Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/3015 av den 27 november 2024 om förbud mot produkter som tillverkats genom tvångsarbete på unionens marknad och om ändring av direktiv (EU) 2019/1937 (Text av betydelse för EES)

(1)

Såsom erkänns i ingressen till 2014 års protokoll till Internationella arbetsorganisationens (ILO) konvention nr 29 om tvångsarbete (ILO:s konvention nr 29) utgör tvångsarbete en allvarlig kränkning av människans värdighet och de grundläggande mänskliga rättigheterna, bidrar till att upprätthålla fattigdom och står i vägen för uppnåendet av anständigt arbete för alla. ILO har förklarat avskaffandet av alla former av tvångsarbete och obligatoriskt arbete som en princip vad gäller grundläggande rättigheter. ILO klassificerar ILO:s konvention nr 29, inbegripet 2014 års tilläggsprotokoll till konvention nr 29, och ILO:s konvention nr 105 angående avskaffande av tvångsarbete (ILO:s konvention nr 105) som grundläggande ILO-konventioner och utfärdar rekommendationer för att förebygga, avskaffa och åtgärda tvångsarbete såsom rekommendation nr 203 om tvångsarbete (kompletterande åtgärder). ILO har tagit fram flera indikatorer som används för att identifiera och ange fall av tvångsarbete, såsom hot och faktisk fysisk och sexuell skada, utnyttjande av utsatthet, undermåliga arbets- och levnadsvillkor och orimlig övertid, vilseledande, begränsning av rörelsefriheten eller inspärrning på arbetsplatsen eller ett begränsat område, isolering, skuldslaveri, innehållande av löner eller överdriven lönesänkning, kvarhållande av pass och identitetshandlingar eller hot om anmälan till myndigheterna när arbetstagaren har en irreguljär invandringsstatus. Tvångsarbete är mycket ofta kopplat till fattigdom och diskriminering. Manipulering av krediter och skulder, antingen av arbetsgivare eller av rekryteringsombud, är fortfarande en nyckelfaktor som gör att utsatta arbetstagare fastnar i tvångsarbete. Enligt ILO:s tillsynsorgan utgör fängelsearbete, även när det utförs för privata företag, inte i sig tvångsarbete om det utförs på frivillig basis till förmån för den intagne och på villkor som är jämförbara med ett fritt arbetsförhållande. Samhällsarbete som en alternativ påföljd till fängelsestraff bör alltid ske i allmänhetens intresse och bör under inga omständigheter missbrukas av stater som ett sätt att förnedra den dömda personen eller beröva personen hans eller hennes värdighet. I fall där arbete eller tjänster åläggs genom utnyttjande av arbetstagarens utsatthet, under hot om sanktion, behöver det hotet inte ta formen av en straffrättslig påföljd, utan kan ta formen av förlust av rättigheter eller förmåner.

(2)

Tvångsarbete är vanligt förekommande världen över. Uppskattningsvis utsattes ca 27,6 miljoner personer för tvångsarbete under 2021. Utsatta och marginaliserade grupper i samhället är särskilt mottagliga för att bli pressade till att utföra tvångsarbete. Sådana grupper omfattar kvinnor, barn, etniska minoriteter, personer med funktionsnedsättning, personer med lägre kast, ursprungsbefolkningar och stamfolk samt migranter, särskilt papperslösa migranter, som har en otrygg status och arbetar i den informella ekonomin. Även i de fall där tvångsarbete inte har ålagts av myndigheter är det ändå ofta en följd av avsaknad av eller brist på goda styrelseformer med avseende på vissa ekonomiska aktörer och ett bevis på att en stat inte har lyckats genomdriva sociala rättigheter och arbetstagarrättigheter, särskilt för utsatta och marginaliserade grupper. Tvångsarbete kan också ske till följd av myndigheternas tysta samtycke. 86 % av alla fall av tvångsarbete äger rum i den privata sektorn, i synnerhet genom arbetskraftsexploateringen av 17,3 miljoner människor. De ekonomiska aktörernas skyldigheter enligt denna förordning bör vara förutsägbara och tydliga för att säkerställa fullständig och faktisk efterlevnad och bidra till att sätta stopp för tvångsarbete.

(3)

Att avskaffa tvångsarbete i alla dess former, inbegripet tvångsarbete som ålagts av myndigheter, är en prioritering för unionen. Respekt för människors värde och de mänskliga rättigheternas universalitet och odelbarhet är väl förankrade i artikel 21 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget). För att uppnå mål 8.7 i Förenta nationernas mål för hållbar utveckling bör unionen upprätthålla och främja sina värden och bidra till skyddet av de mänskliga rättigheterna, i synnerhet barnets rättigheter. I artikel 5 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stadgan) förbjuds uttryckligen slaveri, träldom, tvångsarbete eller annat påtvingat arbete och människohandel, och i artikel 4 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna anges det att ingen får tvingas att utföra tvångsarbete eller annat obligatoriskt arbete. Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna har gång på gång tolkat artikel 4 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna som att medlemsstaterna måste bestraffa och effektivt lagföra varje handling där en person hålls i någon av de situationer som anges i den artikeln. Rätten till effektiva rättsmedel för kränkningar av grundläggande rättigheter är ett grundläggande element i processen för att effektivt lagföra brott. Befintlig unionsrätt, Förenta nationernas vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter, Europarådets rekommendation om mänskliga rättigheter och företagande och Organisationen för ekonomiskt samarbete och utvecklings (OECD) riktlinjer, såsom riktlinjerna för multinationella företag om ansvarsfullt företagande bekräftar att brottsoffer har rätt till ett effektivt rättsmedel för företagsrelaterade kränkningar av eller brott mot de mänskliga rättigheterna, inbegripet tvångsarbete.

(4)

Alla medlemsstater har ratificerat de grundläggande ILO-konventionerna inom området tvångsarbete, dvs. ILO:s konvention nr 29 och ILO:s konvention nr 105, samt ILO:s konvention nr 182 om de värsta formerna av barnarbete (ILO:s konvention nr 182). De är således rättsligt förpliktigade att förhindra och avskaffa tvångsarbete och att regelbundet rapportera till ILO.

(5)

Unionen försöker avskaffa tvångsarbete och främja anständigt arbete och arbetstagares rättigheter i hela världen genom sin politik och sina lagstiftningsinitiativ. Unionen främjar tillbörlig aktsamhet i linje med de internationella riktlinjer och principer som fastställts av internationella organisationer, bl.a. ILO, OECD och Förenta nationerna i syfte att säkerställa att tvångsarbete inte förekommer i leveranskedjorna för företag som är etablerade i unionen.

(6)

Unionens handelspolitik bidrar till att bekämpa tvångsarbete, både inom ramen för unilaterala och bilaterala handelsförbindelser. Kapitlen om handel och hållbar utveckling i unionens handelsavtal innehåller ett åtagande om att ratificera och effektivt genomföra de grundläggande ILO-konventionerna, inbegripet ILO:s konvention nr 29 och ILO:s konvention nr 105, medan bestämmelserna om handel och jämställdhet fastställer ett jämställdhetsperspektiv som är avgörande för kvinnors ekonomiska egenmakt i syfte att bekämpa könsbaserat tvångsarbete. Dessutom kan unilaterala tullförmåner inom ramen för unionens allmänna preferenssystem dras tillbaka vid allvarliga och systematiska överträdelser av ILO:s konvention nr 29 och ILO:s konvention nr 105.

(7)

Tvångsarbete har en distinkt påverkan på utsatta och marginaliserade grupper, såsom barn, kvinnor, migranter, flyktingar eller ursprungsbefolkningar, och därför måste tvångsarbete bekämpas på ett intersektionellt och genusmedvetet sätt. Denna förordning förväntas därför bidra till att uppnå målen i relevanta internationella avtal och konventioner, såsom ILO:s konvention nr 182, Europarådets konvention om att förebygga och bekämpa våld mot kvinnor och våld i hemmet, Pekingdeklarationen av september 1995, det globala ramverket för säker, ordnad och reguljär migration, Genèvekonventionen angående flyktingars status, FN:s deklaration om urfolks rättigheter och ILO:s konvention nr 169 om ursprungsfolk och stamfolk.

(8)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/36/EU (3) harmoniserar definitionen av människohandel, inbegripet tvångsarbete och tvångstjänster, och fastställer bestämmelser om minimisanktioner. De regler som fastställs rörande förbud mot utsläppande och tillhandahållande på unionens marknad av inhemska eller importerade produkter som tillverkats genom tvångsarbete, eller export av sådana produkter, och skyldigheten att säkerställa att sådana produkter dras tillbaka från unionens marknad (förbud mot produkter som tillverkats genom tvångsarbete) bör inte påverka tillämpningen av det direktivet, särskilt inte vad gäller de brottsbekämpande och rättsliga myndigheternas behörighet att undersöka och lagföra brott relaterade till människohandel, även utnyttjande av arbetskraft.

(9)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/821 (4) kräver att unionsimportörer av mineraler eller metaller som faller inom ramen för den förordningen uppfyller skyldigheter vad gäller tillbörlig aktsamhet i överensstämmelse med bilaga II till OECD:s vägledning om tillbörlig aktsamhet för ansvarsfulla leveranskedjor för mineraler från konfliktdrabbade områden och högriskområden och rekommendationerna rörande tillbörlig aktsamhet i denna. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1542 (5) föreskriver skyldigheter för de ekonomiska aktörerna att tillämpa tillbörlig aktsamhet i sina leveranskedjor, inbegripet med avseende på arbetstagares rättigheter. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1115 (6) föreskriver tillbörlig aktsamhet vad gäller vissa råvaror och produkter som är förknippade med avskogning och skogsförstörelse, inbegripet respekt för de mänskliga rättigheterna.

(10)

I Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU (7) föreskrivs att medlemsstaterna måste säkerställa att vissa ekonomiska aktörer årligen offentliggör en icke-finansiell rapport där de rapporterar om konsekvenserna av sin verksamhet i frågor som rör miljö, sociala förhållanden och personal och om respekt för de mänskliga rättigheterna, inbegripet vad gäller tvångsarbete, bekämpning av korruption och mutor. Genom Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2022/2464 (8) om hållbarhetsrapportering ändrades dessutom det kravet genom att detaljerade rapporteringskrav infördes för de företag som omfattas av det direktivet vad gäller respekt för de mänskliga rättigheterna, inbegripet i globala värdekedjor. Den information som företagen ska lämna vad gäller de mänskliga rättigheterna bör i förekommande fall inbegripa information om tvångsarbete i deras värdekedjor.

(11)

Som medlem i Världshandelsorganisationen (WTO) strävar unionen efter att främja ett regelbaserat, öppet multilateralt handelssystem. Alla åtgärder som införs av unionen och som påverkar handeln bör vara förenliga med WTO:s regler.

(12)

I juli 2021 offentliggjorde kommissionen och Europeiska utrikestjänsten en vägledning om tillbörlig aktsamhet för företag i EU för att hantera risken för tvångsarbete i sin verksamhet och i sina leveranskedjor.

(13)

Såsom erkänns i kommissionens meddelande av den 23 februari 2022 om anständigt arbete i hela världen för en global rättvis omställning och en hållbar återhämtning krävs det, utan hinder av gällande strategier och lagstiftningsramar, ytterligare åtgärder för att uppnå målet att få bort produkter som tillverkats genom tvångsarbete från unionens marknad, vilket kommer att bidra ytterligare till kampen mot tvångsarbete globalt.

(14)

Centrala prioriteringar för unionen i enlighet med EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati 2020–2024 omfattar främjandet av anständigt arbete och en människocentrerad framtid för arbete som säkerställer respekt för grundläggande principer och mänskliga rättigheter, främjandet av social dialog samt ratificering och ett effektivt genomförande av relevanta ILO-konventioner och ILO-protokoll, stärkandet av en ansvarsfull förvaltning i globala leveranskedjor och tillgången till socialt skydd.

(15)

Europaparlamentet har i sina resolutioner av den 9 juni 2022 om ett nytt handelsinstrument för att förbjuda produkter som tillverkats genom tvångsarbete (9), av den 17 december 2020 om tvångsarbete och uigurernas situation i Uiguriska autonoma regionen Xinjiang (10) och av den 16 december 2021 om tvångsarbete i Linglong-fabriken och miljöprotester i Serbien (11) kraftfullt fördömt tvångsarbete och begärt ett förbud för produkter som tillverkats genom tvångsarbete. Det är således en allmän moralisk angelägenhet att produkter som tillverkats genom tvångsarbete kan tillhandahållas på unionens marknad eller exporteras till tredjeländer utan att det finns någon effektiv mekanism för att förbjuda eller dra tillbaka dessa produkter.

(16)

För att komplettera unionens rättsliga och politiska ramar för tvångsarbete bör utsläppande och tillhandahållande på unionens marknad av produkter som tillverkats genom tvångsarbete och export av inhemskt tillverkade och importerade produkter som tillverkats genom tvångsarbete förbjudas och det bör även säkerställas att sådana produkter dras tillbaka från unionens marknad.

(17)

Det finns för närvarande ingen unionsrätt som ger medlemsstaternas myndigheter behörighet att direkt kvarhålla, beslagta eller besluta om ett tillbakadragande av en produkt på grundval av ett konstaterade av att den tillverkats, helt eller delvis, genom tvångsarbete.

(18)

För att säkerställa att denna förordning är ändamålsenlig bör förbudet mot produkter som tillverkats genom tvångsarbete vara tillämpligt på produkter för vilka tvångsarbete använts i något led av produktion, tillverkning, skörd eller utvinning av dessa produkter, inbegripet behandling och förädling som sammanhänger med produkten. Förbudet mot produkter som tillverkats genom tvångsarbete bör tillämpas för alla produkter, av alla slag, inbegripet deras komponenter, och bör vara tillämpligt för alla produkter oavsett sektor och ursprung samt oavsett om de är inhemskt tillverkade eller importerade eller om de släpps ut eller tillhandahålls på unionens marknad eller exporteras. Denna förordning tillämpas inte på tillhandahållandet av transporttjänster.

(19)

Förbudet mot produkter som tillverkats genom tvångsarbete bör bidra till de internationella ansträngningarna för att avskaffa tvångsarbete. Definitionen av tvångsarbete bör därför överensstämma med den definition som fastställts i ILO:s konvention nr 29 enligt vilken tvångsarbete eller obligatoriskt arbete avser varje arbete eller tjänst som krävs av en person under hot om något slag av straff och till vars utförande ifrågavarande person inte erbjudit sig av fri vilja, med undantag av varje arbete eller tjänst som utförs med stöd av tvingande militärtjänstgöring för arbete av rent militär karaktär, varje arbete eller tjänst som ingår i de normala medborgerliga skyldigheterna för medborgarna i ett fullt självstyrande land, varje arbete eller tjänst som krävs av en person på grund av en fällande dom i domstol, under förutsättning att arbetet eller tjänsten utfördes under tillsyn och kontroll av offentlig myndighet och att personen i fråga inte anställts eller ställts till förfogande för enskilda personer, bolag eller sammanslutningar, varje arbete eller tjänst som krävs i fall av force majeure, det vill säga krigstillfällen, katastrofer eller tillbud såsom eldsvådor, översvämningar, hungersnöd och jordbävningar, våldsamma epidemier eller smittsamma djursjukdomar, invasioner av vilda djur, skadliga insekter eller växtparasiter, och i allmänhet händelser som äventyrar eller hotar att äventyra hela eller delar av befolkningens liv eller normala existensvillkor, och mindre samhällstjänster, det vill säga arbeten som utförs i samhällets omedelbara intresse av samhällsmedlemmarna och som därför kan betraktas vara normala medborgerliga skyldigheter för samhällsmedlemmarna, under förutsättning att samhällsmedlemmarna eller deras direkta företrädare har rätt att höras om behovet av sådana tjänster.

(20)

På grundval av den definition av tvångsarbete som anges i ILO:s konvention nr 29 och som används i denna förordning utgör ILO:s indikatorer på tvångsarbete och ILO:s riktlinjer ”Hard to See, Harder to Count” de vanligaste tecknen på att tvångsarbete eventuellt förekommer och bör beaktas vid genomförandet av denna förordning. Dessa indikatorer kan dock vara otillräckliga för att identifiera tvångsarbete som ålagts av myndigheter, vilket bygger på systematiska och globala tvångsåtgärder som kräver ytterligare, specifikt utformade indikatorer.

(21)

Definitionen av tvångsarbete som ålagts av myndigheter bör överensstämma med ILO:s konvention nr 105 som särskilt förbjuder användningen av tvångsarbete eller obligatoriskt arbete som ett medel för politisk påtryckning eller skolning eller som ett straff för ett uttryck för politiska åsikter eller åsikter som är ideologiskt motsatta det etablerade politiska, sociala eller ekonomiska systemet. Den förbjuder också användningen av tvångsarbete som ett medel för att mobilisera och använda arbetskraft för att främja den ekonomiska utvecklingen, som en arbetsdisciplinär åtgärd, som ett straff för deltagande i strejk eller som ett medel för rasdiskriminering samt social, nationell eller religiös diskriminering.

(22)

Distansförsäljning, inbegripet onlineförsäljning, bör också omfattas av denna förordning. Om en produkt erbjuds till försäljning online eller genom andra metoder för distansförsäljning bör produkten anses ha tillhandahållits på marknaden om erbjudandet om försäljning är riktat till slutanvändare i unionen. I enlighet med tillämplig unionsrätt om internationell privaträtt bör en analys från fall till fall genomföras för att fastställa om ett erbjudande är riktat till slutanvändare i unionen. Ett erbjudande om försäljning bör anses vara riktat till slutanvändare i unionen om den berörda ekonomiska aktören på något sätt styr sin verksamhet mot en medlemsstat. För analysen i det enskilda fallet bör relevanta faktorer beaktas, såsom de geografiska områden till vilka leverans är möjlig, språk som är tillgängliga och används för erbjudandet eller beställningen, betalsätt, användning av medlemsstatens valuta eller ett domännamn som är registrerat i någon av medlemsstaterna i detta syfte. När det gäller onlineförsäljning är det inte tillräckligt att gränssnittet för de ekonomiska aktörerna eller leverantörerna av onlinemarknadsplatser är tillgängligt i den medlemsstat där slutanvändarna är etablerade eller har sin hemvist. Det faktum att produkter som erbjuds till försäljning online eller genom andra metoder för distansförsäljning anses ha tillhandahållits på unionsmarknaden om erbjudandet till försäljning riktar sig till slutanvändare i unionen ger de behöriga myndigheterna befogenhet att kontrollera och vidta nödvändiga åtgärder avseende sådana produkter i enlighet med denna förordning, även om de ännu inte faktiskt släpps ut på unionens marknad vid tidpunkten för erbjudandet till försäljning online eller genom andra metoder för distansförsäljning. Sådana produkter måste överensstämma med relevant unionsrätt som är i kraft vid den tidpunkt då de faktiskt släpps ut på unionens marknad och, när det gäller produkter som förs in i unionen, när de hänförs till tullförfarandet ”övergång till fri omsättning”. Det faktum att en produkt som erbjuds till försäljning online eller genom andra metoder för distansförsäljning anses ha tillhandahållits på marknaden om erbjudandet till försäljning är riktat till slutanvändarna i unionen bör inte påverka bestämmelserna avseende produkter som förs in till eller ut från unionens marknad.

(23)

Förmedlingstjänster, särskilt onlinemarknadsplatser, har i allt högre grad använts för försäljning av produkter. I detta avseende bör all information som rör försäljning av produkter som strider mot förbudet mot produkter som tillverkats genom tvångsarbete i denna förordning anses vara olagligt innehåll i den mening som avses i artikel 3 h i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2065 (12) och bör omfattas av skyldigheterna och åtgärderna enligt den förordningen.

(24)

Kommissionen och medlemsstaternas behöriga myndigheter bör identifiera överträdelser av förbudet mot produkter som tillverkats genom tvångsarbete. Medlemsstaterna bör vid utseendet av sina behöriga myndigheter säkerställa att dessa har de personalresurser och ekonomiska resurser som krävs och att deras personal har den kompetens och de kunskaper som krävs, särskilt vad gäller de mänskliga rättigheterna, arbetstagares rättigheter, jämställdhet, förvaltning av leveranskedjor och processer för tillbörlig aktsamhet. De behöriga myndigheterna bör ha ett nära samarbete med de nationella arbetsinspektionsmyndigheterna och de rättsliga och brottsbekämpande myndigheterna, inbegripet de som ansvarar för bekämpningen av människohandel, så att man undviker att dessa myndigheters undersökningar äventyras.

(25)

För att säkerställa ett effektivt genomförande av sina uppgifter enligt denna förordning, särskilt när det gäller att genomföra undersökningar, bör kommissionen kunna begära bistånd från andra av unionens institutioner, organ eller byråer med lämpligt mandat. Dessa uppgifter kan omfatta behandling av inlämnade uppgifter, stöd i samband med fördelningen av undersökningar, genomförande av preliminära undersökningar och undersökningar, främjande av samarbete med och mellan medlemsstaternas myndigheter, främjande av internationellt samarbete, stöd till utvecklingen av stödverktyg och, vid behov, stöd till tullmyndigheternas genomförande och stöd till kommissionen i utarbetandet av beslut om förbud mot produkter som tillverkats genom tvångsarbete. Detta påverkar inte kommissionens uppgift i dess roll som en huvudansvarig behörig myndighet att fatta beslut om att förbjuda utsläppande på marknaden av produkter. I sin roll som behörig myndighet bör kommissionen utöva sina befogenheter opartiskt, transparent och med vederbörlig respekt för krav på tystnadsplikt och bör ha den sakkunskap som krävs. Kommissionen bör ha de medel som krävs för att finansiera nödvändig personal och dithörande kostnader för att utföra de uppgifter som den anförtros enligt denna förordning och bygga upp den sakkunskap som krävs.

(26)

De behöriga myndigheterna och kommissionen bör vägledas av proportionalitetsprincipen vid genomförandet av denna förordning. De behöriga myndigheterna och kommissionen bör särskilt säkerställa att alla åtgärder och insatser som genomförs under undersökningens preliminära skede och under undersökningen och som fastställs i beslutet är lämpliga och nödvändiga för att uppnå det önskade syftet och inte medför en orimlig börda för de ekonomiska aktörerna.

(27)

I syfte att säkerställa ett samarbete mellan kommissionen och de behöriga myndigheter som utsetts inom ramen för denna förordning och myndigheter som utsetts inom ramen för annan relevant unionsrätt och nationell rätt och i syfte att säkerställa samstämmighet i deras handlingar och beslut bör de behöriga myndigheter som utsetts inom ramen för denna förordning vid behov begära information från andra relevanta myndigheter om huruvida de ekonomiska aktörer som är föremål för bedömning omfattas av krav på tillbörlig aktsamhet vad gäller tvångsarbete, och i så fall uppfyller dessa, i enlighet med tillämplig unionsrätt eller nationell rätt i vilken det fastställs krav på tillbörlig aktsamhet och transparens vad gäller tvångsarbete. När de behöriga myndigheterna begär information från ekonomiska aktörer bör de om möjligt följa kommissionens engångsprincip, genom ökat samarbete och dialog mellan myndigheter som utövar tillsyn över produktregleringen. Av samma skäl, och när så är lämpligt, bör behöriga myndigheter som utsetts enligt denna förordning informera andra relevanta myndigheter, såsom marknadskontrollmyndigheter, om sina åtgärder och beslut.

(28)

En enhetlig kontroll av efterlevnaden av förbudet mot produkter som tillverkats genom tvångsarbete som förs in till eller ut från unionens marknad kan endast uppnås genom ett systematiskt informationsutbyte och samarbete mellan de behöriga myndigheterna, tullmyndigheterna och kommissionen. Sådant informationsutbyte och samarbete bör stödjas av kommissionen.

(29)

De behöriga myndigheterna bör använda informations- och kommunikationssystemet för marknadskontroll, som det hänvisas till i artikel 34 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 (13), i enlighet med den genomförandeakt som kommissionen bör bemyndigas att anta enligt den här förordningen (ICSMS) för insamling, lagring och behandling av information, i strukturerad form, om frågor rörande undersökningar, beslutsprocessen och kontrollen av efterlevnaden av förbudet mot produkter som tillverkats genom tvångsarbete. Kommissionen, de behöriga myndigheterna och tullmyndigheterna bör ha tillgång till detta system så att de kan utföra sina respektive uppgifter inom ramen för denna förordning. Det är också möjligt för behöriga myndigheter att använda andra befintliga kommunikationssystem för att kommunicera med andra myndigheter i den egna medlemsstaten, så länge det inte påverkar skyldigheten att använda ICSMS för att genomföra denna förordning.

(30)

I syfte att optimera och avlasta kontrollprocessen för de produkter som förs in till eller ut från unionens marknad är det nödvändigt att man tillåter automatiserad dataöverföring mellan ICSMS och tullsystemen. Det bör göras skillnad mellan tre olika dataöverföringar med hänsyn till deras respektive syfte. För det första bör beslut om konstaterande av en överträdelse av förbudet mot produkter som tillverkats genom tvångsarbete meddelas från ICSMS till det elektroniska tullriskhanteringssystem som avses i artikel 36 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2447 (14), utan att detta har någon inverkan på den eventuella framtida utvecklingen av tullriskhanteringsmiljön, för att de ska kunna användas av tullmyndigheterna för att identifiera produkter som kan vara omfattade av ett beslut. De tillgängliga gränssnitten i tullmiljön bör användas för dessa första dataöverföringar. För det andra är det i de fall tullmyndigheterna identifierar en sådan produkt nödvändigt att använda ett ärendehanteringssystem för att bl.a. överföra underrättelsen om uppskjutandet, de behöriga myndigheternas slutsatser och resultaten av de åtgärder som vidtagits av tullmyndigheterna. Europeiska unionens kontaktpunkt för tull bör användas för dessa andra dataöverföringar mellan ICSMS och de nationella tullsystemen. För det tredje innehåller tullsystemen information om produkter som förs in till och ut från unionens marknad som de behöriga myndigheterna kan ha behov av för att utföra sina uppgifter, men som inte är tillgängliga för dem. Denna information bör därför extraheras och överföras till ICSMS. För att begränsa bördan för tullmyndigheterna bör de tre sammankopplingarna vara automatiserade i hög grad och lätta att använda. Kommissionen bör ges befogenhet att, i samarbete med tullmyndigheterna och de behöriga myndigheterna, anta de genomförandeakter som är nödvändiga för att fastställa de procedurregler, praktiska arrangemang och dataelement som ska överföras mellan ICSMS och tullsystemen samt alla andra eventuella kompletterande krav.

(31)

Kommissionen bör upprätta en vägledande och icke-uttömmande databas över risker för tvångsarbete för att stödja de behöriga myndigheternas arbete med att bedöma potentiella överträdelser av förbudet mot produkter som tillverkats genom tvångsarbete och hjälpa de ekonomiska aktörerna att identifiera eventuella risker för tvångsarbete i sina leveranskedjor. Kommissionen bör kunna anlita externa experter för att utveckla databasen. Databasen bör identifiera risker för tvångsarbete i specifika geografiska områden eller med avseende på specifika produkter eller produktgrupper, med särskilt fokus på utbredda och allvarliga risker för tvångsarbete, på grundval av tillförlitlig och verifierbar information från internationella institutioner, såsom ILO och FN, och forskningsinstitutioner eller akademiska institutioner. Denna databas bör göras tillgänglig för allmänheten via den gemensamma portalen för frågor som rör tvångsarbete. Om det finns tillförlitliga och verifierbara bevis för att produkter som tillverkas i specifika ekonomiska sektorer inom specifika geografiska områden löper hög risk för att ha tillverkats genom tvångsarbete som ålagts av myndigheter, bör dessa sektorer i dessa områden identifieras i den databas som upprättas enligt denna förordning.

(32)

Mikroföretag och små och medelstora företag kan ha begränsade resurser och begränsad förmåga för att säkerställa att de produkter de släpper ut eller tillhandahåller på unionens marknad är fria från tvångsarbete. Kommissionen bör därför utfärda riktlinjer om tillbörlig aktsamhet vad gäller tvångsarbete, vilka även bör ta hänsyn till de ekonomiska aktörernas storlek och ekonomiska resurser. Kommissionen bör även utfärda tydliga riktlinjer om riskindikatorer för tvångsarbete, inbegripet hur de ska identifieras, som bör baseras på oberoende och verifierbar information, inbegripet rapporter från internationella organisationer, i synnerhet ILO.

(33)

Kommissionen bör förebygga en onödig administrativ börda för små och medelstora företag. Dessutom bör kommissionen utveckla kompletterande åtgärder för att stödja de ekonomiska aktörernas och deras affärspartners insatser i samma leveranskedja, i synnerhet när det gäller små och medelstora företag. Medlemsstaterna bör utse kontaktpunkter för små och medelstora företag för tillämpningen av denna förordning, som kan vara befintliga stöd- och informationspunkter (helpdeskar) för företag och mänskliga rättigheter eller kontaktpunkter för tillbörlig aktsamhet. Små och medelstora företag bör kunna kontakta den behöriga myndigheten i den medlemsstat där de är etablerade med hjälp av informationen i den gemensamma portalen för frågor som rör tvångsarbete. De bör särskilt kunna kontakta en behörig myndighet för att få stöd under hela förloppet för en undersökning. Tillräckliga stödresurser bör också göras tillgängliga online på ett tydligt och begripligt sätt för små och medelstora företag.

(34)

Kommissionen bör utfärda riktlinjer om hur man för en dialog med behöriga myndigheter i syfte att hjälpa ekonomiska aktörer, i synnerhet små och medelstora företag, liksom andra berörda parter, att efterleva förbudet mot produkter som tillverkats genom tvångsarbete. Vidare bör kommissionen också utfärda riktlinjer för att hjälpa alla personer eller sammanslutningar att lämna in information.

(35)

Med hänsyn till den mångfald av unionsrätt som behandlar frågor om tvångsarbete bör kommissionen tillhandahålla vägledning för ekonomiska aktörer, i synnerhet små och medelstora företag, om hur de ska tillämpa de olika skyldigheter som härrör från unionsrätten.

(36)

Kommissionen bör utfärda riktlinjer i syfte att underlätta för de ekonomiska aktörerna och de behöriga myndigheterna att genomföra denna förordning. Riktlinjerna för ekonomiska aktörer bör innehålla vägledning om tillbörlig aktsamhet vad gäller tvångsarbete, inbegripet för olika typer av leverantörer och verksamhetssektorer, om bästa praxis för att stoppa och åtgärda tvångsarbete och om ansvarsfullt avslutande av affärsförbindelserna (avståndstagande). Avhjälpande åtgärder består i att den eller de drabbade personerna eller samhällena återställs till en situation som är likvärdig med eller så lik som möjligt situationen som den skulle ha varit om tvångsarbetet inte hade ägt rum, i proportion till företagets inblandning i tvångsarbetet, inbegripet finansiell eller icke-finansiell ersättning från företaget till den eller de personer som har drabbats av tvångsarbetet och, i tillämpliga fall, ersättning för de kostnader som offentliga myndigheter ådragit sig för eventuella nödvändiga avhjälpande åtgärder. Vägledning för behöriga myndigheter bör inriktas på information som är relevant för det praktiska genomförandet av denna förordning. Vägledningen om tillbörlig aktsamhet vad gäller tvångsarbete bör bygga på den vägledning om tillbörlig aktsamhet för företag i EU för att hantera risken för tvångsarbete i deras verksamhet och leveranskedjor som offentliggjordes av kommissionen och Europeiska utrikestjänsten i juli 2021. Riktlinjerna bör vara förenliga med kommissionens övriga riktlinjer i detta hänseende och relevanta riktlinjer från internationella organisationer. Riktlinjerna bör utarbetas i samråd med berörda parter och bygga på erfarenheter och bästa praxis från relevanta myndigheter i medlemsstaterna. Rapporter från internationella organisationer, särskilt ILO, och andra oberoende och verifierbara informationskällor bör beaktas vid fastställandet av riskindikatorer.

(37)

Eftersom tvångsarbete är ett globalt problem och med tanke på att de globala leveranskedjorna är nära sammanlänkade är det nödvändigt att främja det internationella samarbetet mot tvångsarbete, vilket även kommer att förbättra genomförandet av denna förordning. Kommissionen bör, när så är lämpligt, samarbeta och utbyta information med myndigheter i tredjeländer, internationella organisationer och andra relevanta aktörer i syfte att främja ett effektivt genomförande av denna förordning. Internationellt samarbete med myndigheter i tredjeländer, inbegripet med länder med liknande lagstiftning, bör ske på ett strukturerat sätt inom ramen för de befintliga strukturerna för dialog med dessa länder eller, om så är nödvändigt, inom ramen för särskilda strukturer för dialog som kommer att inrättas på ad hoc-basis. Detta samarbete bör kunna omfatta utbyte av information om risker för tvångsarbete, såsom de som identifierats i databasen, och om beslut om förbud mot produkter, men bör inte omfatta information om pågående undersökningar. Unionens delegationer kan bidra till att sprida information om denna förordning och göra det lättare för berörda parter att lämna in information om risker för tvångsarbete. Internationellt samarbete kan också omfatta utveckling av samarbetsinitiativ och kompletterande åtgärder för att stödja berörda parter i deras insatser för att avskaffa tvångsarbete från globala leveranskedjor, samt skapande av gynnsamma miljöer i tredjeländer för att främja och skydda mänskliga rättigheter.

(38)

Varje fysisk eller juridisk person och varje sammanslutning som inte är en juridisk person bör ha rätt att lämna information till de behöriga myndigheterna om den anser att produkter som tillverkats genom tvångsarbete släpps ut eller tillhandahålls på unionens marknad och bör bli underrättad om resultatet av bedömningen av den inlämnade informationen. Inlämnad information om påstådda överträdelser bör göras via en gemensam kontaktpunkt för inlämnande av information som inrättats av kommissionen och göras tillgänglig via den gemensamma portalen för frågor som rör tvångsarbete. För att säkerställa att det är lätt att lämna in information och standardisera den information som tillhandahålls bör kommissionen utfärda riktlinjer om användningen av den gemensamma kontaktpunkten för inlämnande av information och kommissionen bör kunna anta genomförandeakter i syfte att närmare ange procedurregler, mallar och närmare uppgifter för inlämnandet av information. Inlämnad information som är uppenbart ofullständig, ogrundad eller som lämnats in i ond tro bör inte tas i beaktande. Lämpliga åtgärder bör vidtas för att garantera skyddet av alla personer som kan kopplas till inlämnandet eller informationen i den, inklusive mot repressalier.

(39)

Visselblåsare kan göra de behöriga myndigheterna uppmärksamma på ny information för att hjälpa dem att upptäcka överträdelser av denna förordning och göra det möjligt för dem att vidta åtgärder. För att säkerställa att det finns lämpliga arrangemang som ger visselblåsare möjlighet att uppmärksamma de behöriga myndigheterna på faktiska eller potentiella överträdelser av denna förordning och skyddar visselblåsare mot repressalier bör det i denna förordning föreskrivas att Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1937 (15) är tillämpligt på rapporteringen av överträdelser av denna förordning och på skyddet av personer som rapporterar sådana överträdelser, i den mån de omfattas av det direktivet.

(40)

För att öka rättssäkerheten bör tillämpligheten, i enlighet med denna förordning, av direktiv (EU) 2019/1937 när det gäller rapporter om överträdelser av denna förordning och skyddet av personer som rapporterar sådana överträdelser återspeglas i det direktivet. Bilagan till direktiv (EU) 2019/1937 bör därför ändras i enlighet med detta. Det ankommer på medlemsstaterna att säkerställa att denna ändring från och med den dag då denna förordning börjar tillämpas återspeglas i de införlivandeåtgärder som antas i enlighet med det direktivet. Antagandet av nationella införlivandeåtgärder är dock inte ett villkor för att det direktivet ska vara tillämpligt när det gäller rapporteringen av överträdelser av denna förordning och skyddet av rapporterande personer.

(41)

För att säkerställa enkel tillgång till relevant information angående denna förordning bör kommissionen inrätta en webbportal på unionsnivå som är tillgänglig för allmänheten på unionsinstitutionernas alla officiella språk.

(42)

Vid identifieringen av potentiella överträdelser av förbudet mot produkter som tillverkats genom tvångsarbete bör kommissionen eller de behöriga myndigheterna tillämpa en riskbaserad strategi och bedöma all information de har tillgång till. För att genomföra den riskbaserade strategin vid prioriteringen av sina undersökningar bör kommissionen och de behöriga myndigheterna ta hänsyn till andelen av den produktdel som misstänks ha tillverkats genom tvångsarbete i slutprodukten, mängden och volymen av berörda produkter och det misstänkta tvångsarbetets omfattning och grovhet, inbegripet huruvida tvångsarbete som ålagts av statliga myndigheter kan vara involverat. Kommissionen och de behöriga myndigheterna bör också ta hänsyn till de ekonomiska aktörernas storlek och ekonomiska resurser och leveranskedjans komplexitet, och i möjligaste mån fokusera på de ekonomiska aktörer och, i förekommande fall, produktleverantörer som befinner sig nära risken för tvångsarbete och som har störst kapacitet att förebygga, begränsa och stoppa användningen av tvångsarbete.

(43)

Innan en undersökning inleds bör den huvudansvariga behöriga myndigheten kunna begära information från de ekonomiska aktörer som är föremål för bedömning och även från andra berörda parter, inbegripet de personer eller sammanslutningar som har lämnat in relevant information till de behöriga myndigheterna. Den huvudansvariga behöriga myndigheten bör kunna välja att inte begära ytterligare information från de ekonomiska aktörerna om den bedömer att detta skulle kunna leda till att dessa ekonomiska aktörer försöker dölja en situation med tvångsarbete och därmed äventyrar undersökningen. Den huvudansvariga behöriga myndigheten bör inleda en undersökning om den, på grundval av sin bedömning av all tillgänglig information eller på grundval av andra tillgängliga uppgifter om det inte varit möjligt att samla in information och bevisning, har fastställt att det finns välgrundade farhågor att förbudet mot produkter som tillverkats genom tvångsarbete har överträtts.

(44)

För att göra förbudet mot produkter som tillverkats genom tvångsarbete mer ändamålsenligt bör de behöriga myndigheterna bevilja de ekonomiska aktörerna rimliga tidsfrister för att identifiera, begränsa, förebygga och avskaffa risken för tvångsarbete, med beaktande av bland annat komplexiteten i förfarandet och antalet involverade parter.

(45)

Innan den huvudansvariga behöriga myndigheten inleder en undersökning bör den begära att de ekonomiska aktörer som är föremål för bedömning lämnar information om de åtgärder de vidtagit för att begränsa, förebygga och avskaffa risken för tvångsarbete eller åtgärda fall av tvångsarbete i sin verksamhet och i sina leveranskedjor med avseende på de produkter som är föremål för bedömning. Tillbörlig aktsamhet vad gäller tvångsarbete bör bidra till att hjälpa den ekonomiska aktören att löpa lägre risk för att ha tvångsarbete i sin verksamhet och sina leveranskedjor. Lämplig tillbörlig aktsamhet i enlighet med relevant unionsrätt och internationella standarder kan bidra till att identifiera och åtgärda tvångsarbetesproblem i leveranskedjan i enlighet med relevant unionsrätt och relevanta internationella standarder. Detta innebär att ingen undersökning bör inledas om den huvudansvariga behöriga myndigheten anser att det inte finns några välgrundade farhågor för en överträdelse av förbudet mot produkter som tillverkats genom tvångsarbete eller att de skäl som låg bakom de välgrundade farhågorna har undanröjts, till exempel (men inte uteslutande) på grund av att tillämplig lagstiftning, riktlinjer, rekommendationer eller några andra bestämmelser om tillbörlig aktsamhet vad gäller tvångsarbete tillämpas på ett sätt som begränsar, förebygger och avskaffar risken för tvångsarbete.

(46)

När den huvudansvariga behöriga myndigheten begär in information i samband med undersökningen ska den, så långt som möjligt och i den mån detta inte hindrar undersökningen från att genomföras på ett effektivt sätt, prioritera de undersökta ekonomiska aktörer som ingår i de led i leveranskedjan som är så nära som möjligt det led där det finns risk för tvångsarbete samt ta hänsyn till de ekonomiska aktörernas storlek och ekonomiska resurser och mängden berörda produkter samt omfattningen av det misstänkta tvångsarbetet.

(47)

Den huvudansvariga behöriga myndigheten bör ha bevisbördan för att fastställa om tvångsarbete har använts i något led i produktionen, tillverkningen, skörden eller utvinningen av en produkt som släppts ut eller tillhandahållits på unionens marknad eller exporterats, inbegripet behandling och förädling som sammanhänger med produkten, på grundval av all information och bevisning som samlats in under undersökningens gång, inbegripet i det preliminära skedet. För att garantera de ekonomiska aktörernas rätt till ett korrekt förfarande ska dessa ges möjlighet att lämna information till sitt försvar till de behöriga myndigheterna under undersökningens gång. Om en ekonomisk aktör eller en offentlig myndighet, som svar på en begäran om information från en huvudansvarig behörig myndighet, utan giltig motivering vägrar eller underlåter att tillhandahålla begärd information, lämnar ofullständig eller felaktig information i syfte att blockera undersökningen, lämnar vilseledande information eller på annat sätt hindrar undersökningen, inbegripet när en risk för tvångsarbete som ålagts av statliga myndigheter identifierats, bör den huvudansvariga behöriga myndigheten kunna fastställa att förbudet mot produkter som tillverkats genom tvångsarbete har överträtts på grundval av all annan relevant och verifierbar information som samlats in under undersökningens preliminära skede eller under undersökningen. Den huvudansvariga behöriga myndigheten bör också ta hänsyn till dessa faktorer när den ser över ett beslut som fattats på grundval av detta.

(48)

Om den huvudansvariga behöriga myndigheten konstaterar att ekonomiska aktörer överträtt förbudet mot produkter som tillverkats genom tvångsarbete bör den utan dröjsmål förbjuda att de berörda produkterna släpps ut och tillhandahålls på unionens marknad eller exporteras från unionen samt begära att de undersökta ekonomiska aktörerna drar tillbaka de berörda produkter som redan tillhandahållits från unionens marknad och donerar lättfördärvliga produkter till välgörenhet eller andra ändamål av allmänintresse. När det gäller produkter som inte är lättfördärvliga bör de ekonomiska aktörerna återvinna dem, och om detta inte är möjligt bör de se till att produkterna förstörs, görs obrukbara eller på annat sätt bortskaffas i enlighet med nationell rätt som är förenlig med unionsrätten, inbegripet unionsrätten om avfallshantering. Särskild uppmärksamhet bör dock ägnas åt att förebygga störningar i leveranskedjor av strategisk eller kritisk betydelse för unionen och, i detta avseende, åt produkter vars bortskaffande skulle påverka den inre marknadens och dessa leveranskedjors funktion. I dessa fall bör den huvudansvariga behöriga myndigheten, som ett undantag från skyldigheten att utfärda ett föreläggande om att den berörda produkten ska bortskaffas, i förekommande fall kunna besluta att den berörda produkten ska hållas inne under en viss period, på de ekonomiska aktörernas bekostnad. Vid bedömningen av en produkts strategiska eller kritiska betydelse för unionen bör den huvudansvariga behöriga myndigheten särskilt beakta den förteckning över sektorer som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1735 (16) och kommissionens rekommendation (EU) 2023/2113 (17) samt de produkter som förtecknas i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1252 (18). Vid bedömningen av om ett undantag från skyldigheten att utfärda ett föreläggande om bortskaffande är lämpligt bör den huvudansvariga behöriga myndigheten ha i åtanke sannolikheten för att de berörda ekonomiska aktörerna kommer att uppfylla villkoren för omprövning av det beslut som fastställer en överträdelse av förbudet mot produkter som tillverkats genom tvångsarbete inom den tidsfrist som fastställts av den huvudansvariga behöriga myndigheten. Den tidsfrist som fastställts av den huvudansvariga behöriga myndigheten skulle göra det möjligt för de berörda ekonomiska aktörerna att visa att de har avskaffat tvångsarbete när det gäller den berörda produkten, genom att ha avskaffat tvångsarbete i sin leveranskedja. Att förändra en leveranskedja, genom att anlita olika leverantörer, kan inte betraktas som en metod för avskaffandet tvångsarbete för den produkt som berörs av detta beslut, eftersom det skulle resultera i en annan produkt. Om de berörda ekonomiska aktörerna lägger fram bevis för att de har avskaffat tvångsarbete när det gäller den berörda produkten, bör den huvudansvariga behöriga myndigheten ompröva sitt beslut om förbud mot att släppa ut och tillhandahålla dessa produkter på unionsmarknaden, vilket leder till att det dras tillbaka och därmed till att kvarhållandet av de berörda produkterna upphävs. Om de berörda ekonomiska aktörerna inte lägger fram sådana bevis bör de efterleva föreläggandet om att bortskaffa de berörda produkterna efter den frist som anges i beslutet om förbud mot att släppa ut och tillhandahålla dessa produkter på unionsmarknaden, vilket omfattar föreläggandet om att kvarhålla produkterna under en fastställd tidsfrist.

(49)

I ett beslut som konstaterar en överträdelse av förbudet mot produkter som tillverkats genom tvångsarbete ska den huvudansvariga behöriga myndigheten ange undersökningsresultaten och den information som ligger till grund för dessa resultat samt fastställa en rimlig tidsfrist för de ekonomiska aktörerna att efterleva beslutet och ange de uppgifter som krävs för att identifiera den produkt som detta beslut gäller. Kommissionen bör ges befogenhet att anta de genomförandeakter som är nödvändiga för att närmare ange vilken information detta slags beslut ska innehålla. Den huvudansvariga behöriga myndighetens beslut bör offentliggöras.

(50)

Vid fastställandet av en rimlig tidsfrist för att efterleva de förelägganden som fastställs i ett beslut som konstaterar en överträdelse av förbudet mot produkter som tillverkats genom tvångsarbete bör den huvudansvariga behöriga myndigheten ta hänsyn till de berörda ekonomiska aktörernas storlek och ekonomiska resurser.

(51)

I syfte att säkerställa en effektiv efterlevnad bör de beslut som fattats av en huvudansvarig behörig myndighet i en medlemsstat erkännas och genomföras av de behöriga myndigheterna i de övriga medlemsstaterna när det gäller produkter med samma identifieringsuppgifter och från samma leveranskedja vilka konstaterats vara tillverkade genom tvångsarbete.

(52)

De ekonomiska aktörerna bör kunna begära att de huvudansvariga behöriga myndigheterna omprövar ett beslut enligt denna förordning, under förutsättning att de lämnat ny väsentlig information som visar att produkterna som släpps ut eller tillhandahålls på unionens marknad eller avses att exporteras från unionens marknad efterlever förbudet mot produkter som tillverkats genom tvångsarbete. Den huvudansvariga behöriga myndigheten bör återkalla sitt beslut med avseende på framtiden om de ekonomiska aktörerna visar att de har efterlevt beslutet och avskaffat tvångsarbete från sin verksamhet eller leveranskedja med avseende på de berörda produkterna. De huvudansvariga behöriga myndigheternas beslut enligt denna förordning bör kunna bli föremål för rättslig prövning i enlighet med tillämplig unionsrätt och nationell rätt.

(53)

Om de ekonomiska aktörerna inte har efterlevt den huvudansvariga behöriga myndighetens beslut vid utgången av den fastställda tidsfristen bör de behöriga myndigheterna säkerställa att de berörda produkterna varken kan föras in till eller tillhandahållas på unionens marknad eller exporteras samt att de dras tillbaka från unionens marknad och att alla lättfördärvliga produkter som eventuellt finns kvar hos de berörda ekonomiska aktörerna doneras till välgörenhet eller andra ändamål av allmänintresse. Behöriga myndigheter bör säkerställa att produkter som inte är lättfördärvliga återvinns, eller om detta inte är möjligt att de förstörs, görs obrukbara eller på annat sätt bortskaffas i enlighet med nationell rätt som är förenlig med unionsrätten, inbegripet unionsrätten om avfallshantering och om ekodesign för hållbara produkter, på de ekonomiska aktörernas bekostnad. Om möjligt bör de behöriga myndigheterna säkerställa att den metod för bortskaffande eller förstörelse som valts har den minsta möjliga miljöpåverkan av alla tillgängliga alternativ. Medlemsstaternas behöriga myndigheter bör ansvara för efterlevnaden av besluten på sitt territorium, inbegripet beslut som antas av kommissionen. Efter det att ett beslut meddelats via ICSMS bör alla behöriga myndigheter som berörs av det beslutet gå vidare med de relevanta efterlevnadsåtgärder som föreskrivs i denna förordning.

(54)

Inverkan på djurens välbefinnande bör beaktas vid genomförandet av förbudet mot att släppa ut och tillhandahålla produkter på marknaden vilka tillverkats genom tvångsarbete eller mot att exportera dem för att bespara de berörda djuren all smärta, ångest eller lidande som kan undvikas. Dessutom bör denna förordning inte påverka tillämpningen av unionsrätten om djurskydd, såsom rådets förordningar (EG) nr 1/2005 (19) och (EG) nr 1099/2009 (20).

(55)

De huvudansvariga behöriga myndigheternas beslut om fastställande av en överträdelse av ett förbud mot produkter som tillverkats genom tvångsarbete bör meddelas tullmyndigheterna som bör försöka identifiera de berörda produkterna från de produkter som deklareras för övergång till fri omsättning eller export. Medlemsstaternas behöriga myndigheter bör ansvara för den övergripande kontrollen av efterlevnaden av förbudet mot produkter som tillverkats genom tvångsarbete på unionens marknad och de produkter som förs in till eller ut från denna marknad. Eftersom tvångsarbete ingår som ett led i tillverkningsprocessen och inte lämnar några spår på produkten och eftersom förordning (EU) 2019/1020 endast omfattar tillverkade produkter och har ett tillämpningsområde som är begränsat till övergång till fri omsättning är det inte möjligt för tullmyndigheterna att handla självständigt i enlighet med förordning (EU) 2019/1020 för tillämpningen och kontrollen av efterlevnaden av förbudet mot produkter som tillverkats genom tvångsarbete. Den specifika utformningen av varje medlemsstats kontroller bör inte påverka tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 (21) och dess allmänna bestämmelser om tullmyndigheternas kontroll- och övervakningsbefogenheter.

(56)

Den information som de ekonomiska aktörerna för närvarande lämnar eller gör tillgänglig för tullmyndigheterna omfattar endast allmän information om produkter, men inte om tillverkare eller producenter och produktleverantörer eller specifik information om produkterna. För att tullmyndigheterna ska kunna identifiera sådana produkter som förs in till eller ut från unionens marknad som kan strida mot denna förordning och därför bör stoppas vid unionens yttre gräns bör de ekonomiska aktörerna lämna sådan information till tullmyndigheterna som gör det möjligt att identifiera de produkter som rörs av den huvudansvariga behöriga myndighetens beslut. Det rör sig om information om tillverkaren eller producenten och produktleverantörerna samt all annan information om själva produkten. För detta ändamål bör kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter som identifierar de produkter för vilka det bör lämnas sådan information, med hjälp av bl.a. den databas som inrättas i den här förordningen samt den information och de beslut från de huvudansvariga behöriga myndigheterna som registrerats i ICSMS. Kommissionen bör dessutom ges befogenhet att anta de genomförandeakter som är nödvändiga för att specificera de närmare uppgifterna om den information som de ekonomiska aktörerna ska lämna eller göra tillgänglig för tullmyndigheterna. Sådan information ska innehålla en beskrivning av produkten, produktens namn eller varumärke, särskilda krav enligt unionsrätten för identifieringen av produkten, såsom typ, referens, modell och parti- och serienummer som är anbringat på produkten eller lämnas på förpackningen eller i ett dokument som åtföljer produkten, eller den unika identifieraren i det digitala produktpasset, samt uppgifter om tillverkaren eller producenten och produktleverantörerna, inbegripet för var och en av dessa deras namn, firma eller registrerade varumärke, kontaktuppgifter, unika identifieringsnummer i det land de är etablerade i och, om tillgängligt, deras registrerings- och identitetsnummer för ekonomiska aktörer. Vid översynen av unionens tullkodex kommer man att överväga att i tullagstiftningen införa den information som de ekonomiska aktörerna måste lämna eller göra tillgänglig för tullmyndigheterna med hänseende till kontrollen av efterlevnaden av denna förordning och mer allmänt för att öka transparensen i leveranskedjan. Kommissionen bör utfärda vägledning och ge stöd till ekonomiska aktörer, särskilt små och medelstora företag, om hur de ska samla in den information som krävs.

(57)

Tullmyndigheter som identifierar en produkt som kan vara omfattad av ett beslut som meddelats av den huvudansvariga behöriga myndigheten som konstaterat en överträdelse av förbudet mot produkter som tillverkats genom tvångsarbete bör skjuta upp övergången till fri omsättning för den berörda produkten och omgående underrätta de behöriga myndigheterna. De behöriga myndigheterna bör komma fram till en slutsats inom en rimlig tidsfrist om det fall som tullmyndigheterna underrättat dem om, antingen genom att bekräfta eller förneka att den berörda produkten omfattas av ett beslut. När så är nödvändigt och vederbörligen motiverat bör de behöriga myndigheterna ha rätt att begära att uppskjutandet av den berörda produktens övergång till fri omsättning ska kvarstå, med beaktande av den potentiella skadan för den ekonomiska aktören. Om de behöriga myndigheterna inte kommer fram till någon slutsats inom den fastställda tidsfristen bör tullmyndigheterna frigöra produkterna, under förutsättning att alla övriga tillämpliga krav och formaliteter är uppfyllda. I allmänhet bör en produkts övergång till fri omsättning eller export inte anses vara bevis för efterlevnad av unionsrätten, eftersom en sådan övergång inte nödvändigtvis innefattar en fullständig bedömning av efterlevnaden.

(58)

Om de behöriga myndigheterna drar slutsatsen att en produkt omfattas av ett beslut som konstaterar en överträdelse av förbudet mot produkter som tillverkats genom tvångsarbete bör de omedelbart underrätta tullmyndigheterna som bör vägra övergång till fri omsättning eller export för den berörda produkten. Tullmyndigheterna bör, om en behörig myndighet så begär och på den behöriga myndighetens vägnar och under dess ansvar, också kunna beslagta produkten och ställa den till den behöriga myndighetens förfogande och under dess ansvar. I sådana fall bör den berörda behöriga myndigheten vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att den berörda produkten bortskaffas på lämpligt sätt, inbegripet genom att den doneras till välgörenhet eller ändamål av allmänintresse, återvinns eller på annat sätt bortskaffas i enlighet med nationell rätt som är förenlig med unionsrätten, på den ekonomiska aktörens bekostnad.

(59)

Den huvudansvariga behöriga myndigheten bör ta vederbörlig hänsyn till risken för avståndstagande från ekonomiska aktörer som antingen har anknytning till produkter eller regioner i databasen eller har fått sin produkt avlägsnad från unionsmarknaden, samt konsekvenserna för berörda arbetstagare. Den huvudansvariga behöriga myndigheten bör därför när så är lämpligt stödja ekonomiska aktörer som antar och utför lämpliga och effektiva åtgärder för att avskaffa tvångsarbete. Ansvarsfullt avståndstagande inbegriper efterlevnad av kollektivavtal och utarbetande av eskaleringsrutiner.

(60)

De villkor som är tillämpliga på en produkt under den tid som övergången till fri omsättning eller exporten är uppskjuten, inbegripet vad gäller lagring eller förstörelse eller bortskaffande vid vägran av sådana produkters övergång till fri omsättning, bör fastställas av tullmyndigheterna, i tillämpliga fall i enlighet med förordning (EU) nr 952/2013. Om produkter som förs in till unionens marknad behöver ytterligare förädling ska de hänföras till lämpligt tullförfarande för att möjliggöra förädling i enlighet med artiklarna 220, 254, 256, 257 och 258 i förordning (EU) nr 952/2013.

(61)

Om det för att ge verkan åt förbudet mot produkter som tillverkats genom tvångsarbete är nödvändigt att behandla personuppgifter enligt denna förordning bör sådan behandling ske i enlighet med unionsrätten om skydd av personuppgifter. All behandling av personuppgifter i samband med förbudet mot produkter som tillverkats genom tvångsarbete omfattas av Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) 2016/679 (22) och (EU) 2018/1725 (23).

(62)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter när det gäller procedurreglerna och de närmare bestämmelserna om användningen av ICSMS, procedurreglerna, mallar och närmare uppgifter för inlämnandet av information om påstådda överträdelser av förbudet mot att släppa ut eller tillhandahålla produkter som tillverkats genom tvångsarbete på unionens marknad eller exportera dem, de beslut som antagits av kommissionen om fastställande av att förbudet mot att släppa ut eller tillhandahålla produkter som tillverkats genom tvångsarbete på unionens marknad eller exportera dem har överträtts, återkallandet av dessa beslut, de närmare uppgifterna om innehållet i dessa beslut och motsvarande beslut som antagits av de huvudansvariga behöriga myndigheterna, och arrangemang och närmare bestämmelser för att tillhandahålla eller tillgängliggöra för tullmyndigheterna viss information om specifika produkter eller produktgrupper. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (24).

(63)

Kommissionen bör anta omedelbart tillämpliga genomförandeakter om det, i vederbörligen motiverade fall som rör återkallande av beslut om fastställande av att förbudet mot att släppa ut, tillhandahålla eller exportera produkter som tillverkats genom tvångsarbete har överträtts, är nödvändigt av tvingande skäl till skyndsamhet.

(64)

I syfte att komplettera eller ändra vissa icke-väsentliga delar av denna förordning bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) delegeras till kommissionen. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (25). För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(65)

I syfte att säkerställa att tullmyndigheterna kan agera effektivt bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på närmare specificering av detaljerna för den ytterligare information som identifierar den berörda produkten som ekonomiska aktörer bör tillhandahålla eller tillgängliggöra för tullmyndigheterna när det gäller produkter som förs in till eller ut från unionens marknad. Denna information bör vara information som identifierar den berörda produkten, information om tillverkaren eller producenten och information om produktleverantörerna. Tullmyndigheterna måste snabbt kunna erhålla information om specifika produkter som identifieras i de huvudansvariga behöriga myndigheternas beslut så att de effektivt och snabbt kan agera och vidta åtgärder. I dessa fall bör delegerade akter antas enligt ett skyndsamt förfarande.

(66)

Medlemsstaterna bör ge sina behöriga myndigheter befogenhet att införa och genomföra effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner i fall där den ekonomiska aktören har underlåtit att efterleva ett beslut om förbud mot utsläppande på marknaden av produkter som tillverkats genom tvångsarbete. Reglerna om sanktioner som tillämpas i händelse av bristande efterlevnad av ett beslut bör fastställas av medlemsstaterna, med vederbörlig hänsyn till faktorer såsom överträdelsens allvar och varaktighet, tidigare överträdelser som begåtts av den ekonomiska aktören, graden av samarbete med behöriga myndigheter och andra förmildrande eller försvårande omständigheter som är tillämpliga på omständigheterna i det enskilda fallet. Kommissionen bör utfärda riktlinjer för medlemsstaterna om metoden för beräkning av finansiella sanktioner och tillämpliga tröskelvärden, och unionens nätverk mot produkter som tillverkats genom tvångsarbete bör främja bästa praxis vid tillämpningen av sådana sanktioner.

(67)

Kommissionen bör utföra en utvärdering av genomförandet och efterlevnaden av denna förordning och lägga fram en rapport om detta för Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén. I rapporten bör det göras en bedömning av denna förordnings bidrag till avskaffandet av produkter som tillverkats genom tvångsarbete från unionens marknad och till kampen mot tvångsarbete samt till samarbetet mellan behöriga myndigheter och internationellt samarbete för att avskaffa tvångsarbete. Rapporten bör också innehålla en bedömning av denna förordnings inverkan på företag, särskilt små och medelstora företag, och på offer, samt de totala kostnaderna och fördelarna med förbudet mot produkter som tillverkats genom tvångsarbete. Rapporten bör ytterligare bedöma anpassningen av denna förordning till annan relevant unionsrätt.

(68)

Denna förordning respekterar rätten till god förvaltning, som fastställs i artikel 41 i stadgan och som bland annat omfattar rätten för var och en att bli hörd innan en enskild åtgärd som skulle beröra honom eller henne negativt vidtas mot honom eller henne. I detta avseende bör den huvudansvariga behöriga myndighet som genomför undersökningen informera de berörda ekonomiska aktörerna om inledandet av undersökningen och de möjliga konsekvenserna av denna. För att garantera de ekonomiska aktörernas rätt till ett korrekt förfarande ska dessa ges möjlighet att lämna information till sitt försvar till de behöriga myndigheterna på begäran under undersökningens gång. Ekonomiska aktörer bör ha möjlighet att begära att den huvudansvariga behöriga myndigheten omprövar det beslut som berör dem genom att tillhandahålla ny väsentlig information. De beslut som medlemsstaternas behöriga myndigheter antar bör kunna bli föremål för rättslig prövning i enlighet med tillämplig nationell rätt. De beslut som kommissionen antar enligt denna förordning kan prövas av Europeiska unionens domstol i enlighet med artikel 263 i EUF-fördraget.

(69)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att förbjuda ekonomiska aktörer att släppa ut och tillhandahålla produkter på unionens marknad vilka tillverkats genom tvångsarbete eller att exportera produkter som tillverkats genom tvångsarbete från unionens marknad för att förbättra den inre marknadens funktion och att bidra till att bekämpa tvångsarbete, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av dess omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i EU-fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(70)

För att de åtgärder som föreskrivs i denna förordning snabbt ska kunna börja tillämpas bör den träda i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.