Kommissionens delegerade förordning (EU) 2023/662 av den 20 januari 2023 om ändring av delegerad förordning (EU) 2015/63 vad gäller metoden för beräkning av skulder som uppstår till följd av derivat

1.   Instituten ska fastställa exponeringsvärden för de derivatkontrakt som förtecknas i bilaga II till förordning (EU) nr 575/2013, inklusive sådana som är poster utanför balansräkningen, i enlighet med den marknadsvärderingsmetod som anges i artikel 5b.

Vid fastställandet av exponeringsvärdet får instituten beakta effekterna av kontrakt om novation och andra nettningsavtal i enlighet med artikel 5d. Produktövergripande nettning ska inte tillämpas. Instituten får emellertid netta inom varje enskild produktkategori som ingår i bilaga II till förordning (EU) nr 575/2013 när den omfattas av avtal om produktövergripande nettning.

2.   Om tillhandahållandet av säkerhet med anknytning till derivatkontrakt minskar skuldsumman enligt den tillämpliga redovisningsramen ska instituten omvända denna minskning.

3.   Vid tillämpning av punkt 1 får instituten dra av den variationsmarginal som betalats i kontanter till motparten från den del av exponeringsvärdet som utgörs av den aktuella ersättningskostnaden i den mån variationsmarginalen, enligt den tillämpliga redovisningsramen, inte redan har godtagits som en minskning av exponeringsvärdet och, under förutsättning att följande villkor uppfylls:

a)	Vad gäller transaktioner som inte clearats genom en kvalificerad central motpart enligt definitionen i artikel 4.1 88 i förordning (EU) nr 575/2013 avskiljs inte de kontanter som den mottagande motparten erhåller.

b)	Variationsmarginalen beräknas och växlas dagligen, på grundval av marknadsvärderingen av derivatpositioner.

c)	Den variationsmarginal som tillhandahålls kontant är i samma valuta som den överenskomna valutan för derivatavtalet.

d)	Den variationsmarginal som växlats utgör det hela belopp som skulle krävas för att helt och hållet utsläcka marknadsexponeringen för derivatet, med förbehåll för de tröskelvärden och minsta transfereringsbelopp som gäller för institutionen.

e)	Derivatkontraktet och variationsmarginalen mellan institutet och motparten för detta kontrakt omfattas av ett enda nettningsavtal som institutet kan hantera som riskreducerande i enlighet med artikel 5d.

Vid tillämpning av led c i det första stycket, om derivatavtalet omfattas av ett kvalificerande ramavtal om nettning, avser valutan för överenskommelsen vilken valuta som helst för överenskommelse som anges i derivatavtalet eller det styrande kvalificerande ramavtalet om nettning.

Om ett institut enligt den tillämpliga redovisningsramen godkänner den variationsmarginal som erhålls kontant från motparten som en skuld, kan institutet utesluta denna skuld från exponeringsmåttet, under förutsättning att villkoren i leden a–e i första stycket uppfylls.

4.   Vid tillämpning av punkt 3 gäller följande:

a)	Avräkningen av den betalda variationsmarginalen ska begränsas till den negativa delen av den aktuella ersättningskostnaden för exponeringsvärdet.

b)	Ett institut ska inte använda den variationsmarginal som betalats kontant för att minska beloppet för den potentiella framtida kreditexponeringen, inte heller vid tillämpning av artikel 5e.1 b ii.

5.   Genom undantag från punkt 1 får instituten använda metoden med förenklad exponering enligt artikel 5c för att fastställa exponeringsvärdet för derivatkontrakt som finns förtecknade i punkterna 1 och 2 i bilaga II till förordning (EU) nr 575/2013, under förutsättning att storleken på dessa instituts derivatverksamhet inom och utanför balansräkningen uppfyller villkoren i artikel 273a.2 i den förordningen.

De institut som tillämpar denna metod med förenklad exponering ska inte minska exponeringsmåttet med det belopp för variationsmarginalen som mottagits i kontanter.

1.   Den aktuella ersättningskostnaden för skulder som uppstår till följd av derivatkontrakt på nettningsmängdsnivå ska vara det absoluta nettomarknadsvärdet av dessa kontrakt inom nettningen före avdrag för eventuella säkerheter som innehas eller ställs där positiva och negativa marknadsvärden nettas vid beräkning av nettomarknadsvärdet. För detta ändamål ska instituten behandla varje enskild derivattransaktion som sin egen nettningsmängd.

2.   För att fastställa den möjliga framtida kreditexponeringen ska instituten antingen multiplicera de teoretiska beloppen eller de underliggande värdena med de procentsatser som anges i tabell 1 i enlighet med följande:

a)	Derivatkontrakt som inte ingår i någon av de fem kategorier som anges i tabell 1 ska behandlas som kontrakt avseende andra råvaror än ädelmetaller.

b)	För derivatkontrakt där kapitalbeloppet utväxlas vid flera tillfällen ska procentsatserna multipliceras med det antal betalningar som återstår i enlighet med kontraktet.

c)

Om derivatkontrakt är så utformade att den utestående exponeringen avvecklas vid särskilt angivna betalningsdatum och där villkoren justeras så att derivatkontraktets marknadsvärde är noll vid dessa särskilt angivna betalningsdatum, ska den återstående löptiden vara lika med tiden fram till nästa justeringsdag. Vid räntebaserade kontrakt som uppfyller de villkoren och har en återstående löptid på mer än ett år, ska procenttalen inte vara lägre än 0,5 %. Tabell 1 Återstående löptid Räntekontrakt Kontrakt som gäller valutakurser och guld Kontrakt baserade på aktier Kontrakt baserade på andra ädelmetaller än guld Kontrakt baserade på andra råvaror än ädelmetaller Högst 1 år 0  % 1  % 6  % 7  % 10  % Över 1 år, högst 5 år 0,5  % 5  % 8  % 7  % 12  % Över 5 år 1,5  % 7,5  % 10  % 8  % 15  %

3.   Exponeringsvärdet ska vara summan av den aktuella ersättningskostnaden och den potentiella framtida kreditexponeringen.

1.   Enligt metoden med förenklad exponering ska instituten fastställa exponeringsvärdet genom att multiplicera det teoretiska beloppet för varje instrument med de procenttal som anges i tabell 2.

Tabell 2

Ursprunglig löptid	Räntekontrakt	Kontrakt som gäller valutakurser och guld
Högst 1 år	0,5  %	2  %
Över 1 år, högst 2 år	1  %	5  %
Tillägg för varje ytterligare år	1  %	3  %

2.   När instituten beräknar exponeringsvärdet för räntebaserade kontrakt får de använda antingen ursprunglig eller återstående löptid.

1.   Instituten ska behandla avtal om nettning enligt följande:

a)

Vid avtal om novation får instituten vikta de enskilda nettobelopp som fastställs genom sådana avtal i stället för bruttobeloppen. Vid tillämpning av artikel 5b får instituten ta hänsyn till avtalet om novation när de fastställer — de aktuella ersättningskostnaderna enligt artikel 5b.1, och — de teoretiska kapitalbeloppen eller underliggande värdena enligt artikel 5b.2. Vid tillämpningen av metoden med förenklad exponering får instituten vid fastställandet av det teoretiska belopp som avses i artikel 5c.1 beakta avtalet om novation vid beräkningen av det teoretiska kapitalbeloppet. I sådana fall ska instituten tillämpa de procenttal som anges i tabell 2.

b)

För andra nettningsöverenskommelser ska instituten tillämpa artikel 5b enligt följande: i) Den aktuella ersättningskostnad som avses i artikel 5b.1 för avtalen i en nettningsöverenskommelse ska beräknas med beaktande av den faktiska hypotetiska nettoersättningskostnad som avtalet medför; om nettningen leder till en nettofordran för det institut som beräknar nettoersättningskostnaden, ska den aktuella ersättningskostnaden sättas till "0". ii) Talet för eventuell framtida kreditexponering enligt artikel 5b.2 ska för alla avtal i en nettningsöverenskommelse minskas i enlighet med följande formel: PCEred = 0,4 • PCEgross + 0,6 • NGR • PCEgross där PCEred = det reducerade talet för eventuell framtida exponering för kreditrisk för alla kontrakt med en given motpart som ingår i en rättsligt giltig bilateral nettningsöverenskommelse, PCEbrutto = summan av talen för eventuell framtida exponering för kreditrisk för alla kontrakt med en given motpart som ingår i en rättsligt giltig bilateral nettningsöverenskommelse och som är beräknade genom att deras nominella kapitalbelopp multipliceras med de procenttal som fastställs i tabell 1, NGR = netto-bruttokvoten, beräknad som kvoten mellan nettoersättningskostnaden för alla kontrakt som ingår i ett rättsligt giltigt bilateralt nettningsavtal med en given motpart (täljare) och bruttoersättningskostnaden för alla kontrakt som ingår i en rättsligt giltig bilateral nettningsöverenskommelse med den motparten (nämnare).

2.   Vid beräkningen av den möjliga framtida exponeringen för kreditrisk i enlighet med formeln i punkt 1 b ii får instituten behandla derivatkontrakt som helt matchar varandra och ingår i nettningsavtalet som om de kontrakten vore ett enda kontrakt med ett teoretiskt belopp som är lika med nettointäkterna.

Vid tillämpningen av artikel 5c.1 får instituten behandla kontrakt som helt matchar varandra och ingår i nettningsavtalet som om de vore ett enda kontrakt med ett teoretiskt belopp som är lika med nettointäkterna, varvid de teoretiska beloppen ska multipliceras med de procentsatser som anges i tabell 2 i artikel 5c.

Vid tillämpningen av denna punkt ska med derivatkontrakt som helt matchar varandra avses valutaterminer eller liknande kontrakt, där det teoretiska beloppet är lika med kassaflödena, om kassaflödena förfaller till betalning samma valutadag och helt och hållet är i samma valuta.

3.   För alla andra derivatkontrakt som ingår i ett nettningsavtal får instituten minska de tillämpliga procentsatserna enligt tabell 3.

Tabell 3

Ursprunglig löptid	Räntekontrakt	Valutakurskontrakt
Högst 1 år	0,35  %	1,50  %
Över 1 år, högst 2 år	0,75  %	3,75  %
Tillägg för varje ytterligare år	0,75  %	2,25  %

4.   Vid räntebaserade kontrakt får instituten välja antingen ursprunglig eller återstående löptid.”