Kommissionens delegerade förordning (EU) 2023/1184 av den 10 februari 2023 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001 genom fastställande av en unionsmetod med närmare regler för produktion av förnybara flytande och gasformiga drivmedel av icke-biologiskt ursprung

(1)

Förnybara flytande och gasformiga drivmedel av icke-biologiskt ursprung är viktiga för att öka andelen förnybar energi i sektorer som förväntas långsiktigt förlita sig på gasformiga och flytande bränslen, till exempel sjöfart och luftfart. Det är nödvändigt att fastställa en unionsmetod med detaljerade regler för att el som används för att producera flytande och gasformiga drivmedel av icke-biologiskt ursprung ska anses vara helt förnybar. I detta syfte och med beaktande av de övergripande miljömålen i direktiv (EU) 2018/2001 är det nödvändigt att fastställa tydliga regler som grundar sig på objektiva och icke-diskriminerande kriterier. Flytande och gasformiga bränslen av icke-biologiskt ursprung som produceras från el betraktas som förnybara endast om elen är förnybar. Denna förnybara el kan tillhandahållas av en anläggning som är direkt ansluten till den anläggning (vanligen en elektrolysanläggning) som producerar förnybara flytande och gasformiga drivmedel av icke-biologiskt ursprung, eller kan komma direkt från nätet.

(2)

Energiinnehållet i nästan alla förnybara flytande och gasformiga drivmedel av icke-biologiskt ursprung baseras på förnybar vätgas som produceras genom elektrolys. Utsläppsintensiteten för vätgas som produceras från fossilbaserad el är betydligt högre än utsläppsintensiteten för vätgas som produceras från naturgas i konventionella processer. Det är därför viktigt att se till att elbehovet för att producera förnybara flytande och gasformiga drivmedel av icke-biologiskt ursprung tillgodoses genom förnybar el. Efter Rysslands invasion av Ukraina har unionens behov av en snabb övergång till ren energi och ett minskat beroende av import av fossila bränslen blivit ännu tydligare och starkare. Kommissionen utformar i meddelandet RepowerEU (2) sin strategi för att bli oberoende av ryska fossila bränslen långt före årtiondets slut. Förnybara flytande och gasformiga drivmedel av icke-biologiskt ursprung spelar en viktig roll i denna strävan och minskar generellt sett beroendet av import av fossila bränslen. Därför är de kriterier som behöver fastställas också viktiga för att förhindra att elbehovet för att producera den vätgas som krävs för förnybara drivmedel av icke-biologiskt ursprung leder till att importen av fossila bränslen från Ryssland ökar i syfte att producera den el som krävs.

(3)

Reglerna i denna förordning bör tillämpas oavsett om det flytande och gasformiga drivmedlet av icke-biologiskt ursprung produceras inom eller utanför unionens territorium. Vid hänvisning till elområde och avräkningsperiod för obalanser, som är koncept som används inom unionen men inte i alla andra länder, är det lämpligt att tillåta drivmedelsproducenter i tredjeländer att använda likvärdiga koncept, förutsatt att målet för denna förordning upprätthålls och bestämmelsen genomförs på grundval av det koncept i det berörda tredjelandet som är mest likvärdigt. När det gäller elområden skulle ett sådant koncept kunna vara liknande marknadsregler, elnätets fysiska egenskaper, särskilt sammanlänkningsgraden eller, i sista hand, landet.

(4)

Det tidiga stadium som vätgasindustrin, dess värdekedja och marknaden för vätgas fortfarande befinner sig i gör att planering och byggnation av anläggningar som producerar förnybar el och anläggningar som producerar förnybara flytande och gasformiga drivmedel av icke-biologiskt ursprung ofta är förenat med betydande förseningar i tillståndsprocesserna eller med andra oväntade hinder, trots planering att ta anläggningarna i drift samtidigt. Av praktiska skäl är det därför lämpligt att räkna med en tidsperiod på upp till 36 månader för fastställande av om en anläggning som producerar förnybar el har tagits i drift efter, eller samtidigt som, den anläggning som producerar förnybara flytande och gasformiga drivmedel av icke-biologiskt ursprung. Anskaffning av förnybar el till produktionen av förnybara flytande och gasformiga drivmedel av icke-biologiskt ursprung via en direkt anslutning från en anläggning som producerar förnybar el, och som inte är ansluten till nätet, visar att elen produceras i denna anläggning. När den anläggning som producerar förnybar el och den anläggning som producerar vätgas inte enbart är direkt anslutna till varandra utan också till nätet bör det dock styrkas att den el som används för att producera vätgas levereras genom den direkta anslutningen. Den anläggning som levererar el till vätgasproduktion genom en direkt anslutning bör alltid leverera förnybar el. Om den levererar icke-förnybar el bör den vätgas som framställs inte betraktas som förnybar.

(5)

I elområden där förnybar el redan utgör den dominerande andelen bör el som tas från nätet betraktas som helt förnybar under förutsättning att antalet timmar med full last för produktion av förnybara flytande och gasformiga drivmedel av icke-biologiskt ursprung begränsas till andelen förnybar el i elområdet och att all produktion som överstiger denna andel betraktas som icke-förnybar. Det är inte nödvändigt att lägga till ytterligare anläggningar som producerar förnybar el, eftersom det rimligen kan antas att produktionen av förnybar vätgas i ett elområde där andelen förnybar energi överstiger 90 % gör det möjligt att uppfylla det kriterium för minskning av växthusgasutsläpp på 70 % som anges i artikel 25.2 i direktiv (EU) 2018/2001, och ett tillägg kan skapa utmaningar för driften av elsystemet.

(6)

På samma sätt är det i elområden där utsläppsintensiteten för el är lägre än 18 gCO2eq/MJ inte nödvändigt att lägga till ytterligare anläggningar som producerar förnybar el för att uppnå utsläppsminskningen på 70 % för förnybar vätgas. I sådana fall är det lämpligt att betrakta el från nätet som helt förnybar, förutsatt att de förnybara egenskaperna hos el visas med avtal om köp av förnybar energi och genom tillämpning av kriterier för tidsmässig och geografisk korrelation. Bristande efterlevnad av dessa villkor och kriterier skulle förhindra att el som används för produktion av förnybara flytande och gasformiga drivmedel betraktas som helt förnybar.

(7)

Det är också lämpligt att betrakta el som tas från nätet som helt förnybar vid tidpunkter då produktionen av förnybara flytande och gasformiga drivmedel av icke-biologiskt ursprung stöder integreringen av förnybar kraftproduktion i elsystemet och minskar behovet av omdirigering av förnybar elproduktion.

(8)

I alla andra fall bör produktionen av förnybar vätgas stimulera till utbyggnad av ny produktionskapacitet för förnybar el och ske vid tidpunkter och på platser där förnybar el finns tillgänglig (tidsmässig och geografisk korrelation), i syfte att undvika att ge incitament till ökad fossilbaserad elproduktion. Eftersom planering och byggnation av anläggningar som producerar förnybar el ofta är förenat med betydande förseningar i tillståndsprocesserna är det lämpligt att betrakta en anläggning som producerar förnybar el som ny om den har tagits i drift tidigast 36 månader före den anläggning som producerar förnybara flytande och gasformiga drivmedel av icke-biologiskt ursprung.

(9)

Energiköpsavtal är ett lämpligt verktyg för att stimulera utbyggnaden av ny produktionskapacitet för förnybar el, under förutsättning att den nya kapaciteten för produktion av förnybar el inte får ekonomiskt stöd eftersom den förnybara vätgasen redan får stöd då den får medräknas i den skyldighet för bränsleleverantörer som anges i artikel 25 i direktiv (EU) 2018/2001. Alternativt skulle drivmedelsproducenter också kunna producera den mängd förnybar el som krävs för produktionen av förnybara flytande och gasformiga drivmedel av icke-biologiskt ursprung i produktionskapacitet för förnybar el som de själva äger. Ett upphävande av energiköpsavtalet bör inte innebära att den anläggning som producerar förnybar el inte ska kunna fortsätta att betraktas som en ny anläggning när den omfattas av ett nytt energiköpsavtal. Vidare får en eventuell utbyggnad av en anläggning som producerar förnybar vätgas, vilken leder till att anläggningens produktionskapacitet ökar, anses ha tagits i drift samtidigt som den ursprungliga anläggningen. På så sätt går det att undvika en situation där det blir nödvändigt att ingå energiköpsavtal med olika anläggningar varje gång det sker en utbyggnad, och därigenom minska den administrativa bördan. Ekonomiskt stöd som återbetalas eller ekonomiskt stöd för mark eller nätanslutningar för anläggningen för produktion av förnybar energi bör inte betraktas som driftsstöd eller investeringsstöd.

(10)

Instabiliteten hos vissa förnybara energikällor, däribland vindkraft och solenergi, samt överbelastningar av elnätet, medför att förnybar el kanske inte alltid finns tillgänglig för produktionen av förnybar vätgas. Det är därför lämpligt att fastställa regler som säkerställer att förnybar vätgas produceras vid tidpunkter och på platser där förnybar el finns tillgänglig.

(11)

För att visa att förnybar vätgas produceras när förnybar el finns tillgänglig bör vätgasproducenter visa att produktionen av förnybar vätgas sker under samma kalendermånad som produktionen av förnybar el, att elektrolysanläggningen använder lagrad förnybar el eller att elektrolysanläggningen använder el vid tidpunkter då elpriserna är så låga att fossilbaserad elproduktion inte är ekonomiskt lönsam och att ytterligare efterfrågan på el därför leder till mer produktion av förnybar el och inte orsakar en ökning av produktionen av fossil el. Kriteriet för synkronisering bör bli striktare när marknader, infrastrukturer och teknik som möjliggör snabb anpassning av vätgasproduktionen och synkronisering av elproduktionen och vätgasproduktionen blir tillgängliga.

(12)

Elområden är utformade så att överbelastning av nätet inom området undviks. För att säkerställa att det inte uppstår någon överbelastning i elnätet mellan den elektrolysanläggning som producerar förnybar vätgas och den anläggning som producerar förnybar el är det lämpligt att kräva att båda anläggningarna är belägna i samma elområde. Om de är belägna i sammanlänkade elområden bör elpriset i det elområde där den anläggning som producerar förnybar el är belägen vara lika med eller högre än i det elområde där det förnybara flytande och gasformiga drivmedlet av icke-biologiskt ursprung produceras, så att det bidrar till att minska överbelastningen, eller så bör den anläggning som producerar förnybar el enligt energiköpsavtalet vara belägen i ett havsbaserat elområde som är sammanlänkat med det elområde där elektrolysanläggningen är belägen.

(13)

För att kunna hantera nationella särdrag i sina elområden och stödja den integrerade planeringen av el- och vätgasnät bör medlemsstaterna ha möjlighet att fastställa ytterligare kriterier för placeringen av elektrolysanläggningar inom elområden.

(14)

Drivmedelsproducenter skulle kunna kombinera olika alternativ för att på ett flexibelt sätt kunna räkna el som används för produktion av förnybara flytande och gasformiga drivmedel av icke-biologiskt ursprung, under förutsättning att endast ett alternativ tillämpas för varje enhet el som tillförs. För kontrollen av om reglerna har följts korrekt är det lämpligt att begära att drivmedelsleverantörerna noggrant dokumenterar vilka alternativ som använts för att anskaffa den förnybara el som används i produktionen av förnybara flytande och gasformiga drivmedel av icke-biologiskt ursprung. Frivilliga system och nationella system väntas spela en viktig roll i genomförandet av och intygandet av efterlevnaden av reglerna i tredjeländer eftersom medlemsstaterna är skyldiga att godta bevis som erhållits från erkända frivilliga system.

(15)

Artiklarna 7 och 19 i direktiv (EU) 2018/2001 ger en tillräckliga försäkringar om att de förnybara egenskaperna hos den el som används för produktion av förnybar vätgas endast redovisas en gång och endast inom en slutanvändningssektor. Artikel 7 i det direktivet säkerställer att förnybara flytande och gasformiga drivmedel av icke-biologiskt ursprung inte redovisas vid beräkningen av den totala andelen förnybar energi i den slutliga energianvändningen (brutto), eftersom den förnybara el som används för att producera dem redan har redovisats. Artikel 19 i det direktivet bör innebära ett undvikande av att ursprungsgarantier utfärdas till både producenten av förnybar el och producenten av förnybara flytande och gasformiga drivmedel av icke-biologiskt ursprung som produceras från denna el, genom att den säkerställer att de ursprungsgarantier som utfärdas till producenten av förnybar el annulleras.

(16)

Genomförandet av tidsmässig korrelation hämmas på kort sikt av de tekniska hindren för att mäta balansen mellan utbud och efterfrågan per timme, av de utmaningar som detta innebär för utformningen av elektrolysanläggningar samt av bristen på vätgasinfrastruktur som möjliggör lagring och transport av förnybar vätgas till slutanvändare i behov av konstant vätgasförsörjning. För att möjliggöra en ökad produktion av förnybara flytande och gasformiga drivmedel av icke-biologiskt ursprung bör kriterierna för tidsmässig korrelation därför vara mer flexibla i inledningsfasen, så att marknadsaktörerna ges tid att införa de nödvändiga tekniska lösningarna.

(17)

På grund av den tid som krävs för att planera och bygga anläggningar som producerar förnybar el och på grund av att det inte finns nya anläggningar som producerar förnybar el och som inte får stöd, bör kraven i artikel 5 a och b i denna förordning tillämpas först i ett senare skede.

(18)

Beroendet av fossila bränslen för elproduktion bör minska med tiden i takt med genomförandet av den europeiska gröna given, och andelen energi från förnybara energikällor bör öka. Kommissionen bör noga övervaka denna utveckling och bedöma effekterna av de krav som fastställs i denna förordning, däribland den gradvisa skärpningen av kraven på tidsmässig korrelation, när det gäller produktionskostnader, minskning av växthusgasutsläpp och energisystemet, och senast den 1 juli 2028 lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet.

1.

elområde: elområde enligt definitionen i artikel 2.65 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/943 (3) för medlemsstater, eller ett likvärdigt begrepp för tredjeländer.

2.

direktledning: direktledning enligt definitionen i artikel 2.41 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2019/944 (4).

3.

anläggning som producerar förnybar el: enskilda enheter, eller grupper av enheter, som producerar el på en eller flera platser från samma eller från olika förnybara energikällor enligt definitionen i artikel 2.1 i direktiv (EU) 2018/2001, med undantag för enheter som producerar el från biomassa och lagringsenheter.

4.

drivmedelsproducent: en ekonomisk aktör som producerar förnybara flytande och gasformiga drivmedel av icke-biologiskt ursprung.

5.

idrifttagning: start av produktion av förnybara flytande och gasformiga drivmedel av icke-biologiskt ursprung eller förnybar el för första gången eller efter en uppgradering enligt definitionen i artikel 2.10 i direktiv (EU) 2018/2001 som kräver investeringar som överstiger 30 % av den investering som skulle behövas för att bygga en liknande ny anläggning.

6.

smart mätarsystem: smart mätarsystem enligt definitionen i artikel 2.23 i direktiv (EU) 2019/944.

7.

avräkningsperiod för obalanser: avräkningsperiod för obalanser enligt definitionen i artikel 2.15 i förordning (EU) 2019/943 inom unionen, eller ett likvärdigt koncept för tredjeländer.

a)

Att de anläggningar som producerar förnybar el är anslutna till en anläggning som producerar förnybara flytande och gasformiga drivmedel av icke-biologiskt ursprung via en direktledning, eller att produktionen av förnybar el och produktionen av förnybara flytande och gasformiga drivmedel av icke-biologiskt ursprung sker i samma anläggning.

b)

Att de anläggningar som producerar förnybar el togs i drift tidigast 36 månader före den anläggning som producerar förnybara flytande och gasformiga drivmedel av icke-biologiskt ursprung. Om ytterligare produktionskapacitet läggs till i en befintlig anläggning som producerar förnybara flytande och gasformiga drivmedel av icke-biologiskt ursprung, ska den tillagda kapaciteten anses utgöra en del av den befintliga anläggningen, förutsatt att kapaciteten läggs till på samma plats och tillägget sker senast 36 månader efter det att den ursprungliga anläggningen togs i drift.

c)

Att den anläggning som producerar el inte är ansluten till nätet, eller att den anläggning som producerar el är ansluten till nätet, men ett smart mätarsystem som mäter alla elflöden från nätet visar att ingen el har tagits från nätet för att producera förnybara flytande och gasformiga drivmedel av icke-biologiskt ursprung.

a)

Den anläggning som producerar förnybar el togs i drift tidigast 36 månader före den anläggning som producerar det förnybara flytande och gasformiga drivmedlet av icke-biologiskt ursprung.

Om en anläggning som producerar förnybar el uppfyllde kraven i första stycket inom ramen för ett avtal om köp av förnybar energi med en drivmedelsproducent, vilket har löpt ut, ska den anses ha tagits i drift samtidigt som den anläggning som producerar det förnybara flytande och gasformiga drivmedlet av icke-biologiskt ursprung inom ramen för ett nytt avtal om köp av förnybar energi.

Om ytterligare produktionskapacitet läggs till i en befintlig anläggning som producerar förnybara flytande och gasformiga drivmedel av icke-biologiskt ursprung, ska den tillagda kapaciteten anses ha tagits i drift samtidigt som den ursprungliga anläggningen, förutsatt att kapaciteten läggs till på samma plats och tillägget sker senast 36 månader efter det att den ursprungliga anläggningen togs i drift.

b)

Den anläggning som producerar förnybar el har inte mottagit stöd i form av driftsstöd eller investeringsstöd, med undantag för stöd som mottagits av anläggningar innan de uppgraderats, ekonomiskt stöd för mark eller för nätanslutningar, stöd som inte utgör nettostöd, såsom stöd som återbetalas i sin helhet, samt stöd till anläggningar som producerar förnybar el och som försörjer anläggningar som producerar förnybara flytande och gasformiga drivmedel av icke-biologiskt ursprung som används för forskning, provning och demonstration.

a)

Mängden el som används för att producera förnybara flytande och gasformiga drivmedel av icke-biologiskt ursprung, specificerat enligt följande:

b)

Mängden förnybar el som produceras av anläggningar som producerar förnybar el, oavsett om de är direkt anslutna till en elektrolysanläggning och oavsett om den förnybara elen används för produktion av förnybara flytande och gasformiga drivmedel av icke-biologiskt ursprung eller för andra ändamål.

c)

Mängden förnybara och icke-förnybara flytande och gasformiga drivmedel av icke-biologiskt ursprung som produceras av drivmedelsproducenten.