Kommissionens förordning (EU) 2023/1066 av den 1 juni 2023 om tillämpningen av artikel 101.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på vissa grupper av forsknings- och utvecklingsavtal (Text av betydelse för EES)

(1)

Förordning (EEG) nr 2821/71 ger kommissionen befogenhet att genom förordning tillämpa artikel 101.3 i fördraget på vissa grupper av avtal, beslut och samordnade förfaranden som omfattas av artikel 101.1 i fördraget och som gäller forskning och utveckling avseende produkter, teknik eller metoder före stadiet för industriell tillämpning och utnyttjande av resultaten, inklusive bestämmelser om immateriella rättigheter.

(2)

Enligt artikel 179.2 i fördraget ska unionen stimulera företag, inklusive små och medelstora företag, i deras insatser för forskning och teknisk utveckling av hög kvalitet samt stödja deras ansträngningar att samarbeta med varandra. Samarbete mellan företag i fråga om forskning och utveckling kan bidra till att förverkliga målen med den europeiska gröna given (3).

(3)

Kommissionens förordning (EU) nr 1217/2010 (4) definierar grupper av forsknings- och utvecklingsavtal som kommissionen anser normalt uppfyller villkoren i artikel 101.3 i fördraget. Den förordningen upphör att gälla den 30 juni 2023. Med tanke på att erfarenheterna av tillämpningen av den förordningen på det hela taget varit positiva och med hänsyn till resultaten av utvärderingen av förordningen är det lämpligt att en ny gruppundantagsförordning antas.

(4)

Syftet med denna förordning är att underlätta forskning och utveckling och samtidigt skydda konkurrensen på ett verkningsfullt sätt. Denna förordning syftar även till att skapa tillräcklig rättssäkerhet för företag. Samtidigt som dessa mål eftersträvas bör hänsyn tas till behovet av att förenkla den administrativa tillsynen och lagstiftningen så mycket om möjligt.

(5)

Under en viss nivå av marknadsinflytande kan det i allmänhet presumeras att forsknings- och utvecklingsavtal som faller inom tillämpningsområdet för artikel 101.3 i fördraget ger upphov till positiva effekter som kommer att uppväga eventuella negativa effekter på konkurrensen.

(6)

För tillämpningen av artikel 101.3 i fördraget genom förordning är det inte nödvändigt att fastställa vilka avtal som kan omfattas av tillämpningsområdet för artikel 101.1 i fördraget. Vid en individuell bedömning av avtal enligt artikel 101.1 i fördraget måste flera faktorer beaktas, särskilt strukturen på den relevanta marknaden.

(7)

Sannolikheten för att samarbete inom gemensam eller beställd forskning och utveckling samt vid utnyttjande av resultaten främjar teknisk och ekonomisk utveckling är störst om parterna bidrar till samarbetet med kompletterande kunnande, tillgångar eller verksamheter.

(8)

En mer omfattande och mer effektiv forskning och utveckling kan i allmänhet förväntas gagna konsumenterna genom nya eller förbättrade produkter, teknik eller metoder, en snabbare lansering av sådana produkter, teknik eller metoder, eller prissänkningar till följd av nya eller förbättrade produkter, teknik eller metoder.

(9)

Gemensamt utnyttjande av resultaten kan ske på olika sätt, såsom produktion och distribution av produkter, tillämpning av teknik eller metoder, eller överlåtelse eller licensiering av immateriella rättigheter eller överföring av know-how som krävs för sådan produktion eller tillämpning som väsentligt bidrar till teknisk eller ekonomiska utveckling.

(10)

För att det undantag som fastställs genom denna förordning ska vara berättigat bör det gemensamma utnyttjandet avse produkter (inbegripet varor och tjänster), teknik eller metoder för vilka det är absolut nödvändigt att resultaten från forskningen och utvecklingen används.

(11)

Dessutom bör alla parterna i forsknings- och utvecklingsavtalet komma överens om att de alla kommer att ha full tillgång till de slutliga resultaten från den gemensamma forskningen och utvecklingen, inbegripet eventuella immateriella rättigheter och know-how, för fortsatt forskning och utveckling, och för utnyttjande, så snart dessa slutliga resultat blir tillgängliga. Tillgången till resultaten bör i regel inte begränsas vad gäller användningen av resultaten för fortsatt forskning och utveckling. Om parterna i enlighet med denna förordning begränsar sina rättigheter att utnyttja resultaten, i synnerhet när de specialiserar sig inom utnyttjande, får dock tillgången till resultaten i syfte att utnyttja dem begränsas i enlighet därmed. När högskolor, forskningsinstitut eller företag som affärsmässigt tillhandahåller forsknings- och utvecklingstjänster men som normalt sett inte aktivt utnyttjar resultaten från dessa, deltar i forskning och utveckling, kan de dessutom avtala att resultaten från forskningen eller utvecklingen endast får användas till fortsatt forskning och utveckling.

(12)

Parternas bidrag till forsknings- och utvecklingssamarbetet kan variera beroende på vilken kapacitet och vilka kommersiella behov parterna har. För att avspegla och kompensera för skillnader i värdet på eller karaktären hos parternas bidrag får ett forsknings- och utvecklingsavtal som omfattas av undantag enligt denna förordning därför föreskriva att en part ska betala ersättning till en annan för att få tillgång till resultaten för fortsatt forskning och utveckling, eller för utnyttjande. Ersättningen bör dock inte vara så stor att den i praktiken hindrar tillgång till resultaten.

(13)

När forsknings- och utvecklingsavtalet inte föreskriver något gemensamt utnyttjande av resultaten bör parterna komma överens om att ge varandra tillgång till sin respektive redan befintliga know-how, om denna know-how är en förutsättning för att övriga parter ska kunna utnyttja resultaten. Eventuell ersättning (t.ex. licensavgifter) som tas ut bör inte vara så stor att den i praktiken hindrar övriga parters tillgång till sådan know-how.

(14)

Det undantag som fastställs genom denna förordning bör begränsas till forsknings- och utvecklingsavtal som inte gör det möjligt för företagen att sätta konkurrensen ur spel för en väsentlig del av produkterna, tekniken eller metoderna i fråga. Det är därför nödvändigt att från gruppundantaget undanta avtal mellan konkurrenter vilkas sammanlagda andel av marknaden för produkter, teknik eller metoder som till följd av resultaten från forsknings- och utvecklingsarbetet kan förbättras, substitueras eller ersättas, överskrider en viss nivå när avtalet ingås.

(15)

Om en part finansierar flera forsknings- och utvecklingsprojekt som utförs av konkurrenter med avseende på samma produkter, teknik eller metoder kan det inte uteslutas att det kan uppstå konkurrensbegränsande avskärmning, särskilt om den parten får ensamrätt att utnyttja resultaten i förhållande till tredje parter. Vad gäller avtal om beställd forskning och utveckling bör rätten till undantag enligt denna förordning därför vara begränsad till avtal där den sammanlagda marknadsandelen för samtliga parter i de inbördes sammanhängande avtalen, dvs. den finansierande parten och alla de parter som utför forskningen och utvecklingen, inte överstiger en viss nivå.

(16)

Det undantag som fastställs genom denna förordning bör emellertid inte omfattas av något tröskelvärde för marknadsandelar om parterna i forsknings- och utvecklingsavtalet inte är konkurrerande företag i fråga om produkter, teknik eller metoder som kan förbättras, substitueras eller ersättas av de produkter, den teknik eller de metoder som avtalet ger upphov till. Detta innefattar till exempel avtal om utveckling av produkter, teknik eller metoder som skulle skapa en helt ny efterfrågan, eller forskning och utveckling som inte är nära förbunden med en särskild produkt, teknik eller metod, eller ännu inte inriktad på ett särskilt mål.

(17)

Det finns inte någon presumtion för att forsknings- och utvecklingsavtal antingen omfattas av artikel 101.1 i fördraget eller att de inte uppfyller villkoren i artikel 101.3 i fördraget om marknadsandelströsklarna enligt denna förordning överskrids eller andra villkor i denna förordning inte är uppfyllda. I sådana fall måste en individuell bedömning av forsknings- och utvecklingsavtalet göras mot bakgrund av artikel 101 i fördraget.

(18)

För att säkerställa att en effektiv konkurrens upprätthålls under det gemensamma utnyttjandet av resultaten av gemensam eller beställd forskning och utveckling bör det föreskrivas att gruppundantaget ska upphöra att gälla om parternas sammanlagda andel av marknaden för de produkter, den teknik eller de metoder som forskningen och utvecklingen ger upphov till överskrider en viss nivå. Oberoende av parternas marknadsandelar bör undantaget emellertid fortsätta att gälla under en viss period efter det att det gemensamma utnyttjandet inletts för att parternas marknadsandelar ska hinna stabilisera sig, särskilt efter lanseringen av en helt ny produkt, och för att säkerställa en viss minimiperiod för avkastning på det investerade kapitalet.

(19)

Undantag enligt denna förordning bör inte omfatta avtal som innehåller begränsningar som inte är absolut nödvändiga för att uppnå de positiva effekterna av ett forsknings- och utvecklingsavtal. Avtal som innehåller vissa typer av allvarliga begränsningar av konkurrensen, såsom begränsningar av parternas frihet att bedriva forskning och utveckling på områden som saknar samband med avtalet, fastställande av priser för tredje part, begränsningar av produktion eller försäljning eller begränsningar av den passiva försäljningen av produkter, teknik eller metoder som den gemensamma eller beställda forskningen och utvecklingen ger upphov till bör i princip inte omfattas av undantag enligt denna förordning, oberoende av parternas marknadsandelar. I detta sammanhang utgör begränsningar av användningsområdet inte en begränsning, vare sig av produktion eller försäljning eller av territorium eller kundunderlag.

(20)

Genom marknadsandelströsklarna, uteslutandet av vissa avtal från undantag och de villkor som fastställs i denna förordning säkerställs det normalt att de avtal som omfattas av gruppundantaget inte ger parterna möjlighet att sätta konkurrensen ur spel för en väsentlig del av produkterna, tekniken eller metoderna i fråga.

(21)

Avtal mellan företag som inte är konkurrerande leverantörer av produkter, teknik eller metoder som kan förbättras, substitueras eller ersättas till följd av resultaten från forskningen och utvecklingen och som uppfyller villkoren i denna förordning kommer bara under exceptionella omständigheter att kunna eliminera en effektiv konkurrens inom innovation. Sådana avtal bör därför kunna omfattas av undantag enligt denna förordning oberoende av marknadsandelar, och exceptionella fall bör kunna åtgärdas genom att återkalla rätten till undantag enligt denna förordning. Undantag för sådana avtal enligt denna förordning påverkar inte konkurrensbedömningen av forsknings- och utvecklingsavtal som inte uppfyller villkoren i denna förordning eller avtal i fråga om vilka rätten till undantag enligt denna förordning har återkallats.

(22)

I denna förordning bör anges typfall där det kan anses vara lämpligt att i enlighet med artikel 29 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 (5) återkalla rätten att omfattas av undantag enligt den här förordningen.

(23)

Eftersom forsknings- och utvecklingsavtal ofta är långfristiga, särskilt när samarbetet även omfattar utnyttjandet av resultaten, bör giltighetstiden för denna förordning fastställas till 12 år.

a)

Begränsning av parternas frihet att självständigt eller i samarbete med tredje part bedriva forskning och utveckling

b)

Begränsning av produktion eller försäljning, med undantag för

c)

Fastställande av priser vid försäljning av avtalsprodukten eller licensiering av avtalstekniken till tredje parter, med undantag för fastställande av priser som tas ut av direktkunder eller fastställande av licensavgifter som tas ut av direkta licenstagare, om det gemensamma utnyttjandet av resultaten

d)

Begränsning av det territorium inom vilket, eller de kunder till vilka, parterna passivt får sälja avtalsprodukterna eller licensiera avtalstekniken, med undantag för krav på att bevilja en annan part exklusiv licens till resultaten av forskningen och utvecklingen.

e)

Begränsning av aktiv försäljning av avtalsprodukterna eller avtalstekniken inom territorier eller till kunder som inte exklusivt har fördelats till en av parterna genom specialisering inom utnyttjande.

f)

Krav på att inte tillgodose efterfrågan från kunder inom parternas respektive territorier, eller från kunder som på annat sätt har fördelats mellan parterna genom specialisering inom utnyttjande, om dessa kunder skulle saluföra avtalsprodukterna inom andra territorier på den inre marknaden.

g)

Krav på att försvåra för användare eller återförsäljare att anskaffa avtalsprodukterna från andra återförsäljare på den inre marknaden.