Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/2822 av den 23 oktober 2024 om ändring av rådets förordning (EG) nr 6/2002 om gemenskapsformgivning och om upphävande av kommissionens förordning (EG) nr 2246/2002 (Text av betydelse för EES)

1.   Skyddet av en registrerad EU-formgivning ska träda i kraft då den registreras av immaterialrättsmyndigheten.

2.   En registrerad EU-formgivning ska registreras för en period om fem år räknat från den dag då ansökan om registrering lämnades in. Rättighetshavaren får förlänga registreringen i enlighet med artikel 50d med en eller flera femårsperioder upp till en skyddstid på sammanlagt 25 år räknat från den dag då ansökan om registrering lämnades in.”

1.   Om en person offentliggör eller gör anspråk på en oregistrerad EU-formgivning utan att personen är berättigad till den enligt artikel 14 eller om en registrerad EU-formgivning har ansökts om eller registrerats i en sådan persons namn, får den person som är berättigad till den enligt den artikeln, utan att det påverkar möjligheten till andra rättsmedel, vid den behöriga domstolen eller myndigheten i den berörda medlemsstaten göra anspråk på att bli erkänd som den rättmätiga innehavaren av EU-formgivningen.

2.   Om en person gemensamt med någon annan har rätt till en EU-formgivning, får den personen i enlighet med punkt 1 göra anspråk på att bli erkänd som medinnehavare.

3.   Talan enligt punkt 1 eller 2 ska väckas senast tre år efter den dag då en registrerad EU-formgivning eller en oregistrerad EU-formgivning offentliggjordes. Denna bestämmelse är inte tillämplig om den person som inte har rätt till EU-formgivningen var i ond tro när ansökan om skydd för formgivningen lämnades in eller när formgivningen offentliggjordes eller förvärvades.

4.   Den person som är berättigad till en EU-formgivning enligt artikel 14 får lämna in en begäran, enligt punkt 1 i den här artikeln, till immaterialrättsmyndigheten om en ändring i innehavet tillsammans med ett slutligt beslut av den behöriga domstolen eller myndigheten i den berörda medlemsstaten vad gäller rätten till EU-formgivningen.

5.   För en registrerad EU-formgivning ska följande föras in i det register över EU-formgivningar som avses i artikel 72 (registret):

1.   Om innehavet av en registrerad EU-formgivning ändras fullständigt till följd av talan enligt artikel 15.1, ska licenser och andra rättigheter upphöra att gälla i och med att den nya innehavaren av den registrerade EU-formgivningen förs in i registret.

2.   Om, innan en talan enligt artikel 15.1 har registrerats, innehavaren eller en licenstagare av en registrerad EU-formgivning har använt formgivningen inom unionen eller gjort allvarliga och faktiska förberedelser för att göra det, får innehavaren eller licenstagaren fortsätta med sådan användning under förutsättning att de inom tre månader från den dag då den nya innehavaren registrerades i registret ansöker om en enkel licens från den nya innehavaren vars namn är infört i registret. Licensen ska beviljas för en rimlig tid och på rimliga villkor.

3.   Punkt 2 ska inte tillämpas om innehavaren av den registrerade EU-formgivningen eller licenstagaren var i ond tro när denna innehavare eller licenstagare började använda formgivningen eller började göra förberedelser för det.”

1.   En registrerad EU-formgivning ska ge innehavaren ensamrätt att använda den och att hindra tredje man från att använda den utan innehavarens samtycke.

2.   Följande handlingar får särskilt förbjudas enligt punkt 1:

3.   Innehavaren av en registrerad EU-formgivning ska ha rätt att hindra tredje man från att inom ramen för näringsverksamhet föra in produkter från tredjeländer till unionen som inte övergår till fri omsättning i unionen, om formgivningen på ett identiskt sätt ingår i eller används på dessa produkter, eller om formgivningen i väsentliga drag inte kan särskiljas från sådana produkter och rättighetshavarens tillstånd inte har getts.

Rätten enligt första stycket i denna punkt ska upphöra om deklaranten eller produktinnehavaren, under de förfaranden för att avgöra huruvida intrång har gjorts i EU-formgivningen som har inletts i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 608/2013 (*2), lägger fram bevis för att innehavaren av den registrerade EU-formgivningen inte har rätt att förbjuda att produkterna släpps ut på marknaden i det land som är slutdestinationen för produkterna.

4.   Innehavaren av en oregistrerad EU-formgivning ska ha rätt att hindra de handlingar som avses i punkterna 1 och 2 endast om den bestridda användningen är ett resultat av att den skyddade formgivningen efterbildats.

Den bestridda användning som avses i första stycket ska inte anses vara ett resultat av en efterbildning av den oregistrerade EU-formgivningen om den är ett resultat av ett oberoende, skapande arbete som utförts av en formgivare som man rimligen kan anta inte kände till den formgivning som innehavaren gjort tillgänglig för allmänheten.

5.   Punkt 4 i denna artikel ska också tillämpas på en registrerad EU-formgivning vars offentliggörande senarelagts, under förutsättning att de relevanta uppgifterna i registret och akten inte har gjorts tillgängliga för allmänheten i enlighet med artikel 50.4.

1.   De rättigheter som är knutna till en EU-formgivning får inte utövas när det gäller

2.   Punkt 1 c, d och e ska endast tillämpas om handlingarna är förenliga med god affärssed och inte omotiverat skadar det normala utnyttjandet av formgivningen, och när det gäller det fall som avses i led c, när källan till den produkt i vilken formgivningen ingår eller på vilken formgivningen används anges.

1.   Skydd ska inte ges för en EU-formgivning som utgör en beståndsdel i en sammansatt produkt vars utseende beståndsdelens utformning är beroende av och som används i den mening som avses i artikel 19.1 uteslutande för att reparera den sammansatta produkten så att den återfår sitt ursprungliga utseende.

2.   Punkt 1 får inte åberopas av tillverkare eller säljare av en beståndsdel i en sammansatt produkt som underlåtit att vederbörligen informera konsumenterna, genom en tydlig och synlig uppgift på produkten eller i någon annan lämplig form, om det kommersiella ursprunget och identiteten hos tillverkaren av den produkt som ska användas för att reparera den sammansatta produkten, så att de kan göra ett välgrundat val mellan konkurrerande produkter som kan användas för reparationen.

3.   Tillverkaren eller säljaren av en beståndsdel i en sammansatt produkt ska inte vara skyldig att garantera att de beståndsdelar som de tillverkar eller säljer slutligen används av slutanvändarna enbart för reparation så att de återfår det ursprungliga utseendet hos den sammansatta produkten.”

1.   En EU-formgivning får förklaras ogiltig endast om

2.   De ogiltighetsgrunder som anges i punkt 1 a och b får åberopas av

3.   Den ogiltighetsgrund som anges i punkt 1 c i denna artikel får åberopas endast av den person som har rätt till EU-formgivningen enligt artikel 14.

4.   De ogiltighetsgrunder som anges i punkt 1 d, e och f får åberopas endast av

5.   Den ogiltighetsgrund som anges i punkt 1 g får åberopas endast av den person eller enhet som berörs av den felaktiga användningen.

6.   Genom undantag från punkterna 4 och 5 får medlemsstaterna föreskriva att de grunder som anges i punkt 1 d och g också får åberopas på eget initiativ av den behöriga myndigheten i den berörda medlemsstaten.

7.   En registrerad EU-formgivning ska inte förklaras ogiltig om sökanden eller innehavaren av en av de rättigheter som avses i punkt 1 d–f har gett sitt uttryckliga medgivande till registrering av EU-formgivningen före inlämnandet av ansökan om ogiltigförklaring eller genkäromålet.

8.   Om sökanden eller innehavaren av en av de rättigheter som anges i punkt 1 d, e och f tidigare har ansökt om ogiltigförklaring av en EU-formgivning eller framställt ett genkäromål i talan om intrång, får de inte lämna in en ny ansökan om ogiltigförklaring eller framställa ett nytt genkäromål på grundval av någon av de andra rättigheter som avses i dessa led, som skulle ha kunnat åberopas som grund för den första ansökan eller det första genkäromålet.”

Artikel 26a

Registreringssymbol

Innehavaren av en registrerad EU-formgivning får informera allmänheten om att formgivningen är registrerad genom att på den produkt som formgivningen ingår i eller på vilken den används visa bokstaven D innesluten i en cirkel (

1.   En tilldelning av en registrerad EU-formgivning ska ske skriftligen och undertecknas av de avtalsslutande parterna, förutom när tilldelningen är en följd av ett beslut av en domstol.

En tilldelning av en registrerad EU-formgivning som inte uppfyller kraven i första stycket ska vara ogiltig.

2.   På begäran av en av parterna ska en överlåtelse av en registrerad EU-formgivning införas i registret och offentliggöras.

3.   En ansökan om registrering av en överlåtelse i registret ska innehålla uppgifter som identifierar den registrerade EU-formgivningen, den nya innehavaren och, i tillämpliga fall, den nya innehavarens ombud. Den ska också innehålla handlingar som vederbörligen styrker överlåtelsen i enlighet med punkt 1.

4.   Om villkoren för registreringen av en överlåtelse enligt punkt 1 i denna artikel eller i de genomförandeakter som avses i artikel 28a inte är uppfyllda, ska immaterialrättsmyndigheten underrätta sökanden om bristerna. Om bristerna inte avhjälps inom den tidsperiod som fastställs av immaterialrättsmyndigheten, ska den avvisa ansökan om registrering av överlåtelsen.

5.   En enda ansökan om registrering av en överlåtelse får lämnas för två eller flera registrerade EU-formgivningar förutsatt att den registrerade innehavaren och den person till vilken rätten har övergått är samma personer för alla dessa registrerade EU-formgivningar.

6.   Innan överlåtelsen har införts i registret får den person till vilken rätten har övergått inte göra gällande de rättigheter som uppstår genom EU-formgivningens registrering.

7.   Om tidsfrister ska iakttas gentemot immaterialrättsmyndigheten, får den person till vilken rätten har övergått lämna motsvarande uppgifter till immaterialrättsmyndigheten så snart som ansökan om registrering av överlåtelsen har tagits emot av immaterialrättsmyndigheten.

8.   Alla handlingar som innehavaren av EU-formgivningen ska underrättas om i enlighet med artikel 66 ska adresseras till den person som är registrerad som innehavare i registret.”

1.   En EU-formgivning får endast ingå i sådana insolvensförfaranden som inleds i den medlemsstat på vars territorium gäldenärens huvudsakliga intressen finns.

2.   För försäkringsföretag enligt definitionen i artikel 13.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG (*3) och kreditinstitut enligt definitionen i artikel 4.1.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 (*4) ska platsen för de huvudsakliga intressena enligt punkt 1 vara den medlemsstat där företaget eller institutionen har auktoriserats.

3.   Om flera personer gemensamt innehar en EU-formgivning, ska punkt 1 tillämpas på medinnehavarens andel.

4.   Om en EU-formgivning ingår i ett insolvensförfarande, ska detta på begäran av den behöriga nationella myndigheten noteras i registret och offentliggöras.

1.   En EU-formgivning får bli föremål för licens för hela eller en del av unionen. En licens kan vara exklusiv (exklusiv licens) eller icke-exklusiv (enkel licens).

2.   Innehavaren får åberopa de rättigheter som är knutna till EU-formgivningen gentemot en licenstagare som bryter mot någon bestämmelse i licensavtalet med avseende på

3.   Om inget annat anges i licensavtalet får licenstagaren väcka talan om intrång i EU-formgivningen endast om dess innehavare lämnar sitt medgivande till detta. Innehavaren av en exklusiv licens får dock väcka sådan talan om innehavaren av EU-formgivningen, efter en formell underrättelse, inte själv väcker talan om intrång inom rimlig tid.

4.   En licenstagare ska äga rätt att intervenera i den intrångstalan som innehavaren av EU-formgivningen har väckt för att kunna erhålla skadestånd för den skada som licenstagaren har lidit.

1.   Artikel 28.3, samt de bestämmelser som antas i enlighet med 28a, och artikel 28.5 ska i tillämpliga delar gälla för registrering eller överlåtelse av en sakrätt som avses i artikel 29, sådana exekutiva åtgärder som avses i artikel 30, ett sådant ingående i insolvensförfaranden som avses i artikel 31 samt sådan registrering eller överlåtelse av en licens som avses i artikel 32. Kravet rörande handlingar som vederbörligen styrker överlåtelsen i artikel 28.3 ska dock inte gälla när begäran görs av innehavaren av EU-formgivningen.

2.   Ansökan om registrering av de rättigheter som avses i punkt 1 ska inte anses ha lämnats in förrän den erfordrade avgiften har betalats.

3.   En ansökan om registrering av en licens får innehålla en begäran om att registrera en sådan licens i registret som en eller flera av följande:

När en ansökan om registrering av licensen som en licens som avses i första stycket c, d och e görs, ska ansökan om registrering ange det specifika produktsortiment, den del av unionen och den period för vilken licensen beviljas.

4.   Om de villkor för registrering av licenser och andra rättigheter som anges i denna förordning inte är uppfyllda ska immaterialrättsmyndigheten underrätta sökanden om bristen. Om bristen inte avhjälps inom den tidsfrist som anges av immaterialrättsmyndigheten, ska den avvisa ansökan om registrering.”

1.   De rättshandlingar angående en EU-formgivning som avses i artiklarna 28, 29 och 32 ska ha rättsverkan gentemot tredje man i samtliga medlemsstater först efter det att de införts i registret. Emellertid ska en sådan rättshandling, innan den förs in i registret, ha rättsverkan gentemot en tredje man som har förvärvat rättigheter till den registrerade EU-formgivningen efter tidpunkten för rättshandlingen men som kände till rättshandlingen när rättigheten förvärvades.

2.   Punkt 1 ska inte tillämpas på en person som förvärvar en registrerad EU-formgivning eller en rättighet med avseende på en registrerad EU-formgivning genom att ett företag i sin helhet överlåts eller genom någon annan generell övergång.

3.   De i artikel 30 angivna rättshandlingarnas rättsverkan i förhållande till tredje man ska regleras av lagstiftningen i den medlemsstat som fastställs i enlighet med artikel 27.

4.   Rättsverkan gentemot tredje man i en konkurs eller ett liknande förfarande ska regleras av lagstiftningen i den medlemsstat där sådana förfaranden först har inletts enligt nationell rätt eller enligt de konventioner som är tillämpliga på detta område.”

1.   En registrering som gjorts enligt artikel 32a.1 ska avföras eller ändras på begäran av någon av de berörda parterna.

2.   Ansökan om avförande eller ändring av registreringen ska innehålla den berörda EU-formgivningens registreringsnummer eller, vid gemensam registrering, varje formgivnings nummer, och uppgifter om den rättighet för vilken det begärs att registreringen ska avföras eller ändras.

3.   Ansökan om avförande eller ändring av registreringen ska åtföljas av handlingar som visar att den registrerade rättigheten inte längre existerar eller att licenstagaren eller innehavaren av en annan rättighet samtycker till att registreringen avförs eller ändras.

4.   Om kraven för att avföra eller ändra registreringen inte är uppfyllda, ska immaterialrättsmyndigheten underrätta sökanden om bristerna. Om bristerna inte avhjälps inom den tid som immaterialrättsmyndigheten fastställer, ska den avvisa ansökan om att avföra eller ändra registreringen.”

1.   En ansökan om en registrerad EU-formgivning ska lämnas till immaterialrättsmyndigheten.

2.   Immaterialrättsmyndigheten ska utan dröjsmål förse sökanden med en bekräftelse som åtminstone ska innefatta ärendenumret, en återgivning, beskrivning eller annan identifikation av formgivningen, dokumentens art och antal samt datum för deras mottagande. För en gemensam ansökan ska bekräftelsen från immaterialrättsmyndigheten ange den första formgivningen samt antalet inlämnade formgivningar.”

1.   Produkter som en EU-formgivning är avsedd att ingå i eller användas för ska klassificeras i enlighet med Locarnoklassificeringen, i den ändrade lydelse som gäller på den dag då ansökan lämnas in.

2.   Den produktbeteckning som avses i artikel 36.2 ska tydligt och exakt ange produkternas art och ska göra det möjligt att klassificera varje produkt i en enda klass och underklass i Locarnoklassificeringen, om möjligt med hjälp av den harmoniserade databas över produktbeteckningar som immaterialrättsmyndigheten tillhandahåller. Produktbeteckningen ska överensstämma med återgivningen av formgivningen.

3.   Produkterna ska ordnas i grupper efter klasserna i Locarnoklassificeringen, och före varje grupp ska numret på den klass gruppen tillhör anges och grupperna ska följa samma ordning som klasserna och underklasserna i denna klassificering.

4.   Om sökanden använder produktbeteckningar som inte finns i den databas som avses i punkt 2 eller som inte överensstämmer med återgivningen av formgivningen, får immaterialrättsmyndigheten föreslå produktbeteckningar från den databasen. Om sökanden inte svarar inom den tidsfrist som fastställts av immaterialrättsmyndigheten får den gå vidare med prövningen utifrån de föreslagna produktbeteckningarna.

1.   Den som i vederbörlig ordning har lämnat in en ansökan om en formgivningsrättighet eller en nyttighetsmodell i eller med verkan för en stat som är part i Pariskonventionen eller i avtalet om upprättande av Världshandelsorganisationen, eller den person till vilken dennes rätt övergår, ska vid inlämningen av en ansökan om en registrerad EU-formgivning för samma formgivning eller nyttighetsmodell åtnjuta rätt till prioritet under en period av sex månader från den dag då den första ansökan lämnades in.

2.   Varje inlämning som enligt den nationella lagstiftningen i den stat där den gjordes eller enligt bilaterala eller multilaterala överenskommelser är tillräcklig för att fastställa den dag då ansökan lämnades in ska, oberoende av resultatet av ansökan, anses ge upphov till rätt till prioritet.

3.   En senare ansökan om en formgivning som har varit föremål för en tidigare första ansökan, och som lämnas in i eller med avseende på samma stat, ska anses vara den första ansökan vid fastställande av prioritet under förutsättning att den tidigare ansökan, den dag då den senare ansökan lämnas in, har återkallats, förfallit eller avslagits utan att ha blivit allmänt tillgänglig, utan att några rättigheter kvarstår och utan att ha utgjort grund för åberopande av rätt till prioritet. Den tidigare ansökan ska inte därefter utgöra grund för åberopande av prioritet.

4.   Om den första inlämningen har gjorts i en stat som inte är part i Pariskonventionen eller i avtalet om upprättande av Världshandelsorganisationen, ska punkterna 1–3 endast gälla i den utsträckning denna stat, enligt offentliggjorda uppgifter, på grundval av den första inlämning som gjorts till immaterialrättsmyndigheten och under villkor som motsvarar de som föreskrivs i denna förordning, beviljar en likvärdig rätt till prioritet. Vid behov ska den verkställande direktören uppmana kommissionen att överväga att undersöka om den staten medger sådan motsvarande behandling. Om kommissionen fastställer att motsvarande behandling medges, ska den låta offentliggöra ett meddelande om detta i Europeiska unionens officiella tidning.

5.   Rätten till prioritet enligt punkt 4 ska tillämpas från och med dagen för offentliggörandet i Europeiska unionens officiella tidning av det meddelande i vilket det fastställs att motsvarande behandling medges, såvida det inte i meddelandet anges ett tidigare datum från och med vilket rätten till prioritet ska tillämpas. Den ska upphöra att tillämpas från och med dagen för offentliggörandet i Europeiska unionens officiella tidning av ett meddelande från kommissionen om att motsvarande behandling inte längre medges, såvida det inte i meddelandet anges ett tidigare datum från och med vilket rätten till prioritet inte ska tillämpas.

6.   Meddelanden som avses i punkterna 4 och 5 ska även offentliggöras i immaterialrättsmyndighetens officiella tidning.

1.   Den som ansöker om en registrerad EU-formgivning och önskar utnyttja prioritet från en tidigare ansökan ska lämna in en förklaring om prioritet antingen tillsammans med ansökan eller inom två månader från inlämningsdagen. En sådan förklaring om prioritet ska innehålla datum och land för den tidigare ansökan. Ärendenumret för den tidigare ansökan och dokumentationen till stöd för åberopandet av prioritet ska lämnas in inom tre månader från den dag då förklaringen om prioritet lämnades in.

2.   Den verkställande direktören får bestämma att den dokumentation som ska lämnas av sökanden till stöd för åberopandet om prioritet får vara mindre omfattande än vad som krävs enligt de genomförandeakter som antas i enlighet med artikel 42a, under förutsättning att principen om likabehandling av sökande iakttas och under förutsättning att immaterialrättsmyndigheten kan få den information som behövs från andra källor.”

1.   Om den som ansöker om en registrerad EU-formgivning har gjort produkter som formgivningen ingår i eller används på tillgängliga för allmänheten på en officiell eller officiellt erkänd internationell utställning som uppfyller villkoren i 1928 års konvention angående internationella utställningar, senast reviderad den 30 november 1972, får sökanden, om ansökan lämnas in inom sex månader från den dag sådana produkter först gjordes tillgängliga för allmänheten, åberopa rätt till prioritet från den dagen.

2.   En sökande som önskar åberopa prioritet enligt punkt 1 ska lämna in en förklaring om prioritet antingen tillsammans med ansökan eller inom två månader från inlämningsdagen. Sökanden ska inom tre månader efter förklaringen om prioritet lämna in belägg för att de produkter som formgivningen ingår i, eller används på, har gjorts tillgängliga för allmänheten i den mening som avses i punkt 1.

3.   En utställningsprioritet som har beviljats i en medlemsstat eller i tredjeland ska inte innebära att den prioritetstid som anges i artikel 41 förlängs.”

1.   Immaterialrättsmyndigheten ska pröva om en ansökan om en registrerad EU-formgivning uppfyller de krav för fastställelse av inlämningsdag som anges i artikel 38.

2.   Immaterialrättsmyndigheten ska pröva om

3.   Om ansökan om en registrerad EU-formgivning inte uppfyller de krav som avses i punkt 1 eller 2 ska immaterialrättsmyndigheten begära att sökanden inom två månader från underrättelsen om denna begäran avhjälper bristerna eller betalningsförsummelsen.

4.   Om sökanden inte uppfyller immaterialrättsmyndighetens begäran enligt punkt 3 om uppfyllande av de krav som avses i punkt 1 ska ansökan inte behandlas som en ansökan om en registrerad EU-formgivning. Om sökanden uppfyller begäran med avseende på dessa krav ska immaterialrättsmyndigheten som inlämningsdag för ansökan fastställa den dag då bristerna eller betalningsförsummelserna avhjälpts.

5.   Om sökanden inte uppfyller immaterialrättsmyndighetens begäran enligt punkt 3 om uppfyllande av de krav som avses i punkt 2 a och b ska immaterialrättsmyndigheten avslå ansökan.

6.   Om sökanden inte uppfyller immaterialrättsmyndighetens begäran enligt punkt 3 om uppfyllande av de krav som avses i punkt 2 c ska ansökan avslås med avseende på de ytterligare formgivningarna, såvida det inte klart framgår vilka formgivningar som det betalda beloppet är avsett att täcka. I avsaknad av andra kriterier för att avgöra vilka formgivningar som avses omfattas ska immaterialrättsmyndigheten behandla formgivningarna i den nummerordning de återges i den gemensamma ansökan. Ansökan ska avslås med avseende på de formgivningar för vilka tilläggsavgiften för senareläggning av offentliggörandet inte har betalts eller inte till fullo har betalts.

7.   Underlåtenhet att iaktta kraven rörande åberopande av prioritet ska medföra att rätten till prioritet för ansökan går förlorad.”

1.   Om immaterialrättsmyndigheten när den utför prövningen enligt artikel 45 i denna förordning, finner att den formgivning för vilken skydd söks inte överensstämmer med definitionen i artikel 3.1 i denna förordning, att den strider mot allmän ordning eller allmän moral, eller att den, utan att de behöriga myndigheterna har samtyckt till registreringen, innebär en felaktig användning av någon av de symboler som förtecknas i artikel 6ter i Pariskonventionen, eller av märken, emblem och vapen som inte omfattas av artikel 6ter i den konventionen och som är av särskilt allmänt intresse i en medlemsstat, ska den underrätta sökanden om att formgivningen inte kan registreras samt skälen för detta.

2.   I den underrättelse som avses i punkt 1 ska immaterialrättsmyndigheten fastställa en tidsfrist inom vilken sökanden får yttra sig, återkalla sin ansökan eller de vyer som ger upphov till invändningar eller lämna in en ändrad återgivning av formgivningen som endast i oväsentliga detaljer skiljer sig från den återgivning som ursprungligen lämnades in.

3.   Om sökanden inte undanröjer grunderna för att inte registrera ansökan ska immaterialrättsmyndigheten avslå ansökan. Om dessa grunder endast gäller några av formgivningarna i en gemensam ansökan, ska immaterialrättsmyndigheten endast avslå den del av ansökan som gäller dessa formgivningar.”

1.   Sökanden får när som helst återkalla en ansökan om EU-formgivning eller, när det gäller en gemensam ansökan, några av de formgivningar som ingår i ansökan.

2.   Sökanden får när som helst ändra oväsentliga detaljer i återgivningen av den EU-formgivning som ansökan gäller.”

1.   Om kraven för en ansökan om en registrerad EU-formgivning har uppfyllts och i den mån som ansökan inte har avslagits enligt artikel 47, ska immaterialrättsmyndigheten i registret föra in den formgivning som ingår i ansökan och de uppgifter som avses i artikel 72.2.

2.   Om ansökan omfattar en begäran om senareläggning av offentliggörandet i enlighet med artikel 50 ska en uppgift om denna begäran och det datum då senareläggningen upphör också föras in i registret.

3.   Registreringen ska innehålla uppgift om den ansökningsdag som avses i artikel 38.

4.   Avgifterna enligt artiklarna 36.4 och 37.2 ska inte återbetalas, även om den sökta formgivningen inte registreras.”

1.   Den som ansöker om en registrerad EU-formgivning får när ansökan lämnas in begära att offentliggörandet av den registrerade EU-formgivningen senareläggs upp till 30 månader räknat från den dag då ansökan lämnades in eller, om prioritet åberopas, från den dag från vilken prioritet räknas.

2.   Efter en begäran enligt punkt 1 i denna artikel ska, om de villkor som anges i artikel 48 är uppfyllda, den registrerade EU-formgivningen registreras, men varken återgivningen av formgivningen eller någon akt som rör ansökan får göras tillgänglig för allmänheten, med förbehåll för artikel 74.2.

3.   Immaterialrättsmyndigheten ska i tidningen om EU-formgivningar offentliggöra en uppgift om en sådan begäran som avses i punkt 1. Uppgiften ska åtföljas av information som gör det möjligt att identifiera innehavaren av den registrerade formgivningen, ombudets namn, i förekommande fall, den dag som ansökan lämnades in och formgivningen registrerades samt ansökans ärendenummer. Varken återgivningen av formgivningen eller några uppgifter om hur den ser ut ska offentliggöras.

4.   Vid utgången av senareläggningsperioden, eller tidigare om rättighetshavaren så begär, ska immaterialrättsmyndigheten göra alla uppgifter i registret och den akt som rör ansökan tillgängliga för allmänheten samt offentliggöra den registrerade EU-formgivningen i tidningen om EU-formgivningar.

5.   Rättighetshavaren får förhindra offentliggörandet av den registrerade EU-formgivningen enligt punkt 4 i denna artikel genom att lämna in en begäran om avstående av EU-formgivningen i enlighet med artikel 51 senast tre månader före utgången av senareläggningsperioden. Varje begäran om registrering av avstående i registret som inte uppfyller kraven i artikel 51 och de genomförandeakter som antagits i enlighet med artikel 51a, eller som lämnas inom tre månader efter den tidsfrist som avses i denna punkt, ska avslås.

6.   Om det rör sig om en registrering som grundas på en gemensam ansökan enligt artikel 37 ska innehavaren, tillsammans med den begäran om tidigare offentliggörande som avses i punkt 4 eller den begäran om avstående som avses i punkt 5, tydligt ange vilka av formgivningarna i ansökan som ska offentliggöras tidigare eller avstås från och för vilka formgivningar som senareläggningen av offentliggörandet ska fortsätta.

7.   Om innehavaren inte uppfyller det krav som fastställs i punkt 6, ska immaterialrättsmyndigheten begära att innehavaren avhjälper bristerna inom en särskilt angiven tidsfrist som inte får upphöra efter det att senareläggningsperioden på 30 månader upphör.

8.   Underlåtenhet att avhjälpa den brist som avses i punkt 7 inom den angivna tidsfristen ska leda till att begäran om tidigt offentliggörande inte anses ha lämnats in eller till att begäran om avstående avslås.

9.   För att talan ska kunna väckas på grundval av en registrerad EU-formgivning under senareläggningsperioden för offentliggörandet, måste uppgifterna i registret och i den akt som rör ansökan ha meddelats den person mot vilken talan väcks.”

1.   Registrering av en EU-formgivning ska förnyas på begäran av innehavaren av den registrerade EU-formgivningen eller av någon som uttryckligen bemyndigats av rättighetshavaren att begära förnyelse, under förutsättning att förnyelseavgifterna har betalats.

2.   Immaterialrättsmyndigheten ska underrätta innehavaren av den registrerade EU-formgivningen och andra personer som har en registrerad rätt med avseende på EU-formgivningen om registreringsperiodens upphörande minst sex månader dessförinnan. Underlåtenhet att lämna sådan underrättelse ska inte medföra ansvar för immaterialrättsmyndigheten och ska inte påverka registreringsperiodens upphörande.

3.   En begäran om förnyelse ska lämnas in inom en sexmånadersperiod som föregår registreringsperiodens upphörande. Förnyelseavgiften ska också betalas inom denna period.

Om så inte skett får en begäran lämnas in och avgiften betalas inom en ytterligare sexmånadersperiod efter registreringsperiodens upphörande, om en tilläggsavgift för sen betalning av förnyelseavgiften eller sent inlämnande av begäran om förnyelse betalas inom denna tidsperiod.

4.   Begäran om förnyelse enligt punkt 1 ska innehålla

Om förnyelseavgifterna är betalda ska betalningen betraktas som en begäran om förnyelse, förutsatt att den innehåller samtliga nödvändiga uppgifter för att fastställa syftet med betalningen.

5.   Om det rör sig om en registrering som grundas på en gemensam ansökan enligt artikel 37, där de avgifter som betalats inte är tillräckliga för att täcka alla de formgivningar för vilka förnyelse begärs, ska registreringen förnyas gällande de formgivningar som det betalda beloppet uppenbart är avsett att täcka. I avsaknad av andra kriterier för att avgöra vilka formgivningar som avses omfattas ska immaterialrättsmyndigheten behandla formgivningarna i den nummerordning de återges i den gemensamma ansökan.

6.   Förnyelsen får verkan från och med dagen efter den dag då registreringsperioden upphör. Förnyelsen ska föras in i registret.

7.   Om en begäran om förnyelse lämnas in inom de tidsperioder som anges i punkt 3, men de andra villkor för förnyelse som fastställs i denna artikel inte uppfylls, ska immaterialrättsmyndigheten informera sökanden om de konstaterade bristerna.

8.   Om en begäran om förnyelse inte lämnas in eller lämnas in först efter upphörandet av den period som föreskrivs i punkt 3, eller om avgifterna inte betalas eller betalas först efter upphörandet av perioden i fråga, eller om de brister som avses i punkt 7 inte avhjälps inom den perioden, ska immaterialrättsmyndigheten besluta att registreringen har upphört och underrätta innehavaren av EU-formgivningen om detta. Om beslutet har blivit slutgiltigt ska immaterialrättsmyndigheten avföra formgivningen ur registret. Avförandet får verkan från och med den dag då den befintliga registreringen upphör. Om förnyelseavgifterna har betalats men registreringen inte förnyas ska dessa avgifter återbetalas.

9.   En enda begäran om förnyelse får lämnas in för två eller flera formgivningar, förutsatt att innehavaren eller ombudet är densamma för alla formgivningar som omfattas av ansökan. Den erforderliga förnyelseavgiften ska betalas för varje formgivning för vilken förnyelse begärts.”

1.   Återgivningen av den registrerade EU-formgivningen får inte ändras i registret under registreringsperioden eller i samband med en förnyelse utom när det gäller oväsentliga detaljer.

2.   En begäran från innehavaren om ändring ska innehålla återgivningen av den registrerade EU-formgivningen i dess ändrade version.

3.   Begäran om ändring ska inte anses som inlämnad förrän den erforderliga avgiften har betalats. Om avgiften inte har betalats eller inte har betalats i sin helhet ska immaterialrättsmyndigheten informera innehavaren om detta. En enda begäran får göras för ändring av samma inslag i två eller flera registreringar, förutsatt att innehavaren är densamma för alla formgivningar. Den erforderliga ändringsavgiften ska betalas för varje registrering som ska ändras. Om de krav för ändring av registreringen som anges i denna artikel och i de genomförandeakter som antas enligt artikel 50f inte är uppfyllda ska immaterialrättsmyndigheten underrätta innehavaren om bristen. Om bristen inte åtgärdas inom en tidsfrist som anges av immaterialrättsmyndigheten, ska immaterialrättsmyndigheten avvisa begäran om ändring.

4.   Offentliggörandet av registreringen av en ändring ska innefatta en återgivning av den ändrade EU-formgivningen.”

1.   Innehavaren av en registrerad EU-formgivning ska underrätta immaterialrättsmyndigheten om en ändring av innehavarens namn eller adress som inte föranleds av en överlåtelse eller ändring av innehavet av den registrerade EU-formgivningen.

2.   En enda begäran får göras om en ändring av namn eller adress avser två eller flera registreringar för samma innehavare.

3.   Om de krav för ändring av namn eller adress som anges i denna artikel och i de genomförandeakter som antas enligt artikel 50h inte är uppfyllda ska immaterialrättsmyndigheten underrätta innehavaren av den registrerade EU-formgivningen om denna brist. Om bristen inte åtgärdas inom en tidsperiod som ska fastställas av immaterialrättsmyndigheten ska immaterialrättsmyndigheten avvisa begäran.

4.   Punkterna 1, 2 och 3 ska även tillämpas på en ändring av det registrerade ombudets namn och adress.

5.   Immaterialrättsmyndigheten ska föra in de uppgifter som avses i artikel 72.3 a och b i registret.

6.   Punkterna 1–4 ska tillämpas på ansökningar om registrerade EU-formgivningar. Ändringen ska registreras i de handlingar som immaterialrättsmyndighetens håller över ansökningar om EU-formgivning.”

1.   Ett avstående från en registrerad EU-formgivning ska skriftligen meddelas immaterialrättsmyndigheten av rättighetshavaren. Det ska inte ha rättsverkan förrän det har införts i registret.

2.   Om en EU-formgivning vars offentliggörande har senarelagts avstås, ska den redan från början anses ha saknat den rättsverkan som anges i denna förordning.

3.   Ett avstående ska registreras endast med samtycke från innehavaren av en rätt som har införts i registret. Om en licens har registrerats, ska avståendet införas i registret endast om innehavaren av den registrerade EU-formgivningen visar att licenstagaren har underrättats om innehavarens avsikt att avstå Avståendet ska införas vid utgången av en tremånadersperiod från den dag då innehavaren visar immaterialrättsmyndigheten att licenstagaren har underrättats om avsikten att avstå, eller före utgången av denna period, så snart innehavaren visar att licenstagaren har gett sitt samtycke.

4.   Om talan enligt artikel 15 avseende rätten till en registrerad EU-formgivning har väckts inför en behörig domstol eller myndighet ska immaterialrättsmyndigheten inte införa avståendet i registret utan kärandens samtycke.

5.   Om de krav rörande avstående som anges i denna artikel och i de genomförandeakter som antagits enligt artikel 51a inte är uppfyllda ska immaterialrättsmyndigheten underrätta den rättighetshavare som meddelat avståendet om bristerna. Om bristerna inte åtgärdas inom en period som anges av immaterialrättsmyndigheten, ska immaterialrättsmyndigheten inte införa avståendet i registret.”

1.   Om immaterialrättsmyndigheten finner att en ansökan om ogiltigförklaring kan tas upp till prövning, ska immaterialrättsmyndigheten pröva om de ogiltighetsgrunder som avses i artikel 25 hindrar bibehållandet av den registrerade EU-formgivningen.

2.   Vid sin prövning av en ansökan om ogiltigförklaring ska immaterialrättsmyndigheten vid behov anmoda parterna att, inom en tidsfrist som immaterialrättsmyndigheten bestämmer, yttra sig över meddelanden från de andra parterna eller från immaterialrättsmyndigheten själv.

3.   Om innehavaren av den registrerade EU-formgivningen så begär ska den som ansöker om ogiltigförklaring och åberopar ett äldre EU-varumärke eller ett nationellt varumärke som ett särskiljande kännetecken i den mening som avses i artikel 25.1 e i denna förordning lägga fram bevis för verkligt bruk av varumärket i enlighet med artikel 64.2 och 64.3 i förordning (EU) 2017/1001 och de bestämmelser som antagits enligt artikel 53a i den här förordningen.

4.   En registrering av immaterialrättsmyndighetens beslut om en ansökan om ogiltigförklaring ska införas i registret när det beslutet vunnit laga kraft.

5.   Immaterialrättsmyndigheten får föreslå parterna att de ingår en förlikning.”

1.   Ett beslut av immaterialrättsmyndigheten som avses i artikel 102 a, b och c får överklagas.

2.   Artiklarna 66–72 i förordning (EU) 2017/1001 ska tillämpas på överklaganden som behandlas av överklagandenämnderna i enlighet med denna förordning, om inte annat föreskrivs i den här förordningen.”

1.   Immaterialrättsmyndighetens beslut ska innehålla beslutets grunder. Beslut får endast grunda sig på omständigheter eller bevis som parterna har haft tillfälle att yttra sig över. När muntliga förhandlingar hålls inför immaterialrättsmyndigheten, får beslutet meddelas muntligen. Beslutet ska senare delges parterna skriftligen.

2.   Alla beslut, meddelanden eller underrättelser från immaterialrättsmyndigheten ska ange immaterialrättsmyndighetens enhet eller avdelning, samt namnet eller namnen på den ansvariga tjänstemannen eller de ansvariga tjänstemännen. De ska antingen undertecknas av nämnda tjänsteman eller tjänstemän eller vara försedda med immaterialrättsmyndighetens tryckta eller stämplade sigill. Den verkställande direktören får fastställa att andra metoder för att identifiera immaterialrättsmyndighetens enhet eller avdelning och namnet på den ansvariga tjänstemannen eller de ansvariga tjänstemännen, eller en annan identifiering än ett sigill, får användas när beslut, meddelanden eller underrättelser överförs via annat tekniskt kommunikationsmedel.

3.   Beslut av immaterialrättsmyndigheten som kan överklagas ska åtföljas av ett skriftligt meddelande om att ett överklagande ska inges skriftligen till immaterialrättsmyndigheten inom två månader från dagen för underrättelse om beslutet i fråga. Sådana meddelanden ska även rikta parternas uppmärksamhet på bestämmelserna i artiklarna 66, 67, 68, 71 och 72 i förordning (EU) 2017/1001, som också är tillämpliga på överklaganden enligt den här förordningen enligt artikel 55.2 i den här förordningen. Parterna kan inte som grund för överklagandet åberopa den omständigheten att immaterialrättsmyndigheten underlåtit att informera om möjligheten att överklaga.”

1.   Om immaterialrättsmyndigheten anser det lämpligt, ska den hålla muntlig förhandling, antingen på eget initiativ eller på begäran av någon av parterna.

2.   Muntlig förhandling inför granskarna och avdelningen med ansvar för att föra registret ska inte vara offentlig.

3.   Muntlig förhandling, även meddelande av beslut, inför annulleringsenheten och överklagandenämnden ska vara offentlig, om inte den avdelning vid vilken förhandlingen äger rum beslutar annat i fall då offentlighet skulle kunna medföra allvarliga och oskäliga olägenheter, särskilt för någon av parterna.”

1.   Immaterialrättsmyndigheten ska på eget initiativ underrätta samtliga berörda om alla beslut och kallelser och andra underrättelser eller meddelanden från vilka en tidsfrist ska räknas, eller om vilka de berörda ska underrättas enligt andra bestämmelser i denna förordning eller i akter som antagits enligt denna förordning, eller om vilka underrättelse har beslutats av den verkställande direktören.

2.   Underrättelsen ska ske på elektronisk väg. Närmare bestämmelser om elektroniska medel ska fastställas av den verkställande direktören.

3.   Om immaterialrättsmyndigheten har konstaterat att underrättelsen är omöjlig att genomföra ska underrättelsen ske genom offentligt tillkännagivande. Den verkställande direktören ska bestämma hur det offentliga tillkännagivandet ska ske och bestämma början av den period på en månad efter vilken dokumentet ska anses ha delgetts.”

1.   Tidsfrister ska fastställas som hela år, månader, veckor eller dagar. Beräkningen ska börja dagen efter den dag då den relevanta händelsen inträffade. Tidsfristerna får inte vara kortare än en månad och inte längre än sex månader, om inte annat anges i denna förordning eller i akter som antas enligt denna förordning.

2.   Den verkställande direktören ska före början av varje kalenderår fastställa de dagar då immaterialrättsmyndigheten inte är öppen för mottagande av handlingar.

3.   Den verkställande direktören ska fastställa avbrottsperiodens varaktighet i fall av ett faktiskt avbrott i immaterialrättsmyndighetens anslutning till tillåtna elektroniska kommunikationsmedel.

4.   Om den normala kommunikationen från parterna i förfarandet till immaterialrättsmyndigheten, eller tvärtom, avbryts eller störs av exceptionella händelser, som en naturkatastrof eller en strejk, får den verkställande direktören fastställa att, för de parter i förfarandet som har sin bostad eller sitt säte i det geografiska område som berörs av de exceptionella händelserna, eller som har utsett ett ombud med driftställe i det området, alla tidsfrister som annars skulle löpa ut den dag eller efter den dag då en sådan händelse börjar ska förlängas till ett visst datum. När detta datum fastställs ska den verkställande direktören bedöma när den exceptionella händelsen upphör. Om händelsen berör immaterialrättsmyndighetens säte ska det av den verkställande direktörens fastställande framgå att det är tillämpligt på samtliga parter i förfarandet.”

1.   Immaterialrättsmyndigheten ska, på eget initiativ eller på begäran av en part, rätta till språkfel, skrivfel och uppenbara förbiseenden i sina beslut, fel vid registreringen av en EU-formgivning eller fel vid offentliggörandet av registreringen.

2.   När innehavaren begär en rättelse av fel som gjorts vid registreringen av en EU-formgivning eller offentliggörandet av registreringen ska artikel 50g gälla i tillämpliga delar.

3.   Rättelser av fel som gjorts vid registreringen av en EU-formgivning eller offentliggörandet av registreringen ska offentliggöras av immaterialrättsmyndigheten.

1.   Om immaterialrättsmyndigheten har fört in en uppgift i registret eller fattat ett beslut som är behäftat med ett uppenbart fel som kan tillskrivas immaterialrättsmyndigheten, ska den säkerställa att den införda uppgiften avförs eller att beslutet återkallas. Om det bara finns en part i ärendet och införandet eller handlingen påverkar denna parts rätt, ska avförande eller återkallelse ske även om felaktigheten inte var uppenbar för parten.

2.   Avförande eller återkallelse enligt punkt 1 ska, självmant eller på begäran av en av parterna i ärendet, beslutas av den avdelning som förde in uppgiften eller fattade beslutet. Avförandet av en uppgift från registret eller återkallelse av beslutet ska ske inom ett år från den dag då uppgiften infördes eller beslutet fattades, sedan parterna i ärendet och de eventuella innehavare av rätten till den aktuella EU-formgivningen som är införd i registret har hörts. Immaterialrättsmyndigheten ska föra protokoll över sådana avföranden eller återkallelser.

3.   Denna artikel påverkar inte parternas möjlighet att överklaga enligt artiklarna 55 och 55a eller möjligheten att rätta till fel och uppenbara förbiseenden enligt artikel 66g. Om ett överklagande har ingetts mot ett av immaterialrättsmyndigheten fattat beslut som är behäftat med ett fel förlorar överklagandeförfarandet sitt föremål om immaterialrättsmyndigheten återkallar sitt beslut enligt punkt 1 i den här artikeln. I det senare fallet ska avgiften för överklagande återbetalas till klaganden.”

1.   Den som ansöker om eller innehar en registrerad EU-formgivning eller varje annan part i ett förfarande vid immaterialrättsmyndigheten som inte har iakttagit en tidsfrist gentemot immaterialrättsmyndigheten, kan på begäran få till stånd en fortsatt behandling av ärendet, under förutsättning att den underlåtna åtgärd som tidsfristen avsåg har vidtagits när begäran görs. En begäran om fortsatt behandling får endast godtas om den lämnas in inom två månader från utgången av den tidsfrist som inte iakttagits. Begäran ska inte anses ha lämnats in förrän avgiften för fortsatt behandling har betalats.

2.   Fortsatt behandling får inte beviljas vid underlåtenhet att följa de tidsfrister som föreskrivs i

3.   Den avdelning som är behörig att fatta beslut om den underlåtna åtgärden ska fatta beslut om begäran om fortsatt behandling.

4.   Om immaterialrättsmyndigheten bifaller begäran om fortsatt behandling ska följderna av att tidsfristen inte iakttagits inte anses ha inträffat. Om ett beslut har fattats mellan utgången av den tidsfristen och en begäran om fortsatt behandling ska den avdelning som är behörig att fatta beslut om den underlåtna åtgärden ompröva beslutet och, om fullgörandet av den underlåtna åtgärden är tillräckligt i sig, fatta ett annat beslut. Om immaterialrättsmyndigheten efter omprövning fastställer att det ursprungliga beslutet inte behöver ändras ska det beslutet bekräftas skriftligen.

5.   Om immaterialrättsmyndigheten avvisar begäran om fortsatt behandling ska avgiften återbetalas.

1.   Förfarandet vid immaterialrättsmyndigheten ska avbrytas i följande fall:

I den utsträckning som ett dödsfall eller en bristande förmåga enligt första stycket a inte påverkar behörigheten för ett sådant ombud som utsetts enligt artikel 78, ska förfarandet avbrytas endast på begäran av ett sådant ombud.

2.   Förfarandet vid immaterialrättsmyndigheten får återupptas så snart identiteten på den person som är bemyndigad att fortsätta förfarandet har fastställts eller immaterialrättsmyndigheten har uttömt alla rimliga försök att fastställa en sådan persons identitet.”

1.   Den förlorande parten i förfaranden om ogiltigförklaring av en registrerad EU-formgivning eller överklagande ska bära de avgifter som betalats av den andra parten för ansökan om ogiltigförklaring och för överklaganden. Den förlorande parten ska även bära alla den andra partens kostnader som är nödvändiga för förfarandet, däribland kostnader för resor och uppehälle samt ersättning till ombud i den mening som avses i artikel 78.1, inom ramen för de maximibelopp som fastställs för varje kostnadskategori i de genomförandeakter som antagits enligt artikel 70a.

2.   Annulleringsenheten eller överklagandenämnden ska, om parterna förlorar på vissa punkter och vinner på andra eller om det är motiverat av rättviseskäl, fatta beslut om en annan fördelning av kostnaderna än den som fastställs i punkt 1.

3.   En part som avslutar ett förfarande genom att återkalla en ansökan om EU-formgivning, en ansökan om ogiltigförklaring eller ett överklagande, genom att inte förnya registreringen av EU-formgivningen eller genom att avstå från en registrerad EU-formgivning, ska bära den andra partens avgifter och kostnader enligt punkterna 1 och 2.

4.   Om frågan inte slutligt avgörs, ska kostnaderna fördelas efter vad annulleringsenheten eller överklagandenämnden finner skäligt.

5.   Om parterna inför annulleringsenheten eller överklagandenämnden kommer överens om en annan fördelning av kostnaderna än den som följer av punkterna 1–4, ska den berörda enheten beakta denna överenskommelse.

6.   Annulleringsenheten eller överklagandenämnden ska på eget initiativ fastställa det belopp som ska betalas i enlighet med punkterna 1–5 i denna artikel då de kostnader som ska betalas endast omfattar avgifter till immaterialrättsmyndigheten och kostnader för ombuden. I alla andra fall ska registratorn vid överklagandenämnden eller annulleringsenheten på begäran fastställa det belopp som ska betalas. Begäran får endast godtas under en period av två månader från det datum då det beslut för vilket begäran om fastställande av kostnaderna gjorts har vunnit laga kraft och ska åtföljas av en faktura och styrkande handlingar. När det gäller kostnader för ombuden enligt artikel 78.1 ska det räcka med en försäkran från ombudet att kostnaderna har uppkommit. För övriga kostnader ska det vara tillräckligt att de fastställs som rimliga.

Om beloppet fastställs enligt första stycket i denna punkt ska kostnaderna för ombuden utgå på den nivå som fastställs i den genomförandeakt som antagits enligt artikel 70a, oavsett om de verkligen har uppkommit.

7.   Beslut om fastställande av kostnader som antas i enlighet med punkt 6 ska innehålla de skäl som ligger till grund för beslutet och får omprövas av annulleringsenheten eller överklagandenämnden efter en begäran som ska lämnas in inom en månad från datumet för underrättelse om beslutet. Begäran ska inte anses ha lämnats in förrän avgiften för omprövning av kostnadsbeloppet har betalats. Annulleringsenheten eller överklagandenämnden, beroende på vad som är fallet, ska fatta beslut om begäran om omprövning av beslutet om fastställande av kostnader utan muntlig förhandling.”

1.   Immaterialrättsmyndigheten ska föra och hålla uppdaterat ett register över registrerade EU-formgivningar.

2.   Registret ska innehålla följande uppgifter om registreringar av EU-formgivningar:

3.   Registret ska även innehålla följande uppgifter, med angivelse av datum för införandet av uppgifterna:

4.   Den verkställande direktören får besluta att andra uppgifter än de som avses i punkterna 2 och 3 ska föras in i registret.

5.   Registret får föras i elektronisk form. Immaterialrättsmyndigheten ska samla in, organisera, offentliggöra och lagra de uppgifter som avses i punkterna 1, 2 och 3, inklusive eventuella personuppgifter, för de ändamål som anges i punkt 8. Immaterialrättsmyndigheten ska säkerställa att registret är lättillgängligt för allmän granskning.

6.   Innehavaren av en registrerad EU-formgivning ska meddelas om alla ändringar i registret.

7.   Immaterialrättsmyndigheten ska, om tillgången till registret inte är begränsad enligt artikel 74.5, på begäran och på elektronisk väg tillhandahålla bestyrkta eller obestyrkta utdrag ur registret.

8.   Behandling av data rörande de uppgifter som anges i punkterna 2 och 3, inklusive eventuella personuppgifter, ska ske i följande syften:

9.   Samtliga data, inklusive personuppgifter, rörande uppgifterna i punkterna 2 och 3 i denna artikel ska anses vara av allmänintresse och ska vara tillgängliga för tredje man, utom i den mån annat föreskrivs i artikel 50.2. Uppgifterna i registret ska bevaras tills vidare.”

1.   Utöver skyldigheten att föra ett register enligt artikel 72 ska immaterialrättsmyndigheten samla in och i en elektronisk databas lagra samtliga uppgifter som lämnas in av innehavare eller andra parter i förfaranden enligt denna förordning eller akter som antas enligt denna.

2.   Den elektroniska databasen får innehålla personuppgifter, utöver sådana som införs i registret enligt artikel 72, i den mån sådana data krävs enligt denna förordning eller akter som antas enligt denna. Insamlingen, lagringen och behandlingen av personuppgifter ska syfta till följande:

3.   Den verkställande direktören ska fastställa villkoren för tillgång till databasen och på vilket sätt dess innehåll, exklusive de personuppgifter som avses i punkt 2 i denna artikel men inklusive de uppgifter som förtecknas i artikel 72, får göras tillgängligt.

4.   Tillgången till de personuppgifter som avses i punkt 2 ska begränsas och sådana uppgifter får inte göras tillgängliga för allmänheten såvida inte den berörda parten har gett sitt uttryckliga samtycke.

5.   Alla uppgifter ska bevaras tills vidare. Den berörda parten får dock begära att personuppgifter tas bort från databasen när det har gått 18 månader från utgången av den registrerade EU-formgivningen eller avslutandet av det relevanta förfarandet mellan parter. Den berörda parten ska alltid ha rätt att få oriktiga eller felaktiga uppgifter rättade.

1.   Immaterialrättsmyndighetens beslut om registrerade EU-formgivningar ska tillgängliggöras online för allmänheten för information och konsultation. En part i de förfaranden som ledde till antagandet av beslutet får begära att personuppgifter i beslutet tas bort.

2.   Immaterialrättsmyndigheten får erbjuda tillgång online till domar vid nationella domstolar och EU-domstolar som rör dess uppgifter, i syfte att öka allmänhetens kunskap om immaterialrättsliga frågor och främja enhetlig praxis. Immaterialrättsmyndigheten ska respektera villkoren för det första offentliggörandet vad gäller personuppgifter.”

1.   Immaterialrättsmyndigheten ska regelbundet ge ut

De publikationer som avses i första stycket a och b får offentliggöras på elektronisk väg.

2.   Tidningen om EU-formgivningar ska offentliggöras på ett sätt och med en frekvens som fastställs av den verkställande direktören.

3.   Immaterialrättmyndighetens officiella tidning ska offentliggöras på immaterialrättsmyndighetens språk. Den verkställande direktören får dock besluta att vissa uppgifter ska offentliggöras i immaterialrättmyndighetens officiella tidning på unionens officiella språk.”

1.   Tillgången till handlingar om registrerade EU-formgivningar som begärts enligt artikel 74.3 ska gälla tekniska metoder för lagring av handlingarna. En sådan tillgång ska ske online. Den verkställande direktören ska fastställa på vilket sätt man ska få ta del av handlingar.

2.   Om begäran om tillgång till handlingarna avser en ansökan om en registrerad EU-formgivning eller en registrerad EU-formgivning vars offentliggörande i enlighet med artikel 50 har senarelagts, eller när sådan senareläggning gäller, har blivit föremål för ett avstående före eller vid utgången av den perioden, ska begäran innehålla bevis för att

3.   På begäran ska tillgång till handlingarna ges genom elektroniska kopior av registrerade dokument. Immaterialrättsmyndigheten ska även på begäran utfärda bestyrkta eller obestyrkta kopior av ansökan om en registrerad EU-formgivning på elektronisk väg.

1.   Immaterialrättsmyndigheten ska arkivera handlingarna från alla förfaranden som rör ansökningar om EU-formgivning eller registrerade EU-formgivningar. Den verkställande direktören ska bestämma i vilken form dessa handlingar ska arkiveras.

2.   Om handlingarna arkiveras i elektronisk form ska de elektroniska handlingarna eller backupkopiorna av dessa förvaras tills vidare. Originaldokument som lämnats in av parter i förfaranden och som ligger till grund för sådana elektroniska handlingar ska förstöras efter en viss tid, som ska fastställas av den verkställande direktören, efter det att de mottagits av immaterialrättsmyndigheten.

3.   Om och i den mån som handlingar eller delar av handlingar arkiveras i någon annan form än elektronisk, ska dokument eller bevis som utgör en del av sådana handlingar arkiveras i minst fem år från utgången av det år då

1.   Om inte annat föreskrivs i denna förordning eller i nationell lagstiftning, ska immaterialrättsmyndigheten samt domstolar eller andra behöriga myndigheter i medlemsstaterna på begäran biträda varandra genom att lämna uppgifter eller låta varandra ta del av innehållet i handlingar. Om immaterialrättsmyndigheten låter domstolar, åklagarmyndigheter eller centrala myndigheter för industriell äganderätt ta del av innehållet i handlingar, gäller inte begränsningarna i artikel 74.

2.   Immaterialrättsmyndigheten får inte ta ut avgifter för att meddela information från eller ge tillgång till handlingar.”

1.   Med förbehåll för punkt 2, är ingen skyldig att låta sig företrädas av annan inför immaterialrättsmyndigheten.

2.   Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 3 andra stycket i denna artikel ska en fysisk eller juridisk person som varken har sitt hemvist eller säte i EES eller där bedriver verklig och faktisk industriell eller kommersiell verksamhet vara företrädd inför immaterialrättsmyndigheten, i enlighet med artikel 78.1, i alla förfaranden som föreskrivs i denna förordning utom vid inlämning av en ansökan om en registrerad EU-formgivning.

3.   En fysisk eller juridisk person som har sitt hemvist eller säte i EES eller där bedriver verklig och faktisk industriell eller kommersiell verksamhet får inför immaterialrättsmyndigheten låta sig företrädas av en anställd.

En anställd hos en sådan juridisk person får även företräda andra juridiska personer som har ekonomisk anknytning till den förstnämnda juridiska personen, även om dessa andra juridiska personer varken har sitt hemvist eller säte i EES eller där bedriver verklig och faktisk industriell eller kommersiell verksamhet.

Anställda som företräder personer i den mening som avses i denna punkt ska, på begäran av immaterialrättsmyndigheten eller i tillämpliga fall av parten i förfarandena, förse immaterialrättsmyndigheten med en undertecknad fullmakt för införande i handlingarna.

4.   Om fler än en sökande eller fler än en tredje man agerar gemensamt ska ett gemensamt ombud utses.”

1.   Om inte annat anges i denna förordning ska unionens bestämmelser om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område tillämpas i mål som rör EU-formgivningar och ansökningar om registrerade EU-formgivningar samt i mål i samband med litispendens och konnexitet i fråga om EU-formgivningar och nationella formgivningar.

2.   Vad avser mål i fråga om talan och genkäromål som avses i artikel 81 i denna förordning

3.   Hänvisningar i denna förordning till förordning (EU) nr 1215/2012 ska när det är lämpligt inkludera avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Konungariket Danmark om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område, som ingicks den 19 oktober 2005.

1.   Om en EU-formgivning har bestridits vid en domstol för EU-formgivningar genom ett genkäromål om ogiltigförklaring

2.   En domstol för EU-formgivningar ska avvisa ett genkäromål om ogiltigförklaring av en registrerad EU-formgivning om ett beslut av immaterialrättsmyndigheten avseende samma sak på samma grunder och mellan samma parter redan har vunnit laga kraft.

3.   Om en domstol för EU-formgivningar har avgjort ett genkäromål om ogiltigförklaring av en registrerad EU-formgivning och avgörandet har vunnit laga kraft, ska en kopia av avgörandet översändas till immaterialrättsmyndigheten utan dröjsmål, antingen av domstolen eller av någon av parterna i målet. Immaterialrättsmyndigheten eller någon annan berörd part får begära upplysningar om ett sådant avgörande. Immaterialrättsmyndigheten ska föra in avgörandet i registret i enlighet med artikel 72.3 r.”

1.   Om en domstol för EU-formgivningar finner att svaranden har gjort intrång eller skapat fara för intrång i en EU-formgivning ska domstolen, om det inte föreligger särskilda skäl, förbjuda svaranden att fortsätta med de handlingar som innebär eller kan innebära intrång i EU-formgivningen. Den ska också, i enlighet med sin nationella rätt, vidta åtgärder som syftar till att säkerställa att detta förbud efterlevs.

2.   Domstolen för EU-formgivningar får också tillämpa åtgärder eller beslut som är tillgängliga enligt den tillämpliga lagstiftningen och som den anser lämpliga med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet.”

1.   I den medlemsstat vars domstolar är behöriga enligt artikel 79.1 ska de domstolar som skulle ha haft geografisk och materiell behörighet i talan i fråga om en nationell formgivningsrättighet i den staten ha behörighet i fråga om annan talan som rör EU-formgivningar än den som avses i artikel 81.

2.   Om enligt artikel 79.1 och punkt 1 i den här artikeln ingen domstol är behörig att avgöra en annan talan i fråga om EU-formgivningar än sådan som avses i artikel 81, får denna talan väckas vid domstol i den medlemsstat där immaterialrättsmyndigheten har sitt säte.”

1.   All information som ska offentliggöras i enlighet med denna förordning eller en akt som antagits i enlighet med den, ska offentliggöras på unionens alla officiella språk.

2.   Alla uppgifter i registret ska införas på alla unionens officiella språk.

3.   Vid bristande överensstämmelse ska texten på det av immaterialrättsmyndighetens språk på vilket ansökan om den registrerade EU-formgivningen har ingetts gälla. Om ansökan har ingetts på ett av unionens officiella språk som inte är ett av immaterialrättsmyndighetens språk ska texten på det andra språk som den sökande har angett vara gälla.”

1.   Utöver sina befogenheter enligt förordning (EU) 2017/1001 ska avdelningen med ansvar för att föra registret ansvara för att fatta beslut om uppgifter i registret enligt den här förordningen och andra beslut som krävs enligt den här förordningen som inte omfattas av granskarnas eller annulleringsenhetens behörighet.

2.   Avdelningen med ansvar för att föra registret ska också ansvara för att föra förteckningen över auktoriserade ombud i formskyddsfrågor.”

Artikel -106aa

Avgifter och förfallodag

Artikel -106ab

Betalning av avgifter

Artikel -106ac

Dag som ska anses vara betalningsdagen

Den verkställande direktören ska fastställa det datum då betalningar ska anses ha gjorts.

Artikel -106ad

Otillräckliga betalningar och återbetalning av överskottsbetalningar

1.   Om immaterialrättsmyndigheten när den utför en granskning av en internationell registrering finner att den formgivning för vilken skydd söks inte överensstämmer med definitionen i artikel 3.1 i denna förordning, att formgivningen strider mot allmän ordning eller allmän moral eller att formgivningen innebär en felaktig användning av några av de symboler som förtecknas i artikel 6ter i Pariskonventionen, eller av märken, emblem och vapen som inte omfattas av artikel 6ter i den konventionen och som är av särskilt allmänt intresse i en medlemsstat, ska den skicka en underrättelse om avslag till den internationella byrån senast sex månader efter dagen för offentliggörandet av den internationella registreringen, med angivande av grunderna för avslag i enlighet med artikel 12.2 i Genèveakten.

2.   Om innehavaren av den internationella registreringen är skyldig att låta sig företrädas inför immaterialrättsmyndigheten enligt artikel 77.2, ska underrättelsen enligt punkt 1 i den här artikeln innehålla en hänvisning till innehavarens skyldighet att utse ett ombud enligt artikel 78.1.

3.   Immaterialrättsmyndigheten ska föreskriva en tidsfrist inom vilken innehavaren av en internationell registrering får avstå från den internationella registreringen med avseende på unionen, begränsa den internationella registreringen med avseende på unionen till en eller vissa av de industriella formgivningarna eller inkomma med synpunkter, och ska om så är lämpligt utse ett ombud. Perioden ska börja den dag som immaterialrättsmyndigheten utfärdar underrättelsen om avslag.

4.   Om innehavaren inte utser ett ombud inom den period som avses i punkt 3 ska immaterialrättsmyndigheten avslå verkan för den internationella registreringen.

5.   Om innehavaren inkommer med synpunkter som uppfyller immaterialrättsmyndighetens krav inom den föreskrivna perioden, ska immaterialrättsmyndigheten återkalla sitt avslag och anmäla detta till den internationella byrån i enlighet med artikel 12.4 i Genèveakten. Om innehavaren, enligt artikel 12.2 i Genèveakten, inte inom den föreskrivna perioden inkommer med synpunkter som uppfyller immaterialrättsmyndighetens krav, ska immaterialrättsmyndigheten bekräfta beslutet att vägra skydd av den internationella registreringen. Detta beslut ska kunna överklagas i enlighet med artiklarna 66–72 i förordning (EU) 2017/1001 jämförd med artikel 55.2 i den här förordningen.

6.   Om innehavaren avstår från den internationella registreringen eller begränsar den internationella registreringen till en eller vissa av de industriella formgivningarna med avseende på unionen ska innehavaren informera den internationella byrån genom ett registrationsförfarande i enlighet med artikel 16.1 iv och v i Genèveakten.”

1.   Kommissionen ska biträdas av den kommitté för genomförandebestämmelser som inrättas genom förordning (EU) 2017/1001. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2.   När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.”

1.   Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.   Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 47b, 53a, 55a, 64a, 65a, 66a, 66d, 66f, 66i, 67c, 78a och -106a ges till kommissionen tills vidare från och med den 8 december 2024.

3.   Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 47b, 53a, 55a, 64a, 65a, 66a, 66d, 66f, 66i, 67c, 78a och -106a får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.   Innan kommissionen antar en delegerad akt, ska den samråda med experter, inbegripet experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning.

5.   Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6.   En delegerad akt som antas enligt artiklarna 47b, 53a, 55a, 64a, 65a, 66a, 66d, 66f, 66i, 67c, 78a eller -106a ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.”

1.   Senast den 1 januari 2030, och därefter vart femte år, ska kommissionen utvärdera genomförandet av denna förordning.

2.   Kommissionen ska översända utvärderingsrapporten och de slutsatser den dragit på grundval av denna om denna till Europaparlamentet, rådet och styrelsen. Resultaten av utvärderingen ska offentliggöras.”