Kommissionens delegerade förordning (EU) 2022/1036 av den 29 juni 2022 om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/1429 vad gäller förlängningen av referensperioden (Text av betydelse för EES)

(1)

Covid-19-pandemin har lett till en kraftig minskning av järnvägstrafiken på grund av en betydande minskning av efterfrågan och direkta åtgärder som medlemsstaterna vidtagit för att begränsa pandemin.

(2)

Dessa omständigheter ligger utanför järnvägsföretagens kontroll, och dessa företag har oavbrutet stått inför betydande likviditetsproblem, stora förluster och, i en del fall, risk för insolvens.

(3)

För att motverka de negativa ekonomiska effekterna av covid-19-pandemin och stödja järnvägsföretag får medlemsstaterna enligt förordning (EU) 2020/1429 tillåta infrastrukturförvaltare att sänka, avstå från eller senarelägga sådana avgifter för tillträde till järnvägsinfrastruktur. Denna möjlighet hade beviljats för en begränsad referensperiod som senast förlängdes till och med den 30 juni 2022 genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/312 (2).

(4)

Införda begränsningar av mobiliteten under pandemin hade en kraftig inverkan på användningen av persontrafik på järnväg. Godstransporterna på järnväg påverkades också, men i mindre utsträckning. Uppgifter från unionens järnvägsinfrastrukturförvaltare visar att persontrafiksegmentet drabbades hårdast av pandemin. Det segment som påverkades mest var den kommersiella persontrafiken, där utbudet sjönk kraftigt i alla medlemsstater, och det är ännu inte tillbaka på 2019 års nivåer.

(5)

Det skedde en återhämtning av antalet godståg som trafikerar järnvägsnätet; 2021 års nivåer var endast 0,1 % lägre jämfört med 2019. Antalet persontåg som omfattades av allmän trafikplikt och som trafikerade järnvägsnätet under 2021 var 2 % högre än under 2019, medan det 2020 var 5,1 % lägre jämfört med 2019. Med tanke på att antalet passagerare både under 2020 och 2021 inte uppgick till två tredjedelar av antalet passagerare under 2019, berodde den minskade effekten av pandemin och den därpå följande återhämtningen sannolikt delvis på det fortsatta ekonomiska stödet från de behöriga myndigheterna inom ramen för avtalen om allmän trafikplikt. Under 2021 var antalet kommersiella persontåg fortfarande 18,2 % lägre jämfört med 2019. Under 2020 var antalet 22,9 % lägre än 2019, vilket innebär att ingen betydande återhämtning skett.

(6)

Liknande trender kan observeras när trafiken uttrycks i tågkilometer. Uttryckt i tågkilometer visade godstågstrafiken i järnvägsnätet vissa tecken på återhämtning med nivåer som under 2021 låg bara 0,5 % lägre än 2019. Passagerartrafik som omfattas av allmän trafikplikt uttryckt i tågkilometer var 1,1 % högre 2021 jämfört med 2019. Under 2021 var emellertid den kommersiella persontrafiken uttryckt i tågkilometer fortfarande 18,7 % lägre än 2019, vilket är en liten förbättring jämfört med 2020.

(7)

Det är därför uppenbart att det rör sig om en ihållande minskning av järnvägstrafiken till följd av covid-19-pandemins inverkan på passagerarsegmentet, som 2018 utgjorde omkring 80 % av all trafik uttryckt i tågkilometer.

(8)

Uppgifter från WHO visar att antalet registrerade fall av covid-19 i Europa ökade kraftigt i början av 2022 till nivåer som var de högsta under pandemin. Antalet rapporterade fall per dag är dessutom fortfarande mycket högt.

(9)

Det är troligt att pandemin kommer att fortsätta påverka järnvägstrafiken negativt, och järnvägsföretagens svåra ekonomiska situation kommer sannolikt också att bestå till slutet av 2022.

(10)

Det är därför nödvändigt att förlänga den referensperiod som fastställs i artikel 1 i förordning (EU) 2020/1429 till och med den 31 december 2022.

(11)

Om Europaparlamentet och rådet skulle granska denna förordning under hela den period för invändningar som föreskrivs i artikel 6.6 i förordning (EU) 2020/1429, skulle den här förordningen träda i kraft först efter utgången av den referensperiod som för närvarande anges i artikel 1 i förordning (EU) 2020/1429. För att undvika rättsosäkerhet bör den här förordningen antas enligt det skyndsamma förfarande som anges i artikel 7 i förordning (EU) 2020/1429 och bör av brådskande skäl träda i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.