Europeiska centralbankens förordning (EU) 2022/1917 av den 29 september 2022 om förfaranden om åsidosättande i fall där rapporteringskraven i fråga om statistiska uppgifter ej uppfylls och om upphävande av beslut ECB/2010/10 (ECB/2022/31)

(1)

Europeiska centralbanken (ECB) får förelägga sanktioner mot uppgiftslämnare i enlighet med artikel 7.1 i förordning (EG) nr 2533/98 och bör upprätta en ram för att ytterligare specificera de arrangemang varmed sådana sanktioner kan föreläggas i enlighet med artikel 6.2 i förordning (EG) nr 2532/98. Mot bakgrund av detta är det lämpligt att fastställa enligt vilka förfaranden sådana sanktioner bör tillämpas.

(2)

För att minska den administrativa bördan bör dessa förfaranden i möjligaste mån harmoniseras med befintliga förfaranderegler. Vad gäller förfarandena om åsidosättande och verkställighet i denna förordning bör därför Europeiska centralbankens förordning (EG) nr 2157/1999 (ECB/1999/4) (3) och artiklarna 3 och 4 i rådets förordning (EG) nr 2532/98 beaktas. Enligt artikel 3 i förordning (EG) nr 2532/98 får ECB, eller den nationella centralbanken i den medlemsstat inom vars jurisdiktion det påstådda åsidosättandet har skett, inleda ett förfarande om åsidosättande, antingen på eget initiativ eller också genom att den relevanta nationella centralbanken riktar en begäran till ECB alternativt att ECB riktar en begäran den relevanta nationella centralbanken.

(3)

Förordning (EG) nr 2157/1999 (ECB/1999/4) säkerställer att principen att en process inte kan föras två gånger om samma sak (ne bis in idem) följs i samband med förfaranden om åsidosättande och föreskriver att endast ett sådant förfarande får inledas mot ett företag grundat på samma fakta. Därför bör ECB eller den behöriga nationella centralbanken ha informerat och samrått med varandra innan ett beslut fattas huruvida ett förfarande om åsidosättande ska inledas. På samma sätt bör den behöriga nationella centralbanken ha informerat den nationella behöriga myndighet som samlar in statistiska uppgifter och överför denna information till den behöriga nationella centralbanken i enlighet med lokala samarbetsavtal innan ett beslut fattas huruvida ett förfarande om åsidosättande ska inledas. I linje med detta kan samordning behöva ske med den gemensamma tillsynsmekanismen i de fall där tillsynsinformation används för att uppfylla rapporteringskraven i fråga om statistiska uppgifter, och vice versa, innan ett förfarande om åsidosättande inleds eller en sanktion föreläggs.

(4)

I förordning (EG) nr 2157/1999 (ECB/1999/4) fastställs även det förfarande som ska tillämpas när ECB:s oberoende utredningsenhet eller den behöriga nationella centralbanken överlämnar ett förslag till ECB:s direktion i syfte att fastställa om den berörda uppgiftslämnaren har gjort sig skyldig till ett åsidosättande samt att specificera vilket sanktionsbelopp som ska föreläggas; här ges även möjlighet att tillämpa ett förenklat förfarande om åsidosättande för beivran av mindre åsidosättanden.

(5)

I syfte att säkerställa ett korrekt rättsförfarande och skydda de berörda uppgiftslämnarnas rättigheter är det nödvändigt att säkerställa en konsekvent strategi för föreläggande av sanktioner inom olika statistikområden, att tydligt definiera ECB:s och de nationella centralbankernas roller i förfaranden om åsidosättande samt att se till att alla förfaranderegler för inledande av ett förfarande om åsidosättande och föreläggande av en sanktion inom statistikområdet är tydligt definierade.

(6)

För att säkerställa att uppgiftslämnare behandlas lika bör Europeiska centralbankssystemet (ECBS) anta ett harmoniserat tillvägagångssätt för de faktorer som ska beaktas vid övervakning av huruvida rapporteringskraven i fråga om statistiska uppgifter har uppfyllts samt vid bedömning av påstådda åsidosättanden; ett harmoniserat tillvägagångssätt ska även antas för det faktiska förfarandet om åsidosättande samt för beräkningen och föreläggandet av sanktioner för åsidosättande av rapporteringskraven. Därför är det också viktigt att se till att upprepade fall av påstådda åsidosättanden av något rapporteringskrav i samma ECB-förordning eller ECB-beslut övervakas och rapporteras till ECB eller till den behöriga nationella centralbanken, allt efter omständigheterna.

(7)

Det är också nödvändigt att fastställa harmoniserade regler för tillämpning av lokala samarbetsavtal om den behöriga nationella centralbanken till ECB överför statistiska uppgifter som den har samlat in från en nationell behörig myndighet och som inte kommer direkt från uppgiftslämnaren. Lokala samarbetsavtal bör inte på något sätt påverka eller begränsa uppgiftslämnarens skyldighet att uppfylla sina rapporteringskrav i fråga om statistiska uppgifter i enlighet med ECB-förordningar eller ECB-beslut. Den rättsliga ramen för beivran av åsidosättanden av rapporteringskraven i fråga om statistiska uppgifter gäller fullt ut i sådana fall. Det bör dock finnas tillräcklig kommunikation mellan den behöriga nationella centralbanken och den berörda nationella behöriga myndigheten om vilka åtgärder som behöver vidtas i enlighet med denna ram, för att säkerställa efterlevnad av principen ne bis in idem.

(8)

Med undantag för fall där rapporteringskraven enligt Europeiska centralbankens förordning (EU) nr 1333/2014 (ECB/2014/48) åsidosätts (4), för vilka åtgärdsplaner inte anses vara någon lämplig lösning vid påstådda åsidosättanden pga. hur ofta de relevanta statistiska uppgifterna rapporteras, och fall av allvarliga försummelser, kan det vara möjligt och lämpligt att åtgärda påstådda åsidosättanden genom att samarbeta med uppgiftslämnaren. Det bör därför underlättas för den behöriga nationella centralbanken eller ECB och uppgiftslämnaren att komma överens om en åtgärdsplan. Av åtgärdsplanen kan det även framgå bland annat vilka metoder, processer, resurser och vilken personal som uppgiftslämnaren föreslår för att åtgärda varje påstått åsidosättande, vilka översyns- och tillsynsprocesser som uppgiftslämnaren kommer att använda för att avhjälpa bristerna samt vilka förfarandemässiga förbättringar som kommer att vidtas för att minska sannolikheten för att uppgiftslämnaren upprepar dessa åsidosättanden.

(9)

För att minska den administrativa bördan och beakta den praktiska tillämpningen av ett förfarande om åsidosättande bör samtidigt sådana fall av påstådda åsidosättanden som inte betraktas som kumulativa påstådda åsidosättanden inledas om det bedöms lämpligt, med beaktande av de relevanta omständigheterna i det enskilda fallet.

(10)

Eftersom ECBS beaktar proportionalitetsprincipen är det lämpligt att beakta de potentiella omständigheter som kan anses ligga utanför uppgiftslämnarens kontroll samt att under dessa omständigheter medge undantag från förfarandet om åsidosättande. Ett sådant undantag bör endast gälla uppgiftslämnare som har vidtagit alla rimliga ansträngningar för att förhindra att rapporteringskraven åsidosätts. Om uppgiftslämnarna utkontrakterar vissa verksamheter som är relevanta för fullgörandet av rapporteringsskyldigheter eller har svårigheter att underhålla eller uppgradera sin IT-infrastruktur bör detta inte heller i sig anses utgöra omständigheter som ligger utanför uppgiftslämnarens kontroll. Den behöriga centralbanken i Eurosystemet bör inte heller överväga omständigheter som ligger utanför uppgiftslämnarens kontroll i fall av allvarlig försummelse.

(11)

För att begränsa kostnaderna och reducera den administrativa bördan bör ett förfarande om åsidosättande inte initieras under de lägsta bötesbeloppen som kan aktualiseras enligt denna förordning. När ett förfarande väl initierats får dock bötesbelopp som understiger dem som framgår av denna förordning tillämpas.

(12)

Ett harmoniserat tillvägagångssätt bör tillämpas för alla rapporteringskrav i fråga om statistiska uppgifter som fastställs i ECB-förordningar eller ECB-beslut. För att ge uppgiftslämnarna tillräckligt med tid att anpassa sig till de nya rapporteringskraven bör ECB inte utöva befogenheten att förelägga sanktioner under en tolvmånadersperiod efter det att rapporteringsskyldigheten har inträtt för första gången enligt en tillämplig ECB-förordning eller ett tillämpligt ECB-beslut. Det är också nödvändigt att föreskriva att ändringar av rapporteringskraven som förändrar den underliggande begreppsramen eller påverkar rapporteringsbördan bör betraktas som väsentliga vid övergångsbestämmelser. För fall av allvarlig försummelse bör ingen övergångsperiod gälla.

(13)

För att harmonisera förfarandena om åsidosättande för rapporteringskraven i fråga om statistiska uppgifter samt att säkerställa öppenhet är det lämpligt att anta en förordning om inrättande av en harmoniserad ram som gör det möjligt att förelägga uppgiftslämnare sanktioner om rapporteringskraven i fråga om statistiska uppgifter inte har uppfyllts. Det är därför nödvändigt att upphäva beslut ECB/2010/10 (5). För att säkerställa kontinuitet och tydlighet bör beslut ECB/2010/10 fortsätta att tillämpas i fall av påstådda åsidosättanden som sker före det datum då den här förordningen börjar tillämpas.

(14)

Av samma skäl är det lämpligt att de behöriga nationella centralbankerna och ECB fortsätter att uppfylla kraven enligt beslut ECB/2010/10 i fall av påstådda åsidosättanden som sker före det datum då den här förordningen börjar tillämpas, inbegripet fall av upprepade åsidosättanden där ett eller flera av åsidosättanden inträffar före och efter det datum då den här förordningen börjar tillämpas.

(15)

För att ge de nationella centralbankerna tillräcklig tid för att anpassa sig till de nya förfaranden och regler som införs genom det harmoniserade ramverket som framgår av denna förordning, bör den inte tillämpas under arton månader efter det att den trätt i kraft. Det är dock lämpligt att tillämpa denna förordning tidigare för sådana fall som avser åsidosättande av rapporteringskrav avseende statistiska uppgifter enligt förordning (EU) nr 1333/2014 (ECB/2014/48) eftersom det är mycket viktigt att erhålla aktuell, korrekt och fullständig statistisk information för att genomföra ECB:s penningpolitiska uppgifter, och ett åsidosättande av rapporteringskraven avseende statistiska uppgifter kan få allvarliga konsekvenser för hur dessa uppgifter kan utföras. Denna förordning bör därför tillämpas tre månader efter det den har trätt i kraft på fall som avser åsidosättande av rapporteringskrav avseende statistiska uppgifter enligt förordning (EU) nr 1333/2014 (ECB/2014/48).

1.

Övervaknings- och registreringsförfarande.

2.

Rapporteringsförfarande.

3.

Underrättelseförfarande.

4.

Godkännande och genomförande av en åtgärdsplan.

5.

Förfarande om åsidosättande.

1.

behörig centralbank i Eurosystemet: behörig nationell centralbank eller, vid direktrapportering, ECB.

2.

behörig nationell centralbank: den nationella centralbanken i den medlemsstat i euroområdet inom vars jurisdiktion det påstådda åsidosättandet har ägt rum.

3.

kumulativt påstått åsidosättande: en rad påstådda åsidosättanden som anges i artikel 8.2 a–e i denna förordning och som avser ett eller flera rapporteringskrav i fråga om statistiska uppgifter enligt samma ECB-förordning eller ECB-beslut.

4.

direktrapportering: uppgiftslämnares rapportering av statistiska uppgifter direkt till ECB i enlighet med en behörig nationell centralbanks beslut i överensstämmelse med en ECB-förordning eller ett ECB-beslut.

5.

utanför uppgiftslämnarens kontroll: en oförutsedd extern händelse som ligger utanför en uppgiftslämnares rimliga kontroll och vars konsekvenser hade varit omöjliga att avvärja trots alla rimliga ansträngningar.

6.

uppgiftslämnare: samma betydelse som framgår av definitionen i artikel 1.2 i förordning (EG) nr 2533/98.

7.

åsidosättande: samma betydelse som framgår av definitionen i artikel 1.4 i förordning (EG) nr 2532/98.

8.

sanktioner: samma betydelse som framgår av definitionen i artikel 1.7 i förordning (EG) nr 2532/98.

9.

rapporteringskrav i fråga om statistiska uppgifter: samma betydelse som framgår av definitionen av ”ECB:s rapporteringskrav i fråga om statistiska uppgifter” i artikel 1.1 i förordning (EG) nr 2533/98.

10.

påstått åsidosättande: omständigheten att en uppgiftslämnare inte uppfyller rapporteringskraven i fråga om statistiska uppgifter i en ECB-förordning eller ett ECB-beslut och detta