Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2025/2088 av den 8 oktober 2025 om ändring av förordningarna (EU) nr 1092/2010, (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010, (EU) nr 1095/2010, (EU) nr 806/2014, (EU) 2021/523 och (EU) 2024/1620 vad gäller vissa rapporteringskrav på områdena finansiella tjänster och investeringsstöd (Text av betydelse för EES)

1.   Myndigheten och Europeiska centralbanken, i de fall som avses i artikel 4.2 i, ska på begäran, regelbundet eller från fall till fall, låta de andra myndigheterna ta del av uppgifter som de under fullgörandet av sitt uppdrag samlat in från finansinstitut eller andra myndigheter och som härrör från tillämpningen och genomförandet av unionsrätten, under förutsättning att den begärande myndigheten enligt unionsrätten har rätt att samla in dessa uppgifter från finansinstitut eller andra myndigheter.

2.   Myndigheten och Europeiska centralbanken, i de fall som avses i artikel 4.2 i, ska begära uppgifter från någon av de andra myndigheter som har samlat in dessa uppgifter i stället för att begära dem direkt från finansinstituten, under förutsättning att myndigheten eller Europeiska centralbanken, beroende på vad som är tillämpligt, har rätt att samla in dessa uppgifter enligt unionsrätten.

Första stycket i denna punkt ska inte påverka myndighetens eller Europeiska centralbankens befogenheter enligt artikel 4.2 i att samla in de begärda uppgifterna från finansinstitut om den andra myndigheten inte kan dela uppgifterna, om brådskande åtgärder krävs eller om det är nödvändigt att samla in uppgifterna direkt från finansinstitut för att myndigheten eller Europeiska centralbanken ska kunna utföra sina uppgifter enligt unionsrätten.

3.   En begäran om utbyte av uppgifter enligt punkt 1 i denna artikel ska innehålla den rättsliga grund i unionsrätten som ger den begärande myndigheten rätt att samla in uppgifterna från finansinstitut eller andra myndigheter.

Den begärande myndigheten, myndigheten och Europeiska centralbanken, i de fall som avses i artikel 4.2 i, ska omfattas av tystnadsplikt och dataskyddsskyldigheterna i artiklarna 70 och 71 i denna förordning, i artikel 27 i förordning (EU) nr 1024/2013 och i sektorslagstiftning som gäller för delning av uppgifter mellan finansinstitutet och den begärande myndigheten och mellan finansinstitutet och myndigheten och Europeiska centralbanken, i de fall som avses i artikel 4.2 i.

4.   Om antingen myndigheten eller Europeiska centralbanken, i de fall som avses i artikel 4.2 i, utbyter uppgifter i enlighet med punkt 1 i den här artikeln ska de utan onödigt dröjsmål informera varje myndighet från vilken de samlat in uppgifterna eller varje finansinstitut, om uppgifterna samlats in från finansinstituten direkt, om utbytet. Vid återkommande eller regelbundet utbyte av uppgifter ska myndigheten eller Europeiska centralbanken, i de fall som avses i artikel 4.2 i, ha en skyldighet att informera det finansinstitut eller den myndighet varifrån de samlat in uppgifterna endast en gång.

5.   Genom undantag från punkt 4 i denna artikel ska myndigheten och Europeiska centralbanken, i de fall som avses i artikel 4.2 i, inte ha någon skyldighet att informera myndigheten eller finansinstitutet, beroende på vad som är tillämpligt, om utbytet av uppgifter om något av följande villkor är uppfyllt:

a)	Uppgifterna har anonymiserats på ett sätt som innebär att de inte längre relaterar till någon identifierad eller identifierbar fysisk person och att finansinstitutet eller andra rättsliga enheter inte längre är identifierbara.

b)

Uppgifterna har ändrats, aggregerats eller behandlats med någon annan metod för kontroll av utlämnande för att skydda konfidentiella uppgifter, inbegripet företagshemligheter, och för att skydda personuppgifter genom lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) 2016/679 (*5) och (EU) 2018/1725 (*6).

6.   Genom undantag från punkt 4 i denna artikel ska myndigheten och Europeiska centralbanken, i de fall som aves i artikel 4.2 i, inte informera finansinstitutet om utbytet av uppgifter om de fastställer eller av den begärande myndigheten informeras om att detta skulle kunna äventyra förfaranden, åtgärder eller utredningar för tillsyn eller resolution.

7.   Punkterna 1–6 i denna artikel ska även tillämpas på uppgifter som myndigheten och Europeiska centralbanken, i de fall som avses i artikel 4.2 i, har mottagit från ett finansinstitut eller andra myndigheter och som de därefter har kvalitetskontrollerat eller på annat sätt behandlat.

8.   För att underlätta utbyten av uppgifter enligt punkterna 1–7 i denna artikel får myndigheten och Europeiska centralbanken, i de fall som avses i artikel 4.2 i, och de andra myndigheterna ingå samförståndsavtal avseende arrangemangen för sådana utbyten. Samförståndsavtalen får även fastställa arrangemang för delning av resurser för insamling och behandling av delade uppgifter. Kommissionen får efter samråd med myndigheten och Europeiska centralbanken, i de fall som avses i artikel 4.2 i, och de andra myndigheterna utarbeta riktlinjer om de viktigaste inslagen i sådana samförståndsavtal.

9.   Punkterna 1–8 i denna artikel ska inte påverka skyddet av immateriella rättigheter och ska inte hindra eller begränsa utbytet av uppgifter mellan myndigheten eller Europeiska centralbanken, i de fall som avses i artikel 4.2 i, och de andra myndigheterna i enlighet med andra bestämmelser i denna förordning eller med annan unionslagstiftning.

Om denna artikel står i strid med andra bestämmelser i denna förordning eller annan unionslagstiftning som styr utbytet av uppgifter mellan myndigheten eller Europeiska centralbanken, i de fall som avses i artikel 4.2 i, och de andra myndigheterna, ska dessa andra bestämmelser gälla.

10.   Myndigheten, Europeiska centralbanken, i de fall som avses i artikel 4.2 i, och de behöriga myndigheterna får efter eget gottfinnande bevilja tillgång till uppgifter som samlas in under fullgörandet av deras uppdrag för återanvändning av finansinstitut, forskare och andra enheter med ett berättigat intresse av dessa uppgifter för forsknings- och innovationsändamål, under förutsättning att myndigheten, Europeiska centralbanken, i de fall som avses i artikel 4.2 i, eller den behöriga myndighet som beviljar tillgång har säkerställt att alla följande villkor uppfylls:

a)	Nödvändiga åtgärder har vidtagits för att anonymisera uppgifterna på ett sätt som förhindrar att enskilda finansinstitut, enheter, registrerade och, om det är myndigheten eller Europeiska centralbanken som beviljar tillgång till uppgifterna, medlemsstater identifieras.

b)	Uppgifterna har ändrats, aggregerats eller behandlats med någon annan metod för kontroll av utlämnande för att skydda konfidentiella uppgifter, inbegripet företagshemligheter och innehåll som omfattas av immateriella rättigheter.

Uppgifter som mottas från en myndighet ska endast delas i enlighet med första stycket om den myndighet som ursprungligen samlade in dessa uppgifter lämnar sitt samtycke till detta.

11.   Senast den 11 november 2027 ska myndigheten och Europeiska centralbanken, i de fall som avses i artikel 4.2 i, i nära samarbete med behöriga myndigheter, till kommissionen rapportera alla rättsliga hinder i sektorslagstiftning som på något sätt hindrar dem från att utbyta uppgifter med de andra myndigheterna eller med andra enheter. Rapporten kan också ta upp icke-väsentliga, föråldrade, överlappande eller på annat sätt irrelevanta rapporteringskrav. Den kan också innehålla förslag för att förbättra överensstämmelsen mellan rapporteringskraven för finansiella och icke-finansiella enheter. Rapporten ska vid behov regelbundet uppdateras.

Med beaktande av den rapport som avses i första stycket, skyddet av immateriella rättigheter, tystnadsplikten och dataskyddsskyldigheterna ska kommissionen, om så är lämpligt, lägga fram ett lagstiftningsförslag för Europaparlamentet och rådet för att undanröja sådana rättsliga hinder i sektorslagstiftning för att främja utbyte av uppgifter mellan myndigheter och med andra enheter.

12.   I denna artikel, artikel 35.4 och artikel 70.3 avses med andra myndigheter någon av följande myndigheter:

a)

ESRB.

b)	Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten).

c)	Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten).

d)	Behöriga myndigheter enligt definitionen i artikel 4.2 i denna förordning.

e)	Behöriga myndigheter enligt definitionen i artikel 4.2 i förordning (EU) nr 1094/2010.

f)	Behöriga myndigheter enligt definitionen i artikel 4.3 i förordning (EU) nr 1095/2010.

g)	De myndigheter som ingår i den gemensamma tillsynsmekanismen enligt definitionen i artikel 2.9 i rådets förordning (EU) nr 1024/2013.

h)	Gemensamma resolutionsnämnden (SRB), som inrättades genom förordning (EU) nr 806/2014.

i)	Resolutionsmyndigheter såsom de som avses i artikel 3.3 i direktiv 2014/59/EU.

j)	Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism (Amla), som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1620 (*7).

k)	Finansiella tillsynsorgan enligt definitionen i artikel 2 andra stycket punkt 1 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1640 (*8).

I denna artikel avses med finansinstitut ett finansinstitut enligt definitionen i artikel 2 a i förordning (EU) nr 1092/2010.

Genom undantag från första stycket i denna punkt, om punkterna 1 och 2 i denna artikel är tillämpliga på Europeiska centralbanken enligt artikel 4.2 i i denna förordning, avses med andra myndigheter någon av de myndigheter som förtecknas i första stycket i denna punkt, med undantag för nationella behöriga myndigheter som ingår i den gemensamma tillsynsmekanismen.

1.   Senast den 11 november 2030 ska de europeiska tillsynsmyndigheterna, genom den gemensamma kommittén och i nära samarbete med ESRB, Europeiska centralbanken, Amla, SRB, de behöriga myndigheterna och andra relevanta berörda parter, utarbeta en rapport som innehåller alternativ för hur man kan effektivisera insamlingen av tillsynsdata i unionen. Med utgångspunkt i de europeiska tillsynsmyndigheternas sektorsarbete med att integrera rapportering ska den rapporten innehålla en genomförbarhetsstudie, inbegripet en bedömning av konsekvenser, kostnader och fördelar, av ett sektorsöverskridande integrerat rapporteringssystem och, på grundval av den genomförbarhetsstudien, lägga fram en färdplan för genomförandet.

Den rapport som avses i första stycket ska omfatta

a)	en gemensam datakatalog, med ett register över rapporteringskrav och krav på utlämnande av uppgifter, som säkerställer konsekvens och tydlighet när det gäller rapporteringskrav och datastandardisering, och

b)	ett dataområde för insamling och utbyte av uppgifter.

Med beaktande av slutsatserna i den rapport som avses i första stycket och efter en grundlig konsekvensbedömning ska kommissionen vid behov lägga fram ett lagstiftningsförslag för Europaparlamentet och rådet, för att säkerställa de ekonomiska resurser, personalresurser och it-resurser som krävs för att inrätta det integrerade rapporteringssystemet.

2.   De europeiska tillsynsmyndigheterna ska, genom den gemensamma kommittén och i nära samarbete med ESRB, Europeiska centralbanken, Amla, SRB och de behöriga myndigheterna, omgående inrätta en permanent gemensam kontaktpunkt där enheter kan anmäla dubbla, överflödiga eller föråldrade rapporteringskrav eller krav på utlämnande av uppgifter.

1.   Myndigheten ska på begäran, regelbundet eller från fall till fall, låta andra myndigheter ta del av uppgifter som nämnden under fullgörandet av sitt uppdrag samlat in från finansinstitut eller andra myndigheter och som härrör från tillämpningen och genomförandet av unionsrätten, under förutsättning att den begärande myndigheten enligt unionsrätten har rätt att samla in dessa uppgifter från finansinstitut eller andra myndigheter.

2.   Myndigheten ska begära uppgifter från någon av de andra myndigheter som har samlat in dessa uppgifter i stället för att begära dem direkt från finansinstituten, under förutsättning att myndigheten har rätt att samla in dessa uppgifter enligt unionsrätten.

Första stycket ska inte påverka myndighetens befogenheter att samla in de begärda uppgifterna från finansinstitut om den andra myndigheten inte kan dela uppgifterna, om brådskande åtgärder krävs eller om det är nödvändigt att samla in uppgifterna direkt från finansinstitut för att myndigheten ska kunna utföra sina uppgifter enligt unionsrätten.

3.   En begäran om utbyte av uppgifter enligt punkt 1 i denna artikel ska innehålla den rättsliga grund i unionsrätten som ger den begärande myndigheten rätt att samla in uppgifterna från finansinstitut eller andra myndigheter.

Den begärande myndigheten och myndigheten ska omfattas av tystnadsplikt och dataskyddsskyldigheterna i artiklarna 70 och 71 och i sektorslagstiftning som gäller för delning av uppgifter mellan finansinstitutet och den begärande myndigheten och mellan finansinstitutet och myndigheten.

4.   Om myndigheten utbyter uppgifter i enlighet med punkt 1 ska den utan onödigt dröjsmål informera varje myndighet från vilken den samlat in uppgifterna eller varje finansinstitut, om uppgifterna samlats in från finansinstituten direkt, om utbytet. Vid återkommande eller regelbundet utbyte av uppgifter ska myndigheten ha en skyldighet att informera det finansinstitut eller den myndighet från vilken den samlat in uppgifterna endast en gång.

5.   Genom undantag från punkt 4 ska myndigheten inte ha någon skyldighet att informera myndigheten eller finansinstitutet, beroende på vad som är tillämpligt, om utbytet av uppgifter om något av följande villkor är uppfyllt:

a)	Uppgifterna har anonymiserats på ett sätt som innebär att de inte längre relaterar till någon identifierad eller identifierbar fysisk person och att finansinstitutet eller andra rättsliga enheter inte längre är identifierbara.

b)

Uppgifterna har ändrats, aggregerats eller behandlats med någon annan metod för kontroll av utlämnade för att skydda konfidentiella uppgifter, inbegripet företagshemligheter, och för att skydda personuppgifter genom lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) 2016/679 (*9) och (EU) 2018/1725 (*10).

6.   Genom undantag från punkt 4 ska myndigheten inte informera finansinstitutet om utbytet av uppgifter om den fastställer eller av den begärande myndigheten informeras om att detta skulle kunna äventyra förfaranden, åtgärder eller utredningar för tillsyn eller resolution.

7.   Punkterna 1–6 ska även tillämpas på uppgifter som myndigheten har mottagit från ett finansinstitut eller andra myndigheter och som myndigheten därefter har kvalitetskontrollerat eller på annat sätt behandlat.

8.   För att underlätta utbyten av uppgifter enligt punkterna 1–7 får myndigheten och de andra myndigheterna ingå samförståndsavtal avseende de arrangemangen för sådana utbyten. Samförståndsavtalen får även fastställa arrangemang för delning av resurser för insamling och behandling av delade uppgifter. Kommissionen får efter samråd med myndigheten och de andra myndigheterna utarbeta riktlinjer om de viktigaste inslagen i sådana samförståndsavtal.

9.   Punkterna 1–8 ska inte påverka skyddet av immateriella rättigheter och ska inte hindra eller begränsa utbytet av uppgifter mellan myndigheten och de andra myndigheterna i enlighet med andra bestämmelser i denna förordning eller med annan unionslagstiftning.

Om denna artikel står i strid med andra bestämmelser i denna förordning eller annan unionslagstiftning som styr utbytet av uppgifter mellan myndigheten och de andra myndigheterna, ska dessa andra bestämmelser gälla.

10.   Myndigheten och de behöriga myndigheterna får efter eget gottfinnande bevilja tillgång till uppgifter som samlas in under fullgörandet av deras uppdrag för återanvändning av finansinstitut, forskare och andra enheter med ett berättigat intresse av dessa uppgifter för forsknings- och innovationsändamål, under förutsättning att myndigheten eller den behöriga myndighet som beviljar tillgång har säkerställt att alla följande villkor uppfylls:

a)	Nödvändiga åtgärder har vidtagits för att anonymisera uppgifterna på ett sätt som förhindrar att enskilda finansinstitut, enheter, registrerade och, om det är myndigheten som beviljar tillgång till uppgifterna, medlemsstater identifieras.

b)	Uppgifterna har ändrats, aggregerats eller behandlats med någon annan metod för kontroll av utlämnande för att skydda konfidentiella uppgifter, inbegripet företagshemligheter och innehåll som omfattas av immateriella rättigheter.

Uppgifter som mottas från en myndighet ska endast delas i enlighet med första stycket om den myndighet som ursprungligen samlade in dessa uppgifter lämnar sitt samtycke till detta.

11.   Senast den 11 november 2027 ska myndigheten, i nära samarbete med behöriga myndigheter, till kommissionen rapportera alla rättsliga hinder i sektorslagstiftning som på något sätt hindrar dem från att utbyta uppgifter med de andra myndigheterna eller med andra enheter. Rapporten kan också ta upp icke-väsentliga, föråldrade, överlappande eller på annat sätt irrelevanta rapporteringskrav. Den kan också innehålla förslag för att förbättra överensstämmelsen mellan rapporteringskraven för finansiella och icke-finansiella enheter. Rapporten ska vid behov regelbundet uppdateras.

Med beaktande av den rapport som avses i första stycket, skyddet av immateriella rättigheter, tystnadsplikten och dataskyddsskyldigheterna ska kommissionen, om så är lämpligt, lägga fram ett lagstiftningsförslag för Europaparlamentet och rådet för att undanröja sådana rättsliga hinder i sektorslagstiftning för att främja utbyte av uppgifter mellan myndigheter och med andra enheter.

12.   I denna artikel, artikel 35.4 och artikel 70.3 avses med andra myndigheter någon av följande myndigheter:

a)

ESRB.

b)	Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten).

c)	Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten).

d)	Behöriga myndigheter enligt definitionen i artikel 4.2 i denna förordning.

e)	Behöriga myndigheter enligt definitionen i artikel 4.2 i förordning (EU) nr 1093/2010.

f)	Behöriga myndigheter enligt definitionen i artikel 4.3 i förordning (EU) nr 1095/2010.

g)	De myndigheter som ingår i den gemensamma tillsynsmekanismen enligt definitionen i artikel 2.9 i rådets förordning (EU) nr 1024/2013 (*11).

h)	Gemensamma resolutionsnämnden (SRB), som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 (*12).

i)	Resolutionsmyndigheter såsom de som avses i artikel 3.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU (*13).

j)	Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism (Amla), som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1620 (*14).

k)	Finansiella tillsynsorgan enligt definitionen i artikel 2 andra stycket punkt 1 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1640 (*15).

I denna artikel avses med finansinstitut ett finansinstitut enligt definitionen i artikel 2 a i förordning (EU) nr 1092/2010.

1.   Senast den 11 november 2030 ska de europeiska tillsynsmyndigheterna, genom den gemensamma kommittén och i nära samarbete med ESRB, Europeiska centralbanken (ECB), Amla, SRB, de behöriga myndigheterna och andra relevanta berörda parter, utarbeta en rapport som innehåller alternativ för hur man kan effektivisera insamlingen av tillsynsdata i unionen. Med utgångspunkt i de europeiska tillsynsmyndigheternas sektorsarbete med att integrera rapportering ska den rapporten innehålla en genomförbarhetsstudie, inbegripet en bedömning av konsekvenser, kostnader och fördelar, av ett sektorsöverskridande integrerat rapporteringssystem och, på grundval av den genomförbarhetsstudien, lägga fram en färdplan för genomförandet.

Den rapport som avses i första stycket ska omfatta

a)	en gemensam datakatalog, med ett register över rapporteringskrav och krav på utlämnande av uppgifter, som säkerställer konsekvens och tydlighet när det gäller rapporteringskrav och datastandardisering, och

b)	ett dataområde för insamling och utbyte av uppgifter.

Med beaktande av slutsatserna i den rapport som avses i första stycket och efter en grundlig konsekvensbedömning ska kommissionen vid behov lägga fram ett lagstiftningsförslag för Europaparlamentet och rådet, för att säkerställa de ekonomiska resurser, personalresurser och it-resurser som krävs för att inrätta det integrerade rapporteringssystemet.

2.   De europeiska tillsynsmyndigheterna ska, genom den gemensamma kommittén och i nära samarbete med ESRB, ECB, Amla, SRB och de behöriga myndigheterna, omgående inrätta en permanent gemensam kontaktpunkt där enheter kan anmäla dubbla, överflödiga eller föråldrade rapporteringskrav eller krav på utlämnande av uppgifter.

1.   Myndigheten ska på begäran, regelbundet eller från fall till fall, låta de andra myndigheterna ta del av uppgifter som myndigheten under fullgörandet av sitt uppdrag samlat in från finansinstitut eller andra myndigheter och som härrör från tillämpningen och genomförandet av unionsrätten, under förutsättning att den begärande myndigheten enligt unionsrätten har rätt att samla in dessa uppgifter från finansinstitut eller andra myndigheter.

2.   Myndigheten ska begära uppgifter från någon av de andra myndigheter som har samlat in dessa uppgifter i stället för att begära dem direkt från finansinstituten, under förutsättning att myndigheten har rätt att samla in dessa uppgifter enligt unionsrätten.

Första stycket ska inte påverka myndighetens befogenheter att samla in de begärda uppgifterna från finansinstitut om den andra myndigheten inte kan dela uppgifterna, om brådskande åtgärder krävs eller om det är nödvändigt att samla in uppgifterna direkt från finansinstitut för att myndigheten ska kunna utföra sina uppgifter enligt unionsrätten.

3.   En begäran om utbyte av uppgifter enligt punkt 1 i denna artikel ska innehålla den rättsliga grund i unionsrätten som ger den begärande myndigheten rätt att samla in uppgifterna från finansinstitut eller andra myndigheter.

Den begärande myndigheten och myndigheten ska omfattas av tystnadsplikt och dataskyddsskyldigheterna i artiklarna 70 och 71 och i sektorslagstiftning som gäller för delning av uppgifter mellan finansinstitutet och den begärande myndigheten och mellan finansinstitutet och myndigheten.

4.   Om myndigheten utbyter uppgifter i enlighet med punkt 1 ska den utan onödigt dröjsmål informera varje myndighet från vilken den samlat in uppgifterna eller varje finansinstitut, om uppgifterna samlats in från finansinstituten direkt, om utbytet. Vid återkommande eller regelbundet utbyte av uppgifter ska myndigheten ha en skyldighet att informera det finansinstitut eller den myndighet från vilken den samlat in uppgifterna endast en gång.

5.   Genom undantag från punkt 4 ska myndigheten inte ha någon skyldighet att informera myndigheten eller finansinstitutet, beroende på vad som är tillämpligt, om utbytet av uppgifter om något av följande villkor är uppfyllt:

a)	Uppgifterna har anonymiserats på ett sätt som innebär att de inte längre relaterar till någon identifierad eller identifierbar fysisk person och att finansinstitutet eller andra rättsliga enheter inte längre är identifierbara.

b)

Uppgifterna har ändrats, aggregerats eller behandlats med någon annan metod för kontroll av utlämnande för att skydda konfidentiella uppgifter, inbegripet företagshemligheter, och för att skydda personuppgifter genom lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) 2016/679 (*16) och (EU) 2018/1725 (*17).

6.   Genom undantag från punkt 4 ska myndigheten inte informera finansinstitutet om utbytet av uppgifter om den fastställer eller av den begärande myndigheten informeras om att detta skulle kunna äventyra förfaranden, åtgärder eller utredningar för tillsyn eller resolution.

7.   Punkterna 1–6 ska även tillämpas på uppgifter som myndigheten har mottagit från ett finansinstitut eller andra myndigheter och som myndigheten därefter har kvalitetskontrollerat eller på annat sätt behandlat.

8.   För att underlätta utbyten av uppgifter enligt punkterna 1–7 i den här artikeln får myndigheten och de andra myndigheterna ingå samförståndsavtal avseende arrangemangen för sådana utbyten. Samförståndsavtalen får även fastställa arrangemang för delning av resurser för insamling och behandling av delade uppgifter. Kommissionen får efter samråd med myndigheten och de andra myndigheterna utarbeta riktlinjer om de viktigaste inslagen i sådana samförståndsavtal.

9.   Punkterna 1–8 i den här artikeln ska inte påverka skyddet av immateriella rättigheter och ska inte hindra eller begränsa utbytet av uppgifter mellan myndigheten och de andra myndigheterna i enlighet med andra bestämmelser i denna förordning eller med annan unionslagstiftning.

Om denna artikel står i strid med andra bestämmelser i denna förordning eller annan unionslagstiftning som styr utbytet av uppgifter mellan myndigheten och de andra myndigheterna, ska dessa andra bestämmelser gälla.

10.   Myndigheten och de behöriga myndigheterna får efter eget gottfinnande bevilja tillgång till uppgifter som samlas in under fullgörandet av deras uppdrag för återanvändning av finansinstitut, forskare och andra enheter med ett berättigat intresse av dessa uppgifter för forsknings- och innovationsändamål, under förutsättning att myndigheten eller den behöriga myndighet som beviljar tillgång har säkerställt att alla följande villkor uppfylls:

a)	Nödvändiga åtgärder har vidtagits för att anonymisera uppgifterna på ett sätt som förhindrar att enskilda finansinstitut, enheter, registrerade och, om det är myndigheten som beviljar tillgång till uppgifterna, medlemsstater identifieras.

b)	Uppgifterna har ändrats, aggregerats eller behandlats med någon annan metod för kontroll av utlämnande för att skydda konfidentiella uppgifter, inbegripet företagshemligheter och innehåll som omfattas av immateriella rättigheter.

Uppgifter som mottas från en myndighet ska endast delas i enlighet med första stycket om den myndighet som ursprungligen samlade in dessa uppgifter lämnar sitt samtycke till detta.

11.   Senast den 11 november 2027 ska myndigheten, i nära samarbete med behöriga myndigheter, till kommissionen rapportera alla rättsliga hinder i sektorslagstiftning som på något sätt hindrar dem från att utbyta uppgifter med de andra myndigheterna eller med andra enheter. Rapporten kan också ta upp icke-väsentliga, föråldrade, överlappande eller på annat sätt irrelevanta rapporteringskrav. Den kan också innehålla förslag för att förbättra överensstämmelsen mellan rapporteringskraven för finansiella och icke-finansiella enheter. Rapporten ska vid behov regelbundet uppdateras.

Med beaktande av den rapport som avses i första stycket, skyddet av immateriella rättigheter, tystnadsplikten och dataskyddsskyldigheterna ska kommissionen, om så är lämpligt, lägga fram ett lagstiftningsförslag för Europaparlamentet och rådet för att undanröja sådana rättsliga hinder i sektorslagstiftning för att främja utbyte av uppgifter mellan myndigheter och med andra enheter.

12.   I denna artikel, artikel 35.4 och artikel 70.3 avses med andra myndigheter någon av följande myndigheter:

a)

ESRB.

b)	Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten).

c)	Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten).

d)	Behöriga myndigheter enligt definitionen i artikel 4.2 i förordning (EU) nr 1093/2010.

e)	Behöriga myndigheter enligt definitionen i artikel 4.2 i förordning (EU) nr 1094/2010.

f)	Behöriga myndigheter enligt definitionen i artikel 4.3 i denna förordning.

g)	De myndigheter som ingår i den gemensamma tillsynsmekanismen enligt definitionen i artikel 2.9 i rådets förordning (EU) nr 1024/2013 (*18).

h)	Gemensamma resolutionsnämnden (SRB), som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 (*19).

i)	Resolutionsmyndigheter såsom de som avses i artikel 3.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU (*20).

j)	Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism (Amla), som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1620 (*21).

k)	Finansiella tillsynsorgan enligt definitionen i artikel 2 andra stycket punkt 1 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1640 (*22)

I denna artikel avses med finansinstitut ett finansinstitut enligt definitionen i artikel 2 a i förordning (EU) nr 1092/2010.

1.   Senast den 11 november 2030 ska de europeiska tillsynsmyndigheterna, genom den gemensamma kommittén och i nära samarbete med ESRB, Europeiska centralbanken (ECB), Amla, SRB, de behöriga myndigheterna och andra relevanta intressenter, utarbeta en rapport som innehåller alternativ för hur man kan effektivisera insamlingen av tillsynsdata i unionen. Med utgångspunkt i de europeiska tillsynsmyndigheternas sektorsarbete med att integrera rapportering ska den rapporten innehålla en genomförbarhetsstudie, inbegripet en bedömning av konsekvenser, kostnader och fördelar, av ett sektorsöverskridande integrerat rapporteringssystem och, på grundval av den genomförbarhetsstudien, lägga fram en färdplan för genomförandet.

Den rapport som avses i första stycket ska omfatta

a)	en gemensam datakatalog, med ett register över rapporteringskrav och krav på utlämnande av uppgifter, som säkerställer konsekvens och tydlighet när det gäller rapporteringskrav och datastandardisering, och

b)	ett dataområde för insamling och utbyte av uppgifter.

Med beaktande av slutsatserna i den rapport som avses i första stycket och efter en grundlig konsekvensbedömning ska kommissionen vid behov lägga fram ett lagstiftningsförslag för Europaparlamentet och rådet, för att säkerställa de ekonomiska resurser, personalresurser och it-resurser som krävs för att inrätta det integrerade rapporteringssystemet.

2.   De europeiska tillsynsmyndigheterna ska, genom den gemensamma kommittén och i nära samarbete med ESRB, ECB, Amla, SRB och de behöriga myndigheterna, omgående inrätta en permanent gemensam kontaktpunkt där enheter kan anmäla dubbla, överflödiga eller föråldrade rapporteringskrav eller krav på utlämnande av uppgifter.

1.   Nämnden ska på begäran, regelbundet eller från fall till fall, låta andra myndigheter ta del av uppgifter som nämnden under fullgörandet av sitt uppdrag samlat in från finansinstitut eller andra myndigheter och som härrör från tillämpningen och genomförandet av unionsrätten, under förutsättning att den begärande myndigheten enligt unionsrätten har rätt att samla in dessa uppgifter från finansinstitut eller andra myndigheter.

2.   Nämnden ska begära uppgifter från någon av de andra myndigheter som har samlat in dessa uppgifter i stället för att begära dem direkt från finansinstituten, under förutsättning att nämnden har rätt att samla in dessa uppgifter enligt unionsrätten.

Första stycket ska inte påverka nämndens befogenheter att samla in de begärda uppgifterna från finansinstitut om den andra myndigheten inte kan dela uppgifterna, om brådskande åtgärder krävs eller om det är nödvändigt att samla in uppgifterna direkt från finansinstitut för att nämnden ska kunna utföra sina uppgifter enligt unionsrätten.

3.   En begäran om utbyte av uppgifter enligt punkt 1 i denna artikel ska innehålla den rättsliga grund i unionsrätten som ger den begärande myndigheten rätt att samla in uppgifterna från finansinstitut eller andra myndigheter.

Den begärande myndigheten och nämnden ska omfattas av tystnadsplikt och dataskyddsskyldigheterna i artiklarna 88 och 89 och i sektorslagstiftning som gäller för delning av uppgifter mellan finansinstitutet och den begärande myndigheten och mellan finansinstitutet och nämnden.

4.   Om nämnden utbyter uppgifter i enlighet med punkt 1 ska den utan onödigt dröjsmål informera varje myndighet från vilken den samlat in uppgifterna eller varje finansinstitut, om uppgifterna samlats in från finansinstituten direkt, om utbytet. Vid återkommande eller regelbundet utbyte av uppgifter ska nämnden ha en skyldighet att informera det finansinstitut eller den myndighet från vilken den samlat in uppgifterna endast en gång.

5.   Genom undantag från punkt 4 ska nämnden inte ha någon skyldighet att informera myndigheten eller finansinstitutet, beroende på vad som är tillämpligt, om utbytet av uppgifter om något av följande villkor är uppfyllt:

a)	Uppgifterna har anonymiserats på ett sätt som innebär att de inte längre relaterar till någon identifierad eller identifierbar fysisk person och att finansinstitutet eller andra rättsliga enheter inte längre är identifierbara.

b)

Uppgifterna har ändrats, aggregerats eller behandlats med någon annan metod för kontroll av utlämnande för att skydda konfidentiella uppgifter, inbegripet företagshemligheter, och för att skydda personuppgifter genom lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) 2016/679 (*23) och (EU) 2018/1725 (*24).

6.   Genom undantag från punkt 4 ska nämnden inte informera finansinstitutet om utbytet av uppgifter om den fastställer eller av den begärande myndigheten informeras om att detta skulle kunna äventyra förfaranden, åtgärder eller utredningar för tillsyn eller resolution.

7.   Punkterna 1–6 ska även tillämpas på uppgifter som nämnden har mottagit från ett finansinstitut eller andra myndigheter och som nämnden därefter har kvalitetskontrollerat eller på annat sätt behandlat.

8.   För att underlätta utbyten av uppgifter enligt punkterna 1–7 får nämnden och de andra myndigheterna ingå samförståndsavtal avseende de arrangemangen för sådana utbyten. Samförståndsavtalen får även fastställa arrangemang för delning av resurser för insamling och behandling av delade uppgifter. Kommissionen får efter samråd med nämnden och de andra myndigheterna utarbeta riktlinjer om de viktigaste inslagen i sådana samförståndsavtal.

9.   Punkterna 1–8 ska inte påverka skyddet av immateriella rättigheter och ska inte hindra eller begränsa utbytet av uppgifter mellan nämnden och de andra myndigheterna i enlighet med andra bestämmelser i denna förordning eller med annan unionslagstiftning.

Om denna artikel står i strid med andra bestämmelser i denna förordning eller annan unionslagstiftning som styr utbytet av uppgifter mellan nämnden och de andra myndigheterna, ska dessa andra bestämmelser gälla.

10.   Nämnden och resolutionsmyndigheterna får efter eget gottfinnande bevilja tillgång till uppgifter som samlas in under fullgörandet av deras uppdrag för återanvändning av finansinstitut, forskare och andra enheter med ett berättigat intresse av dessa uppgifter för forsknings- och innovationsändamål, under förutsättning att nämnden eller den resolutionsmyndighet som beviljar tillgång har säkerställt att alla följande villkor uppfylls:

a)	Nödvändiga åtgärder har vidtagits för att anonymisera uppgifterna på ett sätt som förhindrar att enskilda finansinstitut, enheter, registrerade och, om det är myndigheten som beviljar tillgång till uppgifterna, medlemsstater identifieras.

b)	Uppgifterna har ändrats, aggregerats eller behandlats med någon annan metod för kontroll av utlämnande för att skydda konfidentiella uppgifter, inbegripet företagshemligheter och innehåll som omfattas av immateriella rättigheter.

Uppgifter som mottas från en myndighet ska endast delas i enlighet med första stycket om den myndighet som ursprungligen samlade in dessa uppgifter lämnar sitt samtycke till detta.

11.   Senast den 11 november 2027 ska myndigheten, i nära samarbete med resolutionsmyndigheter, till kommissionen rapportera alla rättsliga hinder i sektorslagstiftning som på något sätt hindrar dem från att utbyta uppgifter med de andra myndigheterna eller med andra enheter. Rapporten kan också ta upp icke-väsentliga, föråldrade, överlappande eller på annat sätt irrelevanta rapporteringskrav. Den kan också innehålla förslag för att förbättra överensstämmelsen mellan rapporteringskraven för finansiella och icke-finansiella enheter. Rapporten ska vid behov regelbundet uppdateras.

Med beaktande av den rapport som avses i första stycket, skyddet av immateriella rättigheter, tystnadsplikten och dataskyddsskyldigheterna ska kommissionen, om så är lämpligt, lägga fram ett lagstiftningsförslag för Europaparlamentet och rådet för att undanröja sådana rättsliga hinder i sektorslagstiftning för att främja utbyte av uppgifter mellan myndigheter och med andra enheter.

12.   I denna artikel och artikel 88.7 avses med andra myndigheter någon av följande myndigheter:

a)

ESRB.

b)

EBA.

c)

Eiopa.

d)

Esma.

e)	Behöriga myndigheter enligt definitionen i artikel 4.2 i förordning (EU) nr 1093/2010, utom de nationella resolutionsmyndigheterna.

f)	Behöriga myndigheter enligt definitionen i artikel 4.2 i förordning (EU) nr 1094/2010.

g)	Behöriga myndigheter enligt definitionen i artikel 4.3 i förordning (EU) nr 1095/2010.

h)	De myndigheter som ingår i den gemensamma tillsynsmekanismen enligt definitionen i artikel 2.9 i rådets förordning (EU) nr 1024/2013.

i)	Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism, som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1620 (*25).

j)	Finansiella tillsynsorgan enligt definitionen i artikel 2 andra stycket punkt 1 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1640 (*26)

I denna artikel avses med finansinstitut ett finansinstitut enligt definitionen i artikel 2 a i förordning (EU) nr 1092/2010.

1.   Myndigheten ska på begäran, regelbundet eller från fall till fall, låta andra myndigheter ta del av uppgifter som myndigheten under fullgörandet av sitt uppdrag samlat in från ansvariga enheter eller andra myndigheter och som härrör från tillämpningen och genomförandet av unionsrätten, under förutsättning att den begärande myndigheten enligt unionsrätten har rätt att samla in dessa uppgifter från ansvariga enheter eller andra myndigheter.

2.   Myndigheten ska begära uppgifter från någon av de andra myndigheter som har samlat in dessa uppgifter i stället för att begära dem direkt från ansvariga enheter, under förutsättning att myndigheten har rätt att samla in dessa uppgifter enligt unionsrätten.

Första stycket i denna punkt ska inte påverka myndighetens befogenheter att samla in de begärda uppgifterna från ansvariga enheter om den andra myndigheten inte kan dela uppgifterna, om brådskande åtgärder krävs eller om det är nödvändigt att samla in uppgifterna direkt från ansvariga enheter för att myndigheten ska kunna utföra sina uppgifter enligt unionsrätten.

3.   En begäran om utbyte av uppgifter enligt punkt 1 i denna artikel ska innehålla den rättsliga grund i unionsrätten som ger den begärande myndigheten rätt att samla in uppgifterna från ansvariga enheter eller andra myndigheter.

Den begärande myndigheten och myndigheten ska omfattas av tystnadsplikt och dataskyddsskyldigheterna i artiklarna 88 och 98 och i sektorslagstiftning som gäller för delning av uppgifter mellan den ansvariga enheten och den begärande myndigheten och mellan den ansvariga enheten och myndigheten.

4.   Om myndigheten utbyter uppgifter i enlighet med punkt 1 ska den utan onödigt dröjsmål informera varje myndighet från vilken den samlat in uppgifterna eller varje ansvarig enhet, om uppgifterna samlats in från de ansvariga enheterna direkt, om utbytet. Vid återkommande eller regelbundet utbyte av uppgifter ska myndigheten ha en skyldighet att informera den ansvariga enhet eller den myndighet från vilken den samlat in uppgifterna endast en gång.

5.   Genom undantag från punkt 4 ska myndigheten inte ha någon skyldighet att informera myndigheten eller den ansvariga enheten, beroende på vad som är tillämpligt, om utbytet av uppgifter om något av följande villkor är uppfyllt:

a)	Uppgifterna har anonymiserats på ett sätt som innebär att de inte längre relaterar till någon identifierad eller identifierbar fysisk person och att den ansvariga enheten eller andra rättsliga enheter inte längre är identifierbara.

b)

Uppgifterna har ändrats, aggregerats eller behandlats med någon annan metod för kontroll av utlämnande för att skydda konfidentiella uppgifter, inbegripet företagshemligheter, och för att skydda personuppgifter genom lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) 2016/679 och (EU) 2018/1725.

6.   Genom undantag från punkt 4 ska myndigheten inte informera den ansvariga enheten om utbytet av uppgifter om den fastställer eller av den begärande myndigheten informeras om att detta skulle kunna äventyra förfaranden, åtgärder eller utredningar för tillsyn eller resolution.

7.   Punkterna 1–6 ska även tillämpas på uppgifter som myndigheten har mottagit från en ansvarig enhet eller de andra myndigheterna och som myndigheten därefter har kvalitetskontrollerat eller på annat sätt behandlat.

8.   För att underlätta utbyten av uppgifter enligt punkterna 1–7 får myndigheten och de andra myndigheterna ingå samförståndsavtal avseende de arrangemangen för sådana utbyten. Samförståndsavtalen får även fastställa arrangemang för delning av resurser för insamling och behandling av delade uppgifter. Kommissionen får efter samråd med myndigheten och de andra myndigheterna utarbeta riktlinjer om de viktigaste inslagen i sådana samförståndsavtal.

9.   Punkterna 1–8 ska inte påverka skyddet av immateriella rättigheter och ska inte hindra eller begränsa utbytet av uppgifter mellan myndigheten och de andra myndigheterna i enlighet med andra bestämmelser i denna förordning eller med annan unionslagstiftning.

Om denna artikel står i strid med andra bestämmelser i denna förordning eller annan unionslagstiftning som styr utbytet av uppgifter mellan myndigheten och de andra myndigheterna, ska dessa andra bestämmelser gälla.

10.   Myndigheten och de finansiella tillsynsorganen får efter eget gottfinnande bevilja tillgång till uppgifter som samlas in under fullgörandet av deras uppdrag för återanvändning av ansvariga enheter, forskare och andra enheter med ett berättigat intresse av dessa uppgifter för forsknings- och innovationsändamål, under förutsättning att myndigheten eller de finansiella tillsynsorgan som beviljar tillgång har säkerställt att alla följande villkor uppfylls:

a)	Nödvändiga åtgärder har vidtagits för att anonymisera uppgifterna på ett sätt som förhindrar att enskilda ansvariga enheter, registrerade och, om det är myndigheten som beviljar tillgång till uppgifterna, medlemsstater identifieras.

b)	Uppgifterna har ändrats, aggregerats eller behandlats med någon annan metod för kontroll av utlämnande för att skydda konfidentiella uppgifter, inbegripet företagshemligheter och innehåll som omfattas av immateriella rättigheter.

Uppgifter som mottas från en myndighet ska endast delas i enlighet med första stycket om den myndighet som ursprungligen samlade in dessa uppgifter lämnar sitt samtycke till detta.

11.   Senast den 11 november 2027 ska myndigheten, i nära samarbete med de finansiella tillsynsorganen, till kommissionen rapportera alla rättsliga hinder i sektorslagstiftning som på något sätt hindrar dem från att utbyta uppgifter med de andra myndigheterna eller med andra enheter. Rapporten kan också ta upp icke-väsentliga, föråldrade, överlappande eller på annat sätt irrelevanta rapporteringskrav. Den kan också innehålla förslag för att förbättra överensstämmelsen mellan rapporteringskraven för finansiella och icke-finansiella enheter. Rapporten ska vid behov regelbundet uppdateras.

Med beaktande av den rapport som avses i första stycket, skyddet av immateriella rättigheter, tystnadsplikten och dataskyddsskyldigheterna ska kommissionen, om så är lämpligt, lägga fram ett lagstiftningsförslag för Europaparlamentet och rådet för att undanröja sådana rättsliga hinder i sektorslagstiftning för att främja utbyte av uppgifter mellan myndigheter och med andra enheter.

12.   I denna artikel avses med andra myndigheter någon av följande myndigheter:

a)	Europeiska systemrisknämnden, som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1092/2010 (*27).

b)

EBA.

c)

Eiopa.

d)

Esma.

e)	Behöriga myndigheter enligt definitionen i artikel 4.2 i förordning (EU) nr 1093/2010.

f)	Behöriga myndigheter enligt definitionen i artikel 4.2 i förordning (EU) nr 1094/2010.

g)	Behöriga myndigheter enligt definitionen i artikel 4.3 i förordning (EU) nr 1095/2010.

h)	De myndigheter som ingår i den gemensamma tillsynsmekanismen enligt definitionen i artikel 2.9 i rådets förordning (EU) nr 1024/2013.

i)	Gemensamma resolutionsnämnden, som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 (*28).

j)	Resolutionsmyndigheter såsom de som avses i artikel 3.3 i direktiv 2014/59/EU.