Kommissionens delegerade förordning (EU) 2020/1758 av den 28 augusti 2020 om ändring av delegerad förordning (EU) 2019/2238 vad gäller de undantag grundade på hög överlevnadsgrad och de undantag av mindre betydelse som tillämpas på vissa demersala fisken i Nordsjön

(1)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 (2) har som mål att gradvis eliminera utkast inom alla unionens fisken genom att det införs en landningsskyldighet för fångster av arter som omfattas av fångstbegränsningar.

(2)

I artikel 9 i förordning (EU) nr 1380/2013 föreskrivs antagandet av fleråriga planer innehållande bevarandeåtgärder för fisken som nyttjar vissa bestånd inom ett relevant geografiskt område. I de fleråriga planerna anges närmare bestämmelser för genomförandet av landningsskyldigheten och kommissionen kan, genom planerna, ges befogenhet att specificera dessa bestämmelser ytterligare på grundval av gemensamma rekommendationer som utarbetas av medlemsstaterna.

(3)

Genom förordning (EU) 2018/973, som upprättar en flerårig plan för demersala bestånd i Nordsjön, ges dessutom kommissionen befogenhet att anta delegerade akter som fastställer närmare bestämmelser för genomförandet av landningsskyldigheten på grundval av gemensamma rekommendationer som utarbetas av medlemsstaterna.

(4)

Belgien, Danmark, Tyskland, Frankrike, Nederländerna och Sverige har ett direkt fiskeriförvaltningsintresse i Nordsjön. Efter samråd med den rådgivande nämnden för Nordsjön och den rådgivande nämnden för pelagiska bestånd lämnade dessa medlemsstater och Förenade kungariket den 29 maj 2019 in en gemensam rekommendation till kommissionen rörande närmare bestämmelser för genomförandet av landningsskyldigheten för demersala fisken i Nordsjön. Den gemensamma rekommendationen ändrades den 7 augusti 2019. Till följd av dessa gemensamma rekommendationer antog kommissionen delegerad förordning (EU) 2019/2238 (3).

(5)

Den 8 november 2019 lämnade de berörda medlemsstaterna och Förenade kungariket in en ny gemensam rekommendation i syfte att korrigera vissa fel och oavsiktliga utelämnanden i delegerad förordning (EU) 2019/2238.

(6)

I den gemensamma rekommendationen av den 8 november 2019 föreslås att undantag beviljas till och med den 31 december 2021 för havskräfta som fångas med bottentrålar vars strut har en maskstorlek på minst 70 mm och är utrustad med en sorteringsrist med en spaltbredd på högst 35 mm. Detta är ett undantag som har fått en positiv vetenskaplig bedömning (4) och som även tagits med i tidigare utkastplaner. Under 2018 påpekade vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF) att de styrkande vetenskapliga underlagen för det undantaget var baserade på solida metoder och att den valideringsteknik som använts när det gäller de större flottorna var rimlig (5). Trots denna positiva vetenskapliga bakgrund begränsade delegerad förordning (EU) 2019/2238 oavsiktligt giltighetstiden för detta undantag till den 31 december 2020, även om det inte fanns några vetenskapliga grunder för detta. Detta undantag bör därför vara tillämpligt till och med den 31 december 2021.

(7)

På grundval av STECF:s ovannämnda bedömningar fastställs att delegerad förordning (EU) 2019/2238 felaktigt även omfattade en skyldighet att lämna rapporter senast den 1 maj 2020 vad gäller undantaget för havskräfta som fångas med bottentrålar vars strut har en maskstorlek på minst 70 mm och är utrustad med en sorteringsrist med en spaltbredd på högst 35 mm. Detta undantag bör därför inte omfattas av skyldigheten att lämna kompletterande uppgifter.

(8)

I delegerad förordning (EU) 2019/2238 finns ett oavsiktligt utelämnande vad gäller undantaget grundat på överlevnadsgrad för fångst och bifångst av rödspätta. I den gemensamma rekommendation som lämnades in den 7 augusti 2019 föreslås ett undantag för rödspätta som fångas med vissa trålar inom fisket efter plattfisk eller rundfisk, med en maskstorlek på minst 90–99 mm och försedda med Seltra-panel, eller med en maskstorlek på minst 80–99 mm. STECF noterade att överlevnadsgraden varierade mellan relevanta studier (18–75 %) och att särskilt låga nivåer registrerades för små rödspättor (6). Därför borde undantaget ha beviljats endast till och med den 31 december 2020, men på grund av ett misstag specificerades inte detta i artikel 6.4. Vidare bör skyldigheten att rapportera kompletterande uppgifter omfatta även detta undantag.

(9)

I den gemensamma rekommendationen av den 8 november 2019 föreslogs att det skulle införas ett undantag av mindre betydelse för långa som fångas med vissa bottentrålar med en maskstorlek på minst 120 mm.

(10)

Genom kommissionens delegerade förordning (EU) 2018/2035 (7) hade ett undantag av mindre betydelse beviljats för långa under minsta referensstorlek för bevarande som fångas med vissa bottentrålar med en maskstorlek på minst 120 mm i Ices-delområde 4. Det undantaget beviljades på grundval av vetenskapliga utlåtanden som medlemsstaterna tillhandahållit och som godkänts av den vetenskapliga bedömningen (8). STECF noterade att det var rimligt att anta att förbättringar av selektiviteten för att minska oönskade fångster av långa var förenat med tekniska svårigheter med tanke på morfologin hos långa. Undantaget togs inte med i delegerad förordning (EU) 2019/2238 på grund av en brist i kommunikationen mellan den regionala gruppen medlemsstater och kommissionen. Därför bör artikel 10 i delegerad förordning (EU) 2019/2238 ändras så att undantaget tas med.

(11)

Delegerad förordning (EU) 2019/2238 bör ändras i enlighet med detta.

(12)

Eftersom de åtgärder som föreskrivs i denna förordning direkt påverkar planeringen av fiskeåret för unionsfartygen och den ekonomiska verksamhet som är knuten därtill, bör denna förordning träda i kraft inom kort efter det att den har offentliggjorts. Med tanke på att delegerad förordning (EU) 2019/2238 trädde i kraft den 1 januari 2020, bör även den här förordningen vara tillämplig från och med den dagen.

1.

Artikel 3.3 ska ersättas med följande:

2.

Artikel 6.4 ska ersättas med följande:

3.

Artikel 10 ska ändras på följande sätt: