Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/1294 av den 15 september 2020 om unionens finansieringsmekanism för förnybar energi (Text av betydelse för EES)

(1)

Förordning (EU) 2018/1999 om styrningen av energiunionen och av klimatåtgärder omfattar den nödvändiga lagstiftningsmässiga grunden för en kostnadseffektiv, transparent och förutsebar styrning av energiunionen och av klimatåtgärder. Syftet är att säkerställa uppnåendet av energiunionens mål och unionens långsiktiga åtagande om minskning av växthusgasutsläppen i enlighet i med Parisavtalet, i synnerhet de mål och målsättningar som rör minskade utsläpp av växthusgaser, energi från förnybara källor och energieffektivitet.

(2)

Genom Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001 (2), infördes det nya bindande unionsmålet för förnybar energi, som innebär att minst 32 % av den slutliga energiförbrukningen (brutto) ska utgöras av förnybar energi 2030.

(3)

För att unionens bindande energimål på minst 32 % förnybar energi 2030 ska uppnås måste medlemsstaterna bidra med en andel energi från förnybara källor i den slutliga bruttoenergiförbrukningen. Det övergripande bindande unionsmålet understöds av medlemsstaternas skyldighet att använda förnybar energi också inom uppvärmning och nedkylning och transportsektorn i enlighet med artiklarna 23 och 25 i direktiv (EU) 2018/2001. I förordning (EU) 2018/1999 fastställs också en vägledande utvecklingsbana från 2021 till 2030 för varje medlemsstats bidrag av förnybara energikällor och för unionens mål, med tre referenspunkter som ska nås 2022, 2025 och 2027.

(4)

För att möjliggöra en ändamålsenlig övervakning och tidiga korrigerande åtgärder av medlemsstaterna och kommissionen bör kommissionen bedöma om referenspunkterna nås 2022, 2025 och 2027 baserat bland annat på medlemsstaternas integrerade nationella energi- och klimatlägesrapporter.

(5)

Om kommissionen i det sammanhanget kommer fram till att en eller flera av unionsreferenspunkterna inte nåtts bör de medlemsstater som hamnat under sin nationella referenspunkt säkerställa att kompletterande åtgärder genomförs för att täcka skillnader i förhållande till EU:s 2030-mål för förnybar energi. En sådan åtgärd kan vara en frivillig finansiell betalning till unionens finansieringsmekanism för förnybar energi för att helt eller delvis täcka skillnader i förhållande till de nationella referenspunkterna, i och med att förnybar energi som produceras av anläggningar som finansieras genom finansieringsmekanismen statistiskt hänförs till de deltagande medlemsstaterna, baserat på deras relativa betalningar. Mekanismen bör hjälpa medlemsstaterna med möjligheten att öka sektorsandelen förnybar energi inom el, uppvärmning, nedkylning och transportsektorn.

(6)

Enligt direktiv (EU) 2018/2001 ska kommissionen stödja medlemsstaternas ambitioner på området förnybar energi genom ett möjliggörande ramverk, bland annat genom bättre användning av unionsmedel. Stödet bör framför allt syfta till att minska kapitalkostnaderna för projekt för förnybar energi och förbättra det regionala samarbetet mellan medlemsstater och mellan medlemsstater och tredjeländer, genom gemensamma projekt och gemensamma stödsystem samt genom att stödsystem för förnybar el öppnas för producenter belägna i andra medlemsstater. I detta hänseende, och med förbehåll för kraven i artikel 5 i direktiv (EU) 2018/2001, kan en medlemsstats deltagande i mekanismen betraktas som ett öppnande av stödsystem för el från förnybara källor.

(7)

För att stödja användningen av förnybar energi i hela unionen bör mekanismen bidra till ett möjliggörande ramverk, i synnerhet genom att tillhandahålla stöd i form av lån och bidrag.

(8)

För att stödja detta dubbla mål, alltså funktionen att täcka skillnader som fastställs i förordning (EU) 2018/1999 och det möjliggörande ramverk som föreskrivs i direktiv (EU) 2018/2001, ger förordning (EU) 2018/1999 kommissionen befogenhet att anta genomförandeakter för att fastställa de bestämmelser som är nödvändiga för inrättandet och driften av en unionsmekanism för finansiering av förnybar energi.

(9)

Enligt förordning (EU) 2018/1999 ska mekanismen få resurser genom betalningar från medlemsstaterna, unionsmedel eller bidrag från den privata sektorn. Sådana resurser bör redovisas separat och under specifika finansieringskällor inom mekanismens budgetpost.

(10)

Såsom anges i artikel 33 i förordning 2018/1999 bör de kompletterande betalningarna från medlemsstaterna, som finansierar specifika budgetposter, såsom stöd till nya projekt för förnybar energi i unionen, behandlas som externa inkomster avsatta för särskilda ändamål i enlighet med artikel 21.5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (3) om finansiella regler för unionens allmänna budget. Kommissionen bör genom regelbunden rapportering till medlemsstaterna vara transparent om genomförandet av externa inkomster för särskilda ändamål.

(11)

Unionsmedel inom ramen för mekanismen kan kombineras med finansiering från andra unionsprogram där detta föreskrivs i den berörda grundläggande akten och enligt de villkor som där anges.

(12)

Samordningen med unionens investeringsstödinstrument och unionens fonder eller program, liksom med blandfinansieringsinsatser inom ramen för unionens investeringsstödinstrument, kan användas för att främja uppnåendet av mekanismens mål, i synnerhet genom att möjliggöra en sänkning av kapitalkostnaderna i värdmedlemsstater och därigenom skapa incitament för investeringar i projekt för förnybar energi.

(13)

Samordningen av unionsstöd och nationellt stöd till projekt för förnybar energi kan förlita sig på den långsiktiga tidsplan som offentliggjorts i enlighet med artikel 6.3 i direktiv (EU) 2018/2001.

(14)

Bidrag från den privata sektorn kan ha en viktig roll i finansieringen av mekanismen och främja utrullningen av projekt avseende förnybar energi inom ramen för mekanismen. Dessa bidrag bör räknas som ett tillägg till unionens bindande mål på minst 32 %. Den privata sektorns bidrag kan alltså ge mervärde och säkra projektens additionalitet. För att göra denna additionalitet mer transparent får den förnybara energi som produceras i projekt som får stöd genom bidrag från den privata sektorn kopplas till den unionsomfattande miljömärkning som avses i artikel 19.13 i direktiv (EU) 2018/2001, i enlighet med taxonomin för hållbara finanser. För att skapa incitament för bidrag från den privata sektorn får den privata enhet som bidrar till mekanismen begära att få ursprungsgarantier för energiproduktionen som motsvarar enhetens bidrag och som kan utfärdas för produktion av förnybar energi i enlighet med artikel 19 i direktiv (EU) 2018/2001 och i enlighet med den nationella lagstiftningen.

(15)

Förordning (EU) 2018/1999 omfattar stöd från mekanismen i form av bland annat premier utöver marknadspriset. Upphandling och anbud enligt artikel 33 i den förordningen kommer att genomföras genom ett finansiellt stöd från mekanismen i form av bidrag.

(16)

Mekanismen bör i rätt tid tillhandahålla tillräckliga finansiella resurser åt de utvalda projekten, vilket kan innefatta utbetalning av investeringsstöd direkt eller baserat på milstolpar som nås.

(17)

I enlighet med förordning (EU) 2018/1999 får mekanismen dessutom tillhandahålla stöd i form av finansieringsinstrument, såsom lån med låg ränta. För att genomföra dessa finansieringsinstrument och samtidigt säkerställa överensstämmelse med insatserna för att förenkla unionens finansieringsinstrument inom den fleråriga budgetramen för perioden 2021–2027 är det lämpligt att tillhandahålla sådant stöd genom andra unionsinstrument eller unionsprogram. Stödet kan göras mer kostnadseffektivt genom en kombination av återbetalningspliktiga och icke-återbetalningspliktiga former av stöd, t.ex. genom bidrag till blandfinansieringsinsatser inom ramen för unionens instrument för investeringsstöd.

(18)

Mekanismen bör dela ut stöd genom konkurrensbaserade ansökningsomgångar för nya projekt för förnybar energi, där all teknik som definieras som teknik för energi från förnybara energikällor enligt direktiv (EU) 2018/2001 bör kunna bli föremål för stöd inom finansieringsmekanismen. Energilagring kan endast komma i fråga för stöd från mekanismen om den används i kombination med ny kapacitet för energi från förnybara energikällor. De projekt för förnybar energi som stöds genom mekanismen bör uppfylla relevant miljölagstiftning på unionsnivå och nationell nivå och vara helt förenliga med internationell rätt.

(19)

På grundval av de önskemål som uttrycks av värdmedlemsstaten och bidragande medlemsstater bör kommissionen, i linje med kriterierna i artikel 4.5 i direktiv (EU) 2018/2001, kunna begränsa förfarandena för beviljande av bidrag till särskild teknik om öppning av stödsystem till alla producenter av energi från förnybara källor skulle leda till otillfredsställande resultat, i synnerhet när det gäller el.

(20)

Kommissionen kan i enlighet med artikel 3.5 i direktiv (EU) 2018/2001, och på grundval av de önskemål som uttryckts av värdmedlemsstater och deltagande medlemsstater, anordna särskilda tilldelningsförfaranden som syftar till att stödja småskaliga projekt eller innovativa projekt, inklusive projekt i de yttersta randområdena och på isolerade eller små öar, som ett led i mekanismens bidrag till det möjliggörande ramverket.

(21)

Mekanismens tilldelningsförfarande bör säkerställa tillräcklig konkurrens för att de sökande ska kunna avslöja sina verkliga kostnader och för att motverka hemlig samverkan. Detta ska minimera transaktionskostnaderna för kommissionen och för de sökande och öka sannolikheten för att sökande som beviljas bidrag också kommer att inrätta nya projekt för förnybar energi.

(22)

I linje med förordning (EU) 2018/1999 bör stöd till projekt som finansieras genom medlemsstaternas frivilliga betalningar, som medlemsstaten gör för att täcka en skillnad i sin nationella vägledande utvecklingsbana, tilldelas de projekt vars anbud ger lägst kostnad eller premium. Andra tilldelningskriterier, samt behörighets- eller urvalskriterier, får fastställas för projekt inom ramen för mekanismens möjliggörande funktion, även kriterier som gäller projektets inverkan på miljön.

(23)

Utbetalningen av mekanismens stöd bör också kopplas till verifierade ökningar av kapaciteten för förnybar energi eller produktionen av förnybar energi inom el, uppvärmning och nedkylning, eller inom transportsektorn, som uppnås genom de projekt som tilldelas bidrag genom mekanismen. Sådan output bör specificeras i bidragsavtalet, och om projekten ger väsentligt sämre resultat än planerat vad gäller ökad kapacitet (kW) eller energileverans, enligt bidragsavtalet, kan det leda till att den beviljande myndigheten använder de relevanta bestämmelserna om avbrytande, hävande och minskning i förordning (EU, Euratom) 2018/1046.

(24)

Mekanismen bör genomföras i enlighet med principerna om sund ekonomisk förvaltning och prestation i förordning (EU, Euratom) 2018/1046. Kommissionen bör i synnerhet vidta ändamålsenliga åtgärder för att säkerställa att unionens finansiella intressen skyddas vid genomförandet av verksamhet som finansieras enligt denna förordning, exempelvis genom åtgärder för att förebygga bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet, genom effektiva kontroller och, om oriktigheter, bedrägerier eller åsidosättanden av skyldigheter upptäcks, genom återkrav av felaktigt utbetalda belopp.

(25)

När ett tilldelningsförfarande misslyckas är det lämpligt att kommissionen erbjuder den bidragande medlemsstaten möjligheten att antingen återfå det belopp den bidragit med eller att vänta tills kommissionen anordnar en ny ansökningsomgång, eftersom mekanismens medel som räknas som externa inkomster för särskilda ändamål kan överföras automatiskt. Därför bör ett korrekt redovisningssystem införas. Om medlemsstaten väntar tills kommissionen anordnar en ny ansökningsomgång bör den anses ha vidtagit kompletterande åtgärder i enlighet med artikel 32.3 i förordning (EU) 2018/1999 till dess att den nya ansökningsomgången anordnas.

(26)

Om den sökande underlåter att genomföra projektet, och för att värna medlemsstaternas legitima förväntningar, bör de medlemsstater som deltar i ett projekt som inte genomförts av den sökande anses ha vidtagit kompletterande åtgärder i enlighet med artikel 32.3 i förordning (EU) 2018/1999 för en energimängd som beräknas och redovisas separat av kommissionen på grundval av den förväntade produktionskapaciteten, det finansiella bidrag som betalats av den medlemsstaten och det pristak som gäller för den ansökningsomgång där medlemsstaten åtog sig att delta, under den period som projektet skulle ha gett upphov till statistiska förmåner enligt artikel 27.2. Detta bör inte påverka tillämpningen av unionens 2030-mål för förnybar energi, som uppgår till minst 32 % i enlighet med direktiv (EU) 2018/2001.

(27)

När det gäller tilldelningsförfarandena bör kommissionen genomföra finansieringsmekanismen direkt eller via ett genomförandeorgan. I enlighet med artikel 69 i förordning (EU, Euratom) 2018/1046 bör kommissionen, såsom lämpligt, kunna delegera särskilda genomförandeuppgifter till ett genomförandeorgan, exempelvis förberedelserna av ansökningsomgångar, utvärderingsförfarandet, förvaltningen av bidragsavtal och övervakningen av projektgenomförandet. När det gäller alla andra former av stöd enligt förordning (EU, Euratom) 2018/1046 än bidrag kommer de att genomföras genom andra unionsinstrument eller unionsprogram genom anförtroende av uppgifter som ingår i budgetgenomförandet.

(28)

I enlighet med artikel 33.3 i förordning (EU) 2018/1999 behåller värdmedlemsstaterna rätten att besluta huruvida, och i så fall på vilka villkor, de tillåter att anläggningar som är belägna på deras territorium får stöd från mekanismen. I enlighet med den bestämmelsen bör värdmedlemsstaterna tillåtas att uttrycka sina önskemål i fråga om ansökningsomgångar som ska genomföras av mekanismen, i den mån som de rör genomförandet av ett projekt på deras territorium, även när det gäller projektets inverkan på miljön.

(29)

Med tanke på mekanismens dubbla mål att å ena sidan täcka skillnader inom ramen för artikel 33.1 i förordning (EU) 2018/1999 och å andra sidan stödja det möjliggörande ramverket enligt artikel 33.2 i förordning (EU) 2018/1999, bör medlemsstaterna ha en viktig roll i genomförandet av mekanismen.

(30)

Den förnybara energi som varje år produceras av anläggningar som erhållit icke-återbetalningspliktigt stöd genom finansieringsmekanismen bör statistiskt tillräknas de deltagande medlemsstaterna på ett sätt som speglar deras relativa finansiella bidrag samt den fördelning av statistiska förmåner mellan bidragande medlemsstater och värdmedlemsstater som fastställts för den berörda ansökningsomgången. Den förnybara energi som tillräknas statistiskt bör inkluderas i beräkningen av andelen energi från förnybara källor för de deltagande medlemsstaterna i enlighet med artikel 7 i direktiv (EU) 2018/2001. Under perioden mellan undertecknandet av bidragsavtalet för ett projekt och den tidpunkt då produktionen av förnybar energi inleds bör de deltagande medlemsstaterna anses ha vidtagit kompletterande åtgärder i enlighet med artikel 32.3 i förordning (EU) 2018/1999 för en energimängd som beräknas på grundval av projektets förväntade produktionskapacitet, de enskilda medlemsstaternas finansiella bidrag och det pristak som gäller för ansökningsomgången. Efter den perioden bör medlemsstaterna anses ha vidtagit kompletterande åtgärder i enlighet med artikel 32.3 i förordning (EU) 2018/1999 för den energi som faktiskt produceras. Förnybar energi som produceras av anläggningar som uteslutande finansierats via andra källor än medlemsstaternas betalningar bör inte statistiskt räknas med i medlemsstaternas nationella bidrag utan mot unionsmålet att minst 32 % av den slutliga energiförbrukningen 2030 ska utgöras av förnybar energi.

(31)

Både bidragande medlemsstater och värdmedlemsstater har därmed omfattande incitament för att delta i mekanismen och bör omfattas av tilldelningen av statistiska förmåner. När det gäller de bidragande medlemsstaterna bör mekanismen erbjuda dem möjligheten att tillräknas förnybar energi för varje betalad euro och att dra nytta av kostnadsbesparingar och billig förnybar energipotential i olika sektorer jämfört med en rent nationell utrullning av förnybara energikällor och nytta av låga transaktionskostnader. Mekanismen bör också främja uppnåendet av 2020-baslinjemålet för förnybara energikällor.

(32)

Mekanismen bör göra det möjligt för värdmedlemsstater att få ett antal fördelar som potentiellt är kostnadsfria, gagnas av lokala investeringar och arbetstillfällen, dra nytta av minskade utsläpp av växthusgaser och förbättrad luftkvalitet, modernisera sina nationella energisystem och minska sitt importberoende. Värdmedlemsstaterna bör också erhålla statistiska förmåner när det gäller de kostnader som det faktiska projektet genererar, t.ex. nätkostnader. För att täcka dessa kostnader är det motiverat att de statistiska förmånerna erhålls av värdmedlemsstaten också i de fall då anläggningen finansierades genom andra källor än medlemsstatens betalningar.

(33)

De åtgärder som fastställs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den energiunionskommitté som inrättats enligt artikel 44 i förordning (EU) 2018/1999.