Kommissionens delegerade förordning (EU) 2024/2770 av den 15 juli 2024 om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1009 vad gäller kriterier för biologisk nedbrytbarhet för ytbehandlingsmedel och polymerer med vattenhållande förmåga

(1)

I förordning (EU) 2019/1009 fastställs bestämmelser om tillhandahållande på marknaden av EU-gödselprodukter. Enligt kraven för komponentmaterialkategori 9 i bilaga II till den förordningen får EU-gödselprodukter innehålla polymerer för att begränsa frigörandet av näringsämnen (ytbehandlingsmedel), för att öka EU-gödselproduktens vattenhållande förmåga eller vätbarhet (polymerer med vattenhållande förmåga) eller som bindemedel. Ytbehandlingsmedel används särskilt vid framställning av gödselmedel som frigörs kontrollerat. Syftet är att långsamt och vid rätt tid släppa ut näringsämnen till växter och på så sätt minska att näringsämnen läcker ut. Användningen av sådana produkter är viktigt för att nå målet i kommissionens meddelande om från jord till bord-strategin (2) att minska förlusten av näringsämnen med minst 50 %, samtidigt som man säkerställer att jordens bördighet inte försämras. Polymerer med vattenhållande förmåga får också användas i andra kategorier av EU-gödselprodukter, såsom jordförbättringsmedel och odlingssubstrat. De bidrar direkt bland annat till en hållbar användning av vatten inom jordbruket. Polymerbaserade bindemedel får användas i odlingssubstrat. Dessa produkter får inte användas i kontakt med jord.

(2)

Små fragment av syntetiska eller kemiskt modifierade naturliga polymerer förekommer överallt. De är olösliga i vatten, bryts ned mycket långsamt och kan lätt förtäras av levande organismer. Detta väcker farhågor om deras allmänna inverkan på miljön och potentiellt på människors hälsa. Detta gäller särskilt polymerer som är avsiktligt tillsatta i EU-gödselprodukter och som sedan släpps ut i miljön. För att ta itu med denna allmänna oro antog kommissionen förordning (EU) 2023/2055 (3), som inför en allmän begränsning i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 (4) av utsläppande på marknaden av mikropartiklar av syntetiska polymerer. Vissa typer av polymerer (t.ex. naturliga polymerer som inte är kemiskt modifierade) och polymerer som uppfyller vissa kriterier för biologisk nedbrytbarhet eller löslighet berörs inte av den allmänna begränsningen och får fortsätta att släppas ut på marknaden.

I förordning (EU) 2019/1009 fastställs en skyldighet för kommissionen att senast den 16 juli 2024 bedöma kriterierna för biologisk nedbrytbarhet för ytbehandlingsmedel och polymerer med vattenhållande förmåga som används som komponentmaterial i EU-gödselprodukter. EU-gödselprodukter omfattas därför inte av tillämpningsområdet för den allmänna begränsningen i förordning (EG) nr 1907/2006.

Kommissionen bedömde med stöd av en extern studie kriterierna för biologisk nedbrytbarhet för ytbehandlingsmedel och polymerer med vattenhållande förmåga samt provningsmetoder för att kontrollera att dessa kriterier efterlevs (studien) (5).

(3)

Inom ramen för studien konstruerades ett verktyg för att förutsäga polymerers biologiska nedbrytbarhet genom användning av en matematisk modell och för att visa sambandet mellan biologisk nedbrytbarhet under provningsförhållanden och naturliga miljöer som är representativa för unionens olika regioner. I studien bedömdes olika faktorer såsom jordtemperatur, jordens pH-värde, vattenhalten i jorden, vattentemperatur och andra faktorer som är kopplade till polymerens egenskaper (kemisk struktur, kristallinitet, yta och tjocklek). I studien lades fram förslag om kriterier för biologisk nedbrytbarhet i jord och vatten.

(4)

Kriterierna för biologisk nedbrytbarhet bör fastställas för både jord (det främsta användningsområdet för produkterna) och vattenmiljö (vid läckage eller annan oavsiktlig förekomst i ytvattenförekomster).

När det gäller biologisk nedbrytbarhet i jord bör endast polymerer som kan uppnå en slutlig nedbrytning eller mineralisering inom 48 månader efter funktionsperioden tillåtas som komponentmaterial. För att förkorta provningsperioden bör en påskyndad metod tillåtas. Studien visade att det finns ett tillräckligt samband mellan verkliga förhållanden och temperaturer högre än 25 °C, vilket är den temperatur som används vid provningsförhållanden. Provning vid en högre temperatur, t.ex. 37 °C, påskyndar den biologiska nedbrytningen, samtidigt som den fortfarande anses godtagbar mikrobiologiskt och enligt miljöberoende faktorer under verkliga förhållanden. Resultaten från det jordmånsverktyg som utvecklades i studien visade att provningsperioden kunde förkortas i särskilda fall. Därför bör en påskyndad provning vid 37 °C under särskilda förhållanden införas som ett alternativ för att påvisa 90 % slutlig nedbrytning eller mineralisering.

(5)

Kriterierna för biologisk nedbrytbarhet för vattenmiljöer bör ta hänsyn till både polymerens funktion och tillgängliga provningsmetoder. Avseende polymerens funktion bör ytbehandlingsmedel eller polymerer med vattenhållande förmåga långsamt frigöra näringsämnen i jord eller öka den vattenhållande förmågan under i genomsnitt 6–9 månader. Dessa polymerer är således utformade så att de bryts ned långsamt när de utsätts för olika faktorer i jorden, t.ex. vatten. Den biologiska nedbrytning i jord som oundvikligen sker under denna funktionsperiod bör begränsas så att polymeren fortfarande kan fylla sin funktion. Tillgängliga provningsmetoder för biologisk nedbrytbarhet i vatten är tillförlitliga under en period på 12 månader. De stränga kriterier för vattenmiljön som fastställs i förordning (EU) 2023/2055 skulle därför inverka negativt på den primära funktionen hos biologiskt nedbrytbara ytbehandlingsmedel och polymerer med vattenhållande förmåga. Därför bör biologisk nedbrytbarhet i vattenmiljöer under provningsperioden fastställas till en lägre nivå, men fortfarande på en tillräckligt hög nivå för att säkerställa att det inte sker någon ackumulering av polymerer i vattenmiljöer. Den biologiska nedbrytningsprocessen antas fortsätta efter provningsperioden på 12 månader och nå 90 % inom 48 månader efter funktionsperioden. Trots att denna slutliga nedbrytning inte kan bevisas med befintliga provningsmetoder kan man ändå med säkerhet anta detta, eftersom materialet redan har visat sig vara potentiellt biologiskt nedbrytningsbart och fortsätter att exponeras för samma miljöfaktorer.

(6)

Under verkliga förhållanden ingår ytbehandlingsmedel och polymerer med vattenhållande förmåga i EU-gödselprodukter som används i jord. De är inte avsedda att nå vattenmiljöer. Även om läckage inte helt kan uteslutas är de potentiella riskerna för vattenmiljön begränsade, eftersom de berörda polymererna redan har börjat brytas ned i jorden innan de når vattenförekomster. För att ytterligare begränsa de potentiella riskerna bör det fastställas ett märkningskrav som varnar slutanvändarna för att inte använda produkten nära ytvattenförekomster och att upprätthålla buffertremsor, i enlighet med nationella åtgärder för användning av gödselmedel. I avsaknad av sådana regler bör en minsta buffertremsa på tre meter upprätthållas.

(7)

För att säkerställa lika konkurrensvillkor och i enlighet med kraven för kriterierna i artikel 42.6 i förordning (EU) 2019/1009 bör provningsmetoderna för att bevisa överensstämmelse med kriterierna för biologisk nedbrytbarhet förtecknas. Sådana provningsmetoder fastställs i europeiska eller internationella standarder och är därmed tillförlitliga och reproducerbara.

(8)

När det gäller polymerer som används som bindemedel fick kommissionen upplysningar om användningen av biologiskt nedbrytbara polymerer som bindemedel. Om sådana polymerer uppfyller villkoren för polymerer som ingår i komponentmaterialkategori 1 ger de inte upphov till några miljöproblem, och de särskilda märkningskraven för användning och bortskaffande av EU-gödselprodukter som innehåller sådana polymerer är inte motiverade och bör inte tillämpas.

(9)

Förordning (EU) 2023/2055 kommer att tillämpas på nationella gödselprodukter från och med den 17 oktober 2028. Av konsekvensskäl och för att ge berörda parter tillräckligt med tid för att anpassa sig till de krav som införs genom den här förordningen rörande biologisk nedbrytbarhet för polymerer bör samma övergångsperiod gälla.

(1)

Bilaga II ska ändras i enlighet med bilaga I till den här förordningen.

(2)

Bilaga III ska ändras i enlighet med bilaga II till den här förordningen.