Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/738 av den 2 juni 2020 om ändring av genomförandeförordning (EU) 2019/1286 om införande av en slutgiltig utjämningstull på import av visst slags polyetentereftalat (PET-plast) med ursprung i Indien

(1)

Genom förordning (EG) nr 2603/2000 (2) införde rådet slutgiltiga utjämningstullar på import av polyetentereftalat (nedan kallat PET-plast) med ursprung bland annat i Indien (nedan kallat den ursprungliga undersökningen).

(2)

Genom beslut 2000/745/EG (3) godtog Europeiska kommissionen (nedan kallad kommissionen) ett minimiimportpris som erbjudits av tre exporterande tillverkare i Indien.

(3)

Genom förordning (EG) nr 1645/2005 (4) ändrade rådet nivån på de gällande utjämningsåtgärderna för import av PET-plast från Indien. Ändringarna var en följd av en påskyndad översyn enligt artikel 20 i grundförordningen.

(4)

Efter en översyn vid giltighetstidens utgång införde rådet genom förordning (EG) nr 193/2007 (5) slutgiltiga utjämningstullar för ytterligare fem år.

(5)

Utjämningsåtgärderna ändrades därefter genom rådets förordning (EG) nr 1286/2008 (6) och rådets genomförandeförordning (EU) nr 906/2011 (7) efter partiella interimsöversyner.

(6)

En senare partiell interimsöversyn avslutades genom genomförandeförordning (EU) nr 559/2012 utan att de gällande åtgärderna ändrades (8).

(7)

Efter en ytterligare översyn vid giltighetstidens utgång införde rådet genom förordning (EG) nr 461/2013 (9) slutgiltiga utjämningstullar för ytterligare fem år.

(8)

Genom genomförandebeslut 2014/109/EU (10) återtog kommissionen sitt godtagande av åtagandena på grund av en förändring av de omständigheter under vilka åtagandena godtagits.

(9)

Genom genomförandeförordning (EU) 2015/1350 (11) ändrade kommissionen nivån på de gällande utjämningsåtgärderna för import av PET-plast från Indien till följd av två partiella interimsöversyner.

(10)

Genom genomförandeförordning (EU) 2018/1468 (12) ändrade kommissionen nivån på de gällande utjämningsåtgärderna till följd av två partiella interimsöversyner (nedan kallad 2018 års förordning).

(11)

Genom genomförandeförordning (EU) 2019/1286 (13) införde kommissionen efter den senaste översynen vid giltighetstidens utgång slutgiltiga utjämningstullar för ytterligare fem år (nedan kallad 2019 års översyn vid giltighetstidens utgång). Dessa åtgärder, som för närvarande gäller, (nedan kallade de gällande åtgärderna) består av specifika tullar på 0–74,60 euro per ton för individuellt namngivna indiska tillverkare, medan den övriga tullsatsen är 69,40 euro per ton för import från alla övriga tillverkare.

(12)

Genom 2018 års förordning ändrade kommissionen nivån på de gällande utjämningsåtgärderna för de två exporterande tillverkare som omfattades av översynerna och drog, till skillnad från i den ursprungliga undersökningen, slutsatsen att specifika tullar kanske inte längre var den lämpligaste formen av åtgärder.

(13)

Kommissionen noterade dock också att den inte kunde ändra åtgärdernas form inom ramen för dessa översyner, eftersom den slutförde två partiella interimsöversyner som var begränsade till subventioneringen av endast två exporterande tillverkare.

(14)

Därför inledde kommissionen den 25 mars 2019 en partiell interimsöversyn på eget initiativ i enlighet med artikel 19.1 i grundförordningen, som var begränsad till formen för åtgärderna i fråga om import av PET-plast med ursprung i Indien (14) (nedan kallat tillkännagivandet om inledande). Inledandet av översynen fick stöd av kommittén för tillverkare av polyetentereftalat i Europa (CPME), den europeiska branschorganisation som företräder alla europeiska tillverkare av PET-harts.

(15)

I tillkännagivandet om inledande konstaterade kommissionen att det finns tillräcklig bevisning för att de omständigheter som låg till grund för införandet av de gällande åtgärderna har förändrats och att dessa förändringar är av bestående karaktär. Denna bevisning avsåg den specifika kontexten i samband med prisutvecklingen och antidumpnings- och utjämningsåtgärderna i den ursprungliga undersökningen samt den ökade betydelsen av subventioner som ger ekonomiska fördelar som i huvudsak står i proportion till värdet av exporten.

(16)

I tillkännagivandet om inledande uppmanade kommissionen berörda parter att kontakta kommissionen för att delta i undersökningen. Dessutom informerade kommissionen specifikt de kända unionstillverkarna, de kända exporterande tillverkarna, de indiska myndigheterna samt kända importörer och användare om inledandet av undersökningen och uppmanade dem att delta.

(17)

Berörda parter gavs möjlighet att lämna synpunkter på inledandet av undersökningen och att begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden.

(18)

Den europeiska branschorganisation som företräder tillverkare av PET-plast, en indisk exporterande tillverkare och sex användare lämnade synpunkter på inledandet av undersökningen. Två andra exporterande tillverkare gav sig till känna men lämnade inte några synpunkter på inledandet.

(19)

Den 11 juni 2019 genomförde kommissionen ett hörande med tre av de användare som gett sig till känna.

(20)

Den 6 april 2020 underrättades de indiska myndigheterna och de andra berörda parterna om de viktigaste omständigheter och överväganden på grundval av vilka kommissionen avsåg att föreslå en ändring av formen för de åtgärder som tillämpas på import av PET-plast från Indien. De gavs även en rimlig tidsfrist för att lämna synpunkter.

(21)

De indiska myndigheterna och en exporterande tillverkare lämnade synpunkter på dessa uppgifter. Synpunkterna beaktades vederbörligen enligt vad som anges nedan.

(22)

Den produkt som är föremål för översyn är densamma som i den ursprungliga undersökningen, dvs. polyetentereftalat (nedan kallat PET-plast) med en viskositetskvot på minst 78 ml/g, enligt ISO-standard 1628–5, som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer 3907 61 00 med ursprung i Indien (nedan kallad den produkt som översynen gäller).

(23)

Kommissionen ansåg att den produkt som översynen gäller och som tillverkas i Indien och exporteras till unionen och den produkt som tillverkas och säljs i unionen av unionsindustrin har samma grundläggande fysiska och kemiska egenskaper och samma grundläggande användningsområden. De ansågs därför vara likadana produkter i den mening som avses i artikel 2 c i grundförordningen.

(24)

Genom den ursprungliga undersökningen infördes specifika utjämningstullar (i motsats till värdetullar). Dessa åtgärder kombinerades med specifika antidumpningstullar (15), som infördes samma dag. Vid den tidpunkten ansågs det lämpligare att införa specifika tullar i stället för värdetullar (baserat på exportprisernas faktiska nivå). Detta val gjordes för att undvika att fluktuationer i priserna på PET-plast till följd av fluktuationer i råoljepriserna skulle leda till att högre tullar tas ut (16).

(25)

Rådet avslutade antidumpningsåtgärderna under 2013 (17), medan utjämningstullarna delvis sågs över flera gånger och för närvarande varierar mellan 0 och 74,60 euro per ton.

(26)

I 2018 års förordning konstaterade kommissionen, till skillnad från i den ursprungliga undersökningen, att specifika tullar kanske inte längre var den lämpligaste formen av åtgärder för att kompensera för de beviljade subventionerna. Detta beror på att de två huvudsakliga subventionssystem (dvs. tullrestitutionssystemet och systemet med varuexport från Indien) som var tillgängliga för de exporterande tillverkarna av PET-plast under översynsperioden gav finansiella fördelar som främst var kopplade till exportpriset.

(27)

Kommissionens analys grundades på slutsatserna i 2018 års förordning. Dessa slutsatser ansågs vara av bestående karaktär och de bekräftades också vid 2019 års översyn vid giltighetstidens utgång. Slutsatserna grundades på kontrollerade data från de indiska myndigheterna och två exporterande tillverkare, närmare bestämt IVL Dhunseri Petrochem Industries Private Limited (nedan kallad Dhunseri) och Reliance Industries Limited (nedan kallad Reliance). Dessa exporterande tillverkare stod för nästan all export av PET-plast från Indien till EU under översynsperioden i 2019 års översyn vid giltighetstidens utgång (1 april 2017–31 mars 2018). De omfattas av utjämningstullar på 18,73 euro per ton respektive 29,21 euro per ton (på grundval av en värdebaserad subventionsnivå på 2,3 % och 4 %).

(28)

I sina synpunkter på det slutliga utlämnandet av uppgifter upprepade den exporterande tillverkaren sina synpunkter på inledandet av undersökningen på eget initiativ, vilka sammanfattas i skäl 50. I sina synpunkter på det slutliga utlämnandet av uppgifter framförde de indiska myndigheterna liknande synpunkter. Kommissionen bemöter dessa synpunkter i skäl 51. Dessa påståenden avvisades därför.

(29)

Enligt artikel 1.1 i grundförordningen får en utjämningstull införas för att kompensera för en subvention som direkt eller indirekt har beviljats för tillverkning, export eller transport av en produkt vars övergång till fri omsättning inom unionen vållar skada.

(30)

Enligt artikel 19.2 i grundförordningen får kommissionen se över den fortsatta tillämpningen av åtgärderna, om det finns tillräckliga bevis för att de gällande åtgärderna inte, eller inte längre, är tillräckliga för att motverka den utjämningsbara subvention som vållar skada. Om det vid undersökningen framkommer att påståendena är riktiga får utjämningstullarna höjas, så att den prishöjning som krävs för att motverka subventionen uppnås.

(31)

Det framgår således av dessa två bestämmelser att syftet med en utjämningstull är att kompensera för eller motverka en subvention.

(32)

De nuvarande subventioneringsbelopp som fastställs i 2018 års förordning baseras i huvudsak på två subventionssystem, närmare bestämt tullrestitutionssystemet och systemet med varuexport från Indien. Dessa system står för 97 % och 89 % av de subventionsbelopp som konstaterades vid den tidpunkten för Dhunseri respektive Reliance. Genom dessa två system återbetalar de indiska myndigheterna till de exporterande tillverkarna en alltför hög procentandel av det genomsnittliga exportvärdet av de stödberättigande exporterade produkterna. Ju högre värdet per ton av exporten är desto högre blir därför det återbetalningsbelopp som de exporterande tillverkarna erhåller och därmed subventionernas storlek. Detta betyder att de utjämningsbara subventionerna ökar om exportpriset ökar.

(33)

När dessa tullar infördes 2018 omräknades subventionsbeloppen till specifika tullar baserade på de samarbetsvilliga exporterande tillverkarnas priser på PET-plast under översynsperioden för den undersökningen, dvs. 1 april 2016–31 mars 2017. Dessa priser var relativt låga under den perioden, mellan ca 730 och 815 euro per ton, beroende på den exporterande tillverkaren. Enligt 2019 års översyn vid giltighetstidens utgång var det genomsnittliga importpriset på PET-plast från Indien 2016 särskilt lågt, närmare bestämt 776 euro per ton (18). Dessa var de lägsta genomsnittliga årliga priserna under hela skadeundersökningsperioden för den förordningen (1 januari 2014–31 mars 2018). Det genomsnittliga importpriset på PET-plast från Indien under översynsperioden för 2019 års översyn vid giltighetstidens utgång (1 april 2017–31 mars 2018), som är den senaste period som kommissionen undersökt i samband med importen av PET-plast från Indien, var 916 euro per ton (19). Eftersom subventioneringen av exporten av PET-plast från Indien, såsom nämns i skäl 32, är proportionellt knuten till exportpriset, skulle specifika tullar som beräknas på grundval av priserna under perioden 1 april 2016–31 mars 2017 inte vara tillräckliga för att kompensera för subventioneringen på grundval av priserna under perioden 1 april 2017–31 mars 2018.

(34)

På grund av denna särskilda subventionerings art ansåg kommissionen därför att specifika tullar kan vara otillräckliga för att kompensera för subventioneringen i enlighet med artikel 1.1 i grundförordningen. Värdetullar är lämpligare för detta ändamål.

(35)

Såsom anges ovan ansågs specifika tullar, på grundval av unionens intresse, i den ursprungliga undersökningen vara lämpligare för att undvika att fluktuationer i priserna på PET-plast, orsakade av fluktuationer i råoljepriserna, skulle leda till att högre tullar tas ut. Även om priserna på råolja och därmed priserna på PET-plast fortsätter att fluktuera, måste beslutet att införa fasta tullar ses mot bakgrunden till beslutet.

(36)

De nuvarande omständigheterna, som beskrivs i skälen 32–34, skiljer sig mycket från situationen år 2000 när utjämningstullarna först infördes. De ursprungliga subventionsbeloppen baserades på följande tre subventionssystem: i) Tullkreditsystemet. ii) Systemet med förmånstullar i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror. iii) Industriella frizoner för bearbetning på export/Exportorienterade företag. De mest fördelaktiga av dessa var tullkreditsystemet och exportorienterade företag/industriella frizoner för bearbetning på export. Till skillnad från de system som för närvarande är i kraft gav de inte automatiskt rätt till återbetalning på grundval av det exporterade värdet.

(37)

Inom ramen för tullkreditsystemet beviljades en exportör en kreditlicens för import av varor (som råvaror eller kapitalvaror). Förmånen och därmed subventioneringen uppstod vid importen av dessa varor och inte vid exporten av PET-plast. Även om exportvärdet avgjorde taket för den subventionering som en exporterande tillverkare kunde erhålla, avgjordes själva subventioneringen av importnivån. Systemen med industriella frizoner för bearbetning på export och exportorienterade företag, som stod för nästan hela det subventionsbelopp (13,5 av 13,9 %) som beviljades vad som nu är Dhunseri (20), utgjordes av olika mekanismer (21). Det rörde sig inte i något fall om en enkel betalning kopplad till exportvärdet, vilket är fallet inom det tullrestitutionssystem och det system med varuexport från Indien som för närvarande tillämpas.

(38)

I sina synpunkter på det slutliga utlämnandet av uppgifter upprepade den exporterande tillverkaren sina synpunkter på inledandet när det gäller frånvaron av förändring i subventionssystemet, vilket diskuteras i skälen 59 och 60. Den exporterande tillverkaren påminde om att kommissionen i kommentaren till ärendehandlingarna om inledande angav att 79 % av den subventionering som konstaterades i den ursprungliga undersökningen härrörde från ett system som var proportionellt knutet till exportpriset. Den exporterande tillverkaren hävdade att detta endast är något mindre än de subventioner från tullrestitutionssystemet och systemet med varuexport från Indien som konstaterades i 2018 års förordning och i 2019 års översyn vid giltighetstidens utgång. Den exporterande tillverkaren hävdade också att de subventioner som ges i förhållande till exportpriset i själva verket i absoluta tal spelar en mindre roll än under den ursprungliga undersökningen. Slutligen hävdade den exporterande tillverkaren att systemet med varuexport från Indien kommer att upphöra och ersättas med ett WTO-förenligt system.

(39)

Kommissionen påpekade att i kommentaren till ärendehandlingarna om inledande anges att 79 % av den subventionering som konstaterades i den ursprungliga undersökningen härrörde från ett system, närmare bestämt systemet med tullkredit som beviljas efter export, vilket ger ekonomiska fördelar som konstaterats vara kopplade till exportpriset. Hur denna koppling ser ut och skiljer sig från tullrestitutionssystemet och systemet med varuexport från Indien förklaras närmare av kommissionen i skälen 36 och 37 och ifrågasattes inte av den exporterande tillverkaren i synpunkterna på det slutliga utlämnande av uppgifter.

(40)

När det gäller synpunkten på systemet med varuexport från Indien noterade kommissionen att frågan om framtiden och förenligheten med WTO:s bestämmelser hos det ovan nämnda ersättningssystemet inte omfattades av denna partiella interimsöversyn.

(41)

Dessa påståenden avvisades därför.

(42)

Fluktuationerna i priserna på PET-plast var skälet till att specifika tullar infördes under år 2000, mot bakgrund av att det då inte fanns någon specifik koppling mellan det erhållna subventionsbeloppet och de exporterande tillverkarnas exportpriser. Under 2020 är däremot den största delen av subventioneringen av PET-plast som exporteras från Indien till unionen främst knuten till värdet av denna export. Den enda lämpliga åtgärden är att knyta tullbeloppen till samma värde med hjälp av värdetullar.

(43)

Även om den aktuella översynen inte innebär att man genomför en ny kontroll av unionsintresset kan det noteras att den väntade fluktuationen i fråga om den tull som betalas per ton skulle vara mycket mindre problematisk för användarna under 2020 än vad som skulle ha varit fallet år 2000. De utjämningstullsatser som fastställdes år 2000 var inte bara högre (de steg till 8,2 % och 13,9 % 2005 när Dhunseri började exportera) utan de infördes också tillsammans med antidumpningstullar; kombinationen av dessa skulle leda till tullsatser på mellan 30 % och 44,3 %. Följaktligen skulle en plötslig höjning av priserna på PET-plast per ton ha varit mycket mer problematisk för användarna. Däremot skulle den högsta värdetull som för närvarande skulle kunna tillämpas på merparten av dagens import endast uppgå till högst 4 %.

(44)

I sina synpunkter på det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade den exporterande tillverkaren att oljepriserna fortsatte att vara instabila efter 2014 och att de var det i ännu högre grad 2020. Enligt den exporterande tillverkaren konstaterade kommissionen i utlämnandet av uppgifter att oljepriserna varit stabila sedan 2014 och att denna stabilitet skulle motivera att åtgärden gjordes om till värdetullar. Enligt den exporterande tillverkaren var det inte motiverat att göra om åtgärden till värdetullar på grundval av kommissionens argument om stabila råoljepriser.

(45)

Kommissionen noterar att denna synpunkt förvränger kommissionens ståndpunkt i fråga om oljeprisernas fluktuationer och deras inverkan på slutsatserna i denna översyn. Såsom anges i skäl 35 konstaterade kommissionen tydligt att priserna på PET-plast och på råolja fortsatte att fluktuera efter den senaste översynen vid giltighetstidens utgång, som gjordes under 2014. Såsom också anges i skäl 58 ansåg kommissionen att en värdetull är lämpligare för att på ett korrekt sätt kompensera för en subvention som fluktuerar med priset på PET-plast och råolja. Påståendet avvisades därför.

(46)

Denna förändring av omständigheterna är bestående. Detta bekräftades i 2018 års förordning, där det konstaterades att de två huvudsakliga systemens (tullrestitutionssystemet och systemet med varuexport från Indien) karaktär och utbredning var bestående (22).

(47)

I sina synpunkter på det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade de indiska myndigheterna att kommissionens påstående att vissa förändringar var bestående var felaktigt. De indiska myndigheterna menade att detta särskilt gällde råoljepriserna, som var lägre än under år 2000.

(48)

När det gäller råoljeprisernas fluktuationer, som är de indiska myndigheternas enda exempel på att det gjorts en felaktig bedömning av den bestående karaktären när det gäller förändrade omständigheter, upprepar kommissionen sina argument i skäl 45. Påståendet avvisades därför.

(49)

Branschorganisationen för europeiska tillverkare av PET-plast stödde inledandet av översynen.

(50)

Den exporterande tillverkaren hävdade att inledandet av översynen på eget initiativ var olaglig och tillade att kommissionen tillmötesgick begäran från CPME om inledande av en översyn, trots att inga bevis eller uppgifter lämnats. Den exporterande tillverkaren hävdade vidare att kommissionen inte kunde avslå en begäran om översyn, samtidigt som den inledde en översyn på eget initiativ. Enligt den exporterande tillverkaren har formkraven i artikel 19.2 i grundförordningen och artikel 21.2 i WTO-avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder (nedan kallat subventionsavtalet) överträtts.

(51)

E-postmeddelandet från CPME följer efter kommissionens förklaringar i 2018 års förordning, som sammanfattas i skäl 27. I sitt e-postmeddelande uppger CPME att man stöder kommissionens resonemang och uppmanar kommissionen att vidta nödvändiga åtgärder. E-postmeddelandet från CPME innehåller inte begreppet ”begäran om översyn”. Det stöder endast ett eventuellt inledande av en sådan översyn om kommissionen anser att en översyn bör göras. Kommissionen kan inte ha avslagit en begäran om översyn som inte lämnats in. Såsom anges i tillkännagivandet om inledande inleddes översynen av kommissionen på eget initiativ i enlighet med artikel 19.1 i grundförordningen, vilket är i linje med artikel 21.2 i subventionsavtalet. Påståendet avvisades därför.

(52)

Den exporterande tillverkaren hävdade vidare att tullarna har funnits i 20 år och att kommissionen slutligen borde låta dem upphöra, observera marknadernas reaktion och därefter, om så behövs, inleda en ny fristående undersökning.

(53)

Kommissionen noterade att denna partiella interimsöversyn endast omfattar åtgärdernas form. Huruvida åtgärderna skulle fortsätta eller löpa ut undersöktes nyligen i 2019 års översyn vid giltighetstidens utgång, i vilken den exporterande tillverkaren samarbetade. Översynen visade att de utjämningsåtgärder som tillämpas på import av PET-plast med ursprung i Indien bör upprätthållas. Påståendet avvisades därför.

(54)

Den exporterande tillverkaren hävdade också att det inte finns någon grund för en partiell interimsöversyn eller för en ändring av åtgärdernas form. Antidumpningsåtgärdernas upphörande och återtagandet av åtaganden för nästan sex år sedan anses inte påverka de gällande utjämningsåtgärdernas effektivitet. Vidare hävdade den exporterande tillverkaren att det inte skett någon förändring av subventionssystemen och att råoljepriset fluktuerade och steg innan interimsöversynen inleddes och fortsätter att vara instabilt.

(55)

Såsom kommissionen konstaterar i skälen 32 och 34, och till skillnad från situationen när utjämningstullarna ursprungligen infördes, är specifika utjämningstullar inte längre lämpliga för att helt kompensera för den faktiska subventioneringsnivån, som fluktuerar med priset på PET-plast. Genom att kommissionen kopplar tullbeloppet till priset på PET-plast genom värdetullar motverkas subventioneringsnivån effektivare. När det gäller sambandet mellan antidumpningstullarnas upphörande och de förändrade omständigheterna påminner kommissionen om vad som anges i skäl 43. Den totala tullnivån ingick i den bakgrund mot vilken beslutet att tillämpa specifika tullar år 2000 fattades, men som inte längre är aktuell. Dessa påståenden avvisades därför.

(56)

När det gäller påståendet att omständigheterna förändrades redan för en tid sedan, påpekar kommissionen att det inte finns något sista datum för att inleda en översyn av åtgärdernas form. Sedan dessa förändringar skedde har det inte gjorts någon översyn som skulle ha kunnat avhjälpa situationen, eftersom de enda förfaranden som inletts sedan förändringarna skedde var partiella interimsöversyner som var begränsade till den subventionering som de två exporterande tillverkarna erhållit och översyner vid giltighetstidens utgång. Denna översyn är den första undersökningen sedan dessa omständigheter förändrades där man specifikt undersöker effektiviteten hos de specifika tullarna för alla exporterande tillverkare. Även detta påstående avvisades därför.

(57)

Den exporterande tillverkaren hävdade också att den fasta tullen fortfarande är lämplig för att undvika att fluktuationerna i priserna på PET-plast till följd av fluktuationer i råoljepriserna skulle leda till att omotiverade och för höga tullar tas ut.

(58)

Såsom också anges i skälen 32 och 34 anser kommissionen att en värdetull är lämpligare för att korrekt kompensera för en subvention som fluktuerar med priset på PET-plast och på råolja. Det är oklart varför en sådan tull skulle vara omotiverad. Påståendet avvisades därför.

(59)

Slutligen hävdade den exporterande tillverkaren att det inte skett någon förändring av subventionssystemen, eftersom tullkreditsystemet som var föremål för kompensationsåtgärder under år 2000 liknade tullrestitutionssystemet och systemet med varuexport från Indien.

(60)

Kommissionen påpekar redan i skäl 37 att tullkreditsystemet skilde sig från tullrestitutionssystemet och systemet med varuexport från Indien i den meningen att förmånen, och således subventioneringen, baserades på importen av råmaterial eller kapitalvaror i stället för på exporten av den berörda färdiga produkten. Detta påstående var således felaktigt och avvisades därför.

(61)

Sex användare hävdade att en ändring av åtgärdernas form från specifika tullar till värdetullar skulle öka prisvolatiliteten och leda till en höjning av den faktiska tullen (och därmed av produktens totala pris), vilket skulle vara till skada för användarnas ekonomiska hållbarhet i senare led. De hävdade också att kostnadsökningarna skulle urholka deras vinstmarginaler och minska deras konkurrenskraft.

(62)

Kommissionen påpekar redan i skäl 34 att subventioneringsnivån till följd av de huvudsakliga systemens utformning främst är kopplad till prisnivån för PET-plast. Det enda lämpliga sättet att kompensera för detta är att vidta en åtgärd som också är kopplad till exportprisnivån. Värdetullar är således lämpliga. En ändring till värdetullar innebär inte att priserna på PET-plast automatiskt skulle stiga. Om exportpriserna sjunker, vilket skedde 2019, kommer även de tillämpliga tullarna att minska. Såsom anges i skäl 43, skulle dessutom värdetullarna på importen från de två största exporterande tillverkarna i Indien vara låga (2,3 % och 4 %) och de kan inte anses vara till skada för användarnas ekonomiska hållbarhet i senare led. Dessa påståenden avvisades därför.

(63)

Användarna hävdade att den installerade kapaciteten hos de europeiska tillverkarna av PET-plast inte är tillräcklig för att täcka den inhemska efterfrågan på sådan plast.

(64)

Såsom konstaterades i 2019 års översyn vid giltighetstidens utgång, har unionsindustrin tillräcklig kapacitet för att täcka 85 % av den totala nuvarande inhemska förbrukningen. Dessutom finns tillgång till import från andra länder utan åtgärder, samtidigt som materialåtervinning av PET-plast utgör ytterligare en källa. Den pågående översynen syftar inte heller till att höja tullsatsen för import av PET-plast från Indien, utan till att på ett korrekt sätt genom värdetullar kompensera för den faktiska subventioneringen med hänsyn till de nuvarande omständigheterna. Att döma av råoljepriserna i slutet av första kvartalet 2020 kommer denna förändring sannolikt att resultera i en sänkning av priserna på PET-plast. Dessa påståenden avvisades därför.

(65)

Användarna hävdade också att de europeiska tillverkarna av PET-plast inte lider någon skada av importen av polyetentereftalat med ursprung i Indien. De har tvärtom befunnit sig i en lång period av extraordinär marginalitet.

(66)

Denna partiella interimsöversyn omfattar endast formen för de åtgärder som tillämpas på import av PET-plast med ursprung i Indien. Kommissionen noterade dock att en skadeanalys gjordes inom ramen för den senaste översynen vid giltighetstidens utgång, som avslutades i juli 2019. Vid översynen konstaterades att unionsindustrin inte led någon väsentlig skada under översynsperioden, men att den fortfarande befann sig i en sårbar situation, vilket framgår av den låga lönsamheten. Dessa påståenden avvisades därför.

(67)

Vid undersökningen fastställdes att de gällande utjämningsåtgärderna bör utgöras av värdetullar på motsvarande nivåer som redan fastställts i flera tidigare undersökningar (23).

(68)

I sina synpunkter på det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade de indiska myndigheterna och den exporterande tillverkaren att om kommissionen beslutar att gå vidare med att göra om åtgärderna till värdetullar, bör den tillämpa den subventionsnivå som fastställdes i 2019 års översyn vid giltighetstidens utgång, dvs. 3,6 %.

(69)

Kommissionen noterar att denna partiella interimsöversyn var begränsad till åtgärdernas form och inte omfattade deras nivå. Kommissionen noterar att medan den nuvarande tullnivån fastställdes i 2018 års förordning, infördes de åtgärder som för närvarande är i kraft i samband med 2019 års översyn vid giltighetstidens utgång. När det gäller Reliance uppgår åtgärderna till 29,21 euro per ton på grundval av en subventionsnivå på 4 %. Ingen annan värdetull kan införas i samband med denna partiella interimsöversyn, eftersom en sådan ändring skulle falla utanför ramen för denna översyn, såsom anges i tillkännagivandet om inledande. Påståendet avvisades därför.

(70)

Mot bakgrund av ovanstående analys drog kommissionen slutsatsen att omständigheterna har förändrats och att specifika tullar inte längre är lämpliga för att motverka den faktiska subventionsnivån. Eftersom sannolikheten för fortsatt subventionering konstaterades redan i 2019 års översyn vid giltighetstidens utgång kommer åtgärderna att göras om från specifika utjämningstullar till utjämningstullar i form av värdetullar.

(71)

I sina synpunkter på det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade de indiska myndigheterna och den exporterande tillverkaren att tullarna på import av PET-plast från Indien har funnits i två årtionden och att de bör upphöra att gälla eftersom åtgärdernas upphörande är det normala medan fortsatta åtgärder är undantaget. De indiska myndigheterna och den exporterande tillverkaren hävdade dessutom att de ursprungliga klagandena har försvunnit och att kommissionen nu skyddar tillverkare utanför den inhemska industrin.

(72)

Den exporterande tillverkaren hävdade också att Indorama Ventures Europe B.V. inte längre bör anses ingå i EU-industrin. Den exporterande tillverkaren hävdade vidare att åtgärderna inte låg i unionens intresse, eftersom de var skadliga för den ekonomiska hållbarheten för alla användare i senare led och konsumenterna. Slutligen hävdade den exporterande tillverkaren att fortsatta åtgärder skulle utgöra en diskriminering av Indien och särskilt av den exporterande tillverkaren.

(73)

Kommissionen noterade att inget av dessa överväganden omfattades av denna partiella interimsöversyn, som var begränsad till åtgärdernas form. Kommissionen noterade också att man vid 2019 års översyn vid giltighetstidens utgång, i vilken både de indiska myndigheterna och den exporterande tillverkaren samarbetade, beslutade att förlängningen av åtgärderna var berättigad inom den tillämpliga rättsliga ramen. Kommissionen erinrade om att enligt artikel 19.2 i grundförordningen får exporterande tillverkare begära att kommissionen inleder en översyn av subventionsnivån om de anser att det finns varaktiga skäl som motiverar en sådan översyn.

(74)

Dessa påståenden avvisades därför.

(75)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats genom artikel 15.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036 (24).