Kommissionens delegerade förordning (EU) 2024/2992 av den 26 juli 2024 om ändring av delegerad förordning (EU) 2023/2462 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1022 genom fastställande av närmare bestämmelser för landningsskyldigheten för vissa demersala bestånd i västra Medelhavet

(1)

Genom förordning (EU) 2019/1022 upprättas en flerårig plan för demersala fisken i västra Medelhavet. Genom artikel 14 i den förordningen ges kommissionen befogenhet att anta delegerade akter för att komplettera den förordningen genom att fastställa närmare bestämmelser för landningsskyldigheten för alla bestånd av arter i västra Medelhavet som omfattas av landningsskyldigheten och för oavsiktliga fångster av pelagiska arter i de fisken som nyttjar bestånden i enlighet med den bestämmelsen.

(2)

I kommissionens delegerade förordning (EU) 2021/2066 (2) föreskrivs genomförandet av landningsskyldigheten för vissa demersala bestånd i västra Medelhavet, vilken är tillämplig från och med den 1 januari 2022 till och med den 31 december 2024. Där fastställs också ett undantag grundat på hög överlevnadsgrad till och med den 31 december 2024 för havskräfta (Nephrops norvegicus) som fångas med alla bottentrålar (OTB, OTT, PTB, TBN, TBS, TB, OT, PT, TX) och havskräfta (Nephrops norvegicus) som fångas med tinor och fällor (FPO, FIX) samt ett undantag grundat på hög överlevnadsgrad till och med den 31 december 2022 för venusmussla (Venus spp.) som fångas med mekaniska skrapredskap.

(3)

Genom kommissionens delegerade förordning (EU) 2022/2288 (3) förlängdes giltighetstiden för undantaget grundat på hög överlevnadsgrad från landningsskyldigheten för venusmussla (Venus spp.) som fångas med mekaniska skrapredskap till och med den 31 december 2024.

(4)

Kommissionens delegerade förordning (EU) 2023/2462 (4) om komplettering av förordning (EU) 2019/1022 genom fastställande av närmare bestämmelser för landningsskyldigheten för vissa demersala bestånd i västra Medelhavet trädde i kraft den 1 januari 2024 och är tillämplig till och med den 31 december 2027.

(5)

Den 30 april 2024 lade Spanien, Frankrike och Italien (högnivågruppen Pescamed) fram en inledande gemensam rekommendation för kommissionen med förslag om vissa undantag från landningsskyldigheten för demersala fisken i västra Medelhavet, efter att ha beaktat synpunkterna från den rådgivande nämnden för Medelhavet (Medac).

(6)

Vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF) bedömde den inledande gemensamma rekommendationen den 20 juni 2024 (5).

(7)

Den 21 juni 2024 lämnade högnivågruppen Pescamed in en uppdaterad gemensam rekommendation.

(8)

I enlighet med artikel 18 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 (6) har kommissionen beaktat den uppdaterade gemensamma rekommendationen från Pescamed mot bakgrund av STECF:s bedömning av den inledande gemensamma rekommendationen för att säkerställa att den uppdaterade gemensamma rekommendationen är förenlig med de berörda i unionen gällande bevarandeåtgärderna, inbegripet landningsskyldigheten.

(9)

Kommissionen har även tagit hänsyn till i) att den förestående utvärderingen av landningsskyldigheten (7) förväntas ge mer information om landningsskyldighetens ändamålsenlighet, effektivitet, samstämmighet, relevans och mervärde, och ii) att STECF har noterat (8) att den nuvarande processen för att utvärdera gemensamma rekommendationer är ineffektiv, att det krävs ytterligare överväganden om hur den kan vidareutvecklas och att sådana överväganden skulle göra det möjligt att diskutera problem rörande uppgifter och nya sätt att förbättra genomförandet av landningsskyldigheten.

(10)

I västra Medelhavet fångas dessutom flera arter samtidigt, i mycket varierande kvantiteter, vilket försvårar en strategi inriktad på ett enskilt bestånd. De arterna fångas dessutom av fartyg för småskaligt fiske och landas på många olika landningsplatser som är geografiskt spridda längs kusten, vilket resulterar i oproportionella kostnader för hantering av oönskade fångster.

(11)

Vidare har de berörda medlemsstaterna i sin uppdaterade gemensamma rekommendation förnyat sitt åtagande att genomföra nya studier och att öka fiskeredskapens selektivitet i enlighet med resultaten av pågående forskningsprogram, för att minska och begränsa oönskade fångster och i synnerhet fångster som understiger minsta referensstorlek för bevarande. Vidare åtog sig medlemsstaterna att fastställa ytterligare fredningsområden på grundval av STECF:s utlåtande, för att minska dödligheten hos ungfisk, när det finns belägg för en hög koncentration av ungfisk.

(12)

I likhet med den inledande gemensamma rekommendationen föreslås i den uppdaterade gemensamma rekommendationen en förlängning av det undantag grundat på överlevnadsgrad som föreskrivs i artikel 15.4 b i förordning (EU) nr 1380/2013 och som fastställts för venusmussla (Venus spp.) som fångas med mekaniska skrapredskap. STECF gav utlåtandet att de redskap (skrapredskap) som används är ytterst selektiva och inte skadar individer som omedelbart släpps tillbaka i vattnet. STECF gav också utlåtandet att det, med tanke på att venusmusslor har hög överlevnadsgrad (> 90 %), är fördelaktigt för beståndet med utkast omedelbart efter infångandet. Av de orsaker som anges i detta skäl och i skälen 8–11 anser kommissionen därför att det begärda undantaget bör beviljas från och med den 1 januari 2025 till och med den 31 december 2027.

(13)

I likhet med den inledande gemensamma rekommendationen föreslås i den uppdaterade gemensamma rekommendationen en förlängning av undantaget grundat på överlevnadsgrad för havskräfta (Nephrops norvegicus) som fångas med alla bottentrålar (OTB, OTT, PTB, TBN, TBS, TB, OT, PT, TX). STECF noterade säsongsvariationer i arternas överlevnadsgrad och den låga utkastnivån. Överlevnadsgraden varierar mellan 6 % under sommaren, 36 % under våren och 74 % under vintern – i andra studier mellan 68 % under våren och 34 % under hösten – på grund av säsongsvariationer i temperaturen. STECF gav även råd om användning av ytterligare åtgärder, såsom lämpliga åtgärder ombord som bygger på behandling med svalt vatten för att öka artens överlevnadsgrad. Av de orsaker som anges i detta skäl och i skälen 8–11 anser kommissionen därför att det begärda undantaget bör beviljas från och med den 1 januari 2025 till och med den 31 december 2027.

(14)

I likhet med den inledande gemensamma rekommendationen föreslås i den uppdaterade gemensamma rekommendationen en förlängning av undantaget grundat på överlevnadsgrad för havskräfta (Nephrops norvegicus) som fångas med tinor och fällor (FPO, FIX). STECF:s utlåtande var att denna undantagsbegäran är pragmatisk eftersom den gäller ett småskaligt fiske och studier visar på hög överlevnad efter fångst STECF gav också utlåtandet att det krävs ytterligare ansträngningar för att utveckla en fullskalig studie för att säkerställa uppskattningar av överlevnaden som tar hänsyn till fiskets särdrag, t.ex. blötläggningstid, och miljöparametrar. Av de orsaker som anges i detta skäl och i skälen 8–11 anser kommissionen därför att det begärda undantaget bör beviljas från och med den 1 januari 2025 till och med den 31 december 2027.

(15)

I likhet med den inledande gemensamma rekommendationen föreslås i den uppdaterade gemensamma rekommendationen ett nytt undantag av mindre betydelse för djuphavsräka (blåröd räka (Aristeus antennatus) och djuphavsräka (Aristaeomorpha foliacea)) som fångas av fartyg som använder bottentrålar (OTB, OTT, PTB, TBN, TBS, TB, OT, PT, TX). STECF konstaterade den låga utkastnivån (mindre än 1 %) och gav utlåtandet att omfattningen och effekterna av den förbättrade selektiviteten bör förtydligas av medlemsstaterna med ytterligare data för alla geografiska delområden där undantaget är tänkt att tillämpas samt fiskeflottans lokalisering och oproportionella kostnader. STECF ansåg också att det finns ett behov av ytterligare information om den ökade maskstorleken för djuphavsfisket, t.ex. antalet berörda fartyg och den uppskattade effekten på räkfångsternas storlek. STECF ansåg vidare att det finns ett behov av att precisera det geografiska tillämpningsområdet för fiskeflottans verksamhet avseende detta specifika fiske (t.ex. hur stor flottans fångstområde är vid 600–800 meters vattendjup) samt ett behov av mer information om oproportionella kostnader. Av de orsaker som anges i detta skäl och i skälen 8–11 anser kommissionen därför att det begärda undantaget bör beviljas från och med den 1 januari 2025 till och med den 31 december 2027. De åtgärder som föreskrivs i denna förordning påverkar direkt planeringen av fiskeåret för unionsfartygen och den ekonomiska verksamhet som är knuten därtill och därför, samt av rättssäkerhetsskäl, bör denna förordning tillämpas från och med den 1 januari 2025.

1.

Artikel 3 ska ändras på följande sätt:

2.

I artikel 4 första stycket ska följande läggas till som led f: