Kommissionens delegerade förordning (EU) 2025/21 av den 19 december 2024 om ändring av förordning (EU) nr 139/2014 vad gäller krav för luftfartygsoperatörer beträffande marktjänster

(1)

I förordning (EU) 2018/1139 fastställs grundläggande krav för ett säkert tillhandahållande av marktjänster och för organisationer som tillhandahåller dem på de unionsflygplatser som omfattas av den förordningen.

(2)

I kommissionens förordning (EU) nr 139/2014 (2) fastställs krav och administrativa rutiner för flygplatser, inbegripet för vissa verksamheter och lokaler som har direkt anknytning till marktjänster och till organisationer som tillhandahåller dem.

(3)

Alla organisationer som omfattas av förordning (EU) 2018/1139 ansvarar för att hantera säkerhetsrisker och verka för en kontinuerlig förbättring av säkerheten, bland annat genom ömsesidigt utbyte av säkerhetsrelevant information. Syftet med den här förordningen är att säkerställa ett gemensamt tillvägagångssätt vid hanteringen av säkerhetsrisker i marktjänstverksamhetens gränssnitt, utöver skyldigheten att rapportera händelser. Ett sådant tillvägagångssätt kompletterar skyldigheten att rapportera händelser till behöriga myndigheter och säkerställer en mer direkt förmedling av säkerhetsinformation mellan de berörda aktörerna. Flygplatskraven bör därför ändras så att flygplatsoperatörer kan utbyta relevant säkerhetsinformation som framkommer från händelserapporter eller tillsynskontroller och revisioner med andra organisationer för att hjälpa dem att upprätthålla säkerheten i deras verksamhet.

(4)

För att säkerställa lika villkor för alla organisationer som tillhandahåller marktjänster på de unionsflygplatser som omfattas av förordning (EU) 2018/1139, och en grundläggande säkerhetsnivå för marktjänster, bör flygplatsoperatörerna också uppfylla kraven för marktjänster när de tillhandahåller marktjänster. Eftersom flygplatsoperatörerna redan har ett ledningssystem bör dock marktjänstkraven vara lätta att integrera för att minimera påverkan på flygplatsoperatörernas befintliga system. De nya kraven för marktjänster bör därför endast omfatta skillnaderna och de delar av flygplatsoperatörens ledningssystem som saknas, och på så sätt förhindra oförenlighet med eller överlappningar av de befintliga kraven.

(5)

Farligt gods i last eller post kan utgöra en betydande risk för hälsa, säkerhet, miljö eller egendom om det inte förvaras på rätt sätt. När farligt gods förvaras i flygplatsens förvaringslokaler bör förvaringsförhållandena vara sådana att det farliga godset inte kan komma till skada. Flygplatskraven bör därför ändras för att säkerställa att minimikraven för säkerhet för förvaringslokalerna uppfylls.

(6)

Om anordningar för enhetslast används för transport av bagage och fraktgods måste de förvaras i gynnsamma förhållanden när de inte används. Det är därför viktigt att de lokaler som flygplatsoperatören tillhandahåller för förvaring av anordningar för enhetslast är adekvata och förhindrar skador och slitage på anordningarna. Anordningar för enhetslast bör inte heller förvaras på marken. Flygplatskraven bör ändras för att förtydliga detta.

(7)

För att undvika onödig överlappning av dokumentation får flygplatsoperatörer som tillhandahåller marktjänster själva antingen införliva marktjänsterna i sina befintliga verksamhetshandböcker, om de anser att det är mer effektivt än att skapa ytterligare en verksamhetshandbok för marktjänster, eller lägga till dem i en separat handbok. Oavsett vilket tillvägagångssätt som används bör verksamhetshandboken för marktjänster och eventuella senare ändringar och revideringar av den inte behöva godkännas av den behöriga myndigheten. Det relevanta kravet i förordning (EU) nr 139/2014 bör ändras i enlighet med detta.

(8)

Om flygplatsoperatörer eller leverantörer av ledningstjänster för trafik på plattan även tillhandahåller marktjänster måste de utarbeta och tillämpa ett ledningssystem som är förenligt med kommissionens delegerade förordning (EU) 2025/20 (3). För att förhindra att delar av ledningssystemet överlappar varandra för efterlevnad av alla tillämpliga krav bör det av effektivitetsskäl vara tillåtet för dessa organisationer att ha ett integrerat ledningssystem. Flygplatskraven och kraven på ledningstjänster för trafik på plattan bör därför ändras så att dessa organisationer kan införa och tillämpa ett integrerat ledningssystem.

(9)

Marktjänster är ett gränssnitt i sig där tjänster tillhandahålls luftfartyg på en flygplats. Detta gör det ibland svårt att tydligt definiera vilken av de aktörer som är involverade i en verksamhet som ansvarar för vad. Ansvarsområdena kan också överlappa varandra i vissa steg. En sådan verksamhet hör samman med kontrollen av fotgängare i färdområdet och runt luftfartyget. Flygplatsoperatören ansvarar för att se till att det finns förfaranden för fotgängares säkerhet i färdområdet, men är inte nödvändigtvis den som tillämpar dessa förfaranden. I stället tillämpas förfarandena vanligtvis av den marktjänstorganisation som även utför andra verksamheter på plattan och runt luftfartyget när passagerarna går ombord på eller lämnar luftfartyget. I dessa fall har flygplatsoperatören snarare en samordnande och övervakande roll. Mot bakgrund av hur den här typen av förfaranden faktiskt tillämpas i dagsläget, bör ordalydelsen i det relevanta kravet anpassas så att respektive parts ansvarsområde tydliggörs, i syfte att göra tydlig åtskillnad mellan flygplatsoperatörens roll och marktjänstorganisationens roll när den skiljer sig från flygplatsoperatörens roll.

(10)

Vid tankning av luftfartyg deltar flera aktörer (flygplatsoperatörer, luftfartygsoperatörer och leverantörer av marktjänster) med olika ansvarsområden i processen som alla syftar till att garantera säkerheten såväl i verksamheten som för luftfartyget och flygplatsen. För att tydliggöra flygplatsoperatörens ansvar för att säkerställa flygplatsens säkerhet och en välfungerande trafikledning på plattan vid tankning av luftfartyg bör kravet beträffande tankning av luftfartyg justeras något. Detta bör också förhindra den oavsiktliga tolkningen att flygplatsoperatören kan vara ansvarig för förfarandet för tankning av luftfartyg, ett förfarande som tillhör luftfartygsoperatören eftersom det är en verksamhet som hör samman med luftfartygets service.

(11)

Förordning (EU) nr 139/2014 bör därför ändras.

(12)

Marktjänstsektorn och behöriga myndigheter måste ges tillräckligt med tid att genomföra det nya regelverket efter att denna förordning har trätt i kraft. Därför bör en övergångsperiod på tre år föreskrivas i förordningen.

(13)

Kraven i denna förordning grundar sig på yttrande nr 01/2024 (4) utfärdat av Europeiska unionens byrå för luftfartssäkerhet i enlighet med artikel 75.2 b och c samt artikel 76.1 i förordning (EU) 2018/1139.

(14)

I enlighet med artikel 128.4 i förordning (EU) 2018/1139 samrådde kommissionen med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (5).