Kommissionens delegerade förordning (EU) 2024/3000 av den 19 juli 2024 om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1241 vad gäller ett undantag från restriktionerna för skarpsillfiske i Ices-sektion 4b

(1)

I bilaga V till förordning (EU) 2019/1241 föreskrivs tekniska åtgärder för Nordsjön. I del C punkt 4 i den bilagan fastställs restriktioner för skarpsillfiske för att skydda sill i Ices-sektion 4b (skarpsillsboxen).

(2)

Dessa restriktioner gäller förbudet mot att använda vissa fiskeredskap under vissa perioder i ett område längs den danska Nordsjökusten samt i två områden i Förenade kungarikets vatten. Restriktionerna för området längs den danska kusten var föremål för ett undantag som ursprungligen fastställdes genom kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/1393 (2) och förnyades genom kommissionens delegerade förordning (EU) 2021/1160 (3), och upphörde att gälla i december 2023.

(3)

Belgien, Danmark, Tyskland, Frankrike, Nederländerna och Sverige (Scheveningengruppen) har ett direkt fiskeriförvaltningsintresse i Nordsjöregionen. Den 26 februari 2024 lämnade Scheveningengruppen in en gemensam rekommendation till kommissionen i enlighet med artikel 18.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 (4) och artikel 15.3 i förordning (EU) 2019/1241, med förslag om ändring av bilaga V till förordning (EU) 2019/1241 genom att göra undantag från restriktionerna för skarpsillfiske i Ices-sektion 4b. Därefter lämnade Scheveningengruppen den 1 juli 2024 in en uppdaterad gemensam rekommendation till kommissionen.

(4)

Vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF) gjorde en bedömning av den dokumentation som lagts fram av de berörda medlemsstaterna. STECF drog slutsatsen (5) att det inte finns något som tyder på att det undantag från skarpsillsboxen som beviljats sedan 2017 har orsakat några påvisbara skador på sillbeståndet i Nordsjön, och att det är osannolikt att ett sådant undantag skulle leda till lägre skyddsnivåer för sillbeståndet än de som för närvarande är tillämpliga genom andra förvaltningsåtgärder.

(5)

Trots detta uppmuntrade STECF också en vidare övervakning av bifångstsammansättningen i skarpsillfisket och betonade på nytt att man inte är i stånd att bedöma om huruvida några påvisbara, direkta eller skadliga effekter på det marina ekosystemet sannolikt inte kommer att uppstå till följd av undantaget från skarpsillsboxen. De berörda medlemsstaterna bör därför fortsätta att övervaka bifångstsammansättningen i de flottor som deltar i detta fiske, så att det blir möjligt att ompröva undantaget från skarpsillsboxen om det skulle visa sig att undantaget får skadliga effekter på det marina ekosystemet.

(6)

Vad gäller skarpsillsboxens geografiska tillämpningsområde bör de två områden i Förenade kungarikets vatten som för närvarande ingår i skarpsillsboxen inte längre ingå, eftersom de inte längre omfattas av unionens jurisdiktion.

(7)

Förordning (EU) 2019/1241 bör därför ändras i enlighet med detta.

(8)

Mot bakgrund av att undantaget från skarpsillsboxen har en direkt inverkan på den ekonomiska verksamhet som är kopplad till skarpsillfisket och på unionsfartygens planering av fiskesäsongen för skarpsill, bör denna förordning träda i kraft så snart som möjligt i syfte att undvika att fiskesäsongen för skarpsill störs och att nyttjandegraden för den unionskvot för skarpsill som fastställts för perioden 1 juli 2024–30 juni 2025 påverkas.

(9)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning, som är tillämpliga på unionens vatten, syftar till att uppnå målen i artikel 494.1 och 494.2 i avtalet om handel och samarbete mellan Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen, å ena sidan, och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, å andra sidan (6), och beaktar de principer som avses i artikel 494.3 i det avtalet. De påverkar inte åtgärder som är tillämpliga i Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands vatten.