Kommissionens delegerade förordning (EU) 2024/920 av den 13 december 2023 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2402 vad gäller tekniska tillsynsstandarder som specificerar de resultatrelaterade utlösande faktorerna och kriterierna för kalibrering av dessa utlösande faktorer

(1)

För tillämpningen av de bakåtblickande utlösande faktorer som avses i artikel 26c.5 tredje stycket a i förordning (EU) 2017/2402 är det nödvändigt att specificera utgångspunkten från vilken antingen ökningen av det kumulativa värdet av fallerade exponeringar eller ökningen av de kumulativa förlusterna ska mätas. I allmänhet bör transaktionens avslutsdag användas som utgångspunkt för mätningen. Det kan dock finnas fall där det inte är möjligt att använda transaktionens avslutsdag som en utgångspunkt för mätningen, bland annat när transaktionen omfattar en påfyllningsperiod, eller en fördefinierad period då den värdepapperiserade portföljen byggs upp, efter avslutsdagen. Det är därför nödvändigt att fastställa särskilda regler för dessa fall.

(2)

Detachment point (D) för en tranch avgör vid vilken punkt tranchens kapitalbelopp är helt utraderat till följd av förluster i den underliggande gruppen. När den skyddade tranchen börjar bära förluster minskar följaktligen detachment point i motsvarande grad. För att förhindra att de trancher som ger kreditförstärkning redan har amorterats när betydande förluster uppstår i slutet av transaktionen, bör den ytterligare bakåtblickande utlösande faktor som avses i artikel 26c.5 tredje stycket b i förordning (EU) 2017/2402 kopplas till en minskning av detachment point för den högst prioriterade skyddade tranchen, så att man garanterar den kreditförstärkning som ges av den högst prioriterade skyddade tranchen i förhållande till mer prioriterade trancher som originatorn behåller under transaktionens hela löptid. Av samma skäl bör den framåtblickande utlösande faktor som avses i artikel 26c.5 tredje stycket c i förordning (EU) 2017/2402 föreligga när det förväntade resultatet för gruppen av underliggande exponeringar minskas genom en ökning av koncentrationsrisken i värdepapperiseringen över tid eller, för transaktioner där koncentrationsrisken är mindre uttalad, genom en försämring av den genomsnittliga kreditkvaliteten för den gruppen av underliggande exponeringar över tid.

(3)

Om gruppen av underliggande exponeringar är starkt koncentrerad ökar risken för stora förluster i värdepapperiseringen. Eftersom koncentrationsrisken är högre i grupper av underliggande exponeringar med låg diversifiering är det nödvändigt att fastställa ett tröskelvärde för lägsta diversifiering för gruppen av underliggande exponeringar, vilket mäts som det faktiska antalet exponeringar i gruppen. Om koncentrationsrisken är lägre bör den framåtblickande utlösande faktorn beakta den underliggande portföljens genomsnittliga kreditkvalitet. Vid fastställande av den utlösande faktorn bör den underliggande portföljens kreditkvalitet mätas från värdepapperiseringens ursprungstidpunkt.

(4)

Eftersom det inte finns någon kalibrering som passar i alla situationer och som skulle vara tillämplig på alla transaktioner, med tanke på mångfalden av underliggande portföljer och strukturer i värdepapperiseringar i balansräkningen, är det nödvändigt att ange kriterier för att fastställa nivåerna för de resultatrelaterade utlösande faktorer som avses i artikel 26c.5 tredje stycket i förordning (EU) 2017/2402. För att säkerställa att det inte finns betydande risk för att trancher som ger kreditförstärkning amorteras i en sådan utsträckning att det inte finns tillräckligt skydd för att absorbera betydande förluster som uppstår i slutet av transaktionen, bör dessa kriterier fastställas på ett försiktigt sätt. I detta syfte bör parterna i värdepapperiseringen testa hur effektiva de bakåtblickande utlösande faktorerna är i ett scenario med sent fördelade förluster, där man på transaktionens avslutsdag tar hänsyn till alla förluster som förväntas under dess hela löptid.

(5)

För att undvika att påverka befintliga avtal som ingåtts före specificeringen av de obligatoriska resultatrelaterade utlösande faktorerna och kriterierna för deras kalibrering, är det nödvändigt att föreskriva en övergångsordning för utestående STS-värdepapperiseringar i balansräkningen.

(6)

Denna förordning grundar sig på det förslag till tekniska tillsynsstandarder som Europeiska bankmyndigheten har lagt fram för kommissionen.

(7)

Europeiska bankmyndigheten har genomfört öppna offentliga samråd om förslaget till tekniska tillsynsstandarder som denna förordning bygger på, analyserat möjliga kostnader och fördelar samt begärt råd från den bankintressentgrupp som inrättats i enlighet med artikel 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 (2).

1.

högst prioriterad skyddad tranch i en värdepapperisering: den minst efterställda tranchen när det gäller fördelning av förluster som har ett godtagbart kreditriskskydd enligt kreditriskskyddsavtalet.

2.

kreditriskundergrupp: ett segment av den underliggande portföljen till vilket exponeringarna från portföljen hänförs i enlighet med artikel 4.5, och som medför en viss kreditrisk mätt på grundval av kreditriskrelaterade kriterier, där varje ömsesidigt uteslutande segment medför en kreditrisk som är större än eller mindre än ett annat segments kreditrisk.

3.

scenario med sent fördelade förluster: ett scenario där två tredjedelar av det absoluta förlustbelopp som förväntas under transaktionens hela löptid vid avslutsdagen uppstår under den sista tredjedelen av dess förväntade löptid.

a)

De utlösande faktorerna aktiveras innan de trancher som ger kreditriskskydd har amorterats i en sådan utsträckning att dessa trancher inte kan absorbera betydande förluster som uppstår under den senare delen av transaktionens löptid.

b)

När det gäller bakåtblickande utlösande faktorer ska effektiviteten hos dessa ha testats i ett scenario med sent fördelade förluster.

c)

Om originatorn tillämpar del tre avdelning II kapitel 5 i förordning (EU) nr 575/2013 för att fastställa kapitalbaskraven för sin exponering mot värdepapperiseringen ska både beräkningen av de förväntade förlusterna för återstående löptid och de antaganden som ska göras i ett scenario med sent fördelade förluster vara samstämmiga med dem som används för bedömningen av betydande och motsvarande risköverföring enligt artikel 245 i den förordningen.