Kommissionens delegerade förordning (EU) 2024/602 av den 14 december 2023 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 vad gäller handelsnormer inom humlesektorn och om upphävande av kommissionens förordning (EG) nr 1850/2006

(1)

Förordning (EU) nr 1308/2013 upphävde och ersatte rådets förordning (EG) nr 1234/2007 (2). I den förordningen fastställs regler om handelsnormer för humle och certifiering av humle, och kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter och genomförandeakter på området. För att säkerställa en smidig tillämpning av handelsnormerna och certifieringen av humle och humleprodukter inom den nya rättsliga ramen behöver vissa ytterligare regler antas genom delegerade akter. Denna förordning och kommissionens genomförandeförordning (EU) 2023/601 (3) bör ersätta kommissionens förordning (EG) nr 1850/2006 (4).

(2)

I artikel 77.1 i förordning (EU) nr 1308/2013 föreskrivs att produkter inom humlesektorn som skördats eller framställts inom unionen ska omfattas av ett certifieringsförfarande som garanterar att de uppfyller minimikvalitetskraven. För att säkerställa ett enhetligt certifieringsförfarande i medlemsstaterna är det nödvändigt att precisera vilka produkter inom humlesektorn som ska omfattas av certifieringsförfarandet.

(3)

I artikel 77.4 i förordning (EU) nr 1308/2013 föreskrivs att produkter inom humlesektorn endast får saluföras eller exporteras om de omfattas av ett certifikat som har utfärdats i enlighet med den bestämmelsen. Bryggerier fäster stor vikt vid kvaliteten på den humle som används i bryggningsprocessen, eftersom denna ingrediens i hög grad påverkar slutproduktens smak. Om humle odlas och bearbetas av bryggerier eller av tredje part enligt avtal med ett bryggeri, skulle kravet på officiell certifiering utöver den interna kvalitetskontrollen av det berörda bryggeriet skapa ytterligare kostnader och en onödig administrativ börda. Små kvantiteter av produkter inom humlesektorn som säljs till privatpersoner i små förpackningar är en nischmarknad, och certifieringen av innehållet i varje småförpackning och märkning av förpackningarna i enlighet med tillämpliga regler skulle medföra en orimlig arbetsbörda, särskilt som det också skulle påverka priset på dessa produkter för de privata användarna. Isomeriserade humleprodukter har genomgått omfattande bearbetning och är stabila, och därför är certifiering inte längre nödvändig för att garantera deras kvalitet. Det är därför lämpligt att undanta vissa humleprodukter från certifieringskravet för saluföring eller export.

(4)

För att fastställa omfattningen av undantaget från certifieringsskyldigheten för humle som odlas och/eller bearbetas för bryggerier enligt avtal eller av bryggerierna själva, samtidigt som den behöriga certifieringsmyndighetens övervakning säkerställs, bör bryggeriet genom en skördedeklaration informera den behöriga certifieringsmyndigheten om de sorter som odlas, skördade kvantiteter, produktionsplatser och planterade arealer för att säkerställa att produkterna i fråga endast är avsedda för det berörda bryggeriet. När det gäller bearbetning av humle för bryggerier bör certifieringsmyndigheten få förhandsinformation om det berörda bryggeriet, bearbetningsföretaget, råvaran och slutprodukten för att möjliggöra en viss övervakning av processen. På förpackningen till dessa produkter bör det också särskilt anges att de inte får saluföras för att säkerställa att de endast kan användas av bryggeriet i fråga.

(5)

Om ett certifierat parti av obehandlad humle delas upp för försäljning bör varje parti åtföljas av ett handelsdokument som upprättats av säljaren och som innehåller uppgifter från certifikatet för det ursprungliga partiet för att säkerställa att varje parti kan spåras fullt ut.

(6)

För att säkerställa att blandningar av humle i obearbetat skick och humleprodukter håller hög kvalitet bör varje parti humlekottar som används uppfylla minimikvalitetskraven. När det gäller blandningar av humlekottar som ska användas som sådana bör endast humlekottar från samma område och sort användas, för att bevara den särskilda karaktär som ges av sorten och produktionsområdet. För humleprodukter kan en blandning av olika sorters humle och/eller produktionsområden krävas för att erhålla en viss smakprofil och därför bör sådana blandningar tillåtas, och för att möjliggöra spårbarhet bör varje sort och/eller ursprung anges i certifikatet med uppgift om viktprocenten för varje sort och/eller produktionsområde. Med tanke på att humle med tiden förlorar en del av alfasyran, vilket påverkar dess särskilda smak, bör endast humle i obearbetat skick från samma skördeår blandas, både för humleblandningar som ska användas som sådana och för humleprodukter. För att säkerställa att inga beståndsdelar som inte uppfyller kraven kan tillsättas bör blandade produkter inom humlesektorn endast certifieras om de blandats under officiell tillsyn i certifieringscentraler.

(7)

Det bör fastställas minimikvalitetskrav för både behandlad och obehandlad humle vad gäller vattenhalt, innehåll av blad, stjälkar och humleavfall samt frön för humle utan frö.

(8)

Eftersom denna förordning uppdaterar och ersätter de befintliga reglerna i förordning (EG) nr 1850/2006 bör den förordningen upphävas.