Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/1524 av den 19 oktober 2020 om införande av en slutgiltig antidumpningstull och om slutgiltigt uttag av den provisoriska tull som införts på import av visst tungt termopapper med ursprung i Republiken Korea

(1)

Den 10 oktober 2019 inledde Europeiska kommissionen en antidumpningsundersökning beträffande import till unionen av visst tungt termopapper (nedan kallat tungt termopapper eller den berörda produkten) med ursprung i Republiken Korea (nedan kallad Sydkorea eller det berörda landet) på grundval av artikel 5 i grundförordningen. Tillkännagivandet om inledande offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning (2).

(2)

Kommissionen inledde undersökningen till följd av ett klagomål som ingavs den 26 augusti 2019 av European Thermal Paper Association (nedan kallad klaganden) såsom företrädare för tillverkare som svarar för mer än 25 % av unionens sammanlagda tillverkning av tungt termopapper. Klagomålet innehöll bevisning för dumpning och därav följande väsentlig skada som var tillräcklig för att motivera inledandet av undersökningen.

(3)

Eftersom villkoren i artikel 14.5a i grundförordningen inte var uppfyllda gjordes importen av den berörda produkten inte till föremål för registrering. Inga parter har inkommit med några synpunkter på detta.

(4)

I enlighet med artikel 19a i grundförordningen tillhandahöll kommissionen den 6 maj 2020 parterna en sammanfattning av de föreslagna tullarna och närmare uppgifter om beräkningen av dumpningsmarginalen och den marginal som är tillräcklig för att undanröja skadan för unionsindustrin. Berörda parter uppmanades att inom tre arbetsdagar lämna synpunkter på beräkningarnas riktighet. Synpunkter inkom från klaganden och den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren.

(5)

Den 27 maj 2020 införde kommissionen en provisorisk antidumpningstull på import till unionen av tungt termopapper med ursprung i Sydkorea genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/705 (3) (nedan kallad förordningen om provisorisk tull).

(6)

Efter det att de viktigaste omständigheterna och övervägandena som låg till grund för införandet av en provisorisk antidumpningstull hade meddelats (nedan kallat preliminärt utlämnande av uppgifter), inkom klaganden och den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren med skriftliga synpunkter på de provisoriska undersökningsresultaten.

(7)

Parter som så begärde gavs tillfälle att bli hörda. Höranden hölls med klaganden och den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren. Dessutom hölls ett hörande med förhörsombudet i handelsförfaranden på begäran av den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren. Förhörsombudets rekommendationer som yttrades under hörandet återspeglas i denna förordning. Under juni 2020 utlämnade kommissionen vid ytterligare tre tillfällen uppgifter till den exporterande tillverkaren med närmare uppgifter om beräkningen av prisunderskridande och målprisunderskridande.

(8)

För att komma fram till sina slutgiltiga undersökningsresultat beaktade kommissionen de berörda parternas synpunkter och ändrade sina provisoriska slutsatser när så var lämpligt.

(9)

Kommissionen fortsatte att inhämta och kontrollera alla uppgifter som den ansåg nödvändiga för de slutgiltiga undersökningsresultaten. Kommissionen dubbelkontrollerade svaret på frågeformuläret från den enda samarbetsvilliga icke-närstående importören, Ritrama SpA, i ett telefonsamtal med företaget.

(10)

Kommissionen underrättade alla berörda parter om de viktigaste omständigheterna och övervägandena på grundval av vilka den avsåg att införa en slutgiltig antidumpningstull på import till unionen av visst tungt termopapper (nedan kallat slutligt utlämnande av uppgifter). Alla parter beviljades en tidsfrist inom vilken de kunde lämna synpunkter på det slutliga utlämnandet av uppgifter. Synpunkter mottogs från den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren och klaganden.

(11)

Till följd av den exporterande tillverkarens synpunkter lämnade kommissionen ut ytterligare uppgifter till Hansol om beräkningen av kostnaderna efter import och importökningen under perioden för utlämnande av uppgifter på förhand. Hansol inkom med synpunkter på uppgifterna.

(12)

Den exporterande tillverkaren hördes av kommissionen.

(13)

De synpunkter som lämnats av de berörda parterna övervägdes och togs i beaktande i denna förordning där så var lämpligt.

(14)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande stickprovsförfarandet bekräftades skälen 7–13 i förordningen om provisorisk tull.

(15)

I enlighet med skäl 19 i förordningen om provisorisk tull omfattade undersökningen av dumpning och skada perioden från och med den 1 juli 2018 till och med den 30 juni 2019 (nedan kallad undersökningsperioden eller UP), och undersökningen av de utvecklingstendenser som är relevanta för bedömningen av skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2016 till och med slutet av undersökningsperioden (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(16)

Den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren hävdade att kommissionen hade avvikit från sin etablerade praxis och att undersökningsperioden borde sluta den 30 september 2019, dvs. ett datum som ligger närmare dagen för inledandet. Enligt den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren tog kommissionen vid valet av undersökningsperiod inte hänsyn till den senaste utvecklingen, såsom sammanslagningen av två unionstillverkare som ingick i urvalet i mars 2019, den påstådda minskningen av råvarukostnaderna sedan mitten av 2019 och det faktum att unionsindustrin hade övergått till bisfenol A-fritt tungt termopapper först i mitten av 2019. Detta påstående avvisades. Kommissionen har ett utrymme för skönsmässig bedömning vid detta val, förutsatt att det är i överensstämmelse med artikel 6 i grundförordningen som fastställer att en undersökningsperiod normalt ska omfatta en period om minst sex månader omedelbart innan förfarandet inleds, vilket är fallet i denna undersökning. Dessutom har Hansol inte lämnat några belägg för att denna utveckling skulle ha påverkat analysen av skada eller orsakssamband, och under alla omständigheter beaktades både råvarukostnaden och frågan om bisfenol A-fria produkter i förordningen om provisorisk tull i skälen 103–110 respektive 111–115.

(17)

Eftersom inga andra synpunkter inkommit beträffande undersökningsperioden och skadeundersökningsperioden bekräftades skäl 19 i förordningen om provisorisk tull.

(18)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande den berörda produkten bekräftade kommissionen slutsatserna i skälen 20–22 i förordningen om provisorisk tull.

(19)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande den likadana produkten bekräftade kommissionen slutsatserna i skälen 23 och 24 i förordningen om provisorisk tull.

(20)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande normalvärdet bekräftades skälen 25–35 i förordningen om provisorisk tull.

(21)

Närmare uppgifter om beräkningen av exportpriset anges i skälen 36–39 i förordningen om provisorisk tull.

(22)

Kommissionen mottog inga synpunkter på beräkningen av exportpriset vad gäller Hansols direktförsäljning till oberoende kunder. Följaktligen bekräftas exportpriset för denna försäljning, som fastställts i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen.

(23)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter ifrågasatte Hansol två faktorer vid beräkningen av exportpriset för Hansols försäljning av den berörda produkten till unionen genom Hansol Europe B.V. i egenskap av importör. I enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen fastställdes dessa priser på grundval av det pris till vilket den importerade produkten första gången såldes vidare till oberoende kunder, justerat tillbaka till ett pris fritt fabrik genom att bland annat dra av de relevanta försäljnings- och administrationskostnaderna och andra allmänna kostnader för den närstående parten samt en skälig vinstmarginal.

(24)

För det första hävdade Hansol att kommissionen borde ha fördelat vissa försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader för Hansol Europe BV på ett annat sätt för den berörda produkten. Efter påståendet granskade kommissionen återigen de kontrollerade uppgifterna i detta avseende. Kommissionen godtog påståendet och ändrade fördelningsnyckeln.

(25)

För det andra hävdade Hansol att den vinstmarginal som kommissionen använde inte var den för importörer av den berörda produkten, utan den för användare, och att det därför inte var lämpligt att använda denna vinstmarginal för detta ändamål. Hansol hävdade att kommissionen i stället borde använda den vinstmarginal för icke-närstående importörer som använts i antidumpningsundersökningen avseende import av visst lätt termopapper från Sydkorea (4). Kommissionen kontaktade det berörda företaget för att analysera Hansols påstående. Det berörda företaget, som var den enda part som hade besvarat frågeformuläret för importörer i denna undersökning, bekräftade att det faktiskt snarare var en användare som omvandlade tungt termopapper till en produkt i ett senare led, och inte en importör av den berörda produkten. Hansols påstående godtogs därför. I avsaknad av alternativa uppgifter i ärendeakten ersatte kommissionen därför den vinstmarginal som preliminärt användes med den vinstmarginal som användes i det ovannämnda ärendet avseende lätt termopapper.

(26)

Eftersom inga synpunkter inkommit bekräftades skälen 40 och 41 i förordningen om provisorisk tull.

(27)

Enligt vad som anges i skälen 22–24 reviderades, efter påståenden som godtogs av kommissionen, vissa delar av exportpriset.

(28)

De slutgiltiga dumpningsmarginalerna har, uttryckta i procent av priset cif vid unionens gräns, före tull, fastställts till följande:

(29)

Eftersom inga synpunkter inkommit avseende detta avsnitt bekräftade kommissionen slutsatserna i skälen 47–48 i förordningen om provisorisk tull.

(30)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande förbrukningen i unionen bekräftade kommissionen slutsatserna i skälen 49–51 i förordningen om provisorisk tull.

(31)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter lämnade den exporterande tillverkaren ett antal synpunkter på kommissionens preliminära undersökningsresultat rörande analysen av importpriserna, och mer specifikt om prisjämförelsen mellan priserna i EU och de dumpade priserna.

(32)

För det första ifrågasatte Hansol den metod som använts av kommissionen för att säkerställa en rättvis jämförelse mellan de produkttyper som exporterades till unionen och de produkttyper som såldes av unionsindustrin. Kommissionen hade i detta syfte identifierat olika grundläggande egenskaper som meddelades berörda parter i de frågeformulär som publicerades på GD Handels webbplats på dagen för inledandet av förfarandet. Bland annat identifierade kommissionen produktens så kallade ytvikt, uttryckt i (hela) gram per kvadratmeter (gramvikt) som en av dessa grundläggande egenskaper.

(33)

För att säkerställa en rättvis jämförelse tilldelades därefter varje produkttyp ett produktkontrollnummer beroende på dess specifika grundläggande egenskaper. För att säkerställa en representativ matchningsgrad mellan exporterat tungt termopapper och tungt termopapper som sålts av unionsindustrin justerade kommissionen den ursprungliga strukturen för produktkontrollnumren genom att gruppera gramvikten i olika intervall. Intervallen kunde till exempel sträcka sig från 66 till 68 gram, eller från 73 till 76 gram.

(34)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter motsatte sig den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren detta tillvägagångssätt av tre orsaker:

(35)

Dessa påståenden avvisades. I det aktuella fallet beräknades enhetspriserna per vikt (ton) och därför har effekten av gramvikten på priser och kostnader redan beaktats genom den beräkningsmetod som kommissionen valt.

(36)

Dessutom kräver både artikel 2 (och särskilt artikel 2.6) i WTO:s antidumpningsavtal och artikel 1.4 i grundförordningen att man jämför det som är jämförbart, men i dessa fastställs inte någon särskild metod för detta. Det är etablerad praxis att kommissionen vid undersökningar av handelspolitiska skyddsåtgärder använder produktkontrollnummer för att identifiera olika grundläggande egenskaper i början av en undersökning, men kommissionen är inte bunden av dem och kan besluta att ändra produktkontrollnumrens struktur under undersökningens gång i den mån det säkerställer en rättvis jämförelse. I detta specifika fall ansåg kommissionen att det var nödvändigt att gruppera produktkontrollnumren för att få en representativ matchningsgrad mellan exporterat tungt termopapper och tungt termopapper som sålts av unionsindustrin och därmed säkerställa en rättvis jämförelse, och att grupperingen är lämplig eftersom industrin själv – både i unionen och i Sydkorea – använder sig av vissa toleranser, dvs. en avvikelse från standardgramvikten med 5–10 gram. Mot denna bakgrund byggde de grupperingar som kommissionen tillämpade på ett konservativt tillvägagånssätt, såsom förklaras i skäl 31.

(37)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter begärde Hansol ett klargörande om huruvida den försäljning som användes för att fastställa marginalerna för prisunderskridande och målprisunderskridande omfattade den ytterskiktsbelagda produkten från en av de unionstillverkare som ingick i urvalet.

(38)

För beräkningen av marginalerna för prisunderskridande och målprisunderskridande jämförde kommissionen den exporterande tillverkarens försäljning till unionen av den likadana produkt som sålts av de unionstillverkare som ingick i urvalet, vilket ingick i de uppgifter som lämnats ut till Hansol och klaganden. I denna beräkning gjorde kommissionen ingen åtskillnad mellan de tre unionstillverkare som ingick i urvalet. Eftersom den produktmix som såldes av dessa tre urvalda unionstillverkare skiljer sig åt, kunde vissa produkttyper som såldes av Hansol inte jämföras med samtliga tre företag som ingick i urvalet. Av sekretesskäl kan kommissionen inte närmare ange vilka av de urvalda unionstillverkarna som sålt vilka produkttyper. Under alla omständigheter bekräftade kommissionen att den matchade Hansols export av ytterskiktsbelagda produkttyper med ytskiktsbelagda produkttyper som sålts av unionsindustrin.

(39)

För det andra ifrågasatte den exporterande tillverkaren kommissionens beräkning av kostnader efter import. I sina beräkningar justerade kommissionen när så var lämpligt värdena för Hansols exporttransaktioner för kostnaderna efter import och tullar. 1 % av cif-värdet ansågs rimligt för att täcka kostnader efter import, dvs. kostnader för hantering, hamnavgifter och tullklareringsavgifter. Hansol invände mot detta och hävdade att kommissionen inte beräknade kostnaderna efter import som 1 % av Hansols cif-värde, utan som 1 % av Hansols ”exportvärde cif vid unionens gräns”. Hansol begärde att kommissionen skulle beräkna kostnaderna efter import som 1 % av dess cif-värde.

(40)

Kommissionen avvisade detta påstående. Hansols ”exportvärde cif vid unionens gräns” grundas på Hansols exportpris inklusive de justeringar som gjorts i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen för försäljning via dess närstående handlare. Kostnader efter import måste läggas till eller tillämpas på detta pris för att få ett exportpris vid EU:s gräns som är jämförbart med unionsindustrins pris och målpris. Denna jämförelse uttrycks sedan som en procentandel av Hansols deklarerade cif-värde i beräkningen av målprisunderskridandet, eftersom en eventuell framtida antidumpningstull också skulle tillämpas på det faktiska cif-värdet vid unionens gräns.

(41)

Kommissionen undersökte på nytt kostnaderna efter import baserat på Hansols faktiska uppgifter i stället för att använda 1 %. På denna basis uppgick kostnaderna efter importen till en nivå på omkring [3–6] euro per ton. Eftersom detta belopp grundar sig på ett begränsat antal fakturor, dubbelkontrollerade kommissionen det mot de undersökningsresultat som använts i antidumpningsundersökningen beträffande import av visst lätt termopapper från Sydkorea. Eftersom båda beloppen ligger inom samma intervall ansåg kommissionen det lämpligt att använda Hansols uppgifter för denna undersökning.

(42)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade Hansol att kostnaderna efter import, såsom de beräknats av kommissionen, var underskattade och borde ha omfattat inte bara kostnaderna för tullklarering, utan även de kostnader för hantering, lagring och dokumentkontroller som uppkom vid införseln. Hansol lämnade en alternativ beräkning som resulterade i en kostnad efter import på mellan 10 och 40 euro/ton.

(43)

Den beräkning som lämnades av Hansol efter det slutliga utlämnandet av uppgifter inkluderade andra kostnader än de som kommissionen hade använt, såsom kostnader för lagring, magasineringstjänster och administration. Hansols påstående att dessa ytterligare kostnader bör ingå i kostnaderna efter import på grund av särdragen i dess försäljningsprocess, och inte hänföras till standardtjänster som tillhandahålls efter importen av varorna, är inte underbyggt med bevis i ärendeakten och kan inte verifieras med tanke på det sena skedet i undersökningen. Kommissionen beslutade därför att avvisa detta påstående.

(44)

Slutligen bestred den exporterande tillverkaren att den justering som gjorts enligt artikel 2.9 i grundförordningen för att fastställa exportpriset kan användas för beräkningen av prisunderskridandet (och nivån för undanröjande av skada), med utgångspunkt i tribunalens dom i mål T-383/17 (6).

(45)

Kommissionen avvisade detta påstående. För det första har denna dom överklagats till domstolen (7). Bedömningen av de faktiska omständigheterna i domen i den fråga som omfattas av Hansols påstående är därför inte slutgiltig.

(46)

För det andra, vad gäller prisunderskridande, anges i grundförordningen ingen specifik metod för sådana beräkningar. Kommissionen har därmed ett stort handlingsutrymme för att bedöma denna skadefaktor. Detta handlingsutrymme begränsas av behovet att grunda slutsatser på faktiska bevis och att göra en objektiv granskning, i enlighet med artikel 3.2 i grundförordningen.

(47)

Vad gäller de aspekter som beaktas i beräkningen av prisunderskridande (särskilt exportpriset) måste kommissionen fastställa den punkt där konkurrensen först äger rum (eller kan äga rum) med unionstillverkare på unionsmarknaden. Denna punkt motsvarar egentligen den första icke-närstående importörens inköpspris, eftersom det företaget i princip har valet att köpa antingen från unionsindustrin eller från utländska kunder. När den exporterande tillverkaren har inrättat sitt system med närstående företag i unionen har dessa redan bestämt att deras varor ska hämtas utanför unionen. Därför bör jämförelsen göras omedelbart efter det att varan passerar unionsgränsen, och inte under ett senare skede i distributionskedjan, t.ex. vid försäljning av varan till slutanvändaren. Denna metod säkerställer också samstämmighet i de fall när en exporterande tillverkare säljer varor direkt till en icke-närstående kund (importör eller slutanvändare), eftersom återförsäljningspriser per definition inte skulle användas i detta scenario. Ett annat tillvägagångssätt skulle leda till diskriminering mellan exporterande tillverkare som enbart grundas på vilka försäljningskanaler de använder.

(48)

I detta fall kan importpriset för en del av exportförsäljningen inte användas till det nominella värdet, eftersom den exporterande tillverkaren och importören är varandra närstående. För att fastställa ett tillförlitligt importpris enligt armslängdsprincipen måste därför ett sådant pris konstrueras genom att använda den närstående importörens återförsäljningspris till den första oberoende kunden som utgångspunkt. För att genomföra denna rekonstruktion är reglerna för hur exportpriset konstrueras enligt artikel 2.9 i den grundläggande antidumpningsförordningen relevanta, och tillämpas genom analogi, liksom de är relevanta för att fastställa exportpriset i dumpningshänseende. En analog tillämpning av artikel 2.9 i den grundläggande antidumpningsförordningen gör det möjligt att uppnå ett pris som är fullt jämförbart med det pris som används när man undersöker försäljning till icke-närstående kunder och som också kan jämföras med unionsindustrins försäljningspris.

(49)

För att möjliggöra en rättvis jämförelse och komma fram till ett tillförlitligt pris är det därför motiverat att dra av den närstående importörens försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst från återförsäljningspriset till icke-närstående kunder.

(50)

Kommissionen konstaterar också att i just det här fallet sker merparten av såväl unionsindustrins som de exporterande tillverkarnas försäljning direkt (det vill säga utan handlare eller importörer). Denna direktförsäljning utgjorde mer än 96 % av försäljningen från de unionstillverkare som ingick i urvalet och nästan 70 % av den exporterande tillverkarens försäljning.

(51)

Även om kommissionen håller fast vid det resonemang som beskrivs ovan övervägde den, för fullständighetens skull, alternativa metoder för beräkning av prisunderskridandemarginalen.

(52)

För det första övervägde kommissionen behovet av att beräkna en prisunderskridandemarginal med beaktande av typen av slutkund, för att ta hänsyn till eventuella skillnader i handelsled mellan unionsindustrins försäljning och de sydkoreanska försäljningstransaktionerna. I detta avseende fastställdes det emellertid att både de unionstillverkare som ingick i urvalet och Hansol nästan uteslutande sålde till bearbetningsföretag (cirka 98 % av försäljningen i bägge fallen). Därför drogs slutsatsen att försäljningen i allmänhet gjordes i samma handelsled och att ingen ytterligare beräkning av prisunderskridandet var nödvändig i detta avseende.

(53)

För det andra övervägde kommissionen möjligheten att beräkna en prisunderskridandemarginal enbart på grundval av unionsindustrins direktförsäljning. Såsom nämns ovan gjordes nästan 97 % av försäljningen från unionstillverkarna i urvalet till icke-närstående kunder. Därför skulle avdrag för försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader och vinst för det begränsade antalet transaktioner som sålts via ett närstående företag knappast ändra nivån på prisunderskridandet.

(54)

Sammanfattningsvis, oavsett hur marginalerna för prisunderskridande beräknas, skulle Hansols export till unionen underskrida unionens försäljningspriser. Detta påstående avvisades därför.

(55)

Slutligen bör det också understrykas att utöver det fastställda prisunderskridandet, som skulle uppgå till 5,1 % efter de ändringar som förklaras i skälen 35, 37 och 23 (8), visade undersökningen att verkningarna av den dumpade importen under alla omständigheter också var attförhindra prisökningar, i den mening som avses i artikel 3.3 i grundförordningen, på unionsmarknaden under undersökningsperioden. Unionsindustrins priser ökade med 14 % under skadeundersökningsperioden, medan de under rättvisa konkurrensförhållanden skulle ha förväntats öka i förhållande till produktionskostnaden, som ökade med 23 %. Såsom anges i skälen 76 och 82 i förordningen om provisorisk tull, och till skillnad från 2016 då den dumpade importen inte förhindrade prisökningar på samma sätt, kunde unionsindustrin inte höja priserna i linje med produktionskostnaden på grund av att de hölls nere av de ökande volymerna av dumpad import från Sydkorea till unionsmarknaden (+ 83 % under skadeundersökningsperioden). Denna situation har allvarligt påverkat unionsindustrins lönsamhet, som minskade med nästan 70 % under skadeundersökningsperioden och låg på mycket låga nivåer under undersökningsperioden.

(56)

Oavsett undersökningsresultaten för prisunderskridande i detta fall ledde den dumpade importen därför till eatt priserna i betydande grad hölls nere eftersom den hindrade prisökningar, varvid tillverkningskostnaden ökade med 9 procentenheter mer än unionens försäljningspriser under undersökningsperioden.

(57)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter upprepade Hansol än en gång sitt påstående, men lämnade inga ytterligare faktauppgifter, att kommissionen borde ha beräknat marginalerna för prisunderskridande och målprisunderskridande för försäljningen via den närstående importören på grundval av det vägda genomsnittliga försäljningspris som den närstående importören tog ut av de första oberoende kunderna på unionsmarknaden. Genom att inte göra det hävdade Hansol att kommissionen avsiktligt bortsåg från tribunalens slutsatser i domen i målen Jindal Saw (9) och Kazchrome (10), vilket ledde till en överträdelse av rättsstatsprincipen och rättssäkerhetsprincipen.

(58)

Detta påstående avvisas av de orsaker som redan beskrivits i skälen 45–49.

(59)

Hansol hävdade dessutom att eftersom fastställandet av prisunderskridandemarginalen enligt dess mening är felaktigt, är kommissionens slutsats om förhindrande av prisökningar och därmed hela analysen av skada och orsakssamband felaktig. Företaget hävdade också att ett fel i fastställandet av prisunderskridandet och av förhindrande av prisökningar leder till att en antidumpningstull fastställs som är högre än vad som är tillräckligt för att undanröja den skada som den dumpade importen vållat i enlighet med artikel 9.4 i grundförordningen.

(60)

Detta påstående avvisas. Prisunderskridandet har beräknats korrekt, såsom beskrivs i skälen 45–49. Såsom anges i skälen 55 och 56 har även förhindrande av prisökningar fastställts korrekt på grundval av uppgifterna i tabellerna 2, 3, 7 och 10 i förordningen om provisorisk tull. Under alla omständigheter fann kommissionen, såsom tydligt förklaras i skäl 54, att det förekom ett betydande prisunderskridande oavsett vilken metod som används för att beräkna sådana priseffekter. Kommissionen erinrade vidare om att prisunderskridande endast är en av de många skadefaktorer som analyserats av kommissionen och att man i slutsatserna om förhindrande av prisökningar, skada och orsakssamband beaktar denna faktor och alla andra relevanta faktorer. När det gäller fastställandet av den slutgiltiga antidumpningstullen i enlighet med de särskilda reglerna i artikel 7.2 i grundförordningen erinrade kommissionen om att man varken påverkas av prisunderskridandet eller fastställandet av förhindrande av prisökningar. I detta fall baseras nivån för undanröjande av skada på målprisunderskridandet (med hänvisning till ett målpris som konstruerats i enlighet med artikel 7.2c och 7.2d i grundförordningen) och inte på nivån för prisunderskridande eller förhindrande av prisökningar.

(61)

Eftersom inga ytterligare synpunkter har inkommit beträffande importen från det berörda landet bekräftade kommissionen slutsatserna i skälen 52–59 i förordningen om provisorisk tull.

(62)

Eftersom inga synpunkter inkommit bekräftade kommissionen slutsatserna i skälen 60–64 i förordningen om provisorisk tull.

(63)

Eftersom inga synpunkter inkommit avseende de makroekonomiska indikatorerna bekräftade kommissionen de slutsatser som anges i skälen 65–73 i förordningen om provisorisk tull.

(64)

Eftersom inga synpunkter inkommit avseende de mikroekonomiska indikatorerna bekräftade kommissionen slutsatserna i skälen 74–86 i förordningen om provisorisk tull.

(65)

Eftersom inga synpunkter inkommit avseende slutsatsen om skada bekräftade kommissionen slutsatserna i skälen 87–90 i förordningen om provisorisk tull.

(66)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande orsakssambandet mellan den dumpade importen från det berörda landet och den skada som unionsindustrin lidit bekräftade kommissionen slutsatserna i skälen 91–120 i förordningen om provisorisk tull.

(67)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande unionsindustrins intresse bekräftades slutsatserna i skälen 123–126 i förordningen om provisorisk tull.

(68)

Eftersom inga synpunkter inkommit avseende icke-närstående importörers och användares intresse bekräftades slutsatserna i skälen 127–134 i förordningen om provisorisk tull.

(69)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande andra berörda parters intressen bekräftades slutsatserna i skälen 135–138 i förordningen om preliminär tull.

(70)

På grundval av vad som anges ovan och eftersom inga synpunkter inkommit bekräftades slutsatserna i skäl 139 i förordningen om provisorisk tull.

(71)

Den exporterande tillverkarens påståenden beträffande kostnader efter import, prisernas jämförbarhet och justeringar enligt artikel 2.9 i grundförordningen vid beräkningen av prisunderskridandet gäller även beräkningen av nivån för undanröjande av skada, men detta avvisas av kommissionen i skälen 31–60 ovan.

(72)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter lämnade den exporterande tillverkaren synpunkter på det vinstmål som preliminärt använts vid beräkningen av nivån för undanröjande av skada. Såsom anges i skäl 144 i förordningen om provisorisk tull använde kommissionen den vinst som unionsindustrin uppnådde 2016 och som låg på 8–11 %, med motiveringen att denna vinst hade realiserats före den plötsliga ökningen av importen från Sydkorea. Hansol höll inte med om att vinstmarginalen på 8–11 % av omsättningen kunde betraktas som en förväntad lönsamhetsnivå under normala konkurrensförhållanden. Hansol hävdade att importen från Sydkorea hade börjat öka först under 2018. Under 2017 var unionsindustrins försäljningsvolym och marknadsandel som högst och importen från Sydkorea och andra länder som lägst under den period som berörs. Den sydkoreanska importen var 31 % lägre 2017 än 2016. Som en följd av detta hävdade Hansol att den vinstnivå som användes för att beräkna målpriset inte borde vara högre än den vinstnivå som unionsindustrin uppnådde under 2017, dvs. 5–8 %.

(73)

Kommissionen avvisade detta påstående. Unionsindustrins realiserade vinst under 2017 var redan påverkad av den sydkoreanska importen. Såsom anges i tabell 3 i förordningen om provisorisk tull sjönk de sydkoreanska exportpriserna med 5 % från 2016 till 2017, medan unionsindustrins tillverkningskostnader ökade med 5 % från 2016 till 2017 medan dess priser bara ökade med 1 %, såsom framgår av tabell 7 i förordningen om provisorisk tull. På grund av trycket från de lägre sydkoreanska priserna kunde unionsindustrin inte fullt ut överföra kostnadsökningarna till priserna för 2017, vilket fick konsekvenser för dess lönsamhet. Kommissionen ansåg därför att om vinstmålet baserades på 2017 års vinstnivå skulle man inte ta hänsyn till den förväntade lönsamhetsnivån under normala konkurrensförhållanden.

(74)

Klaganden hävdade att kommissionen borde ha gjort justeringar för uteblivna investeringar enligt artikel 7.2c i grundförordningen för två av unionstillverkarna i urvalet.

(75)

Såsom anges i skäl 145 i förordningen om provisorisk tull avvisade kommissionen påståendena på grund av att de inte var tillräckligt underbyggda. Kommissionen har granskat påståendena efter det preliminära utlämnandet av uppgifter och bekräftat sina preliminära slutsatser. I de uppgifter som lämnades nämndes vissa investeringsprojekt och unionstillverkarna lämnade också vissa inköpserbjudanden. Unionstillverkarna förklarade dock inte vad som slutligen hände med dessa projekt, inköpsanbuden kunde inte kopplas till investeringsprojekten och de belopp som angavs i svaren på frågeformuläret stämde inte överens med de inlämnade handlingarna. På grundval av detta kunde inte kommissionen fastställa om dessa investeringar faktiskt var planerade.

(76)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade klaganden att den bevisbörda som kommissionen krävde för att visa att investeringarna gick förlorade till följd av unionsindustrins försämrade ekonomiska situation, som i sin tur orsakades av orättvis import, var för hög. Klaganden tillade att de berörda företagen hade lämnat en tydlig förklaring till varför investeringsprojekten inte hade genomförts och att dokumentationen överensstämde med de berörda företagens svar på frågeformuläret och gav vissa ytterligare förklaringar till de båda företagens beräkningar.

(77)

Genom förklaringarna från klaganden kunde kommissionen jämka samman beloppen i svaren på frågeformuläret med den dokumentation som lämnats. Eftersom dessa belopp var underbyggda med mer detaljerad bevisning för att dessa investeringar faktiskt var planerade men uteblev under undersökningsperioden endast i fråga om ett av de två företagen, beslutade kommissionen att godta det företagets påstående och höja vinstmålet i enlighet med detta.

(78)

Den exporterande tillverkaren ifrågasatte också kommissionens tillägg av framtida miljökostnader till unionsindustrins målpris i enlighet med artikel 7.2d i grundförordningen och hävdade att Sydkorea, precis som unionen, har sitt eget utsläppshandelssystem, Korea Emissions Trading Scheme, som inrättades 2015. Eftersom Hansol, i likhet med unionstillverkarna, kommer att behöva köpa utsläppsrätter i framtiden och priset på sådana utsläppsrätter väntas öka, kommer Hansols exportpriser att påverkas av utsläppshandelssystemets mekanismer i samma utsträckning som unionstillverkarnas priser. Genom att höja unionstillverkarnas målpris med ett belopp för framtida kostnader till följd av systemet för handel med utsläppsrätter men inte lägga till ett liknande belopp till Hansols exportpris för att återspegla Hansols framtida kostnader för att följa Sydkoreas system för handel med utsläppsrätter, jämförde inte kommissionen priser som är jämförbara.

(79)

Kommissionen avvisade detta påstående. Det faktum att Sydkorea tillämpar sitt eget system för handel med utsläppsrätter är irrelevant för tillämpningen av artikel 7.2d i grundförordningen, enligt vilken bland annat framtida miljökostnader måste beaktas för att fastställa unionsindustrins målpris.

(80)

De justeringar som beskrivs i skälen 23–25, 41 och 76–77 resulterade i en minskad nivå för undanröjande av skada på 16,9 %.

(81)

I enlighet med artikel 9.4 tredje stycket i grundförordningen, och med hänsyn till att kommissionen inte registrerade importen under perioden för utlämnande av uppgifter på förhand, analyserade kommissionen utvecklingen av importvolymerna för att fastställa om det under den period för utlämnande av uppgifter på förhand som beskrivs i skäl 4 skett en ytterligare betydande ökning av import som är föremål för undersökningen och i så fall låta den ytterligare skada som uppstått till följd av denna ökning återspeglas i fastställandet av skademarginalen.

(82)

På grundval av uppgifter från databasen Surveillance 2 var importvolymerna från Sydkorea under den tre veckor långa perioden för utlämnande av uppgifter på förhand 71 % högre än de genomsnittliga importvolymerna under undersökningsperioden på en treveckorsbasis. På grundval av detta drog kommissionen slutsatsen att det hade förekommit en betydande ökning av import som är föremål för undersökningen under perioden för utlämnande av uppgifter på förhand.

(83)

För att återpegla den ytterligare skada som uppstått till följd av importökningen beslutade kommissionen att justera nivån för undanröjande av skada på grundval av den ökade importvolymen, vilken anses vara den relevanta viktningsfaktorn på grundval av bestämmelserna i artikel 9.4. Den beräknade därför en multiplikationsfaktor som fastställdes genom att dividera summan av importvolymen under de tre veckorna av perioden för utlämnande av uppgifter på förhand på [2 000–2 200] ton och de 52 veckorna under undersökningsperioden med importvolymen under undersökningsperioden extrapolerad till 55 veckor. Siffran 1,04 återspeglar den ytterligare skada som vållats av den fortsatta importökningen. Skademarginalen på 16,9 % multiplicerades således med denna faktor. Därför uppgår den slutliga nivån för undanröjande av skada för Hansol och alla andra företag till 17,6 %.

(84)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade Hansol att kommissionen inte tillhandahöll någon bevisning som låg till grund för denna importökning och som visade att denna import hade tillverkats av Hansol i Sydkorea och sålts till oberoende kunder i unionen under den tre veckor långa perioden för utlämnande av uppgifter på förhand, och uppgav att en del av denna import kan ha sålts av någon av de övriga tillverkarna av tungt termopapper i Sydkorea.

(85)

Detta påstående avvisas. Enligt artikel 9.4 tredje stycket i grundförordningen ska kommissionen analysera alla relevanta uppgifter som den hade till sitt förfogande när de slutgiltiga åtgärderna antogs för att fastställa om det under perioden för utlämnande av uppgifter på förhand sker en ytterligare betydande ökning av import som är föremål för undersökningen. Kommissionen analyserade alla relevanta uppgifter som den hade till sitt förfogande, nämligen importvolymen av den berörda produkten från Sydkorea under undersökningsperioden, som fastställdes i skälen 52 och 53 i förordningen om provisorisk tull och bekräftades i det slutgiltiga skedet, och statistik från databasen Surveillance 2, för att fastställa all import av den berörda produkten från Sydkorea under perioden för utlämnande av uppgifter på förhand, avseende vilka närmare uppgifter har lämnats ut till Hansol. Analysen gjordes på landsomfattande nivå och den ytterligare skadan till följd av importökningen tillämpades också på landsomfattande nivå, enligt kraven i artikel 9.4, eftersom all import från Sydkorea är import som är föremål för undersökningen.

(86)

Hansol hävdade vidare att importökningen av mängden tungt termopapper från Sydkorea till unionen är ett resultat av den ökade efterfrågan på tungt termopapper till följd av covid-19-pandemin, eftersom förbrukningen av etiketter har ökat. Den ekonomiska chock som pandemin har förorsakat medför en grundläggande och exceptionell förändring av omständigheterna som drastiskt påverkar hur marknaden för etiketter fungerar i unionen och över hela världen, och enligt Hansol är det därför inte motiverat att tillämpa artikel 9.4 tredje stycket i grundförordningen.

(87)

Detta påstående avvisas. Enligt artikel 9.4 tredje stycket ska kommissionen återspegla den ytterligare skada som uppstår till följd av en ytterligare betydande ökning av import som är föremål för undersökningen, om ingen registrering ägt rum under perioden för utlämnande av uppgifter på förhand. Någon hänvisningtill orsaken till en sådan ökning görs inte. Eftersom ökningen av importen från Sydkorea under perioden objektivt sett var mycket betydande, justerade kommissionen skademarginalerna i motsvarande grad i enlighet med denna bestämmelse. Enligt artikeln ska kommissionen låta den ytterligare skadan ”avspeglas” i skademarginalen, och det är vad kommissionen gjorde i detta fall. Kommissionen noterade att inga invändningar gjordes mot den metod som användes för att avspegla den ytterligare skada som uppstått till följd av importökningen.

(88)

Enligt artikel 9.4 tredje stycket i grundförordningen ska en sådan ökning av skademarginalen gälla under en period som inte är längre än den som avses i artikel 11.2.

(89)

Mot bakgrund av slutsatserna beträffande dumpning, skada, orsakssamband och unionens intresse bör slutgiltiga antidumpningsåtgärder införas i syfte att förhindra att den dumpade importen av den berörda produkten vållar unionsindustrin ytterligare skada.

(90)

Slutgiltiga antidumpningsåtgärder bör införas på import av visst tungt termopapper med ursprung i Republiken Korea i enlighet med regeln om lägsta tull i artikel 7.2 och artikel 9.4 andra stycket i grundförordningen.

(91)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande den övriga antidumpningstull som är tillämplig på andra företag än Hansol, bekräftades skäl 153 i förordningen om provisorisk tull.

(92)

På grundval av det ovanstående föreslås följande slutgiltiga antidumpningstullsatser, uttryckta som pris cif vid unionens gräns, före tull:

(93)

De individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser som anges i denna förordning har fastställts på grundval av resultaten av denna undersökning. De avspeglar alltså den situation för företagen som konstaterades föreligga enligt undersökningen. Dessa tullsatser är således endast tillämpliga på import av den berörda produkten med ursprung i Sydkorea som tillverkats av de juridiska personer som nämns. Import av den berörda produkten tillverkad av något annat företag som inte uttryckligen nämns i denna förordnings normativa del, inbegripet enheter som är närstående de uttryckligen nämnda företagen, bör omfattas av den tullsats som är tillämplig på ”alla övriga företag”.

(94)

Ett företag kan begära tillämpning av dess individuella antidumpningstullsats om det senare ändrar namn. Denna begäran ska ställas till kommissionen (11). Begäran ska innehålla all relevant information för att visa att ändringen inte påverkar företagets rätt att omfattas av den tullsats som är tillämplig på det. Om ändringen av företagets namn inte påverkar dess rätt att omfattas av den tullsats som är tillämplig på det kommer ett meddelande om namnändringen att offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

(95)

För att säkerställa att antidumpningstullarna genomförs korrekt bör antidumpningstullen för alla övriga företag inte bara gälla de icke-samarbetsvilliga exporterande tillverkarna i denna undersökning, utan även de tillverkare som inte exporterade tungt termopapper till unionen under undersökningsperioden.

(96)

Mot bakgrund av de dumpningsmarginaler som konstaterats och nivån för den skada som vållats unionsindustrin, bör de belopp för vilka säkerhet ställts i form av den provisoriska antidumpningstull som införts genom förordningen om provisorisk tull slutgiltigt tas ut.

(97)

De slutgiltiga tullsatserna är lägre än de provisoriska tullsatserna. De belopp för vilka säkerhet ställts utöver den slutgiltiga antidumpningstullsatsen för sådan import bör därför frisläppas.

(98)

Enligt artikel 109 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (12) ska, när ett belopp måste återbetalas till följd av en dom av Europeiska unionens domstol, den tillämpliga räntesatsen motsvara den räntesats som Europeiska centralbanken tillämpar på sina huvudsakliga refinansieringstransaktioner, som offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, C-serien, den första kalenderdagen i varje månad.

(99)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats genom artikel 15.1 i förordning (EU) 2016/1036.