Kommissionens delegerade förordning (EU) 2022/973 av den 14 mars 2022 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1009 genom fastställande av kriterier för agronomisk effektivitet och säkerhet vid användning av biprodukter i EU-gödselprodukter (Text av betydelse för EES)

(1)

I förordning (EU) 2019/1009 fastställs bestämmelser om tillhandahållande på marknaden av EU-gödselprodukter. EU-gödselprodukter innehåller komponentmaterial i en eller flera av de kategorier som förtecknas i bilaga II till den förordningen. I enlighet med komponentmaterialkategori 11 i samma bilaga får EU-gödselprodukter, med vissa undantag, innehålla biprodukter i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG (2) som ska registreras i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 (3).

(2)

Enligt artikel 42.7 i förordning (EU) 2019/1009 ska kommissionen komplettera punkt 3 i komponentmaterialkategori 11 i del II i bilaga II genom att fastställa kriterier för agronomisk effektivitet och säkerhet vid användning av biprodukter i den mening som avses i direktiv 2008/98/EG i EU-gödselprodukter. I detta syfte fick kommissionens gemensamma forskningscentrum i uppdrag att lämna vetenskapliga råd (4).

(3)

Biprodukter i den mening som avses i direktiv 2008/98/EG är en mycket heterogen kategori av ämnen. Dessa ämnen har olika fysikaliska och kemiska egenskaper och kan erhållas under olika framställningsprocesser. I denna förordning delas biprodukterna in i två kategorier beroende på typ av agronomisk effektivitet. Den första kategorin gäller biprodukter som förser växter eller svampar med näring eller förbättrar deras näringsutnyttjande. Den andra kategorin gäller biprodukter som används som tekniska tillsatser i lägre koncentrationer. Även om de inte är direkt kopplade till näring eller näringsutnyttjande förbättrar de gödselproduktens kvalitet eller säkerheten vid hanteringen av produkten.

(4)

För den första kategorin har JRC identifierat biprodukter (från olika framställningsprocesser) som innehåller ammoniumsalter, sulfatsalter, fosfatsalter, elementärt svavel, kalciumkarbonat och kalciumoxid. För att säkerställa att biprodukterna har ett tydligt agronomiskt värde och inte ger upphov till negativa effekter för människors hälsa och miljön bör det fastställas ett strikt renhetskrav.

(5)

För den andra kategorin föreslog JRC att man skulle tillåta användning av biprodukter som tekniska tillsatser, såsom härdare, bindemedel eller fyllmedel, eller dammskyddsmedel för att bättre skydda användarnas hälsa. För att säkerställa att användningen av sådana biprodukter inte äventyrar EU-gödselproduktens övergripande agronomiska effektivitet och inte inverkar negativt på människors hälsa eller på miljön bör man fastställa en högsta koncentration i den slutliga EU-gödselprodukten.

(6)

Därutöver bedömde JRC de vanligaste biprodukterna enligt gällande praxis. Biprodukterna valdes ut baserat på marknadspotential, tillgängliga uppgifter, nuvarande rättslig situation, hur de har använts och tydligt agronomiskt värde samt baserat på hur enkelt säkerhetskriterierna har utformats med tanke på tidsbegränsningen för bedömningen. De identifierade biprodukterna var moderlut från reaktionen mellan 5(β-metyltioetyl)-hydantoin och kaliumkarbonat vid framställning av metionin, rester från bearbetning och rening av mineral och malm, vätska efter destillation i Solvay-processen, karbidkalk från acetylenframställning, järnslagg, metallsalter från bearbetning av malmkoncentrat och ytbehandling av metall samt humussyra och fulvosyra från missfärgning av dricksvatten. Dessa specifika biprodukter bör användas i EU-gödselprodukter utan att de behöver uppfylla restriktiva renhetsnivåer för den första kategorin biprodukter eller i det syfte och den högsta tillåtna koncentration som tillåts för den andra kategorin biprodukter. Skälet till detta är att sådana biprodukter är tydligt identifierade, vilket gjorde att JRC grundligt kunde bedöma deras agronomiska värde och alla de särskilda risker de kan medföra.

(7)

Dessutom bör man fastställa motsvarande kompletterande säkerhetskriterier för användningen av biprodukter.

(8)

Vissa av biprodukterna bör uppfylla säkerhetskriterier som begränsar halten av förorenande ämnen och andra ämnen som inger betänkligheter och som tillämpas utöver de kriterier som fastställs i bilaga I till förordning (EU) 2019/1009 för motsvarande produktfunktionskategori, och utan att det påverkar tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1021 (5).

(9)

Ytterligare gränsvärden bör fastställas för de förorenande ämnena totalkrom, tallium och vanadin. Vissa av biprodukterna kan innehålla sådana föroreningar till följd av framställningsprocessen. De föreslagna gränsvärdena för dessa förorenande ämnen bör säkerställa att användningen av EU-gödselprodukter som innehåller biprodukter med sådana föroreningar inte leder till att ämnena ackumuleras i marken. Gränsvärdena för sådana förorenande ämnen bör fastställas som koncentration i slutprodukten, i likhet med kraven i bilaga I till förordning (EU) 2019/1009. Motiveringen till det är att de säkerhetskriterier som införts som svar på eventuella identifierade särskilda risker i regel rör slutprodukten och inte ett komponentmaterial. Detta bör underlätta bedömningen av överensstämmelse och marknadskontrollen av sådana produkter eftersom provningar endast ska utföras på slutprodukten.

(10)

Det är känt att rester från bearbetning eller rening av sedimentär fosfatmalm innehåller naturligt förekommande radionuklider. För att sörja för en säker användning av sådana biprodukter i EU-gödselprodukter bör det fastställas gränsvärden för aktivitetskoncentrationer av naturligt förekommande radionuklider från uran- och toriumserien i EU-gödselprodukter som innehåller sådana material.

(11)

Dessutom bör man fastställa ytterligare säkerhetskriterier för att begränsa halten av 16 polycykliska aromatiska kolväten (PAH16) (6) och av polyklorerade dibenso-p-dioxiner och dibensofuraner (PCDD/PCDF) (7). I förordning (EU) 2019/1021 fastställs utsläppsminskningar av PAH16 och PCDD/PCDF som oavsiktligt producerade ämnen under tillverkningsprocesser, men inga gränsvärden införs i sådana fall. Med tanke på att förekomsten av sådana föroreningar i gödselprodukter medför höga risker anses det lämpligt att införa strängare krav än de som fastställs i den förordningen. För att säkerställa överensstämmelse med förordning (EU) 2019/1021 bör sådana gränsvärden fastställas på komponentmaterialnivå och inte som koncentration i slutprodukten.

(12)

Gränsvärdena för de förorenande ämnena PAH16 och PCDD/PCDF kanske inte är relevanta i alla situationer. Tillverkare bör därför kunna förutsätta att gödselprodukten uppfyller ett visst krav utan kontroll (såsom provning) när det är fullkomligt säkert att överensstämmelsen med kravet följer av egenskaperna hos eller tillverkningsprocessen för en biprodukt som ingår i komponentmaterialkategori 11 eller hos/för en EU-gödselprodukt som innehåller en sådan biprodukt.

(13)

Vissa av biprodukterna kan innehålla selen, som kan vara giftigt om det förekommer i höga koncentrationer. Vissa kan också innehålla klorid, vilket kan ge anledning till oro när det gäller salthalten i marken. Om dessa ämnen förekommer i koncentrationer över en viss gräns bör innehållet anges på etiketten så att användarna av gödselprodukten får korrekt information.

(14)

Eftersom förordning (EU) 2019/1009 tillämpas fullt ut från och med den 16 juli 2022 bör tillämpningen av den här förordningen senareläggas till samma datum.