Kommissionens delegerade förordning (EU) 2024/1506 av den 22 februari 2024 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1114 genom specificering av vissa kriterier för klassificering av tillgångsanknutna token och e-pengatoken som betydande

(1)

Enligt artikel 56.1 i förordning (EU) 2023/1114 ska kriterierna för klassificering av tillgångsanknutna token som betydande tillgångsanknutna token i artikel 43.1 i den förordningen även gälla för klassificering av e-pengatoken som betydande e-pengatoken. Det är därför nödvändigt att ytterligare specificera de kriterier som avses i artikel 43.1 e och f i förordning (EU) 2023/1114, även när det gäller e-pengatoken.

(2)

För att göra det möjligt för Europeiska bankmyndigheten (EBA) att fastställa om den verksamhet som bedrivs av utgivaren av tillgångsanknutna token eller e-pengatoken är betydande på internationell nivå utanför unionen, och om tillgångsanknutna token eller e-pengatoken eller deras utgivare ska anses vara sammanlänkade med det finansiella systemet, är det nödvändigt att skilja mellan centrala och kompletterande indikatorer. De centrala indikatorerna bör fånga upp de mest relevanta delarna av betydande tillgångsanknutna token eller e-pengatoken. Om EBA efter att ha bedömt de centrala indikatorerna inte slutgiltigt kan fastställa att de kriterier som avses i artikel 43.1 e och f i förordning (EU) 2023/1114 har uppfyllts ska EBA bedöma de kompletterande indikatorerna. Resultatet av bedömningen av betydelse bör bli föremål för en helhetsbedömning av båda typerna av indikatorer.

(3)

När det gäller bedömningen av kriteriet för att fastställa betydelsen av utgivarens verksamhet på internationell nivå utanför unionen, inbegripet användningen av den tillgångsanknutna token eller e-pengatoken för betalningar och remitteringar, i enlighet med artikel 43.1 e i förordning (EU) 2023/1114, bör EBA använda centrala indikatorer för gränsöverskridande verksamhet mellan unionen och tredjeländer, för storleken på den berörda token och för utgivarens verksamhet på global nivå.

(4)

Gränsöverskridande transaktioner, särskilt sådana som är förknippade med användning som bytesmedel, är de internationella transaktioner som sannolikt skapar risker för den finansiella stabiliteten, den penningpolitiska transmissionen och unionens monetära suveränitet. Dessa transaktioner återspeglar också den internationella verksamhet som en utgivare av en tillgångsanknuten token eller e-pengatoken har utanför unionen i fråga om kryptotillgångarnas användning i samband med betalningar och remitteringar. EBA bör därför beakta indikatorerna för att bedöma betydelsen av marknadsandelen i värde av gränsöverskridande transaktioner med tillgångsanknutna token eller e-pengatoken till och från unionen och betydelsen av den beräknade marknadsandelen i värde av sådana transaktioner som är förknippade med användning av sådana token som bytesmedel. Indikatorn för att bedöma betydelsen av marknadsandelen i värde för gränsöverskridande transaktioner med tillgångsanknutna token eller e-pengatoken bör delas upp ytterligare i två separata delindikatorer som rör inflödestransaktioner och utflödestransaktioner, eftersom olika typer av transaktioner kan påverka den finansiella stabiliteten och den monetära suveräniteten på olika sätt.

(5)

För att fånga upp den icke-gränsöverskridande aspekten av betydelsen av en utgivares verksamhet på internationell nivå bör EBA också beakta de centrala indikatorerna för det globala marknadsvärdet för en tillgångsanknuten token eller en e-pengatoken, och för det globala marknadsvärdet för alla tillgångsanknutna token och e-pengatoken som utgivaren har gett ut. En tokens marknadsvärde på internationell nivå bör anses omfatta samma token som getts ut utanför unionen, så att detta marknadsvärde skiljer sig från det marknadsvärde som avses i artikel 43.1 b i förordning (EU) 2023/1114.

(6)

När det gäller bedömningen av kriteriet om betydelsen av sammanlänkningen av den tillgångsanknutna token eller e-pengatoken eller utgivaren av dem med det finansiella systemet, enligt vad som avses i artikel 43.1 f i förordning (EU) 2023/1114, bör indikatorerna fånga upp direkt och indirekt sammanlänkning mellan token och utgivaren av dem med det finansiella systemet. En direkt respektive en indirekt sammanlänkning skulle båda kunna leda till spridningseffekter i båda riktningarna, dvs. från utgivare av tillgångsanknutna token och e-pengatoken till det traditionella finansiella systemet och vice versa. För detta ändamål är det nödvändigt att fastställa de centrala indikatorerna för betydelsen av andelen icke deponerade reservtillgångar som är finansiella instrument som getts ut av finansiella institut, och betydelsen av andelen av utgivarens innehav av tillgångar i förhållande till det totala utbudet av specifika finansiella instrument. Dessutom bör följande kompletterande indikatorer fastställas: ägarstrukturen hos utgivaren av en tillgångsanknuten token eller en e-pengatoken, koncentrationen av förvaringen av utgivarens reservtillgångar och portföljöverlappningen av utgivarens reservtillgångar med reservtillgångarna hos utgivare av andra tillgångsanknutna token och e-pengatoken.

(7)

Bedömningen av betydelsen av andelen icke deponerade reservtillgångar som är finansiella instrument som getts ut av finansiella institut är avgörande vid bedömningen av utgivarens sammanlänkning med det finansiella systemet. Denna centrala indikator bör mäta direkt sammanlänkning med den finansiella sektorn via utgivarens tillgångsreserv. Nödlägen i finansinstitut vars finansiella instrument ingår i reservtillgångarna kan påverka värdet på de reservtillgångar som ligger till grund för de fordringar som tokeninnehavarna har på utgivaren att lösa in token. Vid bedömningen av den indikatorn bör EBA beakta delindikatorerna för andelen icke deponerade reservtillgångar som är finansiella instrument, andelen icke deponerade reservtillgångar som är derivat (i fråga om tillgångsanknutna token), eller andelen säkerställda obligationer (i fråga om e-pengatoken). Andelen icke deponerade reservtillgångar som är derivat och andelen säkerställda obligationer är nödvändiga som delindikatorer, dels därför att motparter i derivat kan vara kreditinstitut och ett marginalsäkerhetskrav på dem därför skulle kunna få betydande effekter på det finansiella systemet, och dels därför att en panikförsäljning av säkerställda obligationer från utgivarens sida skulle kunna inverka negativt på kreditinstitutens likviditet.

(8)

Den centrala indikatorn för betydelsen av andelen tillgångsanknutna token eller tillgångsinnehav i utgivaren av e-pengatoken i förhållande till det totala utbudet av de specifika finansiella instrumenten, inbegripet andelar i ett fondföretag, bör fånga upp indirekt sammanlänkning mellan, å ena sidan, utgivare av tillgångsanknutna token och e-pengatoken och, å andra sidan, det finansiella systemet. Sådana indirekta sammankopplingar kan påverka det traditionella finansiella systemet, särskilt när utgivaren av en tillgångsanknuten token eller en e-pengatoken tvingas att paniksälja sina innehav av tillgångar på grund av finansiella svårigheter. Denna avyttring skulle kunna pressa ned värdet på dessa tillgångar och påverka finansinstituten indirekt genom en minskning av värdet på de tillgångar som finansinstituten innehar.

(9)

Utgivare av tillgångsanknutna token eller e-pengatoken kan också sammanlänkas med det finansiella systemet genom ägarstrukturen. Denna kompletterande indikator bör ge en fullständig bild av de potentiella konsekvenser som finansiella nödlägen kan få på det finansiella systemet, inte bara ur ett rent finansiellt stabilitetsriskperspektiv utan även i samband med anseenderisker. Finansiella nödlägen eller allvarliga situationer hos utgivaren av en tillgångsanknuten token eller e-pengatoken skulle, via sin koppling till utgivaren genom ägarstrukturen, kunna ha en betydande effekt på institut som bedriver annan finansiell verksamhet. Vid bedömningen av denna indikator bör EBA fokusera på huruvida utgivaren har ett utspritt eller koncentrerat ägande, huruvida fysiska eller juridiska personer med kvalificerade innehav är finansinstitut, och hur komplex ägarstrukturen är.

(10)

Ytterligare en kanal för sammanlänkning mellan, å ena sidan, utgivaren av en tillgångsanknuten token eller e-pengatoken och, å andra sidan, det finansiella systemet, kan uppstå genom att reservtillgångarna koncentreras till ett litet antal finansinstitut. Ju större diversifieringen av en utgivares reservtillgångar är, desto lägre är de potentiella spridningseffekterna och riskerna i fråga om finansiell stabilitet för utgivaren. Fördelning av reservtillgångar i ett litet antal finansinstitut eller i en mycket koncentrerad grad är således ett tecken på en högre grad av sammanlänkning med det finansiella systemet. På grund av den särskilda betydelsen av sammanlänkning som kan uppstå till följd av koncentrationen av insättningar i kreditinstitut är det lämpligt att fastställa två delindikatorer under den kompletterande indikatorn koncentration av utgivarens reservtillgångar i finansinstitut. En delindikator bör fånga upp koncentrationen av reservtillgångar i finansinstitut, och en annan delindikator bör endast omfatta insättningar i kreditinstitut.

(11)

Det är nödvändigt att fånga upp de spridningsmekanismer som kan uppstå i ett läge där olika utgivare av tillgångsanknutna token eller e-pengatoken innehar liknande tillgångar. Ett sådant läge skulle kunna leda till ett finansiellt nödläge, och den efterföljande försäljningen av en utgivare skulle kunna få negativa effekter för andra utgivare. En kompletterande indikator på portföljöverlappning mellan utgivarens reservtillgångar och andra utgivares reservtillgångar bör därför fastställas.

(1)

finansiell institution: endera av följande:

(2)

berörd period: den period som avses i artikel 43.2 a i förordning (EU) 2023/1114 eller den period som avses i artikel 43.2 b i den förordningen.