Kommissionens delegerade förordning (EU) 2022/2258 av den 9 september 2022 om ändring och rättelse av bilaga III till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 om särskilda hygienkrav för livsmedel av animaliskt ursprung vad gäller fiskeriprodukter, ägg och vissa högförädlade produkter samt om ändring av kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/624 vad gäller vissa musslor (Text av betydelse för EES)

(1)

I förordning (EG) nr 853/2004 fastställs särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung för livsmedelsföretagare.

(2)

Enligt förordning (EG) nr 853/2004 får fjäderfä slaktas på jordbruksanläggningen i enlighet med vissa krav, däribland kravet att de slaktade djuren ska åtföljas av ett intyg i enlighet med förlagan i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/2235 (3). I bilaga III till förordning (EG) nr 853/2004 hänvisas dock till fel intyg och denna hänvisning bör därför rättas.

(3)

Genom förordning (EU) 2017/625, i dess ändrade lydelse enligt förordning (EU) 2021/1756 (4), utvidgas möjligheten att göra undantag från kravet att klassificera produktions- och återutläggningsområden till att omfatta alla tagghudingar som inte är filtrerare, och inte bara sjögurkor (Holothuroidea). Följaktligen bör avsnitt VII kapitlen IX och X i bilaga III till förordning (EG) nr 853/2004 ändras för att ta hänsyn till denna möjlighet.

(4)

I bilaga III till förordning (EG) nr 853/2004 fastställs dessutom temperaturkrav och transportvillkor för fiskeriprodukter. Där föreskrivs bland annat att fiskeriprodukter ska transporteras vid temperaturen för smältande is, om de är kylda, eller vid -18 °C, om de är frysta. Nya transportmetoder finns nu tillgängliga som innebär att fiskens temperatur sänks till mellan fiskens ursprungliga fryspunkt och ca 1–2 °C under denna, vilket möjliggör transport i lådor utan is, så kallad superkylning. Dessa nya metoder bör fastställas i förordning (EG) nr 853/2004 och deras användning tillåtas, med beaktande av det vetenskapliga yttrandet från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) av den 28 januari 2021 om användningen av den så kallade superkylningsmetoden för transport av färska fiskeriprodukter (5).

(5)

I enlighet med avsnitt VIII kapitel III del A i bilaga III till förordning (EG) nr 853/2004 ska färska fiskeriprodukter förvaras i is i lämpliga utrymmen och ny is ska läggas på så ofta det behövs. Vidare får hela och urtagna färska fiskeriprodukter transporteras och lagras i kylt vatten tills de kommer fram till den första anläggningen på land som utför någon annan verksamhet än transport eller sortering.

(6)

Livsmedelsföretagare som är verksamma inom sektorn för fiskeriprodukter begärde att bilaga III till förordning (EG) nr 853/2004 skulle ändras för att tillåta transport av hela och urtagna färska fiskeriprodukter i kylt vatten efter det att de kommit fram till den första anläggningen på land. Denna transport bör utföras i byttor (dvs. lådor av treskiktad polyeten) fyllda med vatten och is.

(7)

Den 19 mars 2020 antog Efsa ett vetenskapligt yttrande om användningen av byttor för transport och förvaring av färska fiskeriprodukter (6). I yttrandet konstaterade Efsa att det inte finns några väsentliga skillnader med hänsyn till folkhälsan mellan lagring och transport av färska fiskeriprodukter i enlighet med kraven i avsnitt VIII kapitel III del A i bilaga III till förordning (EG) nr 853/2004 och användningen av byttor, och gav rekommendationer om användningen av dem. Bilaga III till förordning (EG) nr 853/2004 bör därför ändras för att tillåta användning av byttor för transport av hela och urtagna färska fiskeriprodukter i vatten och is efter det att de kommit fram till den första anläggningen på land som utför någon annan verksamhet än transport eller sortering.

(8)

I avsnitt VIII kapitel VIII i bilaga III till förordning (EG) nr 853/2004 fastställs närmare bestämmelser för transport av fiskeriprodukter. I synnerhet ska färska fiskeriprodukter under transporten hållas vid en temperatur som ligger nära den för smältande is och frysta fiskeriprodukter ska under transporten hållas vid en temperatur på högst – 18 °C i alla delar av produkten, eventuellt med kortvariga variationer uppåt på högst 3 °C.

(9)

Den 10 december 2020 antog Efsa ett vetenskapligt yttrande om användningen av den så kallade superkylningsmetoden för transport av färska fiskeriprodukter (7). I det yttrandet gjorde Efsa en jämförelse mellan temperaturen hos superkylda färska fiskeriprodukter i lådor utan is och produkter som förvaras enligt den för närvarande godkända praxisen i lådor med is. Efsa konstaterade att det under lämpliga förhållanden inte finns några skillnader från folkhälsosynpunkt mellan de traditionella transporttemperaturerna och superkylningsmetoderna. När det gäller analysmetoder som kan visa om en fisk tidigare varit fryst när den saluförs som superkyld identifierade Efsa fem metoder som kan anses vara ändamålsenliga. Det bör därför vara tillåtet att på vissa villkor använda superkylningsmetoden för transport av de färska fiskeriprodukter som avses i avsnitt VIII kapitel VIII punkt 1 i bilaga III till förordning (EG) nr 853/2004.

(10)

I avsnitt X kapitel I i bilaga III till förordning (EG) nr 853/2004 fastställs hygienregler för produktion av ägg. Den huvudsakliga patogen som utgör en stor risk för äggburna sjukdomar i unionen är Salmonella Enteritidis och dess tillväxt i ägg påverkas positivt av temperaturen under förvaring och transport av ägg. Eftersom det i många medlemsstater inte finns några krav på tid och temperaturförhållanden under förvaring och transport av ägg är det viktigt att ett datum för minsta hållbarhet, enligt definitionen i artikel 2.2 r i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 (8), fastställs för ägg i förordning (EG) nr 853/2004 för att ge slutkonsumenterna en enhetlig grund så att de kan göra välgrundade val och använda livsmedlen på ett säkert sätt. I Efsas yttrande av den 10 juli 2014 om riskerna för folkhälsan med konsumtionsägg till följd av förstöring och utveckling av patogener (9) dras slutsatsen att datumet för minsta hållbarhet för ägg från höns av arten Gallus gallus bör fastställas till högst 28 dagar, eftersom varje ökning av hållbarhetstiden för dessa ägg över 28 dagar leder till en ökning av den relativa sjukdomsrisken. Det nuvarande kravet i avsnitt X kapitel I i bilaga III till förordning (EG) nr 853/2004 att ägg ska levereras till konsumenten inom högst 21 dagar från värpning är en handelsnorm med begränsad inverkan på äggens säkerhet samtidigt som den bidrar till matsvinn i detaljhandelsledet. En förlängning av denna period från 21 till 28 dagar skulle avsevärt minska matsvinnet, särskilt för ägg som produceras av höns av arten Gallus gallus eftersom dessa ägg skulle avlägsnas från försäljning samtidigt som deras datum för minsta hållbarhet löper ut.

(11)

I avsnitt XVI i bilaga III till förordning (EG) nr 853/2004 fastställs särskilda krav för framställning av vissa högförädlade produkter avsedda att användas som livsmedel när en behandling av råvaran eliminerar eventuella risker för människors eller djurs hälsa. Vissa fettderivat, såsom kolesterol och vitamin D3 från lanolin, genomgår också särskilda behandlingar som eliminerar sådana risker och bör därför betraktas som högförädlade produkter.

(12)

Aromer används i livsmedel i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1334/2008 (10). Deras tillverkningsprocess omfattar en komplex fysikalisk, enzymatisk eller mikrobiologisk process som på grundval av tillgängliga vetenskapliga rön eliminerar eventuella risker för människors eller djurs hälsa. Aromer som härrör från produkter av animaliskt ursprung bör därför betraktas som högförädlade produkter.

(13)

Bilaga III till förordning (EG) nr 853/2004 bör därför ändras i enlighet med detta.

(14)

I kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/624 (11) fastställs särskilda bestämmelser om utförandet av den offentliga kontroll som avses i artikel 18.1 i förordning (EU) 2017/625. Artiklarna 1 a v och 11 i den delegerade förordningen gäller bestämmelser om undantag från artikel 18.6 i förordning (EU) 2017/625 när det gäller klassificering av produktions- och återutläggningsområden för kammusslor (Pectinidae), marina snäckor och sjögurkor (Holothuroidea). Genom artikel 18 i förordning (EU) 2017/625, i dess ändrade lydelse enligt förordning (EU) 2021/1756, utvidgas möjligheten för undantag från kravet att klassificera produktions- och återutläggningsområden till att omfatta alla tagghudingar som inte är filtrerare, och inte bara sjögurkor (Holothuroidea). Delegerade förordning (EU) 2019/624 bör därför ändras så att klassificering av produktions- och återutläggningsområden inte krävs för upptagning av tagghudingar som inte är filtrerare.

(15)

Förordning (EG) nr 853/2004 och delegerad förordning (EU) 2019/624 bör ändras genom en enda delegerad förordning, eftersom ett antal av ändringarna av dem är kopplade till de ändringar av förordning (EU) 2017/625 som nyligen gjordes genom förordning (EU) 2021/1756. Dessutom är den ändring som ska göras av delegerade förordning (EU) 2019/624 vad gäller tagghudingar av underordnad betydelse, eftersom den endast är en anpassning till en ändring av förordning (EU) 2017/625 genom förordning (EU) 2021/1756. För att skapa överensstämmelse mellan unionsbestämmelserna bör dessutom ändringarna av förordning (EG) nr 853/2004 och delegerad förordning (EU) 2019/624 få verkan samma dag.

(16)

Förordning (EG) nr 853/2004 och delegerad förordning (EU) 2019/624 bör därför ändras i enlighet med detta.

1.

I artikel 1 ska led a v ersättas med följande:

2.

Artikel 11 ska ersättas med följande: