Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/3005 av den 27 november 2024 om transparens och integritet i betygsättningsverksamhet avseende miljö, samhällsansvar och bolagsstyrning (ESG-betyg), och om ändring av förordningarna (EU) 2019/2088 och (EU) 2023/2859 (Text av betydelse för EES)

(1)

Den 25 september 2015 antog FN:s generalförsamling en ny ram för global hållbar utveckling, Agenda 2030 för hållbar utveckling (Agenda 2030), vars kärna utgörs av målen för hållbar utveckling. I kommissionens meddelande av den 22 november 2016 med titeln Nästa steg för en hållbar europeisk framtid: EU-åtgärder för hållbarhet kopplas målen för hållbar utveckling till unionens politik för att säkerställa att unionens samtliga åtgärder och politiska initiativ, såväl inom unionen som globalt, redan från början integrerar målen för hållbar utveckling. I Europeiska rådets slutsatser av den 22 och 23 juni 2017 bekräftades unionens och medlemsstaternas engagemang för att genomföra Agenda 2030 på ett fullständigt, samstämmigt, omfattande, integrerat och effektivt sätt och i nära samarbete med sina partner och andra intressenter. Principerna för ansvarsfulla investeringar, som stöds av FN, har vid tidpunkten för antagandet av denna förordning dessutom fler än 5 300 undertecknare som representerar förvaltade tillgångar på över 120 biljoner EUR. Den 11 december 2019 offentliggjorde kommissionen sitt meddelande med titeln Den europeiska gröna given (den europeiska gröna given). Den 30 juni 2021 antogs den europeiska klimatlagen som Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119 (3), genom vilken det mål som anges i den europeiska gröna given om att unionens ekonomi och samhälle ska bli klimatneutrala senast 2050 införs i unionsrätten.

(2)

Övergången till en hållbar ekonomi är avgörande för att säkerställa en långsiktig konkurrenskraft och hållbarhet för unionens ekonomi samt livskvaliteten för unionens medborgare och för att hålla den globala uppvärmningen väl under tröskelvärdet på 1,5 oC. Hållbar utveckling har länge stått i centrum för unionens politik och dess sociala och miljömässiga dimension erkänns både i fördraget om Europeiska unionen och i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).

(3)

För att uppnå målen för hållbar utveckling i unionen måste kapitalflöden slussas mot hållbara investeringar. Det är nödvändigt att dra full nytta av den inre marknadens potential för att uppnå dessa mål. I detta sammanhang är det av avgörande betydelse att undanröja hinder för en effektiv rörlighet för kapital mot hållbara investeringar på den inre marknaden, att förhindra att hinder för sådana investeringar uppkommer samt att fastställa regler och standarder för att, å ena sidan, uppmuntra hållbar finansiering och, å andra sidan, avskräcka från investeringar som kan inverka negativt på uppnåendet av målen för hållbar utveckling.

(4)

Unionens strategi för hållbar tillväxt för alla är förankrad i de 20 principerna i den europeiska pelaren för sociala rättigheter, som fastställs i kommissionens meddelande av den 26 april 2017 med titeln En europeisk pelare för sociala rättigheter, som syftar till att säkerställa en rättvis övergång mot en sådan tillväxt och att säkerställa en politik som inte lämnar någon utanför. I unionens sociallagstiftning, däribland jämlikhetsunionens strategier, fastställs dessutom standarder på de områden som rör arbetsrätt, jämlikhet, tillgänglighet, hälsa och säkerhet på arbetsplatsen samt antidiskriminering.

(5)

Finansmarknaderna spelar en avgörande roll när det gäller att slussa kapital till investeringar som är nödvändiga för att uppnå unionens klimat- och miljömål. I sitt meddelande av den 8 mars 2018 offentliggjorde kommissionen sin handlingsplan för finansiering av hållbar tillväxt, i vilken dess strategi för hållbar finansiering inleds. Målen med denna handlingsplan är att integrera hållbarhetsfaktorer i riskhanteringen och styra kapitalflöden till hållbara investeringar, för att uppnå en hållbar och inkluderande tillväxt.

(6)

Som en del av handlingsplanen för finansiering av hållbar tillväxt beställde kommissionen 2021 en studie med titeln Study on Sustainability-Related Ratings, Data and Research för att granska utvecklingen av marknaden för hållbarhetsrelaterade produkter och tjänster, identifiera de viktigaste marknadsaktörerna och belysa möjliga brister. Denna studie innehöll en inventering och klassificering av marknadsaktörer och de hållbarhetsprodukter och -tjänster som är tillgängliga på marknaden samt en analys av marknadsaktörers användning av hållbarhetsprodukter och -tjänster och hur de uppfattar deras kvalitet. I studien betonades förekomsten av intressekonflikter, bristen på transparens och exakthet när det gäller metoderna för betygsättning avseende miljö, samhällsansvar och bolagsstyrning (ESG-betyg) och bristen på tydlighet när det gäller terminologin och den verksamhet som bedrivs av leverantörer av ESG-betyg.

(7)

Inom ramen för den europeiska gröna given lade kommissionen fram en uppdaterad strategi för hållbar finansiering som antogs i dess meddelande av den 6 juli 2021 med titeln Strategi för att finansiera omställningen till en hållbar ekonomi.

(8)

Som uppföljning tillkännagav kommissionen i den strategin ett offentligt samråd om ESG-betyg som skulle utgöra underlag för en konsekvensbedömning. Vid det offentliga samråd som ägde rum 2022 bekräftade berörda parter farhågorna när det gäller bristen på transparens i metoderna och målen för ESG-betyg och bristen på tydlighet när det gäller ESG-betygsättningsverksamheten. Eftersom förtroende är centralt för finansmarknadernas funktion bör denna brist på transparens och tillförlitlighet när det gäller ESG-betygen snarast åtgärdas.

(9)

På internationell nivå lade Internationella organisationen för värdepapperstillsyn (Iosco) fram en rapport i november 2021 som innehåller en samling rekommendationer angående leverantörer av ESG-betyg och ESG-dataprodukter. Kommissionen och Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) (Esma), som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 (4), bör överväga tillämpningen av dessa rekommendationer från Iosco vid bedömningen av huruvida en tredjelandsjurisdiktion eller leverantör av ESG-betyg uppfyller kraven i denna förordning med avseende på likvärdighet, godkännande eller erkännande.

(10)

ESG-betyg spelar en viktig roll på de globala kapitalmarknaderna, eftersom investerare, låntagare och emittenter använder ESG-betyg i allt högre utsträckning som en del i processen för att fatta välgrundade beslut angående hållbara investeringar och finansiering. Kreditinstitut, värdepappersföretag, försäkringsföretag, livförsäkringsföretag och återförsäkringsföretag, bland andra, använder ofta ESG-betyg som en referens för hållbarhetsprestanda eller hållbarhetsrisker och hållbarhetsmöjligheter som är kopplade till deras investeringsverksamhet. ESG-betyg har följaktligen en betydande påverkan på marknadens funktion och investerares och konsumenters tillit och förtroende. För att säkerställa att ESG-betyg som används i unionen är oberoende, jämförbara när detta är möjligt, opartiska, systematiska och av tillfredsställande kvalitet är det viktigt att ESG-betygsättningsverksamheten bedrivs i enlighet med principerna för integritet, transparens, ansvar och god förvaltning, och samtidigt bidrar till unionens agenda för hållbar finansiering. Att förbättra ESG-betygens jämförbarhet och tillförlitlighet skulle öka denna snabbt växande marknads effektivitet, och därmed underlätta framstegen mot målen för den europeiska gröna given.

(11)

ESG-betyg möjliggör att unionens marknad för hållbar finansiering fungerar genom att tillhandahålla viktig information för investerare och finansinstitut för deras investeringsstrategier, riskhantering och upplysningsskyldigheter. Det är därför nödvändigt att säkerställa att ESG-betyg ger användarna av ESG-betyg väsentlig beslutsrelevant information, och att användare av ESG-betyg bättre förstår deras syfte och vilka specifika frågor och mått som dessa betyg bedömer.

(12)

Det är nödvändigt att beakta de olika affärsmodellerna på marknaden för ESG-betyg. En första affärsmodell är modellen där användarna av ESG-betyg betalar och huvudsakligen är investerare som köper ESG-betyg i syfte att fatta investeringsbeslut. En andra affärsmodell är modellen där emittenten betalar och företag köper ESG-betyg i syfte att bedöma risker och möjligheter inom deras verksamhet. För att säkerställa större tillförlitlighet i de ESG-betyg som tillhandahålls i unionen bör betygsatta poster eller, när det gäller ett finansiellt instrument eller en finansiell produkt, emittenter av en betygsatt post ha möjlighet att kontrollera de uppgifter som används av en leverantör av ESG-betyg och att belysa eventuella sakfel i det dataset som använts som skulle kunna påverka kvaliteten på framtida betyg. För detta ändamål bör en betygsatt post eller en emittent av en betygsatt post på begäran kunna få tillgång till det dataset som använts för att utfärda ESG-betyget. Möjligheten att kontrollera det datasetet bör vara ett rent faktakontrollverktyg och betygsatta poster eller emittenter av betygsatta poster bör under inga omständigheter på något sätt kunna påverka betygsättningsmetoderna eller betygsättningsresultaten. Kravet på att en leverantör av ESG-betyg underrätter den betygsatta posten eller emittenten av en betygsatt post före utfärdandet av ESG-betyget bör endast gälla före det första utfärdandet av betyget och inte på efterföljande uppdateringar. Detta krav utgör ett sätt att informera den betygsatta posten eller emittenten av en betygsatt post som kommer att betygsättas av leverantören av ESG-betyg.

(13)

Medlemsstaterna varken reglerar eller utövar tillsyn över den verksamhet som bedrivs av leverantörer av ESG-betyg eller villkoren för tillhandahållande av ESG-betyg. Med tanke på de befintliga skillnaderna, bristen på transparens och avsaknaden av gemensamma regler, är det sannolikt att medlemsstaterna skulle anta olika åtgärder och strategier, vilket skulle försvåra uppnåendet av målen för hållbar utveckling och den europeiska gröna given. Dessa olika åtgärder och strategier skulle ha en direkt negativ inverkan på, och skapa hinder för, den inre marknadens funktion och skulle skada marknaden för ESG-betyg. Leverantörer som utfärdar ESG-betyg som ska användas av finansinstitut och företag i unionen skulle omfattas av olika regler i olika medlemsstater. Varierande standarder och marknadspraxis skulle göra det svårt att få klarhet över hur ESG-betyg tas fram och att kunna jämföra dem, vilket skulle leda till ojämna marknadsvillkor för användare av ESG-betyg. Detta skulle skapa ytterligare hinder på den inre marknaden och riskera att snedvrida investeringsbeslut.

(14)

Denna förordning kompletterar befintliga unionsrättsakter inom området för hållbar finansiering och syftar till att underlätta informationsutbytet så att bättre investeringsbeslut kan fattas.

(15)

För att på lämpligt sätt definiera det territoriella tillämpningsområdet bör denna förordning baseras på begreppet verksamhet i unionen, med åtskillnad mellan, å ena sidan, fall där leverantörer av ESG-betyg är etablerade i unionen eller, å andra sidan, fall där leverantörer av ESG-betyg är etablerade utanför unionen. I det första fallet bör leverantörer av ESG-betyg som är etablerade i unionen anses vara verksamma i unionen när de utfärdar och offentliggör sina ESG-betyg på sin webbplats eller på annat sätt, eller när de utfärdar och distribuerar sina ESG-betyg genom abonnemang eller andra avtalsförhållanden med reglerade finansiella företag i unionen, med företag som omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU (5), med företag som omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG (6), särskilt när det gäller emittenter från tredjeland vars värdepapper är upptagna till handel på reglerade marknader i unionen, eller med unionens institutioner, organ och byråer eller medlemsstaternas offentliga myndigheter. I det andra fallet bör leverantörer av ESG-betyg som är etablerade utanför unionen endast anses vara verksamma i unionen när de utfärdar och distribuerar sina ESG-betyg genom abonnemang eller andra avtalsförhållanden till samma enheter som för leverantörer av ESG-betyg som är etablerade i unionen.

(16)

Denna förordning är utformad för att reglera utfärdandet, distributionen och, i förekommande fall, offentliggörandet av ESG-betyg, utan avsikt att reglera deras användning. Med hänsyn till att denna förordnings territoriella tillämpningsområde är kopplat till begreppet verksamhet i unionen bör användare av ESG-betyg samarbeta med leverantörer av ESG-betyg som är auktoriserade eller registrerade enligt denna förordning. I ett begränsat antal fall bör dock en användare av ESG-betyg i unionen kunna välja att samarbeta med en leverantör av ESG-betyg som är etablerad utanför unionen och som inte är auktoriserad eller erkänd enligt denna förordning. Sådana fall bör strikt följa särskilda villkor för att undvika varje risk för kringgående av kraven i denna förordning.

(17)

För att på ett adekvat sätt definiera de produkter som omfattas av denna förordning bör definitionen av ESG-betyg begränsas till utlåtanden eller poäng, eller en kombination av dessa, som baseras på både en vedertagen metod och ett definierat rangordningssystem såsom betygskategorier. Till exempel bör en klassificering av en post i en kategori eller skala som är antingen positiv eller negativ, på basis av en vedertagen metod med avseende på miljömässiga faktorer, faktorer som rör sociala förhållanden och mänskliga rättigheter, eller faktorer som rör bolagsstyrning, eller med avseende på exponering för risker, betraktas som ett rangordningssystem enligt denna förordning.

(18)

Denna förordning bör inte tillämpas på offentliggörandet eller distributionen av uppgifter om miljömässiga faktorer, faktorer som rör sociala förhållanden och mänskliga rättigheter samt faktorer som rör bolagsstyrning som inte leder fram till utvecklingen av ett ESG-betyg. Dessutom bör denna förordning inte tillämpas på produkter eller tjänster som inbegriper en del av ett ESG-betyg, inbegripet investeringsanalys i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU (7). Externa granskningar av europeiska gröna obligationer, som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/2631 (8), och externa granskningar och andrapartsyttranden om obligationer som marknadsförs som miljömässigt hållbara, hållbarhetsrelaterade obligationer samt obligationer, lån och andra typer av skuldinstrument som marknadsförs som hållbara bör inte heller omfattas av den här förordningen i den mån sådana externa granskningar och andrapartsyttranden inte innehåller ESG-betyg som utfärdats av den externa granskaren eller leverantören av andrapartsyttrandet. Externa granskningar omfattar granskningar av upplysningslämnande före emissionen, såsom faktablad för europeiska gröna obligationer eller finansieringsramar som marknadsförs som hållbara, samt granskningar av upplysningslämnande efter emissionen, såsom de årliga allokeringsrapporterna för europeiska gröna obligationer, och konsekvensrapporter avseende europeiska gröna obligationer. Dessutom bör den här förordningen inte tillämpas på betyg som enbart tagits fram för ackrediterings- eller certifieringsprocesser, eftersom sådana betyg inte är inriktade på investeringsanalys, finansiell analys, beslutsfattande om investeringar eller finansiellt beslutsfattande. Slutligen bör den här förordningen inte tillämpas på ESG-märkningsverksamhet förutsatt att de märkningar som tilldelats enheter, finansiella instrument eller produkter inte inbegriper utlämnande av ett ESG-betyg.

(19)

Denna förordning bör dessutom inte gälla för betyg som utfärdas av medlemmar i Europeiska centralbankssystemet (ECBS) när sådana betyg inte offentliggörs eller distribueras för kommersiella ändamål. Denna begränsning på tillämpningsområde syftar till att säkerställa att denna förordning inte oavsiktligt påverkar ECBS åtgärder i syfte att ta hänsyn till klimataspekter eller andra faktorer som rör miljö, samhällsansvar och bolagsstyrning i ECBS ramverk för penningpolitiska säkerheter när ECBS strävar efter att uppnå det primära målet att upprätthålla prisstabilitet och, utan att åsidosätta detta mål, stödja den allmänna ekonomiska politiken i unionen.

(20)

Om ett företag eller finansinstitut lämnar upplysningar om sina egna konsekvenser, risker och möjligheter när det gäller hållbarhet eller om sin värdekedja, bör sådan information inte betraktas som ett ESG-betyg enligt denna förordning.

(21)

Denna förordning bör inte gälla för privata ESG-betyg som utfärdas på enskild begäran och uteslutande ges till den person som beställt dem och som inte är avsedda för offentliggörande eller distribution till abonnenter eller andra användare. Denna förordning bör inte heller gälla för ESG-betyg som utfärdas av reglerade finansiella företag i unionen och som uteslutande används för interna ändamål eller för att tillhandahålla interna eller koncerninterna finansiella tjänster och produkter.

(22)

För att ytterligare förbättra den inre marknadens funktion och nivån på investerarskyddet är det viktigt att säkerställa tillräcklig och konsekvent transparens i fråga om ESG-betyg som utfärdas av reglerade finansiella företag i unionen och ingår i deras finansiella produkter eller tjänster, när sådana betyg lämnas ut och därför är synliga för tredje part. Investerare bör få tillräcklig information om de metoder som ligger till grund för ESG-betygen, vilket bör redovisas i marknadsföringsmaterialet. Därför bör denna förordning också komplettera de upplysningsskyldigheter avseende marknadsföringsmaterial som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088 (9). Samma information bör också krävas från alla andra reglerade finansiella företag i unionen som lämnar ut ett ESG-betyg som har utfärdats av det reglerade finansiella företaget till en tredje part som en del av sitt marknadsföringsmaterial, utom när det omfattas av förordning (EU) 2019/2088. Investerare bör via en länk till upplysningarna på webbplatsen av det reglerade finansiella företaget i unionen få samma information som den som krävs från en leverantör av ESG-betyg enligt punkt 1 i bilaga III till den här förordningen, samtidigt som hänsyn tas till innehållet i den information som redan lämnats av finansmarknadsaktörer och finansiella rådgivare enligt förordning (EU) 2019/2088. Andra reglerade finansiella företag i unionen bör lämna samma upplysningar, med beaktande av de olika typerna av finansiella produkter, deras egenskaper och skillnaderna mellan dem samt behovet av att undvika överlappning med information som redan offentliggjorts enligt andra tillämpliga regulatoriska krav. I allmänhet bör överlappning av tillämpliga upplysningskrav undvikas. I samma syfte bör reglerade finansiella företag i unionen som utfärdar ESG-betyg och införlivar dessa betyg i de finansiella produkter eller tjänster som de erbjuder tredje part undantas från den här förordningens tillämpningsområde.

(23)

Ideella organisationer som utfärdar ESG-betyg för icke-kommersiella ändamål och som gör dessa betyg tillgängliga kostnadsfritt bör inte anses omfattas av denna förordnings tillämpningsområde. De bör dock sträva efter att i tillämpliga fall integrera de transparenskrav som fastställs i denna förordning. Om ideella organisationer tar betalt av betygsatta poster eller emittenter av betygsatta poster för att rapportera deras uppgifter eller ge dem betyg via sin plattform, eller om de tar betalt av användare av ESG-betyg för tillgång till information om ESG-betyg, bör de omfattas av kraven i denna förordning.

(24)

Fysiska personer, inbegripet akademiker och journalister, som offentliggör och distribuerar ESG-betyg för icke-kommersiella ändamål bör inte omfattas av denna förordning.

(25)

För att bedöma företagens ESG-profil, och som en del av deras hållbara investerings- och finansieringsbeslutsprocesser, förlitar sig bland annat kreditinstitut, värdepappersföretag, försäkringsföretag och återförsäkringsföretag både på externa ESG-betyg och på externa ESG-dataprodukter. Finansinstitut bör bära ansvaret vid anklagelser om grönmålning avseende deras finansiella produkter, medan distribution av ESG-information om enheter eller finansiella produkter, som bygger på äganderättsligt skyddade eller vedertagna metoder, som bland annat omfattar dataset om utsläpp och uppgifter om ESG-kontroverser, inte bör omfattas av denna förordning. Kommissionen bör genomföra en översyn av denna förordning för att bedöma om det identifierade tillämpningsområdet är tillräckligt för att säkerställa investerares och konsumenters förtroende för de finansiella produkternas och tjänsternas hållbarhetsprestanda. Kommissionen bör vid behov planera att bredda den uppsättning ESG-dataprodukter och leverantörer av ESG-dataprodukter som omfattas av denna förordning.

(26)

Det är viktigt att fastställa regler som säkerställer att ESG-betyg som tillhandahålls av i unionen auktoriserade leverantörer av ESG-betyg är av tillfredsställande kvalitet, omfattas av lämpliga krav, som beaktar förekomsten av olika affärsmodeller, och säkerställer marknadens integritet. Dessa regler skulle gälla både för övergripande ESG-betyg som täcker faktorer som rör miljö, samhällsansvar och bolagsstyrning och för betyg som enbart bedömer en enskild faktor avseende miljö, samhällsansvar eller bolagsstyrning, eller en delkomponent av en sådan faktor. Separata betyg avseende miljö (E), samhällsansvar (S) och bolagsstyrning (G) bör tillhandahållas snarare än ett enda ESG-betyg som utgör en aggregering av E-, S- och G-faktorerna. Om leverantörer av ESG-betyg beslutar att tillhandahålla aggregerade betyg bör de redovisa det betyg och den vikt som tilldelas varje E-, S- och G-kategori och bör presentera den informationen på ett sätt som säkerställer att var och en av dessa kategorier kan jämföras med de övriga.

(27)

Eftersom ESG-betyg från leverantörer som är etablerade utanför unionen används, och för att säkerställa marknadens integritet, investerarskydd och korrekt kontroll av efterlevnaden av denna förordning, är det nödvändigt att införa krav avseende vilka leverantörer av ESG-betyg som är etablerade utanför unionen som får erbjuda sina tjänster i unionen. För leverantörer av ESG-betyg som är etablerade utanför unionen föreslås därför tre möjliga ordningar: likvärdighet, godkännande och erkännande. Som en regel bör tillsyn och reglering i ett tredjeland vara likvärdig unionens tillsyn och reglering av ESG-betyg. ESG-betyg från leverantörer som är etablerade utanför unionen och auktoriserade eller registrerade som sådana i ett tredjeland bör därför endast erbjudas i unionen om kommissionen har fattat ett positivt beslut om att ordningen i tredjelandet är likvärdig. För att undvika eventuella negativa effekter till följd av att en leverantör av ESG-betyg som är etablerad utanför unionen abrupt upphör med att erbjuda ESG-betyg i unionen är det dock nödvändigt att föreskriva vissa andra ordningar, nämligen för godkännande och erkännande. En leverantör av ESG-betyg som ingår i en koncern bör kunna använda ordningen för godkännande för de ESG-betyg som tas fram utanför unionen. För att göra detta bör den, inom koncernstrukturen, etablera en auktoriserad leverantör av ESG-betyg i unionen. Denna auktoriserade leverantör av ESG-betyg bör säkerställa att utfärdandet och distributionen av godkända ESG-betyg uppfyller krav som är minst lika stränga som kraven i denna förordning. Dessutom bör den leverantör av ESG-betyg som är etablerad i unionen ha den sakkunskap som krävs för att effektivt övervaka utfärdandet och distributionen av ESG-betyg som levereras av den leverantör som är etablerad utanför unionen och det bör finnas objektiva skäl till varför de godkända betygen utfärdas av en leverantör som är etablerad utanför unionen. Kravet på att visa överensstämmelse med denna förordning bör inte tillämpas för varje enskilt godkänt ESG-betyg, utan i stället för de övergripande metoder och förfaranden som tillämpas av leverantören av ESG-betyg. Leverantörer av ESG-betyg kategoriseras som små företag eller små koncerner enligt kriterierna i direktiv 2013/34/EU (små leverantörer av ESG-betyg) bör i sin tur kunna dra nytta av erkännandeordningen. Om en leverantör av ESG-betyg som är etablerad utanför unionen är föremål för tillsyn i ett tredjeland bör lämpliga samarbetsarrangemang inrättas för att säkerställa ett effektivt informationsutbyte med den relevanta behöriga myndigheten i tredjelandet.

(28)

Begreppet etablering omfattar all faktisk och effektiv verksamhet som utövas genom stabila arrangemang. Vid fastställandet av huruvida en enhet som är baserad utanför unionen har ett etableringsställe i en medlemsstat är det relevant att beakta graden av stabilitet i dessa arrangemang, det faktiska utövandet av verksamhet i unionen och den specifika karaktären hos den ekonomiska verksamhet och de tjänster som tillhandahålls.

(29)

Unionen är en av de viktigaste marknaderna för ESG-betyg. Det är också en av de första jurisdiktionerna som reglerar transparens och integritet i ESG-betyg. Kommissionen bör fortsätta sitt samarbete med internationella organ för att främja samstämmighet mellan reglerna för leverantörer av ESG-betyg.

(30)

För att skapa en hög grad av förtroende för den inre marknaden hos investerare och konsumenter bör leverantörer av ESG-betyg som tillhandahåller ESG-betyg inom unionen vara skyldiga att bli föremål för auktorisation. Det är därför nödvändigt att fastställa harmoniserade villkor för sådan auktorisering och förfarandet för att bevilja eller inte bevilja och för att tillfälligt upphäva eller återkalla sådan auktorisering. Auktoriserade leverantörer av ESG-betyg bör utan onödigt dröjsmål underrätta Esma om varje väsentlig ändring av villkoren för den ursprungliga auktorisationen. Väsentliga ändringar inbegriper varje öppnande eller stängning av en filial inom unionen. För att skapa större klarhet för leverantörer av ESG-betyg bör Esma specificera vad som utgör en väsentlig ändring genom att utfärda riktlinjer för detta.

(31)

För att säkerställa en hög grad av informationsspridning till investerare och andra användare av ESG-betyg bör information om ESG-betyg och leverantörer av ESG-betyg göras tillgänglig i den europeiska gemensamma åtkomstpunkten (Esap) som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/2859 (10).

(32)

För att säkerställa ESG-betygs kvalitet och tillförlitlighet bör leverantörer av ESG-betyg använda betygsättningsmetoder som är noggranna, systematiska, oberoende, och kan motiveras och som tillämpas kontinuerligt och på ett transparent sätt. Leverantörer av ESG-betyg bör uppmuntras att ta itu med båda aspekterna av principen om dubbel väsentlighet. Leverantörer av ESG-betyg bör se över ESG-betygsättningsmetoderna fortlöpande och åtminstone en gång per år och därvid ta hänsyn till unionens och internationell utveckling som påverkar E-, S- eller G-faktorerna. Det är dock viktigt att överlåta åt leverantörerna av ESG-betyg att själva fastställa sina egna metoder i enlighet med dessa principer.

(33)

Leverantörer av ESG-betyg bör offentliggöra upplysningar om de metoder, modeller och grundläggande antaganden som de använder i sin ESG-betygsättningsverksamhet och för var och en av sina ESG-betygsättningsprodukter. Med hänsyn till hur investerare använder ESG-betyg bör betygsättningsprodukter tydligt ange vilken dimension av den dubbla väsentlighetsprincipen som betygsättningen är inriktad på, det vill säga om den avser både den väsentliga finansiella risk som den betygsatta posten eller emittenten av den betygsatta posten är exponerad för och den betygsatta postens eller emittenten av den betygsatta postens väsentliga inverkan på miljön och samhället i allmänhet eller om den bara är inriktad på en av dessa dimensioner. Leverantörer av ESG-betyg bör även tydligt ange om betygsättningen är inriktad på andra dimensioner. Av samma skäl bör leverantörer av ESG-betyg lämna mer detaljerad information om metoder, modeller och grundläggande antaganden till användare av ESG-betyg. Denna information bör göra det möjligt för användare av ESG-betyg att utföra egen due diligence-granskning när de bedömer huruvida de ska förlita sig på dessa ESG-betyg. Offentliggörandet av uppgifter om metoder, modeller och grundläggande antaganden bör emellertid inte avslöja känslig affärsinformation eller hindra innovation. Leverantörer av ESG-betyg bör också ange om de har tagit hänsyn till E-, S- eller G-faktorerna, eller en aggregering av dessa, det betyg som ges för varje relevant faktor och viktningen av var och en av dessa faktorer i aggregeringen. Leverantörer av ESG-betyg bör även redogöra för begränsningarna i den information som de har tillgång till och för begränsningarna i den metod som används, till exempel när de endast bedömer en av de två dimensionerna av principen om dubbel väsentlighet eller när ESG-betyget uttrycks i absoluta eller relativa värden. De bör även redogöra för information om möjliga kontakter med aktörer som har intressen i den betygsatta posten eller emittenten av den betygsatta posten.

(34)

För att säkerställa tillräcklig kvalitet rekommenderas att ESG-betygen beaktar unionens mål och internationella standarder för varje faktor. Leverantörer av ESG-betyg bör därför tillhandahålla information om huruvida ESG-betyget beaktar bland annat målen i relevanta internationella avtal, inbegripet de mål som fastställs i Parisavtalet som antogs inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (Parisavtalet), som godkändes av unionen den 5 oktober 2016 (11), för E-faktorn, efterlevnaden av Internationella arbetsorganisationens grundläggande konventioner om organisationsrätten och den kollektiva förhandlingsrätten för S-faktorn och anpassningen till internationella standarder för skatteundandragande och skatteflykt för G-faktorn.

(35)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088, förordning (EU) 2020/852 (12) och Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2022/2464 (13) utgör banbrytande lagstiftningsinitiativ för att förbättra tillgången till, kvaliteten på och samstämdheten i ESG-krav i finansmarknadsaktörernas hela värdekedja, vilket bidrar till förbättring av kvaliteten på ESG-betygen.

(36)

Denna förordning bör inte påverka ESG-betygsättningsmetoderna eller ESG-betygets innehåll. Att leverantörerna av ESG-betyg använder en mångfald av metoder säkerställer att de allmänna krav som användare av ESG-betyg har kan uppfyllas och främjar konkurrensen på marknaden.

(37)

Även om en leverantör av ESG-betyg bör tillåtas att använda anpassning till den taxonomi som anges i förordning (EU) 2020/852 som en relevant faktor eller nyckelprestationsindikator i sin betygsättningsmetod, bör ESG-betyg som omfattas av den här förordningen inte betraktas som ESG-märkningar som anger eller ger garantier för efterlevnad eller anpassning till förordning (EU) 2020/852 eller andra standarder.

(38)

Leverantörer av ESG-betyg bör säkerställa att de tillhandahåller ESG-betyg som är oberoende, opartiska, systematiska och av tillfredsställande kvalitet. Det är viktigt att införa organisatoriska krav som säkerställer att potentiella intressekonflikter förebyggs och begränsas. För att säkerställa sitt oberoende bör leverantörer av ESG-betyg undvika intressekonflikter och, om de inte går att undvika, hantera sådana konflikter på ett lämpligt sätt. Leverantörer av ESG-betyg bör i god tid upplysa om intressekonflikter. De bör också dokumentera alla betydande hot mot oberoendet hos dem och hos de av deras anställda eller andra personer som är involverade i betygsättningsprocessen och de skyddsåtgärder som tillämpas för att begränsa sådana hot. För att undvika potentiella intressekonflikter bör det dessutom inte vara tillåtet för leverantörer av ESG-betyg att inom samma enhet erbjuda ett antal andra verksamheter, däribland konsulttjänster, kreditbetyg, referensvärden, investeringsverksamhet, revision, verksamhet som bedrivs av kreditinstitut eller försäkrings- eller återförsäkringsverksamhet. Slutligen, för att förebygga, identifiera, undanröja eller hantera och upplysa om alla eventuella intressekonflikter och säkerställa en konstant kvalitet, integritet och noggrannhet hos ESG-betygsättnings- och ESG-granskningsprocessen, bör leverantörer av ESG-betyg fastställa lämpliga interna policyer och förfaranden när det gäller anställda eller andra personer som är involverade i betygsättningsprocessen. Dessa policyer och förfaranden bör särskilt inbegripa interna kontrollmekanismer och en övervakningsfunktion.

(39)

För att hantera risker för intressekonflikter bör viss verksamhet erbjudas från separata rättsliga enheter. En del av dessa verksamheter skulle dock kunna erbjudas inom samma juridiska person om de berörda leverantörerna av ESG-betyg har infört tillräckliga åtgärder och förfaranden för att säkerställa att varje verksamhet utövas självständigt och för att undvika att skapa potentiella risker för intressekonflikter i beslutsfattandet inom deras ESG-betygsättningsverksamhet. Ett sådant undantag bör inte vara möjligt för kreditvärderingsverksamhet eller för revisions- och konsultverksamhet. Konsultverksamhet omfattar utveckling av hållbarhetsstrategier och strategier för att hantera hållbarhetsrisker eller hållbarhetsinverkan. När det gäller tillhandahållandet av referensvärden bör Esma bedöma om de åtgärder som föreslås av leverantören av ESG-betyg är lämpliga och tillräckliga när det gäller de potentiella riskerna för intressekonflikter. En sådan bedömning bör beakta huruvida administratören av referensvärden erbjuder referensvärden som eftersträvar hållbarhetsmål, särskilt EU-referensvärden för klimatomställning och EU-referensvärden för anpassning till Parisavtalet i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1011 (14).

(40)

Leverantörer av ESG-betyg bör säkerställa att deras anställda och andra personer som är involverade i betygsättningsprocessen inte deltar i eller på annat sätt påverka fastställandet av ett ESG-betyg för en betygsatt post om det finns belägg för självgranskning, egenintresse, partiskhet eller förtrolighet till följd av finansiella, personliga, affärsmässiga, anställningsrelaterade eller andra förbindelser mellan dessa personer och den betygsatta posten eller emittenten av en betygsatt post som leder till att en objektiv, omdömesgill och initierad tredje part, med beaktande av de skyddsåtgärder som tillämpas, skulle dra slutsatsen att dessa personers oberoende är hotat. Om en betygsatt post eller en emittent av en betygsatt post, under den period då de anställda hos leverantörer av ESG-betyg eller andra personer som är involverade i betygsättningsprocessen deltar i bedömningsverksamheten, går samman med eller förvärvar en annan enhet, ska dessa personer identifiera och utvärdera eventuella intressen eller förbindelser som för närvarande föreligger eller nyligen har förelegat och som, med beaktande av tillgängliga skyddsåtgärder, skulle kunna äventyra dessa personers oberoende och förmåga att fortsätta med bedömningsverksamheten efter dagen för sammanslagningens eller förvärvets ikraftträdande.

(41)

För att öka tydligheten i och förtroendet för den verksamhet som bedrivs av leverantörer av ESG-betyg är det nödvändigt att fastställa krav på fortlöpande tillsyn av leverantörer av ESG-betyg i unionen. Mot bakgrund av de stora likheterna mellan verksamheten i kreditvärderingsinstitut och verksamheten av leverantörer av ESG-betyg och den därmed sammanhängande nära anpassningen av centrala aspekter av regelverket för leverantörer av ESG-betyg till regelverket för kreditvärderingsinstitut enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 (15), och för att säkerställa en harmoniserad tillämpning av den här förordningen och en enhetlig tillsyn, anses det vara tillrådligt, med tanke på det beslut som fattats enligt förordning (EG) nr 1060/2009 att anförtro tillsynen till Esma, att anförtro tillsynen över leverantörer av ESG-betyg till Esma. Det faktum att tillsynen anförtros till Esma i den här förordningen utgör inte ett prejudikat och bör inte tolkas som att det fastställer en praxis eller policy för fördelning av tillsynsansvar inom finanstjänstesektorn.

(42)

Utöver användningen inom sektorn för finansiella tjänster används ESG-betygen även inom ramen för upphandling och leveranskedjor. Esma bör därför i sin tillsyn över leverantörer av ESG-betyg ta hänsyn till skillnaden mellan leverantörer av ESG-betyg inom finanstjänstesektorn och icke-finanstjänstesektorn.

(43)

Esma bör kunna begära all information som behövs för att utföra sina tillsynsuppgifter på ett effektivt sätt. Myndigheten bör därför kunna begära sådan information från leverantörer av ESG-betyg, personer som är involverade i ESG-betygsättningsverksamhet, betygsatta poster och emittenter av betygsatta poster, tredje parter till vilka leverantörer av ESG-betyg har utkontrakterat operativa funktioner eller verksamheter, personer som på annat sätt har en nära och betydande anknytning eller koppling till leverantörer av ESG-betyg eller ESG-betygsättningsverksamhet, och rättsliga företrädare som utsetts enligt erkännandeordningen.

(44)

Esma bör kunna utföra sina tillsynsuppgifter och i synnerhet beordra leverantörer av ESG-betyg att upphöra med en överträdelse, tillhandahålla fullständig och korrekt information eller underkasta sig en utredning eller en inspektion på plats. För att säkerställa att Esma kan utföra dessa tillsynsuppgifter bör Esma kunna ålägga böter och viten.

(45)

Med tanke på dess uppgift som den unionsmyndighet som auktoriserar och utövar tillsyn över leverantörer av ESG-betyg bör Esma utarbeta ett förslag till tekniska standarder för tillsyn och överlämna dem till kommissionen. Esma bör ytterligare precisera den information som behövs för att auktorisera leverantörer av ESG-betyg. Kommissionen bör ges befogenhet att anta dessa tekniska standarder för tillsyn i form av delegerade akter enligt artikel 290 i EUF-fördraget och i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

(46)

Vid auktorisering och tillsyn av leverantörer av ESG-betyg bör Esma kunna ta ut tillsynsavgifter av enheter under tillsyn. Sådana avgifter bör vara proportionella och lämpliga i förhållande till storleken på leverantörerna av ESG-betyg och till omfattningen på tillsynen av dem.

(47)

I syfte att ytterligare precisera tekniska aspekter av denna förordning bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget ges till kommissionen när det gäller specifikationerna av förfarandet för att ålägga böter eller viten, inbegripet bestämmelser om rätten till försvar, bestämmelser om tidsfrister, bestämmelser om uppbörd av böter eller viten, samt närmare regler om preskriptionstider när det gäller åläggande och verkställighet av böter och viten, samt när det gäller vilka typer av avgifter som ska betalas, i vilka fall avgifter ska betalas, hur stora avgiftsbeloppen ska vara och hur avgifterna ska betalas. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (16). För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(48)

Det är nödvändigt att införa ett antal åtgärder till stöd för små leverantörer av ESG-betyg, för att göra det möjligt för dem att fortsätta sin verksamhet eller komma in på marknaden efter den dag då denna förordning ska börja tillämpas. Mot denna bakgrund bör en tillfällig ordning införas för att underlätta marknadsinträdet för små leverantörer av ESG-betyg och stödja utvecklingen av befintliga små leverantörer av ESG-betyg som redan var verksamma i unionen innan denna förordning trädde i kraft. Enligt denna tillfälliga ordning bör små leverantörer av ESG-betyg registrera sig hos Esma, utan krav på att erhålla auktorisation för att bedriva verksamhet i unionen, och bör endast omfattas av bestämmelserna i denna förordning avseende organisatoriska krav och transparenskrav. Esma bör ges befogenhet att begära information och att genomföra allmänna utredningar och kontroller på plats och att anta administrativa åtgärder. Esma bör säkerställa att risken för kringgående av denna förordning undviks, särskilt genom att hindra små företag inom medelstora eller stora koncerner enligt kriterierna i direktiv 2013/34/EU från att dra nytta av den tillfälliga ordningen. När den tillfälliga ordningen upphör bör små leverantörer av ESG-betyg ansöka om auktorisation för att bedriva verksamhet i unionen och omfattas av proportionella styrningskrav och tillsynsavgifter som står i proportion till den årliga nettoomsättningen för berörda leverantörer av ESG-betyg

(49)

Om en post, en emittent av en post eller en investerare ansöker om ett ESG-betyg från minst två leverantörer av ESG-betyg kan den överväga att utse minst en leverantör av ESG-betyg med en marknadsandel för ESG-betygsättningsverksamhet på högst 10 % i unionen.

(50)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att fastställa ett konsekvent och effektivt system för att ta itu med de brister och svagheter som ESG-betyg uppvisar, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, utan snarare, på grund av deras omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(51)

Denna förordning påverkar inte tillämpningen av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget.

(52)

Europeiska centralbanken avgav sitt yttrande på eget initiativ den 4 oktober 2023.