Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2025/1534 av den 18 juli 2025 om tillfälliga undantag från vissa bestämmelser i förordningarna (EU) 2017/2226 och (EU) 2016/399 vad gäller den gradvisa driftsstarten av in- och utresesystemet

(1)

I artikel 66.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2226 (2), varigenom in- och utresesystemet inrättas, föreskrivs att kommissionen ska fastställa vilken dag in- och utresesystemet ska tas i drift när vissa villkor har uppfyllts.

(2)

Kommissionen har inte mottagit alla anmälningar enligt artikel 66.1 c i förordning (EU) 2017/2226, vilket är ett av villkoren för att den ska kunna fastställa att in- och utresesystemet ska tas i drift.

(3)

Förordning (EU) 2017/2226 möjliggör endast en fullständig driftsstart, vilket kräver att alla medlemsstater börjar använda in- och utresesystemet fullt ut för alla tredjelandsmedborgare som omfattas av registrering i in- och utresesystemet och att de börjar använda systemet samtidigt vid alla sina gränsövergångsställen. En fullständig driftsstart av in- och utresesystemets alla funktioner samtidigt vid alla gränsövergångsställen utgör dock en risk för in- och utresesystemets robusthet som helhet och för passagerarflödena vid de yttre gränserna.

(4)

För att säkerställa en smidig lansering av in- och utresesystemet, underlätta ett snabbt införande i alla medlemsstater, ge medlemsstaterna den flexibilitet som krävs för att de ska kunna börja använda in- och utresesystemet inom en tydligt fastställd period och underlätta tekniska och operativa anpassningar vid driftsstarten av in- och utresesystemet är det nödvändigt att fastställa regler för en gradvis driftsstart av systemet under vilken medlemsstaterna bör kunna välja att införa det i faser. För att säkerställa att dessa justeringar beaktar potentiella reseflöden och säsongstoppar, och med tanke på att in- och utresesystemets gradvisa driftsstart också kan ha en viss inverkan på medlemsstaterna i form av ökad arbetsbörda vid gränsövergångsställena, bör den gradvisa driftsstarten ha en begränsad varaktighet på 180 dagar.

(5)

För att in- och utresesystemet ska kunna tas i drift gradvis är det nödvändigt att tillfälligt göra undantag från vissa bestämmelser i förordning (EU) 2017/2226 och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 (3). Andra regler i förordning (EU) 2017/2226 som inte påverkas av den här förordningen är tillämpliga på det sätt som anges i den förordningen. Framför allt är reglerna i förordning (EU) 2017/2226 tillämpliga på de uppgifter som registreras i in- och utresesystemet under systemets hela gradvisa driftsstart, och dessa uppgifter anses därför vara tillförlitliga och korrekta. Dessutom påverkar denna förordning inte giltigheten av de anmälningar som medlemsstaterna redan har gjort enligt artikel 66.1 c i förordning (EU) 2017/2226.

(6)

Medlemsstater som inte avser att redan från början av in- och utresesystemets gradvisa driftsstart fullt ut använda systemet bör gradvis börja använda det vid ett eller flera gränsövergångsställen eller i en eller flera köer vid sådana gränsövergångsställen för att vid in- och utresa registrera uppgifter om tredjelandsmedborgare som omfattas av registrering i systemet. Om möjligt och tillämpligt bör medlemsstaterna inkludera en kombination av gränsövergångsställen vid luft-, land- och sjögränserna. För att säkerställa en kontrollerad lansering av in- och utresesystemet och för att bättre hantera och undvika potentiella långa väntetider vid gränserna bör medlemsstaterna när så är relevant och vid behov gradvis införa systemets alla funktioner och registrera uppgifter om alla tredjelandsmedborgare som omfattas av registrering i systemet. För att säkerställa en fullständig användning av in- och utresesystemet vid alla gränsövergångsställen i unionen bör den gradvisa driftsstarten av systemet, när medlemsstaterna väljer en sådan, ske i faser, med minimikrav som medlemsstaterna ska uppfylla. Det bör vara möjligt för medlemsstaterna att påskynda genomförandet på nationell nivå eller ta in- och utresesystemet i full drift redan från systemets driftsstart. Den gradvisa behandlingen av uppgifter i in- och utresesystemet bör utföras med full respekt för de registrerades rättigheter enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 (4) och bör inte, direkt eller indirekt, leda till någon form av diskriminering eller profilering i den mening som avses i den förordningen. Vid behov bör kommissionen, i samråd med Europeiska datatillsynsmannen, tillhandahålla ytterligare konkreta riktlinjer för behandlingen av personuppgifter i in- och utresesystemet under den gradvisa driftsstarten.

(7)

För att underlätta ett smidigt införande av in- och utresesystemet bör Europeiska unionens byrå för den operativa förvaltningen av stora it-system inom området frihet, säkerhet och rättvisa (eu-Lisa), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1726 (5), utveckla en utrullningsplan på hög nivå, för att ge medlemsstaterna och Europol vägledning om planeringen och genomförandet av införandet av in- och utresesystemet under den gradvisa driftsstarten (eu-Lisas utrullningsplan på hög nivå). Eu-Lisa bör tillhandahålla den planen till Europaparlamentet, rådet, kommissionen, medlemsstaterna och Europol. Planen bör bekräfta prestations- och tillgänglighetsmålen för in- och utresesystemets centrala system samt strategin avseende eventuella funktionella mindre, större och blockerande defekter, och bör ange förfaranden för oförutsedda händelser och ge medlemsstaterna och Europol vägledning om hur in- och utresesystemets centrala system fungerar. Planen bör antas av eu-Lisas styrelse. Medlemsstaternas beslut att inleda eller tidigarelägga driften bör ta hänsyn till eu-Lisas utrullningsplan på hög nivå.

(8)

För att underlätta ett smidigt införande av in- och utresesystemet bör varje medlemsstat utarbeta en nationell utrullningsplan i samråd med kommissionen och eu-Lisa och översända den till kommissionen. För varje fas av in- och utresesystemets gradvisa driftsstart bör de nationella utrullningsplanerna innehålla information om de fastställda tröskelvärdena och kraven, särskilt i) det förväntade datum från vilket in- och utresesystemet tas i drift vid gränsövergångsställen, ii) den förväntade procentandel av det uppskattade antalet gränspassager som ska registreras i in- och utresesystemet av det totala antalet tredjelandsmedborgare som omfattas av registrering i in- och utresesystemet, och iii) i tillämpliga fall de biometriska funktioner som förväntas användas vid gränsövergångsställen. Eu-Lisa bör bedöma huruvida de nationella utrullningsplanerna är tekniskt förenliga med eu-Lisas utrullningsplan på hög nivå samt bekräfta att de inte innehåller några tekniska brister som ytterligare skulle kunna försena in- och utresesystemets driftsstart. Kommissionen bör ta hänsyn till den övergripande samstämdheten i alla nationella utrullningsplaner och huruvida varje nationell utrullningsplan överensstämmer med de tröskelvärden och krav som anges i denna förordning. Medlemsstaterna uppmuntras att, när de utarbetar sina nationella utrullningsplaner, på lämpligt sätt samordna med operatörerna av den infrastruktur där gränsövergångsställena är belägna. Om en medlemsstat planerar att ta in- och utresesystemet i drift eller att använda systemets biometriska funktioner vid ett visst gränsövergångsställe, bör den medlemsstaten informera operatörerna av infrastruktur som hyser gränsövergångsstället om detta. För att övervaka efterlevnaden av in- och utresesystemets gradvisa driftsstart bör medlemsstaterna lämna månatliga rapporter till Europaparlamentet, rådet, kommissionen och eu-Lisa om genomförandet av sina nationella utrullningsplaner. Sådana månatliga rapporter bör identifiera avvikelser och korrigerande åtgärder när så krävs för att uppnå överensstämmelse med de tröskelvärden och krav som anges i denna förordning. Kommissionen bör underlätta för medlemsstaterna att tillhandahålla kortfattade nationella utrullningsplaner och månatliga rapporter.

(9)

Med tanke på att uppgifterna i in- och utresesystemet under systemets gradvisa driftsstart kan vara ofullständiga bör tredjelandsmedborgares resehandlingar systematiskt stämplas vid in- och utresa under den perioden. De nationella myndigheterna bör beakta att in- och utreseposter och poster om nekad inresa kan vara ofullständiga. Om det inte finns några relevanta uppgifter i in- och utresesystemet bör de nationella myndigheterna ge stämplar företräde. Om en stämpel saknas bör de nationella myndigheterna ge den information som registrerats i in- och utresesystemet företräde. Om det förekommer avvikelser mellan en personakt som innehåller biometriska uppgifter och stämpeln bör de nationella myndigheterna ge uppgifterna i in- och utresesystemet företräde. Om det föreligger avvikelser mellan en personakt utan biometriska uppgifter och stämpeln eller i de fall som avses i artikel 16.4 i förordning (EU) 2017/2226 bör de nationella myndigheterna från fall till fall besluta om stämpeln eller uppgifterna i in- och utresesystemet ska ges företräde.

(10)

Med tanke på att de uppgifter som registreras i in- och utresesystemet under systemets gradvisa driftsstart kan vara ofullständiga bör de nationella myndigheterna inte beakta de resultat som den automatiserade beräkningsmekanismen ger om den maximala återstående längden på den tillåtna vistelsen för tredjelandsmedborgare som är registrerade i in- och utresesystemet. När de nationella myndigheterna utför sina uppgifter bör de heller inte beakta den automatiserade mekanismen för att identifiera eller flagga avsaknaden av utreseposter efter den dag då den tillåtna vistelsen löper ut eller de poster för vilka den maximala längden på den tillåtna vistelsen överskridits, eller genererade förteckningar över personer som identifierats som personer som överskridit den tillåtna vistelsen.

(11)

För att ge medlemsstaterna den tid som krävs för att anpassa sig till in- och utresesystemets driftsstart bör det inte vara obligatoriskt att använda biometriska funktioner vid gränsövergångsställen under de första 60 dagarna av systemets gradvisa driftsstart. Medlemsstaterna uppmuntras dock att använda funktionerna under denna period för att stödja en smidig operativ övergång och göra det möjligt att snabbt upptäcka och lösa eventuella problem med genomförandet. Senast den 90:e dagen efter den första dagen av in- och utresesystemets gradvisa driftsstart bör medlemsstaterna använda in- och utresesystemet med biometriska funktioner vid minst hälften av sina gränsövergångsställen. Att lämna biometriska uppgifter bör inte vara ett inresevillkor för tredjelandsmedborgare som omfattas av registrering i in- och utresesystemet vid gränsövergångsställen där in- och utresesystemet används utan biometriska funktioner.

(12)

För att tillgodose behovet att gradvis införa in- och utresesystemet med biometriska funktioner vid gränsövergångsställen bör biometrisk verifiering av tredjelandsmedborgare som omfattas av registrering i in- och utresesystemet göras endast vid de gränsövergångsställen där in- och utresesystemet används med biometriska funktioner.

(13)

För att säkerställa samstämdhet i driften av interoperabiliteten mellan informationssystemet för viseringar (VIS), som inrättades genom rådets beslut 2004/512/EG (6), och in- och utresesystemet bör åtkomsten till VIS vara direkt endast vid gränsövergångsställen där in- och utresesystemet inte har tagits i drift. Vid gränsövergångsställen där in- och utresesystemet har tagits i drift bör gränsmyndigheterna utnyttja interoperabiliteten mellan in- och utresesystemet och VIS.

(14)

Tredjelandsmedborgare vars uppgifter ska registreras i in- och utresesystemet bör informeras om sina rättigheter och skyldigheter när det gäller behandlingen av deras uppgifter med hjälp av en mall i enlighet med artikel 50.5 i förordning (EU) 2017/2226. Den information som ska ges till dessa tredjelandsmedborgare bör nämna in- och utresesystemets gradvisa driftsstart. De berörda tredjelandsmedborgarna bör i mallen informeras om sin skyldighet att lämna biometriska uppgifter vid gränsövergångsställen där detta utgör ett inresevillkor, göras medvetna om konsekvenserna av att inte lämna biometriska uppgifter, informeras om att det inte kommer att vara möjligt för dem att med automatiserade medel verifiera hur lång tid som återstår av deras tillåtna vistelse samt informeras om möjligheten att använda det beräkningsverktyg för kortare vistelser som finns på kommissionens webbplats.

(15)

Kommissionen bör regelbundet se över informationen på in- och utresesystemets webbplats, och vid behov anpassa den, för att återspegla systemets gradvisa driftsstart.

(16)

Kommissionen bör, i samarbete med Europeiska datatillsynsmannen, anpassa sitt informationsmaterial som utarbetats inom ramen för artikel 51 i förordning (EU) 2017/2226, för att genomföra informationskampanjen i anslutning till in- och utresesystemets gradvisa driftsstart.

(17)

Under in- och utresesystemets gradvisa driftsstart kommer tredjelandsmedborgare inte att kunna elektroniskt verifiera den exakta längden på sin tillåtna vistelse via den webbtjänst som avses i artikel 13.1 i förordning (EU) 2017/2226.

(18)

Denna förordning påverkar inte skyldigheterna för luft- och sjötransportörer och transportörer som ansvarar för grupptransporter i samband med internationella bussförbindelser enligt artikel 26.1 i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 mellan regeringarna i Beneluxstaterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna (7) (konventionen om tillämpning av Schengenavtalet) och rådets direktiv 2001/51/EG (8). I detta avseende bör transportörerna kontrollera stämplarna i resehandlingarna. Det är mycket viktigt att medlemsstaterna är transparenta när det gäller införandet av in- och utresesystemet vid sina gränsövergångsställen för att säkerställa effektiv kommunikation med transportörer om den differentierade tillämpningen av in- och utresesystemet vid gränsövergångsställena, som i slutändan gynnar resenärerna.

(19)

I artikel 22 i förordning (EU) 2017/2226 och artikel 12a i förordning (EU) 2016/399 föreskrivs en övergångsperiod och övergångsåtgärder för in- och utresesystemets driftsstart. För att in- och utresesystemet ska kunna tas i drift gradvis är det nödvändigt att göra undantag från dessa artiklar för att säkerställa att övergångsperioden och övergångsåtgärderna tillämpas först efter det att systemets gradvisa driftsstart har slutförts. Det undantaget bör upphöra att gälla 5 år och 180 dagar efter den dag då in- och utresesystemet ska tas i drift enligt kommissionens beslut i enlighet med artikel 66.1 i förordning (EU) 2017/2226.

(20)

För att säkerställa att nationella myndigheter och unionsbyråer i sin tjänsteutövning inte fattar beslut uteslutande på grundval av uppgifter som registrerats i in- och utresesystemet bör de ta hänsyn till att personakter i in- och utresesystemet kan innehålla ofullständiga uppgifter. Det undantaget bör upphöra att gälla 5 år och 180 kalenderdagar efter den dag då in- och utresesystemet ska tas i drift enligt kommissionens beslut i enlighet med artikel 66.1 i förordning (EU) 2017/2226 för att återspegla den femåriga lagringsperioden för uppgifter där utreseposten saknas i enlighet med artikel 34.3 i den förordningen. In- och utreseposter som skapas under in- och utresesystemets gradvisa driftsstart bör inte användas för automatiserad rapportering eller för automatiserade processer, inbegripet automatiska sökningar från EU-systemet för reseuppgifter och resetillstånd (Etias), inrättat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1240 (9).

(21)

När medlemsstaterna säkerställer efterlevnad av bestämmelserna i förordning (EU) 2017/2226 om ändring av uppgifter och radering av uppgifter i förtid bör de komplettera de ofullständiga uppgifterna i den utsträckning detta är möjligt sett till den begränsade tillgången till uppgifter som registrerats i in- och utresesystemet under systemets gradvisa driftsstart.

(22)

Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1896 (10) bör inte ta del av uppgifter som registrerats i in- och utresesystemet under systemets gradvisa driftsstart för att utföra riskanalyser och sårbarhetsbedömningar på grund av att uppgifternas ofullständighet skulle kunna leda till vilseledande riskanalyser och sårbarhetsbedömningar.

(23)

För att säkerställa en effektiv förvaltning av de yttre gränserna under in- och utresesystemets gradvisa driftsstart bör följande regler gälla. Vid de gränsövergångsställen där in- och utresesystemet inte har tagits i drift bör in- och utresekontroller utföras i enlighet med förordning (EU) 2016/399 i dess tillämpliga lydelse dagen före den dag då in- och utresesystemet ska tas i drift enligt kommissionens beslut i enlighet med artikel 66.1 i förordning (EU) 2017/2226. Vid de gränsövergångsställen där in- och utresesystemet har tagits i drift bör in- och utresekontroller utföras i enlighet med förordningarna (EU) 2017/2226 och (EU) 2016/399 med tillämpning av de särskilda undantag från dessa förordningar som föreskrivs i den här förordningen när det gäller verifieringen vid de gränsövergångsställen där in- och utresesystemet används utan biometriska funktioner för att möjliggöra in- och utresesystemets gradvisa driftsstart. Dessa in- och utresekontroller bör utföras utan att det påverkar verifieringen av viseringsinnehavare med hjälp av fingeravtryck, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 767/2008 (11).

(24)

För att möjliggöra en effektiv anpassning av de tekniska och organisatoriska arrangemangen under in- och utresesystemets gradvisa driftsstart i varje medlemsstat och för att hantera fall då fel uppstår i in- och utresesystemets centrala system, nationella system eller kommunikationsinfrastruktur som avsevärt stör driften av in- och utresesystemet, eller för att hantera exceptionella omständigheter som orsakar så omfattande trafik att väntetiden vid ett gränsövergångsställe blir alltför lång, bör alla medlemsstater, oavsett om de börjar använda in- och utresesystemet fullt ut eller gradvis, ha möjlighet att helt eller partiellt hålla upp med driften av in- och utresesystemet vid vissa gränsövergångsställen under systemets gradvisa driftsstart. Medlemsstaterna bör utnyttja denna möjlighet endast när ett sådant uppehåll är absolut nödvändigt och under kortast möjliga period. Vid ett partiellt uppehåll bör registreringen av biometriska uppgifter i in- och utresesystemet avbrytas. Vid ett fullständigt uppehåll bör inga uppgifter registreras i in- och utresesystemet. Ett sådant uppehåll bör inte påverka skyldigheterna när det gäller tidsplanen för in- och utresesystemets gradvisa driftsstart, men det kan tillfälligt påverka tröskelvärdena för registrering.

(25)

För att minska ytterligare risker i samband med införandet av in- och utresesystemet med biometriska funktioner bör alla medlemsstater ha möjlighet att, vid exceptionella omständigheter som orsakar så omfattande trafik att väntetiden vid ett gränsövergångsställe blir alltför lång, hålla upp med registreringen av biometriska uppgifter i in- och utresesystemet även efter det att systemets gradvisa driftsstart har slutförts. Ett sådant uppehåll bör vara möjligt under en begränsad period på 90 dagar efter det att in- och utresesystemets gradvisa driftsstart har slutförts. Denna period bör automatiskt förlängas med 60 dagar om mindre än 80 % av de personakter som registrerats i in- och utresesystemet under in- och utresesystemets gradvisa driftsstart innehåller biometriska uppgifter.

(26)

Eu-Lisa bör utfärda rapporter om statistik om användningen av in- och utresesystemet, vilka bör användas för att utvärdera systemets prestanda, bedöma medlemsstaternas efterlevnad av eu-Lisas utrullningsplan på hög nivå och av de nationella utrullningsplanerna, identifiera förbättringsmöjligheter, övervaka efterlevnaden av kraven i denna förordning med avseende på in- och utresesystemets gradvisa driftsstart och stödja beslutsfattandet om systemets vidareutveckling och optimering. Enligt artikel 63.4 i förordning (EU) 2017/2226 ska eu-Lisa dessutom offentliggöra statistik om användningen av in- och utresesystemet under den gradvisa driftstarten. Dessutom bör eu-Lisa fortsätta sin regelbundna rapportering till eu-Lisas styrelse. Eu-Lisas programstyrelse bör övervaka in- och utresesystemets gradvisa driftsstart.

(27)

Det förberedande arbetet i samband med eu-Lisas utrullningsplan på hög nivå och de nationella utrullningsplanerna bör inledas när denna förordning träder i kraft. Eu-Lisas utrullningsplan på hög nivå och de nationella utrullningsplanerna bör ta hänsyn till den dag då in- och utresesystemet ska tas i drift enligt kommissionens beslut i enlighet med artikel 66.1 i förordning (EU) 2017/2226. Alla villkor som förtecknas i den artikeln ska vara uppfyllda i god tid för att kommissionen ska kunna anta beslutet om fastställande av den dag då in- och utresesystemet ska tas i drift innan det förberedande arbetet inleds, och med beaktande av den färdplan för interoperabilitet som godkändes av rådet den 5 mars 2025. I synnerhet ska alla anmälningar enligt artikel 66.1 c i den förordningen inkomma till kommissionen i god tid. In- och utresesystemets gradvisa driftsstart bör inledas, och de undantag som föreskrivs i den här förordningen bör tillämpas, från och med den dag då in- och utresesystemet ska tas i drift enligt kommissionens beslut i enlighet med artikel 66.1 i förordning (EU) 2017/2226. Eftersom den här förordningen föreskriver tillfälliga undantag bör den upphöra att gälla 180 dagar efter den dagen. Bestämmelserna om undantag från tillämpningen av den övergångsperiod och de övergångsåtgärder som anges i förordning (EU) 2017/2226, från åtkomst till uppgifter i in- och utresesystemet och från transportörers kontroll av stämplar i resehandlingarna samt bestämmelserna om uppehåll med användningen av in- och utresesystemet bör dock gälla under en begränsad period efter det att in- och utresesystemets gradvisa driftsstart har slutförts.

(28)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att fastställa regler för in- och utresesystemets gradvisa driftsstart och föreskriva undantag från förordningarna (EU) 2017/2226 och (EU) 2016/399, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av åtgärdens omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget). I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(29)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, deltar Danmark inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Danmark. Eftersom denna förordning är en utveckling av Schengenregelverket ska Danmark, i enlighet med artikel 4 i det protokollet, inom sex månader efter det att rådet har beslutat om denna förordning, besluta huruvida landet ska genomföra den i sin nationella lagstiftning.

(30)

Denna förordning utgör en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Irland inte deltar i enlighet med rådets beslut 2002/192/EG (12). Irland deltar därför inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Irland.

(31)

När det gäller Island och Norge utgör denna förordning, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket (13) som omfattas av det område som avses i artikel 1 A i rådets beslut 1999/437/EG (14).

(32)

När det gäller Schweiz utgör denna förordning, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (15), en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1 A i rådets beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2008/146/EG (16).

(33)

När det gäller Liechtenstein utgör denna förordning, i enlighet med protokollet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (17), en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1 A i rådets beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2011/350/EU (18).

(34)

När det gäller Cypern utgör bestämmelserna om VIS i denna förordning bestämmelser som utvecklar Schengenregelverket eller som på annat sätt har samband med detta i den mening som avses i artikel 3.2 i 2003 års anslutningsakt. Driften av in- och utresesystemet kräver att passiv åtkomst beviljas till VIS. Eftersom in- och utresesystemet ska drivas enbart av de medlemsstater som uppfyller de villkor som rör VIS när in- och utresesystemet tas i drift kommer Cypern inte att ta in- och utresesystemet i drift från driftsstarten. Cypern ska anslutas till in- och utresesystemet så snart villkoren för det förfarande som avses i förordning (EU) 2017/2226 är uppfyllda.

(35)

Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med artikel 42.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 (19) och avgav ett yttrande den 10 mars 2025.

(36)

Denna förordning fastställer strikta regler för åtkomst till in- och utresesystemet och nödvändiga skyddsåtgärder för sådan åtkomst under in- och utresesystemets gradvisa driftsstart och under en viss period efter det att in- och utresesystemets gradvisa driftsstart har slutförts. I denna förordning bibehålls även enskildas rätt till åtkomst, rättelse, komplettering, radering och prövning, särskilt rätten till rättsmedel och oberoende offentliga myndigheters övervakning av behandlingen av uppgifter i in- och utresesystemet. Denna förordning är därför förenlig med de grundläggande rättigheterna och de principer som erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt rätten till människans värdighet, förbudet mot slaveri och tvångsarbete, rätten till frihet och säkerhet, respekten för privatlivet och familjelivet, skyddet av personuppgifter, rätten till icke-diskriminering, barnets rättigheter, äldres rättigheter, integrering av personer med funktionsnedsättning och rätten till ett effektivt rättsmedel och till en opartisk domstol.

(37)

Denna förordning påverkar inte de förpliktelser som följer av Genèvekonventionen av den 28 juli 1951 angående flyktingars rättsliga ställning, kompletterad av New York-protokollet av den 31 januari 1967.

1.

in- och utresesystemets gradvisa driftsstart: perioden på 180 kalenderdagar från och med den dag då in- och utresesystemet ska tas i drift enligt kommissionens beslut i enlighet med artikel 66.1 i förordning (EU) 2017/2226.

2.

nationella myndigheter: de myndigheter som avses i artikel 9 i förordning (EU) 2017/2226.

3.

uppskattat antal gränspassager: en medlemsstats uppskattning av antalet gränspassager för de tredjelandsmedborgare som avses i artikel 2.1 och 2.2 i förordning (EU) 2017/2226 för medlemsstaten i fråga på grundval av det årliga genomsnittet av det totala antalet gränspassager vid de gränser som avses i artikel 4 i förordning (EU) 2017/2226 för tredjelandsmedborgare som reser till den medlemsstaten för en kortare vistelse beräknat för de föregående två kalenderåren före den dag då in- och utresesystemet ska tas i drift enligt kommissionens beslut i enlighet med artikel 66.1 i förordning (EU) 2017/2226.