsläpp ska fungera som ett informationsredskap som ska vara tillgängligt för allmänheten utan kostnad.

Öppenhetsdatabasen för metanutsläpp ska ange om kvaliteten på och tillförlitligheten i den inlämnade informationen har verifierats av oberoende tredje parter.

3.   Senast den 5 augusti 2026 ska kommissionen, på grundval av den information som finns tillgänglig i öppenhetsdatabasen för metanutsläpp, offentliggöra prestandaprofilerna för metan för medlemsstaterna och för de unionsproducenter eller unionsimportörer, beroende på vad som är tillämpligt, som släpper ut råolja, naturgas eller kol på unionsmarknaden, samt för tredjeländer från vilka unionen importerar råolja, naturgas eller kol och för producenter eller exportörer i tredjeländer som levererar sådana varor till unionen.

4.   De prestandaprofiler för metan som offentliggörs i enlighet med punkt 3 ska uppdateras årligen och ska, beroende på vad som är tillämpligt, innehålla minst följande:

5.   De prestandaprofiler för metan som offentliggörs i enlighet med punkt 3 ska göras tillgängliga för allmänheten kostnadsfritt online.

6.   Denna artikel ska gälla utan att det påverkar tillämpningen av direktiv (EU) 2016/943.

1.   Senast den 5 augusti 2026 ska kommissionen inrätta ett globalt verktyg för övervakning av metanutsläpp som bygger på satellitdata och bidrag från flera certifierade dataleverantörer och datatjänster, inbegripet Copernicuskomponenten i unionens rymdprogram, som inrättades genom förordning (EU) 2021/696. I detta syfte får kommissionen använda befintliga internationella verktyg eller ramar om sådana finns tillgängliga.

Det globala verktyget för övervakning av metanutsläpp ska vara tillgängligt för allmänheten och tillhandahålla regelbundna uppdateringar om åtminstone frekvens, omfattning och plats avseende händelser med stora metanutsläpp från energikällor inom eller utanför unionen.

2.   Senast den 5 februari 2026 ska kommissionen inrätta en mekanism för snabba insatser för hantering av händelser med mycket stora utsläpp.

Kommissionen ska omgående underrätta den medlemsstat eller det tredjeland, beroende på vad som är lämpligt, under vars jurisdiktion en händelse med mycket stora utsläpp har detekterats, om händelsen. Om så är möjligt ska kommissionen också underrätta den producent som är kopplad till den källa eller de nära förbundna källor som släpper ut metan. Denna underrättelse ska innehålla en begäran om att omgående tillhandahålla ytterligare information om händelsen med mycket stora utsläpp och om de korrigerande åtgärder som vidtagits eller planeras för att mildra inverkan eller stoppa händelsen, inbegripet den tidsram inom vilken dessa åtgärder ska vidtas. Kommissionen ska ta alla nödvändiga kontakter för att erhålla information och verifiera den information som mottas i samband med händelsen, inbegripet, när så är tillämpligt, i samarbete med de behöriga internationella organisationerna. I detta syfte får kommissionen använda internationella verktyg eller ramar om sådana finns tillgängliga.

3.   Kommissionen ska föreslå att det på unionens vägnar inrättas bilaterala dialoger med tredjeländer från vilka unionen importerar råolja, naturgas eller kol, i syfte att inrätta en ram för informationsutbyte och ett system för tidig upptäckt och varning för att upptäcka och varna varandra om händelser med mycket stora utsläpp och korrigerande åtgärder som vidtas eller ska vidtas för att förhindra eller stoppa sådana händelser. Dessa dialoger ska också syfta till att det identifieras sätt att påskynda minskningen av metanutsläpp i energisektorn och får vid behov leda till ett utbyte av bästa praxis och råd för att inrätta åtgärder för övervakning, rapportering, verifiering och utsläppsminskning som är likvärdiga med dem som fastställs i denna förordning.

Kommissionen får inte föreslå att bilaterala dialoger inleds med tredjeländer om detta skulle medföra ett kringgående av restriktiva åtgärder som antagits enligt artikel 215 i EUF-fördraget om import av råolja, naturgas och kol.

4.   På grundval av den övervakning som utförs inom ramen för de dialoger som avses i punkterna 2 och 3 ska kommissionen hålla Europaparlamentet och rådet informerade om underrättelser om händelser med mycket stora utsläpp och om genomförandet av korrigerande åtgärder i unionen och i tredjeländer från vilka unionen importerar råolja, naturgas eller kol och om eventuell inverkan på en trygg energiförsörjning på unionsnivå och nationell nivå.

5.   Denna artikel ska tillämpas utan att det påverkar tillämpningen av direktiv (EU) 2016/943.

1.   Kommissionen ska i enlighet med artikel 10.1–10.5 i förordning (EU) nr 1025/2012 begära att en eller flera europeiska standardiseringsorgan utarbetar harmoniserade standarder för

När ett utkast till standard har mottagits av ett europeiskt standardiseringsorgan, ska kommissionen bedöma dess överensstämmelse med den relevanta begäran om standardisering, med denna förordning och med annan tillämplig unionsrätt.

Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 34 för att komplettera denna förordning genom att fastställa obligatoriska standarder eller delar av sådana, såsom avses i denna punkt.

2.   Om ingen delegerad akt har antagits i enlighet med punkt 1 i denna artikel, ges kommissionen befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 34 för att komplettera denna förordning genom att fastställa obligatoriska tekniska föreskrifter eller delar av sådana avseende

Kommissionen får anta dessa delegerade akter endast om den har utfärdat en begäran om standardisering till ett eller flera europeiska standardiseringsorgan och ett av följande villkor är uppfyllt:

1.   Medlemsstaterna ska fastställa regler om sanktioner för överträdelser av denna förordning och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de tillämpas.

Sanktionerna ska vara ändamålsenliga, proportionella och avskräckande och ska åtminstone innefatta följande:

Senast den 5 augusti 2025 ska medlemsstaterna till kommissionen anmäla dessa regler och åtgärder samt utan dröjsmål eventuella ändringar som berör dem.

2.   Medlemsstaterna ska i enlighet med nationell rätt säkerställa att de behöriga myndigheterna har befogenhet att ålägga åtminstone följande administrativa sanktioner och administrativa åtgärder för överträdelser av artiklarna 12, 14.14, 16.2, 20, 23.1, 27.1, 28.1, 28.2, 29.1 och 29.2, förutsatt att de inte äventyrar en trygg energiförsörjning:

För juridiska personer får beloppet på de administrativa böter som avses i led e inte överstiga 20 % av årsomsättningen under det föregående räkenskapsåret. När det gäller fysiska personer får beloppet på dessa böter inte överstiga 20 % av årsinkomsten under det föregående kalenderåret.

3.   Om det i medlemsstatens rättssystem inte föreskrivs några administrativa böter får böter påföras av de behöriga nationella domstolarna på begäran av de behöriga myndigheterna. Dessa böter ska vara effektiva och deras verkan ska vara likvärdig med verkan av administrativa böter som påförs av administrativa myndigheter.

4.   När de behöriga myndigheterna utövar sina befogenheter enligt denna artikel ska de i nära samarbete säkerställa att deras befogenheter utövas, och att de administrativa sanktioner och administrativa åtgärder som de ålägger utformas och tillämpas, på ett effektivt och konsekvent sätt i hela unionen.

5.   Åtminstone följande överträdelser ska vara föremål för sanktioner:

6.   Om villkoren i artikel 15.8 är uppfyllda, ska medlemsstaterna överväga att reducera eller avstå från att ålägga operatörer sanktioner under den genomförandeperiod som de nationella myndigheterna anser vara nödvändig.

7.   Medlemsstaterna ska beakta minst följande vägledande kriterier vid åläggande av sanktioner, i tillämpliga fall:

8.   Medlemsstaterna ska varje år offentliggöra information om arten och omfattningen av de sanktioner som ålagts enligt denna förordning samt vilka överträdelser och operatörer, företag, gruvoperatörer eller importörer de gäller.

I tillämpliga fall ska sådan information rapporteras i enlighet med artikel 22 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1203 (30).

1.   Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.   Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 22.3, 27.1, 29.4, 29.6 och 32 ges till kommissionen för en period på fem år från och med den 4 augusti 2024 och ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd.

3.   Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 22.3, 27.1, 29.4, 29.6 och 32 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.   Innan kommissionen antar en delegerad akt, ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning.

5.   Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6.   En delegerad akt som antas enligt artikel 22.3, 27.1, 29.4, 29.6 eller 32 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

1.   Kommissionen ska biträdas av den energiunionskommitté som inrättats genom artikel 44 i förordning (EU) 2018/1999. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2.   När det hänvisas till denna punkt ska artikel 4 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

3.   När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

1.   Kommissionen ska övervaka och se över tillämpningen av denna förordning och senast den 1 januari 2028 och därefter vart femte år lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet.

2.   Den första rapport som avses i punkt 1 ska särskilt innehålla en översyn av följande:

Översynen ska ta hänsyn till relevant unionslagstiftning inom närliggande områden. Kommissionen ska i lämpliga fall lägga fram ett lagstiftningsförslag för Europaparlamentet och rådet tillsammans med sin rapport, med beaktande av relevant unionslagstiftning på närliggande områden.

3.   För genomförandet av denna artikel får kommissionen begära information från medlemsstaterna och behöriga myndigheter och ska beakta i synnerhet den information som medlemsstaterna tillhandahåller i de integrerade nationella energi- och klimatplanerna, uppdateringarna av dessa och i de nationella energi- och klimatlägesrapporterna i enlighet med förordning (EU) 2018/1999.