Kommissionens delegerade förordning (EU) 2020/2013 av den 21 augusti 2020 om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1241 vad gäller tekniska åtgärder för vissa demersala och pelagiska fisken i Nordsjön och i de sydvästliga vattnen

(1)

En ny förordning (EU) 2019/1241 om bevarande av fiskeresurserna och skydd av marina ekosystem genom tekniska åtgärder trädde i kraft den 14 augusti 2019. I bilaga I fastställs en förteckning över förbjudna arter, i bilaga V fastställs särskilda bestämmelser om tekniska åtgärder på regional nivå för Nordsjön och i bilaga VII fastställs särskilda bestämmelser om tekniska åtgärder på regional nivå för sydvästliga vatten.

(2)

Genom artikel 2.2 i förordning (EU) 2019/1241 ges kommissionen befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 15 och artikel 29 för att ändra denna förordning, genom att det föreskrivs att de relevanta bestämmelserna i artikel 13 eller delarna A eller C i bilagorna V–X även ska tillämpas på fritidsfiske.

(3)

Genom artikel 10.4 i förordning (EU) 2019/1241 ges kommissionen befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 29 för att ändra förteckningen över förbjudna arter i bilaga I.

(4)

Genom artikel 15.2 i förordning (EU) 2019/1241 ges kommissionen befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 29 i den förordningen och artikel 18 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 (2) för att ändra, komplettera, upphäva eller avvika från de tekniska åtgärder som anges i bilagorna till förordning (EU) 2019/1241, även vid tillämpning av landningsskyldigheten.

(5)

Bilaga I innehåller en förteckning över förbjudna arter. I bilaga V och bilaga VII till förordning (EU) 2019/1241 fastställs särskilda tekniska åtgärder för Nordsjön respektive de sydvästliga vattnen.

(6)

Belgien, Danmark, Tyskland, Frankrike, Nederländerna och Sverige har ett direkt fiskeriförvaltningsintresse i Nordsjön. Den 4 maj 2020 lämnade de medlemsstaterna, efter att ha samrått med rådgivande nämnden för Nordsjön och med rådgivande nämnden för pelagiska arter, in en gemensam rekommendation om en delegerad akt till kommissionen.

(7)

Belgien, Spanien, Frankrike, Nederländerna och Portugal har ett direkt fiskeriförvaltningsintresse i de sydvästliga vattnen. Efter samråd med rådgivande nämnden för sydvästliga vatten och med rådgivande nämnden för pelagiska arter, lämnade de medlemsstaterna den 4 maj 2020 in en gemensam rekommendation om en delegerad akt till kommissionen.

(8)

Denna förordning syftar till att i en enda rättsakt införliva befintliga bestämmelser om tekniska åtgärder som tidigare antagits som en del av utkastplanerna för Nordsjön och sydvästliga vatten, samt nyligen föreslagna tekniska åtgärder.

(9)

På grundval av den information som lämnats av medlemsstaterna har vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF) gjort en positiv bedömning av den bevisning som de regionala grupperna lämnat till stöd för de tekniska åtgärderna i de båda gemensamma rekommendationerna (3).

(10)

De åtgärder som ingår i denna förordning har granskats i enlighet med artiklarna 2.2, 10, 15 och 18 i förordning (EU) 2019/1241. Medlemsstaterna har lagt fram bevisning för att förslagen är förenliga med artikel 15.4 och 15.5 i förordning (EU) 2019/1241.

(11)

Expertgruppen för fiske konsulterades om den gemensamma rekommendationen den 28 juli 2020. Europaparlamentet deltog i mötet som observatör.

(12)

I den gemensamma rekommendation som lagts fram av de medlemsstater som har ett intresse i Nordsjön (den gemensamma NS-rekommendationen) föreslogs att man skulle ta med äggbärande hummer i artförteckningen i bilaga I till förordning (EU) 2019/1241, för vilken det finns ett förbud mot fiske, behållande ombord, omlastning, landning, lagring, försäljning, utställning eller erbjudande till försäljning. STECF analyserade den bevisning som lagts fram av medlemsstaterna och drog slutsatsen att det finns övertygande bevis som stöder införandet av denna åtgärd. STECF noterade att liknande åtgärder har vidtagits på andra områden och har gett långsiktiga ekonomiska fördelar i form av ökade landningar av hummer till följd av beståndens återhämtning. Den föreslagna åtgärden bör därför införas i denna förordning.

(13)

I den gemensamma NS-rekommendationen föreslogs en ökning av den minsta referensstorleken för bevarande för hummer i den svenska exklusiva ekonomiska zonen i Ices-sektion 3a. STECF påpekade att åtgärden, trots att det inte finns någon konkret bevisning till stöd för denna begäran, innebär en ökning av minsta referensstorlek för bevarande. Med en sådan åtgärd kommer beståndet att utnyttjas till en lägre nivå, med uppenbara framtida fördelar för bevarandet av beståndet. Den föreslagna åtgärden bör därför införas i denna förordning.

(14)

I den gemensamma NS-rekommendationen föreslogs också en harmonisering av minsta referensstorlek för bevarande för havsabborre som fångas i fritidsfiske i Ices-sektion 3a och Ices-delområde 4 med minsta referensstorlek för bevarande för kommersiellt fiske efter havsabborre, i enlighet med artikel 10.5 i rådets förordning (EU) 2020/123 (4). STECF noterade i sin rapport 20–04 att eftersom fritidsfiske bidrar till den totala fiskedödligheten är tillämpningen av minsta referensstorlek för bevarande för kommersiellt fiske även på fritidsfiske en positiv förvaltningsåtgärd. Den föreslagna åtgärden bör därför införas i denna förordning.

(15)

I den gemensamma NS-rekommendationen föreslogs vidare att ett antal ytterligare tekniska åtgärder som överenskommits mellan unionen och Norge under 2011 (5) och 2012 (6) skulle fortsätta. Vissa av dessa särskilda tekniska åtgärder ingick redan i bilaga V till förordning (EU) 2019/1241, medan andra i enlighet med artikel 15.5 a i förordning (EU) nr 1380/2013 för åren 2019–2021 infördes i kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/2238 (7). Dessa åtgärder syftar till att öka selektiviteten och minska oönskade fångster när det gäller fisken eller arter som omfattas av landningsskyldigheten och bör införlivas i bilaga V till förordning (EU) 2019/1241. Dessa åtgärder bör därför tas med i denna förordning.

(16)

I den gemensamma NS-rekommendationen föreslogs också en fortsatt användning av SepNep-nät som tillåts enligt delegerad förordning (EU) 2019/2238. STECF drog slutsatsen att den information som presenterades var detaljerad och trovärdig och stödde beläggen för SepNep-nätens effektivitet. Redskapet har analyserats av STECF under tidigare år och dess slutsats är fortfarande giltig (8). På grundval av den tillhandahållna informationen konstaterade STECF också att SepNep-nät uppfyller kraven i artikel 15.5 i förordning (EU) 2019/1241 som en likvärdig selektivitetsanordning inom ramen för de tekniska bestämmelserna för fiske efter havskräfta och inte kommer att leda till en urholkning av selektivitetsnormerna. Åtgärden bör därför tas med i denna förordning.

(17)

I den gemensamma NS-rekommendationen föreslogs också en säsongsbaserad stängning för kommersiellt fiske och fritidsfiske efter hummer i den svenska exklusiva ekonomiska zonen i Ices-sektion 3a. STECF har analyserat den bevisning som lämnats av medlemsstaterna och noterat att åtgärden, även om ingen specifik stödjande information lämnats som gjorde det möjligt att kvantifiera dess potentiella nytta, kommer att innebära en minskning av fiskedödligheten som sannolikt kommer att medföra positiva fördelar för bestånden av hummer i kombination med de andra föreslagna åtgärderna. Den föreslagna åtgärden bör därför införas i denna förordning.

(18)

I den gemensamma NS-rekommendationen föreslogs ett förbud mot att fiska efter hummer med andra redskap än hummertinor i den svenska exklusiva ekonomiska zonen i Ices-sektion 3a. STECF drog slutsatsen att ett förbud mot användning av nät för fiske efter hummer och languster, även om det inte gavs någon specifik stödjande information som gjorde det möjligt att kvantifiera dess potentiella nytta, har haft positiva effekter inom andra områden och att åtgärden sannolikt kommer att få positiva effekter på hummerbestånden. Denna åtgärd bör därför tas med i denna förordning.

(19)

I den gemensamma rekommendation som lagts fram av de medlemsstater som har ett intresse i de sydvästliga vattnen (den gemensamma SWW-rekommendationen) föreslås att den minsta referensstorleken för bevarande för taggmakrillar som fångats inom ett småskaligt icke-industriellt fiske i Ices-sektion 8c och delområde 9, och som för närvarande ingår i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1394/2014 (9), bibehålls. STECF hänvisade till sin tidigare, positiva bedömning av åtgärden och drog slutsatsen (10) att förslaget, med de villkor som anges i den gemensamma rekommendationen, sannolikt inte skulle ändra beståndets historiska nyttjandemönster. Eftersom villkoren för denna begäran inte har ändrats och STECF noterade att nyttjandemönstret varit stabilt i minst 20 år bör denna åtgärd därför införas i denna förordning.

(20)

I den gemensamma SWW-rekommendationen föreslogs en harmonisering av minsta referensstorlek för bevarande för följande arter som fångas i fritidsfiske i sydvästliga vatten med den minsta referensstorlek för bevarande som gäller för kommersiellt fiske: Kolja, gråsej, lyrtorsk, kummel, glasvarar, tungor, rödspätta, vitling, långa, birkelånga, makrillar, sill, taggmakrillar, ansjovis och sardin. I den gemensamma rekommendationen föreslogs större minsta referensstorlekar för bevarande för torsk, fläckpagell och havsabborre för fritidsfiske. STECF har analyserat den bevisning som lagts fram och dragit slutsatsen (11) att eftersom fritidsfiske bidrar till den övergripande fiskedödligheten är tillämpningen av minsta referensstorlek för bevarande för kommersiellt fiske även på fritidsfiske en positiv förvaltningsåtgärd. Denna åtgärd bör därför tas med i denna förordning.

(21)

För att optimera nyttjandemönstren, öka redskapsselektiviteten och minska de oönskade fångsterna är det därför lämpligt att anta de tekniska åtgärder som medlemsstaterna har lagt fram.

(22)

Eftersom de åtgärder som föreskrivs i denna förordning direkt påverkar planeringen av fiskeåret för unionsfartygen och den ekonomiska verksamhet som är knuten därtill, bör denna förordning träda i kraft omedelbart efter det att den har offentliggjorts. Eftersom vissa tekniska åtgärder som antagits som en del av utkastplaner löper ut i slutet av 2020 bör denna förordning tillämpas från och med den 1 januari 2021.

1.

I bilaga I ska följande punkt läggas till:

2.

Bilaga V ska ändras på följande sätt:

3.

Del A i bilaga VII ska ändras på följande sätt: