Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/909 av den 30 juni 2020 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av ferrokisel med ursprung i Ryssland och Folkrepubliken Kina efter en översyn vid giltighetstidens utgång i enlighet med artikel 11.2 i rådets förordning (EU) 2016/1036

(1)

De nuvarande gällande åtgärderna utgörs av en slutgiltig antidumpningstull på import av ferrokisel med ursprung i Folkrepubliken Kina (nedan kallad Kina) och Ryska Federationen (nedan kallad Ryssland) (nedan kallade de berörda länderna) som infördes genom kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 360/2014 (2) efter en översyn vid giltighetstidens utgång enligt artikel 11.2 i grundförordningen (nedan kallad den föregående översynsundersökningen).

(2)

Åtgärderna är tillämpliga i form av en värdetull som fastställts till 31,2 % på import från Kina, med undantag av Erdos Xijin Kuangye Co. (15,6 %) och Lanzhou Good Land Ferroalloy Factory Co. (29,0 %), och till 22,7 % på import från Ryssland, med undantag av Bratsk Ferroalloy Plant (17,8 %).

(3)

Efter offentliggörandet av ett tillkännagivande om att giltighetstiden snart kommer att löpa ut (3) för de gällande antidumpningsåtgärderna mottog kommissionen en begäran om översyn i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen.

(4)

Begäran om översyn ingavs den 3 januari 2019 av Euroalliages (nedan kallad sökanden) på uppdrag av tillverkare inom unionen som svarar för mer än 90 % av unionens sammanlagda produktion av ferrokisel.

(5)

Begäran om översyn grundades på påståendet att åtgärdernas upphörande sannolikt skulle innebära att dumpningen skulle fortsätta och att skadan för unionsindustrin skulle återkomma.

(6)

Efter att i samråd med den kommitté som inrättats genom artikel 15.1 i grundförordningen ha fastställt att bevisningen var tillräcklig för att inleda en översyn vid giltighetstidens utgång inledde kommissionen en översyn vid giltighetstidens utgång angående import av ferrokisel med ursprung i Kina och Ryssland till unionen. Den 2 april 2019 offentliggjorde kommissionen ett tillkännagivande om inledande i Europeiska unionens officiella tidning (4) (nedan kallat tillkännagivandet om inledande).

(7)

Undersökningen beträffande fortsatt eller återkommande dumpning omfattade perioden från och med den 1 april 2018 till och med den 31 mars 2019 (nedan kallad översynsperioden). Undersökningen av de utvecklingstendenser som är relevanta för bedömningen av sannolikheten för fortsatt eller återkommande skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2015 till och med slutet av översynsperioden (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(8)

I tillkännagivandet om inledande uppmanades berörda parter att kontakta kommissionen för att delta i undersökningen. Dessutom underrättade kommissionen uttryckligen sökanden, de andra kända unionstillverkarna, de kända producenterna i Kina och Ryssland, kända importörer, användare och handlare samt berörda intresseorganisationer om inledandet av undersökningen och inbjöd dem att delta.

(9)

De berörda parterna gavs även möjlighet att lämna synpunkter på inledandet av översynen vid giltighetstidens utgång och att begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden.

(10)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att den kunde komma att besluta att utföra stickprov bland de berörda parterna i enlighet med artikel 17 i grundförordningen.

(11)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att den hade gjort ett preliminärt urval av unionstillverkare. I enlighet med artikel 17.1 i grundförordningen gjorde kommissionen ett urval bestående av fyra unionstillverkare på grundval av de största produktions- och försäljningsvolymerna av den produkt som översynen gäller och uppmanade de berörda parterna att lämna synpunkter. Inga synpunkter inkom.

(12)

Det slutliga urvalet av unionstillverkare stod för mer än 90 % av den totala uppskattade produktionsvolymen i unionen. Kommissionen drog slutsatsen att urvalet var representativt för unionsindustrin.

(13)

Eftersom ett relativt stort antal icke-närstående importörer skulle kunna ingå i förfarandet övervägde kommissionen i det inledande skedet att begränsa antalet icke-närstående importörer i undersökningen till en rimlig nivå genom att göra ett urval i enlighet med artikel 17 i grundförordningen.

(14)

Ingen icke-närstående importör svarade på det frågeformulär som bifogats meddelandet om inledande, och kommissionen beslutade därför att inte tillämpa något stickprovsförfarande avseende icke-närstående importörer.

(15)

För att kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt, och i så fall göra ett urval, bad kommissionen alla kända tillverkare av den produkt som översynen gäller i Kina och Ryssland att lämna de uppgifter som angavs i tillkännagivandet om inledande.

(16)

Kommissionen bad dessutom Kinas delegation vid Europeiska unionen och Rysslands delegation vid Europeiska unionen att identifiera och/eller kontakta andra tillverkare som eventuellt kunde vara intresserade av att delta i undersökningen.

(17)

Ett kinesiskt företag lämnade in stickprovsformuläret och angav att det tillverkade och hade sålt ferrokisel till unionen.

(18)

En rysk part lämnade in stickprovsformuläret, men den parten angav att den inte tillverkade ferrokisel enligt definitionen i tillkännagivandet om inledande. Två kända ryska exporterande tillverkare gav sig till känna, men de lämnade inte in något stickprovsformulär.

(19)

Kopior av frågeformulären fanns tillgängliga på GD Handels webbplats när ärendet inleddes.

(20)

Kommissionen skickade skrivelser till de fyra unionstillverkare som ingick i urvalet. Kommissionen skickade även frågeformulär till det kinesiska företag som anges i skäl 17 och till de två ryska exporterande tillverkare som avses i skäl 18 med en begäran om att fylla i det avsedda frågeformuläret.

(21)

Svar på frågeformuläret inkom från de fyra unionstillverkarna och en användare.

(22)

Efter att ha fått frågeformuläret informerade det kinesiska företag som anges i skäl 17 ovan kommissionen om att företaget i själva verket var en handlare, inte en tillverkare. Företaget informerades därför om att det inte behövde svara på frågeformuläret. De två ryska exporterande tillverkare som anges i skäl 18 ovan svarade att de, mot bakgrund av marknadsförhållandena, hade beslutat att inte utarbeta och lämna svar på frågeformuläret. De angav emellertid att de ville samarbeta ”i alla andra aspekter av undersökningen (…)”. Dessa två exporterande tillverkare fick status som berörda parter, men de betraktades som icke-samarbetsvilliga eftersom de inte hade svarat på stickprovsformuläret eller gjort något försök att svara på frågeformuläret för exporterande tillverkare. Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter ifrågasatte de berörda parterna kommissionens beslut att betrakta dem som icke-samarbetsvilliga, och de framhöll att kommissionen inte bara borde ha gjort en vederbörlig bedömning utan även borde ha kontrollerat den begränsade partiella information de hade lämnat i en skriftlig inlaga. Det påståendet avvisades, såsom förklaras i skäl 189.

(23)

Ingen exporterande tillverkare i Kina eller Ryssland var således villig att samarbeta.

(24)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som bedömdes vara nödvändiga för undersökningen. Kontrollbesök i enlighet med artikel 16 i grundförordningen genomfördes hos följande företag:

Unionstillverkare:

(25)

Mot bakgrund av att det fanns tillräcklig bevisning tillgänglig vid inledandet av undersökningen, med avseende på Kina, som tydde på att det förelåg betydande snedvridningar i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen, ansåg kommissionen det vara lämpligt att inleda en undersökning med avseende på Kina på grundval av artikel 2.6a i grundförordningen.

(26)

För att samla in nödvändiga uppgifter för en eventuell tillämpning av artikel 2.6a i grundförordningen uppmanade kommissionen i tillkännagivandet om inledande tillverkarna i Kina att lämna de uppgifter som begärs i bilaga III till tillkännagivandet när det gäller de insatsvaror som används för att tillverka den produkt som översynen gäller. Inga tillverkare eller exporterande tillverkare lämnade de uppgifter som avses i bilaga III.

(27)

För att inhämta nödvändiga uppgifter för sin undersökning sände kommissionen även ett frågeformulär till Kinas regering med avseende på de påstådda betydande snedvridningarna i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen. Den kinesiska regeringen besvarade inte frågeformuläret.

(28)

I tillkännagivandet om inledande uppmanade kommissionen också alla berörda parter att senast 37 dagar efter det att tillkännagivandet offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning lämna synpunkter på, uppgifter om och bevisning för lämpligheten av att tillämpa artikel 2.6a i grundförordningen. Inga inlagor eller ytterligare bevisning inkom i det avseendet.

(29)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen även att den mot bakgrund av den tillgängliga bevisningen kan behöva välja ett lämpligt representativt land i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen för att fastställa normalvärdet baserat på icke-snedvridna priser eller referensvärden.

(30)

Den 24 juni 2019 utfärdade kommissionen en första kommentar till ärendehandlingarna (nedan kallad den första kommentaren om produktionsfaktorer) i syfte att inhämta de berörda parternas synpunkter på de relevanta källor som kommissionen kan använda sig av för att fastställa normalvärdet i enlighet med artikel 2.6a e andra strecksatsen i grundförordningen. I kommentaren lämnade kommissionen en förteckning över alla produktionsfaktorer, såsom material, energi och arbetskraft, som de exporterande tillverkarna använder i tillverkningen av den produkt som översynen gäller. På grundval av de kriterier som ligger till grund för valet av icke snedvridna priser eller referensvärden fastställde kommissionen även tre möjliga representativa länder: Brasilien, Ryssland och Turkiet.

(31)

Kommissionen gav alla berörda parter tillfälle att lämna synpunkter. Kommissionen mottog endast synpunkter från sökanden.

(32)

Kommissionen behandlade dessa synpunkter i en andra kommentar av den 15 oktober 2019 (nedan kallad den andra kommentaren om produktionsfaktorer). Kommissionen fastställde även förteckningen över produktionsfaktorer och konstaterade att Brasilien i det skedet var det lämpligaste representativa landet enligt artikel 2.6a a första strecksatsen i grundförordningen. Kommissionen uppmanade de berörda parterna att lämna synpunkter. Kommissionen mottog inte några synpunkter.

(33)

Den produkt som översynen gäller är samma produkt som avsågs i den ursprungliga undersökningen och den föregående översynen vid giltighetstidens utgång, nämligen ferrokisel som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer 7202 21 00, 7202 29 10 och 7202 29 90, med ursprung i Folkrepubliken Kina och Ryssland (nedan kallad produkten som översynen gäller).

(34)

Som fastställdes i den ursprungliga undersökningen och i den föregående översynen vid giltighetstidens utgång bekräftade denna översyn att ferrokisel som produceras och säljs på den inhemska marknaden i Ryssland, Kina och det representativa landet, och ferrokisel som produceras och säljs av unionsindustrin på unionens marknad, har samma grundläggande fysiska och tekniska egenskaper och samma grundläggande användningsområden.

(35)

De anses därför vara likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(36)

I enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen undersökte kommissionen om upphörandet av de gällande åtgärderna sannolikt skulle leda till fortsatt eller återkommande dumpning från Kina eller Ryssland.

(37)

Som framgår av skäl 23 samarbetade ingen av de exporterande kinesiska tillverkarna i den undersökningen. De exporterande tillverkarna besvarade således inte frågeformuläret, och lämnade därför inga uppgifter om exportpriser och exportkostnader, inhemska priser och kostnader, kapacitet, tillverkning, investeringar osv. Den kinesiska regeringen och de exporterande tillverkarna bemötte inte heller bevisningen i ärendet, inklusive arbetsdokumentet Commission Staff Working Document on Significant Distortions in the Economy of the People’s Republic of China for the Purposes of Trade Defense Investigations (5) (nedan kallat rapporten) och den ytterligare bevisning som lämnats av sökanden, som visar att priser och kostnader påverkades av ett betydande statligt inflytande. Kommissionen använde sig därför av tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18 i grundförordningen.

(38)

Kommissionen underrättade de kinesiska myndigheterna om tillämpningen av artikel 18.1 i grundförordningen och gav dem tillfälle att lämna synpunkter. Kommissionen mottog inte några synpunkter.

(39)

På denna grund, och i enlighet med artikel 18.1 i grundförordningen, baserades de slutsatser med avseende på sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning som anges nedan på tillgängliga uppgifter, särskilt uppgifterna i begäran om översyn vid giltighetstidens utgång, i inlagorna från berörda parter, i kombination med andra uppgiftskällor, däribland handelsstatistik över import och export (Eurostat och Global Trade Atlas (nedan kallad GTA)) samt statistiska uppgifter från oberoende leverantörer av prisuppgifter, nyheter, data, analyser och konferenser för järn- och stålindustrin, däribland Metal Expert (6) och AlloyConsult (7).

(40)

Som framgår av skäl 23 samarbetade ingen av de exporterande ryska tillverkarna i den undersökningen. De exporterande tillverkarna underlät således att lämna in svar på frågeformuläret. Kommissionen tog emot synpunkter från Rysslands regering och från de två exporterande tillverkarna.

(41)

Mot bakgrund av den bristande samarbetsviljan hos de ryska exporterande tillverkarna underrättade kommissionen Rysslands regering och de två exporterande tillverkare som anges i skäl 18 om sin avsikt att använda de tillgängliga uppgifterna i enlighet med artikel 18.1 i grundförordningen och gav dem tillfälle att lämna synpunkter. De ryska exporterande tillverkarna svarade att de insåg de möjliga konsekvenserna. Inga synpunkter inkom från Rysslands regering.

(42)

På denna grund, och i enlighet med artikel 18.1 i grundförordningen, baserades de slutsatser med avseende på sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning som anges nedan på tillgängliga uppgifter, särskilt uppgifterna i begäran om översyn vid giltighetstidens utgång, i inlagorna från berörda parter, i kombination med andra uppgiftskällor, däribland handelsstatistik över import och export (Eurostat och Global Trade Atlas [nedan kallad GTA]) samt statistiska uppgifter from webbplatser som Metal Expert och oberoende expertrapporter som AlloyConsult.

(43)

För översynsperioden visar de statistiska uppgifterna från Eurostat att 3 587 ton ferrokisel importerades till unionen från Kina, vilket utgjorde omkring 0,5 % av unionens samlade förbrukning. Kommissionen drog slutsatsen att en sådan importvolym var tillräckligt representativ för att undersöka om dumpningen fortsatte under översynsperioden.

(44)

Enligt artikel 2.1 i grundförordningen ska ”normalvärdet […] vanligtvis grundas på de priser som oberoende kunder i exportlandet har betalat eller ska betala vid normal handel”.

(45)

Följande anges emellertid i artikel 2.6a a i grundförordningen: ”om det […] fastställs att det inte är lämpligt att använda de inhemska priserna och kostnaderna i exportlandet på grund av att det föreligger betydande snedvridningar i det landet i den mening som avses i led b, ska normalvärdet uteslutande konstrueras på grundval av kostnader för produktion och försäljning som återspeglar icke-snedvridna priser eller referensvärden”, och normalvärdet ska omfatta ”ett icke snedvridet och skäligt belopp för att täcka försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst”. Som förklaras närmare nedan konstaterade kommissionen i denna undersökning, på grundval av tillgänglig bevisning och mot bakgrund av den bristande samarbetsviljan från de kinesiska myndigheterna och de exporterande tillverkarna, att det var lämpligt att tillämpa artikel 2.6a i grundförordningen.

(46)

Följande anges i artikel 2.6a b i grundförordningen: ”Betydande snedvridningar är sådana snedvridningar som inträffar när rapporterade priser eller kostnader, inbegripet råvarukostnader och energikostnader, inte bestämts av de fria marknadskrafterna på grund av att de påverkats av ett betydande statligt inflytande. Vid bedömningen av huruvida det föreligger betydande snedvridningar ska hänsyn bland annat tas till de potentiella följderna av en eller flera av följande aspekter:

(47)

I enlighet med artikel 2.6a b i grundförordningen ska vid bedömningen av huruvida det föreligger betydande snedvridningar i den mening som avses i artikel 2.6a a hänsyn bland annat tas till den icke-uttömmande förteckning över faktorer som anges i den föregående bestämmelsen. Enligt artikel 2.6a b i grundförordningen ska vid bedömningen av huruvida det föreligger betydande snedvridningar hänsyn bland annat tas till de potentiella följderna av en eller flera av dessa aspekter på priser och kostnader i exportlandet för den produkt som översynen gäller. Eftersom denna förteckning inte är fullständig behöver inte alla aspekter beaktas för att en slutsats ska kunna dras om förekomsten av betydande snedvridningar. Samma faktiska omständigheter kan dessutom användas för att påvisa förekomsten av en eller flera aspekter i förteckningen. Slutsatser om betydande snedvridningar i den mening som avses i artikel 2.6a a måste dock dras på grundval av all tillgänglig bevisning. Vid den samlade bedömningen av förekomsten av snedvridningar kan hänsyn även tas till det allmänna sammanhanget och det allmänna läget i det exporterande landet, särskilt om de grundläggande delarna av det exporterande landets ekonomiska och administrativa struktur ger regeringen betydande befogenheter att ingripa i marknadskrafterna, vilket därför kan tyda på att priser och kostnader inte är ett resultat av fria marknadskrafter.

(48)

Följande anges i artikel 2.6a c i grundförordningen: ”När kommissionen har välgrundade indikationer på en eventuell förekomst av sådana betydande snedvridningar som avses i led b i ett visst land eller i en viss sektor i det landet, och när så är lämpligt för en effektiv tillämpning av denna förordning, ska kommissionen utarbeta, offentliggöra och regelbundet uppdatera en rapport som beskriver de marknadsförhållanden som avses i led b i det landet eller den sektorn.”

(49)

Kommissionen har utfärdat rapporten i enlighet med denna bestämmelse. Berörda parter uppmanades att motbevisa, kommentera eller komplettera bevisningen i ärendehandlingarna vid tidpunkten för inledandet. I detta avseende, och med hänsyn till den bristande samarbetsviljan i detta ärende, förlitade kommissionen sig på rapporten, vilken visar att det finns ett betydande statligt inflytande på många nivåer i ekonomin, inbegripet specifika snedvridningar av centrala produktionsfaktorer (såsom mark, energi, kapital, råvaror och arbetskraft) samt inom specifika sektorer (såsom aluminium, stål och kemikalier). Rapporten infördes i undersökningens ärendehandlingar i det inledande skedet.

(50)

I begäran angavs även ytterligare bevis på förekomsten av betydande snedvridningar i den mening som avses i artikel 2.6a b som komplement till rapporten.

(51)

Sökanden åberopade en undersökning av den kinesiska marknaden för ferrolegeringar (inklusive ferrokisel) som hade beställts av sökanden. Genom denna undersökning dokumenterades att den kinesiska industrin för ferrolegeringar påverkas av en omfattande statlig styrning och godtyckliga störningar. I undersökningen drogs slutsatsen att de kinesiska företagen i denna bransch ”bedriver sin verksamhet i en snedvriden marknadsmiljö där konkurrerande krafter inte tillåts att påverka den inhemska marknaden och anpassa den till de globala marknaderna”. Denna undersökning infördes i undersökningens ärendehandlingar i det inledande skedet (8). Inga synpunkter lämnades på denna undersökning av de berörda parterna, däribland den kinesiska regeringen och de exporterande tillverkarna.

(52)

Kommissionen undersökte om det var lämpligt eller inte att använda inhemska priser och kostnader i Kina, på grund av att det föreligger betydande snedvridningar i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen. Kommissionen gjorde detta på grundval av tillgänglig bevisning i ärendet, inklusive de belägg som fanns i rapporten, vilka bygger på offentligt tillgängliga källor, särskilt på kinesisk lagstiftning, offentliggjorda officiella kinesiska policydokument, rapporter som offentliggjorts av internationella organisationer samt studier/artiklar av erkända akademiker som anges särskilt i rapporten. Analysen omfattade undersökningen av betydande statliga ingripanden i ekonomin i allmänhet, men även den specifika marknadssituationen i den relevanta sektorn för den produkt som översynen gäller.

(53)

Som anges i skäl 37 besvarade den kinesiska regeringen inte det frågeformulär som den fått. Som nämns i skäl 23 uppvisade de exporterande tillverkarna inte någon samarbetsvilja, och de exporterande tillverkare som beviljats status som berörd part lämnade inte heller några bevis för att stödja eller motbevisa de befintliga bevisen i ärendehandlingarna, inbegripet rapporten, och de ytterligare bevis som lämnats av sökanden vad gäller förekomsten av betydande snedvridningar och/eller lämpligheten att tillämpa artikel 2.6a i grundförordningen i det aktuella ärendet.

(54)

Det kinesiska ekonomiska systemet bygger på principen om en socialistisk marknadsekonomi. Denna princip är inskriven i den kinesiska författningen och bestämmer Kinas ekonomiska styrning. Den centrala principen är ”socialistiskt offentligt ägande av produktionsmedlen, som ägs av hela folket och kollektivt av arbetarna”. Den statsägda ekonomin är den ”ledande kraften i den nationella ekonomin”, och staten har i uppdrag att ”säkerställa dess konsolidering och tillväxt” (9). Detta innebär att den kinesiska ekonomins övergripande struktur inte bara möjliggör betydande statliga ingripanden i ekonomin, utan även att staten uttryckligen har i uppdrag att göra sådana ingripanden. Det faktum att det offentliga ägandet har företräde framför privat ägande genomsyrar hela rättssystemet och betonas som en allmän princip i alla centrala rättsakter. Den kinesiska egendomslagen är ett utmärkt exempel på detta. I lagen hänvisas till det primära stadiet i socialismen, och staten anförtros uppgiften att upprätthålla det grundläggande ekonomiska system enligt vilket det offentliga ägandet spelar en dominerande roll. Andra ägandeformer tolereras, eftersom lagen tillåter dem att utvecklas vid sidan av statligt ägande (10).

(55)

Enligt den kinesiska lagstiftningen utvecklas dessutom den socialistiska marknadsekonomin under ledning av Kinas kommunistparti. Den kinesiska statens och det kinesiska kommunistpartiets strukturer är sammanflätade på alla nivåer (rättsligt, institutionellt, personligt), och bildar en överbyggnad där kommunistpartiets och statens roller är oskiljbara. Genom en ändring av den kinesiska konstitutionen i mars 2018 gavs det kinesiska kommunistpartiets ledande roll en ännu mer framträdande plats genom att den på nytt bekräftades i artikel 1 i konstitutionen. Efter den befintliga första meningen i bestämmelsen, ”[d]et socialistiska systemet är det grundläggande systemet för Folkrepubliken Kina”, infogades en ny andra mening, som lyder enligt följande: ”[d]et främsta kännetecknet för den kinesiska formen av socialism är det kinesiska kommunistpartiets ledarskap” (11). Detta åskådliggör det kinesiska kommunistpartiets kontroll över Kinas ekonomiska system. Denna kontroll är en väsentlig del av det kinesiska systemet och går längre än vad som är brukligt i andra länder, där regeringarna utövar bred makroekonomisk kontroll inom vars gränser fria marknadskrafter råder.

(56)

Den kinesiska staten för en interventionistisk ekonomisk politik och strävar efter mål som sammanfaller med det kinesiska kommunistpartiets politiska dagordning i stället för att avspegla de ekonomiska förhållandena på en fri marknad (12). De kinesiska myndigheterna tillämpar interventionistiska ekonomiska verktyg av många olika slag, bland annat systemet för industriell planering, finanssystemet samt olika aspekter av lagstiftningen.

(57)

För det första, när det gäller den övergripande administrativa kontrollen, styrs den kinesiska ekonomins inriktning av ett komplicerat system av industriell planering som påverkar alla ekonomiska verksamheter i landet. Sammantaget täcker dessa planer en omfattande och komplex matris av sektorer och övergripande politiska åtgärder, och de tillämpas på alla myndighetsnivåer. På provinsnivå är planerna detaljerade, medan de nationella planerna innehåller mer övergripande mål. Planerna ligger även till grund för de medel som ska användas för att stödja de relevanta industrierna/sektorerna såväl som tidsramarna för uppnåendet av målen. Vissa planer innehåller uttryckliga produktionsmål. Enligt planerna väljs enskilda industrisektorer och/eller projekt ut som (positiva eller negativa) prioriteringar i linje med statens prioriteringar, varefter särskilda utvecklingsmål fastställs för dem (industriell uppgradering, internationell expansion osv.). De ekonomiska aktörerna, såväl privata som statsägda, måste i grunden anpassa sina affärsverksamheter efter villkoren i planeringssystemet. Detta beror inte bara på att planerna är bindande, utan även på att de berörda kinesiska myndigheterna på alla nivåer följer systemet med planer och utövar sina befogenheter därefter, vilket innebär att de förmår de ekonomiska aktörerna att försöka uppfylla de prioriteringar som stakas ut i planerna (se även avsnitt iv nedan) (13).

(58)

För det andra domineras Kinas finansiella system av statsägda affärsbanker när det gäller fördelningen av ekonomiska resurser. När dessa banker fastställer och genomför sin utlåningspolicy måste de anpassa sig till statens industripolitiska mål snarare än att först och främst bedöma de ekonomiska fördelarna med ett visst projekt (se även avsnitt vii nedan) (14). Detsamma gäller de andra komponenterna i Kinas finansiella system, såsom aktiemarknader, obligationsmarknader, marknader för riskkapital osv. Även om dessa delar av finanssektorn är av mindre betydelse än banksektorn, är de institutionellt och operativt sett strukturerade på ett sätt som inte är inriktat på att se till att finansmarknaderna fungerar så effektivt som möjligt, utan på att säkerställa kontroll och möjliggöra ingripande från staten och kommunistpartiet (15).

(59)

För det tredje, när det gäller lagstiftningen, ingriper staten i ekonomin på en rad olika sätt. Reglerna för offentlig upphandling används till exempel regelbundet för att uppnå andra politiska mål än ekonomisk effektivitet, vilket undergräver de marknadsbaserade principerna på detta område. I den tillämpliga lagstiftningen föreskrivs uttryckligen att offentlig upphandling ska genomföras för att underlätta uppnåendet av de mål som utformas utifrån statens politik. Målens karaktär fastställs emellertid inte, vilket ger de beslutande organen en bred marginal för egna bedömningar (16). På investeringsområdet har den kinesiska regeringen likaså en betydande kontroll och ett stort inflytande över vad både statliga och privata investeringar ska inriktas på och hur omfattande de ska vara. Investeringskontroll och olika incitament, begränsningar och förbud i samband med investeringar är viktiga verktyg som används av myndigheterna för att stödja industripolitiska mål, däribland att upprätthålla statlig kontroll av viktiga sektorer eller stödja den inhemska industrin (17).

(60)

Sammanfattningsvis grundas Kinas ekonomiska modell på vissa grundläggande axiom som föreskriver och uppmuntrar statliga ingripanden av många olika slag. Sådana betydande statliga ingripanden strider mot de fria marknadskrafterna, vilket snedvrider en effektiv resursfördelning enligt marknadsprinciperna (18).

(61)

Mot bakgrund av statens ingripande och det dominerande statliga ägandet i den kinesiska ekonomiska modellen utgör statsägda företag en väsentlig del av den kinesiska ekonomin. Regeringen och kommunistpartiet upprätthåller strukturer som säkerställer deras fortsatta inflytande över statligt ägda företag. Staten (och i många avseenden kommunistpartiet) bidrar inte bara aktivt med att utforma och övervaka statsägda företags genomförande av den allmänna ekonomiska politiken, utan hävdar även sina rättigheter att delta i de statsägda företagens operativa beslutsfattande. Detta sker vanligen genom rotation av tjänstemän mellan de statliga myndigheterna och de statsägda företagen, genom att partimedlemmar sitter med i de statsägda företagens styrelser, genom particeller i företagen (se även avsnitt iii) samt genom att staten formar företagsstrukturen hos statsägda företag (19). I gengäld har statsägda företag en särskild ställning inom den kinesiska ekonomin, vilket medför flera ekonomiska fördelar, i synnerhet skydd mot konkurrens samt förmånstillträde till relevanta insatsvaror och finansiering (20).

(62)

Den kinesiska staten har fortfarande ett visst ägande i sektorn för ferrokisel. Även om Kinas industri för ferrokisel är mycket fragmenterad med ett stort antal små tillverkare är de största tillverkarna av ferrokisel statligt ägda, däribland Erdos Metallurgy Group och Erdos Xijin Kuangye Co., Ltd Dessa båda företag står för mer än 10 % av Kinas kapacitet att producera ferrokisel (21) och producerar ungefär dubbelt så mycket som unionen förbrukar.

(63)

De faktorer som visar på förekomsten av statlig kontroll över företag i sektorn för kisel och ferrokisel beskrivs närmare i avsnitt iii nedan.

(64)

En analys av statens politiska övervakning och vägledning i sektorn återfinns i avsnitten iii och iv nedan. Den omfattande statliga kontroll och de omfattande statliga ingripanden inom sektorn för ferrokisel som beskrivs nedan gör att även privatägda tillverkare förhindras att bedriva verksamhet på marknadsmässiga villkor.

(65)

På grundval av ovanstående drogs slutsatsen att marknaden för ferrokisel i Kina i betydande utsträckning försörjdes av företag som var föremål för ägande, kontroll eller politisk styrning eller politiskt överinseende av den kinesiska regeringen.

(66)

Förutom att utöva kontroll över ekonomin genom ägande av statsägda företag och andra verktyg kan de kinesiska myndigheterna påverka priser och kostnader genom statlig närvaro i företagen. De berörda statliga myndigheternas rätt att utse och avsätta nyckelpersoner i ledningen för statsägda företag, i enlighet med den kinesiska lagstiftningen, kan anses följa av äganderätten (22), men kommunistpartiets celler i företagen, såväl statsägda som privata, utgör en annan kanal genom vilken staten kan utöva inflytande över affärsbeslut. Enligt Kinas bolagsrätt ska en partipolitisk organisation upprättas i varje företag (med minst tre medlemmar från kommunistpartiet i enlighet med kommunistpartiets stadgar (23)), och företaget ska skapa de nödvändiga förutsättningarna för partiorganisationens aktiviteter. Tidigare förefaller detta krav inte alltid ha följts eller tillämpats strikt. Det kinesiska kommunistpartiet har emellertid, åtminstone sedan 2016, stärkt sina krav på att kontrollera företagsbeslut i statsägda företag som en politisk princip. Kommunistpartiet uppges även utöva press på privata företag att sätta ”patriotism” i första rummet och rätta sig efter partidisciplinen (24). År 2017 rapporterades att det fanns particeller i 70 % av de omkring 1,86 miljoner privatägda företagen, och att pressen ökar på att partiorganisationerna ska ha sista ordet i affärsbeslut inom sina respektive företag (25). Dessa regler tillämpas allmänt i hela den kinesiska ekonomin, även i sektorn för ferrokisel. Det kan därför anses vara fastställt att dessa regler även tillämpas på tillverkare av ferrokisel och leverantörer av insatsvaror.

(67)

Sektorn för ferrokisel kännetecknas av nära kopplingar mellan de aktiva företagens beslutsprocesser och staten, i synnerhet kommunistpartiet. Partistrukturerna överlappar personligen ledningsorganen hos ett antal kinesiska tillverkare av ferrokisel. Det finns flera exempel som bekräftar den statliga närvaron i företagen, i synnerhet när det gäller partiorganisationernas roll (26):

(68)

Statens närvaro och ingripande i finansmarknaderna (se även avsnitt vii nedan), såväl som i tillhandahållandet av råvaror och insatsvaror, har dessutom en snedvridande effekt på marknaden (27).

(69)

På grundval av ovanstående dras slutsatsen att den statliga närvaron i företag inom sektorn för ferrokisel, såväl som inom finanssektorn och andra insatsvarusektorer, i kombination med den ram som beskrivs i avsnitt ii ovan och i de följande avsnitten, gör det möjligt för de kinesiska myndigheterna att ingripa i fråga om priser och kostnader.

(70)

Inriktningen av Kinas ekonomi bestäms i betydande utsträckning av ett välutvecklat planeringssystem som innehåller prioriteringar och anger de mål som de centrala och lokala myndigheterna måste koncentrera sig på. Relevanta planer finns på alla myndighetsnivåer och täcker praktiskt taget alla ekonomiska sektorer. De mål som fastställs genom planeringsinstrumenten är bindande, och myndigheterna på varje administrativ nivå övervakar de lägre myndigheternas genomförande av planerna. Generellt sett leder planeringssystemet i Kina till att resurser riktas mot sektorer som staten har betecknat som strategiska eller på annat sätt politiskt viktiga, i stället för att fördelas enligt marknadskrafterna (28).

(71)

Den nationella utvecklings- och reformkommissionen (NDRC) offentliggjorde en treårig handlingsplan för att öka tillverkningsindustrins kärnkompetens (2018–2020) med kravet av påskynda industrialiseringen av avancerade material av metaller och icke-metaller. I handlingsplanen fastslogs att ”[…] det är nödvändigt att genomföra de principer som antogs av det kinesiska kommunistpartiets nittonde nationella kongress och centralförvaltningens beslut att bygga upp en tillverkningskapacitet för att påskynda intelligentiseringen, miljöanpassningen och serviceanpassningen av tillverkningsindustrin, förstärka tillverkningsindustrins konkurrenskraft och främja utvecklingen av Kinas tillverkningsindustri som en del av en global värdekedja på hög nivå”.

(72)

MIIT offentliggjorde ett antal krav för industrin när den vill öppna, anpassa eller utveckla sektorn för ferrokisel och andra sektorer (29). Mer specifikt anges krav när det gäller installation av utrustning, energiförbrukning och utnyttjandegrad i vattencykeln. MIIT föreskriver även att nya projekt för ferrolegeringar (reformering, expansion) måste uppfylla kraven för nationella och provinsiella (distrikt, kommun) områdesplaner, regionala planer, industriutvecklingsplaner, stadsutvecklingsplaner, översiktsplaner för stadsmiljö, markanvändningsplaner, planer för energibesparing och utsläppsminskning, planer för miljöskydd och förebyggande av föroreningar etc.

(73)

Kommissionen fann även att det förekommer betydande statliga ingripanden när det gäller de råvaror som används för att tillverka ferrokisel. De flesta av de komponenter som används för att tillverka ferrokisel består av råvaror som omfattas av långtgående interventionen av den kinesiska regeringen på den kinesiska marknaden (30), däribland kol, kvarts, koks och kalksten.

(74)

Kol, kvarts och kalksten nämns i den trettonde femårsplanen för mineraltillgångar, i vilken även vikten av gruvsektorn och säkerheten i försörjningen på mineraler till industrin understryks. Enligt planen har Kina sedan 2008 gjort stora investeringar i geologiska undersökningar (800 miljarder renminbi), samtidigt som investeringarna i anläggningstillgångar inom gruvsektorn översteg 9 biljoner renminbi och malmproduktionen uppgick till mer än 70 miljarder ton (31).

(75)

I januari 2017 införde Kina ett nytt system med statliga interventioner i kolpriserna. I meddelandet om utfärdandet av ett memorandum om motverkande av de onormala prisfluktuationerna på kolmarknaden, som utfärdades gemensamt av NDRC, Kinas kolindustriförbund, Kinas elektriska råd och Kinas järn- och stålindustriförbund, fastställs en mekanism för att begränsa kolprisets fluktuationer (32).

(76)

Kinas regering har infört exportbegränsningar av vissa råvaror som används för att tillverka ferrokisel, vilket har en snedvridande effekt på marknaden. Begränsningarna har utgjorts av en icke-automatisk exportlicens for koks och exporttullar på kokskol, tackjärn samt metallavfall och skrot (33).

(77)

Elektricitet är en viktig kostnadsdrivande faktor vid tillverkning av ferrokisel. Vissa företag i sektorn för ferrolegeringar genererar inkomster genom försäljning av överskottselektricitet till industri- och hushållskonsumenter (34). På grund av den mycket varierande graden av självförsörjning och den osäkra lönsamheten vid extern elförsäljning är det emellertid inte möjligt att fastställa om elprissubventioner tillhandahålls för att minska kostnaden för energi som insatsvara vid tillverkningen eller för att kompensera för en skillnad mellan relativt låga försäljningspriser och höga produktionskostnader. Detta gäller även för subventioner av uppvärmningen. Metallurgiska företag, som tillverkare av stål och ferrolegeringar, använder spillvärme i stor utsträckning, och får både order och subventioner av den kinesiska regeringen för att utöka kapaciteten för synergistisk resursanvändning på detta område.

(78)

Vissa tillverkare av ferrokisel har erkänts av de övervakande lokala myndighetsorganisationerna som ”nya högteknologiska företag”, och har därmed beviljats en minskning av företagsskattesatsen på 15 %. Detta gäller bland annat Inner Mongolia Eerduosi Resources Co., Ltd via dotterbolaget Qinghai Baitong High Purity Material Development Co. och Inner Mongolia Junzheng Energy & Chemical Group Co., Ltd, som drog nytta av denna åtgärd under åren 2013–2015 respektive 2012–2017 (35).

(79)

År 2015 utfärdade finansministeriet och den statliga skatteförvaltningen en katalog över produkter och tjänster för synergistisk resursanvändning som kan berättiga till skatteförmåner. Lättnader av inkomstskatten beviljas för inkomster från försäljning av de produkter som ingår i katalogen. Under förutsättning att de regionala myndigheterna bekräftar att produkten uppfyller kraven i katalogen behöver det tillverkande företaget endast betala inkomstskatt på 70 % av den motsvarande försäljningsinkomsten. Flera stora tillverkare av ferrokisel har utnyttjat detta förmånssystem. Alla dotterbolag till Inner Mongolia Eerduosi Resources Co., Ltd, drog nytta av detta program 2016 och 2017 (36). Inner Mongolia Junzheng Energy & Chemical Group Co., Ltd har dragit fördel av denna politiska åtgärd sedan den 1 januari 2009, och 50 % av den moms som företaget betalat för försäljning av elektricitet har återbetalats (37).

(80)

Det kan därför fastställas att den kinesiska regeringen har infört ett antal statliga politiska åtgärder som påverkar de fria marknadskrafterna avseende tillverkningen av ferrokisel, inbegripet de råvaror som används inom den sektorn. Sådana åtgärder hindrar marknadskrafterna från att fungera normalt.

(81)

Enligt informationen i ärendehandlingarna förefaller det kinesiska konkurssystemet otillräckligt för att uppnå de egna huvudmålen, exempelvis att reglera fordringar och skulder på ett rättvist sätt och skydda borgenärers och gäldenärers lagstadgade rättigheter. Detta verkar bero på att den kinesiska konkursrätten visserligen formellt sett grundas på samma principer som motsvarande lagar i andra länder, men kännetecknas av ett systematiskt bristande verkställande. Antalet konkurser är fortfarande uppseendeväckande lågt jämfört med storleken på landets ekonomi, inte minst på grund av ett antal brister i insolvensförfarandena, som i själva verket avskräcker från att ansöka om konkurs. Staten har dessutom en fortsatt stark och aktiv roll i insolvensförfaranden, och har ofta direkt inflytande över resultatet av förfarandena (38).

(82)

Bristerna i systemet för egendomsrättigheter är dessutom särskilt uppenbara när det gäller markägande och markanvändningsrättigheter i Kina (39). All mark ägs av den kinesiska staten (kollektivägd mark i landsbygd och statsägd mark i tätorter). Det är endast staten som kan fördela mark. Det finns rättsliga bestämmelser för att fördela markanvändningsrättigheter på ett öppet sätt och till marknadspriser, exempelvis genom att införa anbudsförfaranden. Det är dock vanligt att dessa bestämmelser inte följs, och vissa köpare erhåller sin mark utan kostnad eller till lägre pris än marknadspriset (40). Myndigheterna har ofta specifika politiska mål när de tilldelar mark, bland annat genomförandet av ekonomiska planer (41).

(83)

Den kinesiska konkurs- och egendomsrätten verkar därför inte fungera ordentligt, vilket leder till snedvridningar när insolventa företag hålls flytande och vid tillhandahållande och förvärv av mark i Kina. Dessa bestämmelser gäller även sektorn för ferrokisel, inklusive de exporterande tillverkarna av den produkt som översynen gäller.

(84)

Förenta staternas utrikeshandelsförvaltning fastställde att ”regeringens omfattande inblandning på marknaden för markanvändningsrättigheter, såväl som de utbredda och dokumenterade avvikelserna från de godkända metoderna för prissättning och fördelning av mark, visar att inköpen av markanvändningsrättigheter i Kina inte genomförs i enlighet med marknadsprinciperna” (U.S. ITA 2008 at 16).

(85)

I den rapport från Think!Desk som bifogades begäran om översyn vid giltighetstidens utgång beskrivs tydligt att markanvändningsrättigheter i den kinesiska lagstiftningen ses som ett politiskt verktyg i den meningen att den kinesiska centralregeringen har identifierat tillhandahållandet av mark under gynnsamma förhållanden som ett berättigat incitament för företagens engagemang vid sammanslagningar och företagsförvärv (42). En förmånlig behandling av markanvändningsrättigheter bekräftades i The Several Opinions on Further Strengthening Energy Conservation and Emissions Reduction and Accelerate the Structural Adjustment of the Steel Industry (GOSC 2010). Markanvändningsbestämmelserna kan utnyttjas av lokala regeringar för att främja sammanslagningar och företagsförvärv i sektorn för ferrolegeringar. År 2013 fastslog ministeriet för industri och informationsteknik i sitt vägledande yttrande om påskyndande av främjandet av sammanslagningar och företagsförvärv för företag inom nyckelindustrier att lokala åtgärder för att främja sammanslagningar och företagsförvärv skulle omfatta bestämmelser om markförvaltning. Slutligen tog ett antal tillverkare av ferrokisel emot sammanlagt 98,7 miljoner renminbi i subventioner i samband med markanvändning mellan 2012 och 2017.

(86)

Mot bakgrund av det ovanstående drog kommissionen slutsatsen att det förekom diskriminerande tillämpning eller bristande efterlevnad av konkurs- och egendomsrätten inom sektorn för ferrokisel, även när det gäller den produkt som översynen gäller.

(87)

Ett system med marknadsbaserade löner kan inte utvecklas fullständigt i Kina, eftersom arbetstagarna och arbetsgivarna inte har rätt att organisera sig kollektivt. Kina har inte ratificerat ett antal grundläggande konventioner från Internationella arbetsorganisationen (nedan kallad ILO), bland annat konventionerna om föreningsfrihet och om kollektivavtal (43). Enligt den nationella lagstiftningen finns det endast en aktiv fackorganisation. Denna organisation är emellertid inte oberoende i förhållande till de statliga myndigheterna, och dess deltagande i kollektivförhandlingar och skydd av arbetstagarnas rättigheter är fortfarande outvecklat (44). Den kinesiska arbetskraftens rörlighet begränsas dessutom av systemet för registrering av hushåll, vilket begränsar tillgången till fullständig social trygghet och andra förmåner till de lokala invånarna i varje administrativt område. Detta leder vanligtvis till att arbetstagare som inte är registrerade som lokala invånare har en svag ställning på arbetsmarknaden och lägre inkomst än registrerade arbetstagare (45). Dessa undersökningsresultat visar på en snedvridning av lönekostnaderna i Kina.

(88)

Ingenting i ärendehandlingarna för denna undersökning har visat att sektorn för ferrokisel inte omfattas av det beskrivna kinesiska arbetsrättssystemet. Faktum är att sektorn för ferrokisel verkar påverkas i lika hög grad av snedvridningarna av lönekostnaderna, både direkt (vid tillverkningen av den berörda produkten) och indirekt (när det gäller tillgång till kapital eller insatsvaror från företag som omfattas av samma arbetsrättssystem i Kina).

(89)

I den rapport från Think!Desk som tillhandahölls av sökanden uppgavs att de kommunala myndigheterna är djupt engagerade i att förbättra humankapitalet och att förhindra förluster av arbetstillfällen. Företag som betalar obligatoriska socialförsäkringspremier för sina anställda under flera år och som uppfyller ett antal andra kriterier kan erhålla ekonomiskt stöd för sina socialförsäkringsfonder. I rapporten uppges att lokala myndigheter har gjort regelbundna betalningar för att subventionera befintliga arbetstillfällen och även betalat levnadskostnaderna för inhyrda migrerande arbetare och studenter. Det har även förekommit transaktioner för att ge stöd till personalutbildning och talangutveckling. Vissa lokala myndigheter har även erbjudit en viss kompensation för de socialförsäkringspremier som företagen betalar för sina anställda (46).

(90)

På grundval av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att lönekostnaderna var snedvridna i sektorn för ferrokisel, även för den produkt som översynen gäller.

(91)

Tillgången till kapital för företag i Kina snedvrids på flera olika sätt.

(92)

För det första kännetecknas Kinas finansiella system av en stark ställning för de statsägda bankerna (47), vilka tar hänsyn till andra kriterier än ett projekts ekonomiska lönsamhet när de ger tillgång till finansiering. I likhet med icke-finansiella statsägda företag är bankerna inte bara knutna till staten genom ägandeförhållanden, utan även via personliga relationer (personer i den högsta ledningen för de stora statsägda finansinstituten utses av det kinesiska kommunistpartiet) (48), och i likhet med icke-finansiella statsägda företag genomför bankerna regelbundet en offentlig politik som har utformats av staten. I och med detta uppfyller bankerna ett uttryckligt rättsligt krav att bedriva sin verksamhet i enlighet med behoven för den nationella ekonomiska och sociala utvecklingen och med vägledning av statens industripolitik (49). Dessutom tillkommer ytterligare regler för att rikta finansiering till sektorer som staten har fastställt som gynnade eller viktiga på andra sätt (50).

(93)

Det har bekräftats att det kan finnas flera rättsliga instrument som föreskriver att normal bankpraxis och allmänna aktsamhetsregler ska följas, t.ex. behovet att undersöka låntagares kreditvärdighet, men den relevanta bevisningen tyder på att dessa bestämmelser endast spelar en underordnad roll i tillämpningen av de olika rättsliga instrumenten (51). Undersökningsresultat i tidigare handelspolitiska undersökningar har också lett till samma slutsats (52).

(94)

Obligations- och kreditbetyg snedvrids dessutom ofta av en rad olika skäl, bland annat på grund av att riskbedömningarna påverkas av företagens strategiska betydelse för den kinesiska regeringen och styrkan hos eventuella implicita garantier från staten. Uppskattningar talar starkt för att de kinesiska kreditbetygen systematiskt motsvarar lägre internationella kreditbetyg (53).

(95)

Detta leder till att utlåning till statsägda företag, stora privata företag med goda förbindelser och företag i viktiga industrisektorer prioriteras, vilket i sin tur innebär att tillgången på och kostnaden för kapital inte är lika för alla aktörer på marknaden.

(96)

För det andra har lånekostnaderna hållits artificiellt låga för att stimulera investeringstillväxten. Detta har lett till en överdriven användning av kapitalinvesteringar med allt lägre räntabilitet. Detta åskådliggörs av den senaste tidens ökningar av företagens skuldsättning i den statliga sektorn, trots betydande lönsamhetsminskningar, vilket talar för att banksystemets mekanismer inte följer kommersiell praxis.

(97)

För det tredje styrs prissignalerna fortfarande inte av fria marknadskrafter, trots en avreglering av den nominella räntan i oktober 2015, utan påverkas av snedvridningar som föranletts av staten. Utlåning till eller under referensräntan utgör fortfarande 45 % av all utlåning, och användningen av riktad kredit förefaller ha ökat eftersom denna andel har ökat markant sedan 2015 trots försämrade ekonomiska förhållanden. Konstgjort låga räntor leder till underprissättning, vilket i sin tur leder till överdriven kapitalanvändning.

(98)

Den totala kredittillväxten i Kina visar att kapitalfördelningen blir alltmer ineffektiv, utan tecken på den kreditåtstramning som skulle kunna förväntas under icke-snedvridna marknadsförhållanden. Till följd av detta har antalet nödlidande lån ökat snabbt under de senaste åren. Ställda inför en situation med ökad risk för osäkra fordringar har de kinesiska myndigheterna valt att undvika fallissemang. Problemet med osäkra fordringar har följaktligen hanterats genom förlängning av lånen, vilket i sin tur skapat s.k. zombieföretag, eller genom överföring av äganderätten till skulden (t.ex. via sammanslagningar eller utbyte av skulder mot aktier), vilket inte nödvändigtvis undanröjer skuldproblemet i sig eller påverkar dess grundorsaker.

(99)

Trots den senaste tidens åtgärder för att liberalisera marknaden påverkas företagskreditsystemet i Kina således fortfarande av betydande systemproblem och snedvridningar till följd av statens fortsatt genomgripande roll på kapitalmarknaderna.

(100)

Ingenting i ärendehandlingarna för denna undersökning har visat att tillverkare av ferrokisel och/eller leverantörer av råvaror och andra insatsvaror inte gynnas av detta finansiella system. Tvärtom visade en rapport från Think!Desk som tillhandahållits av sökanden att Inner Mongolia Eerduosi Resources Co., Ltd hade gynnats av finansiella transaktioner som inte uppfyller marknadsvillkoren från (de helt statsägda) bankerna China Export Import Bank och China Development Bank.

(101)

Kinesiska tillverkare av ferrokisel gynnades av subventionerade låneräntor som innebar att en del av kreditrisken överfördes till finansinstituten och att de senare fick i uppgift att kontrollera företagens (finansiella) resultat. Regeringens insatser och verksamhet som mäklare visar tydligt att statligt stöd förekommer, och den förväntade minskningen av kreditrisken har stärkt gäldenärens förhandlingsposition vid fastställandet av villkoren. Enligt rapporten från Think!Desk gynnades Ningxia Shengyan Group och Inner Mongolia Eerduosi Resources Co., Ltd av denna åtgärd (54).

(102)

Denna rapport antyder att den exportfrämjande politiken är tätt integrerad med den allmänna ramen för industripolitiken. Den kinesiska regeringen uppmuntrar selektivt exporten av viss avancerad teknik såväl som varor och tjänster med högt mervärde. Under senare år har exporten av industriella tjänster och tekniker också varit föremål för ett omfattande stöd. Inner Mongolia Eerduosi Resources Co., Ltd fick t.ex. medel för att inrätta plattformar för gemensamma tjänster inom utrikeshandeln.

(103)

Det ekonomiska stödet till exportörerna hade också formen av subventioner för utrikeshandeln. Dessa överföringar var avsedda att uppmuntra, underlätta eller belöna exportföretagen. För detta ändamål fick Inner Mongolia Eerduosi Resources Co., Ltd medel för inrättande av plattformar för gemensamma tjänster inom utrikeshandeln, för innovativ transformering och uppgradering av utrikeshandeln och för utveckling av utrikeshandeln (55).

(104)

Vissa tillverkare av ferrokisel har tagit emot en betydande finansiering för att minska transportkostnaderna (56). Detta är särskilt viktigt eftersom de flesta av fabrikerna ligger i inlandsregioner långt från de ekonomiska knutpunkterna vid kusten. Det ekonomiska stödet från den kinesiska regeringen ges i form av subventioner av transportavgifterna för att kompensera företagen för en del av deras kostnader. Det har även formen av subventioner för utveckling av infrastrukturen, främst installation av särskilda järnvägslinjer för direkttransport mellan fabrikerna och det nationella järnvägsnätet. Inner Mongolia Eerduosi Resources Co., Ltd har tagit emot medel för byggandet av särskilda järnvägslinjer som gör att företaget sparar tid och kostnader när de släpper ut sina varor på de internationella marknaderna (57).

(105)

När det gäller teknisk innovation styrs den kinesiska industripolitiken av den nationella planen för utveckling av vetenskap och teknik på medellång och lång sikt (2006–2020) (Kinas statliga råd 2005b). Inom denna ram har ferrokiseltillverkaren Ningxia Shengyan Group tagit emot subventioner för att genomföra insatser inom forskning och utveckling som specificeras i den nationella stödplanen för vetenskap och teknik (58).

(106)

För att få bort överflödig produktionskapacitet från marknaden har vissa tillverkare av ferrokisel fått ekonomiskt stöd för att eliminera sin produktionskapacitet. Inner Mongolia Junzheng Energy & Chemical Group Co. och Ningxia Shengyan Group har gynnats av denna åtgärd (59).

(107)

Den kinesiska regeringen har försökt att påverka industrins geografiska spridning. Detta innebär att tung industri bör flyttas från tättbebyggda områden till särskilda industriparker. Samtidigt som flytten bidrar till städernas uppfyllande av miljöskyddsmålen och minskar föroreningarna i tättbebyggda områden gynnas företagen på flera olika sätt, däribland genom generösa investeringsincitament, skattelättnader, kontantbidrag och subventionerade lån. Företagsgruppen Inner Mongolia Eerduosi Resources Co., Ltd, som tillverkar ferrokisel, har fått bidrag för att flytta sina fabriker (60).

(108)

Ferrokiseltillverkaren Ningxia Shengyan Group har fått bidrag som rör markanvändning (61).

(109)

Detta stöd och statens allmänt betydande inflytande över finanssystemet som beskrivs ovan innebär därför att marknadsförhållandena påverkas allvarligt på alla nivåer.

(110)

Mot bakgrund av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att tillverkarna av ferrokisel hade tillgång till finansiering från institutioner som genomför politiska mål eller på annat sätt inte agerar oberoende av staten.

(111)

Kommissionen konstaterade att de snedvridningar som beskrivs i rapporten inte är begränsade till en viss industrisektor. Den tillgängliga bevisningen visar tvärtom att de fakta och särdrag som utmärker det kinesiska systemet enligt beskrivningen i avsnitten i–iv (skäl 54–80) och i del A i rapporten gäller hela landet och alla dess ekonomiska sektorer. Detsamma gäller beskrivningen av produktionsfaktorerna i avsnitten v–vii ovan och i del B i rapporten.

(112)

Vid tillverkning av ferrokisel behövs ett antal insatsvaror. När tillverkare av ferrokisel köper/kontrakterar dessa insatsvaror påverkas de priser som de betalar (vilka registreras som kostnader) helt klart av samma snedvridningar av systemet som nämns ovan. Leverantörer av insatsvaror anställer till exempel arbetskraft som påverkas av snedvridningarna. De kan låna pengar som omfattas av snedvridningarna av finanssektorn/kapitalfördelningen. De påverkas dessutom av det planeringssystem som gäller på alla myndighetsnivåer och i alla sektorer.

(113)

Till följd av detta är det inte bara de inhemska försäljningspriserna för ferrokisel som inte kan användas, utan alla kostnader för insatsvaror (inklusive råvaror, energi, mark, finansiering, arbetskraft osv.) färgas eftersom deras prisinformation påverkas av statens betydande inflytande enligt beskrivningen i del A och B i rapporten. De statliga interventioner som beskrivs när det gäller fördelning av kapital, mark, arbetskraft, energi och råvaror förekommer i hela Kina. Detta innebär till exempel att en insatsvara som har tillverkats i Kina genom en kombination av olika produktionsfaktorer påverkas av betydande snedvridningar. Detsamma gäller för insatsvarorna för tillverkningen av insatsvarorna och så vidare. Varken de kinesiska myndigheterna eller någon annan av de berörda parterna har åberopat någon bevisning eller framfört några argument för motsatsen i denna undersökning.

(114)

Analysen i avsnitten i-viii ovan, vilken omfattar en undersökning av all tillgänglig bevisning om Kinas ingripande i landets ekonomi i allmänhet, såväl som i sektorn för ferrokisel (inklusive den produkt som översynen gäller), visar att priserna eller kostnaderna, inbegripet kostnaderna för råvaror, energi och arbetskraft, inte är resultatet av fria marknadskrafter, eftersom de påverkas av ett betydande statligt inflytande i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen. På grundval av detta, och i avsaknad av samarbetsvilja hos den kinesiska regeringen och de exporterande tillverkarna i Kina, drog kommissionen slutsatsen att det inte är lämpligt att använda inhemska priser och kostnader för att fastställa normalvärdet i detta fall.

(115)

Kommissionen konstruerade således normalvärdet endast på grundval av tillverknings- och försäljningskostnader som avspeglar icke-snedvridna priser eller referensvärden, i detta fall på grundval av motsvarande tillverknings- och försäljningskostnader i ett lämpligt representativt land i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen, vilket diskuteras i det följande avsnittet. Kommissionen påminde om att ingen part har anfört att vissa inhemska kostnader skulle vara icke snedvridna enligt artikel 2.6a a tredje strecksatsen i grundförordningen.

(116)

Valet av representativt land grundades på följande kriterier:

(117)

Som förklaras i skälen 30–32 utfärdade kommissionen två kommentarer till handlingarna rörande källorna för fastställandet av normalvärdet (den första kommentaren om produktionsfaktorer av den 24 juni 2019 och den andra kommentaren om produktionsfaktorer av den 15 oktober 2019, i vilken kommissionen bemötte de synpunkter som mottagits på den första kommentaren om produktionsfaktorer). I den andra kommentaren om produktionsfaktorer informerade kommissionen de berörda parterna om sin slutsats att Brasilien var ett lämpligt representativt land i det aktuella ärendet.

(118)

I den första kommentaren om produktionsfaktorer identifierade kommissionen Argentina, Brasilien, Colombia, Malaysia, Mexiko, Ryssland, Sydafrika och Turkiet som länder med en nivå av ekonomisk utveckling som är jämförbar med Kinas enligt Världsbanken, dvs. alla klassificeras av Världsbanken som ”högre medelinkomstländer” på grundval av deras bruttonationalinkomst.

(119)

Inga synpunkter inkom gällande den nivå av ekonomisk utveckling som identifieras i kommentaren.

(120)

I den första kommentaren om produktionsfaktorer uppgav kommissionen att den produkt som översynen gäller tillverkades i Argentina, Brasilien, Colombia, Malaysia, Mexiko, Ryssland, Sydafrika och Turkiet. I sina synpunkter på den kommentaren uppgav sökanden att det inte förekom någon produktion av ferrokisel i Turkiet.

(121)

Kommissionen undersökte påståendet och kunde konstatera att den identifierade turkiska tillverkaren inte tillverkade ferrokisel under undersökningsperioden. Kommissionen såg följaktligen inte Turkiet som ett möjligt representativt land i den fortsatta hanteringen av ärendet.

(122)

För de berörda länder som anges ovan kontrollerade kommissionen dessutom att offentliga uppgifter fanns tillgängliga (särskilt offentliga finansiella uppgifter från tillverkarna av den produkt som översynen gäller).

(123)

Kommissionen sökte efter tillverkare av ferrokisel med allmänt tillgängliga finansiella uppgifter som kunde användas för att fastställa icke snedvridna och skäliga belopp för försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst. Som nämns i både den första och den andra kommentaren om produktionsfaktorer använde kommissionen databasen Orbis (64) och internet som uppgiftskällor. Kommissionen begränsade dessutom sökningen till företag med allmänt tillgängliga resultaträkningar för den senaste perioden (2018) och lönsamma företag. Detta begränsade sökningen, i den andra kommentaren om produktionsfaktorer, till fem företag i Brasilien och fem i Ryssland.

(124)

Kommissionen konstaterade slutligen att endast ett företag, med säte i Brasilien, hade en segmenterad presentation i sin finansiella redovisning som gjorde att det gick att avgränsa intäkterna och utgifterna för företagets verksamhet inom ferrokiselsektorn. Kommissionen ansåg därför att Brasilien var ett lämpligt representativt land.

(125)

Följaktligen informerade kommissionen alla berörda parter i den andra kommentaren om produktionsfaktorer om sin avsikt att använda Brasilien som lämpligt representativt land, under förutsättning att alla villkor för tillämpningen av den metod som föreskrivs i artikel 2.6a a i grundförordningen var uppfyllda. Med beaktande av alla ovanstående faktorer och frånvaron av synpunkter på den andra kommentaren från de berörda parterna beslutade kommissionen att det slutliga valet av lämpligt representativt land var Brasilien, varefter kommissionen valde ut följande företag med allmänt tillgängliga finansiella uppgifter som kunde användas för att fastställa icke snedvridna och skäliga belopp för försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst i enlighet med artikel 2.6a a sista stycket i grundförordningen: Cia de Ferro Ligas da Bahia SA.

(126)

Eftersom kommissionen hade fastställt att Brasilien var ett lämpligt representativt land på grundval av dessa faktorer, var det inte nödvändigt att göra en bedömning av nivån av social trygghet och miljöskydd i enlighet med artikel 2.6a a sista meningen första strecksatsen i grundförordningen.

(127)

Mot bakgrund av ovanstående analys uppfyllde Brasilien alla kriterier som fastställs i artikel 2.6a a första strecksatsen i grundförordningen för att anses vara ett lämpligt representativt land. Brasilien har i synnerhet en betydande tillverkning av den produkt som översynen gäller, och det finns en fullständig datauppsättning för samtliga produktionsfaktorer, försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst.

(128)

I den andra kommentaren om produktionsfaktorer uppgav kommissionen att den för att konstruera normalvärdet i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen skulle använda Global Trade Atlas (nedan kallad GTA) för att fastställa icke-snedvridna kostnader för de flesta av produktionsfaktorerna i det representativa landet samt statistik från Internationella arbetsorganisationen (nedan kallad ILO) och nationell statistik för att fastställa icke-snedvridna arbetskraftskostnader i det representativa landet. Kommissionen uppgav även att de priser som debiterades av en av de största elleverantörerna i Brasilien, företaget EDP Brazil, skulle användas för att beräkna elkostnaderna, och att finansiella uppgifter från det valda brasilianska företaget, dvs. Cia de Ferro Ligas da Bahia SA, skulle användas för att fastställa försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst.

(129)

Kommissionen förklarade vidare att de uppgifter som rapporterats av GTA om importen av en produktionsfaktor för ferrokisel till Brasilien, dvs. träflis, inte var representativa för översynsperioden och att de därför inte kunde användas. Eftersom det inte fanns något internationellt referensvärde eller någon internationell publikation, och eftersom träflis är en väsentlig produktionsfaktor, beslutade kommissionen att som alternativ använda det importpris på träflis som rapporterats i GTA för Turkiet, ett land med en nivå av ekonomisk utveckling som är jämförbar med Kinas och som hade identifierats av kommissionen som ett av tre möjliga representativa länder i den första kommentaren om produktionsfaktorer (se skäl 30). I Ryssland, det andra landet som också identifierades i den kommentaren, fanns det inte några representativa volymer för importen av träflis, men i Turkiet importeras denna produkt i representativa volymer. Detta referensvärde ansågs vara icke-snedvridet eftersom det grundades på det aritmetiska medelvärdet av ett representativt antal transaktioner som identifierats i GTA, och bedömdes därför avspegla konkurrenskraftiga marknadsvillkor i området (65)..

(130)

Kommissionen inbegrep ett värde för produktionsomkostnader för att täcka kostnader som inte ingår i de produktionsfaktorer som anges ovan. För att fastställa detta belopp användes de finansiella uppgifterna för den unionstillverkare som ingick i urvalet, som samarbetade inom ramen för dumpningsundersökningen, som lämnade särskilda uppgifter för det avsedda syftet och som tillät en kontroll av uppgifterna på plats, nämligen FerroAtlántica S.A.U. i Spanien (nedan kallad FASAU). Metoden förklaras ingående i avsnitt 3.2.1.1 e.

(131)

Genom den första och den andra kommentaren om produktionsfaktorer angav kommissionen att den skulle fastställa en förteckning över produktionsfaktorer och källor som den avsåg att använda för alla produktionsfaktorer, såsom de material, den energi och den arbetskraft som tillverkarna i Kina använde i tillverkningen av den produkt som översynen gäller. Kommissionen mottog inga synpunkter på förteckningen över produktionsfaktorer från de berörda parter som omfattades av kommentarerna.

(132)

Efter ett kontrollbesök hos FASAU fastställde kommissionen sedan en slutgiltig förteckning över produktionsfaktorer för ferrokisel.

(133)

Mot bakgrund av alla uppgifter som lämnats av sökanden och frånvaron av synpunkter på de två kommentarerna om källorna för fastställande av normalvärdet avseende produktionsfaktorerna har följande produktionsfaktorer och, i tillämpliga fall, deras respektive tullnummer identifierats:

Tabell

(134)

För att fastställa icke snedvridna priser på material levererade på plats vid tillverkarens fabrik i enlighet med artikel 2.6a a första strecksatsen använde kommissionen importpriserna i det representativa landet för varje material som används vid tillverkning av ferrokisel av FASAU, eftersom det inte fanns några samarbetsvilliga tillverkare i Kina.

(135)

För att fastställa normalvärdet enligt kommissionens metod borde importtullarna för produktionsfaktorerna och för de material som importeras till Brasilien (och för träflis som importeras till Turkiet), se skäl 133, såväl som de inhemska transportkostnaderna, läggas till dessa importpriser. Dessa justeringar skulle ha lett till ett högre normalvärde, eftersom importtullarna skulle ha höjt importpriserna för materialen ytterligare, och därmed en justering uppåt av dumpningsnivån. Med tanke på undersökningsresultatet i skäl 155 och inriktningen för denna översyn, som snarare handlar om att undersöka huruvida dumpningen fortsatte under översynsperioden än att fastställa dess exakta omfattning, beslutade kommissionen att det under dessa omständigheter inte var nödvändigt att göra justeringar för importtullar och inhemska transportkostnader.

(136)

Under kontrollbesöket hos FASAU kontrollerade kommissionen mängden av råvaror som användes, mängden av stålskrot som genererades och de relevanta förbrukningsnivåerna vid tillverkningen av den produkt som översynen gäller.

(137)

För information om inköpspriset på alla råvaror utom tre, för vilka det saknades information i det representativa landet, använde kommissionen importpriserna i det representativa landet, Brasilien. För träflis användes importpriserna i Turkiet (se skäl 129). Importpriserna fastställdes som ett vägt genomsnitt av enhetspriserna för importen från alla tredjeländer förutom Kina.

(138)

Kommissionen beslutade att undanta import från Kina till det representativa landet (eller Turkiet i fråga om träflis), eftersom den i skäl 121 drog slutsatsen att det inte är lämpligt att använda inhemska priser och kostnader i Kina på grund av förekomsten av betydande snedvridningar i enlighet med artikel 2.6a b i grundförordningen. Eftersom det inte finns någon bevisning som visar att samma snedvridningar inte påverkar produkter avsedda för export på samma sätt, ansåg kommissionen att samma snedvridningar påverkade exportpriserna. På liknande sätt undantogs även uppgifter om import till det representativa landet (eller Turkiet i fråga om träflis) från länder som inte är WTO-medlemmar och som förtecknas i bilaga 1 till förordning (EU) 2015/755 (69). Enligt artikel 2.7 i grundförordningen kan de inhemska priserna i dessa länder inte användas för att fastställa normalvärdet, och i alla händelser var uppgifterna om import försumbara. Importen från andra tredjeländer förblev representativ trots att Kina inte räknades med, och uppgick till 30–93 % av de totala volymer som importerades till Brasilien (eller Turkiet i fråga om träflis). Dessutom exporteras inte den viktigaste råvaran vid tillverkning av ferrokisel, nämligen kol, till Brasilien från Kina.

(139)

Kommissionen undersökte förekomsten av exportbegränsningar i Brasilien, och i kommentaren av den 15 oktober 2019 bekräftade den att exporten av kalksten och glödskal var föremål för exporttillstånd (70). Kommissionen kunde dessutom fastställa att importen av kalksten till Brasilien var försumbar och att det inte förekom någon import av glödskal under översynsperioden. Inget representativt referensvärde kunde identifieras som alternativ. Kontrollbesöket hos FASAU visade att dessa råvaror hade en relativt begränsad inverkan på den totala kostnaden för den produkt som översynen gäller. Med tanke på undersökningsresultatet i skäl 155 och inriktningen för denna översyn, som snarare handlar om att undersöka huruvida dumpningen fortsatte under översynsperioden eller sannolikt kommer att återkomma än att fastställa dess exakta omfattning, beslutade kommissionen därför att bortse från kostnaderna för dessa två produktionsfaktorer, för vilka inget representativt referensvärde kunde identifieras.

(140)

Intäkterna från biprodukten mikrosilikoner drogs av från kostnaderna genom att multiplicera de förbrukningsfaktorer som angavs i begäran med de icke-snedvridna kostnaderna per enhet som observerats i det representativa landet, Brasilien.

(141)

När det gäller intäkterna från biprodukten slagg av ferrokisel fastställde kommissionen att importen av den produkten till Brasilien var nära noll och att de brasilianska importpriserna därför inte kunde betraktas som representativa. Eftersom FASAU:s faktiska intäkter från slagg av ferrokisel motsvarade en försumbar del av de totala råvarukostnaderna har de inte någon betydande inverkan på beräkningarna av dumpningsmarginalen, oavsett vilken källa som hade använts för att ersätta dem. Kommissionen beslutade därför att redogöra för dessa intäkter vid fastställandet av produktionsomkostnaderna (se avsnitt 3.2.1.1 e nedan).

(142)

För att fastställa det icke-snedvridna priset för råvaror levererade på plats vid den exporterande tillverkarens fabrik enligt artikel 2.6a a första strecksatsen i grundförordningen borde kommissionen lägga till internationella transport- och försäkringskostnader (71), tillämpa det representativa landets importtull och lägga till inhemska transportkostnader till importpriset. Med tanke på den vägda genomsnittliga dumpningsmarginal som erhölls utan dessa kostnader (se skäl 155) beslutade kommissionen att bortse från dessa kostnader.

(143)

För att fastställa referensvärdet för arbetskraftskostnader använde kommissionen ILO:s statistik i kombination med allmänt tillgängliga uppgifter om de brasilianska arbetsgivarnas genomsnittliga ytterligare arbetskraftskostnader (72), däribland sociala avgifter inklusive FGTS (arbetslöshet, allvarlig sjukdom, uppförande/inköp av byggnader).

(144)

ILO:s statistik (73) omfattade uppgifter om den genomsnittliga arbetstid per vecka som varje anställd faktiskt arbetat och månadslöner för anställda i tillverkningssektorn under undersökningsperioden. Med hjälp av dessa uppgifter beräknade kommissionen en timlön i tillverkningssektorn och lade sedan till ytterligare arbetskraftsrelaterade kostnader (74) (sociala avgifter och arbetslöshetsavgifter som bärs av arbetsgivaren).

(145)

Det elpris som togs ut av en av de största elleverantörerna i Brasilien, företaget EDP Brasil, fanns lätt tillgängligt (75). Uppgifterna var tillräckligt detaljerade för att fastställa priset för el och det pris för användning av distributionssystemet (”modalidade tarifaria azul”) som industrianvändare betalar.

(146)

Det bör påpekas att tillsynsmyndigheten i Brasilien, Agência Nacional de Energia Elétrica (76) (nedan kallad ANEEL), kräver att elleverantörerna ska höja sina taxor med en viss procentandel för att reglera elförbrukningen i landet. ANEEL använder ett flaggsystem (77) (grön, gul, röd 1 och röd 2) för att ange om elpriset bör ligga kvar på den nivå som föreslagits av leverantören (grön) eller höjas med 0,010 brasiliansk real/kWh (gul), 0,030 brasiliansk real/kWh (röd 1) eller 0,050 brasiliansk real/kWh (röd 2). ANEEL offentliggör flaggorna varje månad, och för undersökningsperioden fanns uppgifterna lätt tillgängliga på EDP Brasils webbplats (78). När de icke-snedvridna kostnaderna för el skulle fastställas beaktade kommissionen inte de flaggor som tillämpades under undersökningsperioden och justerade inte priset därefter. På grundval av undersökningsresultatet i skäl 155 och inriktningen för denna översyn, som snarare handlar om att undersöka huruvida dumpningen fortsatte under översynsperioden eller sannolikt kommer att återkomma än att fastställa dess exakta omfattning, beslutade kommissionen att det inte var nödvändigt att göra justeringar för elkostnader.

(147)

Vid sidan av de produktionsfaktorer som sammanfattas i skäl 133 ovan identifierades även tillverkningsomkostnader. Den beräkning av tillverkningsomkostnaderna som användes grundades på andelen tillverkningsomkostnader av de tillverkningskostnader som rapporterats och kontrollerats av FASAU:s tillverkningskostnader (vilka omfattar användningen av material som inte lagts i ugnarna, externa tjänster, intern transport och strukturella kostnader som avskrivningar och underhåll). Denna procentandel tillämpades på de icke-snedvridna tillverkningskostnaderna.

(148)

För försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst använde kommissionen, enligt förklaringen i skäl 128, de finansiella uppgifterna för Cia de Ferro Ligas da Bahia SA För att uppgifterna skulle sammanfalla med översynsperioden tog kommissionen företagets konsoliderade finansiella redovisning för 2018, lade till den konsoliderade finansiella redovisningen för det första kvartalet 2019 och drog ifrån den konsoliderade finansiella redovisningen för det första kvartalet 2018 (79). Eftersom företaget inte enbart tillverkade ferrokisel tog kommissionen hänsyn till den segmentering som tillhandahållits av företaget för att beräkna siffror som var begränsade till ferrokiselsegmentet.

(149)

I beräkningen av försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst bortsåg kommissionen från posten ”andel av rörelseresultat i investeringar”, eftersom dessa kostnader (eller inkomster) inte var förknippade med den berörda produkten. Denna justering ledde till en högre procentandel försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader och en lägre procentandel vinst i samma storlek. Sammantaget hade justeringen därför inte någon inverkan på beräkningen av normalvärdet.

(150)

Kommissionen fastställde det konstruerade normalvärdet genom följande steg.

(151)

I det första steget fastställde kommissionen de icke snedvridna tillverkningskostnaderna. Eftersom de exporterande tillverkarna inte visade någon samarbetsvilja multiplicerade kommissionen sedan FASAU:s kontrollerade förbrukningsfaktorer för material, arbetskraft och energi med de icke-snedvridna kostnaderna per enhet som fastställts i enlighet med avsnitt 3.2.1.1 d ovan.

(152)

I det andra steget tillämpade kommissionen sedan tillverkningsomkostnaderna på dessa tillverkningskostnader och lade till de fastställda värdena för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst enligt förklaringen i avsnitt 3.2.1.1 e ovan. De tillverkningsomkostnader som fastställdes på detta sätt uppgick till 37,11 %. Försäljnings- och administrationskostnaderna och de andra allmänna kostnaderna (80) uttryckta som en andel av kostnaden för sålda varor och tillämpade på summan av tillverkningskostnaderna och tillverkningsomkostnaderna uppgick till 15,12 %. Vinsten (81), uttryckt som en andel av kostnaden för sålda varor och tillämpad på summan av tillverkningskostnaderna, tillverkningsomkostnaderna samt försäljnings- och administrationskostnaderna och de andra allmänna kostnaderna uppgick till 51,1 %.

(153)

På denna grund konstruerade kommissionen normalvärdet fritt fabrik i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen. Eftersom ingen av de exporterande tillverkarna var samarbetsvillig fastställdes normalvärdet för hela landet.

(154)

I brist på samarbetsvilja från de kinesiska exporterande tillverkarnas sida fastställdes exportpriset på grundval av uppgifter på cif-nivå från Eurostat, korrigerade till nivån pris från fabrik.

(155)

Kommissionen jämförde det konstruerade normalvärdet i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen med det exportpris som fastställts enligt ovan. På grundval av detta fastställdes den vägda genomsnittliga dumpningsmarginalen, uttryckt som en andel av priset cif vid unionens gräns, före tull, till 157,8 %.

(156)

Kommissionen fastslog därför att dumpningen från Kina fortsatte under översynsperioden.

(157)

För översynsperioden visar de statistiska uppgifterna från Eurostat att 2 735 ton ferrokisel importerades till unionen från Ryssland, vilket utgjorde omkring 0,4 % av unionens samlade förbrukning. Den ryska regeringen framhöll att en sådan importvolym var försumbar. Kommissionen drog emellertid slutsatsen att en sådan importnivå var tillräckligt representativ för att undersöka om dumpningen fortsatte under översynsperioden.

(158)

Eftersom de ryska tillverkarna inte var samarbetsvilliga använde kommissionen tillgängliga uppgifter för att fastställa ett normalvärde för Ryssland. I detta syfte användes de upplysningar som lämnats av sökanden (82). Dessa upphovsrättsskyddade uppgifter lämnades av Metal Expert (83).

(159)

Normalvärdet baserades således på de inhemska priser som lämnats i begäran och som uppdaterats (84) för undersökningsperioden. De uppdaterade inhemska priserna offentliggjordes i ärendehandlingarna. Inga synpunkter mottogs från någon av de berörda parterna.

(160)

I brist på samarbete från de ryska exporterande tillverkarnas sida fastställdes exportpriset på grundval av uppgifter på cif-nivå från Eurostat, korrigerade till nivån pris från fabrik.

(161)

I de fall det var motiverat för att jämförelsen skulle bli rättvis justerade kommissionen normalvärdet och/eller exportpriset för att ta hänsyn till olikheter som påverkade priserna och prisernas jämförbarhet, i enlighet med artikel 2.10 e i grundförordningen. På grundval av sökandens uppgifter justerades exportpriset nedåt med 100 euro per ton för fraktkostnader.

(162)

På grundval av detta fastställdes den vägda genomsnittliga dumpningsmarginalen, uttryckt som en andel av priset cif vid unionens gräns, före tull, till 17,6 %.

(163)

Kommissionen fastslog därför att dumpningen från Ryssland fortsatte under översynsperioden.

(164)

Som fastställs i avsnitt 3.2.1 ovan konstaterades att importen av ferrokisel från Kina var dumpad under översynsperioden. För fullständighetens skull undersökte kommissionen även huruvida dumpningen skulle kvarstå eller återkomma om åtgärderna skulle upphävas. Följande ytterligare faktorer analyserades: produktionskapaciteten och den outnyttjade kapaciteten i Kina, tillgången till andra marknader för de kinesiska tillverkarna, de kinesiska exporterande tillverkarnas prisbeteende på deras inhemska marknad och andra marknader samt unionsmarknadens attraktionskraft.

(165)

Med tanke på den bristande samarbetsviljan fastställdes produktionskapaciteten och den outnyttjade kapaciteten i Kina på grundval av tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18 i grundförordningen, särskilt de uppgifter som lämnats av sökanden.

(166)

Produktionskapaciteten i Kina var betydligt större än de rådande produktionsvolymerna. Enligt de uppgifter som lämnades i begäran (85), vilka uppdaterades under undersökningen (86), uppgick produktionskapaciteten för ferrokisel till 10 571 000 ton 2019, medan produktionsvolymen uppgick till 4 040 000 ton samma år. Kapacitetsutnyttjandet uppgick därmed bara till 38,2 %. Om åtgärderna hade upphävts skulle de kinesiska tillverkarna således haft en beräknad outnyttjad kapacitet på 6 531 000 ton, samtidigt som förbrukningen på unionsmarknaden var 740 144 ton under översynsperioden (se tabell 1). Den produktionskapacitet och den outnyttjade kapacitet som angavs för Kina i begäran om översyn vid giltighetstidens utgång motbevisades inte av någon part.

(167)

På grundval av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att de kinesiska exporterande tillverkarna hade betydande outnyttjad kapacitet som de hade kunnat använda för tillverkning av ferrokisel för export till unionen om åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(168)

Kinas inhemska marknad är med bred marginal den viktigaste marknaden i världen, med en andel som motsvarade 58 % av världens synliga förbrukning 2017 (87). Förbrukningen på den inhemska marknaden sjönk emellertid med 18 % eller 887 000 ton från 2013 till översynsperioden (88).

(169)

Under översynsperioden importerade Japan 167 000 ton ferrokisel från Kina och var därmed den kinesiska industrins främsta exportmarknad med motsvarande 27,7 % av Kinas totala export av ferrokisel. Enligt ett antal artiklar i pressen siktar de japanska smältverken emellertid på att diversifiera sin försörjning och minska sitt beroende av Indien och Kina. För detta ändamål inrättades flera samriskföretag i Malaysia under 2017 (89). Följaktligen kan det förväntas att den japanska marknaden kommer att bli mer svåråtkomlig för de kinesiska exportörerna i framtiden.

(170)

Kommissionen drog därför slutsatsen att det finns en stor risk för att de kinesiska tillverkarna, om de nuvarande åtgärderna upphävs, kommer att försöka kompensera för sina betydande förluster när det gäller försäljningsvolymerna på den viktiga inhemska marknaden, och förmodligen även på den japanska marknaden, genom att omdirigera betydande försäljningsflöden till unionsmarknaden.

(171)

Den kinesiska exporten av ferrokisel under översynsperioden uppgick till 608 000 ton, varav 3 587 ton till unionen (90). De kinesiska tillverkarna exporterade till 63 olika länder, och det genomsnittliga försäljningspriset för ferrokisel till de länderna var lägre än försäljningspriset till unionen. Endast 14 av dessa länder betalade ett högre försäljningspris jämfört med försäljningspriserna till unionen. Faktum är att de genomsnittliga kinesiska försäljningspriserna till unionen var högre (+6,1 %) än det sammanlagda genomsnittliga kinesiska exportpriset under översynsperioden (91). För de kinesiska exportörerna är det därför mycket mer lockande att exportera till unionen än till nästan alla de övriga länderna.

(172)

Unionsmarknaden är även attraktiv för de kinesiska tillverkarna på grund av dess storlek: sett till den globala förbrukningen av ferrokisel är unionen den näst största enskilda marknaden efter Kina. Unionsmarknaden är 1,7 gånger större än den nordamerikanska marknaden och 1,5 gånger större än den japanska marknaden (92). Storleken är därmed en viktig faktor som bidrar till marknadens attraktionskraft.

(173)

Mot bakgrund av den fortsatta dumpningen under översynsperioden, exportörernas prisbeteende på tredje marknader, omfattningen av den outnyttjade kapaciteten i Kina, unionsmarknadens storlek och rådande prisläge samt den betydande minskningen av förbrukningen på den inhemska marknaden och den förväntade minskningen av tillgången till en annan viktig exportmarknad, är det mycket sannolikt att dumpningen från Kinas sida skulle ha fortsatt, eller under alla omständigheter återkommit, om åtgärderna hade upphört att gälla.

(174)

Som fastställs i avsnitt 3.2.2 ovan konstaterades att importen av ferrokisel från Ryssland var dumpad under översynsperioden. Kommissionen undersökte även huruvida dumpningen skulle ha kvarstått eller återkommit om åtgärderna hade upphävts. Följande ytterligare faktorer analyserades: produktionskapaciteten och den outnyttjade kapaciteten i Ryssland, tillgången till andra marknader för de ryska tillverkarna, de ryska exporterande tillverkarnas prisbeteende på deras inhemska marknad och andra marknader samt unionsmarknadens attraktionskraft.

(175)

Med tanke på den bristande samarbetsviljan fastställdes produktionskapaciteten och den outnyttjade kapaciteten i Ryssland på grundval av tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18 i grundförordningen, särskilt de uppgifter som lämnats och uppdaterats av sökanden (93).

(176)

Produktionskapaciteten i Ryssland var betydligt större än de rådande produktionsvolymerna. Enligt begäran uppgick produktionskapaciteten för ferrokisel till 826 000 ton 2019, medan produktionsvolymen uppgick till 561 000 ton samma år. Kapacitetsutnyttjandet uppgick därmed bara till 67,9 %. Om åtgärderna hade upphävts skulle de ryska tillverkarna ha haft en beräknad outnyttjad kapacitet på 265 000 ton för att skapa ett överutbud av dumpad ferrokisel på unionsmarknaden, där förbrukningen uppgick till 740 144 ton under översynsperioden.

(177)

Två icke-samarbetsvilliga ryska exportörer och den ryska regeringen framhöll att kommissionen hade underskattat utnyttjandegraden i Ryssland. Den ryska regeringen hänvisade till en inlaga av de två ryska exporterande tillverkarna, enligt vilken den ryska produktionskapaciteten var mycket lägre, i synnerhet för de två exporterande tillverkarna själva, och de ryska produktionsvolymerna högre. Följaktligen skulle kapacitetsutnyttjandet i Ryssland ha uppgått till mellan 90 och 100 %. Den ryska regeringen hänvisade även till en egen inlaga som den hade lämnat i detta avseende.

(178)

För det första noterade kommissionen att den ryska regeringen/ministeriet för ekonomisk utveckling, i sin inlaga av den 24 april 2019, uppgivit att den produktionskapacitet för den produkt som översynen gäller som angetts för Ryssland av sökanden och som använts av kommissionen ”även bekräftades av rysk officiell statistik”.

(179)

För det andra uppskattades den ryska produktionskapaciteten enligt undersökningen till 826 000 ton för 2019, men enligt den officiella ryska statistiken hade denna siffra varit ännu högre för 2018, nämligen 932 000 ton. De siffror som presenterades av de icke-samarbetsvilliga exporterande tillverkarna för 2017 motsvarade varken den officiella ryska statistiken eller sökandens uppskattningar för samma år. Faktum är att produktionskapaciteten i Ryssland 2017, enligt den ryska regeringen, var [20–30 %] högre än den siffra som angivits av de två icke-samarbetsvilliga exporterande tillverkarna. Mot bakgrund av sökandens uppskattningar och den officiella ryska statistiken (såväl som yttrandet av den ryska regeringen) är det därför uppenbart att den produktionskapacitet som uppgavs av den exporterande tillverkaren var en underskattning.

(180)

För det tredje gällde de uppgifter som lämnades av de icke-samarbetsvilliga exporterande tillverkarna år 2017 och inte undersökningsperioden. Även om dessa okontrollerade uppgifter hade godtagits skulle påståendet att kapacitetsutnyttjandet i Ryssland nästan var 100 % fortfarande ha varit felaktigt. Om kapacitetsutnyttjandet hade beräknats med användning av den officiella ryska statistiken över produktionskapaciteten (840 700 ton) och den faktiska produktionsvolym som uppgavs av de icke-samarbetsvilliga exporterande tillverkarna för 2017 [600 000–700 000 ton] skulle kapacitetsutnyttjandet ha varit [71–83 %], vilket är långt från ”nästan 100 %”.

(181)

Under alla omständigheter var de uppgifter om produktionskapaciteten och produktionsvolymen som lämnats av sökanden mer aktuella, och därmed mer relevanta för en framåtblickande undersökning som en sannolikhetsanalys, eftersom de gällde år 2019.

(182)

Av alla dessa anledningar avvisades påståendet att kommissionen skulle ha överskattat den outnyttjade kapaciteten i Ryssland. Detta beslut presenterades för parterna, som fick möjlighet att lämna synpunkter innan ett slutgiltigt beslut fattades.

(183)

Som svar på detta framhöll de två icke-samarbetsvilliga exporterande tillverkarna att kommissionen inte hade besvarat alla återstående allmänna frågor som de och den ryska regeringen hade tagit upp under den pågående översynsperioden, i synnerhet kommissionens slutsatser om de ryska tillverkarnas outnyttjade kapacitet. De exporterande tillverkarna framhöll vidare att de, bortsett från frågorna om dumpning, hade samarbetat fullt ut i undersökningen som en berörd part. De hävdade dessutom, mot bakgrund av de betydande avvikelserna i de uppgifter som lämnats av olika berörda parter avseende produktionskapaciteten och kapacitetsutnyttjandet i Ryssland, att kommissionen var skyldig att kontrollera uppgifterna, bland annat genom kontrollbesök i deras lokaler. De exporterande tillverkarna ifrågasatte avvisandet av deras argument att kapacitetsutnyttjandet var nära 100 % på grundval av en alternativ beräkning med användning av de uppgifter som lämnats av företagen och sökanden. I detta avseende hävdade de att kommissionen hade ”plockat russinen ur kakan” när den använde uppgifter om produktionskapaciteten och produktionsvolymerna. Slutligen hänvisade företagen till WTO:s rättspraxis när det gäller tillgängliga uppgifter som stöd till deras påstående att de uppgifter som använts av kommissionen inte var de lämpligaste för det aktuella ärendet och att deras egna uppgifter var de bästa som fanns tillgängliga.

(184)

För det första höll kommissionen inte med om att det skulle finnas någon inlaga eller något argument som inte hade beaktats och besvarats. Faktum är att kommissionen skickade ytterligare uppgifter till företagen för att säkerställa att deras synpunkter på den outnyttjade kapaciteten hade beaktats fullt ut och att de hade fått möjlighet att lämna synpunkter innan slutsatserna blev slutgiltiga. Det faktum att företagen inte höll med om kommissionens slutsatser får inte förväxlas med en bristande motivering. Bortsett från den outnyttjade kapaciteten uppgav företagen inte vilka frågor som inte hade beaktats av kommissionen i det slutliga dokumentet med meddelandet av uppgifter. Det är självklart att det kompletterande meddelandet av uppgifter var begränsat till bedömningen av den outnyttjade kapaciteten och att svaren på synpunkterna på dokumentet med det slutliga meddelandet av uppgifter finns i denna förordning i enlighet med kommissionens praxis.

(185)

För det andra betraktades de två exporterande tillverkarna som icke-samarbetsvilliga parter enligt artikel 18 i grundförordningen. Som konstaterades av företagen själva valde de att inte svara på frågeformulären, vilket gjorde att viktiga uppgifter behövdes inte bara för dumpningen utan även för skadebedömningen (däribland produktion, produktionskapacitet och utnyttjande). Även om det inte finns någon rättslig skyldighet att genomföra kontroller på plats är det kommissionens praxis att kontrollera svaren på frågeformulären och ytterligare uppgifter som lämnas av alla samarbetande parter, vilket emellertid inte var fallet med dessa två exporterande tillverkare. Oberoende av det faktum att dessa parter inte var samarbetsvilliga och att ingen kontroll därmed utfördes i deras lokaler konstaterar kommissionen att de uppgifter som lämnades av parterna i detta särskilda fall i huvudsak stämde överens med det kompletterande meddelandet av uppgifter, även om de inte kontrollerats. Dessa uppgifter avvisades också i huvudsak efter att ha dubbelkontrollerats mot de uppgifter som lämnats av den ryska regeringen och sökanden. I motsats till vad företagen påstod fanns det inte några betydande avvikelser i de uppgifter som lämnats av olika berörda parter. Deras uppgifter var de enda som skiljde sig avsevärt från alla andra uppgifter som fanns tillgängliga i ärendet, och dessutom, vilket är ännu viktigare, gällde dessa uppgifter 2017, dvs. tiden före översynsperioden och även före den senare perioden under 2018 för vilken den ryska regeringen hade lämnat uppgifter. De uppgifter som lämnats av sökanden och den ryska regeringen, och som kommissionen använde för sin bedömning, stämde överens med varandra även om de inte var identiska. I sin inlaga av den 24 april 2019 bekräftade den ryska regeringen/ministeriet för ekonomisk utveckling att de uppgifter som lämnats av sökanden var korrekta. På denna grund drog kommissionen slutsatsen att de uppgifter som lämnats av de exporterande tillverkarna, oavsett om de hade kontrollerats eller ej, i huvudsak var inaktuella och därmed irrelevanta, förutom att de inte var tillförlitliga och därmed inte kunde användas för att beräkna den outnyttjade kapaciteten i Ryssland.

(186)

För det tredje baserades kommissionens beräkning, i motsats till vad företagen påstod, på företagens egna uppgifter och den officiella statistik över kapaciteten i Ryssland som lämnats av den ryska regeringen (och inte på de uppgifter som lämnats av sökanden). Kommissionen kan dessutom inte godta att olika metoder kunde leda till så olika resultat som de som noterades för de siffror som lämnats av företagen när det gäller produktionskapaciteten. Av detta skäl avvisar kommissionen påståendet att den hade valt och vrakat bland de uppgifter som fanns tillgängliga. Vid en dubbelkontroll mot den officiella statistiken kunde de uppgifter som lämnats av företagen inte bekräftas, vilket gjorde att de avvisades.

(187)

För det fjärde höll kommissionen inte med om att de lämpligaste uppgifterna i detta ärende var de som hade lämnats av företagen. En dubbelkontroll mot officiella uppgifter visade att den siffra som uppgivits för produktionskapaciteten inte var korrekt, och dessa uppgifter betraktades därför som otillförlitliga och användes inte i kommissionens slutsatser. Kommissionen beslutade att använda de uppgifter som lämnats av sökanden, vilka stämde överens med den officiella ryska statistiken. Med hänsyn till grundförordningen och den WTO-praxis som företagen hänvisade till ansågs dessa uppgifter vara de ”lämpligaste” i detta ärende. Företagens påstående avvisades därför.

(188)

Kommissionen påpekade dessutom att bedömningen av den outnyttjade kapaciteten endast var en av flera faktorer och indikatorer som den enligt lag måste använda som grund för sina slutsatser om återkommande skada vid en översyn vid giltighetstidens utgång.

(189)

På grundval av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att de ryska exporterande tillverkarna hade betydande outnyttjad kapacitet som de skulle ha kunnat använda för tillverkning av ferrokisel för export till unionen om åtgärderna hade upphört att gälla.

(190)

Som beskrivs i skäl 168 tyder den senaste utvecklingen på den japanska marknaden på att import från Malaysia gradvis kommer att ta över marknadsandelar från annan import. Japan är även Rysslands främsta exportmarknad för ferrokisel. Under översynsperioden stod den japanska marknaden för 30 % av den sammanlagda ryska exporten av ferrokisel (motsvarande 127 000 ton). Om de nuvarande åtgärderna upphävs är det sannolikt att de ryska exporterande tillverkarna kommer att omdirigera åtminstone en del av denna export mot unionen till dumpade priser.

(191)

På grund av den bristande samarbetsviljan användes Global Trade Atlas (nedan kallad GTA) och den ryska tullens statistik över utrikeshandeln för att jämföra de ryska exportpriserna till unionen med de ryska exportpriserna på andra exportmarknader, och det förefaller som om de båda källorna gav jämförbara resultat. Uppgifterna visar att det genomsnittliga ryska försäljningspriset vid export till unionen var 1 149 euro per ton (eller 8,1 %) högre än det sammanlagda genomsnittliga ryska exportpriset under översynsperioden. I endast två av 36 länder sålde de ryska exporterande tillverkarna till priser som, i genomsnitt, var högre än i unionen. Denna försäljning motsvarade mindre än 1 % av den totala exportvolymen. Kommissionen konstaterade därför att det är mycket mer lockande för de ryska exportörerna att exportera till unionen än till nästan alla de övriga länderna.

(192)

Efter utlämnandet av uppgifter avvisade de två ryska exporterande tillverkare som anges i skäl 191 ovan kommissionens slutsatser avseende unionsmarknadens attraktionskraft för den ryska ferrokiselindustrin. De tvivlade på de uppgifter som rapporterats i den ryska tullens statistik över utrikeshandeln, eftersom de skulle kunna vara otillförlitliga. Detta påstående styrktes emellertid inte ytterligare, och ingen alternativ metod för att jämföra de ryska exportpriserna till olika marknader föreslogs. De två berörda parterna är två av Rysslands största exporterande tillverkare, och om de hade varit villiga att samarbeta i undersökningen, vilket inte var fallet, skulle kommissionen ha kunnat göra en noggrann bedömning av de ryska exportpriserna för jämförbara produkter på de olika marknaderna på grundval av deras egna exportförsäljningar. De två exporterande tillverkarna hävdade vidare att volymen av den ryska exporten till unionen skulle ha legat på en försumbar nivå, vilket gjorde det omöjligt att dra några slutsatser av priserna på dessa importer. Som anges i skäl 157 ovan utgjorde den ryska importen under översynsperioden ungefär 0,4 % av unionens sammanlagda förbrukning, och kommissionen ansåg att en sådan importnivå var tillräckligt representativ. Slutligen framhöll dessa parter att Kina kommer att fastställa priset på ferrokisel och att andra marknadsaktörer i allmänhet kommer att följa dessa priser, med endast mindre utrymme för avvikelser. Oavsett om detta är fallet eller ej ansåg kommissionen att detta inte var relevant för bedömningen av unionsmarknadens attraktionskraft på grundval av priserna jämfört med andra marknader. Påståendena avvisades därför.

(193)

Som nämns i skäl 172 ovan är storleken på unionens marknad en annan viktig faktor som bidrar till dess attraktionskraft vid sidan av det rådande prisläget.

(194)

Mot bakgrund av den fortsatta dumpningen under översynsperioden, exportörernas prisbeteende på tredje marknader, den befintliga outnyttjade kapaciteten i Ryssland, unionsmarknadens storlek och rådande prisläge samt den förväntade minskningen av tillgången till en annan viktig exportmarknad, är det mycket sannolikt att dumpningen från Rysslands sida skulle ha fortsatt eller återkommit om åtgärderna hade upphört att gälla.

(195)

Undersökningen visade att den kinesiska och ryska importen fortsatte att komma in på unionsmarknaden till dumpade priser under översynsperioden.

(196)

Kommissionen fann även bevis på att det finns en betydande outnyttjad kapacitet i de båda berörda länderna, att unionens marknad är attraktiv när det gäller dess prisläge och storlek och att den övriga exporten kan komma att omdirigeras.

(197)

Mot bakgrund av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att ett upphävande av antidumpningsåtgärderna sannolikt skulle leda till fortsatt eller återkommande dumpning.

(198)

Den likadana produkten tillverkades av fem tillverkare i unionen under skadeundersökningsperioden. Dessa tillverkare utgör unionsindustrin i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen.

(199)

Unionens sammanlagda produktion under översynsperioden fastställdes till omkring 241 000 ton på grundval av de uppgifter som lämnats av unionsindustrin. Som anges i skäl 11 valdes fyra unionstillverkare ut till stickprovet, och dessa tillverkare står för över 90 % av den totala produktionen av den likadana produkten i unionen.

(200)

Kommissionen fastställde unionens förbrukning som summan av unionsindustrins försäljningsvolym på unionens marknad och den sammanlagda importen till unionen enligt databasen Comext (Eurostat).

(201)

Förbrukningen i unionen förblev konstant under hela skadeundersökningsperioden, med undantag av 2016, då en kraftig minskning ägde rum. Priserna började falla kraftigt under det fjärde kvartalet 2015, vilket påverkade hela marknaden negativt under 2016. Stålsektorn är den huvudsakliga slutanvändningssektorn för ferrokisel, och ståltillverkningen i unionen föll från 165,9 miljoner ton 2015 till 162,1 miljoner ton 2016 (–2,3 %) (94). Under andra halvåret 2015 minskade dessutom lagerhållningen, vilket fick priserna att falla. Låga priser ledde till en begränsning av tillverkningen, och under de följande två åren, 2016 och 2017, minskade lagren gradvis.

Tabell 1

Förbrukning i unionen (i ton)

(202)

Kommissionen undersökte om importen av ferrokisel med ursprung i de berörda länderna borde bedömas sammantaget i enlighet med artikel 3.4 i grundförordningen.

(203)

Den dumpningsmarginal som fastställdes för importen från vart och ett av de båda berörda länderna översteg den miniminivå som definieras i artikel 9.3 i grundförordningen, och importvolymen från de båda berörda länderna var tillräckligt representativ, vilket framgår av skälen 43 och 157.

(204)

En sammantagen bedömning ansågs vara lämplig mot bakgrund av de jämförbara konkurrensvillkoren mellan importen från dessa två länder och den likadana produkten i unionen. Kommissionen fann att den produkt som översynen gäller som importeras från Kina och Ryssland och den likadana produkt som tillverkas och säljs av unionsindustrin på unionens marknad omfattas av liknande konkurrensvillkor och distribueras via samma handelskanaler.

(205)

Mot bakgrund av ovanstående ansågs alla kriterier som fastställs i artikel 3.4 i grundförordningen vara uppfyllda. Importen från Kina och Ryssland bedömdes därför sammantaget.

(206)

Kommissionen fastställde importvolymen från Kina och Ryssland till unionen på grundval av uppgifter från databasen Comext (Eurostat) och marknadsandelarna för importen genom att jämföra dessa importvolymer med unionens förbrukning enligt tabell 1.

(207)

Importvolymen av den produkt som översynen gäller från de berörda länderna till unionens marknad har minskat med 17 % under skadeundersökningsperioden. Importvolymen från Kina uppvisade emellertid en mer än fyrfaldig ökning under 2018 och översynsperioden, medan importen från Ryssland mer än halverades under skadeundersökningsperioden, även om en ökning kunde konstateras mellan 2016 och översynsperioden.

Tabell 2

Unionens importvolym (ton)

(208)

Marknadsandelen för dumpad import från de berörda länderna uppvisade en minskning och låg under 1 % under hela skadeundersökningsperioden. Under skadeundersökningsperioden fortsatte importen från Kina och Ryssland till unionen, om än i begränsad omfattning.

Tabell 3

Unionens marknadsandel (%)

(209)

Kommissionen fastställde importpriserna på grundval av uppgifter från databasen Comext (Eurostat).

(210)

De genomsnittliga importpriserna för den produkt som översynen gäller från Kina uppvisade en stark ökning 2017, men minskade 74 procentenheter 2018. Sammantaget minskade det kinesiska priset under skadeundersökningsperioden med 6 %. Utvecklingen var den motsatta för Ryssland, som uppvisade en lägre prisnivå under 2016 och 2017, men en ökning med 9 % under skadeundersökningsperioden.

Tabell 4

Importpriser (i euro per ton)

(211)

Kommissionen fastställde prisunderskridandet under översynsperioden genom att jämföra

(212)

det vägda genomsnittliga försäljningspriset för den produkt som översynen gäller som unionstillverkarna i urvalet tog ut av icke-närstående kunder på unionsmarknaden, justerat till nivån fritt fabrik och

(213)

uppgifter från Eurostat om importpriset för den produkt som översynen gäller från både Kina och Ryssland vid cif-nivå, justerade till ett landningspris, inklusive ett belopp för konventionell tull och kostnader efter import.

(214)

Resultatet av jämförelsen uttrycktes som en procentandel av unionsindustrins pris under översynsperioden.

(215)

För importen från Ryssland visade jämförelsen ett genomsnittligt underskridande på unionsmarknaden under översynsperioden på 1,0 %.

(216)

Priserna på importen från Kina underskred inte unionsmarknaden, utan var 0,4 % högre. Om man ser till de kinesiska exportpriserna till andra tredje länder (95) motsvarar dessa priser emellertid ett prisunderskridande jämfört med unionsmarknaden på 1,7 %.

(217)

Om åtgärderna hade upphört att gälla skulle unionens marknad ha blivit attraktiv för både de ryska och kinesiska exporterande tillverkarna, eftersom prisnivån i unionen är högre än i de andra länderna de exporterar till. Denna attraktionskraft skulle ha uppmuntrat de ryska och kinesiska tillverkarna att fortsätta sin dumpningsverksamhet på unionens marknad och (åtminstone delvis) använda sin outnyttjade kapacitet för att försörja unionsmarknaden. Redan en sådan ökning av importen skulle ha gjort att priserna i unionen hade minskat. Förutom detta skulle en sådan import sannolikt ha lett till ett underskridande av unionsindustrins priser, vilket framgår av de ryska exportpriserna till unionen och de kinesiska exportpriserna till andra tredjeländer.

(218)

På grund av de stora volymerna skulle den ryska och kinesiska importen i betydande grad ha haft en dämpande effekt på unionsindustrins priser. För att kunna konkurrera med en ökad volym av billigare import från de berörda länderna skulle unionsindustrin sannolikt ha varit tvungen att acceptera en förlust av marknadsandelar och/eller justera sina priser nedåt för att försöka behålla sina marknadsandelar.

(219)

Kommissionen drog därför slutsatsen att importen från Ryssland och Kina sannolikt skulle ha underskridit unionsindustrins priser, på grund av dess stora omfattning och dumpade priser, eller förhindrat prisökningar på unionens marknad som annars skulle ha ägt rum om åtgärderna hade upphört.

(220)

En exportör hävdade att importen från de berörda länderna har ersatts av import från Norge, Malaysia, Egypten och Brasilien.

(221)

Importen av ferrokisel från andra tredjeländer än Kina och Ryssland kom huvudsakligen från Norge, vars andel motsvarade 39 % av importen från andra länder än de berörda länderna under översynsperioden. Malaysia, Egypten och Brasilien stod för 11, 5 respektive 7 % av den sammanlagda importen under översynsperioden. Exportören har emellertid inte lagt fram några bevis för att denna import har varit dumpad på unionens marknad.

(222)

Eftersom den totala marknadsandelen för importen från tredjeländer i stort sett var oförändrad under skadeundersökningsperioden, med en liten tillfällig minskning under 2016 och 2017, kunde exportörens påstående inte bekräftas för perioden.

Tabell 5

Import och marknadsandelar för övriga tredjeländer

(223)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen omfattade granskningen av den dumpade importens inverkan på unionsindustrin en bedömning av alla ekonomiska indikatorer som var av betydelse för unionsindustrins tillstånd under skadeundersökningsperioden.

(224)

Som nämns i skäl 10 tillämpades ett stickprovsförfarande för att bedöma unionsindustrins ekonomiska situation.

(225)

Vid fastställandet av skadan skilde kommissionen mellan makroekonomiska och mikroekonomiska skadeindikatorer. Kommissionen utvärderade de makroekonomiska indikatorerna utifrån uppgifter som lämnats av unionsindustrin och de kontrollerade svaren på frågeformulären från de unionstillverkare som ingick i urvalet.

(226)

Kommissionen utvärderade de mikroekonomiska indikatorerna på grundval av uppgifter i svaren på frågeformulären från de unionstillverkare som ingick i urvalet.

(227)

Båda uppsättningarna av uppgifter konstaterades vara representativa för unionsindustrins ekonomiska situation.

(228)

De makroekonomiska indikatorerna är tillverkning, produktionskapacitet, kapacitetsutnyttjande, försäljningsvolym, marknadsandel, tillväxt, sysselsättning, produktivitet, dumpningsmarginalens storlek och återhämtning från tidigare dumpning.

(229)

De mikroekonomiska indikatorerna är genomsnittspriser per enhet, enhetskostnad, arbetskraftskostnader, lager, lönsamhet, kassaflöde, investeringar, räntabilitet och kapitalanskaffningsförmåga.

(230)

Trots att produktionen minskade under 2016 ökade unionsindustrins produktion med 3 % under skadeundersökningsperioden.

Tabell 6

Unionens produktion

(231)

Produktionskapaciteten var stabil under skadeundersökningsperioden.

Tabell 7

Unionens produktionskapacitet

(232)

Kapacitetsutnyttjandet följde samma trend som produktionen och ökade med 2 % under skadeundersökningsperioden till 80 %.

Tabell 8

Kapacitetsutnyttjande i unionen

(233)

Unionsindustrins försäljning till icke-närstående kunder på unionens marknad låg på en stabil nivå under skadeundersökningsperioden och uppvisade en liten minskning på 1 % under översynsperioden.

Tabell 9

Unionens försäljningsvolym

(234)

Unionsindustrins marknadsandel ökade kraftigt under 2016, men låg på en stabil nivå på 27,7 % under översynsperioden jämfört med början av skadeundersökningsperioden.

Tabell 10

Unionens marknadsandel

(235)

Mellan 2015 och översynsperioden minskade unionens förbrukning en aning med 2 %, samtidigt som unionsindustrins försäljning minskade med 1 %. Marknadsandelen låg därför på en stabil nivå.

(236)

Sysselsättningsnivån i unionsindustrin minskade med 12 % mellan 2015 och 2018, och ökade därefter med 6 procentenheter under översynsperioden. Totalt sett minskade unionsindustrins sysselsättning med 6 % under skadeundersökningsperioden. Den plötsliga ökningen av sysselsättningsnivån under översynsperioden förklaras av att en av de europeiska tillverkarnas fabriker endast användes till den produkt som översynen gäller under översynsperioden, vilket ledde till att all arbetskraft avsattes till denna produktion.

Tabell 11

Sysselsättning

(237)

Produktiviteten för unionsindustrins arbetskraft, mätt som tillverkning (i ton) per heltidsekvivalent och år, låg till en början på 279 ton per heltidsekvivalent och ökade med 9 % under skadeundersökningsperioden.

Tabell 12

Unionens produktivitet

(238)

Undersökningen har visat att det förekommer en fortsatt dumpning från både Kina och Ryssland och att dumpningsmarginalen ligger över miniminivån, vilket framgår av skälen 155 och 162.

(239)

Importen av den produkt som översynen gäller från de berörda länderna var emellertid begränsad, med en andel på 0,7 % under översynsperioden.

(240)

Enhetspriserna för unionsindustrins försäljning till icke-närstående kunder ökade under skadeundersökningsperioden med 15 % till 1 338 euro/ton. Produktionskostnaden ökade med 20 % till 1 250 euro/ton, vilket förklarar ökningen av försäljningspriserna.

Tabell 13

Enhetspris och kostnad per enhet på unionens marknad

(241)

Mellan 2015 och översynsperioden ökade de genomsnittliga arbetskraftskostnaderna per anställd med 41 % på grund av högre totala arbetskraftskostnader och lägre sysselsättning mätt i heltidsekvivalenter under samma period.

Tabell 14

Genomsnittlig arbetskraftskostnad per anställd

(242)

Unionsindustrins utgående lager har minskat under skadeundersökningsperioden. Lagernivån minskade kraftigt med 59 % under 2016 och ökade under resten av skadeundersökningsperioden, vilket gjorde att den låg 31 % lägre under översynsperioden jämfört med början av skadeundersökningsperioden.

Tabell 15

Lagerhållning

(243)

Under skadeundersökningsperioden minskade lönsamheten för unionsindustrins försäljning, uttryckt i procent av nettoförsäljningen, från en vinst på 10,7 % år 2015 till 7,4 % under översynsperioden.

(244)

Räntabiliteten, uttryckt som vinst i procent av investeringarnas bokförda värde (netto), följde i stort sett lönsamhetsutvecklingen. Den minskade från 93,2 % under 2015 till 54,9 % under översynsperioden, dvs. en minskning med 41 % under skadeundersökningsperioden.

(245)

Nettokassaflödet är unionstillverkarnas förmåga att investera i sin verksamhet. Nettokassaflödet från rörelseverksamheten följde lönsamhetsutvecklingen. Det låg på cirka 25 miljoner euro 2015 och minskade till cirka 23 miljoner euro under översynsperioden (dvs. en minskning på 8 %).

Tabell 16

Lönsamhet och räntabilitet

Tabell 17

Kassaflöde

(246)

Unionsindustrins årliga investeringar i tillverkningen av den likadana produkten varierade under skadeundersökningsperioden, men uppvisade en minskning från omkring 11 miljoner euro 2015 till omkring 8 miljoner euro under översynsperioden, dvs. de minskade med 25 %.

Tabell 18

Investeringar

(247)

Undersökningen visade att importen av dumpad lågprisimport från de berörda länderna minskade ytterligare efter den föregående översynen. Detta gjorde att unionsindustrin kunde uppnå en högre produktionsnivå och bibehålla en stabil produktions- och försäljningsvolym och marknadsandel, vilket ledde till en relativt stabil ekonomisk situation.

(248)

De makro- och mikroindikatorer som undersökts visar att antidumpningsåtgärderna har lett till det avsedda resultatet att eliminera den skada som unionstillverkarna lidit.

(249)

Därför dras slutsatsen att unionsindustrin under översynsperioden inte lidit väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen.

(250)

Kommissionen drog slutsatsen i skäl 247 att unionsindustrin inte led någon väsentlig skada under översynsperioden. I enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen bedömde kommissionen därför huruvida det fanns sannolikhet för återkommande skada till följd av dumpad import från Kina och Ryssland om åtgärderna skulle upphöra att gälla. På grundval av de trender som beskrivs ovan verkar det som om antidumpningsåtgärderna har uppnått sina avsedda resultat, dvs. att undanröja den skada som unionstillverkarna lidit.

(251)

I detta avseende undersökte kommissionen de berörda ländernas produktionskapacitet och outnyttjade kapacitet, unionsmarknadens attraktionskraft och inverkan av de berörda ländernas import på unionsindustrins situation om åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(252)

Som nämns i skälen 166 och 176 har både de kinesiska och de ryska exportörerna en betydande outnyttjad kapacitet att snabbt utöka sin export. Deras outnyttjade kapacitet beräknas till omkring 6 531 000 respektive 265 000 ton, vilket ungefär motsvarar nio gånger förbrukningen inom unionen.

(253)

Efter utlämnandet av uppgifter hävdade två ryska exportörer att en sammanslagning av de ryska och kinesiska exportörernas outnyttjade kapacitet ger en vilseledande och orättvis siffra.

(254)

Detta påstående är felaktigt i sak, eftersom kommissionen inte slog samman de ryska och kinesiska exportörernas outnyttjade kapacitet. Bedömningen gjordes separat för Kina (skäl 166) och Ryssland (skäl 176), vilket framgår av skäl 250. När det gäller Ryssland konstaterade kommissionen att de ryska tillverkarna, om åtgärderna hade upphävts, skulle ha haft en beräknad outnyttjad kapacitet på 265 000 ton för att skapa ett överutbud av dumpad ferrokisel på unionsmarknaden, där förbrukningen uppgick till 740 144 ton under översynsperioden.

(255)

Kommissionen håller därför fast vid sin slutsats att det finns en betydande outnyttjad kapacitet i Ryssland som skulle kunna användas för att försörja unionens marknad om åtgärderna hade upphört, vilket gör att påståendet kan avvisas.

(256)

Mot bakgrund av unionsmarknadens mer lukrativa priser jämfört med tredjeländernas marknader, som beskrivs i skälen 171 och 191, är det sannolikt att betydande kvantiteter som för närvarande exporteras till dessa länder skulle ledas om till unionsmarknaden, om antidumpningsåtgärderna skulle upphöra att gälla.

(257)

Därför skulle de kinesiska och ryska tillverkarna, i frånvaro av åtgärder, sannolikt ha ökat sin närvaro på unionens marknad, både när det gäller volym och marknadsandel, med dumpade priser som sannolikt hade underskridit unionsindustrins priser eller, åtminstone, medfört ett ökat pristryck på unionsindustrins försäljningspriser, vilket förklaras i skälen 213–216.

(258)

En exportör hävdade att den marknadsandel i unionen som tidigare bestått av kinesisk och rysk import har tagits upp av andra tredjeländer, och att det därför var mycket osannolikt att importen från de berörda länderna skulle öka kraftigt om åtgärderna hade upphört att gälla. Denna exportör framhöll vidare att unionens marknad inte är lika attraktiv som andra marknader i tredjeländer där väletablerade relationer har byggts upp.

(259)

Undersökningen har emellertid visat att priserna på unionens marknad var högre än priserna på de berörda ländernas andra exportmarknader. Dessutom fortsatte de kinesiska och ryska exportörernas dumpningsbeteende, trots att de endast hade en liten marknadsandel i unionen. Detta faktum, i kombination med den stora outnyttjade kapaciteten i Kina och Ryssland, innebär att en ökad närvaro med dumpade priser på unionens marknad skulle ha varit sannolik, och påståendena avvisades därför av kommissionen.

(260)

Om åtgärderna upphävs kan en ökning av importen från de berörda länderna förväntas på grund av unionsmarknadens attraktionskraft, vilket framgår av skälen 254–257. Denna import kommer sannolikt att underskrida unionsindustrins priser eller åtminstone medföra ett kraftigt tryck på unionsindustrins icke-skadevållande prisnivå, såsom anges i skälen 213–217.

(261)

En exportör framhöll att unionens förbrukning kommer att öka till följd av en ökad efterfrågan från stålindustrin i senare led. Å andra sidan hävdade sökanden det motsatta. Även om unionens förbrukning hade uppvisat en positiv framtida utveckling skulle detta under alla omständigheter inte ha minskat de skadevållande verkningarna av den dumpade importen från de berörda länderna om åtgärderna hade upphävts.

(262)

Efter utlämnandet av uppgifter hävdade två ryska exporterande tillverkare att kommissionen borde uppfylla en högre standard när det gäller de bevis som krävs för att styrka sannolikheten för återkommande skada när det gäller Ryssland, eftersom slutsatsen om fortsatt dumpning baserades på en försumbar rysk import till unionen. För översynsperioden visade de statistiska uppgifterna från Eurostat att 2 735 ton ferrokisel importerades till unionen från Ryssland, vilket utgjorde omkring 0,4 % av unionens samlade förbrukning (96).

(263)

Som fastställs i skäl 192 drog kommissionen slutsatsen att en sådan importnivå var tillräckligt representativ för att undersöka om dumpningen fortsatte under översynsperioden. Kommissionen analyserade dessutom utvecklingstrenderna i förhållande till exporten till tredjeländer och drog slutsatsen att exporten till tredjeländer sannolikt skulle omdirigeras till unionen på grund av unionsmarknadens storlek och prisnivå (skälen 191–193). Således håller kommissionen inte med om att dess slutsatser om sannolikheten för återkommande skada grundades på en otillräcklig bevisningsstandard. Påståendet avvisades därför.

(264)

I och med att stora mängder kinesisk och rysk import till dumpade priser sannolikt hade kommit in på marknaden skulle unionsindustrin ha tvingats att minska sin produktion avsevärt eller sänka sina priser. När det gäller den ryska importen skulle unionen ha varit tvungen att sänka sina priser för att konkurrera på samma prisnivå. Den outnyttjade kapaciteten i Kina är så stor att även en mindre förskjutning av försäljningen mot unionen skulle ha haft en negativ inverkan på unionsindustrin, framför allt eftersom den kinesiska exporten till andra tredjeländer har visat att priserna skulle kunna gå ner till en nivå som underskrider unionsindustrins priser. Minskade produktionsvolymer eller försäljningspriser inom unionsindustrin skulle ha orsakat en mycket snabb försämring av lönsamheten och andra resultatindikatorer.

(265)

Efter utlämnandet av uppgifter hävdade två ryska exporterande tillverkare att den europeiska industrins oförändrade eller positiva resultat under skadeundersökningsperioden visade att sannolikheten för återkommande skada var mycket mindre. Den ryska regeringen framhöll att den europeiska ferrokiselindustrin för närvarande befinner sig i en gynnsam och stabil situation.

(266)

Faktum är att kommissionens undersökning bekräftade att unionsindustrin inte led väsentlig skada under översynsperioden. Den betydande outnyttjade kapaciteten i Ryssland kan emellertid försämra situationen för unionsindustrin, eftersom den skulle ha varit tvungen att minska sin produktion eller sänka sina priser om åtgärderna hade upphävts. Unionsmarknadens attraktionskraft, tack vare de mer lukrativa priserna än på andra exportmarknader, gör det ännu troligare att importen från Ryssland kommer att omdirigeras till unionen om åtgärderna upphävs. De två ryska exporterande tillverkarna kom inte med några argument som kunde motbevisa kommissionens slutsatser. Det faktum att unionsindustrin för närvarande inte lider väsentlig skada är därför inte något giltigt argument, och kan inte leda till slutsatsen att unionen inte kommer att drabbas av återkommande skada om åtgärderna upphävs.

(267)

Den ryska regeringen hävdade dessutom att unionens marknad inte var attraktiv för de ryska tillverkarna, eftersom de redan hade riktat in sig på tredje marknader sedan antidumpningsåtgärderna infördes. En ökning av den ryska importen av ferrokisel till unionen skulle därför ha varit ytterst osannolik, och de ryska tillverkarna skulle inte ha kunnat öka sina leveranser till unionen om åtgärderna hade upphävts.

(268)

Som fastställs i skälen 191–193 är unionens marknad attraktiv för exportörer på grund av sin storlek och sin höga prisnivå. Med tanke på den stora potentialen jämfört med andra tredjeländer, både när det gäller priser och volymer, finns det inte något skäl till att de ryska exportörerna inte skulle återgå till att försörja unionens marknad, vilket hävdades av den ryska regeringen, för att öka sin försäljning och uppnå högre lönsamhet. Kommissionen står därför fast vid sin slutsats att den ryska exporten sannolikt skulle ha omdirigerats till unionen om åtgärderna hade upphävts.

(269)

Den ryska regeringen uttryckte även farhågor angående det faktum att kommissionen hade bedömt effekterna av importen av ferrokisel från Ryssland och Kina sammantaget, trots att importen av ferrokisel från dessa båda länder uppvisade motsatta utvecklingstrender.

(270)

Även om det är sant att importflödet till unionen under skadeundersökningsperioden skilde sig åt mellan de båda länderna framförde den ryska regeringen inte något argument för att förklara hur dessa skillnader skulle kunna påverka slutsatsen om återkommande skada om åtgärderna hade upphävts. Som förklarats är slutsatsen om återkommande skada en framåtblickande bedömning, och baserat på unionsmarknadens attraktionskraft och de volymer som produceras av de två länderna visade undersökningen att det finns en sannolikhet för att skadan återkommer. Som framgår av skäl 252 bedömde kommissionen både kapaciteten och attraktionskraften hos unionens marknad för båda länderna var för sig. Först då, efter att ha konstaterat att det fanns en betydande outnyttjad kapacitet och att unionens marknad var attraktiv för båda ländernas export, drog kommissionen slutsatsen att det fanns en sannolikhet för återkommande skada med avseende på båda länderna. Påståendet avvisades därför.

(271)

På grundval ovanstående kan slutsatsen dras att det är sannolikt att väsentlig skada skulle återkomma om de gällande antidumpningsåtgärderna skulle upphöra att gälla.

(272)

I enlighet med artikel 21 i grundförordningen undersökte kommissionen om bibehållandet av de gällande antidumpningsåtgärderna skulle strida mot unionens intressen som helhet. Unionens intresse fastställdes på grundval av en bedömning av alla berörda intressen. Alla berörda parter gavs tillfälle att framföra sina synpunkter i enlighet med artikel 21.2 i grundförordningen.

(273)

Som nämns i skäl 262 skulle unionsindustrins situation sannolikt försämras allvarligt om antidumpningsåtgärderna skulle upphöra att gälla. Det vore därför till gagn för unionsindustrin med fortsatta åtgärder, eftersom unionstillverkarna då hade kunnat bibehålla sina försäljningsvolymer, sina marknadsandelar, sin lönsamhet och sin totalt sett positiva ekonomiska situation. Däremot skulle ett upphävande av åtgärderna ha utgjort ett allvarligt hot mot unionsindustrins lönsamhet, eftersom en förskjutning av den kinesiska och ryska importen till unionens marknad till dumpade priser och i betydande volymer sannolikt skulle inträffa och medföra väsentlig skada för unionsindustrin.

(274)

En exportör begärde att kommissionen skulle utöka åtgärderna för Ryssland under en period på högst två år för att uppnå rätt balans mellan de olika intressena för alla aktörer inom unionsindustrin. Exportören lade emellertid inte fram några ytterligare belägg för att en period på två år skulle förbättra balansen mellan alla de berörda parternas intressen inom unionen.

(275)

Efter det slutliga utlämnandet upprepade två ryska exporterande tillverkarna påståendet att en kortare förlängningsperiod var motiverad.

(276)

Kommissionen konstaterade att unionsindustrins situation och frånvaron av väsentlig skada under översynsperioden inte utgjorde exceptionella omständigheter. Kommissionen konstaterade att ett upphävande av åtgärderna sannolikt skulle leda till återkommande skada. Det finns därför inga faktorer i detta ärende som skulle motivera en kortare förlängning på grundval av unionens intresse.

(277)

I den föregående översynen vid giltighetstidens utgång konstaterades det att användarna inte skulle påverkas oproportionerligt, även om åtgärderna skulle förlängas.

(278)

En användare samarbetade i undersökningen och motsatte sig förlängningen av antidumpningsåtgärderna. Användaren uppgav emellertid att den produkt som översynen gäller endast användes som uppvärmningsmaterial i tillverkningsförfarandet. Eftersom den produkt som översynen gäller endast utgjorde en mycket begränsad del av användarens kostnadsstruktur kunde kommissionen inte finna några belägg för att slutsatsen i den föregående översynen borde ändras i den nuvarande översynen.

(279)

Den ryska regeringen bestred dessutom kommissionens yttrande att ökningen av priset på ferrokisel på unionsmarknaden inte skulle orsaka skada för konsumenterna och hävdade att en fortsättning av antidumpningsåtgärderna för ferrokisel skulle leda till en tillverkning av högt prissatta och mindre konkurrenskraftiga metallurgiska produkter med beaktande av andra handelspolitiska skyddsåtgärder mot stålindustrin. Den ryska regeringen lade inte fram några bevis för att styrka detta påstående.

(280)

Med tanke på att antidumpningsåtgärderna redan har införts höll kommissionen inte med om att priserna skulle öka om åtgärderna hade utökats. Dessutom har antidumpningstullar införts i syfte att få upp priset på dumpad import till en rättvis nivå. En möjlig prisökning på den marknaden skulle således inte leda till högt prissatta och mindre konkurrenskraftiga produkter utan till rättvis konkurrens. Eftersom det inte fanns några belägg som visade att dessa slutsatser var felaktiga avvisade kommissionen påståendet.

(281)

Kommissionen drog därför slutsatsen att de gällande åtgärderna inte hade någon betydande negativ inverkan på användarnas ekonomiska situation och att fortsatta åtgärder inte skulle påverka dem på ett otillbörligt sätt.

(282)

Alla kända importörer informerades om inledandet av översynen. Fyra importörer gav sig till känna, men ingen av dem importerade den produkt som översynen gäller från de berörda länderna under översynsperioden.

(283)

En av importörerna lämnade emellertid en inlaga och motsatte sig förnyandet av antidumpningsåtgärderna på import med ursprung i Kina. Denna importör hävdade att kinesisk ferrokisel hade blivit dyrare än den likadana produkten i unionen, att unionsindustrins struktur hade förändrats sedan den ursprungliga undersökningen och att ferrokisel med låg kiselhalt inte borde ingå i den nuvarande undersökningen, eftersom den undantagits från senare antidumpningsundersökningar avseende ferrokisel från andra tredjeländer än de berörda länderna.

(284)

Importpriset från Kina på cif-nivå under översynsperioden låg i genomsnitt på 1 234 euro/ton, medan unionens pris var 1 338 euro/ton. Kommissionen kunde konstatera att priset från Kina ökade med 75,5 % under det senaste halvåret 2017 och nådde en topp i december 2017 med 2 005 amerikanska dollar/ton (97), eftersom vissa kinesiska tillverkningsanläggningar varit tvungna att stänga av miljöskäl. Myndigheterna stoppade tillverkningen av ferrokisel av miljöskäl i den viktiga regionen Ningxia i slutet av 2017. När tillverkningen återupptogs minskade priserna snabbt med 31 % på fyra månader (1 387,5 dollar/ton i april 2018) och med 40 % i slutet av översynsperioden (1 195 dollar/ton i mars 2019). Företagets påstående att kinesisk ferrokisel hade ett högre pris än den likadana produkten i unionen avvisades, eftersom den påstådda ökningen var plötslig, tillfällig och tidsbegränsad.

(285)

När det gäller påståendet att unionsindustrins struktur har förändrats sedan den ursprungliga undersökningen visade den nuvarande undersökningen att strukturen hade förändrats i vissa avseenden, men att kommissionens slutsatser bygger på aktuella uppgifter och avser mer än 90 % av unionens sammanlagda tillverkning av ferrokisel. Importören angav inte heller någon motivering till hur och varför unionsindustrins struktur skulle ha påverkat de åtgärder som vidtagits. Mot denna bakgrund avvisade kommissionen även detta påstående.

(286)

Vad gäller påståendet att ferrokisel med låg kiselhalt skulle ingå i undersökningen är produktdefinitionen i denna översyn samma som i den ursprungliga översynen. Kommissionen noterade att unionsindustrin fortfarande tillverkar denna typ av produkt. Det faktum att andra antidumpningsundersökningar inte omfattade exakt samma produkt som denna översyn ändrar inte kommissionens slutsatser i denna undersökning om den fortsatta dumpningen och sannolikheten för återkomst av skada för den produkt som översynen gäller.

(287)

I den föregående översynen vid giltighetstidens utgång drogs slutsatsen att importörerna lätt kan köpa från andra leverantörer på marknaden, särskilt från unionsindustrin och från stora tredjelandsexportörer som säljer produkterna till icke-dumpade priser. Kommissionen fann inga bevis i den aktuella översynen som motsäger denna slutsats. Därför drogs slutsatsen att det inte skulle vara oproportionerligt att upprätthålla åtgärderna.

(288)

Kommissionen drog slutsatsen att det inte finns några tvingande skäl att anta att det inte ligger i unionens intresse att upprätthålla de befintliga åtgärderna mot import av den produkt som översynen gäller. Ett upprätthållande av åtgärderna skulle vara i unionsindustrins intresse och skulle inte skada användarnas och importörernas situation i unionen.

(289)

På grundval av kommissionens slutsatser om fortsatt eller återkommande dumpning, återkommande skada och unionens intresse bör de antidumpningsåtgärder som tillämpas på ferrokisel med ursprung i Kina och Ryssland bibehållas.

(290)

Alla berörda parter underrättades om de viktiga omständigheter och överväganden som låg till grund för avsikten att rekommendera att de befintliga åtgärderna bibehålls. Ett ytterligare slutligt utlämnande av uppgifter gjordes till de två ryska exporterande tillverkarna. Alla parter beviljades även en tidsfrist inom vilken de kunde lämna synpunkter efter utlämnandet av uppgifter och begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden. Alla inlagor och synpunkter beaktades noggrant.

(291)

När ett belopp ska återbetalas till följd av en dom av Europeiska unionens domstol ska dröjsmålsräntan, mot bakgrund av artikel 109 i förordning 2018/1046 (98), motsvara den räntesats som Europeiska centralbanken tillämpar på sina huvudsakliga refinansieringstransaktioner och som offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, C-serien, den första kalenderdagen i varje månad.

(292)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats i enlighet med artikel 15.1 i grundförordningen. Den kommitté som inrättats genom artikel 15.1 i förordning (EU) 2016/1036 har avgett ett positivt yttrande.