Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/508 av den 7 april 2020 om införande av en provisorisk antidumpningstull på import av vissa varmvalsade plåtar och rullar av rostfritt stål, med ursprung i Indonesien, Folkrepubliken Kina och Taiwan

(1)

Den 12 augusti 2019 inledde Europeiska kommissionen (nedan kallad kommissionen) en antidumpningsundersökning beträffande import till unionen av vissa varmvalsade plåtar och rullar av rostfritt stål (nedan kallade varmvalsade plåtar och rullar av rostfritt stål eller den undersökta produkten) med ursprung i Indonesien, Folkrepubliken Kina (nedan kallad Kina) och Taiwan (nedan kallade de berörda länderna) på grundval av artikel 5 i grundförordningen. Kommissionen offentliggjorde ett tillkännagivande om inledande (nedan kallat tillkännagivandet om inledande) i Europeiska unionens officiella tidning (2).

(2)

Kommissionen inledde undersökningen till följd av ett klagomål som ingavs den 28 juni 2019 av European Steel Association (nedan kallad Eurofer eller klaganden) såsom företrädare för fyra unionstillverkare som svarar för unionens sammanlagda tillverkning av den undersökta produkten. Klagomålet innehöll bevisning om dumpning från de berörda länderna och om därav följande väsentlig skada som var tillräcklig för att motivera inledandet av en undersökning.

(3)

Kommissionen gjorde import av den berörda produkten till föremål för registrering enligt artikel 14.5 i grundförordningen genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/104 (3).

(4)

I tillkännagivandet om inledande uppmanades berörda parter att ta kontakt med kommissionen för att delta i undersökningen. Dessutom informerade kommissionen uttryckligen klaganden, kända exporterande tillverkare i de berörda länderna och de berörda ländernas myndigheter samt kända importörer och användare i unionen om inledandet av undersökningen och uppmanade dem att delta.

(5)

Berörda parter gavs möjlighet att lämna synpunkter på inledandet av undersökningen och att begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden. Kommissionen mottog synpunkter som behandlas i avsnitten 2.3 och 5.2.3.

(6)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att den kunde komma att besluta att utföra stickprov bland de berörda parterna i enlighet med artikel 17 i grundförordningen.

(7)

I tillkännagivandet om inledande uppgav kommissionen att den hade beslutat att begränsa undersökningen till ett rimligt antal unionstillverkare genom att tillämpa ett stickprovsförfarande och att den hade gjort ett provisoriskt urval av unionstillverkare. Kommissionen gjorde det provisoriska urvalet på grundval av unionstillverkarnas rapporterade tillverkning och försäljningsvolym i unionen i samband med analysen av representativiteten innan undersökningen inleddes, och även med hänsyn till deras geografiska belägenhet. Det på så sätt fastställda provisoriska urvalet bestod av tre unionstillverkare som svarar för över 78 % av tillverkningen och 88 % av försäljningen av den likadana produkten i unionen och som är belägna i tre olika medlemsstater. Detaljer om detta provisoriska urval gjordes tillgängliga i de ärendehandlingar som berörda parter kunde begära att få ta del av och lämna synpunkter på. Inga synpunkter inkom.

(8)

Det provisoriska urvalet av unionstillverkare bekräftades därför. Det bestod av Aperam Belgium (nedan kallad Aperam), Acciai Speciali Terni SpA (nedan kallad AST) och OTK Stainless Oy (nedan kallad OTK). Det slutgiltiga urvalet är representativt för unionsindustrin.

(9)

För att kommissionen skulle kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i sådana fall göra ett urval, ombads alla kända icke-närstående importörer att lämna de uppgifter som efterfrågades i tillkännagivandet om inledande.

(10)

Två icke-närstående importörer gav sig till känna som berörda parter och lämnade de begärda upplysningarna. Med hänsyn till det låga antalet svar behövdes inget stickprovsförfarande. Båda importörerna ombads fylla i ett frågeformulär.

(11)

Med tanke på antalet kända tillverkare av den berörda produkten i de berörda länderna angavs det i tillkännagivandet om inledande att stickprovsförfarandet endast omfattade Kina, och kommissionen uppmanade därför alla kinesiska exporterande tillverkare att lämna de upplysningar som efterfrågades i tillkännagivandet om inledande för att besluta om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval.

(12)

Kommissionen bad dessutom Indonesiens ambassad i Bryssel, Kinas delegation vid Europeiska unionen och Taipeis representationskontor i Europeiska unionen att identifiera och/eller kontakta eventuella andra exporterande tillverkare som kunde vara intresserade av att medverka i undersökningen.

(13)

Kommissionen hade endast kännedom om två exporterande tillverkare i Indonesien när undersökningen inleddes. Kommissionen hade därför inte för avsikt att göra ett urval. Inga ytterligare exporterande tillverkare gav sig till känna. Kommissionens undersökning grundade sig därför på de två exporterande tillverkarna i Indonesien.

(14)

Fem exporterande tillverkare i Kina lämnade de upplysningar som begärdes i tillkännagivandet om inledande och samtyckte till att ingå i urvalet. I enlighet med artikel 17.1 i grundförordningen valde kommissionen ut tre företag som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande. Urvalet gjordes på grundval av de största exportvolymerna till unionen.

(15)

I enlighet med artikel 17.2 i grundförordningen hölls samråd om urvalet med alla berörda kända exporterande tillverkare och de kinesiska myndigheterna. Inga synpunkter lämnades.

(16)

Efter kontrollbesöken, och på grund av bristerna i de upplysningar som en av de kinesiska exporterande tillverkarna i urvalet hade lämnat, beslutade kommissionen att upplysningarna från denna tillverkare skulle lämnas utan beaktande i enlighet med artikel 18.1 i grundförordningen (4).

(17)

Till följd av detta begränsades urvalet av de kinesiska exporterande tillverkarna till två företag som svarade för omkring 92 % av den kinesiska exporten av den berörda produkten till unionen under undersökningsperioden, vilket fortfarande ansågs utgöra en hög samarbetsnivå.

(18)

Enligt tillkännagivandet om inledande skulle Taiwan inte ingå i stickprovsförfarandet, eftersom kommissionen endast hade kännedom om en exporterande tillverkare. Kort före inledandet informerade Taipeis representationskontor i Europeiska unionen dock kommissionen om att det kunde finnas sammanlagt tolv ytterligare exporterande tillverkare av den berörda produkten i Taiwan. Vid inledandet bad kommissionen därför de 13 parterna att besvara stickprovsfrågor och därefter att svara på ett par andra frågor som var avsedda att klargöra deras roll och exakta verksamhet. På grundval av detta kunde kommissionen till slut identifiera två exporterande tillverkare av den berörda produkten i Taiwan. Därför behövdes inte något stickprovsförfarande.

(19)

De två exporterande tillverkarna svarade för omkring 56 % av den sammanlagda exportvolymen från Taiwan till unionen. Svaren från sju av de taiwanesiska parter som kommissionen kontaktade vid inledandet visade att dessa företag i själva verket var oberoende servicecentrum och/eller handlare, och att dessa parter svarade för den största delen av, om inte hela, den återstående exporten från Taiwan till unionen. Dessa servicecentrum hade inga varm- eller kallvalsningsanläggningar och var därför inte tillverkare av den berörda produkten. Deras mervärde var dessutom litet i förhållande till kostnaden för deras insatsvaror. Mot bakgrund av dessa parters svar på de frågor som avses i skäl 18 gjorde kommissionen dock en uppföljning genom att skicka dem ett kortfattat frågeformulär för att få en god förståelse av hur Taiwans inhemska försäljning och exportförsäljning av den undersökta produkten fungerar.

(20)

Ursprungligen begärde fyra av de kinesiska exporterande tillverkare som lämnade in stickprovsformuläret individuell undersökning enligt artikel 17.3 i grundförordningen. Kommissionen gjorde frågeformuläret tillgängligt via internet på dagen för inledandet (5). När kommissionen tillkännagav urvalet informerade den dessutom de exporterande tillverkare som inte ingick i urvalet om att de måste lämna in ett svar på frågeformuläret om de ville undersökas individuellt. Inget av företagen besvarade dock frågeformuläret. Därför beviljades inget av dem individuell undersökning.

(21)

Kommissionen skickade ett frågeformulär till de kinesiska myndigheterna om förekomsten av betydande snedvridningar i Kina i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen.

(22)

I sitt klagomål lämnade klaganden dessutom tillräcklig prima facie-bevisning för råvarurelaterade snedvridningar i Indonesien och Kina med avseende på den berörda produkten. Såsom anges i tillkännagivandet om inledande omfattade undersökningen därför dessa råvarurelaterade snedvridningar för att det skulle kunna fastställas om artikel 7.2a och 7.2b i grundförordningen kunde tillämpas med avseende på Indonesien och Kina. Därför skickade kommissionen ytterligare frågeformulär i detta avseende till Indonesiens och Kinas myndigheter.

(23)

Kommissionen skickade frågeformulär till de tre unionstillverkare som ingick i urvalet, klaganden, de två icke-närstående importörer och de två användare som hade gett sig till känna, de nio exporterande tillverkarna i de berörda länderna och alla andra ekonomiska aktörer som gett sig till känna och begärt att få ett frågeformulär. Samma frågeformulär gjordes också tillgängligt via internet (6) på dagen för inledandet.

(24)

Svar på frågeformuläret inkom från de tre unionstillverkarna i urvalet, två icke-närstående importörer, två användare, de två kända exporterande tillverkarna från Indonesien, de tre exporterande tillverkare från Kina som ingick i urvalet, de två exporterande tillverkarna i Taiwan och ett icke-närstående servicecentrum i Taiwan. Frågeformuläret besvarades även av de indonesiska myndigheterna. De kinesiska myndigheterna besvarade inget av de två frågeformulär som skickades.

(25)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den ansåg vara nödvändiga för ett provisoriskt fastställande av dumpning, därav följande skada och unionens intresse. Kontrollbesök i enlighet med artikel 16 i grundförordningen genomfördes hos följande parter:

(26)

I enlighet med förfarandet i artikel 7.2a och 7.2b i grundförordningen genomfördes ett samråd med de indonesiska myndigheterna.

(27)

Undersökningen av dumpning och skada omfattade perioden från och med den 1 juli 2018 till och med den 30 juni 2019 (nedan kallad undersökningsperioden eller i tabeller UP). Undersökningen av de utvecklingstendenser som är relevanta för bedömningen av skada omfattar perioden från och med den 1 januari 2016 till och med slutet av undersökningsperioden (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(28)

Mot bakgrund av att det fanns tillräcklig bevisning tillgänglig vid inledandet av undersökningen som visar på att det föreligger betydande snedvridningar i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen med avseende på Kina, ansåg kommissionen det vara lämpligt att inleda en undersökning av de exporterande tillverkarna från detta land med beaktande av artikel 2.6a i grundförordningen.

(29)

För att samla in nödvändiga uppgifter för en eventuell tillämpning av artikel 2.6a i grundförordningen uppmanade kommissionen i tillkännagivandet om inledande således alla exporterande tillverkare i Kina att lämna de uppgifter som begärs i bilaga III till tillkännagivandet när det gäller de insatsvaror som används för att tillverka varmvalsade plåtar och rullar av rostfritt stål. Fem kinesiska exporterande tillverkare lämnade in de relevanta uppgifterna.

(30)

För att inhämta den information som kommissionen ansåg vara nödvändig för sin undersökning om de påstådda betydande snedvridningarna i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen, skickade kommissionen ett frågeformulär till de kinesiska myndigheterna såsom beskrivs i skäl 21. Inget svar inkom från de kinesiska myndigheterna. Därefter informerade kommissionen de kinesiska myndigheterna om att den skulle använda tillgängliga uppgifter i den mening som avses i artikel 18 i grundförordningen för att fastställa förekomsten av betydande snedvridningar i Kina.

(31)

I tillkännagivandet om inledande uppmanade kommissionen också alla berörda parter att senast 37 dagar efter det att tillkännagivandet offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning lämna synpunkter på, uppgifter om och bevisning för lämpligheten av att tillämpa artikel 2.6a i grundförordningen. Två exporterande tillverkare lämnade synpunkter på förekomsten av betydande snedvridningar.

(32)

I tillkännagivandet om inledande anger kommissionen även att den mot bakgrund av den tillgängliga bevisningen kan behöva välja ett lämpligt representativt land i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen för att fastställa normalvärdet baserat på icke-snedvridna priser eller referensvärden.

(33)

Den 9 september 2019 offentliggjorde kommissionen en första kommentar till ärendehandlingarna (nedan kallad kommentaren av den 9 september) i syfte att inhämta de berörda parternas synpunkter på de relevanta källor som kommissionen kunde använda sig av för att fastställa normalvärdet, i enlighet med artikel 2.6a e andra stycket i grundförordningen. I kommentaren lämnar kommissionen en förteckning över alla produktionsfaktorer, såsom material, energi och arbetskraft, som de exporterande tillverkarna använder i tillverkningen av den berörda produkten. På grundval av de kriterier som låg till grund för valet av icke-snedvridna priser eller referensvärden angav kommissionen även möjliga representativa länder (Brasilien, Malaysia, Sydafrika och Turkiet).

(34)

Kommissionen gav alla berörda parter tillfälle att lämna synpunkter. Kommissionen mottog synpunkter från två kinesiska exporterande tillverkare och klaganden. De kinesiska myndigheterna inkom inte med några synpunkter.

(35)

Kommissionen bemötte de synpunkter som mottagits i en andra kommentar av den 10 oktober 2019 om källorna till fastställandet av normalvärdet (nedan kallad kommentaren av den 10 oktober). Kommissionen fastställde även en provisorisk förteckning över produktionsfaktorer och konstaterade att i det skedet var Brasilien det lämpligaste representativa landet enligt artikel 2.6a a första strecksatsen i grundförordningen. Kommissionen uppmanade berörda parter att lämna synpunkter. Inga synpunkter inkom.

(36)

Den produkt som är föremål för denna undersökning är valsade platta produkter av rostfritt stål, vare sig de är i rullar eller ej (inklusive produkter skurna i längder och smala band), inte vidare bearbetade efter varmvalsningen, med undantag av produkter, inte i ringar, med en bredd av minst 600 mm och en tjocklek på över 10 mm, som för närvarande klassificeras enligt HS-nummer 7219 11, 7219 12, 7219 13, 7219 14, 7219 22, 7219 23, 7219 24, 7220 11 och 7220 12, med ursprung i Kina, Taiwan och Indonesien. Dessa HS-nummer nämns endast upplysningsvis.

(37)

Undersökningen visade att följande produkter har samma grundläggande fysiska, kemiska och tekniska egenskaper och samma grundläggande användningsområden:

(38)

Kommissionen beslutade i detta skede att dessa produkter därför är att anse som likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(39)

Marcegaglia och de två exporterande tillverkarna i Indonesien hävdade att varmvalsade rullar borde undantas från undersökningen. De hävdade att den föreliggande undersökningen omfattar två olika typer av rullar av rostfritt stål, nämligen kallvalsade och varmvalsade rullar. Båda typerna klassificeras visserligen enligt samma HS-nummer (enligt definitionen i tillkännagivandet om inledande), men deras egenskaper och avsedda användning skiljer sig åt. I fråga om de fysiska och kemiska egenskaperna anförde Marcegaglia bland annat att varmvalsade rullar när det gäller korrosionsbeständighet inte ens är att betrakta som produkter av rostfritt stål. Enligt Marcegaglia är de halvfabrikat, vare sig glödgade eller betade.

(40)

Enligt Marcegaglia tillverkas dessutom varmvalsade plåtar och rullar av rostfritt stål genom varmvalsning av plattor och levereras huvudsakligen, om inte uteslutande, till omvalsare. Företaget anför att varmvalsade plåtar och rullar av rostfritt stål i själva verket endast kan användas för vidare förädling (omvalsning) till betade rullar eller kallvalsade rullar av rostfritt stål och att det endast finns två omvalsare i unionen, nämligen Marcegaglia och en annan mycket mindre part. Som produktkategori skulle varmvalsade plåtar och rullar av rostfritt stål mer likna plattor av rostfritt stål än kallvalsade plåtar och rullar av rostfritt stål på grund av deras inneboende karaktär av halvfabrikat.

(41)

Enligt Marcegaglia är vidare kallvalsade plåtar och rullar av rostfritt stål en slutprodukt av rostfritt stål som tillverkas genom glödgning och betning av varmvalsade plåtar och rullar av rostfritt stål. Varmvalsade plåtar och rullar av rostfritt stål är därför den oumbärliga råvaran för att tillverka kallvalsade plåtar och rullar av rostfritt stål i samma utsträckning som plattor är den oumbärliga råvaran för att tillverka varmvalsade plåtar och rullar av rostfritt stål. Som sådana kan kallvalsade plåtar och rullar av rostfritt stål användas utan vidare förädling av slutanvändarna för direkta industriella tillämpningar (t.ex. inom bilindustrin, maskinindustrin och den petrokemiska industrin). Produkten levereras till plåtskärningsföretag, rörtillverkare och kallvalsningsföretag för vidare förädling.

(42)

De berörda parterna hävdade slutligen att unionsindustrin inte är intresserad av att försörja marknaden med varmvalsade rullar, eftersom företagen snarare själva använder de varmvalsade rullar som de tillverkar för vidare omvandling till kallvalsade rullar och andra produkter i senare led. Försörjningstryggheten för varmvalsade rullar skulle därför enligt dem riskeras om denna produkt omfattas av eventuella åtgärder.

(43)

Eurofer motsatte sig de påståenden som avses i skälen 39–42. Eurofer hävdade bland annat att både varm- och kallvalsade rullar är platta produkter av rostfritt stål som har samma fysiska egenskaper och kemiska sammansättning för samma sorter och tillverkas av samma råvaror (väsentligen krom, skrot av rostfritt stål och nickel), och att mervärdet med att förädla varmvalsade rullar till kallvalsade rullar är begränsat och motsvarar mindre än 8 % av produktionskostnaden för kallvalsade rullar. Eurofer påpekade även att det skulle finnas en sammanlagd outnyttjad kapacitet på över 2 miljoner ton hos unionstillverkarna och menade att unionsindustrin både kan och är villig att tillgodose hela efterfrågan på varmvalsade plåtar och rullar av rostfritt stål på unionens marknad, oavsett vilken produkttyp som behövs. Eurofer anförde dessutom att flera unionstillverkare på sina webbplatser uppger att de kan och är villiga att leverera varmvalsade rullar. Eurofer hävdade därför att försörjningstryggheten för varmvalsade rullar inte riskeras, men påpekade att det finns risk för kringgående om varmvalsade rullar skulle undantas.

(44)

Kommissionen analyserade dessa argument. När det gäller produktegenskaper visade undersökningen att varmvalsade och kallvalsade rullar har samma kemiska sammansättning. Varmvalsade rullar tillverkas i synnerhet av samma grundmaterial och har således samma egenskaper som kallvalsade rullar beroende på stålsort. Varmvalsade rullar omfattas således av samma KN-nummer som de kallvalsade rullar som omfattas av förfarandet, dvs. nummer som börjar med 7219 eller 7220. Dessa nummer omfattas båda av avsnittet ”rostfritt stål” i kapitel 72 (Järn och stål) i Kombinerade nomenklaturen. Varm- och kallvalsade rullar har även samma fysiska egenskaper eftersom de har liknande mått. Varm- och kallvalsade rullar är utbytbara produkter för omvalsare som har glödgnings- och betningsanläggningar, vilket mycket riktigt innebär att det finns en risk för kringgående om varmvalsade rullar skulle undantas från definitionen av den berörda produkten.

(45)

När det gäller unionens påstådda brist på intresse för att sälja varmvalsade rullar fanns det ingen bevisning som styrkte detta påstående. Undersökningen visade tvärtom att unionsindustrin har en betydande outnyttjad kapacitet som i lika stora delar är tillgänglig för varmvalsade respektive kallvalsade rullar och att den, trots svåra marknadsförhållanden, under undersökningsperioden sålde mycket omfattande volymer av varmvalsade rullar på unionens marknad, bland annat (men inte uteslutande) till Marcegaglia. Detta visar att den har ett verkligt intresse av att försörja marknaden.

(46)

På grundval av detta dras den provisoriska slutsatsen att varmvalsade och kallvalsade rullar har samma grundläggande fysiska och kemiska egenskaper och att de bildar en produktgrupp. De påståenden som avses i skälen 39–42 avvisas därför.

(47)

Flera parter hävdade att varmvalsade plåtar och rullar av rostfritt stål med en bredd av minst 1 600 mm, inbegripet varmvalsade plåtar och rullar av rostfritt stål med en bredd av 2 000 mm, borde undantas från undersökningen eftersom ett införande av antidumpningsåtgärder för detta speciella material ytterligare skulle minska möjligheterna att köpa materialet, som redan är mycket svårt att köpa in. Det skulle också minska deras konkurrenskraft gentemot tillverkare utanför unionen av svetsade rör med stor diameter.

(48)

Detta påstående avvisas. Varmvalsade plåtar och rullar av rostfritt stål med en bredd av minst 1 600 mm har samma grundläggande kemiska egenskaper som mindre varmvalsade plåtar och rullar av rostfritt stål. De har också samma grundläggande fysiska egenskaper, förutom bredden. Varmvalsade plåtar och rullar av rostfritt stål av större bredd kan enkelt omvandlas till mindre varmvalsade plåtar och rullar av rostfritt stål genom skärning. Det finns därför en risk för kringgående om större rullar skulle undantas från definitionen av den berörda produkten.

(49)

Konsortiet för import av sömlösa rör som tillverkas av varmvalsade platta stålprodukter (7) hävdade att rullar med en tjocklek på mer än 10 mm borde undantas, eftersom det endast finns två fabriker i unionen som kan tillverka varmvalsade plåtar och rullar av rostfritt stål med en tjocklek på mer än 13 mm. Kommissionen anser inte att det finns några giltiga skäl till att undanta sådana rullar, eftersom de utan tvivel har samma grundläggande fysiska och kemiska egenskaper och användningsområden som alla andra produkttyper som omfattas av produktdefinitionen. Dessutom, vilket konsortiet själv anger, har unionsindustrin kapacitet att leverera sådana produkter. Denna begäran avvisas därför.

(50)

Under undersökningsperioden fanns det två exporterande tillverkare i Indonesien, företagen ITSS och GCNS. Företagen var närstående till varandra via det yttersta moderbolaget, den kinesiska ståltillverkaren Tsingshan Steel Group.

(51)

Tillsammans med det indonesiska företaget PT Bintang Delapan upprättade Tsingshan Steel Group industriparken Indonesia Morowali Industrial Park (nedan kallad IMIP) på Sulawesi i Indonesien (8). Följande företag som är närstående via Tsingshan Steel Group och etablerade inom IMIP ingick i undersökningen:

(52)

Ingen av de två exporterande tillverkarna lämnade någon meningsfull information om gruppens världsomspännande struktur, varken i sina svar på frågeformuläret eller under kontrollbesöken. De närstående handlare som var delaktiga i exportförsäljningen besvarade inte heller frågeformuläret.

(53)

Kommissionen kunde därför inte kontrollera förhållandet mellan de exporterande tillverkarna och deras leverantörer av nickelmalm, vilken anses utgöra en viktig råvara som ger den undersökta produkten dess rostfria egenskaper. Kommissionen kunde i synnerhet inte fastställa huruvida de påstått icke-närstående leverantörerna verkligen var oberoende i förhållande till de exporterande tillverkarna.

(54)

Kommissionen kunde följaktligen inte bedöma huruvida den nickelmalm som levererades av de parter som faktiskt hade identifierats som närstående hade köpts in till marknadsmässiga priser.

(55)

Kommissionen kunde inte heller fastställa förhållandet mellan den påstått icke-närstående kunden till en närstående inhemsk handlare. När kommissionen fastställde normalvärdet bortsåg den därför från försäljningen mellan den närstående handlaren och den påstått icke-närstående kunden.

(56)

Till följd av den bristande samarbetsviljan hos de närstående handlare som var delaktiga i exportförsäljningen kunde kommissionen inte heller fastställa exportpriset till den första icke-närstående kunden och de faktiska kostnader som dessa närstående handlare ådrog sig. Kommissionen kunde således inte beräkna exportpriset på grundval av de upplysningar som lämnats av de exporterande tillverkarna, även om alla uppgifter som lämnats av GCNS och ITSS kunde kontrolleras mot företagens bokföring.

(57)

Genom en skrivelse av den 20 december 2019 underrättade kommissionen GCNS och ITSS om sin avsikt att tillämpa artikel 18 i grundförordningen med avseende på vissa aspekter av beräkningen av dumpningsmarginalen. Den 7 januari 2020 inkom de exporterande tillverkarna med kommentarer angående detta.

(58)

I sina kommentarer om tillämpningen av artikel 18 i grundförordningen hävdade de exporterande tillverkarna att grundförordningen inte medger att kommissionen drar slutsatsen att de upplysningar som de exporterande tillverkarna lämnat om inköp av nickelmalm inte är tillförlitliga enbart med motiveringen att förhållandet mellan de exporterande tillverkarna och deras leverantörer inte kunde fastställas. GCNS och ITSS hänvisade till Världshandelsorganisationens (nedan kallad WTO) rättspraxis (9) och WTO-avtalet om tullvärdeberäkning (10), av vilka skulle följa att transaktioner mellan närstående parter inte på förhand kan anses vara oacceptabla eller anses inte ha genomförts till marknadsmässiga priser. De exporterande tillverkarna påminde slutligen om att kommissionen hade kontrollerat inköpen av nickelmalm under kontrollbesöket.

(59)

I detta avseende bekräftade kommissionen att de upplysningar som lämnats av företagen i gruppen (GCNS, ITSS, SMI och TSI) om leverantörens identitet samt volymer och värden för råvaruinköpen mycket riktigt hade kontrollerats. Faktum är att trots WTO:s regler och rättspraxis om transaktioner mellan närstående parter förhindrades dock kommissionen från att ens undersöka om inköpstransaktionerna hade genomförts till marknadsmässiga priser eller ej, eftersom de exporterande tillverkarna inte inkom med upplysningar om gruppens världsomspännande struktur.

(60)

Kommissionen bekräftade därför sin avsikt att bortse från det rapporterade inköpspriset för nickelmalm och ersätta det med tillgängliga uppgifter enligt artikel 18 i grundförordningen.

(61)

Vad gäller beräkningen av exportpriset upprepade de exporterande tillverkarna att de skulle göra sitt bästa för att säkerställa samarbete från de närstående handlare som var delaktiga i exportförsäljningen. De exporterande tillverkarna föreslog också att kommissionen skulle använda tillgängliga uppgifter i ärendehandlingarna som tillgängliga uppgifter.

(62)

I detta avseende beslutade kommissionen preliminärt att använda tillgängliga uppgifter i ärendehandlingarna som inkommit från de berörda parter i unionen som hade samarbetat i undersökningen sedan dess inledande och besvarat frågeformuläret.

(63)

Sammanfattningsvis använde kommissionen preliminärt tillgängliga uppgifter för att fastställa eller ersätta vissa uppgifter i enlighet med artikel 18 i grundförordningen i den utsträckning som beskrivs ovan.

(64)

Kommissionen undersökte först huruvida den totala försäljningsvolymen på hemmamarknaden för varje samarbetsvillig exporterande tillverkare var representativ, i enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen. Försäljningen på hemmamarknaden är representativ om den totala försäljningsvolymen på hemmamarknaden av den likadana produkten till oberoende kunder per exporterande tillverkare motsvarade minst 5 % av det berörda företagets totala exportvolym av den berörda produkten till unionen under undersökningsperioden.

(65)

Mot denna bakgrund ansågs GCNS totala försäljning av den likadana produkten på hemmamarknaden inte vara representativ.

(66)

När en produkttyp inte sålts på hemmamarknaden konstruerade kommissionen därför normalvärdet i enlighet med artikel 2.3 och 2.6 i grundförordningen.

(67)

Normalvärdet konstruerades genom att man till den genomsnittliga produktionskostnaden för GCNS likadana produkt under undersökningsperioden lade till

(68)

Kostnaden för nickelmalm justerades såsom förklaras i skälen 79–82.

(69)

GCNS köpte vissa tjänster och insatsvaror i form av halvfabrikat från de närstående leverantörer som var etablerade inom IMIP. Kommissionen undersökte huruvida dessa inköp hade genomförts till marknadsmässiga priser. I detta avseende jämförde kommissionen, när tillgängliga uppgifter fanns, inköpspriset med det pris som den närstående leverantören tog ut av en icke-närstående kund. När ett sådant pris inte fanns tillgängligt jämförde kommissionen inköpspriset med ett konstruerat marknadspris med beaktande av tillverkningskostnader, försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt en rimlig vinst för den närstående leverantören. I enlighet med artikel 2.5 i grundförordningen justerade kommissionen i tillämpliga fall de kostnader för dessa tjänster och insatsvaror som GCNS hade ådragit sig.

(70)

På grundval av den undersökning av representativiteten som avses i skäl 64 konstaterades det att ITSS sammanlagda försäljning av den likadana produkten på hemmamarknaden var representativ.

(71)

Därefter identifierade kommissionen de produkttyper som såldes på hemmamarknaden och som var identiska eller jämförbara med de produkttyper som såldes på export till unionen för ITSS som hade en representativ försäljning på hemmamarknaden.

(72)

Kommissionen undersökte sedan huruvida ITSS försäljning på hemmamarknaden av varje produkttyp som är identisk eller jämförbar med en produkttyp som säljs på export till unionen var representativ, i enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen. Försäljningen på hemmamarknaden av en produkttyp är representativ om den totala försäljningsvolymen av den till oberoende kunder på hemmamarknaden under undersökningsperioden motsvarar minst 5 % av den totala exportförsäljningsvolymen till unionen av den identiska eller jämförbara produkttypen. Kommissionen slog fast att försäljningen av en produkttyp på hemmamarknaden var representativ.

(73)

Därefter fastställde kommissionen andelen lönsam försäljning till oberoende kunder på hemmamarknaden för denna produkttyp under undersökningsperioden, för att avgöra om den skulle använda den faktiska försäljningen på hemmamarknaden för att beräkna normalvärdet, i enlighet med artikel 2.4 i grundförordningen.

(74)

Normalvärdet grundas på det faktiska priset på hemmamarknaden per produkttyp, oavsett om denna försäljning är lönsam eller inte, om

(75)

I detta fall är normalvärdet det vägda genomsnittet av priserna vid all försäljning på hemmamarknaden av produkttypen i fråga under undersökningsperioden.

(76)

Normalvärdet är det faktiska priset på hemmamarknaden per produkttyp enbart för den lönsamma försäljningen på hemmamarknaden av produkttypen under undersökningsperioden, om

(77)

Analysen av försäljningen på hemmamarknaden visade att 13,7 % av all försäljning på hemmamarknaden av produkttypen var lönsam, och att det vägda genomsnittliga försäljningspriset var högre än tillverkningskostnaden. Följaktligen beräknades normalvärdet som ett vägt genomsnitt av enbart den lönsamma försäljningen.

(78)

När en produkttyp inte sålts i representativa volymer på hemmamarknaden konstruerade kommissionen normalvärdet i enlighet med artikel 2.3 och 2.6 i grundförordningen.

(79)

Normalvärdet konstruerades genom att man till den genomsnittliga tillverkningskostnaden för ITSS likadana produkt under undersökningsperioden lade till

(80)

Kostnaden för nickelmalm justerades såsom förklaras i skälen 79–82.

(81)

ITSS köpte vissa tjänster och insatsvaror från de närstående leverantörer som var etablerade inom IMIP. Kommissionen undersökte huruvida dessa inköp hade genomförts till marknadsmässiga priser. I detta avseende jämförde kommissionen, när tillgängliga uppgifter fanns, inköpspriset med det pris som den närstående leverantören tog ut av en icke-närstående kund. När ett sådant pris inte fanns tillgängligt jämförde kommissionen inköpspriset med ett konstruerat marknadspris med beaktande av tillverkningskostnader, försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt en rimlig vinst för den närstående leverantören. I enlighet med artikel 2.5 i grundförordningen justerade kommissionen i tillämpliga fall de kostnader för dessa tjänster och insatsvaror som ITSS hade ådragit sig.

(82)

Såsom förklaras i skälen 52–54 och 57–60 bortsåg kommissionen från de kostnader för nickelmalm som rapporterats av de två exporterande tillverkarna och deras närstående leverantörer av vissa insatsvaror som nämns i skälen 69 och 78. Kommissionen hade för avsikt att använda marknadspriset för nickelmalm i Indonesien som tillgängliga uppgifter och ersätta de faktiska kostnaderna för nickelmalm med det priset.

(83)

Inom ramen för samråden med de indonesiska myndigheterna om eventuella råvarurelaterade snedvridningar enligt artikel 7.2a i grundförordningen begärde kommissionen i detta avseende statistiska uppgifter om volymer och värde av försäljningen på hemmamarknaden, som de indonesiska myndigheterna normalt samlade in enligt den tillämpliga lagstiftningen (11). De indonesiska myndigheterna inkom emellertid endast med uppgifter om försäljningsvolymer på hemmamarknaden. Uppgifterna var således ofullständiga och kunde inte användas för att fastställa ett marknadspris för nickelmalm på Indonesiens hemmamarknad.

(84)

Till följd av detta använde kommissionen det faktiska pris som betalades av en exporterande tillverkare som inkom med upplysningar om nickelhalten i nickelmalm för alla sina inköpstransaktioner. Kommissionen ansåg att nickelhalten, som påverkar priset på nickelmalm, borde beaktas vid ersättningen av de kostnader för nickelmalm som rapporterats av företagen i gruppen. Kommissionen fastställde de dyraste inköpstransaktionerna för varje nickelhalt, eftersom den ansåg att sannolikheten var minst för att dessa transaktioner och priser skulle påverkas av ett förhållande mellan leverantör och köpare. Kommissionen fastställde de justerade kostnaderna för nickelmalm på grundval av det vägda genomsnittliga inköpspriset för de utvalda transaktionerna och med beaktande av den totala volym som köpts in av företaget inom varje grupp av nickelhalt.

(85)

De justerade priserna för nickelmalm användes också för att på nytt beräkna tillverkningskostnaderna för de insatsvaror i form av halvfabrikat som köpts från de närstående leverantörer som nämns i skälen 69 och 78 när det undersöktes huruvida de exporterande tillverkarna köpte in de relevanta insatsvarorna till marknadsmässiga priser. När det var uppenbart att leverantörerna använde nickelmalm med en lägre nickelhalt avspeglade de justerade kostnaderna skillnaden.

(86)

De exporterande tillverkarna lämnade upplysningar om att de exporterade till unionen via närstående handlare i tredjeländer och en icke-närstående handlare i ett tredjeland.

(87)

Såsom anges i skälen 52 och 56 var de närstående handlare som var delaktiga i exportförsäljning inte samarbetsvilliga i undersökningen. Därför fastställdes exportpriset i enlighet med artikel 18 i grundförordningen på grundval av tillgängliga uppgifter i ärendehandlingarna som hade kontrollerats av kommissionen. För att fastställa exportpriset fastställde kommissionen först importpriset till unionen på grundval av uppgifter i ärendehandlingarna som lämnats av de samarbetsvilliga berörda parterna i unionen. Därefter justerade kommissionen det priset för alla omkostnader som tillkommit mellan importen och återförsäljningen, inbegripet transport-, försäkrings-, hanterings- och lastningskostnader, försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt förväntad vinst, på grundval av kontrollerade uppgifter från de exporterande tillverkarna eller allmänt tillgänglig information (t.ex. offentligt tillgängliga granskade årsbokslut från en av de påstått närstående handlarna).

(88)

Kommissionen jämförde normalvärdet och de exporterande tillverkarnas exportpris på grundval av priset från fabrik.

(89)

När så var motiverat för att jämförelsen skulle bli rättvis justerade kommissionen i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen normalvärdet och/eller exportpriset för att ta hänsyn till olikheter som påverkade priserna och prisernas jämförbarhet. Justeringar av normalvärdet gjordes för transport-, försäkrings-, hanterings- och lastningskostnader. Justeringar av exportpriset gjordes för kreditkostnader och provision för den icke-närstående handlaren i ett tredjeland.

(90)

Kommissionen jämförde det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje typ av den likadana produkten med det vägda genomsnittliga exportpriset för motsvarande typ av den undersökta produkten, i enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen.

(91)

På denna grundval fastställdes de provisoriska vägda genomsnittliga dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av priset cif vid unionens gräns, före tull, till 19,3 % för GCNS och 16,2 % för ITSS.

(92)

Såsom anges i skälen 50 och 51 är de exporterande tillverkarna närstående. Kommissionen fastställde därför en enhetlig vägd genomsnittlig dumpningsmarginal för båda företagen till 19,2 %.

(93)

Eftersom importen från de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna utgjorde 100 % av den totala exporten till unionen under undersökningsperioden ansåg kommissionen att den var representativ och fastställde den övriga dumpningsmarginalen till nivån för de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna.

(94)

De provisoriska dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av priset cif vid unionens gräns, före tull, har fastställts till följande:

(95)

Såsom anges i skäl 16 med avseende på en av de tre kinesiska exporterande tillverkare som ingick i urvalet beslutade kommissionen att tillämpa artikel 18 i grundförordningen och bortsåg från de upplysningar som inkommit från denna exporterande tillverkare.

(96)

Kommissionen fattade detta beslut eftersom företaget under kontrollbesöket i tid inte kunde förklara flera siffror i frågeformuläret och koppla dem till de granskade räkenskaperna, internredovisningen avseende kostnader och uppgifter i de interna it-tillämpningar som användes. Vissa siffror, exempelvis produktionsvolymer per produkttyp, förbrukning av energi, fördelning av biprodukter samt produktionsomkostnader, som ansågs vara avgörande för beräkningen av den individuella dumpningsmarginalen, kunde inte stämmas av mot de ovannämnda dokumenten eller byggde på fördelningsnycklar som inte kunde förklaras i tillräcklig grad. På grund av dröjsmål i inlämnandet av de begärda uppgifterna och förklaringarna kunde kommissionen därtill över huvud taget inte kontrollera vissa delar av svaren på frågeformuläret som var relaterade till fastställande av normalvärdet. Kommissionen fick därför inte in de nödvändiga upplysningarna inom den tidsfrist som anges i grundförordningen för att kunna fastställa en dumpningsmarginal för företaget.

(97)

I enlighet med artikel 18.4 i grundförordningen informerades den berörda parten via en skrivelse av den 18 december 2019 om orsakerna till att kommissionen hade för avsikt att bortse från de upplysningar som inkommit, och parten gavs tillfälle att lämna ytterligare förklaringar.

(98)

Företaget besvarade kommissionens skrivelse den 7 januari 2020. I sitt svar bestred företaget inte att de brister som kommissionen angav i sin skrivelse hade förekommit. Företaget hävdade dock att sådana brister inte var tillräckligt allvarliga för att tillämpa artikel 18 i grundförordningen. Företaget anförde att de brister som kommissionen angav i sin skrivelse hade orsakats av att de uppgifter som lämnats av ett närstående företag var allmänt sammanställda och hade behandlats manuellt, inte via ett it-system. Det var därför mer sannolikt att dessa uppgifter hade brister. Företaget ansåg att kommissionen trots detta kunde beräkna en individuell dumpningsmarginal på grundval av de uppgifter som hade kontrollerats på plats.

(99)

Kommissionen instämde inte i företagets påstående att det var möjligt att beräkna en individuell dumpningsmarginal på grundval av de uppgifter som hade kontrollerats på plats. Såsom anges i skäl 93 innebar karaktären hos och mängden av de brister som konstaterats på plats – oavsett orsaken – och det faktum att företaget under hela den tid som kontrollbesöket varade inte kunde åtgärda dem, att kommissionen inte kunde beräkna en dumpningsmarginal på grundval av de kontrollerade uppgifterna. Kommissionen bortsåg därför preliminärt från de upplysningar som lämnats av den exporterande tillverkaren och bekräftade, i det skedet, att den skulle använda tillgängliga uppgifter för denna exporterande tillverkare.

(100)

Beskrivningen av beräkningen av dumpningsmarginalen nedan avser följaktligen de två återstående kinesiska exporterande tillverkarna i urvalet.

(101)

Enligt artikel 2.1 i grundförordningen ska normalvärdet ”vanligtvis grundas på de priser som oberoende kunder i exportlandet har betalat eller ska betala vid normal handel”.

(102)

Följande anges dock i artikel 2.6a a i grundförordningen: ”om det […] fastställs att det inte är lämpligt att använda de inhemska priserna och kostnaderna i exportlandet på grund av att det föreligger betydande snedvridningar i det landet i den mening som avses i led b, ska normalvärdet uteslutande konstrueras på grundval av kostnader för produktion och försäljning som återspeglar icke-snedvridna priser eller referensvärden”, och normalvärdet ska omfatta ”ett icke snedvridet och skäligt belopp för att täcka försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst”. Såsom förklaras närmare nedan konstaterade kommissionen i denna undersökning att det på grundval av tillgänglig bevisning och mot bakgrund av det bristande samarbetet från de kinesiska myndigheterna var lämpligt att tillämpa artikel 2.6a i grundförordningen.

(103)

Följande anges i artikel 2.6a b i grundförordningen: ”Betydande snedvridningar är sådana snedvridningar som inträffar när rapporterade priser eller kostnader, inbegripet råvarukostnader och energikostnader, inte bestämts av de fria marknadskrafterna på grund av att de påverkats av ett betydande statligt inflytande. Vid bedömningen av huruvida det föreligger betydande snedvridningar ska hänsyn bland annat tas till de potentiella följderna av en eller flera av följande aspekter:

(104)

I enlighet med artikel 2.6a b i grundförordningen ska vid bedömningen av huruvida det föreligger betydande snedvridningar i den mening som avses i artikel 2.6a a hänsyn bland annat tas till den icke-uttömmande förteckning över faktorer som anges i den föregående bestämmelsen. I enlighet med artikel 2.6a b i grundförordningen ska vid bedömningen av huruvida det föreligger betydande snedvridningar hänsyn bland annat tas till de potentiella följderna av en eller flera av dessa aspekter för priser och kostnader i den berörda produktens exportland. Eftersom denna förteckning inte är fullständig behöver inte alla aspekter beaktas för att dra en slutsats om förekomsten av betydande snedvridningar. Samma faktiska omständigheter kan dessutom användas för att påvisa förekomsten av en eller flera aspekter i förteckningen. Slutsatser om betydande snedvridningar i den mening som avses i artikel 2.6a a måste dock dras på grundval av all tillgänglig bevisning. I den övergripande bedömningen avseende förekomsten av snedvridningar kan även förhållandena och situationen generellt sett i exportlandet beaktas, särskilt där de grundläggande delarna av det exporterande landets ekonomiska och administrativa struktur ger staten betydande befogenheter att ingripa i ekonomin på ett sätt som gör att priser och kostnader inte är resultatet av fri utveckling av marknadskrafterna.

(105)

Följande anges i artikel 2.6a c i grundförordningen: ”När kommissionen har välgrundade indikationer på en eventuell förekomst av sådana betydande snedvridningar som avses i led b i ett visst land eller i en viss sektor i det landet, och när så är lämpligt för en effektiv tillämpning av denna förordning, ska kommissionen utarbeta, offentliggöra och regelbundet uppdatera en rapport som beskriver de marknadsförhållanden som avses i led b i det landet eller den sektorn.”

(106)

Enligt denna bestämmelse har kommissionen utfärdat en landsrapport för Kina (nedan kallad rapporten) (12), som visar att det finns ett betydande statligt inflytande på många nivåer i ekonomin, inbegripet specifika snedvridningar av många centrala produktionsfaktorer (såsom mark, energi, kapital, råvaror och arbetskraft) samt inom specifika sektorer (såsom stål och kemikalier). Rapporten infördes i undersökningens ärendehandlingar i det inledande skedet. Klagomålet innehåller även viss relevant bevisning som kompletterar rapporten. Berörda parter uppmanades att motbevisa, kommentera eller komplettera bevisningen i ärendehandlingarna vid tidpunkten för inledandet.

(107)

Klagomålet hänvisade i synnerhet till metoder som påverkar kostnaderna och priserna i sektorn för rostfritt stål:

(108)

Såsom anges i skäl 30 lämnade de kinesiska myndigheterna inga synpunkter på eller någon bevisning till stöd för eller som motbevisade den befintliga bevisningen i ärendehandlingarna, inklusive rapporten samt den ytterligare bevisning som lämnats av klaganden, i fråga om förekomsten av betydande snedvridningar och/eller huruvida det är lämpligt att tillämpa artikel 2.6a i grundförordningen i det aktuella ärendet.

(109)

Synpunkter i detta avseende inkom från två av de exporterande tillverkarna, som hävdade att beräkningen av normalvärdet i enlighet med artikel 2.6a i grundförordningen inte är förenlig med WTO:s antidumpningsavtal (nedan kallat antidumpningsavtalet). I detta avseende hävdade de exporterande tillverkarna att kommissionen inte borde frångå standardmetoden för att fastställa normalvärdet, såvida inte antidumpningsavtalet tillåter detta, och att den således borde följa standardmetoden i enlighet med artikel 2 i antidumpningsavtalet. De berörda parterna gjorde också gällande att begreppet betydande snedvridningar inte ens finns med i antidumpningsavtalet.

(110)

De exporterande tillverkarna hävdade dessutom att det inte fanns någon bevisning i ärendehandlingarna om att de påstådda statliga ingripanden som anges i rapporten och i klagomålet hade lett till snedvridningar av priserna på insatsvarorna för tillverkningen av den berörda produkten.

(111)

I den föreliggande undersökningen konstaterar kommissionen i skäl 157 att det är lämpligt att tillämpa artikel 2.6a i grundförordningen. Kommissionen anser således att artikel 2.6a är tillämplig. Kommissionen anser dessutom att denna bestämmelse överensstämmer med Europeiska unionens WTO-skyldigheter. Det är kommissionens uppfattning, vilket klargörs i tvisten EU – antidumpningsåtgärder beträffande biodiesel från Argentina (DS473), att de bestämmelser i grundförordningen som är allmänt tillämpliga på alla WTO-medlemmar, särskilt artikel 2.5 andra stycket, möjliggör användning av uppgifter från ett tredjeland, vederbörligen justerade när en sådan justering är nödvändig och underbyggd. Kommissionen erinrar slutligen om att tvisten EU – antidumpningsåtgärder beträffande biodiesel från Argentina (DS473) inte berör tillämpningen av artikel 2.6a i grundförordningen, som är den relevanta rättsliga grunden för fastställandet av normalvärdet i denna undersökning. Kommissionen avvisade därför detta påstående.

(112)

Kommissionen undersökte om det var lämpligt eller inte att använda inhemska priser och kostnader i Kina på grundval av att det föreligger betydande snedvridningar i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen. Kommissionen gjorde detta på grundval av tillgänglig bevisning i ärendehandlingarna, inbegripet bevisningen i rapporten, som bygger på allmänt tillgängliga källor. Analysen omfattade en undersökning av det betydliga statliga ingripandet i den kinesiska ekonomin i allmänhet, men även den specifika marknadssituationen i den relevanta sektorn för den berörda produkten.

(113)

Vad gäller det andra påståendet konstaterade kommissionen att det faktum att det föreligger betydande snedvridningar som föranleder tillämpning av artikel 2.6a i grundförordningen inte har samband med förekomsten av ett särskilt sektorskapitel som omfattar den undersökta produkten. I rapporten beskrivs olika typer av övergripande snedvridningar i Kina som förekommer i hela den kinesiska ekonomin och påverkar priser och/eller råvaror samt produktionskostnader för den undersökta produkten. Såsom förklaras i leden b–i nedan är industrin för varmvalsade plåtar och rullar av rostfritt stål föremål för ett antal statliga ingripanden som beskrivs i rapporten (de omfattas av femårsplaner och andra dokument, är föremål för råvarurelaterade snedvridningar, finansiella snedvridningar osv.), vilka uttryckligen anges och det hänvisas till i denna förordning. I skälen 104, 121–122, 124–128, 135, 138, 141, 151 samt 153–154 i denna förordning anges även ett antal snedvridningar som är tillämpliga på sektorn för varmvalsade plåtar och rullar av rostfritt stål och/eller dess råvaror och insatsvaror, utöver de betydande snedvridningar som redan anges i rapporten. Marknadsförhållandena och de underliggande politiska åtgärder och planer som ger upphov till de betydande snedvridningarna är fortfarande tillämpliga på sektorn för varmvalsade plåtar och rullar av rostfritt stål och dess produktionskostnader, trots att rapporten offentliggjordes i december 2017. Ingen part inkom med bevisning som visar motsatsen. De ytterligare källor till betydande snedvridningar som anges i förordningen är fortfarande tillämpliga och ingen part har inkommit med bevisning som visar motsatsen.

(114)

Kommissionen avvisade därför preliminärt de två exporterande tillverkarnas påståenden.

(115)

Det kinesiska ekonomiska systemet bygger på begreppet ”socialistisk marknadsekonomi”. Begreppet finns inskrivet i den kinesiska konstitutionen och avgör den ekonomiska styrningen av Kina. Den centrala principen är ”socialistiskt offentligt ägande av produktionsmedlen, som ägs av hela folket och kollektivt av arbetarna”. Den statsägda ekonomin är den ”ledande kraften i den nationella ekonomin” och staten har i uppdrag att ”säkerställa dess konsolidering och tillväxt” (13). Detta innebär att den kinesiska ekonomins övergripande struktur inte bara möjliggör betydande statligt ingripande i ekonomin, utan också att staten uttryckligen har i uppdrag att göra sådana ingripanden. Det faktum att det offentliga ägandet har företräde framför privat ägande genomsyrar hela rättssystemet och betonas som en allmän princip i alla centrala lagar. Den kinesiska egendomslagen är ett utmärkt exempel på detta: den hänvisar till det primära stadiet i socialismen och anförtror staten uppgiften att upprätthålla det grundläggande ekonomiska system enligt vilket det offentliga ägandet spelar en dominerande roll. Andra ägandeformer tolereras, eftersom lagen tillåter dem att utvecklas vid sidan av statligt ägande (14).

(116)

Enligt den kinesiska lagstiftningen utvecklas dessutom den socialistiska marknadsekonomin under ledning av Kinas kommunistparti. Den kinesiska statens och det kinesiska kommunistpartiets strukturer är sammanflätade på alla nivåer (rättsligt, institutionellt, personligt), och bildar en överbyggnad där kommunistpartiets och statens roller är oskiljbara. Genom en ändring av den kinesiska konstitutionen i mars 2018 gavs det kinesiska kommunistpartiets ledande roll en ännu mer framträdande plats genom att den på nytt bekräftades i artikel 1 i konstitutionen. Efter den befintliga första meningen i bestämmelsen, ”[d]et socialistiska systemet är det grundläggande systemet för Folkrepubliken Kina” infogades en ny andra mening, som lyder som följer: ”[d]et främsta kännetecknet för den kinesiska formen av socialism är det kinesiska kommunistpartiets ledarskap.” (15) Detta åskådliggör det kinesiska kommunistpartiets absoluta och allt större kontroll över Kinas ekonomiska system. Detta ledarskap och denna kontroll är en väsentlig del av det kinesiska systemet och går mycket längre än vad som är brukligt i andra länder, där staten utövar allmän makroekonomisk kontroll inom vilken de fria marknadskrafterna får spela.

(117)

Den kinesiska staten för en interventionistisk ekonomisk politik och strävar efter mål som sammanfaller med den politiska dagordning som fastställs av det kinesiska kommunistpartiet, i stället för att avspegla de ekonomiska förhållandena på en fri marknad (16). De kinesiska myndigheterna tillämpar interventionistiska verktyg av många olika slag, bland annat systemet för industriell planering, finanssystemet samt lagstiftning.

(118)

För det första, och när det gäller den övergripande administrativa kontrollen, styrs den kinesiska ekonomins inriktning av ett komplext system av industriell planering, som påverkar alla ekonomiska verksamheter i landet. Sammantaget täcker dessa planer en omfattande och komplex matris av sektorer och övergripande politiska åtgärder, och de tillämpas på alla myndighetsnivåer. På provinsnivå är planerna detaljerade, medan de nationella planerna innehåller mer övergripande mål. Planerna anger också de hjälpmedel som ska användas för att stödja de relevanta industrierna/sektorerna samt tidsramar för uppnåendet av målen. Vissa planer innehåller fortfarande uttryckliga produktionsmål, eftersom detta var ett vanligt förekommande inslag under tidigare planeringsperioder. Enligt planerna väljs individuella industrisektorer och/eller projekt ut som (positiva eller negativa) prioriteringar i linje med statens prioriteringar och särskilda utvecklingsmål fastställs för dem (industriell uppgradering, internationell expansion osv.). De ekonomiska aktörerna, såväl privata som statsägda, måste i grunden anpassa sina affärsverksamheter efter villkoren i planeringssystemet. Detta beror inte bara på att planerna är bindande, utan även på att de berörda kinesiska myndigheterna på alla nivåer följer systemet med planer och utövar sina befogenheter därefter, vilket innebär att de förmår de ekonomiska aktörerna att försöka uppfylla de prioriteringar som stakas ut i planerna (se även avsnitt e) (17).

(119)

För det andra domineras Kinas finansiella system av statsägda affärsbanker när det gäller fördelningen av ekonomiska resurser. När dessa banker fastställer och genomför sin utlåningspolicy måste de anpassa sig till statens industripolitiska mål snarare än att först och främst bedöma de ekonomiska fördelarna med ett visst projekt (se även avsnitt h) (18). Detsamma gäller de andra komponenterna i Kinas finansiella system, såsom aktiemarknader, obligationsmarknader, marknaden för riskkapital osv. Även dessa andra delar av finanssektorn utöver banksektorn är institutionellt och operativt sett strukturerade på ett sätt som inte är inriktat på att se till att finansmarknaderna fungerar så effektivt som möjligt, utan på att säkerställa kontroll och möjliggöra ingripande från staten och kommunistpartiet (19).

(120)

För det tredje, när det gäller lagstiftningen, ingriper staten i ekonomin på en rad olika sätt. Reglerna för offentlig upphandling används till exempel regelbundet för att uppnå andra politiska mål än ekonomisk effektivitet, vilket undergräver de marknadsbaserade principerna på detta område. Den tillämpliga lagstiftningen föreskriver uttryckligen att offentlig upphandling ska genomföras för att underlätta uppnåendet av de mål som utformas utifrån statens politik. Målens karaktär fastställs dock inte, vilket ger de beslutande organen en bred marginal för egna bedömningar (20). På investeringsområdet har de kinesiska myndigheterna likaså en betydande kontroll och ett stort inflytande över vad både statliga och privata investeringar ska inriktas på och hur omfattande de ska vara. Investeringskontroll och olika incitament, begränsningar och förbud i samband med investeringar är viktiga verktyg för myndigheterna för att stödja industripolitiska mål, exempelvis att upprätthålla statlig kontroll av viktiga sektorer eller stödja den inhemska industrin (21).

(121)

Sammanfattningsvis grundas Kinas ekonomiska modell på vissa grundläggande axiom som föreskriver och uppmuntrar statliga ingripanden av många olika slag. Sådana betydande statliga ingripanden strider mot de fria marknadskrafterna, vilket snedvrider en effektiv resursfördelning enligt marknadsprinciperna (22).

(122)

I Kina utgör företag som ägs av eller drivs under kontroll och/eller politisk styrning eller överinseende av staten en väsentlig del av ekonomin.

(123)

De kinesiska myndigheterna och kommunistpartiet har strukturer som säkerställer deras fortsatta inflytande över företag, särskilt statsägda företag. Staten (och i många avseenden också kommunistpartiet) inte bara utformar och övervakar aktivt statsägda företags genomförande av den allmänna ekonomiska politiken, utan hävdar även sina rättigheter att delta i de statsägda företagens operativa beslutsfattande. Detta sker vanligen genom rotation av tjänstemän mellan de statliga myndigheterna och de statsägda företagen, genom att partimedlemmar sitter med i de statsägda företagens styrelser, genom particeller i företagen (se även avsnitt d) samt genom att staten formar företagsstrukturen hos statsägda företag (23). I gengäld har statsägda företag en särskild ställning inom den kinesiska ekonomin, vilket medför flera ekonomiska fördelar, i synnerhet skydd mot konkurrens och förmånstillträde till relevanta insatsvaror samt finansiering (24).

(124)

De kinesiska myndigheterna utövar fortfarande ett betydande ägarskap inom stålsektorn. Nominellt sett uppskattas antalet statsägda företag och antalet privatägda företag vara nästan jämnt fördelat, men fyra av de fem kinesiska ståltillverkare som hör till världens tio största ståltillverkare är statsägda (25). Samtidigt som de tio största tillverkarna endast stod för omkring 36 % av industrins totala produktion 2016, satte de kinesiska myndigheterna samma år upp målet att konsolidera 60–70 % av järn- och ståltillverkningen kring runt tio storskaliga företag till 2025 (26). De kinesiska myndigheterna upprepade sin avsikt i april 2019, när den tillkännagav offentliggörandet av riktlinjer om konsolidering av stålindustrin (27). En sådan konsolidering kan medföra påtvingade sammanslagningar av lönsamma privata företag med underpresterande statsägda företag (28). Ett exempel på en nyligen genomförd sammanslagning är fusionen 2016 mellan ståltillverkarna Baosteel Group Corp. och Wuhan Iron & Steel Group Corp., som då blev världens näst största ståltillverkare (29). De stora tillverkarna av rostfritt stål är statsägda, exempelvis Tisco, Baosteel, Ansteel Lianzhong, Jiujuan Iron and Steel och Tangshan.

(125)

Kina är dessutom världens ledande konsument av nickel. Nickel är en viktig råvara eftersom det, tillsammans med krom, ger rostfritt stål dess rostfria egenskaper. Nickelhalten är även den kostnadsdrivande faktorn för nickelmalm, som i sin tur är kostnadsdrivande för de direkta insatsvarorna för den berörda produkten. Olika former av nickel används i tillverkningen av varmvalsade plåtar och rullar av rostfritt stål, till exempel nickelmalm, nickeltackjärn, ferronickel, rent nickel, nickelskrot och skrot av rostfritt stål. Klaganden uppskattade att nickel i dess olika former utgjorde mer än 50 % av produktionskostnaderna för rostfritt stål i Kina (30). År 2016 använde landet 1,04 miljoner ton, vilket utgjorde 52 % av den globala nickelförbrukningen. År 2017 skulle den kinesiska förbrukningen öka med 2,9 % till 1,07 miljoner ton. Tillverkning av rostfritt stål är det område där nickel används mest i Kina (84 %). Denna andel är betydligt större än det internationella genomsnittet (64 %). Förbrukningen av nickel ökade kraftigt under 2016 och 2017 (31) eftersom Kinas tillverkning av rostfritt stål ökade med 15,7 % till 24,9 miljoner ton. Eftersom produktionen i resten av världen endast ökade med 4,3 % nådde Kinas andel av världsproduktionen 54,5 %. Den kraftiga produktionsökningen är en följd av de kinesiska myndigheternas omfattande investeringar i infrastruktur och ett stabilt fastighetsbyggande. Statistik visade att en stor del av Kinas investeringar i anläggningstillgångar har organiserats av de kinesiska myndigheterna och deras statsägda företag, som båda har visat högre investeringstillväxt än den privata sektorn (32).

(126)

Till följd av de omfattande statliga ingripandena i stålindustrin och icke-järnmetallindustrin samt den stora andelen statsägda företag inom dessa sektorer, förhindras även privatägda ståltillverkare att verka under marknadsförhållanden. Både offentlig- och privatägda företag inom stålsektorn är i själva verket föremål för politisk övervakning och vägledning såsom anges i avsnitt e.

(127)

På grundval av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att marknaden för varmvalsade plåtar och rullar av rostfritt stål i Kina i betydande utsträckning försörjs av företag som var föremål för ägande, kontroll eller politisk styrning eller politiskt överinseende av de kinesiska myndigheterna.

(128)

Förutom att utöva kontroll över ekonomin genom ägande av statsägda företag och andra verktyg är de kinesiska myndigheterna i stånd att påverka priser och kostnader genom statlig närvaro i företagen. De berörda statliga myndigheternas rätt att utse och avsätta nyckelpersoner i ledningen för statsägda företag enligt den kinesiska lagstiftningen kan anses följa av äganderätt (33), men kommunistpartiets celler i företagen, såväl statsägda som privata, utgör en annan viktig kanal genom vilken staten kan utöva inflytande över affärsbeslut. Enligt Kinas bolagsrätt ska en kommunistpartipolitisk organisation upprättas i varje företag (med minst tre medlemmar från kommunistpartiet enligt partiets stadgar (34)), och företagen ska skapa de nödvändiga förutsättningarna för partiorganisationens aktiviteter. Tidigare förefaller detta krav inte alltid ha följts eller tillämpats strikt. Men åtminstone från och med 2016 har kommunistpartiet stärkt sina krav på att kontrollera företagsbeslut i statsägda företag som en politisk princip. Det kinesiska kommunistpartiet uppges också utöva press på privata företag att sätta ”patriotism” i första rummet och rätta sig efter partidisciplinen (35). År 2017 rapporterades att det fanns particeller i 70 % av de omkring 1,86 miljoner privatägda företagen, och att pressen ökar på att partiorganisationerna ska ha sista ordet i affärsbeslut inom sina respektive företag. (36) Dessa regler gäller generellt i den kinesiska ekonomin och inom alla sektorer, inklusive tillverkare av varmvalsade plåtar och rullar av rostfritt stål och leverantörer av deras insatsvaror.

(129)

Särskilt inom stålsektorn är många av de stora tillverkarna statsägda, vilket redan påpekats (se skäl 123). En del av dem anges uttryckligen i ”planen för anpassning och uppgradering av stålindustrin 2016–2020” (37). De huvudsakliga statsägda tillverkande exportörerna är ofta världsledande producenter av varmvalsade plåtar och rullar av rostfritt stål, vare sig de är integrerade eller ej. Det kinesiska statsägda företaget Shanxi Taiyuan Iron & Steel Co. Ltd (nedan kallat TISCO) nämner exempelvis på sin webbplats att det är en ”järn- och ståljätte samt ett ledande företag inom den globala industrin för rostfritt stål” och ”det största företaget inom industrin för rostfritt stål med den globalt största kapaciteten och den mest aktuella tekniken och utrustningen”. Vidare sägs det att ”TISCO har utvecklats till ett framstående storskaligt järn- och stålkomplex, som är integrerat med järnmalmsutvinning, järn- och ståltillverkning, förädling, leverans och handel”. (38) Baosteel är ett annat stort kinesiskt statsägt företag som är verksamt inom tillverkning av rostfritt stål och har tagits över av den nyligen konsoliderade China Baowu Steel Group Co. Ltd (tidigare Baosteel Group and Wuhuan Iron & Steel). (39)

(130)

De kinesiska myndigheterna är även närvarande i företag med verksamhet inom rostfritt stål genom personliga utnämningar. Ett exempel på en sådan strategi är stålproducenten TISCO, där den utsedda ställföreträdande generalsekreteraren för det kinesiska kommunistpartiet även utseddes till verkställande direktör för TISCO genom ett beslut av Shanxi-provinsens partikommitté och styrelse (40).

(131)

Statens närvaro och ingripande i finansmarknaderna (se även avsnitt h) och i tillhandahållandet av råvaror och insatsvaror har dessutom en ytterligare snedvridande effekt på marknaden för varmvalsade plåtar och rullar av rostfritt stål (41). Statens närvaro i företag, inbegripet statsägda företag, inom stålsektorn och andra sektorer (såsom finanssektorn och sektorn för insatsvaror, inbegripet icke-järnmetallindustrin) gör det således möjligt för de kinesiska myndigheterna att påverka priser och kostnader.

(132)

De kinesiska myndigheterna ingriper direkt vid prissättningen av kapital, arbetskraft, mark, råvaror och basinsatsvaror i tillverkningsprocessen. Även om priserna på slutprodukterna främst styrs av marknadsmekanismer, kastar de prissnedvridningar som skapas i början av värdekedjan långa skuggor över priserna på slutprodukterna, skapar ”fel” prissignaler som inte avspeglar de verkliga bristerna i industrin och snedvrider resultaträkningarna för samtliga berörda aktörer.

(133)

Inriktningen hos Kinas ekonomi bestäms i betydande utsträckning av ett välutvecklat planeringssystem som innehåller prioriteringar och anger de mål som de centrala och lokala myndigheterna måste inrikta sig på. Relevanta planer finns på alla myndighetsnivåer och omfattar praktiskt taget alla ekonomiska sektorer. De mål som fastställs genom planeringsinstrumenten är bindande och myndigheterna på varje administrativ nivå övervakar respektive lägre myndighets genomförande av planerna. Generellt sett leder planeringssystemet i Kina till att resurser riktas mot sektorer som staten har betecknat som strategiska eller på annat sätt politiskt viktiga, i stället för att fördelas enligt marknadskrafterna (42).

(134)

De kinesiska myndigheterna anser att stålindustrin är en nyckelindustri (43). Detta bekräftas i många planer, direktiv och andra dokument som handlar om stål och utfärdas på nationell, regional och kommunal nivå, såsom ”planen för anpassning och uppgradering av stålindustrin 2016–2020”. I denna plan anges att stålindustrin är ”en viktig och grundläggande sektor i den kinesiska ekonomin och en nationell hörnsten” (44). De viktigaste uppgifter och mål som stakas ut i planen täcker alla aspekter av industrins utveckling (45).

(135)

I den trettonde femårsplanen om ekonomisk och social utveckling (46) anges att företag som tillverkar stålprodukter i det högre marknadssegmentet ska stödjas (47). Planen inriktas även på att uppnå hållbara och tillförlitliga kvalitetsprodukter genom att stödja företag som använder teknik för ren stålproduktion, precisionsvalsning och kvalitetsförbättring. (48)

(136)

I ”den vägledande katalogen för industriell strukturanpassning (2011 års version) (2013 års ändring)” (49) (nedan kallad katalogen) anges järn och stål som främjade industrier.

(137)

De kinesiska myndigheterna vägleder dessutom sektorns utveckling med hjälp av en bred uppsättning politiska verktyg och direktiv, bland annat avseende sammansättning och omstrukturering av marknaden, råvaror, investeringar, kapacitetseliminering, produktsortiment, omlokalisering, uppgradering osv. Genom dessa och andra medel styr och kontrollerar de kinesiska myndigheterna praktiskt taget alla aspekter av sektorns utveckling och funktion (50). Man kan våga påstå att det rådande problemet med överkapacitet är det tydligaste exemplet på följderna av de kinesiska myndigheternas politik och de snedvridningar som blir resultatet av denna.

(138)

Sammanfattningsvis har de kinesiska myndigheterna infört åtgärder för att förmå verksamhetsutövare att uppfylla de offentliga politiska målen att stödja främjade industrier, inklusive tillverkningen av varmvalsade plåtar och rullar av rostfritt stål, som en del av den främjade stålsektorn. Sådana åtgärder hindrar marknadskrafterna från att fungera normalt.

(139)

Enligt informationen i ärendehandlingarna är det kinesiska konkurssystemet olämpligt för att uppnå de egna huvudmålen, exempelvis att reglera fordringar och skulder på ett rättvist sätt och skydda borgenärers och gäldenärers lagstadgade rättigheter och intressen. Detta förefaller bero på att den kinesiska konkursrätten visserligen formellt sett grundas på principer som liknar de principer som tillämpas i motsvarande lagar i andra länder än Kina, men det kinesiska systemet kännetecknas av ett systematiskt bristande verkställande. Antalet konkurser är fortfarande uppseendeväckande lågt jämfört med storleken på landets ekonomi, inte minst på grund av ett antal brister i insolvensförfarandena, som i själva verket avskräcker från att ansöka om konkurs. Staten har dessutom en fortsatt stark och aktiv roll i insolvensförfaranden, och har ofta direkt inflytande över resultatet av förfarandena (51).

(140)

Bristerna i systemet för egendomsrättigheter är dessutom särskilt uppenbara när det gäller markägande och markanvändningsrättigheter i Kina. (52) All mark ägs av den kinesiska staten (kollektivägd mark i landsbygd och statsägd mark i tätorter). Det är endast staten som kan fördela mark. Det finns rättsliga bestämmelser som syftar till att fördela markanvändningsrättigheter på ett öppet sätt och till marknadspriser, exempelvis genom att införa anbudsförfaranden. Det är dock vanligt att dessa bestämmelser inte följs, och vissa köpare erhåller sin mark utan kostnad eller till lägre priser än marknadspriser (53). Myndigheterna har ofta specifika politiska mål när de tilldelar mark (54), bland annat genomförandet av ekonomiska planer.

(141)

I likhet med många andra sektorer i den kinesiska ekonomin omfattas tillverkare av varmvalsade plåtar och rullar av rostfritt stål av de allmänna reglerna i den kinesiska konkurs-, bolags- och egendomsrätten. Detta innebär att även dessa företag är föremål för de snedvridningar som från ovan genomsyrar hela systemet och uppstår till följd av diskriminerande eller olämplig tillämpning av konkurs- och egendomsrätten. Under denna undersökning uppkom ingenting som kunde ifrågasätta dessa slutsatser. Därför drog kommissionen den provisoriska slutsatsen att den kinesiska konkurs- och egendomsrätten inte fungerar ordentligt, vilket ger upphov till snedvridningar när insolventa företag hålls flytande och i fördelningen av markanvändningsrättigheter i Kina. På grundval av tillgänglig bevisning förefaller dessa överväganden även stämma in helt på sektorn för rostfritt stål.

(142)

Mot bakgrund av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att det förekom diskriminerande tillämpning eller bristande efterlevnad av konkurs- och egendomsrätten inom stålsektorn, även när det gäller den berörda produkten.

(143)

Ett system med marknadsbaserade löner kan inte utvecklas fullständigt i Kina, eftersom arbetstagarna och arbetsgivarna inte har rätt till att organisera sig kollektivt. Kina har inte ratificerat ett antal grundläggande konventioner från Internationella arbetsorganisationen (nedan kallad ILO), bland annat konventionerna om föreningsfrihet och om kollektivavtal (55). Enligt den nationella lagstiftningen finns det endast en aktiv fackorganisation. Denna organisation är dock inte oberoende i förhållande till de statliga myndigheterna och dess deltagande i kollektivförhandlingar och skydd av arbetstagarnas rättigheter är fortfarande outvecklat (56). Den kinesiska arbetskraftens rörlighet begränsas dessutom av systemet för registrering av hushåll, som begränsar tillgången till fullständig social trygghet och andra förmåner till lokala invånare i varje administrativt område. Detta leder vanligtvis till att arbetstagare som inte är registrerade som lokala invånare har en svag ställning på arbetsmarknaden och lägre inkomst än registrerade arbetstagare. (57) Dessa undersökningsresultat visar på en snedvridning av lönekostnaderna i Kina.

(144)

Ingen bevisning har lämnats in om att stålsektorn, inklusive tillverkare av varmvalsade plåtar och rullar av rostfritt stål, inte skulle omfattas av det beskrivna kinesiska arbetsrättssystemet. Som en del av stålsektorn påverkas således industrin för varmvalsade plåtar och rullar av rostfritt stål av snedvridningarna av lönekostnader, både direkt (vid tillverkningen av den berörda produkten) och indirekt (när det gäller tillgång till kapital eller insatsvaror från företag som omfattas av samma arbetsrättsliga system i Kina).

(145)

Tillgången till kapital för företag i Kina snedvrids på flera olika sätt.

(146)

För det första kännetecknas Kinas finansiella system av de statsägda bankernas starka ställning (58), som tar hänsyn till andra kriterier än ett projekts ekonomiska lönsamhet när de ger tillgång till finansiering. I likhet med icke-finansiella statsägda företag är bankerna inte bara knutna till staten genom ägandeförhållanden, utan även via personliga relationer (personer i den högsta ledningen för de stora statsägda finansinstituten utses av det kinesiska kommunistpartiet) (59), och i likhet med icke-finansiella statsägda företag genomför bankerna regelbundet offentlig politik som har utformats av staten. I och med detta uppfyller bankerna ett uttryckligt rättsligt krav att bedriva sin verksamhet enligt behoven i fråga om den nationella ekonomiska och sociala utvecklingen och att följa statens industripolitik (60). Dessutom tillkommer ytterligare regler för att rikta finansiering till sektorer som staten har fastställt som gynnade eller viktiga på andra sätt (61).

(147)

Det erkänns att det finns flera rättsliga bestämmelser som föreskriver att normal bankpraxis ska följas och om aktsamhetregler, exempelvis att undersöka låntagares kreditvärdighet, men den överväldigande bevisningen, bland annat resultat från handelspolitiska undersökningar, tyder på att dessa bestämmelser endast spelar en underordnad roll i tillämpningen av de olika rättsliga instrumenten.

(148)

Obligations- eller kreditbetyg snedvrids dessutom ofta av en rad olika skäl, bland annat på grund av att riskbedömningarna påverkas av företagens strategiska betydelse för de kinesiska myndigheterna och styrkan hos eventuella implicita garantier från staten. Uppskattningar talar starkt för att de kinesiska kreditbetygen systematiskt motsvarar lägre internationella kreditbetyg. (62)

(149)

Dessutom tillkommer ytterligare regler för att rikta finansiering till sektorer som staten har fastställt som gynnade eller viktiga på andra sätt (63). Detta leder till att utlåning till statsägda företag, stora privata företag med goda förbindelser och företag i viktiga industrisektorer prioriteras, vilket i sin tur innebär att tillgången på och kostnaden för kapital inte är lika för alla aktörer på marknaden.

(150)

För det andra har utlåningskostnaderna hållits konstgjort låga för att stimulera ökade investeringar, vilket har lett till överanvändning av kapitalinvesteringar med allt lägre räntabilitet. Detta åskådliggörs av den senaste tidens ökningar av företagens skuldsättning i den statliga sektorn, trots betydande lönsamhetsminskningar, vilket talar för att banksystemets mekanismer inte agerar enligt kommersiell praxis.

(151)

För det tredje styrs prissignalerna fortfarande inte av de fria marknadskrafterna trots en avreglering av den nominella räntan i oktober 2015, utan påverkas av snedvridningar som föranletts av staten. Utlåning till eller under referensräntan utgör fortfarande 45 % av all utlåning och användningen av riktad kredit förefaller ha ökat, eftersom denna andel trots försämrade ekonomiska förhållanden har ökat markant sedan 2015. Konstgjort låga räntor leder till underprissättning, vilket i sin tur leder till överdriven kapitalanvändning.

(152)

Den totala kredittillväxten i Kina visar att kapitalfördelningen blir alltmer ineffektiv, utan tecken på den kreditåtstramning som skulle kunna förväntas under icke-snedvridna marknadsförhållanden. Till följd av detta har antalet nödlidande lån ökat snabbt under de senaste åren. Ställda inför en situation med ökad risk för osäkra fordringar har de kinesiska myndigheterna valt att undvika fallissemang. Problemet med osäkra fordringar har således hanterats genom förlängningar av lån, vilket i sin tur skapar ”zombie”-företag, eller genom att överföra äganderätten till skulden (till exempel via sammanslagningar eller utbyte av skulder mot aktier), vilket inte nödvändigtvis undanröjer skuldproblemet i sig eller hanterar dess grundorsaker.

(153)

Trots den senaste tidens åtgärder för att liberalisera marknaden påverkas företagskreditsystemet i Kina således fortfarande av betydande snedvridningar till följd av statens fortsatt genomgripande roll på kapitalmarknaderna.

(154)

Ingen bevisning har lämnats om att stålsektorn, inklusive tillverkningen av rostfritt stål, skulle undantas från de statliga ingripanden i finanssystemet som beskrivs ovan. De omfattande statliga ingripandena i det finansiella systemet leder därför till att marknadsvillkoren påverkas kraftigt på alla nivåer.

(155)

Kommissionen konstaterade att de snedvridningar som beskrivs i rapporten är karakteristiska för den kinesiska ekonomin. Den tillgängliga bevisningen visar att de fakta och särdrag som utmärker det kinesiska systemet enligt beskrivningen i avsnitten a–e och i del A i rapporten gäller hela landet och alla dess ekonomiska sektorer. Detsamma gäller beskrivningen av produktionsfaktorerna i avsnitten f–h ovan och i del B i rapporten.

(156)

Kommissionen erinrar om att det krävs ett brett sortiment av insatsvaror för att tillverka varmvalsade plåtar och rullar av rostfritt stål. När tillverkare av varmvalsade plåtar och rullar av rostfritt stål köper/kontrakterar dessa insatsvaror påverkas de priser som de betalar (vilka registreras som kostnader) helt klart av samma snedvridningar av systemet som nämns ovan. Leverantörer av insatsvaror anställer till exempel arbetskraft som påverkas av snedvridningarna. De kan låna pengar som omfattas av snedvridningarna av finanssektorn/kapitalfördelningen. De påverkas dessutom av planeringssystemet, som gäller på alla myndighetsnivåer och i alla sektorer.

(157)

Till följd av detta är det inte bara de inhemska försäljningspriserna för varmvalsade plåtar och rullar av rostfritt stål som inte kan användas i den mening som avses i artikel 2.6a a i grundförordningen, utan alla kostnader för insatsvaror (inklusive råvaror, energi, mark, finansiering, arbetskraft osv.) färgas eftersom deras prisinformation påverkas av statens betydande inflytande enligt beskrivningen i delarna A och B i rapporten. De statliga ingripanden som beskrivs när det gäller fördelning av kapital, mark, arbetskraft, energi och råvaror förekommer i hela Kina. Detta innebär till exempel att en insatsvara som har tillverkats i Kina genom en kombination av olika produktionsfaktorer påverkas av betydande snedvridningar. Detsamma gäller för insatsvarorna för tillverkningen av insatsvarorna och så vidare. Varken de kinesiska myndigheterna eller de exporterande tillverkarna har åberopat någon bevisning eller framfört några argument för motsatsen i denna undersökning.

(158)

Analysen i punkterna a–i i detta avsnitt, som omfattar en undersökning av all tillgänglig bevisning om Kinas ingripande i landets ekonomi i allmänhet och i stålsektorn i synnerhet, visar att priser eller kostnader för den berörda produkten, inbegripet kostnader för råvaror, energi och arbetskraft, inte är resultatet av fria marknadskrafter eftersom de påverkas av ett betydande statligt inflytande i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen, vilket framgår av de faktiska eller potentiella följderna av en eller flera av de relevanta aspekter som anges i den artikeln. På grundval av detta, och i avsaknad av samarbete från de kinesiska myndigheternas sida, konstaterade kommissionen att det inte är lämpligt att använda inhemska priser och kostnader för att fastställa normalvärdet i detta fall.

(159)

Kommissionen konstruerade således normalvärdet endast på grundval av tillverknings- och försäljningskostnader som avspeglar icke-snedvridna priser eller referensvärden, i detta fall på grundval av motsvarande tillverknings- och försäljningskostnader i ett lämpligt representativt land i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen, vilket diskuteras i det följande avsnittet.

(160)

Valet av representativt land grundades på följande kriterier:

(161)

Såsom anges i skälen 33–35 offentliggjorde kommissionen två kommentarer till ärendehandlingarna om de källor som använts för att fastställa normalvärdet.

(162)

I kommentaren av den 9 september informerade kommissionen de berörda parterna om att den, på grundval av de kriterier som anges i skäl 157, hade identifierat fyra möjliga representativa länder, nämligen Brasilien, Malaysia, Sydafrika och Turkiet.

(163)

Kommissionen tog emot synpunkter från tre berörda parter: klaganden och två av de kinesiska exporterande tillverkare som ingick i urvalet.

(164)

Båda de kinesiska exporterande tillverkarna hävdade i sina inlagor att Malaysia skulle vara det bästa representativa landet eftersom det uppfyller samtliga kriterier i artikel 2.6a a i grundförordningen, medan Brasilien och Sydafrika skulle ha en lägre nivå av social trygghet och miljöskydd.

(165)

Å andra sidan uppgav klaganden i sin inlaga att det inte förekom någon tillverkning av den undersökta produkten i Malaysia eller Turkiet.

(166)

Det malaysiska företag som identifierats som eventuell tillverkare av den undersökta produkten är, enligt klagandens inlaga, endast verksamt inom omvalsning av varmvalsade rullar till kallvalsade rullar, och hade tydligen varken smältverk eller varmvalsningslinje. Klaganden grundade sina påståenden i detta avseende på Acerinoxgruppens konsoliderade granskade årsbokslut för 2017. Gruppens redovisning för 2018 bekräftade också detta påstående.

(167)

Vad gällde Turkiet hävdade klaganden att det berörda företaget endast tillverkade en obetydlig mängd produkter av rostfritt stål. Tillverkningen begränsades dessutom till långa produkter av martensitiskt stål med stångämnen som råvara, vilket i praktiken uteslöt tillverkning av den undersökta produkten.

(168)

Kommissionens egna efterforskningar bekräftade klagandens påståenden på grundval av Acerinoxgruppens konsoliderade granskade årsbokslut för 2018 och de två berörda företagens officiella webbplatser.

(169)

Klaganden bekräftade att den undersökta produkten tillverkas i Sydafrika av ett av företagen i Acerinoxgruppen, såsom kommissionen anger i kommentaren av den 9 september. Klaganden framförde emellertid flera argument för att välja Brasilien som representativt land i stället för Sydafrika.

(170)

För det första uppgav klaganden att när det gäller ekonomisk utveckling mätt enligt BNI-indexet ligger Brasilien mycket närmare Kina än Sydafrika (Sydafrika hamnar på en betydligt sämre plats i denna statistik).

(171)

När det gäller faktiska BNI-uppgifter ligger Sydafrika längre från Kina än vad Brasilien gör, även om samtliga tre länder fortfarande klassificeras som övre medelinkomstländer av Världsbanken. Kommissionen avvisade därför detta påstående.

(172)

För det andra hävdade klaganden att Sydafrika var världens största producent av krom, en viktig insatsvara för rostfritt stål, och menade att prisnivån för denna insatsvara därför inte skulle vara representativ.

(173)

Det faktum att landet producerar en insatsvara för den undersökta produkten innebär inte automatiskt att prisnivån på importen av den produkten till det landet inte är representativ. Klaganden inkom inte med någon bevisning för hur den stora inhemska produktionen påverkar importpriset. Kommissionen konstaterade därför att detta påstående saknar grund.

(174)

Klaganden försåg kommissionen med allmänt tillgängliga granskade räkenskaper för den brasilianska tillverkare av den undersökta produkten som nämns i kommentaren av den 9 september, vilka kunde användas som den uppgiftskälla för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst som behövdes för beräkningen av normalvärdet. Vad gäller den sydafrikanska tillverkare som identifieras i samma kommentarer, fanns sådana uppgifter endast tillgängliga på konsoliderad gruppnivå.

(175)

Baserat på kvalitets- och detaljnivån i lätt tillgängliga finansiella uppgifter i Brasilien som klaganden inkommit med, även med hänsyn till produktionsfaktorernas representativitet såsom förklaras i avsnitt 3.2.2.3, konstaterade kommissionen i sin kommentar av den 10 oktober att Brasilien borde anses vara ett lämpligt representativt land.

(176)

Eftersom kommissionen fastställt Brasilien som ett lämpligt representativt land vad gäller utvecklingsnivå och tillgång till relevant importstatistik och finansiella uppgifter, ansåg den inte att det var nödvändigt att bedöma de potentiellt representativa ländernas nivå av social trygghet och miljöskydd.

(177)

Inga synpunkter på kommentaren av den 10 oktober inkom från parterna.

(178)

Mot bakgrund av ovanstående analys uppfyller Brasilien alla kriterier enligt artikel 2.6a a första strecksatsen i grundförordningen för att anses vara ett lämpligt representativt land. Utöver att ha en ekonomisk utvecklingsnivå liknande Kinas har Brasilien i synnerhet betydande tillverkning av den undersökta produkten, och det finns en fullständig tillgänglig datauppsättning för produktionsfaktorer, försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst under undersökningsperioden.

(179)

På grundval av de upplysningar som lämnats av de berörda parterna och annan relevant information i ärendehandlingarna fastställde kommissionen i kommentaren av den 9 september en inledande förteckning över produktionsfaktorer och källor som skulle användas för alla produktionsfaktorer, såsom material, energi och arbetskraft, som de exporterande tillverkarna använde i tillverkningen av den undersökta produkten. Kommissionen uppgav att den för att konstruera normalvärdet i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen i så stor utsträckning som möjligt skulle använda Global Trade Atlas (nedan kallad GTA) för att fastställa icke-snedvridna kostnader för produktionsfaktorerna, statistik från ILO och nationell statistik för att fastställa icke-snedvridna arbetskraftskostnader, och andra källor beroende på det valda representativa landet för att fastställa icke-snedvridna energikostnader (såsom elektricitet, naturgas och vatten). I samma kommentar identifierade kommissionen HS-numren för de produktionsfaktorer vilka, på grundval av upplysningar från de berörda parterna, inledningsvis övervägdes att användes för GTA-analysen.

(180)

I detta avseende inkom endast klaganden med synpunkter, där den uppgav att de HS-nummer som kommissionen föreslagit för vissa produktionsfaktorer hade en för bred omfattning och kunde inbegripa blandningar av produkter som inte var representativa för den kemiska sammansättningen hos de insatsvaror som faktiskt användes i tillverkningen av den undersökta produkten. Kommissionen beaktade denna anmärkning. Den beaktades i senare skeden av undersökningen beroende på det representativa landets varunummer och resultaten av kontrollbesöken hos de exporterande tillverkarna.

(181)

Kommissionen analyserade dessutom de inledande upplysningar om HS-nummer som mottagits från de berörda parterna, och fann att vissa produktionsfaktorer, dvs. vissa råvaror och förbrukningsvaror, eventuellt inte var korrekt klassificerade. De ändrade HS-numren och förteckningen över produktionsfaktorer offentliggjordes i kommentaren av den 10 oktober. Kommissionen analyserade även tillgången till importuppgifter som kunde användas för beräkningen av referensvärdena för icke-snedvridna kostnader och kontrollerade om det fanns begränsningar av exporten av produktionsfaktorerna i det representativa landet.

(182)

I kommentaren av den 10 oktober bekräftade kommissionen att den skulle använda GTA för att fastställa icke-snedvridna kostnader för produktionsfaktorer, ILO-statistik och andra allmänt tillgängliga källor (65) för att fastställa icke-snedvridna arbetskraftskostnader och de taxor som tillämpas av de valda brasilianska leverantörerna av el, naturgas och vatten för att fastställa icke-snedvridna kostnader för dessa energityper.

(183)

I samma kommentar informerade kommissionen även de berörda parterna om att den för att fastställa icke-snedvridna försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst skulle använda de finansiella uppgifterna för den enda kända brasilianska tillverkare av den undersökta produkten för vilken detaljerade finansiella uppgifter finns allmänt tillgängliga – Aperam Inox America do Sul SA De berörda parterna inkom inte med och kommissionen fann inga allmänt tillgängliga finansiella uppgifter för någon annan tillverkare av den undersökta produkten i Brasilien.

(184)

Kommissionen mottog inga ytterligare synpunkter på källorna till icke-snedvridna kostnader och referensvärden efter kommentaren av den 10 oktober. Kommissionen bekräftade därför provisoriskt de källor som anges i skälen 178–180.

(185)

Såsom redan anges i skälen 176 och 178–179 avsåg kommissionen att fastställa en inledande förteckning över produktionsfaktorer och källor som den skulle använda för alla produktionsfaktorer, såsom de material, den energi och den arbetskraft som de exporterande tillverkarna använde i tillverkningen av den berörda produkten.

(186)

Kommissionen mottog inga synpunkter på förteckningen över produktionsfaktorer efter kommentaren av den 10 oktober, där den, på grundval av de uppgifter som inkommit från de berörda parterna, fastställde en förteckning över samtliga potentiella HS-nummer för de produktionsfaktorer som användes i tillverkningen av den berörda produkten.

(187)

Efter kontrollbesöken hos de exporterande tillverkarna i urvalet fastställde kommissionen sedan en slutgiltig förteckning över produktionsfaktorer och motsvarande HS-nummer.

(188)

Mot bakgrund av alla upplysningar som inkommit från de berörda parterna och som samlats in under kontrollbesöken har följande produktionsfaktorer och HS-nummer, i tillämpliga fall, identifierats:

Tabell 1

(189)

Under kontrollbesöken kontrollerade kommissionen de råvaror och tillsatsmaterial som användes i tillverkningen av den berörda produkten.

(190)

Kommissionen förlitade sig till importpriser i det representativa landet för alla råvaror och tillsatsmaterial, med undantag för de som beskrivs i skälen 190 och 192. Importpriset i det representativa landet fastställdes som ett vägt genomsnitt av enhetspriserna för importen från alla tredjeländer förutom Kina. Kommissionen beslutade att undanta import från Kina till det representativa landet, eftersom den i skäl 156 drar slutsatsen att det på grund av förekomsten av betydande snedvridningar i enlighet med artikel 2.6a b i grundförordningen inte är lämpligt att använda inhemska priser och kostnader i Kina. Eftersom det inte finns någon bevisning som visar att samma snedvridningar inte påverkar produkter avsedda för export på samma sätt, ansåg kommissionen att samma snedvridningar påverkade exportpriserna. Importpriset för de huvudsakliga råvaror som Kina exporterar till Brasilien förefaller dessutom vara lägre än det vägda genomsnittet för importen från andra länder. På ett liknande sätt undantogs också uppgifter om import till det representativa landet från länder som inte är WTO-medlemmar och som förtecknas i bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/755 (67). Enligt artikel 2.7 i grundförordningen kan de inhemska priserna i dessa länder inte användas för att fastställa normalvärdet, och i alla händelser var uppgifterna om import försumbara.

(191)

För att fastställa det icke-snedvridna priset för råvaror levererade på plats vid den exporterande tillverkarens fabrik enligt artikel 2.6a a första strecksatsen i grundförordningen lade kommissionen till internationella transport- och försäkringskostnader (68) och tillämpade det representativa landets importtull. I ett senare skede, under beräkningarna av de individuella dumpningsmarginalerna, lade kommissionen till företagsspecifika inhemska transportkostnader till importpriset. De internationella och inhemska transportkostnaderna för samtliga råvaror såväl som försäkringskostnaderna uppskattades på grundval av kontrollerade uppgifter från de exporterande tillverkare som ingick i urvalet.

(192)

När det gällde vissa råvaror, för vilka det saknades referensvärde eller det tillgängliga referensvärdet inte ansågs vara representativt (69) på grundval av importstatistik för det representativa landet, använde kommissionen referensvärden som baserades på icke-snedvridna internationella priser eller andra rimliga uppgifter. Detta gjordes för fem insatsvaror:

(193)

När exportpriset (73) användes för att fastställa det icke-snedvridna priset för en råvara gjordes inga ytterligare justeringar av uppgifterna från GTA. Kommissionen ansåg att kostnaderna mellan en brasiliansk leverantör och en internationell hamn motsvarade kostnaderna mellan en sådan leverantör och dess brasilianska kund. Priset från GTA kunde därför godtas som priset för en råvara levererad på plats vid den exporterande tillverkarens fabrik.

(194)

För vissa råvaror och tillsatsmaterial (74) kunde de exporterande tillverkarna i urvalet inte fastställa förbrukningsvolymen i sin bokföring eller kunde inget lämpligt referensvärde fastställas i det representativa landet, men sammantaget var dessa insatsvaror försumbara kostnadsmässigt sett. Dessa kostnader inbegreps i tillverkningsomkostnaderna såsom beskrivs i skäl 198, eftersom de faktiska kostnaderna för dessa råvaror utgjorde en försumbar del av de totala faktiska tillverkningskostnader som de exporterande företagen i urvalet hade. De produktionsfaktorer som överfördes till tillverkningsomkostnaderna angavs i de företagsspecifika upplysningarna.

(195)

För att fastställa referensvärdet för arbetskraftskostnader använde kommissionen ILO-statistik samt allmänt tillgängliga uppgifter om ytterligare arbetskraftskostnader som en arbetsgivare i Brasilien haft.

(196)

ILO-statistiken (75) gav uppgifter om den genomsnittliga arbetstid per vecka som varje anställd faktiskt arbetat samt månadslöner för anställda i tillverkningssektorn under undersökningsperioden. Med hjälp av dessa uppgifter beräknade kommissionen en timlön i tillverkningssektorn och lade sedan till ytterligare arbetskraftsrelaterade kostnader (76) (socialförsäkringsavgifter och arbetslöshetsavgifter som bärs av arbetsgivaren).

(197)

Det elpris som togs ut av en av de största elleverantörerna i Brasilien, företaget EDP Brasil, fanns lätt tillgängligt (77). Uppgifterna var tillräckligt detaljerade för att fastställa priset för el och det pris för användning av distributionssystemet (”modalidade tarifaria azul”) som industrianvändare betalar.

(198)

Det bör påpekas att i Brasilien kräver tillsynsmyndigheten Agência Nacional de Energia Elétrica (78) (nedan kallad ANEEL) att elleverantörerna ska höja sina taxor med en viss procentandel för att reglera elförbrukningen i landet. ANEEL använder ett flaggsystem (79) (grön, gul, röd 1 och röd 2) för att ange om elpriset bör ligga kvar på den nivå som föreslagits av leverantören (grön) eller höjas med 0,010 BRL/kWh (gul), 0,030 BRL/kWh (röd 1) eller 0,050 BRL/kWh (röd 2). ANEEL offentliggör flaggorna varje månad, och för undersökningsperioden fanns uppgifterna lätt tillgängliga på EDP Brasils webbplats (80). När kommissionen fastställde de icke-snedvridna kostnaderna för el beaktade den de flaggor som tillämpats under undersökningsperioden och justerade priset därefter.

(199)

Vattentaxan finns lätt tillgänglig i form av de taxor som tas ut av företaget Sabesp, som är ansvarigt för vattenförsörjning samt uppsamling och behandling av avloppsvatten i staten São Paulo. Informationen gör det möjligt att identifiera de taxor (81) som var tillämpliga på industrianvändare under undersökningsperioden för flera delregioner och kommuner i staten São Paulo (82). Kommissionen grundade fastställandet av icke-snedvridna kostnader för vatten och uppsamling av avloppsvatten på de taxor som var tillämpliga på industrikunder i staten São Paulos storstadsregion under undersökningsperioden.

(200)

Priset på naturgas finns lätt tillgängligt i form av det pris som tas ut av Brasiliens största gasdistributör, företaget Comgas, som inriktar sig på staten São Paulo. Informationen på Comgas webbplats (83) gör det möjligt att fastställa priset på naturgas som levereras till industrianvändare.

(201)

De samarbetsvilliga exporterande tillverkarnas tillverkningsomkostnader höjdes med kostnaderna för de råvaror och tillsatsmaterial som avses i skäl 192 och uttrycktes därefter som en andel av de faktiska tillverkningskostnaderna för var och en av de exporterande tillverkarna i urvalet. Denna procentandel tillämpades på de icke-snedvridna tillverkningskostnaderna.

(202)

Vad gällde försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst använde kommissionen de finansiella uppgifterna för den enda kända brasilianska tillverkare av den undersökta produkten för vilken detaljerade finansiella uppgifter finns allmänt tillgängliga – Aperam Inox America do Sul SA De berörda parterna delgavs företagets offentligt tillgängliga granskade räkenskaper i en bilaga till kommentaren av den 10 oktober.

(203)

Kommissionen fastställde det konstruerade normalvärdet genom följande steg.

(204)

För det första fastställde kommissionen de icke-snedvridna tillverkningskostnaderna. Den tillämpade de icke-snedvridna enhetskostnaderna på den faktiska förbrukning av de olika produktionsfaktorerna som de exporterande tillverkarna i urvalet hade. Tillverkningskostnaderna minskades med de icke-snedvridna kostnaderna för de biprodukter som företagen enligt uppgift återanvände i produktionsprocessen.

(205)

För det andra lade kommissionen till tillverkningsomkostnader, som fastställts enligt beskrivningen i skäl 199, för att få fram de icke-snedvridna tillverkningskostnaderna.

(206)

Slutligen tillämpade kommissionen försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst för Aperam Inox America do Sul SA enligt beskrivningen i skäl 200 på de tillverkningskostnader som fastställts enligt beskrivningen i skäl 203.

(207)

Försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader uttryckta som en procentandel av kostnaden för sålda varor och tillämpade på de icke-snedvridna tillverkningskostnaderna uppgick till 13,90 %.

(208)

Vinsten uttryckt som en procentandel av kostnaden för sålda varor och tillämpad på de icke-snedvridna tillverkningskostnaderna uppgick till 7,65 %.

(209)

Normalvärdet, som beräknats enligt beskrivningen i skälen 202–206, minskades med det icke-snedvridna värdet för de biprodukter som såldes av företagen i urvalet.

(210)

På denna grundval konstruerade kommissionen normalvärdet från fabrik per produkttyp i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen. Eftersom endast två kinesiska exporterande tillverkare återstod i urvalet konstruerade kommissionen normalvärdet per produkttyp endast för dessa exporterande tillverkare.

(211)

De berörda kinesiska exporterande tillverkarnas export till unionen skedde direkt till oberoende kunder eller via närstående företag som agerade som närstående exportörer i ett tredjeland eller närstående importörer i unionen.

(212)

Om de exporterande tillverkarna exporterade den berörda produkten direkt till oberoende kunder i unionen, fastställdes exportpriset på grundval av det pris som faktiskt betalats eller skulle betalas för den berörda produkten vid försäljning på export till unionen i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen.

(213)

I fall där de exporterande tillverkarna exporterade den berörda produkten till unionen genom närstående importörer i unionen fastställdes exportpriset på grundval av det pris till vilket den importerade produkten första gången såldes vidare till oberoende kunder i unionen, i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen. I detta fall justerades priset för alla kostnader som tillkommit mellan importen och återförsäljningen, inklusive försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader, samt en skälig vinst.

(214)

Kommissionen jämförde normalvärdet och exportpriset för de kinesiska exporterande tillverkarna i urvalet på grundval av priset från fabrik.

(215)

När så var motiverat för att jämförelsen skulle bli rättvis justerade kommissionen i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen normalvärdet och/eller exportpriset för att ta hänsyn till olikheter som påverkade priserna och prisernas jämförbarhet. Justeringar gjordes i tillämpliga fall för transport-, försäkrings-, hanterings-, lastningskostnader och därmed sammanhängande kostnader, kreditkostnader, bankavgifter samt de närstående exportörernas försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader, inklusive pålägg.

(216)

I Kina återbetalas mervärdesskatten endast delvis vid export, och i detta fall, beroende på månad i undersökningsperioden, återbetalades inte mervärdesskatt från 0 % till 3 %. För att säkerställa att normalvärdet och exportpriset jämfördes på samma nivå skattemässigt, justerades normalvärdet uppåt med den del av mervärdesskatten som togs ut på exporten av den berörda produkten och som inte återbetalades till de kinesiska exporterande tillverkarna.

(217)

För de exporterande tillverkarna i urvalet jämförde kommissionen det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje typ av den likadana produkten med det vägda genomsnittliga exportpriset för motsvarande typ av den berörda produkten, i enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen.

(218)

På denna grundval fastställdes de provisoriska vägda genomsnittliga dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av priset cif vid unionens gräns, före tull, till 108,4 % för STSS och 55,6 % för FSS.

(219)

Dumpningsmarginalen för de samarbetsvilliga kinesiska företag som inte ingick i urvalet, Xiangshui Defeng Metals Co., Ltd och Fujian Dingxin Technology Co., Ltd, är det vägda genomsnittet mellan de två individuella dumpningsmarginalerna för de företag som ingick i urvalet och fastställs till 87,9 %.

(220)

Med tanke på den höga samarbetsviljan hos de kinesiska exporterande tillverkarna, som svarade för 92 % av den sammanlagda kinesiska exporten av den undersökta produkten till unionen, ansåg kommissionen att de var så pass representativa att den övriga dumpningsmarginal som är tillämplig på alla övriga (icke-samarbetsvilliga) exporterande tillverkare, inbegripet det företag som behandlades enligt artikel 18, kunde fastställas till 108,4 %, vilket motsvarar den högsta individuella dumpningsmarginalen för de kinesiska företag som ingick i urvalet.

(221)

På denna grundval fastställdes de provisoriska vägda genomsnittliga dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av priset cif vid unionens gräns, före tull, till följande:

(222)

Såsom nämns i skäl 24 samarbetade två exporterande tillverkare i Taiwan, Yusco Group och Walsin, i undersökningen genom att lämna in svar på frågeformuläret. Inga andra exporterande tillverkare i Taiwan identifierades eller gav sig till känna.

(223)

Såsom också nämns i skäl 24 samarbetade det icke-närstående servicecentrumet YC Inox i undersökningen genom att lämna in svar på frågeformuläret. Detta företag var inte närstående till de två taiwanesiska samarbetsvilliga tillverkarna. Tack vare företagets samarbetsvilja kunde kommissionen skapa sig en god förståelse av hur Taiwans hemmamarknad och exportmarknad för den undersökta produkten fungerar. På grundval av de upplysningar som lämnats av denna part och sin kontroll av dessa upplysningar kunde kommissionen i synnerhet dra rimliga slutsatser om den mest sannolika destinationen för de två samarbetsvilliga exporterande tillverkarnas rapporterade inhemska försäljning.

(224)

Yusco Groups inhemska försäljning av den likadana produkten under undersökningsperioden skedde antingen direkt till icke-närstående kunder eller indirekt via ett närstående inhemskt servicecentrum. I båda fallen kunde kommissionen fastställa att en del av den försäljningen till slut gick på export. Yusco Groups exportförsäljning till unionen under undersökningsperioden skedde direkt till oberoende kunder eller indirekt via antingen ett närstående servicecentrum i Taiwan eller en närstående handlare som hade sitt säte i Hongkong men var etablerad i Taiwan och Kina.

(225)

I Walsins fall skedde den inhemska försäljningen och exportförsäljningen av den likadana produkten under undersökningsperioden direkt till icke-närstående kunder.

(226)

Kommissionen undersökte den inhemska försäljning som rapporterats av Yusco Group och Walsin. På grundval av resultaten av kontrollerna på plats i Taiwan och de förklaringar som de exporterande tillverkarna eller YC Inox lämnat på plats omklassificerade kommissionen denna inhemska försäljning till exportförsäljning, för transaktioner där varornas destination var kusthamnar eller fabriker där det bedrevs tillverkning under form av tullager (85)(dvs. 0 % mervärdesskatt) eller för viss annan rapporterad inhemsk försäljning. Dessa transaktioner undantogs därför från de inhemska försäljningstransaktioner som användes för beräkningen av normalvärdet.

(227)

Kommissionen undersökte först huruvida den totala försäljningsvolymen på hemmamarknaden för varje undersökt exporterande tillverkare var representativ, i enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen. Försäljningen på hemmamarknaden är representativ om den totala försäljningsvolymen på hemmamarknaden av den likadana produkten till oberoende kunder på hemmamarknaden per exporterande tillverkare motsvarade minst 5 % av det berörda företagets totala exportvolym av den berörda produkten till unionen under undersökningsperioden.

(228)

På denna grundval ansågs Yusco Groups och Walsins totala volym av inhemsk försäljning av den undersökta produkten på hemmamarknaden vara representativ.

(229)

Därefter identifierades de på hemmamarknaden sålda produkttyper som var identiska eller jämförbara med de produkttyper som såldes på export till unionen för de undersökta exporterande tillverkarna som hade representativ försäljning på hemmamarknaden.

(230)

Kommissionen undersökte sedan huruvida de produkttyper som såldes av de exporterande tillverkarna på deras hemmamarknad jämförda med de produkttyper som såldes på export till unionen var representativa, i enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen. Försäljningen på hemmamarknaden av en produkttyp är representativ om den totala försäljningsvolymen av den till oberoende kunder på hemmamarknaden under undersökningsperioden motsvarar minst 5 % av den totala exportförsäljningen till unionen av den identiska eller jämförbara produkttypen.

(231)

Därefter fastställde kommissionen andelen lönsam försäljning till oberoende kunder på hemmamarknaden för varje produkttyp under undersökningsperioden, för att avgöra om den skulle använda den faktiska försäljningen på hemmamarknaden för att beräkna normalvärdet, i enlighet med artikel 2.4 i grundförordningen.

(232)

Normalvärdet grundas på det faktiska priset på hemmamarknaden per produkttyp, oavsett om denna försäljning är lönsam eller inte, om

(233)

I detta fall är normalvärdet det vägda genomsnittet av priserna vid all försäljning på hemmamarknaden av produkttypen i fråga under undersökningsperioden.

(234)

Normalvärdet är det faktiska priset på hemmamarknaden per produkttyp enbart för den lönsamma försäljningen på hemmamarknaden av produkttypen under undersökningsperioden, om

(235)

När försäljning av produkttyper inte förekom eller var otillräcklig på hemmamarknaden konstruerade kommissionen normalvärdet i enlighet med artikel 2.3 och 2.6 i grundförordningen.

(236)

Normalvärdet konstruerades genom att följande adderades till den genomsnittliga produktionskostnaden för varje undersökt exporterande tillverkares likadana produkt under undersökningsperioden:

(237)

För de produkttyper som inte sålts i representativa kvantiteter på hemmamarknaden adderades de genomsnittliga försäljnings- och administrationskostnaderna och andra allmänna kostnaderna och vinsten för de transaktioner som skett vid normal handel på hemmamarknaden för dessa typer. För de produkttyper som inte såldes på hemmamarknaden, eller om ingen försäljning skedde vid normal handel, adderades de vägda genomsnittliga försäljnings- och administrationskostnaderna och andra allmänna kostnaderna och vinsten för samtliga transaktioner som gjorts vid normal handel på hemmamarknaden.

(238)

Exportförsäljningen till unionen från de exporterande tillverkarna skedde antingen direkt till oberoende kunder eller genom närstående företag.

(239)

Exportpriset fastställdes därför på grundval av det pris som faktiskt betalades eller skulle betalas för den berörda produkten när den såldes på export till unionen, i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen.

(240)

Kommissionen jämförde normalvärdet och de exporterande tillverkarnas exportpris på grundval av priset från fabrik.

(241)

När så var motiverat för att jämförelsen skulle bli rättvis justerade kommissionen i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen normalvärdet och/eller exportpriset för att ta hänsyn till olikheter som påverkade priserna och prisernas jämförbarhet.

(242)

Justeringar gjordes i tillämpliga fall för transport-, försäkrings-, hanterings- och lastningskostnader och därmed sammanhängande kostnader, förpackningsavgifter, kreditkostnader, bankavgifter, provisioner samt försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader.

(243)

För de exporterande tillverkarna jämförde kommissionen det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje typ av den likadana produkten med det vägda genomsnittliga exportpriset för motsvarande typ av den berörda produkten, i enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen.

(244)

På grundval av detta fastställdes följande provisoriska dumpningsmarginaler, uttryckta i procent av priset cif vid unionens gräns, före tull:

(245)

Samarbetsviljan i detta ärende ansågs vara hög och inga andra exporterande tillverkare kunde identifieras. Kommissionen ansåg således att det var representativt att fastställa den övriga dumpningsmarginalen till nivån för den exporterande tillverkare som hade den högsta dumpningsmarginalen.

(246)

Den likadana produkten tillverkades av fem kända unionstillverkare (eller grupper av unionstillverkare) under undersökningsperioden. Dessa tillverkare utgör unionsindustrin i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen.

(247)

Unionens sammanlagda tillverkning under undersökningsperioden fastställdes till cirka 4,6 miljoner ton, inbegripet tillverkning för den företagsinterna marknaden. Kommissionen fastställde denna siffra på grundval av all tillgänglig information om unionsindustrin, nämligen de kontrollerade svaren på frågeformuläret från Eurofer, om möjligt dubbelkontrollerade mot de kontrollerade svaren på frågeformuläret från unionstillverkarna i urvalet.

(248)

Såsom anges i skäl 7 stod de tre unionstillverkare som ingick i urvalet för över 78 % av den sammanlagda tillverkningen i unionen av den likadana produkten. Samtliga tillverkare är vertikalt integrerade.

(249)

För att avgöra om unionsindustrin lidit skada och för att fastställa förbrukningen och de olika ekonomiska indikatorerna för unionsindustrins situation undersökte kommissionen om, och i så fall i vilken utsträckning, man i denna analys borde beakta den efterföljande användningen av den likadana produkt som produceras av unionsindustrin.

(250)

Unionsindustrin är vertikalt integrerad och varmvalsade plåtar och rullar av rostfritt stål betraktas som insatsvara för tillverkningen av flera förädlade produkter i senare led i förädlingskedjan, nämligen kallvalsade produkter. Kommissionen konstaterade att en betydande del av unionstillverkarnas totala tillverkning var avsedd för företagsintern användning.

(251)

Det är mest relevant att göra åtskillnad mellan den företagsinterna och den öppna marknaden vid skadeanalysen, eftersom produkter som är avsedda för företagsintern användning inte är utsatta för en direkt konkurrens från import, då de säljs inom samma företag eller grupp av företag på grundval av internpriser som sätts enligt interna prissättningsstrategier och således inte är direkt kopplade till priserna på den öppna marknaden.

(252)

Tillverkning som är avsedd för försäljning på den öppna marknaden konkurrerar däremot direkt med importen av den berörda produkten och säljs till marknadspriser.

(253)

För att få en så fullständig bild som möjligt av unionsindustrin inhämtade kommissionen uppgifter för hela verksamheten rörande varmvalsade plåtar och rullar av rostfritt stål och kontrollerade om tillverkningen var avsedd för företagsintern användning eller för den öppna marknaden.

(254)

Kommissionen undersökte vissa ekonomiska indikatorer med avseende på unionsindustrin på grundval av uppgifter som endast rörde den öppna marknaden. Dessa indikatorer är försäljningsvolymer och försäljningspriser på unionens marknad, marknadsandel, exportvolymer och exportpriser och lönsamhet. I de fall där det var möjligt och lämpligt jämfördes undersökningsresultaten med uppgifterna för den företagsinterna marknaden för att få en fullständig bild av unionsindustrins situation.

(255)

Övriga ekonomiska indikatorer kunde däremot endast granskas på ett meningsfullt sätt genom att se till hela verksamheten avseende varmvalsade plåtar och rullar av rostfritt stål, inbegripet unionsindustrins företagsinterna användning. Det rör sig om följande faktorer: tillverkning, kapacitet och kapacitetsutnyttjande, investeringar, lager, sysselsättning, produktivitet och löner. Detta beror på att de hänför sig till hela verksamheten, oavsett om produkterna säljs på den företagsinterna eller på den öppna marknaden.

(256)

Kommissionen fastställde förbrukningen på unionens marknad på grundval av a) uppgifter från Eurofer om unionsindustrins försäljning av den likadana produkten till icke-närstående kunder i unionen, såväl direkt som indirekt försäljning, dubbelkontrollerad mot unionstillverkarna i urvalet, och b) import av den undersökta produkten till unionen från samtliga tredjeländer enligt uppgifter från Eurostat.

(257)

Unionens förbrukning på den öppna marknaden utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 2

Förbrukning på den öppna marknaden (ton)

(258)

Förbrukningen i unionen förblev stabil under skadeundersökningsperioden.

(259)

Kommissionen fastställde den företagsinterna förbrukningen i unionen på grundval av den företagsinterna användningen för alla kända tillverkare i unionen. Under skadeundersökningsperioden uppvisade den företagsinterna förbrukningen i unionen följande utveckling beräknad på denna grundval:

Tabell 3

Företagsintern förbrukning på unionens marknad (ton)

(260)

Den företagsinterna förbrukningen på unionens marknad förblev förhållandevis stabil med vissa mindre variationer under skadeundersökningsperioden och minskade med mindre än 1 % under undersökningsperioden.

(261)

En sammanslagning av de två föregående tabellerna visar att den totala förbrukningen – som alltså omfattar förbrukningen på såväl den företagsinterna som den öppna marknaden – under skadeundersökningsperioden har utvecklats enligt följande:

Tabell 4

Total förbrukning (företagsintern och öppen marknad) (ton)

(262)

Tabellen ovan visar att den totala förbrukningen följde samma tendens som observerats för förbrukningen på den öppna marknaden och den företagsinterna förbrukningen, och förblev således stabil under skadeundersökningsperioden. Den sammanlagda förbrukningen låg också i linje med den totala tillverkningen i unionen (se tabell 7).

(263)

Kommissionen undersökte om importen av varmvalsade plåtar och rullar av rostfritt stål med ursprung i de berörda länderna borde bedömas sammantaget i enlighet med artikel 3.4 i grundförordningen.

(264)

I artikeln anges att import från mer än ett land ska bedömas sammantaget endast om det fastställs att

(265)

De dumpningsmarginaler som fastställts för importen från vart och ett av de tre berörda länderna sammanfattas i skälen 91, 218 och 241. De ligger alla över den miniminivå som anges i artikel 9.3 i grundförordningen.

(266)

Importvolymen från vart och ett av de tre berörda länderna var inte försumbar. Importens marknadsandel jämfört med förbrukningen på den öppna marknaden under undersökningsperioden var 18,3 % för Kina, 9,1 % för Indonesien och 3,0 % för Taiwan.

(267)

Konkurrensvillkoren mellan den dumpade importen från vart och ett av de tre berörda länderna och mellan dem och den likadana produkten i unionen var liknande. Varmvalsade plåtar och rullar av rostfritt stål med ursprung i Indonesien, Kina och Taiwan konkurrerade med varandra när de importerades för försäljning på unionens marknad och med den likadana produkt som tillverkades av unionsindustrin, eftersom alla dessa produkter säljs till liknande kundkategorier.

(268)

I sin inlaga vid inledandet anförde STSS att importen från Kina inte borde slås samman med tanke på att den importen utvecklades annorlunda sett till volymer och priser. STSS hävdade att importen från Kina gradvis minskade under skadeundersökningsperioden samtidigt som priserna ökade, särskilt under 2017.

(269)

Det är visserligen sant att priserna för importen från Kina ökade under skadeundersökningsperioden, men de låg konstant klart under unionsindustrins försäljningspriser under hela skadeundersökningsperioden. Även importvolymen från Kina ökade betydligt, och dess marknadsandel låg över 16 % under hela perioden. Undersökningen har visat att importen från de berörda länderna konkurrerar med varandra, mot bakgrund av artikel 3.4 b i grundförordningen. Importvolymerna från Kina minskade från 2017 och fram till undersökningsperioden (se tabell 5: från index 135 år 2017, till 129 år 2018 och till 114 under undersökningsperioden). Samtidigt ökade importvolymerna från Indonesien kraftigt (från index 16 till 42 726 till 106 202). I absoluta tal var volymökningen från Indonesien större än Kinas minskning från 2017 fram till undersökningsperioden. Importvolymerna från Taiwan ökade stadigt från 2017 till 2018, men minskade sedan under undersökningsperioden (från index 137 till 173 till 128). Totalt sett ökade den sammanlagda importen från de berörda länderna kontinuerligt under skadeundersökningsperioden (från index 100 år 2016 till över 136 år 2017 och 156 år 2018 till 166 under undersökningsperioden).

(270)

Detta innebär att alla kriterier i artikel 3.4 i grundförordningen var uppfyllda, trots att STSS hävdade motsatsen, och importen från de berörda länderna bedömdes således sammantaget vid fastställandet av skada.

(271)

Kommissionen fastställde importvolymen på grundval av uppgifter från Eurostat. Marknadsandelen för importen fastställdes genom att importvolymerna jämfördes med förbrukningen på unionens öppna marknad.

(272)

Importen till unionen från de berörda länderna utvecklades på följande sätt:

Tabell 5

Importvolymer (ton) och marknadsandel

(273)

Importen från de berörda länderna ökade med 66 % under skadeundersökningsperioden och nådde över 30 % av förbrukningen på unionens öppna marknad under undersökningsperioden.

(274)

Kommissionen fastställde importpriserna på grundval av uppgifter från Eurostat. Det vägda genomsnittliga priset på importen till unionen från de berörda länderna utvecklades på följande sätt:

Tabell 6

Priser för importen från de berörda länderna (euro/ton)

(275)

Priserna på importen från Kina och Taiwan ökade med 21 % respektive 25 %, men importpriserna från Indonesien föll kraftigt med 25 % under skadeundersökningsperioden (priserna för importen från de berörda länderna ökade med i genomsnitt 18 %). Trots den generella ökningen var importpriserna från de berörda länderna konstant lägre än unionsindustrins priser under samma period (se tabell 11).

(276)

Kommissionen fastställde prisunderskridandet under undersökningsperioden genom att jämföra

(277)

Prisjämförelsen gjordes för varje enskild produkttyp för transaktioner i samma handelsled, vid behov efter nödvändiga justeringar, och efter avräkning av avdrag och rabatter. Resultatet av jämförelsen uttrycktes som en procentandel av omsättningen för unionstillverkarna i urvalet under undersökningsperioden. Den visade på en vägd genomsnittlig prisunderskridandemarginal på 10,7 % för import från Indonesien, 9,3 % för import från Kina och 4,1 % för import från Taiwan.

(278)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen omfattade granskningen av den dumpade importens inverkan på unionsindustrin en bedömning av alla ekonomiska indikatorer som var av betydelse för unionsindustrins tillstånd under skadeundersökningsperioden.

(279)

Såsom anges i skäl 7 tillämpades ett stickprovsförfarande för fastställandet av den skada som unionsindustrin eventuellt lidit.

(280)

Vid fastställandet av skadan skilde kommissionen mellan makroekonomiska och mikroekonomiska skadeindikatorer. Kommissionen utvärderade de makroekonomiska indikatorerna på grundval av uppgifter i svaren på frågeformuläret från Eurofer, vederbörligen kontrollerade, vilka rörde samtliga unionstillverkare. Kommissionen bedömde de mikroekonomiska indikatorerna på grundval av uppgifter i svaren på frågeformuläret, vederbörligen kontrollerade, från de tre unionstillverkare som ingick i urvalet. Båda uppsättningarna uppgifter konstaterades vara representativa för unionsindustrins ekonomiska situation.

(281)

De makroekonomiska indikatorerna är tillverkning, produktionskapacitet, kapacitetsutnyttjande, försäljningsvolym, marknadsandel, lager, sysselsättning, produktivitet och dumpningsmarginalens storlek.

(282)

De mikroekonomiska indikatorerna är genomsnittliga enhetspriser, enhetskostnader, arbetskraftskostnader, lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet.

(283)

Unionens sammanlagda tillverkning, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 7

Produktionsvolym, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande

(284)

Unionsindustrins produktionsvolym var stabil fram till 2018 och minskade sedan med 3 % under undersökningsperioden. De rapporterade kapacitetsuppgifterna hänför sig till faktisk kapacitet, vilket innebär att man beaktat de justeringar som gjorts (och som industrin anser vara standard) för ställtid, underhåll, flaskhalsar och andra normala uppehåll. På denna grundval förblev produktionskapaciteten praktiskt taget stabil, med en marginell ökning på 1 % under skadeundersökningsperioden.

(285)

Till följd av att produktionen minskade och kapaciteten ökade något minskade kapacitetsutnyttjandet med 4 % under skadeundersökningsperioden, och låg konstant under 70 %.

(286)

Unionsindustrins försäljningsvolym och marknadsandel på den öppna marknaden utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 8

Försäljningsvolym och marknadsandel på den öppna marknaden

(287)

Unionsindustrins försäljningsvolym på den öppna marknaden minskade med 13 % under den berörda perioden.

(288)

Unionsindustrins marknadsandel minskade också betydligt, med nästan 10 procentenheter, även om förbrukningen i unionen förblev stabil under skadeundersökningsperioden.

(289)

Vad gäller den företagsinterna marknaden utvecklades volymen av företagsintern försäljning och marknadsandelen för denna på unionens marknad på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 9

Volym och marknadsandel för den företagsinterna marknaden (ton)

(290)

Unionsindustrins företagsinterna volym (bestående av varmvalsade plåtar och rullar av rostfritt stål som unionsindustrin behöll för användning i senare led i förädlingskedjan) på unionens marknad höll sig relativt stabil kring 3,6 miljoner ton under skadeundersökningsperioden.

(291)

Unionsindustrins andel företagsintern användning (uttryckt som procent av unionens sammanlagda tillverkning) ökade något under 2017 och höll sig sedan stabil kring 78 % under resten av perioden.

(292)

Med tanke på den stabila utvecklingen på den företagsinterna marknaden i unionen under skadeundersökningsperioden var unionsindustrins minskade försäljning ett resultat av ökad press från import från de berörda länderna.

(293)

Ovannämnda siffror avseende tillverkning, försäljningsvolym och marknadsandelar, vilka alla uppvisade en sjunkande tendens under skadeundersökningsperioden, visar att det inte var möjligt för unionsindustrin att växa, varken i absoluta tal eller i förhållande till förbrukningen.

(294)

Sysselsättningen och produktiviteten utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 10

Sysselsättning och produktivitet

(295)

Unionsindustrins sysselsättningsnivå avseende tillverkning av varmvalsade plåtar och rullar av rostfritt stål ökade marginellt med 4 % under skadeundersökningsperioden. Mot bakgrund av den måttliga minskningen i tillverkningen minskade produktiviteten betydligt hos unionsindustrins personalstyrka, mätt i antal producerade ton per anställd och år, under skadeundersökningsperioden.

(296)

Alla dumpningsmarginaler låg väsentligt över miniminivån. Inverkan av de faktiska dumpningsmarginalernas storlek på unionsindustrin var betydande, med tanke på volymen på och priserna för importen från de berörda länderna.

(297)

De genomsnittliga vägda försäljningspriserna per enhet för unionstillverkarna i urvalet till icke-närstående kunder i unionen utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 11

Försäljningspriser i unionen

(298)

Det genomsnittliga försäljningspriset per enhet ökade med 17 % under skadeundersökningsperioden, vilket inte var tillräckligt för att följa med i utvecklingen av tillverkningskostnaderna som ökade med 20 % under samma period. Kostnadsutvecklingen drevs i stor utsträckning av prisökningar på viktiga råvaror, exempelvis nickel, molybden och krom. Unionsindustrin kunde mellan 2016 och 2018 överföra denna kostnad i relativa termer till sina försäljningspriser, men under undersökningsperioden kunde den inte överföra hela kostnadsökningen, eftersom kostnadsökningen var större än prisökningen.

(299)

De genomsnittliga arbetskraftskostnaderna för unionstillverkarna i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 12

Genomsnittlig arbetskraftskostnad per anställd

(300)

De genomsnittliga arbetskraftskostnaderna per anställd för de unionstillverkare som ingick i urvalet minskade med 4 % fram till 2018 och ökade därefter igen under undersökningsperioden, dock till en nivå som fortfarande ligger 1 % under nivån för 2016. Detta visar att unionstillverkarna kunde sänka arbetskraftskostnaderna trots de försämrade marknadsförhållandena.

(301)

Unionsindustrins lagernivåer utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 13

Lagerhållning

(302)

Under skadeundersökningsperioden minskade utgående lager med 20 %. De flesta typerna av den likadana produkten tillverkas av unionsindustrin utifrån specifika beställningar från användarna. Därför kan lager inte anses vara en viktig skadeindikator för denna industri. Detta bekräftas också om man ser till utvecklingen av utgående lager i procent av tillverkningen. Såsom framgår ovan höll sig denna indikator förhållandevis stabil under skadeundersökningsperioden, på omkring 3 % av produktionsvolymen.

(303)

Kommissionen fastställde unionstillverkarnas lönsamhet genom att uttrycka nettovinsten före skatt på försäljningen av den likadana produkten till icke-närstående kunder i unionen i procent av omsättningen av den försäljningen.

(304)

Den totala lönsamheten minskade från 7,2 % år 2016 till 3,5 % under undersökningsperioden. Denna minskning sammanfaller med de ökade importvolymerna från de berörda länderna, som såldes till prisunderskridande priser (se skäl 276). Räntabiliteten följde samma nedåtgående utveckling.

(305)

Nettokassaflödet utvecklades i stor utsträckning i linje med lönsamheten och räntabiliteten. Det var positivt från 2016 till 2018, med en topp 2017, och blev negativt under undersökningsperioden då lönsamheten låg på sin lägsta nivå under skadeundersökningsperioden.

(306)

Investeringarna per år ökade med 57 % under skadeundersökningsperioden. De ökade investeringarna ledde dock inte till motsvarande kapacitetsökningar (se tabell 7). Investeringarna syftade således endast till att upprätthålla den befintliga kapaciteten och ersätta nödvändiga produktionstillgångar.

(307)

Förbrukningen var stabil under skadeundersökningsperioden. Unionstillverkarnas marknadsandel minskade dock från 71,2 % till 61,9 %.

(308)

De finansiella indikatorerna för urvalet av unionstillverkare visar att unionsindustrins tillverkningskostnader ökade (+ 20 %) något mer än dess genomsnittliga försäljningspriser (+ 17 %), vilket innebar att unionsindustrin inte kunde överföra hela kostnadsökningen. Detta ledde till en betydligt minskad vinst under skadeundersökningsperioden, från 7,2 % under 2016 till 3,5 % under undersökningsperioden. En liknande negativ utveckling konstateras för de andra finansiella indikatorerna, räntabilitet och kassaflöde.

(309)

Unionsindustrins försäljningsvolym minskade med 13 % och produktionsvolymen med 3 % under skadeundersökningsperioden. Skillnaden förklaras av att den företagsinterna marknaden är mycket viktig för unionsindustrin, vilken dock inte växte under skadeundersökningsperioden. Kapacitetsutnyttjandet låg konstant under 70 % och minskade med tre procentenheter under skadeundersökningsperioden (66 % under undersökningsperioden).

(310)

Mot denna bakgrund drar kommissionen i detta skede slutsatsen att unionsindustrin lidit väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen.

(311)

I enlighet med artikel 3.6 i grundförordningen undersökte kommissionen huruvida den dumpade importen från de berörda länderna vållat unionsindustrin väsentlig skada. I enlighet med artikel 3.7 i grundförordningen undersökte kommissionen även huruvida andra kända faktorer samtidigt kunde ha vållat unionsindustrin skada. Kommissionen säkerställde att all skada som eventuellt orsakats av andra faktorer än den dumpade importen från de berörda länderna inte tillskrevs den dumpade importen. Det rör sig bland annat om följande faktorer: import från tredjeländer, unionsindustrins exportresultat, ökade tillverkningskostnader, minskad efterfrågan på varmvalsade plåtar och rullar av rostfritt stål i unionen under 2018 och det faktum att unionstillverkarna är delvis beroende av företagsintern tillverkning.

(312)

Priserna på import från samtliga tre länder underskred unionsindustrins priser, vilket ledde till prisunderskridandemarginaler på 4,1 % för Taiwan, 9,3 % för Kina och 10,7 % för Indonesien (i genomsnitt 9,5 %) under undersökningsperioden. Unionsindustrin kunde därför inte uppväga de ökade tillverkningskostnaderna i sina försäljningspriser i unionen, vilket visar på den prispress som den berörda importen utövade. Denna situation hade en allvarlig inverkan på unionsindustrins lönsamhet, som sjönk till mycket låga nivåer under undersökningsperioden.

(313)

Importvolymen från övriga tredjeländer och priserna för den utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 15

(314)

Under skadeundersökningsperioden sjönk marknadsandelen för importen från tredjeländer med 27 % (eller med nästan 3 procentenheter) till 7,7 % under undersökningsperioden. Eftersom de berörda länderna under samma period ökade sin marknadsandel med 66 % (se skäl 273 och tabell 5) tillskrivs unionsindustrins förlorade marknadsandel den starka ökningen av de berörda ländernas marknadsandel.

(315)

Importvolymen från Sydkorea minskade kraftigt under skadeundersökningsperioden och dess marknadsandel nästan halverades, ned till endast 2,7 % under undersökningsperioden. De genomsnittliga priserna för importen från Sydkorea ökade med 18 % under skadeundersökningsperioden, något mindre än totalsiffran för samtliga tredjeländer utom de berörda länderna (24 %). Importen från Sydafrika var stabil under skadeundersökningsperioden, men såldes till högre priser än importen från de berörda länderna och nådde aldrig en marknadsandel på mer än 2,5 %.

(316)

Kommissionen drog följaktligen den provisoriska slutsatsen att import från andra länder inte har bidragit till den skada som vållats unionsindustrin.

(317)

Volymerna av och de genomsnittliga priserna för unionsindustrins export utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 16

(318)

Unionsindustrin kunde öka sin exportvolym med 13 % under skadeundersökningsperioden. Den ytterligare exportförsäljningen på omkring 16 000 ton under undersökningsperioden jämfört med situationen i början av skadeundersökningsperioden motsvarar på intet sätt förlusten på 115 000 ton försäljning på unionens marknad under samma period. Unionstillverkarna kunde vidare höja sina exportpriser per enhet med 14 % under samma period. Industrins exportförsäljning kunde således endast i en mycket begränsad utsträckning uppväga den negativa utvecklingen, såväl vad gäller volymer som priser på unionens marknad. På grundval av detta, och trots att en berörd part hävdade motsatsen, var unionsindustrins exportresultat positivt och kunde inte bidra till den skada som unionsindustrin lidit.

(319)

Tillverkningskostnaden per tillverkat ton varmvalsade plåtar och rullar av rostfritt stål ökade med 20 % under skadeundersökningsperioden (se tabell 11). Detta berodde huvudsakligen på en kraftig ökning av råvarukostnaderna, en faktor som har påverkat tillverkare i hela världen. Särskilt priset på nickel, som är den näst viktigaste insatsvaran för flera unionstillverkare, ökade från mindre än 9 000 US-dollar i början av 2016 till över 15 000 US-dollar i mitten av 2018 och sjönk till en nivå över 12 500 US-dollar i juni 2019. Unionsindustrin kunde till en början även överföra kostnadsökningen till sina försäljningspriser, men detta orsakade stora minskningar i marknadsandelen och lönsamheten. Under undersökningsperioden var det inte längre möjligt på grund av prispressen från den dumpade importen. Till följd av detta minskade lönsamheten dramatiskt, det vill säga med 51 % under skadeundersökningsperioden.

(320)

Flera parter hävdade att den försämring som drabbade unionsindustrin under andra halvåret 2018 i själva verket berodde på minskad efterfrågan. Den minskade efterfrågan skulle i sin tur bero på det förestående införandet av skyddsåtgärder, vilket ledde till att köpen koncentrerades till den första halvan av året, och på konjunktursvängningar på den globala stålmarknaden under den andra halvan av året. I motsats till dessa påståenden visade undersökningen inte att förbrukningen på unionens marknad hade minskat, utan snarare att unionsindustrin hade förlorat en stor del av sin marknadsandel på grund av en kraftig ökning av importen (se avsnitt 4.4.2 och tabellerna 5 och 8). Kommissionen kunde inte heller koppla minskningen till skyddsåtgärderna. Påståendet avvisades därför.

(321)

Flera parter hävdade att unionsindustrin inte var intresserad eller var mindre intresserad av att sälja den berörda produkten på den öppna marknaden eftersom den prioriterade företagsintern tillverkning. Även om förädlingsmarknaden i senare led är viktig för unionsindustrin säljer den också betydande volymer av den berörda produkten på den öppna marknaden och har fortfarande en stor outnyttjad kapacitet att tillverka och därmed sälja mer. Den företagsinterna marknaden i unionen har inte heller växt under skadeundersökningsperioden. Påståendet avvisades därför.

(322)

En berörd part gjorde gällande att överkapaciteten i unionen var en orsak till skada för unionsindustrin. Undersökningen bekräftade dock att unionsindustrins sammanlagda produktionskapacitet förblev stabil (+ 1 %) under skadeundersökningsperioden, i motsats till Kina och Indonesien, som har byggt upp betydande överkapacitet för att kunna exportera denna produktion till unionen, vilket innebär att de tar marknadsandelar från unionstillverkarna. Påståendet avvisades därför.

(323)

En berörd part hävdade att eftersom unionsindustrin (och stålsektorn globalt) visade utomordentliga resultat 2017, särskilt vinstmässigt, var nedgången under 2018 i själva verket en naturlig följd. Undersökningen visade dock preliminärt på en betydande försämring av vissa skadeindikatorer från början till slutet av skadeundersökningsperioden, vilket innebär att utgångspunkten var 2016, inte 2017. Lönsamheten halverades i själva verket jämfört med 2016 och både unionsindustrins försäljningsvolym på unionens marknad och dess marknadsandel minskade med 13 %. Påståendet avvisades därför.

(324)

Två berörda parter hävdade att de merkostnader som unionstillverkarna ådrar sig avseende den likadana produkten för att kunna uppfylla EU:s stränga miljönormer gör att de är mindre konkurrenskraftiga på unionens marknad. Vad gäller detta påstående anser kommissionen att unionens stränga miljönormer inte kan betraktas som en självförvållad orsak till skada. Tvärtom, EU:s stränga miljönormer beaktas i beräkningen av målpriset. Påståendet avvisades därför.

(325)

En berörd part hävdade att både unionsindustrins priser och priserna på importen från Kina har ökat, vilket innebär att importen från Kina inte kan vara en orsak till skada. Priserna på importen från Kina låg dock konstant betydligt lägre än unionsindustrins genomsnittliga priser, och underskred även unionspriserna under undersökningsperioden. Vad gäller volymer ökade importen från Kina också väsentligt under skadeundersökningsperioden, vilket förvärrade prispressen. Påståendet avvisades därför.

(326)

Mot bakgrund av de ovanstående övervägandena fastställde kommissionen provisoriskt ett orsakssamband mellan den skada som unionsindustrin lidit och den dumpade importen från de berörda länderna.

(327)

Kommissionen har särskilt och avgränsat verkningarna av alla kända faktorer som har betydelse för unionsindustrins situation från den dumpade importens skadevållande verkningar. Alla övriga identifierade faktorer, i synnerhet import från tredjeländer, unionsindustrins exportresultat, ökade tillverkningskostnader, minskad efterfrågan på varmvalsade plåtar och rullar av rostfritt stål under 2018, det faktum att unionstillverkarna är delvis beroende av företagsintern tillverkning, överkapacitet i unionen till följd av global överkapacitet, de exceptionellt gynnsamma marknadsförhållandena 2017, de ytterligare miljökostnader som unionstillverkarna ådrar sig och de ökade priserna på importen från Kina, ansågs provisoriskt inte mildra orsakssambandet, även med beaktande av deras kombinerade effekt.

(328)

För att kunna fastställa nivån på åtgärderna undersökte kommissionen om en tull som är lägre än dumpningsmarginalen skulle vara tillräcklig för att undanröja den skada som unionsindustrin vållats genom den dumpade importen.

(329)

I det här fallet hävdade klagandena att det förelåg råvarurelaterade snedvridningar i den mening som avses i artikel 7.2a i grundförordningen med avseende på två av de undersökta länderna, nämligen Indonesien och Kina. Bedömningen av dessa länder återfinns i avsnitt 6.2.

(330)

Kommissionen fastställde först storleken på den tull som krävs för att undanröja den skada som unionsindustrin lidit utan snedvridningar i den mening som avses i artikel 7.2a i grundförordningen. I detta fall undanröjs skadan om unionsindustrin kan täcka sina tillverkningskostnader, inbegripet kostnader till följd av multilaterala miljöavtal och protokoll till dessa, som unionen är part i, samt Internationella arbetsorganisationens (ILO) konventioner som förtecknas i bilaga Ia till grundförordningen, och erhåller en skälig vinst (nedan kallat vinstmål).

(331)

I enlighet med artikel 7.2c i grundförordningen beaktade kommissionen följande faktorer för att fastställa vinstmålet: lönsamhetsnivån före den ökade importen från det undersökta landet, den lönsamhetsnivå som krävs för att täcka totala kostnader och investeringar, forskning och utveckling (FoU), innovation samt den lönsamhetsnivå som förväntas under normala konkurrensförhållanden. Unionsindustrin hävdade att 2017 var ett lämpligt år för att fastställa ett vinstmål. Kommissionen anser att 2017 var ett exceptionellt bra år för industrin och att den vinst som unionstillverkarna i urvalet nådde det året (10,2 %) således sannolikt skulle vara omotiverad för att gälla som vinstmål. Marknadsandelen för importen 2017 låg dessutom redan på 29,1 %. År 2016 var marknadsandelen för importen däremot betydligt lägre än 2017 (21,5 %). I avsaknad av andra uppgifter beslutade kommissionen att provisoriskt använda den genomsnittliga vinst som nåtts under åren 2016 och 2017 som vinstmål. Den vinsten är 8,7 %.

(332)

I enlighet med artikel 7.2c i grundförordningen bedömde kommissionen ett påstående från en unionstillverkare om planerade investeringar som inte genomfördes under skadeundersökningsperioden. På grundval av den skriftliga bevisning som mottagits godtog kommissionen preliminärt detta påstående och lade till det motsvarande beloppet till det icke-skadevållande priset för den unionstillverkaren.

(333)

I enlighet med artikel 7.2d i grundförordningen bedömde kommissionen de framtida kostnader som är en följd av multilaterala miljöavtal och protokoll till dessa, som unionen är part i, och som unionsindustrin kommer att ådra sig under den period då åtgärden tillämpas enligt artikel 11.2. På grundval av tillgänglig bevisning fastställde kommissionen en extrakostnad på mellan 1,5 och 6 euro per ton, som lades till det icke-skadevållande priset.

(334)

På denna grundval beräknade kommissionen ett icke-skadevållande pris för den likadana produkten för unionsindustrin genom att lägga till den ovannämnda vinstmarginalen på 8,7 % och justeringarna enligt artikel 7.2c och 7.2d till tillverkningskostnaden för unionstillverkarna i urvalet under undersökningsperioden.

(335)

Kommissionen fastställde sedan nivån för undanröjande av skada på grundval av en jämförelse typ för typ mellan det vägda genomsnittliga importpris som hade fastställts för de kontrollerade samarbetsvilliga exporterande tillverkarna i de berörda länderna, vilket fastställts för beräkningarna av prisunderskridandet, och de vägda genomsnittliga icke-skadevållande priserna för den likadana produkten som sålts på den öppna marknaden i unionen av unionstillverkarna i urvalet under undersökningsperioden. Den skillnad som jämförelsen resulterade i uttrycktes som andel av det vägda genomsnittliga importvärdet cif.

(336)

Resultatet från dessa beräkningar visas i tabellen nedan.

(337)

I enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen undersökte kommissionen först med avseende på Indonesien och Kina huruvida den provisoriskt fastställda dumpningsmarginalen skulle vara högre än den marginal som är tillräcklig för att undanröja skadan för unionsindustrin. I detta syfte gjordes en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga importpriset från de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna i Indonesien och Kina och unionsindustrins målpris såsom förklaras i avsnitt 6.1. Resultatet från dessa beräkningar visas i tabellen nedan.

(338)

Eftersom den marginal för målprisunderskridande som beräknats för de indonesiska och kinesiska exporterande tillverkarna var lägre än dumpningsmarginalen bedömde kommissionen huruvida det förekommer råvarurelaterade snedvridningar med avseende på den berörda produkten, enligt artikel 7.2a i grundförordningen.

(339)

Klaganden tillhandahöll tillräcklig bevisning i klagomålet för att det föreligger råvarurelaterade snedvridningar i den mening som avses i artikel 7.2a i grundförordningen i Indonesien och Kina med avseende på den berörda produkten. Såsom anges i tillkännagivandet om inledande undersökte kommissionen, för att bedöma vilken nivå på åtgärderna som skulle vara lämplig för Indonesien och Kina, de påstådda snedvridningar och eventuella andra snedvridningar i Indonesien och Kina som omfattas av artikel 7.2a i grundförordningen.

(340)

De råvaror som påstods påverkas av sådana snedvridningar var nickel (ferronickel, nickeltackjärn, nickelmalm, nickelskrot), kol och skrot av rostfritt stål i Indonesien, och skrot av rostfritt stål, krom, kokskol, ferrokrom, ferrokisel, råstål (rostfritt) och vanadin i Kina.

(341)

Av dessa råvaror identifierade kommissionen de huvudsakliga råvaror som var och en av de exporterande tillverkarna i urvalet använde i sin tillverkning av den berörda produkten. Kommissionen ansåg att de huvudsakliga råvarorna var råvaror som motsvarar minst 17 % av tillverkningskostnaderna för den berörda produkten.

(342)

Med avseende på Indonesien bekräftade undersökningen att råvarurelaterade snedvridningar i den mening som avses i artikel 7.2a i grundförordningen förekom under undersökningsperioden i form av ett exportförbud (90) för nickelmalm med en nickelhalt på minst 1,7 %, en exportskatt (91) på 10 % för nickelmalm med en nickelhalt på mindre än 1,7 %, ett tillståndskrav (92) och en faktisk exportkvot (93) för nickelmalm med den sistnämnda nickelhalten samt ett faktiskt tillståndskrav (94) för ferronickel och nickeltackjärn.

(343)

Undersökningen visade dessutom att nickelmalm svarade för mer än 17 % av de sammanlagda tillverkningskostnaderna för den undersökta produkten.

(344)

Undersökningen visade slutligen att det pris som betalades för nickelmalm var betydligt lägre (mer än 30 % lägre) än det i enlighet med artikel 7.2a i grundförordningen fastställda priset på den representativa internationella marknaden.

(345)

I detta avseende jämförde kommissionen de indonesiska exporterande tillverkarnas inköpspris med fob-priset på nickelmalm med en nickelhalt på 1,8 % i Filippinerna (95). Kommissionen ansåg att priset i Filippinerna var lämpligt, eftersom Filippinerna, liksom Indonesien, hör till de länder som har världens största fyndigheter av nickelmalm (96). Nickelhalten i nickelmalmen på denna representativa internationella marknad var dessutom mycket lik den genomsnittliga nickelhalten i den nickelmalm som köps av de indonesiska exporterande tillverkarna. Kommissionen ansåg avslutningsvis att transportkostnaderna mellan leverantör och hamn i fob-priset avspeglade de transportkostnader som de indonesiska exporterande tillverkarna haft.

(346)

Kravet enligt artikel 7.2a i grundförordningen, nämligen att det ska förekomma en eller flera snedvridningar för en råvara som står för minst 17 % av produktionskostnaderna för den berörda produkten, var således uppfyllt när det gäller Indonesien.

(347)

Med avseende på Kina bekräftade undersökningen att råvarurelaterade snedvridningar i den mening som avses i artikel 7.2a i grundförordningen förekom under undersökningsperioden i form av en exportskatt på skrot av rostfritt stål, ferrokisel, nickeltackjärn och ferrokrom samt ett tillståndskrav för ferrokisel, vanadin, ferronickel och ferrokrom. Kommissionen grundade detta undersökningsresultat på tillgängliga uppgifter i OECD-databasen (97) och uppgifter om den relevanta tillämpliga lagstiftningen i Kina.

(348)

Undersökningen visade dessutom att för vart och ett av de företag som ingick i urvalet stod minst en av de ovan nämnda huvudsakliga råvarorna för mer än 17 % av deras sammanlagda tillverkningskostnader för den undersökta produkten (98).

(349)

Undersökningen visade också att det pris som de två kinesiska exporterande tillverkarna betalade i Kina för dessa huvudsakliga råvaror var betydligt lägre än priset på den representativa internationella marknad som användes för respektive råvara, varvid samma källor användes som vid konstrueringen av normalvärdet i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen.

(350)

Kravet enligt artikel 7.2a i grundförordningen, nämligen att det ska förekomma en eller flera snedvridningar för en råvara som står för minst 17 % av produktionskostnaderna för den berörda produkten, var således uppfyllt när det gäller Kina.

(351)

Efter att ha dragit slutsatsen att det finns råvarurelaterade snedvridningar såsom föreskrivs i artikel 7.2a i grundförordningen med avseende på Kina och Indonesien undersökte kommissionen om den med säkerhet kunde slå fast att det ligger i unionens intresse att fastställa omfattningen av de provisoriska tullarna i enlighet med artikel 7.2b i grundförordningen. Analysen av unionens intresse gjordes på grundval av en bedömning av all relevant information i denna undersökning, inbegripet outnyttjad kapacitet i exportländerna, konkurrens om råvaror och effekter på leveranskedjorna för unionsföretag i enlighet med artikel 7.2b i grundförordningen. För att kunna göra denna bedömning införde kommissionen särskilda frågor i frågeformulären till alla berörda parter. Klaganden och de unionstillverkare som ingick i urvalet besvarade dessa frågor.

(352)

På grundval av de uppgifter som lämnats av Eurofer uppskattades den outnyttjade kapaciteten i Kina till 26,4 miljoner ton 2019 (99), och den outnyttjade kapaciteten inom sektorn för rostfritt stål i Indonesien uppskattades till 4 miljoner ton 2019 (100).

(353)

Enligt de indonesiska myndigheternas svar på frågeformuläret uppgår den outnyttjade kapaciteten i Indonesien dock för närvarande till 2,1 miljoner ton. Den öppna marknaden i unionen hade däremot en storlek på 1,2 miljoner ton. Relativt sett har den outnyttjade kapaciteten i de exporterande länderna därför en enorm omfattning.

(354)

Vad gäller konkurrens om råvaror inkom de kinesiska myndigheterna inte med någon meningsfull information om marknaden för de råvaror för vilka det förekommer en snedvridning i Kina, vilket anges i skäl 347. Klaganden uppgav att de kinesiska myndigheterna genom att konstgjort öka eller minska råvaruförsörjningen eller genom att helt enkelt fastställa priserna centralt kan styra priserna uppåt eller nedåt. Såsom anges i avsnitt 6.2.2 ansågs den kinesiska råvarumarknaden vara snedvriden.

(355)

Med avseende på Indonesien visade undersökningen att Indonesien har en av världens största gruvsektorer för nickelmalm. Genom att ha exportbegränsningar för nickelmalm sänker de indonesiska myndigheterna artificiellt priserna på landets hemmamarknad.

(356)

Båda länderna har exportbegränsningar för insatsvaror som innehåller nickel och nickel är också den näst viktigaste insatsvaran för unionstillverkarna, vilket anges i skäl 319.

(357)

Alla dessa aspekter ger upphov till en komparativ nackdel för unionsindustrin jämfört med de exporterande tillverkarna i de berörda länderna. Kommissionen anser att det är osannolikt att denna situation kommer att förändras inom den närmaste framtiden. Vad gäller Indonesien har situationen till och med förvärrats den senaste tiden. De åtgärder som möjliggör export av nickelmalm med en nickelhalt under 1,7 % skulle fortsätta att gälla till januari 2022. De indonesiska myndigheterna beslutade dock att avsluta dem tidigare. All export av nickelmalm förbjöds från och med januari 2020 (101). Det finns inga uppgifter som tyder på att de indonesiska myndigheterna kommer att ändra sin politik inom den närmaste framtiden.

(358)

Eftersom importörerna inte samarbetade fullständigt i undersökningen fastställde kommissionen provisoriskt att den huvudsakliga effekten på leveranskedjorna kommer att märkas på användarnivån. Med tanke på den stora skillnaden mellan dumpnings- och skademarginalerna för de exporterande länderna bedömdes den eventuella effekten på leveranskedjorna för unionsföretag enligt artikel 7.2b i grundförordningen inom ramen för prövningen av unionens intresse enligt artikel 21 i grundförordningen.

(359)

Såsom anges i skäl 373 ledde den analysen till slutsatsen att det med hänsyn till effekten av att införa åtgärder på samma nivå som dumpningsmarginalen inte ligger i unionens intresse att tillämpa artikel 7.2a i grundförordningen.

(360)

Mot bakgrund av analysen ovan slog kommissionen fast att det i enlighet med artikel 7.2a i grundförordningen inte ligger i unionens intresse att fastställa nivån på åtgärderna på samma nivå som dumpningen med tanke på den oproportionerligt negativa effekt som detta sannolikt skulle ha på leveranskedjorna för unionsföretagen.

(361)

I enlighet med artikel 21 i grundförordningen undersökte kommissionen huruvida den med säkerhet kunde fastslå att det inte låg i unionens intresse att vidta åtgärder i detta fall, trots att skadevållande dumpning konstaterats föreligga. Fastställandet av unionens intresse byggde på en uppskattning av alla de olika intressen som berörs, bland annat unionsindustrins, importörernas och användarnas.

(362)

Unionsindustrin är etablerad i flera medlemsstater och sysselsätter direkt 2 372 personer med avseende på den undersökta produkten. Ingen av unionstillverkarna motsatte sig inledandet av undersökningen. Såsom framgår av avsnitt 4 i samband med analysen av skadeindikatorerna försämrades situationen för unionsindustrin i dess helhet och påverkades negativt av den dumpade importen.

(363)

Införandet av provisoriska antidumpningstullar förväntas leda till att rättvisa handelsvillkor återställs på unionens marknad, att prisnedgången stoppas och att unionsindustrin får en möjlighet att återhämta sig. Detta skulle leda till att unionsindustrins lönsamhet ökar i riktning mot sådana nivåer som anses vara nödvändiga inom denna kapitalintensiva industri. Unionsindustrin har lidit väsentlig skada som vållats av import till dumpade priser från de berörda länderna. Det erinras om att ett antal viktiga skadeindikatorer uppvisade en negativ utveckling under skadeundersökningsperioden. I synnerhet marknadsandelen och försäljningsvolymen samt indikatorer för de ekonomiska resultaten för de unionstillverkare som ingår i urvalet, såsom lönsamhet och räntabilitet, påverkades allvarligt. Det är därför viktigt att priserna åter kommer upp till nivån för icke-dumpade eller åtminstone icke-skadevållande priser, så att alla tillverkare kan verka på unionsmarknaden på rättvisa handelsvillkor. Vidtas inga åtgärder är det mycket troligt att unionsindustrins ekonomiska situation försämras ytterligare. Dåliga resultat inom segmentet för varmvalsade plåtar och rullar av rostfritt stål skulle påverka unionstillverkarnas segment i senare led, särskilt deras företagsinterna tillverkning. Unionstillverkarna förlitar sig starkt på en affärsmodell med en kombination av försäljning på den öppna marknaden och företagsintern tillverkning. En försämring av det öppna marknadssegmentet skulle även kunna medföra en risk för segmentet för företagsintern tillverkning, som står för större tillverkningsvolymer och sysselsättningssiffror än det förstnämnda segmentet.

(364)

Den provisoriska slutsatsen blir därför att det skulle ligga i unionsindustrins intresse att antidumpningstullar införs, eftersom detta skulle ge den möjlighet att återhämta sig från verkningarna av den konstaterade skadliga dumpningen.

(365)

Två parter gav sig till känna som icke-närstående importörer och besvarade det relevanta frågeformuläret. Svaret från den ena av dem följdes inte upp ytterligare, eftersom importören visade sig vara verksam utanför unionen.

(366)

Det visade sig också att den andra parten inte var en verklig importör, utan ett servicecentrum för flera olika verksamheter. Det förekom därför inget samarbete från verkliga importörer. Enligt den verksamhetsutövare som drev det samarbetsvilliga servicecentrumet leder ökade priser på den berörda produkten till högre tillverkningskostnader för europeiska användare av produkten, vilket vållar dessa användare skada. Parten inkom närmare bestämt med en begäran om undantag för produkter som behandlas i avsnitt 2.3 tillsammans med andra sådana krav.

(367)

På denna grundval finns det i detta skede ingenting som tyder på att åtgärderna skulle strida mot importörernas intresse.

(368)

Två användare samarbetade i undersökningen.

(369)

En av de användare som inkom med svar på frågeformuläret var en tillverkare av rör av rostfritt stål. Med avseende på den användaren konstaterade kommissionen att den inte skulle lida oskälig skada till följd av införandet av åtgärder med tanke på dess inköps- och importvolymer, sammanlagda vinst och vinsten från de färdiga produkter där den berörda produkten ingår som insatsvara.

(370)

Den andra samarbetsvilliga användaren är en tillverkare av produkter av rostfritt stål som konkurrerar med unionsindustrin på flera av dess viktiga marknader i senare led i förädlingskedjan. Användaren köper betydande volymer av varmvalsade plåtar och rullar av rostfritt stål från unionsindustrin och från tillverkare utanför unionen, även i de berörda länderna. Den användaren gav uttryck för farhågor angående försörjningstryggheten och inköpspriserna till följd av ett eventuellt införande av tullar. Den är den enda stora oberoende användaren av den berörda produkten i unionen. Utan integrerad ståltillverkning är den fullständigt beroende av leveranser av rullar från andra parter för att tillverka sina produkter i senare led i förädlingskedjan. Parten hävdade att unionsindustrin inte är intresserad av att sälja ytterligare stora volymer av varmvalsade plåtar och rullar av rostfritt stål till den till konkurrenskraftiga priser, vilket särskilt gäller en produkttyp (varmvalsade rullar), eftersom unionstillverkarna skulle föredra att behålla volymerna för egen företagsintern användning. Detta påstående motbevisas av det faktum att unionsindustrin hade outnyttjad kapacitet under hela skadeundersökningsperioden som var minst fyra gånger så stor som den användarens sammanlagda efterfrågan. Såsom klaganden har gjort gällande har flera unionstillverkare dessutom vilja att leverera varmvalsade rullar, vilket anges på tillverkarnas webbplatser. Med tanke på användarens redan fastställda leveranskedjor och kontakter med tillverkare i tredjeländer är det också rimligt att förvänta sig att den även kommer att kunna diversifiera sin försörjning genom att köpa mer från tredjeländer.

(371)

Under förutsättning att alla relevanta faktorer (särskilt källor, volymer och priser före tull på inköp samt omsättning av produkter i senare led av förädlingskedjan) skulle förbli oförändrade jämfört med undersökningsperioden slog kommissionen fast att den sammanlagda årliga vinsten för denna användare skulle påverkas allvarligt på ett negativt sätt om tullar skulle införas på import från Kina och Indonesien enligt artikel 7.2a i grundförordningen.

(372)

Om tullar skulle införas på import från Kina och Indonesien enligt artikel 7.2 i grundförordningen enligt samma antagande som i skäl 369, skulle den sammanlagda årliga vinsten också påverkas men i mycket mindre utsträckning.

(373)

Ovanstående scenarion grundar sig på statiska antaganden (dvs. att alla relevanta faktorer förblir oförändrade förutom de tullar som kommer att införas och som därmed måste beaktas). De är i själva verket värsta tänkbara scenarier eftersom, vilket förklaras nedan, de andra underliggande faktorerna sannolikt kommer att förändras om tullar införs.

(374)

För det första kommer inköpsmönstren och inköpspriserna inte att förbli desamma. Om priserna på importen från särskilt Kina och Indonesien blir föremål för en uppåtkorrigering kommer importen från andra försörjningskällor sannolikt att återupptas i större volymer. Vi konstaterar att i synnerhet importen från Sydkorea låg på höga nivåer fram till och med 2016, då den uppgick till 65 000 ton. Med tanke på marknadsutvecklingen sedan dess har denna import förlorat stora marknadsandelar under årens lopp (se tabell 15), men det kan förväntas att exporterande tillverkare från Sydkorea, men även från andra tillverkande länder som Sydafrika, efter införandet av åtgärder återigen alltmer kommer att inrikta sig på unionens marknad eftersom de kommer att ha en bättre konkurrenssituation, till förmån för användarna. Det förväntas också att unionsindustrin till följd av den lindring som åtgärderna ger kommer att kunna sälja större volymer till användarna till konkurrenskraftiga priser. Unionsindustrin har helt enkelt inte råd att förlora viktiga marknadsandelar i unionen, vilket denna undersökning visar. Vad gäller den andra användare som nämns ovan kan den till följd av sin storlek och betydelse som kund till unionsindustrin ha ett visst inflytande som sannolikt kommer att öka om den köper ännu större volymer från unionsindustrin.

(375)

Det bör också noteras att det planeras att de nu gällande skyddsåtgärderna för stål, som även omfattar den berörda produkten, ska löpa ut i juli 2021. Detta innebär att användarna från och med juli 2021 kommer att ha ökad tillgång till alternativa källor, eftersom de kvotbegränsningar som har gällt sedan den 19 juli 2018 kommer att hävas.

(376)

Det förväntas därför att användarna generellt sannolikt kommer att påverkas negativt av införandet av tullar, men att verkningarna av tullen vid de fastställda nivåerna för Kina och Indonesien enligt artikel 7.2 i grundförordningen inte blir oproportionerliga eftersom användarindustrin förväntas kunna anpassa sig till den nya situationen. Om nivån på tullarna fastställs enligt artikel 7.2 i grundförordningen förväntas samtliga samarbetsvilliga användare förbli lönsamma.

(377)

Om tullar skulle införas enligt artikel 7.2a i grundförordningen har dock kommissionen slagit fast att de möjliga effekterna av åtgärder mot Kina och Indonesien på nivån för dumpningsmarginalen skulle bli oproportionerliga med tanke på de möjligen starkt negativa effekterna på leveranskedjorna för vissa unionsföretag och särskilt för användarna. Kommissionen konstaterade i själva verket att i ett sådant scenario skulle användarindustrin, och särskilt de användare som köpte betydande volymer från Kina och/eller Indonesien under undersökningsperioden, kunna påverkas oskäligt och bli förlustbringande till följd av detta.

(378)

På grundval av ovanstående och på villkor att tullar införs enligt artikel 7.2 i grundförordningen drog kommissionen provisoriskt slutsatsen att det i detta skede av undersökningen inte fanns några tvingande skäl till att det inte skulle ligga i unionens intresse att införa åtgärder avseende import av vissa varmvalsade plåtar och rullar av rostfritt stål med ursprung i de berörda länderna.

(379)

På grundval av kommissionens slutsatser beträffande dumpning, skada, orsakssamband och unionens intresse bör provisoriska åtgärder införas för import av valsade platta produkter av rostfritt stål, vare sig de är i rullar eller ej (inklusive produkter skurna i längder och smala band), inte vidare bearbetade efter varmvalsningen, med ursprung i Indonesien, Kina och Taiwan, för att förhindra att unionsindustrin vållas ytterligare skada av den dumpade importen.

(380)

Provisoriska antidumpningsåtgärder bör införas i enlighet med regeln om lägsta tull i artikel 7.2 i grundförordningen. Kommissionen jämförde skademarginalerna och dumpningsmarginalerna. Tullbeloppet fastställdes till en nivå som motsvarar den lägre av dumpnings- eller skademarginalen.

(381)

På grundval av ovanstående föreslås följande provisoriska antidumpningstullsatser, uttryckta som pris cif vid unionens gräns, före tull:

(382)

De individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser som anges i denna förordning har fastställts på grundval av de provisoriska resultaten av denna undersökning. De avspeglar därför den situation för företagen som konstaterades föreligga enligt undersökningen. Dessa tullsatser är endast tillämpliga på import av den berörda produkten som har sitt ursprung i de berörda länderna och har tillverkats av de rättsliga enheter som nämns. Import av den berörda produkten tillverkad av ett annat företag som inte uttryckligen nämns i denna förordnings normativa del, samt närstående enheter till de uttryckligen nämnda företagen, bör omfattas av den tullsats som är tillämplig på ”alla övriga företag”. De bör inte omfattas av någon av de individuella antidumpningstullsatserna.

(383)

Ett företag får begära att dessa individuella antidumpningstullsatser tillämpas om det senare ändrar företagsnamn. Denna begäran måste riktas till kommissionen (102). Begäran måste innehålla all relevant information som visar att förändringen inte påverkar företagets rätt att omfattas av den tullsats som är tillämpligt på det. Om ändringen av företagets namn inte påverkar dess rätt att omfattas av den tullsats som är tillämplig på det, kommer ett meddelande om namnbytet att offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

(384)

För att minimera risken för kringgående på grund av de stora skillnaderna i tullsatser krävs det särskilda åtgärder för att säkerställa en korrekt tillämpning av de individuella antidumpningstullarna. De företag som har individuella antidumpningstullar måste uppvisa en giltig faktura för tullmyndigheterna i medlemsstaterna. Fakturan måste uppfylla kraven i artikel 1.3 i denna förordning. Import som inte åtföljs av en sådan faktura bör omfattas av den antidumpningstull som är tillämplig på ”alla övriga företag”.

(385)

Även om denna faktura är nödvändig för att tullmyndigheterna i medlemsstaterna ska kunna tillämpa de individuella satserna för antidumpningstullen på import, är den inte den enda omständighet som tullmyndigheterna ska beakta. Även om importen åtföljs av en faktura som uppfyller samtliga krav i artikel 1.3 i denna förordning, bör medlemsstaternas tullmyndigheter utföra sina sedvanliga kontroller och kan, liksom i alla andra fall, kräva ytterligare handlingar (transportdokument osv.) för att kontrollera att uppgifterna i deklarationen är riktiga och för att säkerställa att den påföljande tillämpningen av tullsatsen är berättigad i enlighet med tullagstiftningen.

(386)

Om exporten för något av de företag som har en lägre individuell tullsats ökar betydligt i volym, särskilt efter införandet av de berörda åtgärderna, får en sådan volymökning i sig anses utgöra en förändring i handelsmönstret som härrör från införandet av åtgärder i den mening som avses i artikel 13.1 i grundförordningen. Under sådana omständigheter får en undersökning om kringgående inledas, under förutsättning att villkoren för detta är uppfyllda. Denna undersökning får bland annat omfatta behovet av att upphäva individuella tullsatser och därmed införa en landsomfattande tull.

(387)

För att säkerställa att antidumpningstullarna genomförs korrekt bör antidumpningstullen för alla övriga företag inte bara gälla de icke-samarbetsvilliga exporterande tillverkarna i denna undersökning, utan även de tillverkare som inte exporterade till unionen under undersökningsperioden.

(388)

Såsom nämns i skäl 3 gjorde kommissionen import av vissa varmvalsade plåtar och rullar av rostfritt stål till föremål för registrering. Registreringen ägde rum i syfte att eventuellt ta ut retroaktiv tull enligt artikel 10.4 i grundförordningen. Registrering pågick således under perioden för utlämnande av uppgifter på förhand.

(389)

Mot bakgrund av undersökningsresultaten i det preliminära skedet bör registreringen av import upphöra.

(390)

Inget beslut om en eventuell retroaktiv tillämpning av antidumpningsåtgärder har fattats i detta skede av förfarandet. Ett sådant beslut kommer att fattas i det slutliga skedet.

(391)

I enlighet med artikel 19a i grundförordningen underrättade kommissionen berörda parter om det planerade införandet av provisoriska tullar. Denna information gjordes också tillgänglig för allmänheten genom GD Handels webbplats. De berörda parterna gavs tre arbetsdagar för att lämna synpunkter på riktigheten av de beräkningar som särskilt lämnats ut till dem.

(392)

Två exporterande tillverkare i Kina, två exporterande tillverkare i Indonesien och tre tillverkare och ett oberoende servicecentrum i Taiwan lämnade synpunkter. Kommissionen beaktade de synpunkter som ansågs syfta på skrivfel och korrigerade vid behov marginalerna i enlighet därmed.

(393)

Enligt god förvaltningspraxis kommer kommissionen att uppmana de berörda parterna att inkomma med skriftliga synpunkter och/eller att begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden inom en fastställd tidsfrist.

(394)

Undersökningsresultaten avseende införande av provisoriska tullar är provisoriska och kan komma att ändras i undersökningens slutliga skede.