Kommissionens förordning (EU) 2022/720 av den 10 maj 2022 om tillämpningen av artikel 101.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på grupper av vertikala avtal och samordnade förfaranden (Text av betydelse för EES)

(1)

Förordning nr 19/65/EEG ger kommissionen befogenhet att genom förordning tillämpa artikel 101.3 i fördraget på vissa grupper av vertikala avtal och motsvarande samordnade förfaranden som omfattas av artikel 101.1 i fördraget.

(2)

I kommissionens förordning (EU) nr 330/2010 (3) definieras en grupp av vertikala avtal som kommissionen har ansett normalt sett uppfylla villkoren i artikel 101.3 i fördraget. Erfarenheterna av tillämpningen av förordning (EU) nr 330/2010, som upphör att gälla den 31 maj 2022, har överlag varit positiva, vilket framgår av utvärderingen av den förordningen. Mot bakgrund av dessa erfarenheter och ny utveckling på marknaden, såsom e-handelns tillväxt, samt nya eller mer utbredda typer av vertikala avtal är det lämpligt att anta en ny gruppundantagsförordning.

(3)

Den grupp av avtal som normalt sett kan anses uppfylla villkoren i artikel 101.3 i fördraget omfattar vertikala avtal om inköp eller försäljning av varor eller tjänster när dessa avtal ingås mellan icke konkurrerande företag, mellan vissa konkurrenter eller av vissa sammanslutningar av varudetaljister. Gruppen omfattar även vertikala avtal som innehåller kompletterande bestämmelser om överlåtelse eller användning av immateriella rättigheter. Begreppet ”vertikala avtal” bör även anses omfatta motsvarande samordnade förfaranden.

(4)

För tillämpningen av artikel 101.3 i fördraget genom förordning är det inte nödvändigt att fastställa vilka vertikala avtal som kan omfattas av artikel 101.1 i fördraget. Vid en individuell bedömning av avtal på grundval av artikel 101.1 i fördraget måste hänsyn tas till flera faktorer, särskilt marknadsstrukturen på leverans- och inköpssidan.

(5)

Den gruppundantagsförmån som fastställs genom denna förordning bör begränsas till vertikala avtal som med tillräcklig säkerhet kan antas uppfylla villkoren i artikel 101.3 i fördraget.

(6)

Vissa typer av vertikala avtal kan öka den ekonomiska effektiviteten inom en produktions- eller distributionskedja genom att möjliggöra bättre samordning mellan de deltagande företagen. Avtalen kan i synnerhet minska parternas transaktions- och distributionskostnader och optimera deras försäljnings- och investeringsnivåer.

(7)

Sannolikheten för att sådana effektivitetsfrämjande verkningar uppväger de konkurrenshämmande verkningar som kan uppstå till följd av begränsningar i vertikala avtal beror på de avtalsslutande företagens marknadsinflytande och, i synnerhet, på i vilken utsträckning dessa företag utsätts för konkurrens från andra leverantörer av varor eller tjänster som köparna betraktar som likvärdiga eller utbytbara med tanke på produkternas egenskaper, pris och avsedda användning.

(8)

Om den andel av den relevanta marknaden som innehas av vart och ett av de avtalsslutande företagen inte överstiger 30 %, kan det presumeras att vertikala avtal som inte innehåller vissa typer av allvarliga konkurrensbegränsningar i allmänhet bidrar till att förbättra produktionen eller distributionen samtidigt som konsumenterna tillförsäkras en skälig andel av den vinst som därigenom uppnås.

(9)

Över marknadsandelströskeln på 30 % kan det inte presumeras att vertikala avtal som faller inom tillämpningsområdet för artikel 101.1 i fördraget vanligtvis ger upphov till objektiva fördelar av sådan art och omfattning att de kan kompensera för de nackdelar de skapar för konkurrensen. Samtidigt finns det ingen presumtion för att dessa vertikala avtal omfattas av artikel 101.1 i fördraget eller att de inte uppfyller villkoren i artikel 101.3 i fördraget.

(10)

Onlineplattformsekonomin spelar en allt viktigare roll i distributionen av varor och tjänster. Företag som är verksamma inom onlineplattformsekonomin gör det möjligt att bedriva verksamhet på nya sätt, varav vissa är svåra att kategorisera med begrepp som är förknippade med vertikala avtal i den traditionella ekonomin. Onlinebaserade förmedlingstjänster gör det framför allt möjligt för företag att erbjuda andra företag eller slutkonsumenter varor eller tjänster i syfte att underlätta inledandet av direkta transaktioner mellan företag eller mellan företag och slutkonsumenter. Avtal om tillhandahållande av onlinebaserade förmedlingstjänster är vertikala avtal och bör därför kunna omfattas av det gruppundantag som fastställs i denna förordning, förutsatt att de uppfyller de villkor som anges häri.

(11)

Den definition av onlinebaserade förmedlingstjänster som används i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1150 (4) bör anpassas inom ramen för denna förordning. För att återspegla tillämpningsområdet för artikel 101 i fördraget bör den definition som används i denna förordning särskilt avse företag. Definitionen bör också omfatta onlinebaserade förmedlingstjänster som underlättar inledandet av direkta transaktioner mellan företag samt sådana som underlättar inledandet av direkta transaktioner mellan företag och slutkonsumenter.

(12)

Dubbel återförsäljning avser det scenario där en leverantör säljer varor eller tjänster inte bara i tidigare handelsled utan även i senare handelsled och därmed konkurrerar med sina oberoende återförsäljare. I det scenariot är, i avsaknad av särskilt allvarliga begränsningar och förutsatt att köparen inte konkurrerar med leverantören i tidigare handelsled, den potentiella negativa inverkan av det vertikala avtalet på konkurrensförhållandet mellan leverantör och köpare i senare handelsled mindre påtaglig än det vertikala avtalets potentiella positiva inverkan på konkurrensen i allmänhet i tidigare eller senare handelsled. Denna förordning bör därför undanta vertikala avtal som ingås i sådana scenarier med dubbel återförsäljning.

(13)

Informationsutbytet mellan en leverantör och en köpare kan bidra till vertikala avtals konkurrensfrämjande verkningar, särskilt när det gäller optimering av produktions- och distributionsprocesser. Vid dubbel återförsäljning kan dock utbytet av vissa typer av information ge upphov till horisontella farhågor. Därför bör denna förordning endast undanta informationsutbyte mellan en leverantör och en köpare i ett scenario med dubbel återförsäljning, där informationsutbytet är både direkt kopplat till genomförandet av det vertikala avtalet och nödvändigt för att förbättra produktionen eller distributionen av avtalsvarorna eller avtalstjänsterna.

(14)

Logiken bakom att undanta vertikala avtal i scenarier med dubbel återförsäljning gäller inte vertikala avtal som rör tillhandahållande av onlinebaserade förmedlingstjänster där leverantören av de onlinebaserade förmedlingstjänsterna också är ett konkurrerande företag på den relevanta marknaden för försäljning av de förmedlade varorna eller tjänsterna. Leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster som har en sådan hybridfunktion kan ha förmåga och incitament att påverka resultatet av konkurrensen på den relevanta marknaden för försäljning av de förmedlade varorna eller tjänsterna. Därför bör denna förordning inte undanta sådana vertikala avtal.

(15)

Denna förordning bör inte undanta vertikala avtal innehållande begränsningar som sannolikt kommer att begränsa konkurrensen och skada konsumenterna, eller som inte är absolut nödvändiga för att uppnå de effektivitetsfrämjande verkningarna. I synnerhet bör gruppundantaget enligt denna förordning inte gälla för vertikala avtal som innehåller vissa typer av allvarliga konkurrensbegränsningar, såsom lägsta priser och fasta återförsäljningspriser samt vissa typer av områdesskydd, inbegripet förhindrande av effektiv användning av internet för försäljning eller vissa begränsningar av onlinemarknadsföring. Begränsningar av onlineförsäljning och onlinemarknadsföring bör därför omfattas av det gruppundantag som fastställs i denna förordning, under förutsättning att de inte direkt eller indirekt, ensamma eller i kombination med andra faktorer under parternas kontroll, syftar till att hindra köparen eller köparens kunder från att effektivt använda internet för att sälja avtalsvarorna eller avtalstjänsterna till vissa områden eller kunder, eller att förhindra användningen av en hel onlinemarknadsföringskanal, såsom prisjämförelsetjänster eller sökmotorreklam. Till exempel bör begränsningar av onlineförsäljning inte omfattas av det gruppundantag som fastställs i denna förordning, om deras syfte är att avsevärt minska den sammanlagda volymen av onlineförsäljning av avtalsvarorna eller avtalstjänsterna på den relevanta marknaden eller konsumenternas möjlighet att köpa avtalsvarorna eller avtalstjänsterna online. Vid klassificeringen av en begränsning som särskilt allvarlig i den mening som avses i artikel 4 e kan hänsyn tas till begränsningens innehåll och sammanhang, men klassificeringen bör inte vara beroende av marknadsspecifika omständigheter eller parternas individuella särdrag.

(16)

Denna förordning bör inte undanta begränsningar som inte med tillräcklig säkerhet kan antas uppfylla villkoren i artikel 101.3 i fördraget. Framför allt bör gruppundantaget förenas med vissa villkor för att säkerställa tillträde till och förebygga samordning på den relevanta marknaden. I detta syfte bör undantaget för konkurrensklausuler begränsas till klausuler som inte har en längre varaktighet än fem år. Avtalsbestämmelser som innebär att medlemmarna i ett selektivt distributionssystem är skyldiga att avstå från försäljning av särskilda konkurrerande leverantörers varumärken bör inte heller omfattas av denna förordning. Denna förordning bör inte omfatta paritetsklausuler i detaljhandelsledet som innebär att köpare av onlinebaserade förmedlingstjänster inte erbjuder, säljer eller återförsäljer varor eller tjänster till slutanvändare på gynnsammare villkor via konkurrerande onlinebaserade förmedlingstjänster.

(17)

Marknadsandelströskeln, det faktum att vissa vertikala avtal inte undantas, och de villkor som föreskrivs i denna förordning säkerställer vanligtvis att de avtal som omfattas av gruppundantaget inte ger de deltagande företagen möjlighet att sätta konkurrensen ur spel beträffande en väsentlig del av varorna eller tjänsterna i fråga.

(18)

I kraft av artikel 29.1 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 (5) kan kommissionen återkalla undantaget enligt denna förordning om den i ett visst fall konstaterar att ett avtal på vilket det gruppundantag som fastställs i denna förordning är tillämpligt ändå har verkningar som är oförenliga med artikel 101.3 i fördraget. En medlemsstats konkurrensmyndighet får återkalla undantaget enligt denna förordning om villkoren i artikel 29.2 i förordning (EG) nr 1/2003 är uppfyllda.

(19)

Om kommissionen eller en medlemsstats konkurrensmyndighet återkallar undantaget enligt denna förordning, har den bevisbördan för att det vertikala avtalet i fråga omfattas av artikel 101.1 i fördraget och att avtalet inte uppfyller minst ett av de fyra villkoren i artikel 101.3 i fördraget.

(20)

Särskilt viktigt för bedömningen av om undantaget enligt denna förordning bör återkallas enligt artikel 29 i förordning (EG) nr 1/2003 är de konkurrenshämmande verkningar som kan uppstå till följd av förekomsten av parallella nät av vertikala avtal som har liknande verkningar och som väsentligt begränsar tillträdet till eller konkurrensen på en relevant marknad. Sådana kumulativa verkningar kan i synnerhet uppstå när det gäller exklusiv distribution, exklusiv leverans, selektiv distribution, paritetsklausuler och konkurrensklausuler.

(21)

För att förstärka övervakningen av parallella nät av vertikala avtal som har liknande konkurrenshämmande verkningar och som täcker mer än 50 % av en viss marknad, kan kommissionen genom förordning förklara att denna förordning inte är tillämplig på vertikala avtal som innehåller specifika begränsningar med avseende på den berörda marknaden, vilket innebär att artikel 101 i fördraget åter blir fullt ut tillämplig på sådana avtal.

a)

Begränsning av köparens möjligheter att bestämma försäljningspriset, utan att det påverkar leverantörens möjlighet att fastställa ett högsta försäljningspris eller att rekommendera ett försäljningspris, förutsatt att dessa inte som en följd av påtryckningar eller incitament från någon av parterna får karaktären av ett fast eller lägsta försäljningspris.

b)

I de fall då leverantören driver ett exklusivt distributionssystem, begränsning av det område inom vilket, eller av de kunder till vilka ensamåterförsäljaren aktivt eller passivt får sälja avtalsvarorna eller avtalstjänsterna, med undantag av följande:

c)

I de fall där leverantören driver ett selektivt distributionssystem:

d)

I de fall där leverantören varken driver ett exklusivt eller selektivt distributionssystem, begränsning av det område inom vilket, eller av de kunder till vilka en köpare aktivt eller passivt får sälja avtalsvarorna eller avtalstjänsterna, med undantag av följande:

e)

Förhindrande av att köparen eller köparens kunder effektivt använder internet för att sälja avtalsvarorna eller avtalstjänsterna, då det begränsar det område inom vilket, eller de kunder till vilka avtalsvarorna eller avtalstjänsterna får säljas i den mening som avses i led b, c eller d, utan att det påverkar möjligheten att ålägga köparen

f)

Begränsning som avtalats mellan en leverantör av komponenter och en köpare som införlivar komponenterna och som hindrar leverantören från att sälja dessa komponenter som reservdelar till slutanvändare eller till reparatörer, grossister eller andra tjänsteleverantörer som av köparen inte fått i uppdrag att reparera eller underhålla köparens varor.

a)

Leverantörens marknadsandel ska beräknas på grundval av uppgifter om försäljningsvärdet på marknaden och köparens marknadsandel ska beräknas på grundval av uppgifter om inköpsvärdet på marknaden. Om inga uppgifter om försäljningsvärdet på marknaden eller inköpsvärdet på marknaden finns tillgängliga, kan uppskattningar som grundar sig på annan tillförlitlig marknadsinformation, exempelvis försäljningsvolymer och inköpsvolymer på marknaden, användas för att fastställa det berörda företagets marknadsandel.

b)

Marknadsandelarna ska beräknas på grundval av uppgifter avseende det föregående kalenderåret.

c)

Leverantörens marknadsandel ska omfatta all varor och tjänster som levererats till vertikalt integrerade återförsäljare för försäljning.

d)

Om en marknadsandel inledningsvis inte överstiger 30 % men senare överskrider denna nivå, ska undantaget i artikel 2 fortsätta att tillämpas under en period av två på varandra följande kalenderår efter det år då tröskelvärdet på 30 % först överskreds.

e)

Marknadsandelarna för de företag som avses i artikel 1.2 andra stycket led e ska fördelas lika mellan de företag som har de rättigheter eller befogenheter som anges i artikel 1.2 andra stycket led a.