Kommissionens förordning (EU) 2025/1988 av den 2 oktober 2025 om ändring av bilaga XVII till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 vad gäller per- och polyfluorerade alkylsubstanser (PFAS) i brandsläckningsskum

(1)

Per- och polyfluorerade alkylsubstanser (PFAS) är en grupp av tusentals syntetiska kemikalier som används i stor utsträckning i unionen, bland annat i brandsläckningsskum. PFAS definieras av Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) som alla ämnen som innehåller minst en fullständigt fluorerad metylkolatom (CF3-) eller metylenkolatom (-CF2-) (utan någon väte-, klor-, brom- eller jodatom fäst vid den) (2).

(2)

Kriteriet för att vara mycket långlivat anges i punkt 1.2.1 i bilaga XIII till förordning (EG) nr 1907/2006. PFAS överskrider med råge kriteriet för att anses vara mycket långlivat och har en rad andra olika farliga egenskaper. De flesta av dessa ämnen är rörliga i vatten och leder därför till förorening av grundvatten, ytvatten och biota. Detta är särskilt oroande när dricksvattenkällor påverkas. Vissa PFAS misstänks vara cancerframkallande, orsaka skador under barns utveckling och ha effekter vid låg koncentration i organ som levern eller på immunsystemet. Det finns vissa indikationer på att PFAS är potentiellt hormonstörande ämnen. Dock finns det inte tillräckligt med data för att man på ett adekvat sätt ska kunna göra en kvantitativ bedömning av effekterna av de flesta PFAS på människors hälsa och miljön.

(3)

Europeiska unionens råd uppmanade 2019 kommissionen att ta fram en handlingsplan för att eliminera all icke nödvändig användning av PFAS (3). År 2020 uppmanade Europaparlamentet kommissionen att sätta fasta tidsfrister för att säkerställa en snabb utfasning av all icke nödvändig användning av PFAS (4). I kemikaliestrategin för hållbarhet (5) nämnde kommissionen att PFAS kräver särskild uppmärksamhet och föreslog därför en omfattande uppsättning åtgärder för att hantera användningen av och kontamineringen med PFAS.

(4)

PFAS potentiella effekter på miljön och eventuellt människors hälsa har väckt oro världen över. Australien, Förenta staterna, Japan, Kanada, Kina, Ryssland och Sydkorea har antagit riskreduceringsstrategier för PFAS (6). Danmark har redan antagit särskilda åtgärder för att förbjuda import, försäljning och användning av koncentrat av brandsläckningsskum med PFAS på övningsplatser. Nationella begränsningar kan hindra den inre marknaden från att fungera väl, vilket gör det nödvändigt att harmonisera begränsningarna för brandsläckningsskum med PFAS på unionsnivå.

(5)

Med tanke på de farhågor som uttryckts när det gäller ersättningen av brandsläckningsskum som innehåller perfluoroktansyra (PFOA) med andra fluorbaserade skum, och den ökande tillgången till alternativ, samt för att säkerställa en hög skyddsnivå för människors hälsa och miljön i unionen, bad kommissionen den 17 juli 2020, i enlighet med artikel 69.1 i förordning (EG) nr 1907/2006, Europeiska kemikaliemyndigheten (kemikaliemyndigheten) att sammanställa dokumentation som uppfyller kraven i bilaga XV till den förordningen, i syfte att få till en eventuell begränsning av PFAS i brandsläckningsskum (7).

(6)

Den 23 mars 2022 lämnade kemikaliemyndigheten in dokumentationen enligt bilaga XV, som ändrades och färdigställdes den 13 januari 2023 (dokumentationen) (8). Dokumentationen visade att omkring 30 000 ton brandsläckningsskum tillverkas i unionen per år av omkring 25 företag. Trots tidigare begränsningar för vissa PFAS i brandsläckningsskum innehåller 18 000 ton (60 %) av den befintliga formulerade mängden brandsläckningsskum PFAS. I dokumentationen uppskattades ett totalt årligt utsläpp på cirka 470 ton PFAS från formulering, utbildning, övning och användning vid brand.

(7)

Brandsläckningsskum med PFAS används för att släcka bränder som involverar brandfarliga vätskor (bränder av klass B) inom en rad olika sektorer (t.ex. oljesektorn och den (petro)kemiska sektorn, kommunal räddningstjänst, marina tillämpningar, flygplatser, det militära försvaret och handbrandsläckare). Det överlägset största användningsområdet är oljesektorn och den (petro)kemiska sektorn som förbrukar 59 % av den årliga mängden brandsläckningsskum med PFAS i unionen. Brandsläckningsskum med PFAS används både för utbildning, övning och i en rad insatser för brandbekämpning, från små bränder till stora cisternbränder. Om detta inte regleras kommer den fortsatta användningen av PFAS i brandsläckningsskum att leda till ökad miljöförorening, fortsatta miljöutsläpp och till att människor exponeras ytterligare.

(8)

Kemikaliemyndigheten konstaterade att riskerna för människors hälsa och miljön till följd av användningen av PFAS i brandsläckningsskum i unionen inte är tillräckligt kontrollerade och att en begränsning enligt förordning (EG) nr 1907/2006 är det lämpligaste sättet att hantera de identifierade riskerna. Det behövs unionsomfattande åtgärder för att hantera riskerna förknippade med PFAS i brandsläckningsskum för att säkerställa en harmoniserad hög skyddsnivå för människors hälsa och miljön i hela unionen och för att säkerställa den fria rörligheten för varor inom unionen.

(9)

I dokumentationen konstaterades också att de specifika PFAS som för närvarande används i brandsläckningsskum till stor del är okända på grund av konfidentialitet från tillverkarens sida. Berörda parter inom industrin rapporterar att de PFAS som används främst tillhör kategorin med kolkedjelängden C6, dvs. ämnen som är besläktade med undekafluorhexansyra. Ämnen med kortare kedjelängder har dock också använts i brandsläckningsskum och nya, oreglerade PFAS skulle i framtiden teoretiskt sett kunna utvecklas för användning i brandsläckningsskum. I dokumentationen drogs därför slutsatsen att det är lämpligt med en begränsning som omfattar hela ämnesgruppen PFAS oavsett om de specifika PFAS finns på marknaden, snarare än en begränsning för specifika PFAS eller undergrupper av PFAS, för att hantera riskerna med PFAS i brandsläckningsskum, inbegripet de risker som uppstår till följd av så kallad osund ersättning i framtiden.

(10)

I dokumentationen övervägde kemikaliemyndigheten fem olika begränsningsalternativ och föreslog ett förbud mot utsläppande på marknaden och användning, inklusive formulering, av PFAS i brandsläckningsskum, med sektorsspecifika övergångsperioder. Enligt kemikaliemyndigheten bör utsläppandet på marknaden av handbrandsläckare som innehåller PFAS begränsas efter en övergångsperiod på 6 månader, medan användningen av brandsläckningsskum med PFAS för utbildning, övning, provning och användning i kommunal räddningstjänst bör begränsas efter en övergångsperiod på 18 månader. En längre övergångsperiod på 3 år ansågs nödvändig för användning av brandsläckningsskum med PFAS i civila fartyg och på 5 år för användning av brandsläckningsskum med PFAS inom civil luftfart, militärt försvar och handbrandsläckare. Kemikaliemyndigheten ansåg att en övergångsperiod på upp till 10 år var motiverad för användningen av brandsläckningsskum med PFAS i anläggningar som omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/18/EU (9), inbegripet stora bränder i depåcisterner och industrier som hanterar många olika brandfarliga vätskor på samma plats.

(11)

I dokumentationen föreslog kemikaliemyndigheten även att fastställa en koncentrationsgräns för PFAS i brandsläckningsskum till 1 mg/l (10). Enligt kemikaliemyndigheten skulle denna gräns förhindra avsiktlig användning av PFAS i koncentrat av brandsläckningsskum och undvika större delen av utsläppen. Dessutom ansåg kemikaliemyndigheten att denna koncentrationsgräns även bör gälla utrustning som har använts med brandsläckningsskum med PFAS, eftersom en sådan gräns kan uppnås genom en relativt enkel rengöringsprocess.

(12)

Slutligen föreslog kemikaliemyndigheten en skyldighet för användare av brandsläckningsskum (utom i handbrandsläckare) att utarbeta planer för hantering av brandsläckningsskum med PFAS och tillämpa riskhanteringsåtgärder för bästa praxis för att de ska kunna fortsätta att använda brandsläckningsskum med PFAS under en tillämplig övergångsperiod.

(13)

Den 16 mars 2023 antog kemikaliemyndighetens riskbedömningskommitté (RAC) ett yttrande (11) där det konstateras att den begränsning som kemikaliemyndigheten föreslagit vad gäller PFAS i brandsläckningsskum, efter ändringarna av RAC, är den lämpligaste unionsomfattande åtgärden för att åtgärda den identifierade risken i fråga om en effektiv minskning av risken, genomförbarhet och övervakningsbarhet.

(14)

RAC stödde användningen av OECD:s definition av PFAS för gruppering av ämnena. RAC medgav att det kan vara möjligt att identifiera PFAS eller undergrupper som inte är lämpliga för användning i brandsläckningsskum på grund av sina inneboende egenskaper, men ansåg att det inte är motiverat att utesluta identifierade PFAS eller undergrupper som sannolikt inte kommer att användas. Om vissa PFAS inte är lämpliga påverkas de inte av denna begränsning och den insats som krävs för att identifiera sådana grupper och ämnen skulle inte vara motiverad. Om man utesluter undergrupper kan det dessutom oavsiktligt utesluta vissa PFAS som kan visa sig vara lämpliga i framtiden men som har liknande farliga egenskaper. RAC ansåg att den höga persistensen hos PFAS i kombination med andra faror är mycket oroande. RAC ansåg att kemikaliemyndighetens bedömning av utsläppen av PFAS i miljön från användning av brandsläckningsskum med PFAS är tillförlitliga uppskattningar och höll med om att utsläppen bör användas som ett mått på risk och bör minimeras.

(15)

RAC enades om att en unionsomfattande begränsning av PFAS som grupp enligt förordning (EG) nr 1907/2006 är den lämpligaste åtgärden för att minska riskerna med PFAS i brandsläckningsskum. RAC enades också om att begränsningen bör åtgärda riskerna med utsläppande på marknaden och användning av PFAS, inbegripet formulering, i alla tillämpningar för brandsläckningsskum eftersom de bidrar till miljöutsläpp. Dessa utsläpp utgör en risk för människor och miljön, och risken ökar med fortsatt användning på grund av att PFAS är persistent och därmed ökar i miljön med tiden. Trots lagstiftningsinsatser i mer än tio år anser RAC att de nuvarande riskhanteringsåtgärderna och driftsförhållandena inte tar itu med risken i tillräcklig utsträckning.

(16)

RAC stödde förslaget om att kräva att verksamhetsutövarna upprättar anläggningsspecifika hanteringsplaner. RAC samtyckte också till villkoren för lämpligt bortskaffande, behandling och märkning av insamlat avfall som innehåller PFAS. RAC pekade dessutom på behovet av att säkerställa att avfall från rengöring av brandbekämpningsutrustning behandlas på lämpligt sätt och att biologisk vattenrening inte anses lämpligt. RAC noterade att biologisk vattenrening är den vanligaste bortskaffningsmetoden för uppsamlad vattenavrinning som innehåller brandsläckningsskum, men att sådan rening har begränsad effektivitet när det gäller att avlägsna PFAS, och dessutom kan bortskaffandet av avfallsslam också vara en betydande källa till PFAS. Om avfall som innehåller PFAS förbränns eller samförbränns angav RAC att temperaturen bör överstiga 1 100 grader Celsius. RAC noterade dock också att ytterligare metoder för bortskaffande kan komma att utvecklas i framtiden och föreslog därför inte någon ytterligare lämplig behandling utöver de villkor som föreslås i dokumentationen.

(17)

Den 7 juni 2023 antog kemikaliemyndighetens kommitté för samhällsekonomisk analys (SEAC) sitt yttrande (12). SEAC drog slutsatsen att den begränsning som kemikaliemyndigheten föreslagit för PFAS i brandsläckningsskum är den lämpligaste unionsövergripande åtgärden för att hantera de identifierade riskerna, med beaktande av de samhällsekonomiska fördelarna och kostnaderna med PFAS, förutsatt att en översyn av tillgången till alternativ för anläggningar som omfattas av direktiv 2012/18/EU genomförs före utgången av den övergångsperiod som föreslås för utsläppande på marknaden och användning vid sådana anläggningar. SEAC rekommenderade dessutom att man inför en skyldighet att se över framstegen vad gäller ersättning av användningen av brandsläckningsskum med PFAS vid olje- och gasanläggningar till havs före utgången av övergångsperioden för den användningen.

(18)

SEAC drog slutsatsen att de samhällsekonomiska kostnaderna för den föreslagna begränsningen, som uppskattas till omkring 7 miljarder euro under en trettioårsperiod, trots viss osäkerhet återspeglar en korrekt storleksordning. SEAC höll med kemikaliemyndigheten om att fördelarna med den föreslagna begränsningen är de miljöutsläpp som undviks, vilka av kemikaliemyndigheten uppskattades till omkring 13 200 ton under trettio år om de riskhanteringsåtgärder som kemikaliemyndigheten föreslår genomförs. SEAC noterade att det centrala värdet av kostnadseffektivitetskvoten på cirka 500 EUR per kilo utsläpp som undviks ligger inom storleksordningen för den senaste tidens begränsningar för långlivade kemikalier. SEAC noterade också att införandet av riskhanteringsåtgärder för utbildning, övning och brandutryckningar hade en begränsad inverkan på den föreslagna begränsningens kostnadseffektivitetskvot och ansåg därför att dessa åtgärder var motiverade. SEAC ansåg också att begränsningen skulle kunna ha andra positiva effekter, till exempel undvikande av miljösaneringskostnader och incitament till snabbare innovation vad gäller PFAS-alternativ vilket skulle leda till ökad konkurrenskraft för den europeiska kemiindustrin, samt vissa osäkra eller eventuellt negativa effekter, såsom utsläpp av växthusgaser och otillräckligt släckta bränder om alternativen inte fungerar lika väl som brandsläckningsskum med PFAS.

(19)

SEAC drog slutsatsen att tekniskt och ekonomiskt genomförbara alternativa icke-fluorbaserade brandsläckningsskum finns tillgängliga och kan genomföras i de flesta men inte alla sektorer eller användningar före utgången av de övergångsperioder som kemikaliemyndigheten föreslår. SEAC ansåg särskilt att tillgången till lämpliga alternativ ännu inte har påvisats fullt ut för användning i anläggningar som omfattas av direktiv 2012/18/EU och för olje- och gasanläggningar till havs. För att se till att de lämpliga alternativen utvecklas, testas och antas fullt ut rekommenderade SEAC längre övergångsperioder än de som kemikaliemyndigheten föreslagit för utsläppande på marknaden av handbrandsläckare med alkoholbeständigt skum, för användning inom den marina sektorn och för användning vid olje- och gasanläggningar till havs. När det gäller användningen av handbrandsläckare rekommenderade SEAC en övergångsperiod till och med den 31 december 2030 i stället för en övergångsperiod på 5 år enligt kemikaliemyndighetens förslag.

(20)

SEAC noterade det ytterligare villkor som rekommenderas av RAC och som kräver en lägsta förbränningstemperatur på 1 100 grader Celsius. SEAC kunde dock inte dra några slutsatser om kostnaderna i samband med denna rekommendation, vilket medförde ytterligare osäkerhet i bedömningen.

(21)

Kemikaliemyndighetens forum för informationsutbyte om verkställighet (forumet), som avses i artikel 76.1 f i förordning (EG) nr 1907/2006, rådfrågades under begränsningsförfarandet och dess yttrande har beaktats.

(22)

Den 31 augusti 2023 överlämnade kemikaliemyndigheten yttrandena från RAC och SEAC till kommissionen.

(23)

Med beaktande av dokumentationen och RAC:s och SEAC:s yttranden anser kommissionen att utsläppandet på marknaden och användningen av PFAS i brandsläckningsskum medför en oacceptabel risk för människors hälsa och miljön, som måste åtgärdas på unionsnivå.

(24)

Kommissionen anser därför att en begränsning av utsläppandet på marknaden och användningen av PFAS i brandsläckningsskum, enligt denna förordning, är den lämpligaste unionsövergripande åtgärden för att hantera den identifierade risken, med beaktande av de samhällsekonomiska effekterna och tillgången till alternativ.

(25)

Kommissionen anser att det är lämpligt att begränsningen har ett brett tillämpningsområde som omfattar alla PFAS enligt OECD:s definition, med tanke på de farhågor som anges i dokumentationen och som bekräftats av RAC och SEAC. Persistensen hos alla PFAS, inklusive deras nedbrytningsprodukter, är det centrala problemet som leder till ökade koncentrationer i miljön. Många PFAS är mycket rörliga i miljön och studier har fastställt en rad andra faror gällande PFAS, ofta beroende på ämnenas specifika struktur. Kommissionen noterar att man på grund av konfidentialitet från tillverkarnas sida inte vet exakt vilka PFAS som för närvarande används i brandsläckningsskum och att det behövs en bred begränsning för att undvika osund ersättning mellan olika enskilda PFAS, som alla uppfyller kriteriet ”mycket långlivat” i punkt 1.2.1 i bilaga XIII till förordning (EG) nr 1907/2006 och därför leder till förorening av grundvatten, ytvatten och biota.

(26)

Kommissionen anser att det är osäkert om vissa undergrupper av PFAS kan användas i brandsläckningsskum och därmed utgör en risk för människors hälsa och miljön. Med beaktande av unionens åtagande att fasa ut PFAS när så är möjligt, såsom nämns ovan, anser kommissionen dock att begränsningens breda kemiska tillämpningsområde är motiverat för att se till att de ämnen som omfattas av begränsningen identifieras, för att undvika oavsiktlig uteslutning av PFAS som kan visa sig vara lämpliga för användning i brandsläckningsskum i framtiden och säkerställa att begränsningen är praktiskt genomförbar.

(27)

Kommissionen instämmer med den koncentrationsgräns som föreslagits av RAC och SEAC, som är en koncentration på 1 mg/l för summan av alla PFAS. Av rättssäkerhetsskäl och för att underlätta efterlevnaden och tillsynen av denna begränsning anser kommissionen att brandsläckningsskum i denna förordning bör definieras som alla blandningar för brandsläckning med skum, samt olika typer av skumblandningar för brandsläckning i olika led i värdekedjan och användningen, inbegripet skumkoncentrat som kräver utspädning med vatten för att bilda en lösning, själva lösningen samt brandsläckningsskummet, som är lösningen blandad med luft under användning. Även om tillgången till analysmetoder för varje enskild PFAS är begränsad kan metoder för total mängd fluor användas för att visa att begränsningen efterlevs i enlighet med forumets råd. Kommissionen anser att begränsningen är möjlig att verkställa och att detta särskilt förstärks genom kombinationen av tillgången till metoder för total mängd fluor och märkningskravet.

(28)

Kommissionen noterar att genomförandet av begränsningen av vissa grupper av PFAS i brandsläckningsskum enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1021 (13) visade att även efter rengöring med bästa tillgängliga teknik kan PFAS-rester finnas kvar i utrustningen och förekomma i fluorfritt brandsläckningsskum som fyllts på i rengjord utrustning. Mot bakgrund av detta konstaterar kommissionen att en koncentrationsgräns för PFAS på 1 mg/l enligt kemikaliemyndighetens rekommendation kan leda till att man behöver byta ut sådan utrustning som tidigare innehållit brandsläckningsskum med PFAS. Kommissionen anser därför att det är lämpligt att fastställa ett gränsvärde på 50 mg/l för den totala mängden PFAS i brandsläckningsskum som härrör från sådan utrustning. Denna koncentrationsgräns bör endast gälla fluorfritt brandsläckningsskum som fyllts på i rengjord utrustning. Eftersom det sker en utveckling när det gäller mätningen av ”rebound”-effekten (återkontaminering) och rengöringsmetoder för utrustningen bör kommissionen se över detta undantag inom 5 år från denna förordnings ikraftträdande. Undantaget bör inte gälla handbrandsläckare eftersom de förväntas ersättas successivt i helhet. Om en brandsläckare återanvänds bör den allmänna koncentrationsgränsen på 1 mg/l gälla för allt brandsläckningsskum som lämnar brandsläckaren.

(29)

Vissa undergrupper av PFAS eller vissa av deras användningar bör undantas från förbudet mot utsläppande på marknaden och användning när det gäller denna begränsning eftersom de redan omfattas av begränsningar eller förbud i unionen. Perfluoroktansulfonsyra (PFOS), PFOS-salter och PFOS-besläktade föreningar, perfluoroktansyra (PFOA), PFOA-salter och PFOA-besläktade föreningar samt perfluorhexansulfonsyra (PFHxS), PFHxS-salter och PFHxS-besläktade föreningar som omfattas av förbuden i bilaga I till förordning (EU) 2019/1021 bör undantas från förbudet mot utsläppande på marknaden och användning. Perfluorkarboxylsyror med en kedjelängd på 9–14 kolatomer (C9-C14 PFCAs) omfattas av den befintliga begränsningen i post 68 i bilaga XVII till förordning (EG) nr 1907/2006 och bör undantas från begränsningen av utsläppande på marknaden och användning. De användningar av undekafluorhexansyra (PFHxA), PFHxA-salter och PFHxA-besläktade ämnen som omfattas av begränsningar enligt punkterna 4 och 5 i den befintliga begränsningen i post 79 i bilaga XVII till förordning (EG) nr 1907/2006 bör också undantas från begränsningen av utsläppande på marknaden och användning. Mängden PFAS från de undantagna PFAS-undergrupperna bör ingå i bestämningen av koncentrationen av summan av alla PFAS vid tillämpningen av denna begränsning. De riskhanteringsåtgärder som genom punkterna 7–10 införs som ett användningsvillkor för denna begränsning bör tillämpas på PFAS från de undergrupper vars användning i brandsläckningsskum fortfarande är tillåten.

(30)

Formulering, behandling och lagring av brandsläckningsskum med PFAS, inbegripet all sådan användning för tillverkning av brandsläckningsskum i unionen, oavsett skummets destination, oavsett om det gäller unionen eller tredjeländer, omfattas av definitionen av användning i artikel 3.24 i förordning (EG) nr 1907/2006. Kommissionen anser därför att det inte är nödvändigt att specificera en begränsning av formuleringen av brandsläckningsskum med PFAS utöver begränsningen av användning av PFAS i sådana brandsläckningsskum, vilket RAC och SEAC föreslog.

(31)

När det gäller både utsläppande på marknaden och användning av PFAS i brandsläckningsskum anser kommissionen att det är lämpligt med en allmän övergångsperiod på 5 år. Denna övergångsperiod stöds av RAC och SEAC för användning av PFAS i brandsläckningsskum i den allmänna gruppen av alla tillämpningar och sektorer som inte omfattas av ett mer specifikt tidsbegränsat undantag för ett antal olika typer av anläggningar och olika processer för ersättning. En sådan övergångsperiod stöds också av SEAC för användning av PFAS i brandsläckningsskum som används inom civil luftfart (inbegripet civila flygplatser), och rekommenderas även för fartyg, däribland tankfartyg, färjor, bogserbåtar och andra kommersiella fartyg, samt för det militära försvaret. Eftersom att man också behöver tillåta utsläppande på marknaden för att tillgodose dessa användningsområden är det därför lämpligt att tillämpa samma övergångsperiod för både utsläppande på marknaden och användning av PFAS i brandsläckningsskum.

(32)

När det gäller utsläppande på marknaden av alkoholbeständigt brandsläckningsskum med PFAS i handbrandsläckare instämmer kommissionen i den övergångsperiod på 18 månader som rekommenderas av SEAC. För utsläppande på marknaden av andra handbrandsläckare anser kommissionen att det är lämpligt med en övergångsperiod på 12 månader, i stället för 6 månader i enlighet med rekommendationerna från RAC och SEAC, för att säkerställa att berörda parter har tillräckligt med tid och kapacitet för att erhålla den certifiering som krävs i alla medlemsstater.

(33)

Dessutom anser kommissionen att det är lämpligt att tillåta utsläppande på marknaden av PFAS i brandsläckningsskum efter övergångsperioden på 5 år enbart i syfte att tillgodose de användningar som fortfarande omfattas av ett undantag när övergångsperioden har förflutit.

(34)

Kommissionen instämmer i övergångsperioden på 18 månader från ikraftträdandet för användning av PFAS i brandsläckningsskum för utbildning, övning, provning och för användning av kommunal räddningstjänst eller privat räddningstjänst som agerar som kommunal räddningstjänst. Kommissionen håller också med om att det allmänna brandförsvaret fortfarande bör tillåtas att använda brandsläckningsskum med PFAS under en period på 10 år om de behöver rycka ut och släcka bränder på industrianläggningar som omfattas av direktiv 2012/18/EU. Sådant skum och sådan utrustning bör dock endast användas för det ändamålet.

(35)

Dessutom instämmer kommissionen i övergångsperioden till och med den 31 december 2030 för användning av PFAS i brandsläckningsskum för handbrandsläckare, i enlighet med SEAC:s förslag, eftersom detta skulle ge tillräckligt med tid för att säkerställa att tillverkningskapaciteten för PFAS-fria handbrandsläckare kan tillgodose den ökande efterfrågan på att ersätta befintliga brandsläckare som innehåller PFAS.

(36)

Kommissionen ställer sig bakom övergångsperioden på 10 år för användning av PFAS i brandsläckningsskum, i enlighet med SEAC:s förslag, för anläggningar som omfattas av direktiv 2012/18/EU och för anläggningar som tillhör olje- och gasindustrin till havs, vilket ger tillräckligt med tid för ett framgångsrikt genomförande av alternativ som uppfyller de normer som krävs för att säkerställa brandsäkerheten på dessa anläggningar. Uppskjutningsanläggningar inom rymdindustrin som omfattas av direktiv 2012/18/EU kommer följaktligen att ha en övergångsperiod på 10 år.

(37)

När det gäller användningen av PFAS i brandsläckningsskum stödde SEAC dessutom en övergångsperiod på 5 år för fartyg, inbegripet militära fartyg. Kommissionen anser dock att man behöver ta hänsyn till de särskilda försvarskraven för alla militära fartyg ovanpå och under vattenytan, oavsett längd och bruttodräktighet, jämfört med civila fartyg, vilket påverkar den tekniska genomförbarheten av att införa alternativ, och särdragen i doktrin för brandbekämpning till havs, och att säkerställa interoperabilitet med tredjeländer vid gemensamma militära övningar, och därför krävs det mer tid. Dessutom anser kommissionen att för civila fartyg med brandsläckningsskum med PFAS som redan placerats ombord är en övergångsperiod på 5 år för kort med tanke på de nödvändiga ändringarna av släcksystemet som endast kan utföras i torrdocka. Kommissionen anser därför att det är lämpligt att fastställa en övergångsperiod på 10 år från och med denna förordnings ikraftträdande för användning av PFAS i brandsläckningsskum för militära fartyg och för civila fartyg där brandsläckningsskum med PFAS redan har placerats ombord.

(38)

Kommissionen bör se över undantaget för användning av PFAS i brandsläckningsskum för anläggningar som omfattas av direktiv 2012/18/EU, anläggningar som tillhör olje- och gasindustrin till havs, militärfartyg och civila fartyg med brandsläckningsskum med PFAS redan ombord, före utgången av den 10-åriga övergångsperioden för dessa användningar, för att följa upp hur det går med ersättningen av dessa användningar.

(39)

För att minimera effekterna av utsläpp i miljön från den användning av PFAS som är tillåten enligt begränsningen anser kommissionen att det är lämpligt att se till att användningen av PFAS i brandsläckningsskum under övergångsperioderna på 5 år och 10 år omfattas av lämpliga åtgärder för att minska alla utsläpp av PFAS i miljön till en så låg nivå som är tekniskt och praktiskt möjlig. Kommissionen anser att 12 månader är en lämplig period för att användarna ska kunna genomföra sådana åtgärder. Kommissionen håller med om att dessa åtgärder också bör omfatta insamling för lämplig behandling av oanvänt brandsläckningsskum och avfall som innehåller PFAS, inbegripet avloppsvatten, som härrör från användning av brandsläckningsskum och från rengöring av utrustningen, om det är tekniskt och praktiskt möjligt. Enligt RAC är det lämpligt att utesluta biologisk vattenrening, och vid förbränning bör avfall som innehåller PFAS förbrännas vid en temperatur på minst 1 100 °C. Kommissionen anser att det med lämplig behandling säkerställs att PFAS-innehållet destrueras eller omvandlas på ett irreversibelt sätt. Kommissionen håller med RAC om att man bör utesluta alla former av otillräcklig behandling, såsom biologisk vattenrening eller förbränning av avfall som innehåller PFAS vid en temperatur på under 1 100 °C. Dessutom instämmer kommissionen i RAC:s rekommendation att brandsläckningsskum med PFAS endast bör användas mot bränder som inbegriper brandfarliga vätskor (bränder av klass B).

(40)

För att säkerställa att lämpliga åtgärder antas och dokumenteras, samt för att underlätta kontrollen av efterlevnaden, anser kommissionen dessutom att det är lämpligt att användare av brandsläckningsskum med PFAS som ett villkor för användning enligt denna begränsning tar fram en hanteringsplan som är specifik för den plats där skummet används. Hanteringsplanen bör innehålla information om bland annat användningsförhållanden och volymer, insamling och lämplig behandling, rengöring, planer i händelse av oavsiktligt läckage/spill och en strategi för att ersätta brandsläckningsskum med PFAS med fluorfritt brandsläckningsskum. En sådan hanteringsplan bör hållas tillgänglig för inspektion av behöriga myndigheter i minst 15 år.

(41)

I syfte att säkerställa att brandsläckningsskum med PFAS hanteras på ett lämpligt sätt och för att underlätta kontrollen av efterlevnaden instämmer kommissionen i kemikaliemyndighetens, RAC:s och SEAC:s rekommendation att de brandsläckningsskum som släpps ut på marknaden och som innehåller PFAS i en koncentration på 1 mg/l eller högre förses med särskild märkning. Ett sådant märkningskrav bör också gälla för oanvänt brandsläckningsskum och avfall som innehåller PFAS, inbegripet avloppsvatten, som härrör från användning av brandsläckningsskum. Kommissionen anser att en tidsfrist på 12 månader är lämplig för att ge användarna tillräckligt med tid för att uppfylla detta märkningskrav.

(42)

Förordning (EG) nr 1907/2006 bör därför ändras i enlighet med detta.

(43)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats genom artikel 133 i förordning (EG) nr 1907/2006.