Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2025/41 av den 19 december 2024 om import-, export- och transiteringsåtgärder för skjutvapen, väsentliga delar och ammunition, och om genomförande av artikel 10 i FN:s protokoll om olaglig tillverkning av och handel med eldvapen, delar till eldvapen och ammunition, bifogat till Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet (FN:s protokoll om skjutvapen) (omarbetning)

1.   I denna förordning gäller följande definitioner:

2.   Kommissionen ska anta genomförandeakter med närmare bestämmelser om de tekniska egenskaperna hos ljuddämpare, halvfärdiga skjutvapen och halvfärdiga väsentliga delar i den mening som avses i punkt 1.3, 1.5 och 1.6 i denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 43.3.

1.   De förtecknade varorna får inte

2.   När det gäller enhetstillstånd för förenklade förfaranden som fortfarande är giltiga enligt artikel 345.4 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2447 (32), ska leden a och b i punkt 1 i den här artikeln inte tillämpas på förtecknade varor.

1.   Importörer ska

2.   Skyldigheterna enligt punkt 1 i denna artikel ska inte påverka importörers skyldigheter enligt direktiv (EU) 2021/555 eller enligt de rättsakter som grundar sig på det direktivet.

1.   Skjutvapen utan märkning i enlighet med artikel 8.1 a i FN:s protokoll om skjutvapen som förs in i unionens tullområde får inte importeras eller återexporteras.

2.   Förtecknade varor får endast deklareras för övergång till fri omsättning om de uppfyller märkningskraven i artikel 4 i direktiv (EU) 2021/555 och artikel 8.1 b i FN:s protokoll om skjutvapen, med undantag för sådana varor som importeras av vapenhandlare, som tillåts uppfylla dessa krav utan dröjsmål efter övergången till fri omsättning.

3.   Punkterna 1 och 2 i denna artikel ska inte tillämpas på förtecknade varor som är av särskilt stort historiskt värde, i enlighet med artikel 4.2 andra stycket i direktiv (EU) 2021/555.

1.   Anordningar som deklareras som deaktiverade skjutvapen får deklareras för övergång till fri omsättning eller tillfällig införsel i enlighet med artikel 10 i denna förordning endast under förutsättning att de åtföljs av det relevanta intyget om deaktivering och är märkta i enlighet med artikel 15 i direktiv (EU) 2021/555.

2.   Importören ska förse den behöriga myndigheten med en kopia av intyget om deaktivering genom det elektroniska licensieringssystemet.

1.   Ett importtillstånd för larm- och signalvapen får beviljas av den behöriga myndigheten endast under förutsättning att anordningen uppfyller de tekniska specifikationer som avses i artikel 14.2 i direktiv (EU) 2021/555 eller är en modell som i den genomförandeakt som avses i punkt 2 i den här artikeln förtecknas som ett larm- och signalvapen som inte kan omvandlas.

2.   Kommissionen ska genom en genomförandeakt upprätta en öppen förteckning över modeller av icke omvandlingsbara larm- och signalvapen som avses i punkt 1 i denna artikel och en öppen förteckning över anordningar som förklarats vara larm- och signalvapen men som man vet är omvandlingsbara. Denna genomförandeakt ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 43.3.

1.   Utan hinder av artiklarna 11 och 12 ska ett importtillstånd krävas för införsel av icke-unionsvaror som förtecknas i bilaga I till unionens tullområde. Importtillståndet ska beviljas av den behöriga myndigheten i den medlemsstat som är slutdestination.

2.   Importtillståndet ska innehålla de uppgifter som förtecknas i bilaga II och ska utfärdas via det elektroniska licenssystemet som någon av följande typer:

3.   Varje fysisk eller juridisk person som enligt direktiv (EU) 2021/555 har tillstånd att tillverka, förvärva, inneha eller handla med förtecknade varor, med undantag för halvfärdiga skjutvapen och halvfärdiga väsentliga delar, ska ha rätt att ansöka om importtillstånd.

4.   Endast vapenhandlare och vapenmäklare ska ha rätt att ansöka om importtillstånd för halvfärdiga skjutvapen och halvfärdiga väsentliga delar.

5.   Om en fysisk eller juridisk person inte har rätt att ansöka om importtillstånd enligt punkt 3 eller 4 ska den behöriga myndigheten inte godta en ansökan från den personen.

1.   Den behöriga myndigheten ska handlägga ansökningar om importtillstånd inom en period som inte är längre än 90 arbetsdagar från det datum då alla de uppgifter som krävs har lämnats till den behöriga myndigheten. Av vederbörligen motiverade skäl, och under alla omständigheter för förtecknade varor i kategori A, får denna period förlängas till 110 arbetsdagar.

2.   Den behöriga myndigheten ska vägra att bevilja importtillstånd om

3.   När den behöriga myndigheten beslutar huruvida ett importtillstånd ska beviljas ska den ta hänsyn till alla relevanta överväganden, inbegripet de som rör nationell utrikes- och säkerhetspolitik. Artikel 24 ska gälla i tillämpliga delar.

4.   Vid tillämpning av punkt 2 i denna artikel ska medlemsstaterna erhålla information om tidigare fällande domar mot sökanden i andra medlemsstater genom det system som inrättats genom rambeslut 2009/315/RIF.

5.   Vid tillämpning av punkt 2 c ska medlemsstaterna kontrollera att skjutvapnet i fråga inte förekommer i Schengens informationssystem.

6.   Den behöriga myndigheten ska upphäva, tillfälligt upphäva, ändra eller återkalla ett importtillstånd om villkoren för beviljande inte, eller inte längre, är uppfyllda. När den behöriga myndigheten fattar sådana beslut ska den utan dröjsmål göra denna information tillgänglig för tullmyndigheterna genom det elektroniska licensieringssystemet.

7.   Om den behöriga myndigheten har vägrat att bevilja ett importtillstånd ska dess slutliga beslut och motiveringen till detta registreras i det elektroniska licensieringssystemet.

8.   Den behöriga myndigheten ska övervaka att villkoren för importtillstånden är uppfyllda på grundval av riskhantering. Villkoren för importtillstånd som beviljas för en längre period än två år ska övervakas efter två år.

1.   Icke-unionsvaror som förtecknas i bilaga I får tillfälligt föras in i unionens tullområde om de åtföljs av ett enda importtillstånd som begärs av en importör som inte är etablerad i unionens tullområde.

2.   Importörer som inte är etablerade i unionens tullområde får endast beviljas ett enda importtillstånd för de förtecknade varorna i följande situationer:

De tillstånd som avses i första stycket a och b ska beviljas av den behöriga myndigheten i den medlemsstat där utvärderingen, utställningen, reparationen, tävlingsskyttet, jakten eller återskapandet av historiska händelser äger rum. Om utvärderingen, utställningen, reparationen eller tävlingsskyttet, jakten eller återskapandet av historiska händelser äger rum i mer än en medlemsstat, ska tillståndet beviljas av den behöriga myndigheten i den medlemsstat där den första utvärderingen, utställningen, reparationen, tävlingsskyttet, jakten eller återskapandet av historiska händelser äger rum.

Det tillstånd som avses i första stycket c ska beviljas av den behöriga myndigheten i den medlemsstat där varorna förs in i unionens tullområde.

3.   Ansökan om importtillstånd som avses i punkt 2 ska innehålla följande:

4.   Artikel 10.1, 10.2, 10.3, 10.5, 10.6 och 10.7 ska gälla för utfärdande av det importtillstånd som avses i punkt 2 i den här artikeln.

5.   Trots vad som sägs i punkt 2 får medlemsstaterna bevilja ett nationellt generellt importtillstånd som direkt tillåter tillfällig import av förtecknade varor i kategori C till sin medlemsstats territorium för de ändamål som avses i punkt 2 b, i särskilda fall där jägare, personer som deltar i återskapande av historiska händelser eller tävlingsskyttar har bjudits in till en verksamhet inom arrangörens område. Importörerna ska fullgöra de skyldigheter som fastställs i denna förordning, med undantag för de skyldigheter som rör ansökan om ett enda importtillstånd, och uppfylla de villkor som fastställs i det nationella generella importtillståndet.

6.   Kommissionen ska genom en genomförandeakt specificera minimikraven för de villkor som ska ingå i de nationella generella importtillstånden. Denna genomförandeakt ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 43.3.

1.   Varje person som innehar ett europeiskt skjutvapenpass eller som på annat sätt enligt direktiv (EU) 2021/555 har tillstånd att tillverka, förvärva, inneha eller handla med förtecknade varor får importera förtecknade varor till unionens tullområde utan importtillstånd i enlighet med artikel 9 i denna förordning i följande fall:

2.   En person som importerar varor i enlighet med denna artikel ska vara samma person som exporterade varorna och ska i tulldeklarationen ange referensnumret för den tulldeklaration som användes för att tillfälligt föra ut varorna ur unionens tullområde och referensnumret eller numret på det förenklade exporttillstånd som lämnats av den behöriga myndigheten i enlighet med artikel 22.2 eller 23.1.

3.   Den behöriga destinationsmyndigheten ska vägra import och utan dröjsmål registrera avslaget i det elektroniska licensieringssystemet om

1.   Vid förflyttning i unionens tullområde av icke-unionsvaror som förtecknas i bilaga I ska den ansökan om importtillstånd som avses i artikel 9 eller 11 innehålla information om de planerade förflyttningarna, inbegripet, i förekommande fall, de olika medlemsstater där utvärdering, utställning, reparation, tävlingsskytte, jakt eller återskapande av historiska händelser kommer att äga rum.

2.   Den behöriga myndighet som beviljar det importtillstånd som avses i artikel 9 eller 11 ska ansöka om godkännande från den behöriga myndigheten i de övriga medlemsstater som anges i ansökan om importtillstånd avseende den planerade förflyttningen. Den behöriga myndigheten i den medlemsstat med vilken samråd sker får i vederbörligen motiverade fall med anknytning till säkerhetsfarhågor göra invändningar mot en förflyttning genom dess territorium inom tio arbetsdagar från den dag då informationen om den planerade förflyttningen lämnades. Om inga invändningar görs ska detta betraktas som ett godkännande. Om den behöriga myndigheten i en annan medlemsstat invänder mot beviljandet av ett sådant tillstånd, ska den medlemsstat där ansökan har lämnats in avslå ansökan. Det elektroniska licensieringssystemet ska användas för kommunikation mellan behöriga myndigheter.

3.   Den person som innehar tillståndet ska utan dröjsmål anmäla eventuella ändringar av den planerade förflyttningen till den behöriga myndighet som beviljar tillståndet genom det elektroniska licensieringssystemet. Denna behöriga myndighet ska i vederbörligen motiverade fall med anknytning till säkerhetsfarhågor besluta om den ska godta eller avslå de anmälda ändringarna i enlighet med reglerna för beviljande av tillstånd och efter det samrådsförfarande som avses i punkt 2.

4.   När det gäller administrativa förenklingar enligt artikel 12.1 a ska den behöriga myndigheten, när den planerade återinförselplatsen inte är belägen inom territoriet för den behöriga myndigheten i destinationsmedlemsstaten, omedelbart informera den behöriga myndigheten i den medlemsstat där den planerade återinförselplatsen är belägen om denna förflyttning, genom det elektroniska licensieringssystemet. Den behöriga myndigheten i den medlemsstat där den planerade återinförselplatsen är belägen får i vederbörligen motiverade fall med anknytning till säkerhetsfarhågor göra invändningar mot denna förflyttning genom dess territorium inom fem arbetsdagar från den dag då informationen om den planerade återinförseln lämnades. Om inga invändningar görs ska detta betraktas som ett godkännande. Eventuella invändningar från den behöriga myndigheten i den medlemsstat där den planerade återinförselsplatsen är belägen mot beviljandet av en sådan administrativ förenkling ska vara bindande för destinationsmedlemsstaten.

1.   Om en medlemsstat avser att anta sådana åtgärder som avses i artikel 14 ska den anmäla detta till kommissionen.

2.   Den anmälan som avses i punkt 1 ska innehålla relevant dokumentation och en uppgift om de åtgärder som ska antas, inklusive deras mål och all annan relevant information.

3.   Den anmälan som avses i punkt 1 ska översändas minst sex månader innan den nationella åtgärden antas. Om den information som medlemsstaten har översänt inte är tillräcklig får kommissionen begära ytterligare information.

4.   Kommissionen ska göra den anmälan som avses i punkt 1 i denna artikel och, på begäran, den åtföljande dokumentationen tillgänglig för de övriga medlemsstaterna med förbehåll för de krav på konfidentialitet som fastställs i artikel 18.

5.   Om den information som medlemsstaten har översänt inte är tillräcklig för att tillstånd ska kunna ges för antagandet av nationella åtgärder får kommissionen begära ytterligare information.

1.   Kommissionen ska ge medlemsstaterna tillstånd att anta importrestriktioner, såvida den inte drar slutsatsen att sådana åtgärder skulle

2.   Kommissionen ska bevilja det tillstånd som avses i punkt 1 i denna artikel genom en genomförandeakt. Denna genomförandeakt ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 43.2. Kommissionen ska fatta sitt beslut inom 120 arbetsdagar från det att den har mottagit den anmälan som avses i artikel 16. Om ytterligare information krävs för att fatta ett beslut ska perioden på 120 arbetsdagar börja löpa från den dag då den ytterligare informationen mottogs.

3.   Kommissionen ska underrätta Europaparlamentet och rådet om de beslut som fattas enligt punkt 2.

4.   Om kommissionen beslutar att inte bevilja ett tillstånd enligt punkt 1 ska den informera den berörda medlemsstaten och ange skälen för detta.

1.   När en medlemsstat till kommissionen anmäler sin avsikt att anta åtgärder enligt artikel 14, får den ange om någon del av den information som tillhandahålls ska betraktas som konfidentiell och om den får delas med de övriga medlemsstaterna.

2.   I fall som avses i punkt 1 ska medlemsstaterna och kommissionen säkerställa skyddet av konfidentiella uppgifter i enlighet med tillämplig unionsrätt.

3.   Medlemsstaterna och kommissionen ska säkerställa att säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter som tillhandahållits enligt artikel 16 inte inplaceras på en lägre säkerhetsskyddsklassificeringsnivå eller att det inte beslutas att de inte längre ska vara säkerhetsskyddsklassificerade utan föregående skriftligt medgivande från upphovsmannen.

1.   Exporttillstånd ska krävas för att föra förtecknade varor ut ur unionens tullområde.

2.   Varje exportör som enligt direktiv (EU) 2021/555 har tillstånd att tillverka, förvärva, inneha eller handla med förtecknade varor har rätt att begära ett exporttillstånd. Exporttillståndet ska beviljas av den behöriga myndigheten i den medlemsstat där exportören är etablerad.

3.   Exporttillståndet ska innehålla den information som avses i bilaga III och ska utfärdas via det elektroniska licensieringssystemet i någon av följande former:

4.   Om de förtecknade varorna befinner sig i en eller flera andra medlemsstater än den där ansökan om exporttillstånd lämnades in, ska detta anges i den ansökan. Den behöriga myndigheten i den medlemsstat där ansökan om exporttillstånd lämnades in ska samråda med den eller de behöriga myndigheterna i de övriga berörda medlemsstaterna och förse dem med relevant information om ansökan om exporttillstånd. De medlemsstater med vilka samråd sker ska inom tio arbetsdagar från den dag då de kontaktades genom det elektroniska licensieringssystemet rapportera eventuella invändningar mot beviljandet av ett sådant tillstånd, vilka ska vara bindande för den medlemsstat där ansökan lämnades in.

5.   Om en person inte har rätt att ansöka om exporttillstånd enligt punkt 2 ska den behöriga myndigheten inte godta ansökan.

6.   Medlemsstaterna får anta nationella generella exporttillstånd som fastställer nationella krav för export av förtecknade varor. Medlemsstaterna ska utan dröjsmål underrätta kommissionen och övriga medlemsstater om alla nationella generella exporttillstånd som antagits enligt punkt 3 c och ange skälen för dessa. De ska underrätta kommissionen och övriga medlemsstater om beskrivningen av de kontrollerade varorna, om destinationsländer och om villkor och krav för användning. Medlemsstaterna ska också utan dröjsmål anmäla alla ändringar av de nationella generella tillstånd som på detta sätt har antagits till kommissionen och de övriga medlemsstaterna. Kommissionen ska offentliggöra sådana anmälningar i Europeiska unionens officiella tidning.

1.   Den behöriga myndigheten ska handlägga ansökningar om exporttillstånd inom en period på högst 90 arbetsdagar från det datum då alla de uppgifter som krävs har lämnats till den behöriga myndigheten. Av vederbörligen motiverade skäl får den perioden förlängas av den behöriga myndigheten till 110 arbetsdagar.

2.   Sökanden ska tillhandahålla den berörda myndigheten i den medlemsstat som är ansvarig för utfärdandet av exporttillståndet de nödvändiga handlingar som visar att

Första stycket b ska inte tillämpas på

3.   Innan den behöriga myndigheten utfärdar ett exporttillstånd enligt artikel 19 ska den kontrollera de handlingar som lämnats in i enlighet med punkt 2 i den här artikeln.

4.   Om inga invändningar mot transiteringen i enlighet med punkt 2 första stycket b har inkommit inom 20 arbetsdagar från den dag då den skriftliga begäran lämnades in ska det eller de tredjeländer med vilka samråd sker som är transitland eller transitländer inte anses ha några invändningar mot transiteringen.

5.   När det gäller deaktiverade skjutvapen ska sökanden tillhandahålla det intyg om deaktivering som avses i artikel 15 i direktiv (EU) 2021/555 till den behöriga myndigheten i den medlemsstat som ansvarar för att utfärda exporttillståndet.

6.   Den behöriga myndigheten får bevilja exporttillstånd för skjutvapen som förtecknas i bilaga I endast om ansökan om ett sådant tillstånd åtföljs av en användarförklaring i enlighet med bilaga IV som utfärdats av importören i det slutliga destinationslandet. När det gäller export till ett privat företag som återförsäljer de förtecknade varorna på en lokal marknad ska företaget anses vara användare i den mening som avses i denna förordning. Detta ska inte hindra den behöriga myndigheten från att bedöma ansökningar om exporttillstånd som rör exporter till återförsäljare annorlunda än ansökningar om exporttillstånd som rör exporter till användare.

7.   Giltighetstiden för ett enda exporttillstånd får inte överstiga giltighetstiden för det importtillstånd som utfärdats av tredjelandet. Giltighetstiden för ett exporttillstånd för flera transporter får inte överstiga tre år. Om det importtillstånd som utfärdats av tredjelandet inte anger en giltighetstid ska giltighetstiden för ett exporttillstånd inte överstiga ett år, utom i undantagsfall och av vederbörligen motiverade skäl.

1.   Exporttillståndet, det importtillstånd som utfärdats av det berörda tredjelandet och den åtföljande dokumentationen ska tillsammans innehålla följande uppgifter:

2.   De uppgifter som avses i punkt 1 ska, om de ingår i det importtillstånd som utfärdats av det berörda tredjelandet, på förhand lämnas av exportören till det tredjeland, de tredjeländer eller de territorier genom vilka varorna transporteras, senast före transporten.

3.   De förtecknade varorna får endast exporteras om de är märkta i enlighet med artikel 4 i direktiv (EU) 2021/555.

1.   Genom avvikelse från artikel 19.1 ska inget exporttillstånd krävas för tillfällig export eller återexport av förtecknade varor i följande fall:

Trots vad som sägs i första stycket a ii ska jägare, personer som deltar i återskapande av historiska händelser och tävlingsskyttar vid lufttransport uppvisa det europeiska skjutvapenpasset för den behöriga myndigheten om de berörda förtecknade varorna lämnas över till lufttrafikföretaget för transport ut ur unionens tullområde.

2.   Den behöriga myndigheten ska förse den person som lämnar information i enlighet med punkt 1 första stycket a med ett referensnummer genom det elektroniska licensieringssystemet.

3.   Den behöriga myndigheten i en medlemsstat ska, för en period som inte överstiger tio arbetsdagar, avbryta förfarandet för export eller, vid behov, på annat sätt förhindra att förtecknade varor lämnar unionens tullområde via den medlemsstaten, om den har anledning att misstänka att de skäl som avses i punkt 1 första stycket a i denna artikel och som anförs av jägare, personer som deltar i återskapande av historiska händelser eller tävlingsskyttar inte är förenliga med de relevanta överväganden och skyldigheter som fastställs i artikel 24. Av vederbörligen motiverade skäl får den tillfälliga upphävandeperioden förlängas av den behöriga myndigheten till 30 arbetsdagar. Den behöriga myndigheten ska via det elektroniska licensieringssystemet underrätta tullmyndigheten om sitt beslut att tillåta frigörande av de förtecknade varorna eller att vidta ytterligare åtgärder.

1.   Ett förenklat exporttillstånd får begäras i följande situationer:

2.   En ansökan om förenklat exporttillstånd ska lämnas in via det elektroniska licensieringssystemet och ska innehålla följande:

3.   Den behöriga myndigheten ska handlägga ansökningar om förenklat exporttillstånd inom en period som inte får vara längre än 20 arbetsdagar från det datum då alla de uppgifter som krävs lämnades till den behöriga myndigheten. Av vederbörligen motiverade skäl får den perioden förlängas till 40 arbetsdagar. Det förenklade exporttillståndet ska utfärdas genom det elektroniska licensieringssystemet.

4.   För att sökanden ska erhålla det förenklade exporttillståndet ska följande villkor gälla:

5.   Giltighetstiden för ett förenklat exporttillstånd som utfärdats i enlighet med punkt 1 c får inte överstiga giltighetstiden för det importtillstånd som tredjelandet har utfärdat, eller ett år om detta tredjeland inte anger någon giltighetstid eller om ett undantag från kravet på importtillstånd är tillämpligt.

1.   Vid beslut om beviljande av exporttillstånd eller ett förenklat exporttillstånd enligt denna förordning ska den behöriga myndigheten beakta alla relevanta överväganden, inbegripet

2.   När medlemsstaterna bedömer en ansökan om ett exporttillstånd eller ett förenklat exporttillstånd ska den behöriga myndigheten utöver de relevanta övervägandena i punkt 1 även beakta huruvida sökanden tillämpar proportionella och tillräckliga åtgärder och förfaranden i syfte att säkerställa att bestämmelserna och målen i denna förordning och de krav och villkor som gäller för tillståndet iakttas.

3.   När beslut fattas om huruvida ett exporttillstånd eller ett förenklat exporttillstånd enligt denna förordning ska beviljas, ska den behöriga myndigheten uppfylla alla skyldigheter såvitt avser de restriktiva åtgärder som införts genom beslut som antagits av rådet eller ett beslut av Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) eller genom en bindande resolution av Förenta nationernas säkerhetsråd, särskilt rörande vapenembargon, samt nationell rätt som genomför dessa skyldigheter.

4.   Innan en behörig myndighet beviljar ett exporttillstånd eller ett förenklat exporttillstånd ska den beakta alla avslag som behöriga myndigheter i andra medlemsstater beslutar om enligt denna förordning. Den förstnämnda behöriga myndigheten får först samråda med den eller de sistnämnda berörda behöriga myndigheterna. Om den förstnämnda behöriga myndigheten efter dessa samråd beslutar att bevilja ett tillstånd, ska den meddela den eller de sistnämnda berörda behöriga myndigheterna och lämna alla relevanta uppgifter för att förklara beslutet. Detta informationsutbyte ska ske utan dröjsmål och genom det elektroniska licensieringssystemet.

5.   Behöriga myndigheter ska övervaka att villkoren för exporttillstånd och förenklade exporttillstånd som de utfärdar är uppfyllda på grundval av riskhantering. Villkoren för tillstånd som beviljas för en längre period än två år ska övervakas efter två år.

1.   Behöriga myndigheter ska vägra att bevilja exporttillstånd eller förenklade exporttillstånd om något av följande villkor är uppfyllt:

2.   Vid tillämpning av punkt 1 i denna artikel ska medlemsstaterna erhålla information om tidigare fällande domar mot sökanden i andra medlemsstater genom det system som inrättats genom rambeslut 2009/315/RIF.

3.   Vid tillämpning av punkt 1 c ska medlemsstaterna kontrollera att skjutvapnet inte förekommer i Schengens informationssystem.

4.   En behörig myndighet ska upphäva, tillfälligt upphäva, ändra eller återkalla ett exporttillstånd eller ett förenklat exporttillstånd om villkoren för beviljande inte, eller inte längre, är uppfyllda. När en behörig myndighet fattar ett sådant beslut ska den utan dröjsmål göra denna information tillgänglig för tullmyndigheten genom det elektroniska licensieringssystemet.

5.   Om den behöriga myndigheten tillfälligt har upphävt ett exporttillstånd eller ett förenklat exporttillstånd ska den utan dröjsmål göra sitt slutliga beslut tillgängligt för de övriga behöriga myndigheterna när perioden för det tillfälliga upphävandet löper ut, genom det elektroniska licensieringssystemet.

6.   Om den behöriga myndigheten har vägrat att bevilja ett exporttillstånd eller ett förenklat exporttillstånd ska den registrera sitt slutliga beslut utan dröjsmål i det elektroniska licensieringssystemet.

7.   All information som lämnas i enlighet med denna artikel ska delas i överensstämmelse med artikel 28 vad avser informationens konfidentiella karaktär.

1.   Inom 45 dagar från utförseln från unionens tullområde ska exportören förse den behöriga myndighet som utfärdade exporttillståndet med bevis på mottagandet av transporten av de förtecknade varorna i det importerande tredjelandet genom att relevanta tullhandlingar för import tillhandahålls. Dessa handlingar ska tillhandahållas via det elektroniska licensieringssystemet.

2.   I avsaknad av ett bevis på mottagande av den transport som avses i punkt 1 ska den behöriga myndighet som utfärdade exporttillståndet utan dröjsmål begära att exporttullmyndigheten bekräftar att tullformaliteterna i samband med utförsel av de förtecknade varorna har fullgjorts och att de förtecknade varorna har lämnat unionens tullområde.

3.   Om tullmyndigheterna bekräftar att tullformaliteterna och utförseln har fullgjorts, ska den behöriga myndighet som utfärdade exporttillståndet begära att den relevanta myndigheten i det importerande tredjelandet bekräftar varornas införsel till dess tullområde.

4.   Om den behöriga myndigheten inte kan erhålla en bekräftelse på införseln från det importerande tredjelandet i enlighet med punkt 3, ska den registrera denna information i det elektroniska licensieringssystemet.

1.   En behörig myndighet som beviljar ett exporttillstånd för förtecknade varor får utföra kontroller efter transport för att säkerställa att exporten av dessa varor är förenlig med de åtaganden som gjorts i användarförklaringen i bilaga IV och att varorna har anlänt till den planerade slutdestinationen.

2.   Behöriga myndigheter och tullmyndigheter ska samarbeta med varandra och vid behov med myndigheterna i tredjeländer för att kontrollera efterlevnaden av de åtaganden som gjorts i användarförklaringen enligt bilaga IV och de förtecknade varornas ankomst till den planerade slutdestinationen. Kontroller efter transport får, när så är lämpligt, utföras i tredjeländer, förutsatt att dessa tredjeländer godkänner detta, genom samarbete med de administrativa myndigheterna i dessa tredjeländer. Medlemsstaterna får be kommissionen om stöd vid genomförandet av sådana kontroller.

1.   Kommissionen, de behöriga myndigheterna och tullmyndigheterna ska ha ett nära samarbete och utbyta information i syfte att säkerställa ett korrekt genomförande av denna förordning.

2.   Den riskinformation, inbegripet riskanalys och kontrollresultat, som är relevant för genomförandet av denna förordning och i synnerhet när det gäller misstanke om olaglig handel med förtecknade varor, ska utbytas och behandlas på följande sätt:

3.   Det informationsutbyte och den behandling som anges i punkt 2 a och b i denna artikel ska ske med hjälp av det system som inrättats för dessa ändamål genom artikel 16.1 i förordning (EU) nr 952/2013. När tullmyndigheterna utbyter konfidentiella uppgifter ska de även i enlighet med artikel 12 i förordning (EU) nr 952/2013 meddela kommissionen och de behöriga myndigheterna dessa uppgifter.

4.   Informationsutbytet mellan tullmyndigheter och behöriga myndigheter ska ske med hjälp av etablerade nationella metoder eller genom det elektroniska licensieringssystemet.

5.   Rådets förordning (EG) nr 515/97 (33) ska i tillämpliga delar gälla beträffande åtgärder enligt denna artikel.

1.   Vid fullgörandet av tullformaliteterna för förtecknade varor ska deklaranten i tulldeklarationen eller deklarationen om återexport lämna en hänvisning till det tillstånd som beviljats av den behöriga myndigheten enligt artikel 9, 11, 19 eller 23 eller det referensnummer som lämnats av den behöriga myndigheten i enlighet med artikel 22. När en ATA-carnet används för att uppfylla tullformaliteterna ska denna information lämnas i en av dess delar.

2.   All information och dokumentation som behövs för att visa att de förtecknade varorna överensstämmer med kraven i denna förordning ska tillhandahållas av importören eller exportören, på begäran av den behöriga myndigheten, på ett officiellt språk i den medlemsstat där den behöriga myndigheten är belägen, eller på engelska.

3.   När den sammankoppling som avses i artikel 34.7 är i drift ska tullmyndigheten, vid godtagandet av en tulldeklaration eller en deklaration om återexport för förtecknade varor kontrollera tillståndets giltighet genom EU:s tullkontaktpunkt. Kontrollen ska ske elektroniskt och automatiskt.

4.   När tullmyndigheten frigör förtecknade varor till ett tullförfarande eller återexport ska frigörandet meddelas elektroniskt och automatiskt till det elektroniska licensieringssystemet via EU:s tullkontaktpunkt, när den sammankoppling som avses i artikel 34.7 är i drift. När förtecknade varor hänförs till förfarandet för tillfällig införsel, tillfälligt exporteras eller återexporteras med hjälp av en ATA-carnet ska tullmyndigheten registrera informationen om varornas frigörande i det elektroniska licensieringssystemet.

5.   Utan att det påverkar de befogenheter som tilldelats den enligt förordning (EU) nr 952/2013 får en tullmyndighet inte frigöra de förtecknade varorna till ett tullförfarande eller återexport och ska inom 24 timmar genom etablerade nationella medel eller det elektroniska licensieringssystemet underrätta den behöriga myndigheten, som ska fatta beslut om behandlingen av dessa varor, om tullmyndigheten hyser tvivel om huruvida varorna omfattas av den här förordningen eller har anledning att misstänka att

Den behöriga myndigheten ska svara tullmyndigheten genom etablerade nationella medel eller genom det elektroniska licensieringssystemet inom tio arbetsdagar efter att den har mottagit de uppgifter som avses i första stycket i denna punkt. Av vederbörligen underbyggda skäl får den perioden förlängas till 30 arbetsdagar. Om den behöriga myndigheten inte svarar inom den relevanta tidsfristen ska tullmyndigheten frigöra de förtecknade varorna i enlighet med artikel 194 i förordning (EU) nr 952/2013.

1.   Om en tullmyndighet upptäcker att en transport av förtecknade varor inte uppfyller kraven i denna förordning ska den vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att varorna förblir under tullövervakning och ska inom 24 timmar underrätta den behöriga myndigheten om detta.

2.   Den behöriga myndigheten ska inom högst tio arbetsdagar besluta om hanteringen av de förtecknade varorna och underrätta tullmyndigheten om sitt beslut att tillåta frigörande av varorna eller att vidta ytterligare åtgärder. Av vederbörligen underbyggda skäl får denna period förlängas till 30 arbetsdagar.

3.   Tullmyndigheten ska säkerställa att den behöriga myndighetens beslut om förtecknade varor under tullövervakning verkställs i enlighet med tullagstiftningen.

4.   Om transporten av förtecknade varor som inte uppfyller kraven sändes till eller från en annan medlemsstat ska den behöriga myndigheten i den medlemsstat där transporten av dessa varor upptäcktes utan dröjsmål via det elektroniska licensieringssystemet informera den behöriga myndigheten i avsändar- eller destinationsmedlemsstaten om de åtgärder som vidtagits avseende varorna och skälen till dessa.

5.   Vid skälig misstanke om olaglig handel med förtecknade varor ska varorna beslagtas eller kvarhållas och information om de varor som beslagtagits eller kvarhållits vid tullkontroller ska utan dröjsmål delas av tullmyndigheten

6.   Uppgifter om beslag eller kvarhållande ska, så snart de finns tillgängliga, omfatta följande information:

7.   Artikel 6.1 i denna förordning ska inte hindra tullmyndigheten från att tillämpa artikel 198.2 i förordning (EU) nr 952/2013. Om tullmyndigheten utför förstöringen av de förtecknade varorna enligt beslut av den behöriga myndigheten ska kostnaderna för förstöringen bäras i enlighet med artikel 198.3 i förordning (EU) nr 952/2013.

8.   Kommissionen ska genom en genomförandeakt fastställa det system som ska användas för att samla in årliga statistiska uppgifter om beslag och kvarhållande av förtecknade varor. Denna genomförandeakt ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 43.3.

1.   Medlemsstaterna ska i minst 20 år bevara alla de uppgifter rörande import, export och återexport av förtecknade varor som är nödvändiga för att spåra och identifiera dessa varor och för att förebygga och upptäcka olaglig handel med dessa.

2.   De uppgifter som avses i punkt 1 i denna artikel ska omfatta information i enlighet med artikel 21.1 i tillämpliga delar.

3.   Punkt 1 i denna artikel ska inte tillämpas på import eller export som avses i artikel 12.1 a eller i artikel 22.1 a och b.

1.   Kommissionen ska, i samråd med den samordningsgrupp för frågor rörande import och export av skjutvapen som avses i artikel 39.1, senast den 31 oktober varje år överlämna en årlig rapport om genomförandet av denna förordning till Europaparlamentet och rådet och offentliggöra rapporten. Rapporten ska innehålla följande uppgifter:

2.   Kommissionen ska ha tillgång till de statistiska uppgifter som samlats in i det elektroniska licensieringssystemet och i det system som ska fastställas i enlighet med artikel 30.8.

3.   Medlemsstaterna ska till kommissionen lämna den information som avses i punkt 1 f och g senast den 31 juli varje år.

4.   Den statistik och den årsrapport som avses i punkt 1 får inte innehålla några personuppgifter, kommersiellt känsliga uppgifter eller skyddad försvars-, utrikespolitisk eller nationell säkerhetsinformation.

1.   Kommissionen ska inrätta och upprätthålla ett säkert och krypterat elektroniskt licensieringssystem för import- och exporttillstånd och förenklade exporttillstånd samt registreringar, information och beslut som rör dessa enligt artiklarna 9, 11, 12, 13, 19, 22, 23, 25, 26, 28, 29 och 30.

Det elektroniska licensieringssystem som avses i första stycket ska ha åtminstone följande funktionaliteter:

2.   Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa regler för hur det elektroniska licensieringssystemet ska fungera, inbegripet regler om behandlingen av personuppgifter och utbytet av uppgifter med andra it-system. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 43.3.

3.   Kommissionen ska ge tillgång till det elektroniska licensieringssystemet för

De personer som avses i första stycket b ska endast ha tillgång till uppgifter som rör dem själva.

4.   Kommissionen ska sörja för sammankoppling mellan det elektroniska licensieringssystemet och de elektroniska nationella licensieringssystemen, om sådana inrättats.

5.   Behandlingen av personuppgifter inom det elektroniska licensieringssystemet ska utföras i enlighet med förordning (EU) 2016/679 eller förordning (EU) 2018/1725, beroende på vad som är tillämpligt.

6.   Det elektroniska licensieringssystemet ska vara infört senast den 12 februari 2027.

7.   För den kontroll och kommunikation som avses i artikel 29.3 respektive 29.4 i denna förordning kopplar Europeiska unionens kontaktpunkt för tull och dess system för intygsutbyte som avses i artikel 4 i förordning (EU) 2022/2399 samman det elektroniska licensieringssystemet med EU:s tullkontaktpunkt. Denna sammankoppling ska vara etablerad senast den 12 februari 2031.

1.   Medlemsstaterna ska senast den 1 juli varje år rapportera till kommissionen om de modeller av larm- och signalvapen som har kontrollerats i enlighet med artikel 8. Dessa rapporter ska diskuteras i den samordningsgrupp för frågor rörande import och export av skjutvapen som avses i artikel 39.

2.   Medlemsstaterna ska vartannat år rapportera till den samordningsgrupp för frågor rörande import och export av skjutvapen som avses i artikel 39 om resultaten av den övervakning av tillstånd som avses i artiklarna 10.8 och 24.5. Dessa rapporter ska diskuteras i samordningsgruppen för frågor rörande import och export av skjutvapen.

1.   Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att deras tillståndsförfaranden är säkra och att importtillståndets äkthet kan kontrolleras eller valideras.

2.   Medlemsstaterna får även när så är lämpligt säkerställa kontroll och validering via diplomatiska kanaler.

1.   För att säkerställa en korrekt tillämpning av denna förordning ska medlemsstaterna vidta nödvändiga och proportionella åtgärder för att göra det möjligt för deras behöriga myndigheter att

2.   På begäran av ett exporttredjeland som är konventionsstat i FN:s protokoll om skjutvapen vid tidpunkten för exporten ska den behöriga myndigheten i den medlemsstat som utfärdar det importtillstånd som används för export från tredjelandet bekräfta importen eller den tillfälliga lagringen av de förtecknade varor som berörs av importtillståndet.

1.   Medlemsstaterna ska fastställa regler om sanktioner för överträdelse av bestämmelserna i denna förordning och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de tillämpas. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Medlemsstaterna ska till kommissionen anmäla dessa regler och åtgärder samt eventuella ändringar som berör dem.

2.   Det system för skydd av visselblåsare som inrättades genom direktiv (EU) 2019/1937 ska tillämpas på personer som rapporterar överträdelser av denna förordning.

1.   En samordningsgrupp för frågor rörande import och export av skjutvapen (samordningsgruppen), med en företrädare för kommissionen som ordförande, ska inrättas. Den ska bestå av företrädare för de behöriga myndigheter som avses i artikel 40.2.

2.   Samordningsgruppen ska undersöka frågor avseende tillämpningen av denna förordning som kan tas upp antingen av ordföranden eller av en företrädare för de behöriga myndigheter som avses i artikel 40.2. Behandling och användning av uppgifter i enlighet med den här punkten ska med avseende på konfidentiell behandling vara förenlig med förordning (EG) nr 515/97.

3.   Ordföranden för samordningsgruppen eller samordningsgruppen ska vid behov samråda med relevanta aktörer som berörs av denna förordning.

1.   Varje medlemsstat ska informera kommissionen om de lagar och andra författningar som antas för genomförandet av denna förordning.

2.   Senast den 12 augusti 2025 ska varje medlemsstat utse och underrätta de övriga medlemsstaterna och kommissionen om den eller de nationella myndigheter som är behöriga att genomföra denna förordning.

3.   På grundval av de uppgifter som mottas enligt punkt 2 ska kommissionen på sin webbplats offentliggöra och uppdatera en förteckning över de myndigheter som avses i den punkten om och när ändringar sker.

4.   På begäran av samordningsgruppen och under alla omständigheter vart tionde år ska kommissionen se över tillämpningen av denna förordning och lägga fram en rapport till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen, vilken kan innehålla ändringsförslag. Medlemsstaterna ska förse kommissionen med alla relevanta uppgifter som den behöver för att utarbeta rapporten. Kommissionen ska offentliggöra en första interimsrapport om tillämpningen senast den 12 februari 2030.

1.   Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.   Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 41 ges till kommissionen tills vidare.

3.   Den delegering av befogenhet som avses i artikel 41 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.   Innan kommissionen antar en delegerad akt ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning.

5.   Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6.   En delegerad akt som antas enligt artikel 41 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

1.   Kommissionen ska biträdas av en kommitté. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2.   När det hänvisas till denna punkt ska artikel 4 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

3.   När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

1.   Fram till den 12 februari 2029 ska varje medlemsstat för genomförandet av artikel 32.1 senast den 31 juli varje år lämna följande uppgifter till kommissionen:

2.   Tillstånd för import eller export av förtecknade varor, om inte annat följer av artiklarna 9, 11, 19 och 23 och som beviljats före den 12 februari 2029, ska förbli giltiga i högst tolv månader från och med den dagen.

3.   Tillstånd för import eller export av förtecknade varor som begärts före den 12 februari 2029 och som ännu inte har avgjorts den dagen, ska beviljas i enlighet med de bestämmelser som var tillämpliga före den dagen. Dessa tillstånd ska vara giltiga i högst tolv månader från och med den dagen.

4.   Kvantitativa importrestriktioner för de förtecknade varor som avses i artikel 14 och som är i kraft i medlemsstaterna den 11 februari 2025 ska anmälas till kommissionen i enlighet med det förfarande som anges i artiklarna 15, 16 och 17. Medlemsstaterna ska göra denna anmälan senast den 12 augusti 2028.