Kommissionens delegerade förordning (EU) 2023/1616 av den 3 maj 2023 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/23 vad gäller tekniska standarder för tillsyn som närmare anger de omständigheter under vilka en person anses vara oberoende av resolutionsmyndigheten och den centrala motparten, metoden för att bedöma värdet av en central motparts tillgångar och åtaganden, åtskillnad mellan värderingarna, metoden för beräkning av bufferten för ytterligare förluster som ska ingå i de preliminära värderingarna och metoden för att utföra värderingen för tillämpningen av principen ”inte sämre villkor för borgenär” (Text av betydelse för EES)

(1)

Enligt artikel 25.1 och artikel 61.1 i förordning (EU) 2021/23 ska den person som utför den värdering som avses i artiklarna 24 och 61 i den förordningen (värderaren) vara oberoende av alla offentliga myndigheter och den centrala motpart som värderas. Därför bör enhetliga regler tillämpas för att fastställa under vilka omständigheter en person ska anses vara oberoende av både de relevanta offentliga myndigheterna, inbegripet resolutionsmyndigheten och den centrala motparten vid tillämpningen av artikel 25.1 i förordning (EU) 2021/23. Dessa regler bör innehålla krav som säkerställer att den personen inte har några väsentliga gemensamma eller motstridiga intressen med resolutionsmyndigheten eller den centrala motparten, krav på den personens kvalifikationer, erfarenhet, kompetens, kunskaper och resurser och deras förmåga att effektivt utföra värderingen utan att i onödan förlita sig på någon relevant offentlig myndighet eller den centrala motparten, och krav på strukturell åtskillnad mellan personen och både de relevanta offentliga myndigheterna och den centrala motparten.

(2)

För att hantera hot mot oberoendet, såsom självgranskning, egenintresse, intressebevakning, förtrolighet, tillit eller hotelser, är det nödvändigt att säkerställa att värderaren inte har något väsentligt intresse gemensamt eller i strid med någon relevant offentlig myndighet, såsom resolutionsmyndigheten, eller med den centrala motparten, inbegripet dess verkställande ledning, kontrollerande aktieägare eller enheter i gruppen. Dessutom bör en värderare inte betraktas som oberoende om värderaren har väsentliga intressen gemensamt eller i strid med någon betydande clearingmedlem, kund eller borgenär som skulle påverkas väsentligt av en resolutionsåtgärd eller som i betydande grad har bidragit till den situation som ledde till den centrala motpartens resolution. Personliga relationer kan också utgöra ett väsentligt intresse. Resolutionsmyndigheten bör därför bedöma om det finns några väsentliga gemensamma eller motstridiga intressen.

(3)

För att resolutionsmyndigheten ska kunna bedöma om väsentliga gemensamma eller motstridiga intressen föreligger bör värderaren underrätta resolutionsmyndigheten om alla faktiska eller potentiella intressen som värderaren anser skulle kunna utgöra ett väsentligt intresse vid den myndighetens bedömning och bör tillhandahålla all information som resolutionsmyndigheten rimligen kan begära. Efter deras utnämning ska den oberoende värderaren upprätthålla riktlinjer och förfaranden i enlighet med tillämpliga etiska regler och yrkesmässiga normer för att identifiera alla faktiska eller potentiella intressekonflikter som värderaren anser kan utgöra ett betydande gemensamt intresse eller en intressekonflikt. Resolutionsmyndigheten bör omedelbart underrättas om alla faktiska eller potentiella intressen som identifierats och bör överväga huruvida dessa utgör ett väsentligt intresse, i vilket fall värderarens utnämning bör avslutas och en ny värderare utses.

(4)

Arrangemang för strukturell åtskillnad utgör skyddsåtgärder som minskar risken för intressekonflikter. Vid bedömningen av en potentiell värderare bör hänsyn tas till om sådana föreligger. När det gäller juridiska personer bör således en värderares oberoende bedömas i förhållande till företaget eller partnerskapet som helhet, men med beaktande av eventuella strukturella åtskillnader och andra arrangemang som eventuellt har införts för att skilja mellan de anställda som kan komma att delta i värderingen och övriga anställda. Om dessa hot i förhållande till de tillämpade skyddsåtgärderna är av sådan art att oberoendet för det företag eller partnerskap som ansöker om att bli värderare äventyras, bör det företaget eller partnerskapet inte behållas som värderare.

(5)

För att undvika hot mot oberoendet till följd av självgranskning bör en lagstadgad revisor som har slutfört en revision av den centrala motparten under det år som föregår bedömningen av om denne är valbar som värderare inte under några omständigheter betraktas som oberoende. När det gäller andra revisions- eller värderingstjänster som tillhandahållits den berörda centrala motparten under åren omedelbart före den dag då oberoendet ska bedömas, bör dessa tjänster också antas utgöra ett väsentligt gemensamt eller motstridigt intresse.

(6)

Värderarens oberoende kan stärkas genom villkor som säkerställer att värderarens sakkunskaper och resurser är tillräckliga och lämpliga. Det är därför nödvändigt att säkerställa att värderaren har nödvändiga kvalifikationer, erfarenheter, kompetens och kunskaper i alla relevanta ämnen, inbegripet värderingarna av de finansiella instrument som clearas av den centrala motparten, de tillämpliga kraven för centrala motparter enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 (2),centrala motparters befintliga återhämtningsplaner och regelverk samt tillämpliga resolutionsverktyg enligt förordning (EU) 2021/23.

(7)

För att värderaren ska kunna utföra värderingen på ett effektivt sätt bör det också säkerställas att värderaren förfogar över, eller har tillgång till, tillräckliga personalresurser och tekniska resurser för att utföra värderingen.

(8)

För att säkerställa deras oberoende och undvika otillbörlig inblandning i deras uppgifter bör värderaren kunna utföra värderingen på ett effektivt sätt utan att i onödan förlita sig på någon relevant offentlig myndighet, inbegripet resolutionsmyndigheten, eller på den centrala motparten. Tillhandahållandet av instruktioner eller riktlinjer som är nödvändiga för att stödja utförandet av värderingen, till exempel i fråga om de metoder som föreskrivs enligt unionslagstiftningen i fråga om värdering för ändamål som rör resolution, bör inte betraktas som otillbörligt beroende när sådana instruktioner eller riktlinjer anses nödvändiga för att stödja utförandet av värderingen. Dessutom bör tillhandahållande av stöd, såsom den berörda centrala motpartens tillhandahållande av system, finansiella rapporter för helår, tillsynsrapporter, marknadsdata, andra register eller annat stöd till värderaren, inte förhindras om det vid resolutionsmyndighetens bedömning anses nödvändigt för att stödja utförandet av värderingen. I enlighet med eventuella förfaranden som kan ha införts, bör tillhandahållande av instruktioner, riktlinjer och andra former av stöd avtalas på individuell eller samlad grund.

(9)

Oberoendet riskerar att äventyras om en värdering utförs av en person som är anställd av eller knuten till en relevant offentlig myndighet, inbegripet resolutionsmyndigheten, och till den centrala motparten, även i fall där fullständig strukturell åtskillnad har införts inom en juridisk person. Det är därför nödvändigt att säkerställa att värderaren inte är en anställd eller entreprenör vid någon relevant offentlig myndighet, inbegripet resolutionsmyndigheten, eller vid den centrala motparten, och inte tillhör samma företagsgrupp som den centrala motparten.

(10)

För att säkerställa att det finns ett tillräckligt antal personer som lätt kan vara tillgängliga för att fungera som värderare när en resolutionsprocess inleds bör resolutionsmyndigheten föra en preliminär förteckning över potentiella värderare och regelbundet se över denna förteckning.

(11)

I artikel 24 i förordning (EU) 2021/23 görs åtskillnad mellan två värderingar under en process för resolution av centrala motparter: En första värdering som bedömer om villkoren för resolution är uppfyllda och en andra värdering som utgör grunden för resolutionsmyndighetens beslut att tillämpa ett eller flera resolutionsverktyg. Vid den inledande värderingen är det lämpligt att säkerställa att en rättvis, väl avvägd och realistisk värdering av den centrala motpartens tillgångar och åtaganden görs vid fastställandet av om villkoren för resolution är uppfyllda. Vid den andra värderingen, vars syfte är att ligga till grund för resolutionsåtgärder, är det viktigt att säkerställa att värderingen av den centrala motpartens tillgångar och åtaganden baseras på rättvisa, väl avvägda och realistiska antaganden.

(12)

För att korrekt återspegla den centrala motpartens omständigheter och rådande marknadsförhållanden bör de värderingar som anges i förordning (EU) 2021/23 utföras så nära dagen för resolutionsbeslutet som möjligt.

(13)

För att utföra de värderingar som anges i förordning (EU) 2021/23 på ett ändamålsenligt och effektivt sätt bör värderaren ha tillgång till alla källor till relevant information och sakkunskap, såsom den centrala motpartens interna register, system och modeller. Värderaren bör också förlita sig på information som tillhandahålls direkt av den centrala motpartens personal, ledning och revisorer samt, i förekommande fall, offentligt tillgänglig information om marknadsstrukturen.

(14)

Om den centrala motparten tillhör en grupp bör värderaren, med tanke på att avtalsenliga gruppinterna stödarrangemang kan ge ytterligare finansiellt stöd till den centrala motparten i resolution och påverka resolutionsstrategin, beakta effekten av de avtal där det är sannolikt att sådana arrangemang kommer att träda i kraft. Värderaren bör överväga andra formella eller informella stödarrangemang inom gruppen om det är sannolikt att de kommer att finnas kvar under stressade finansiella förhållanden eller vid resolution. På samma sätt bör värderaren noga överväga risken för att den centrala motpartens finansiella resurser kan användas för att täcka förluster för andra gruppenheter, eftersom detta skulle kunna minska värdet på den centrala motpartens tillgångar ytterligare.

(15)

Eftersom samverkansöverenskommelser leder till finansiella beroendeförhållanden som kan påverka värderingen, om den centrala motparten har ingått samverkansöverenskommelser med andra centrala motparter i unionen, bör värderaren beakta alla avtalsarrangemang som är kopplade till samverkansöverenskommelsen, även om stängningen av den i ordningen behandlade tjänsten kan komma att dra likviditet från den centrala motparten.

(16)

Eftersom värderingsprocessen syftar till att stödja de beslut som fattas av resolutionsmyndigheten innan resolutionen inleds och när resolutionsstrategin genomförs, bör värderaren rapportera till resolutionsmyndigheten. Värderaren bör därför sammanfatta värderingens antaganden, metoder och resultat i en rapport till resolutionsmyndigheten. Rapporten bör innehålla all information som anses relevant för att bistå resolutionsmyndigheten.

(17)

För att säkerställa en rättvis, väl avvägd och realistisk värdering bör värderaren bedöma inverkan på värderingen av varje resolutionsåtgärd som resolutionsmyndigheten sannolikt kommer att vidta, och bör vid behov samråda med resolutionsmyndigheten för att beakta dessa. Värderaren bör vidare kunna samråda med resolutionsmyndigheten för att fastställa vilka resolutionsåtgärder som övervägs. Vid behov bör värderaren kunna lägga fram separata värderingar som återspeglar inverkan av ett tillräckligt varierat antal resolutionsåtgärder.

(18)

Av samma orsaker bör värderingar som underlag för den behöriga myndighetens eller resolutionsmyndighetens fastställande av om villkoren för resolution är uppfyllda vara förenliga med det tillämpliga regelverket för redovisning och tillsyn. Värderaren bör emellertid ha möjlighet att avvika från de antaganden som gjorts av den centrala motpartens ledning och som ligger till grund för dess finansiella rapporter för helåret, i den utsträckning en sådan avvikelse är förenlig med det tillämpliga regelverket för redovisning och tillsyn.

(19)

Det är lämpligt att ha regler som säkerställer att den värdering som ska ligga till grund för valet av resolutionsåtgärder är rättvis, väl avvägd och realistisk, för att säkerställa att alla förluster redovisas fullt ut vid den tidpunkt då resolutionsverktygen tillämpas. Vilken värderingsgrund som är mest lämplig beror på de specifika resolutionsåtgärder som övervägs av resolutionsmyndigheten.

(20)

Värderingar som ska ligga till grund för valet och utformningen av resolutionsåtgärder bör bedöma den centrala motpartens ekonomiska värde och inte dess redovisade värde. I dessa värderingar bör hänsyn tas till nuvärdet av kassaflöden som den centrala motparten rimligen kan förvänta sig, även om detta kräver avsteg från redovisningsstandarder eller regler för tillsynsvärdering. Sådana värderingar bör beakta att kassaflöden kan uppstå om tillgångarna fortsätter att innehas, men också den potentiella inverkan av resolutionen på framtida kassaflöden. Om den centrala motparten inte kan behålla tillgångarna eller om avyttring anses vara nödvändigt eller lämpligt för att uppnå resolutionsmålen bör värderingen beakta att dessa kassaflöden kan uppstå genom avyttring av tillgångar, åtaganden eller affärsområden, värderade under en fastställd avyttringsperiod.

(21)

Avyttringsvärdet bör i allmänhet anses motsvara det observerbara marknadspriset för en viss tillgång eller grupp av tillgångar och kan innefatta en nedsättning som är lämplig sett till mängden tillgångar som överförs. Värderaren bör dock, i tillämpliga fall, ha möjlighet att, med beaktande av de åtgärder som ska vidtas enligt resolutionsordningen, tillämpa en nedsättning av det observerbara marknadspriset vid fastställandet av avyttringsvärdet för en potentiell påskyndad avyttring. Om det inte finns en likvid marknad för tillgångarna bör avyttringsvärdet fastställas med hänvisning till observerbara priser på marknader för handel med liknande tillgångar eller med hjälp av beräkningsmodeller som använder observerbara marknadsparametrar och tar lämplig hänsyn till nedsättningar för likviditetsbrist. Om man överväger att använda verktyget för försäljning av verksamhet eller broinstitutsverktyget bör det vara möjligt att beakta rimliga förväntningar på franchisevärdet vid fastställandet av avyttringsvärdet.

(22)

För att säkerställa konsekvens mellan beräkningen av den behandling som varje kategori av aktieägare och borgenärer skulle ha förväntats få om institutet eller enheten hade avvecklats enligt normala insolvensförfaranden, i enlighet med artikel 25.5 i förordning (EU) 2021/23 och värderingen efter resolution i enlighet med artikel 61 i den förordningen, är det viktigt att värderaren i förekommande fall använder de kriterier som fastställts för den senare värderingen.

(23)

En preliminär värdering i enlighet med artikel 26 i förordning (EU) 2021/23, som ligger till grund för beslut om vidtagande av lämplig resolutionsåtgärd, ska omfatta en buffert för att täcka ytterligare förluster. Bufferten bör baseras på en rättvis, väl avvägd och realistisk bedömning av dessa ytterligare förluster. En redogörelse av besluten och de antaganden som ligger till grund för beräkningen av bufferten bör ges och motiveras fullt ut i värderingsrapporten.

(24)

Bufferten bör inte påverka den bedömning som resolutionsmyndigheten ska göra, inbegripet om de villkor för resolution som fastställs i artikel 22 i förordning (EU) 2021/23 är uppfyllda, samt när den fattar ett välgrundat beslut om lämpliga resolutionsåtgärder som ska vidtas.

(25)

Även om det kan ta tid att slutföra värderingen i enlighet med artikel 61 i förordning (EU) 2021/23 ska den utföras av en värderare som uppfyller villkoren i artikel 25 i den förordningen så snart som möjligt efter det att resolutionsåtgärden eller resolutionsåtgärderna har genomförts. Värderingen bör grundas på tillgänglig information som är relevant för den tidpunkt då beslutet om att försätta den centrala motparten i resolution antogs, för att på ett lämpligt sätt återspegla särskilda omständigheter, såsom svåra marknadsförhållanden som rådde vid tidpunkten för resolutionsbeslutet. Information som erhålls efter tidpunkten för resolutionsbeslutet bör endast användas om det rimligen kan antas att informationen var känd vid den tidpunkten.

(26)

För att säkerställa en genomgripande och trovärdig värdering bör värderaren få tillgång till all lämplig rättslig dokumentation, inbegripet en förteckning över alla identifierbara tillgångar, fordringar, villkorade tillgångar och villkorade fordringar på enheten, klassificerade efter prioritetsordning under normala insolvensförfaranden. Värderaren bör ges möjlighet att ingå arrangemang för att få tillgång till specialistrådgivning eller sakkunskap om omständigheterna så kräver.

(27)

För att fastställa den behandling som aktieägare, clearingmedlemmar och andra borgenärer skulle ha fått om den centrala motparten hade avvecklats enligt normala insolvensförfaranden bör värderaren bedöma det diskonterade beloppet för förväntade kassaflöden som varje aktieägare, clearingmedlem och annan borgenär skulle ha fått under normala insolvensförfaranden, efter fullständig tillämpning av tillämpliga avtalsenliga skyldigheter och andra arrangemang i den centrala motpartens verksamhetsregler. Värderaren bör bortse från allt extraordinärt offentligt finansiellt stöd till den centrala motparten eller likviditetsstöd från centralbanken med icke standardmässiga villkor för säkerheter, löptider och räntesatser.

(28)

Värderaren bör också ta hänsyn till en kommersiellt rimlig uppskattning av clearingmedlemmarnas direkta återanskaffningskostnader under normala insolvensförfaranden. Sådana kostnader bör täcka kostnaderna för att ersätta transaktioner som öppnats hos den centrala motparten före insolvens, inbegripet kredit-, likviditets- och transaktionskostnader samt driftskostnader i samband med nya förbindelser med en annan motpart, och alla väsentliga finansieringskostnader för de nya krav på säkerhet som är förknippade med dessa transaktioner.

(29)

Bestämmelserna i denna förordning är nära kopplade till varandra, eftersom de behandlar omständigheter och metoder för värdering av tillgångar och åtaganden i samband med resolution av en central motpart. För att säkerställa överensstämmelse mellan dessa bestämmelser, som bör träda i kraft samtidigt, och för att underlätta resolutionsförfarandet, är det nödvändigt för centrala motparter, clearingmedlemmar, deras kunder, myndigheter och marknadsdeltagare, däribland investerare som inte är EU-medborgare, att få en lätt tillgänglig och god överblick över sina skyldigheter och rättigheter. Det är därför lämpligt att inkludera de relevanta tekniska standarder för tillsyn som krävs i enlighet med artiklarna 25.6, 26.4 och 61.5 i förordning (EU) 2021/23 i en enda förordning.

(30)

Denna förordning grundar sig på det förslag till tekniska standarder för tillsyn som Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) har överlämnat till kommissionen.

(31)

Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten har anordnat öppna offentliga samråd om det förslag till tekniska standarder för tillsyn som denna förordning bygger på, analyserat de potentiella kostnaderna och fördelarna därav och begärt råd från den intressentgrupp för värdepapper och marknader som inrättats i enlighet med artikel 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 (3).