Kommissionens delegerade förordning (EU) 2024/2620 av den 30 juli 2024 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG vad gäller kraven för att anse att växthusgaser har blivit permanent kemiskt bundna i en produkt

(1)

Direktiv 2003/87/EG ändrades genom Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2023/959 (2) för att anpassa det till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119 (3) som fastställer ett mål om en nettominskning av utsläppen på minst 55 % fram till 2030 jämfört med 1990 års nivåer.

(2)

Nödvändiga kriterier och krav för att växthusgaser ska anses vara permanent kemiskt bundna i en produkt bör fastställas.

(3)

Befintliga avskiljning- och användningsprocesser för permanent lagring är endast tillämpliga på koldioxidutsläpp, eftersom minskningen av utsläpp av andra växthusgaser såsom metan eller dikväveoxid inte kräver någon permanent lagring. Eftersom de kemiska reaktionerna under användningsprocessen kan leda till kemisk omvandling av koldioxidmolekylen bör även kolatomer som har blivit kemiskt bundna beaktas.

(4)

Det är nödvändigt att se till att koldioxidutsläpp som har blivit permanent kemiskt bundna i en produkt ger liknande klimatfördelar som geologisk lagring, samtidigt som man tar hänsyn till att det rör sig om olikartade metoder. Således bör koldioxid förbli permanent kemiskt bunden i en produkt under åtminstone flera århundraden eller längre, baserat på typen av kemisk bindning, den normala användningen och den troliga slutbehandlingen av respektive produkt.

(5)

Olikheter bland metoderna för normal användning och slutbehandling av produkter tillverkade av avskild koldioxid gör att sannolikheten för utsläpp av det lagrade kol som är inbäddat i en produkt ser olika ut. Utsläpp kan ske till följd av förbränning, antingen som en integrerad del av användningen av produkten, såsom vid förbränning av syntetiska bränslen, eller vid bortskaffande, t.ex. genom avfallsförbränning. För att säkerställa att det kol som lagrats i en produkt förblir permanent kemiskt bundet och inte kommer ut i atmosfären under åtminstone flera århundraden bör koldioxid bindas i produkter som är långlivade vid all normal användning och som vid all normal slutbehandling bortskaffas på ett annat sätt än genom förbränning, vilket skulle släppa ut det lagrade kolet i atmosfären.

(6)

De kemiska egenskaperna hos mineralkarbonater såsom kalciumkarbonat eller magnesiumkarbonat säkerställer starka kemiska bindningar som, om de inte utsätts för förhöjda temperaturer eller starka syror, ger möjlighet att anse kolet vara permanent kemiskt bundet. Karbonatisering skulle därför leda till att kol hålls bundet under exceptionellt lång tid i karbonatbergarter och inte släpps ut i atmosfären under normala förhållanden (4).

(7)

Förhållandena i avfallsförbränningsanläggning är tillräckliga för att kolavskiljningsreaktioner ska uppstå. Kol som avskiljs och används i produkter för vilka en betydande del av slutbehandlingen sker genom förbränning bör därför inte betraktas som permanent kemiskt bundet.

(8)

Produkter som baseras på mineralkarbonater och används inom byggbranschen, såsom ballastmaterial, cement, betong, tegel eller plattor, är långlivade och kan användas från årtionden upp till århundraden. När dessa produkter är uttjänta räknas de till kategorin bygg- och rivningsavfall, i enlighet med avfallsförteckningen (5). Enligt den senaste bedömningen från Europeiska kommissionens gemensamma forskningscentrum (6) består unionens genomsnittliga slutbehandling av mineralfraktion från bygg- och rivningsavfall av återvinning (79 %), återfyllning (10 %) och deponering (11 %). Därför bör den avskilda koldioxid som används vid tillverkningen av mineralkarbonater och som används i byggprodukter anses vara permanent kemiskt bunden i en produkt.

(9)

Förteckningen över de produkter som anses uppfylla kriterierna i artikel 12.3b i direktiv 2003/87/EG bör ses över och vid behov uppdateras på grundval av relevant teknisk utveckling och innovation på området permanent koldioxidlagring i produkter, förbättringar av övervaknings-, rapporterings- och verifieringsmetoder som kan intyga att lagringen är permanent samt erfarenheterna av genomförandet av denna förordning.

1.

avskiljning: alla tekniska processer eller förfaranden som krävs för att avskilja, och vid behov bearbeta eller före användning rena koldioxid som härrör från verksamheter som omfattas av direktiv 2003/87/EG.

2.

användning: varje teknisk process eller metod som utnyttjar avskild koldioxid som råvara för tillverkning av produkter.

3.

kemiskt bunden: när koldioxid är kemiskt omvandlad så att kolatomen är kemiskt fixerad genom starka bindningar på ett sätt som förhindrar att dess globala uppvärmningseffekt uppstår.

4.

produkt: varor eller material, inbegripet mellanprodukter och derivat av dessa, som genom kemisk bindning använder koldioxid eller kolatomer från koldioxid.

5.

byggprodukt: varje format eller formlöst fysiskt föremål som släpps ut på marknaden för att permanent infogas i byggnadsverk eller delar därav.

6.

normal användning: varje sätt på vilket en produkt typiskt förväntas användas av slutanvändaren på grundval av produktens egenskaper.

7.

normal verksamhet efter att produkten är uttjänt: all gängse behandling, på grundval av relevanta avfallshanteringsmetoder och gällande lagstiftning, av en produkt efter det att den kasserats av slutanvändaren.