Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2021/1784 av den 8 oktober 2021 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av valsade platta produkter av aluminium med ursprung i Folkrepubliken Kina

(1)

Den 14 augusti 2020 inledde Europeiska kommissionen (kommissionen) en antidumpningsundersökning beträffande import av valsade platta produkter av aluminium (den undersökta produkten) med ursprung i Folkrepubliken Kina (Kina eller det berörda landet) på grundval av artikel 5 i grundförordningen (2).

(2)

I enlighet med artikel 19a i grundförordningen försåg kommissionen den 15 mars 2021 parterna med en sammanfattning av de föreslagna provisoriska tullarna och närmare uppgifter om beräkningen av dumpningsmarginalerna och de marginaler som är lämpliga för att undanröja skadan för unionsindustrin. Berörda parter uppmanades att inom tre arbetsdagar lämna synpunkter på beräkningarnas riktighet. De tre exporterande tillverkare som ingick i urvalet lämnade synpunkter (3). Kommissionen beaktade synpunkterna och korrigerade räknefel vid behov.

(3)

Den 12 april 2021 införde kommissionen en provisorisk antidumpningstull genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2021/582 (4) (förordningen om provisorisk tull).

(4)

Efter det att de viktigaste omständigheterna och övervägandena som låg till grund för införandet av en provisorisk antidumpningstull hade meddelats (det provisoriska utlämnandet av uppgifter), inkom klagandena, de exporterande tillverkare som ingick i urvalet, en exporterande tillverkare som inte ingick i urvalet, flera användare inom sektorn för fordonsvärmeväxlare, en användare i senare led, en användare inom foliesektorn, två användare inom sektorn för elektrolytkondensatorer, en användare inom sektorn för kompositpaneler i aluminium, en användare inom persiennsektorn och dess leverantör, en icke-närstående handlare, en importör, den europeiska sammanslutningen av komponentleverantörer inom bilbranschen, den europeiska bilindustriföreningen och Kinas regering med skriftliga synpunkter på de provisoriska undersökningsresultaten. Två exporterade tillverkare begärde och fick mer information om hur deras skademarginaler hade beräknats.

(5)

De parter som begärde att bli hörda gavs möjlighet till detta. Kommissionen höll muntliga förhör med de tre tillverkare som ingick i urvalet, klagandena, företag B, två användare inom sektorn för fordonsvärmeväxlare, en användare inom foliesektorn, en användare inom sektorn för elektrolytkondensatorer med aluminium, en icke-närstående handlare, en icke-närstående importör och en sammanslutning av oberoende distributörer (Euranimi). På begäran av Nanshan-koncernen (Nanshan) hölls ett muntligt förhör mellan Nanshan och förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden.

(6)

Kommissionen föreslog att ett muntligt förhör skulle hållas med parter med motstridiga intressen inom sektorn för valsade platta produkter av aluminium till värmeväxlare i fordon (valsade platta produkter av aluminium till fordonsvärmeväxlare), dvs. Valeo Systèmes Thermiques SAS och dess närstående företag (Valeo) samt en unionstillverkare. Den sistnämnda parten samtyckte dock inte till att delta. Valeo beklagade unionstillverkarens beteende och hävdade att Valeos argument om (o)befintlig kapacitet inom unionens marknad borde ha högre bevisvärde, eftersom Valeo inte hade vägrat att möta den berörda unionstillverkaren.

(7)

Som Valeo bekräftade kan förhör med parter med motstridiga intressen endast hållas om båda parter samtycker till ett sådant förhör. Enligt artikel 6.6 ska den omständigheten att en part avstår från att delta i ett sådant förhör inte skada partens sak. Valeos påstående avvisades därför.

(8)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter gavs de parter som begärde att bli hörda möjlighet till detta. Kommissionen höll förhör med de tre exporterande tillverkarna som ingick i urvalet, två användare inom sektorn för fordonsvärmeväxlare och en icke-närstående importör. Ett förhör hölls också mellan Jiangsu Alcha Aluminum Group Co., Ltd. (Jiangsu Alcha) och förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden på begäran av denna exportör.

(9)

Kommissionen fortsatte att inhämta och kontrollera alla uppgifter som den ansåg nödvändiga för de slutgiltiga undersökningsresultaten. I detta avseende ansåg kommissionen att företaget Nilo Asia PTE Ltd/Lodec Metall-Handel Niederlassung Bremen der O. Wilms GMBH (Nilo), som hade angett att det var en icke-närstående importör, i själva verket var en handlare Företagets svar på frågeformuläret beaktades därför inte i de slutgiltiga undersökningsresultaten. Företaget betraktades dock fortfarande som en berörd part och fortsatte att samarbeta i undersökningen.

(10)

Med tanke på att de berörda parterna hade haft tillräckligt med tid på sig att inkomma med synpunkter på de andra parternas synpunkter, och med undantag för svaren på kommissionens förfrågningar om information, beaktade inte kommissionen inlagor som inkommit efter den 17 juni 2021 i sina slutgiltiga undersökningsresultat.

(11)

Den 13 juli 2021 underrättade kommissionen alla berörda parter om de viktigaste omständigheter och överväganden på grundval av vilka den avsåg att införa en slutgiltig antidumpningstull på import till unionen av valsade platta produkter av aluminium med ursprung i Kina (det slutliga utlämnandet av uppgifter). Den 13 augusti 2021 erhöll de berörda parterna dessutom ett ytterligare utlämnande av uppgifter (det första utlämnandet av uppgifter) och den 3 september 2021 (det andra utlämnandet av uppgifter). Alla parter beviljades en period inom vilken de kunde lämna synpunkter på det slutliga och det ytterligare utlämnandet av uppgifter.

(12)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade Airoldi Metalli S.p.a. (Airoldi) att dess rätt till försvar hade åsidosatts, eftersom företaget inte hade fått möjlighet att lämna sina synpunkter på de handlingar som lagts till den icke-konfidentiella akten en dag innan de slutliga undersökningsresultaten lämnades ut och som påstått beaktades i det allmänna meddelandet av uppgifter. På grundval av detta begärde Airoldi att det allmänna meddelandet av uppgifter skulle dras tillbaka.

(13)

I detta avseende påpekar kommissionen för det första, vilket nämns i skäl 10, att ingen av de inlagor som Airoldi hänvisade till, med undantag för dokument t21.004671, beaktades i det allmänna meddelandet av uppgifter eftersom de inte inkom i tid. Vad gäller de påståenden som framförs i dokument t21.004671 framgår det av skäl 527 att de är av samma slag som de påståenden som framförts av andra berörda parter, inklusive Airoldi. På grundval av detta ansågs Airoldis rätt till försvar inte ha åsidosatts. Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hade Airoldi dessutom möjlighet att inkomma med sina synpunkter på de för sent inkomna handlingar som Airoldi hänvisade till i sin inlaga.

(14)

Den 28 juli 2021 begärde kommissionen att unionens tillverkare, importörer, användare och deras sammanslutningar skulle lämna uppgifter om utvecklingen efter undersökningsperioden för att möjliggöra en bedömning enligt artikel 14.4 i vederbörlig ordning.

(15)

De synpunkter som lämnats av de berörda parterna övervägdes och togs i beaktande i denna förordning där så var lämpligt.

(16)

I skäl 35 i förordningen om provisorisk tull hänvisar kommissionen till ett urval av tre unionstillverkare som svarade för 35 % av unionens produktion. Den procentandelen baserades på uppgifter om EU-28.

(17)

Som anges i avsnitt 1.9 baseras de slutliga resultaten av denna undersökning på uppgifter om EU-27. Som nämns i skäl 191 undantogs dessutom vissa produkter från produktdefinitionen. På grundval av detta svarade de tre unionstillverkarna för över 38 % av unionens produktion. Urvalet var därför fortfarande representativt.

(18)

Efter det provisoriska utlämnandet av uppgifter inkom en unionstillverkare som inte ingår i urvalet en begäran om anonymitet. Den berörda parten motiverade sin begäran med att den är oroad över direkt offentlig exponering skadar dess intressen i andra länder. Baserat på de fakta som den berörda parten angav i sin begäran om känsliga uppgifter godtogs begäran om anonymitet. Inga synpunkter inkom.

(19)

Eftersom inga synpunkter lämnats beträffande detta avsnitt bekräftades skäl 43 i förordningen om provisorisk tull.

(20)

Utöver de korskontroller på distans som nämns i skäl 48 i förordningen om provisorisk tull gjorde kommissionen en ytterligare dubbelkontroll på distans av användaren Amcor Flexibles Singen GmbH (Amcor), baserad i Singen i Tyskland.

(21)

En exportör, Southwest Aluminium (Group) Co., Ltd (SWA), hävdade att undersökningsperioden påverkades av covid-19-pandemin och att den därför inte borde jämföras med andra år i skadeundersökningsperioden.

(22)

Kommissionen beaktade effekterna av covid-19-pandemin i sin analys och behandlar de synpunkter som inkommit i detta avseende i avsnitt 5.1.2.2 i förordningen om provisorisk tull och avsnitt 5.2.2 i denna förordning. På grundval av detta avvisades detta påstående.

(23)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande undersökningsperioden och skadeundersökningsperioden bekräftades skäl 49 i förordningen om provisorisk tull.

(24)

Sedan den 1 januari 2021 är Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland inte längre med i Europeiska unionen. Denna förordning baseras därför på uppgifter för Europeiska unionen utan Förenade kungariket (EU-27). Kommissionen bad därför klaganden och de unionstillverkare som ingick i urvalet att lämna in vissa delar av deras ursprungliga svar på frågeformuläret, med uppgifter endast för EU-27. Klaganden och unionstillverkarna i urvalet lämnade in de uppgifter som efterfrågades. Eftersom skillnaden mellan de makroekonomiska indikatorer som offentliggjordes i förordningen om provisorisk tull och de makroekonomiska uppgifterna för EU-27 beror på att man uteslutit uppgifter från en enda tillverkare i Förenade kungariket, framställs vissa tabeller i denna förordning med intervall för att inte avslöja konfidentiella uppgifter om den tillverkaren.

(25)

När det gäller dumpning användes endast exportförsäljningen för de exporterande tillverkarna i urvalet till EU-27 för att beräkna de slutgiltiga dumpningsmarginalerna.

(26)

Vad gäller bedömningen av unionens intresse förhörde sig kommissionen även om hur Förenade kungarikets utträde påverkat de svar på frågeformuläret som lämnats in av icke-närstående importörer och användare, nämligen Nova Trading S.A., Airoldi, TitanX Engine Cooling AB (TitanX), Multilaque SAS, Valeo, företag A och Amcor Flexibles Singen GmbH, och fick i förekommande fall in uppdaterade uppgifter.

(27)

Den 12 januari 2021, genom en notering till akten (5) ,,, informerade kommissionen företag och sammanslutningar från Förenade kungariket att de inte längre betraktades som berörda parter i handelsförfaranden. Ingen berörd part kommenterade denna notering.

(28)

Undersökningen visade att antidumpningsåtgärderna beträffande valsade platta produkter av aluminium och de åtgärder mot kringgående beträffande import av viss aluminiumfolie som infördes genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/2213 (6) överlappar varandra något när det gäller produktdefinitionen för två Taric-nummer, nämligen 7607119044 och 7607119071. Även om överlappningen är ytterst liten och endast omfattar rullar från 0,03 mm till 0,045 mm när de presenteras i minst två lager, skulle det vara olagligt att samtidigt och kumulativt tillämpa två olika antidumpningstullar på samma produkt. Kommissionen beslutade därför att korrigera produktdefinitionen för de berörda åtgärderna för att lösa detta problem och ta bort rullar från 0,03 mm till 0,045 mm när de presenteras i minst två lager. Denna korrigering har ingen väsentlig inverkan på analysen av undersökningsresultaten.

(29)

Aluminiumprodukter som omfattas av Taric-numren 7607119044 och 7607119071 undantogs följaktligen från produktdefinitionen.

(30)

Som anges i skälen 61–105 i förordningen om provisorisk tull inkom flera parter med begäran om undantagande från produktdefinitionen rörande följande produkter: Belagda rör, belagd plåt, belagda och obelagda kylflänsar för användning vid tillverkning av värmeväxlare av hårdlödd aluminium till fordon och tillverkning av batterikylare till elektriska fordon. Aluminiumrullar för tillverkning av belagda rullar och kompositpaneler i aluminium. Litografiska plåtar. Batteriplåtar. Aluminiumfolie för vidare förädling med tjocklek mellan 30 och 60 mikrometer (ACF-30-60) och valsade platta produkter av aluminium för användning vid tillverkning av lameller till persienner.

(31)

Efter det provisoriska utlämnandet av uppgifter inkom flera parter med synpunkter på kommissionens provisoriska undersökningsresultat, som behandlas nedan i detta avsnitt. Dessutom inkom fyra andra användare, dvs. Amcor Flexibles Singen GmbH (Amcor), Hitachi ABB Power grids (Hitachi), TDK Foil Italy S.p.A. (TDK IT) och TDK Hungary Components Kft (TDK HU) med ytterligare begäran om undantag för produkter rörande följande produkter: Råmaterial till folie (band för vidare valsning), valsade platta produkter av aluminium för användning vid tillverkning av strömtransformatorer och valsade platta produkter av aluminium för användning vid tillverkning av elektrolytkondensatorer med aluminium.

(32)

Valeo hävdade att de inlagor som European Aluminium association (EA) och företag B ingett med anledning av det provisoriska utlämnandet av uppgifter inkom för sent, med undantag för dokument t21.003825. På grundval av avsnitten 7.ii och 8.ii i tillkännagivandet om inledande gjorde Valeo gällande att tidsfristen för att inkomma med synpunkter på andra parters inlagor och lämna in nya faktauppgifter sammanföll, och borde ha fastställts till den 10 maj 2021 för Valeos inlagor. På grundval av detta hävdade Valeo att EA:s och företag B:s inlagor som inkommit efter detta datum borde lämnas utan avseende i de slutliga undersökningsresultaten.

(33)

Kommissionen avvisade detta påstående. Enligt avsnitt 8 sista stycket och avsnitt 5.7 sista stycket i tillkännagivandet om inledande begärde kommissionen att EA och företag B skulle lämna ytterligare uppgifter (7) i form av uppdateringar av information som redan lämnats eller stödjande bevisning med avseende på vissa påståenden och uppgifter. Den ytterligare informationen var nödvändig för att kommissionen skulle kunna bedöma påståenden från andra parter på lämpligt sätt. När det gäller tidpunkten för EA:s synpunkter hade kommissionen beviljat en förlängning av tidsfristen till den 28 maj 2021 efter att ha mottagit en vederbörligen motiverad begäran (8). Dessa synpunkter inkom således inom den fastställda tidsfristen.

(34)

Den 11 juni 2021 inkom Valeo med synpunkter på andra parters dokument, dvs. dokumenten t21.003825, t21.004224, t21.004298 och t21.004304. Eftersom alla dessa dokument hade funnits tillgängliga i Tron över sju dagar innan dess Valeo inkom med sin inlaga ansåg kommissionen att de inte hade inkommit i tid.

(35)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade Valeo att kommissionens skäl att anse att Valeos synpunkter av den 11 juni hade inkommit för sent var motstridiga och ogrundade och åsidosatte Valeos rätt till försvar. Valeo hävdade i synnerhet att kommissionen ansåg att inlagan hade lämnats in för sent men ändå behandlade synpunkterna, vilket innebar att Valeo inte kunde avgöra om synpunkterna ansågs vara tillåtliga i sin helhet och om kommissionen hade beaktat dem. Valeo hänvisade samtidigt till den typ av dokument som hade lämnats in av EA och företag B: dvs. ”synpunkter”, ”förhörsombudets rapport”/”inlaga”, ”inlaga” och ”motbevisning”. Valeo hävdade vidare att den tidsfrist på sju dagar för att inkomma med synpunkter på uppgifter som andra berörda parter hade lämnat som svar på utlämnandet av de provisoriska undersökningsresultaten som nämns i punkt 8.ii i tillkännagivandet om inledande, inte var tillämplig på dess inlaga eftersom den innehöll motbevisning av motbevisning och synpunkter på nyligen inlämnad information.

(36)

I detta avseende ansåg kommissionen att den tidsfrist på sju dagar som anges i punkt 8.ii i tillkännagivandet om inledande gällde såväl synpunkter på andra parters inlagor som motbevisning av synpunkter från andra parter. Kommissionen bekräftade därför att Valeo inte hade lämnat in sin inlaga i tid. Som nämns i skäl 10 beaktade kommissionen dock alla inlagor som inkommit till den 17 juni 2021. Med tanke på att kommissionen således beaktade Valeos synpunkter av den 11 juni och gav Valeo möjlighet att inkomma med sina synpunkter på kommissionens slutsatser i detta avseende, ansåg inte kommissionen att Valeos rätt till försvar hade åsidosatts. Därför avvisades detta påstående.

(37)

Valeo hävdade även att företag B påstått gavs en mycket generös och oskäligt lång förlängning av tidsfristen på sju dagar. I detta sammanhang bör det noteras att företag B ingav sin motbevisning inom tidsfristen på sju dagar för att inkomma med synpunkter på andra parters synpunkter när synpunkterna väl fanns tillgängliga i de icke-konfidentiella ärendehandlingarna, och att ingen förlängning beviljades. Därför avvisades detta påstående.

(38)

Valeo gjorde även gällande att kommissionen citerade vissa handlingar som inte angavs i förteckningen över ärendehandlingar och hävdade att detta utgjorde en kräkning av företagets processuella rättigheter, eftersom det ansåg att EA:s inlaga (t21.004221) hade lämnats in för sent och var otillåtlig, vilket i sin tur innebar att motbevisningen inte kunde bemötas. Valeo hänvisade även till avsnitt 9 i tillkännagivandet om inledande och ansåg att EA hade gynnats på ett godtyckligt och diskriminerande sätt när tidsfristen för att inkomma med synpunkter på andra parters synpunkter förlängdes med 18 dagar, medan andra parter överlag beviljades förlängningar på 7 dagar.

(39)

Valeos påstående om vissa handlingars tillgänglighet befanns vara berättigade, eftersom de berörda handlingarna oavsiktligen inte tillhandahölls parterna i den icke-konfidentiella akten i samband med det slutliga utlämnandet av uppgifter. Dessa handlingar hade lagts till i den icke-konfidentiella akten under tiden. Vad beträffar Valeos påstående om att synpunkterna inte var tillåtliga och företagets bedömning av dessa synpunkter, konstaterade kommissionen att Valeo hade haft tillräckligt med tid på sig för att inkomma med synpunkter på andra parters synpunkter, inbegripet EA:s inlaga, och att företaget faktiskt hade inkommit med synpunkter på andra inlagor som ingetts flera dagar efter EA:s inlaga. Kommissionen bedömer dessutom varje begäran om förlängning av tidsfrister individuellt, eftersom skälen för att begära förlängningar är företagsspecifika och kommissionen ansåg att de omständigheter som EA anförde var sådana att kommissionen kunde godkänna begäran om förlängning av tidsfristen. I själva verket avslog kommissionen ingen begäran om förlängning av tidsfristen när det gällde synpunkter efter det slutliga utlämnandet av uppgifter. Kommissionen ansåg alltså inte att den hade gynnat EA på att godtyckligt och diskriminerande sätt. Därför avvisades dessa påståenden.

(40)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter begärde Valeo att kommissionen skulle beakta företagets inlagor som inkommit mellan den 11 juni och den 11 juli 2021 (9). Kommissionen instämde och dessa synpunkter beaktades.

(41)

I samma hänseende påstod TitanX, sedan tidsfrist utlupit för synpunkter på information som lämnats av andra berörda parter med anledning av utlämnandet av de provisoriska undersökningsresultaten, att företag B (10) hade inkommit med sina synpunkter för sent och att synpunkterna inte kunde verifieras. TitanX uppmanade kommissionen att grunda undersökningsresultaten på de uppgifter som lämnats in av berörda parter fram till den 10 maj 2021. Om kommissionen skulle grunda sina undersökningsresultat på företag B:s för sent inkomna inlaga hävdade TitanX att kommissionen även borde beakta de uppgifter som företaget hade lämnat in för att motbevisa företag B:s argument. TitanX hävdade dessutom att företag B:s inlaga innebar en överträdelse av andra berörda parters rätt till försvar, eftersom företag B inte angav vilka handlingar som företaget motbevisade eller vilket företag dessa synpunkter riktades mot.

(42)

I detta sammanhang, och såsom nämns i skäl 10, beaktade inte kommissionen inlagor som ingetts efter den 17 juni i det slutliga utlämnandet av uppgifter. För att säkerställa alla berörda parters rätt till försvar beaktades dock de synpunkter som TitanX inkom med den 21 juni 2021 i förekommande fall, som synpunkter efter det slutliga utlämnandet av uppgifter. Kommissionen bekräftade således att den hade beaktat alla inlagor från berörda parter i denna förordning.

(43)

Vad gäller rätten till försvar ansåg inte kommissionen att företag B:s inlaga utgjorde en överträdelse av andra parters rätt till försvar. Genom att inte specifikt nämna andra berörda parter i sin inlaga säkerställde företag B tvärtom att affärshemligheter bevarades, vilka skulle kunna skada någon av eller båda parterna om de lämnades ut. Med tanke på att antalet berörda parter i denna undersökning som är verksamma inom sektorn för valsade platta produkter av aluminium till fordonsvärmeväxlare är begränsat, och att de synpunkter som företag B inkommit med var tillräckligt specifika för att andra parter rimligen skulle kunna förstå vad de handlade om, ansåg inte kommissionen att dessa synpunkter utgjorde en överträdelse av andra parters rätt till försvar. På grundval av detta avvisades detta påstående.

(44)

Efter det provisoriska utlämnandet av uppgifter inkom synpunkter från tre användare, den europeiska sammanslutningen av komponentleverantörer inom bilbranschen, den europeiska bilindustriföreningen (Acea), BMW, en exportör som inte ingick i urvalet, Shanghai Huafon Aluminium Corporation (Huafon), och EA.

(45)

Flera parter hävdade att valsade platta produkter av aluminium till fordonsvärmeväxlare och andra valsade platta produkter av aluminium som används inom andra områden tillhör olika produktklasser, eftersom de har olika egenskaper när der gäller legeringar och andra FoU- och valideringsprocesser. Den exporterande tillverkaren Huafon hävdade att för 95 % av produkterna för uppvärmning, ventilation och luftkonditionering (11) och andra tillämpningar används inte hårdlödning som sammanfogningsteknik för valsade platta produkter av aluminium till värmeväxlare, och att tillverkningsprocessen var annorlunda. Huafon hävdade även att tillämpningar för fordonsvärmeväxlare inom uppvärmning, ventilation och luftkonditionering och andra segment inte använder belagda kylflänsar och belagda rör. Samma exporterande tillverkade hävdade att en mycket stor andel av den europeiska försäljningen av valsade platta produkter av aluminium består av standardprodukter enligt definitionen i klagomålet, vilket motsäger kommissionens påstående i skäl 69 i förordningen om provisorisk tull att de flesta valsade platta produkter av aluminium har sina egna specifikationer beroende på användningsområde eller slutanvändarens krav. Huafon tillade att unionstillverkarna inte var förberedda för att tillhandahålla de unika produkter som de exporterar.

(46)

Dessa parter hävdade även att dessa skillnader ledde till brist på utbytbarhet.

(47)

Kommissionen hänvisade till sin inledande bedömning att valsade platta produkter av aluminium till fordonsvärmeväxlare har samma grundläggande fysiska, kemiska och tekniska egenskaper som andra valsade platta produkter av aluminium som omfattas av undersökningen (se skälen 67–68 i förordningen om provisorisk tull). Dessa produkter liknar dessutom valsade platta produkter av aluminium till värmeväxlare, också omfattas av undersökningen. De används för andra tillämpningar såsom uppvärmning, ventilation och luftkonditionering som består av liknande legeringar (vare sig de är belagda eller ej) och tillverkas med samma produktionsutrustning. Som anges i skäl 73 i förordningen om provisorisk tull, vilket också har bekräftats av EA, är valsade platta produkter av aluminium till fordonsvärmeväxlare inte de enda produkterna inom ramen för undersökningen som säljs till primära leverantörer till fordonsindustrin (dvs. de största leverantörerna på marknaden), vilka liksom många andra produkter måste genomgå en FoU- och valideringsprocess.

(48)

Huafons påståenden angående uppvärmning, ventilation och luftkonditionering var således ogrundade. I alla händelser visar bevisningen i akten att valsade platta produkter av aluminium till fordonsvärmeväxlare och valsade platta produkter av aluminium till uppvärmning, ventilation och luftkonditionering har samma grundläggande fysiska, kemiska och tekniska egenskaper och tillverkas med samma produktionsutrustning. Allmänt tillgängliga källor (12) motsäger dessutom påståendet att hårdlödning inte används som sammanfogningsteknik för valsade platta produkter av aluminium till fordonsvärmeväxlare. Huafon inkom inte heller med någon bevisning till stöd för påståendet att en mycket stor andel av den europeiska försäljningen av valsade platta produkter av aluminium består av standardprodukter eller att deras produkter inte kan tillverkas av unionsindustrin eller bytas ut mot andra produkter.

(49)

Vad gäller utbytbarhet hänvisade kommissionen till skäl 70 i förordningen om provisorisk tull. Liksom andra produkter som omfattas av produktdefinitionen är valsade platta produkter av aluminium till fordonsvärmeväxlare inte alltid utbytbara med andra valsade platta produkter av aluminium, eftersom de kan ha sina egna specifikationer beroende på användningsområde eller slutanvändarens krav. Som EA påpekar gör inte detta produkterna unika och det innebär inte att de inte har samma grundläggande fysiska, tekniska och kemiska egenskaper som andra produkter som omfattas av undersökningen. I detta avseende hävdade EA även att valsade platta produkter av aluminium till fordonsvärmeväxlare är utbytbara mot andra valsade platta produkter av aluminium till värmeväxlare, eftersom de har en liknande kemisk sammansättning och/eller när det gäller deras specifikationer inom ramen för de tekniska toleranser som är relevanta för de specifika användningsområdena. På grundval av detta avvisades dessa påståenden.

(50)

TitanX och Valeo hävdade att kommissionen enligt befintlig rättspraxis (13) inte borde fästa avgörande vikt vid att de två produktklasserna påstått har identiska grundläggande fysiska, tekniska och kemiska egenskaper. Samma parter hävdade även att kommissionen inte hade förklarat vilka andra faktorer som är avgörande för slutsatsen att de två produktklasserna har samma grundläggande fysiska, tekniska och kemiska egenskaper.

(51)

För det första ska det erinras om att begreppet ”berörd produkt” inte definieras direkt i grundförordningen och att kommissionen har ett betydande utrymme för skönsmässig bedömning på detta område, med det enda förbehållet att ”villkoret avseende enhetligheten av produkten som anses dumpad kan inte helt bortses från vid tolkningen av grundförordningen” (14). I den rättspraxis som de berörda partnerna hänvisar till anges dessutom att fysiska, tekniska och kemiska egenskaper självklart ”spelar en betydelsefull roll”, dock utan att nödvändigtvis ha prioritet. Det stämmer att det finns ett antal faktorer som kommissionen kan förlita sig till, men de är endast vägledande och kommissionen är skyldig att fastställa den berörda produkten genom att tillämpa alla dessa kriterier. Det är viktigt att påpeka att av detta följer oundvikligen att produkter som inte är identiska kan samlas i samma definition av den berörda produkten, och undersökningen av huruvida en viss produkt med fog har inbegripits ska grundas på de egenskaper hos den berörda produkten som kommissionen har fastställt (15). I sin analys i detta ärende förlitade sig kommissionen inte endast på det faktum att valsade platta produkter av aluminium till fordonsvärmeväxlare har samma grundläggande fysiska, tekniska och kemiska egenskaper som andra valsade platta produkter av aluminium. Kommissionen fastställde följande:

(52)

På grundval av detta avvisades påståendet från TitanX och Valeo.

(53)

Flera parter hävdade att kommissionens bedömning av unionens produktionskapacitet grundades på felaktiga uppgifter och saknade motivering. De ansåg att slutsatserna inte styrktes av bevisning i ärendehandlingarna eller inte var tillräckligt motiverade, och att andra berörda parter inte kunde kommentera sådana uppgifter.

(54)

TitanX och Valeo hävdade att kommissionen inte borde ha förlitat sig till GD Konkurrens beslut om Impexmetals förvärv av Gränges, eftersom GD Konkurrens i detta beslut förutsatte att det fanns andra leverantörsparter, däribland kinesiska tillverkare, och situationen på marknaden för valsade platta produkter av aluminium till fordonsvärmeväxlare har förändrats avsevärt, eftersom EU-leverantörerna saknar tillgänglig kapacitet och de kinesiska tillverkarna inte längre utgör ett lönsamt försörjningsalternativ efter införandet av antidumpningsåtgärderna.

(55)

Kommissionens slutsats att unionsindustrin har tillräcklig kapacitet för att uppfylla den nuvarande efterfrågan, vilket nämns i skäl 75 i förordningen om provisorisk tull, grundas inte bara på kommissionens beslut om Impexmetals förvärv av Gränges (16). Kommissionen förlitade sig även till andra uppgifter (17) som redan fanns i akten när den fastställde sina preliminära slutsatser (vilka bekräftades av kommissionens ovannämnda beslut). Kommissionen förlitade sig även till kompletterande uppgifter som inkommit efter det provisoriska utlämnandet av uppgifter, vilka bekräftade och styrkte kommissionens provisoriska bedömning. Det bör noteras att de berörda parterna gavs möjlighet att inkomma med synpunkter på dessa nya uppgifter (18).

(56)

Valeo hävdade också att kommissionen bortsåg från detaljerad information i förordningen om provisorisk tull som visade på avsaknad av tillgänglig kapacitet. Valeo och TitanX lämnade dessutom kompletterande handlingar i form av utdrag från e-postmeddelanden som visade på ökade ledtider och kapacitetsproblem. I detta avseende hävdade unionsindustrin att de något ökade ledtiderna och de tillfälliga kapacitetsproblemen var förknippade med den plötsliga och kraftiga återhämtningen efter covid-19-pandemin. Detta ledde till en generell ökning av efterfrågan. Andra faktorer, t.ex. brist på containrar i Kina, bidrog även till att efterfrågan i EU ökade ytterligare. Unionsindustrin förklarade även att de begärda volymerna var större än de volymer som överenskommits och att en sådan ökning av efterfrågan med tanke på situationen efter covid-19-pandemin inte kunde absorberas omedelbart utan att öka personalstyrkan. För att kunna göra detta hävdade unionsindustrin att den behövde garantier i form av undertecknade kontrakt, och inte tillfälliga beställningar, för att kunna beräkna förväntade volymer och nödvändig personalstyrka. Unionsindustrin lämnade även tillfredsställande förklaringar som visade att vissa utdrag ur e-postmeddelanden som användare tillhandahållit felaktigt kunde tolkas som indikationer på en strukturell kapacitetsbrist, när det i själva verket rörde sig om en situation med tillfällig brist.

(57)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade Valeo att det inte kunde läggas företaget till last att det begärde volymer utöver avtalsmässiga överenskommelser, och att det finns ett ökat behov av valsade platta produkter av aluminium till fordonsvärmeväxlare till följd av en markant ökning av efterfrågan inom sektorn för elektromobilitet. Valeo tillade också att unionsindustrins oförmåga att snabbt anpassa sig till den ökande efterfrågan var det tydligaste tecknet på unionsindustrins stora och strukturella kapacitetsproblem.

(58)

I detta sammanhang, och även med avseende på påståendena om utvecklingen efter undersökningsperioden, ansåg kommissionen att unionsindustrin anpassade sig till den ökande efterfrågan och att kapacitetsproblemen var tillfälliga. Dessa påståenden visade i själva verket att användarna förhandlade om nya kontrakt med unionsindustrin. På grundval av detta avvisades detta påstående.

(59)

Unionsindustrin hävdade dessutom att de största användarna av valsade platta produkter av aluminium till fordonsvärmeväxlare som påstod att det saknades kapacitet oftast inte begärde prisuppgifter från leverantörerna av platta produkter av aluminium till fordonsvärmeväxlare så att dessa leverantörer kunde leverera ytterligare volymer utöver de befintliga avtalade volymerna. Detta påstående visar att det inte rådde någon brist på tillgänglig kapacitet. Kommissionen konstaterade i alla händelser att det framgår av uppgifterna i akten att vissa användare kunde köpa in eller planerar att köpa in ytterligare kvantiteter från unionsindustrin. Kommissionen avvisade följaktligen påståendet att unionsindustrin inte har tillräcklig produktionskapacitet.

(60)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter förklarade Valeo att företaget formellt inte hade begärt prisuppgifter eftersom det redan hade fått avslag vid ett flertal tillfällen och därför förväntade sig ett negativt svar. Valeo hävdade dessutom att företaget hade inlett förhandlingar med en unionstillverkare om leverans av valsade platta produkter av aluminium till fordonsvärmeväxlare.

(61)

I detta avseende ansåg kommissionen att Valeos kommentar var spekulativ och inte kunde anses utgöra stödjande bevisning för att företaget hade begärt prisuppgifter. Kommissionen konstaterade även att den förhandling som Valeo hänvisade till inte rörde ytterligare volymer, utan förnyelse av ett avtal efter undersökningsperioden, och avvisade därför dessa påståenden.

(62)

Efter utlupen tidsfrist för synpunkter på uppgifter som lämnats av andra berörda parter i samband med utlämnandet av de provisoriska undersökningsresultaten, hävdade TitanX att villkoren i det nya avtalet var mindre gynnsamma än tidigare avtal och att det nya avtalet inte löste problemen till följd av ikraftträdandet av de provisoriska antidumpningstullarna. TitanX hävdade också att det nya avtalet inte helt löste leveransproblemen eftersom företaget under en tid var tvunget att fortsätta att köpa in varor till konstgjort höga priser från Kina.

(63)

Efter utlupen tidsfrist för synpunkter på uppgifter som lämnats av andra berörda parter i samband med utlämnandet av de provisoriska undersökningsresultaten, upprepade Valeo att unionstillverkarna inte har kapacitet att tillgodose hela efterfrågan på valsade platta produkter av aluminium till fordonsvärmeväxlare i EU, och lämnade in känsliga dokument med beskrivningar av vissa kapacitetsproblem och kommersiella beteenden.

(64)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade TitanX att unionsindustrins kapacitetsproblem inte borde betraktas som tillfälliga med tanke på hur länge de pågått. TitanX rapporterade om andra problem som företaget haft den senaste tiden som påverkade dess leveranskedja och klagade över vissa stora unionstillverkares opportunistiska beteende och missbruk.

(65)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade Valeo att de skäl som kommissionen åberopat för att motbevisa Valeos påstående om bristande kapacitet (återhämtningen efter covid-19-pandemin, fraktkostnader och avsaknaden av råvaror) inte omfattade de många dokumenterade påståendena som visade att unionstillverkarna har en kronisk och systemisk kapacitetsbrist.

(66)

I detta sammanhang, och även med avseende på påståendena om utvecklingen efter undersökningsperioden, ansåg kommissionen att den situation som beskrevs av TitanX och Valeo inte var av en systemisk, kronisk eller strukturell natur med tanke på varaktigheten, utan att det snarare rörde sig om en tillfällig situation som gav unionsindustrin möjlighet att anpassa sig till den nya marknadssituationen inom ramen för en stark ekonomisk återhämtning efter covid-19-pandemin. Detta framgår även av den situation som beskrivs i skäl 61, som visar på ett tillfälligt problem i samband med införandet av provisoriska antidumpningsåtgärder. Kommissionen bekräftade således sina undersökningsresultat på grundval av bevisningen under undersökningsperioden och avvisade detta påstående.

(67)

Vad gäller de andra problem som togs upp ansåg kommissionen, även med beaktande av uppgifter om utvecklingen efter undersökningsperioden, att problemen inte berodde på en onormal utveckling av affärsförbindelser i allmänhet, utan snarare på förhandlingsmetoder under en spänd period på marknaden. Undersökningsresultaten på grundval av bevisningen under undersökningsperioden förblev därför oförändrade. Som nämns i skäl 552 bör det i alla händelser erinras om att syftet med antidumpningsåtgärder är att återställa rättvisa och lika villkor, och att de vanligen leder till prishöjningar på unionens marknad.

(68)

Som nämns i skäl 56 åberopade kommissionen inte heller skäl som fraktkostnader och avsaknad av råvaror för att motbevisa Valeos påstående om bristande kapacitet. Som nämns i skäl 152 användes sådana faktorer för att förklara den senaste tidens prisökningar, inte bristen på kapacitet. Tvärtom, kommissionen hänvisade till den ekonomiska återhämtningen efter covid-19-pandemin för att förklara den rådande marknadssituationen. På grundval av detta avvisades dessa påståenden.

(69)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade Valeo även att kommissionen inte hade beaktat all bevisning i ärendehandlingarna och att den inte underbyggde sina undersökningsresultat om kapaciteten för valsade platta produkter av aluminium till fordonsvärmeväxlare på ett tillfredsställande och konsekvent sätt. Valeo tillade att kommissionen är skyldig att beakta alla motstridiga uppgifter i ärendehandlingarna och fastställa vilka uppgifter som har störst bevisvärde. Valeo klagade för det första på de påstått ”ytterst” bristfälliga offentliga sammanfattningarna av vissa dokument (19) som kommissionen använt som underlag för sina undersökningsresultat. I detta avseende ansåg Valeo att användningen av sådana redigerade uppgifter utgjorde en överträdelse av dess rätt till försvar. Valeo hävdade dessutom att det produktionskapacitetsutnyttjande på 54 % som unionsindustrin uppgett för valsade platta produkter av aluminium till fordonsvärmeväxlare under 2020 motsade de påstått ”tillfälliga” kapacitetsproblem som uppstod under första hälften av 2021, och att problemen inte kunde förklaras av den ”plötsliga och kraftiga återhämtningen efter covid-19-pandemin”. I detta sammanhang ansåg Valeo att det berodde på självförvållad skada att unionsindustrin påstått inte kunde leverera 2021, samtidigt som den hade en så låg utnyttjandegrad 2020.

(70)

Kommissionen höll inte med och ansåg att den hade beaktat all relevant bevisning i ärendehandlingarna för att nå meningsfulla och opartiska slutsatser på grundval av ett tillfredsställande och konsekvent resonemang. Kommissionen påpekade för det första att den offentliga versionen av de handlingar som den hade utgått från innehöll en sammanfattning av känsliga uppgifter så att samtliga parter kunde få en rimlig uppfattning om dem. Kommissionen påpekade även att Valeo inte hade begärt en reviderad offentlig version av dessa handlingar. I detta sammanhang ansåg kommissionen inte att Valeos rätt till försvar hade överträtts. Vad gäller påståendena om kapacitetsutnyttjandegrad och självförvållad skada bör det för det första påpekas att kommissionen, såsom nämns i skäl 117, inte utgick från EA:s inlaga som visade ett kapacitetsutnyttjande på 54 % under 2020 för att bedöma produktionskapaciteten, utan konservativt utgick från unionsindustrins varusändningar. Det bör även noteras att den motsägelse som Valeo beskriver motsvarar två olika år (2020 respektive 2021) när den ekonomiska situationen varierade avsevärt, vilket ledde till mycket olika tillväxt- och efterfrågenivåer för valsade platta produkter av aluminium.

(71)

TitanX bestred vissa uttalanden från företag B rörande påstådda svårigheter att köpa in från Kina på grund av faktorer som brist på containrar eller kinesiska leverantörers försörjningssvårigheter. TitanX bestred även uttalanden om att företag B:s leveranssituation hade förbättrats och att tillverkare av värmeväxlare till fordon inte hade uttömt alla möjligheter till ytterligare inköp från andra unionstillverkare eller att de begärda volymerna för 2022 skulle vara lägre än 2021.

(72)

Kommissionen ansåg att de obekräftade och motstridiga påståenden som företag B gjort och som motbevisades av TitanX rörde företagsspecifika faktorer inom ramen för en affärsförbindelse som kommissionen inte kunde kontrollera.

(73)

Valeo hävdade även att EA hade vilselett kommissionen med falska inlagor rörande sin tillgängliga kapacitet. EA hävdade att Valeos påståenden om EA:s inlagor var falska och oacceptabla. EA hävdade dessutom att påståendena inte styrktes med bevisning i de icke-konfidentiella ärendehandlingarna. Kommissionen bekräftade EA:s synpunkt och avvisade Valeos påstående i detta avseende.

(74)

Flera berörda parter hävdade att unionsindustrins investeringar inte var tillräckliga för att tillgodose den beräknade ökningen av efterfrågan till följd av omställningen från fordon med förbränningsmotor till elektriska fordon/hybridfordon senast 2026. Acea ansåg likaså att den ökade efterfrågan skulle förvärra kapacitetsproblemen.

(75)

TitanX hävdade att det finns en brist på tillgänglig kapacitet när det gäller försörjning av valsade platta produkter av aluminium till fordonsvärmeväxlare för tillverkning av kylningslösningar för framdrivningssystem för nyttofordon. Efterfrågan på denna produkt förväntas öka under 2021 och den tendensen förväntas fortsätta under 2022.

(76)

I detta sammanhang lämnade Valeo och unionsindustrin förbrukningsprognoser för valsade platta produkter av aluminium till fordonsvärmeväxlare fram till 2026. Prognoserna baserades på det antal lätta fordon per motortyp som skulle tillverkas och på den vikt som valsade platta produkter av aluminium till fordonsvärmeväxlare kommer att utgöra för varje motortyp (förbränningsmotorer, elektriska motorer, motorer till fullhybrider, laddhybrider och lätthybrider osv.).

(77)

På grundval av unionsindustrins prognos förväntas förbrukningen av och efterfrågan på valsade platta produkter av aluminium till fordonsvärmeväxlare att öka från [195 000–215 000] (20) ton 2019 till [220 000–270 000] ton 2026, vilket motsvarar en total ökning på 28 %. I sina detaljerade beräkningar angav unionsindustrin på ett transparent sätt vikten av valsade platta produkter av aluminium till fordonsvärmeväxlare per bil (baserat på marknadsinformation från EA-medlemmar) och förväntade fordonstillverkningsvolymer per motortyp (baserat på Ducker Frontier/LMC Automotive (21), augusti 2020). För sin del uppgav Valeo endast att unionens sammanlagda tillgängliga kapacitet i genomsnitt skulle vara 17 % lägre än efterfrågan under perioden 2021–2027, utan att lämna andra uppgifter som de andra parterna kunde kommentera.

(78)

Som nämns i skäl 34 inkom Valeos inlaga av den 11 juni 2021 inte i tid, och en del av synpunkterna rörde ett dokument om kapacitets- och försörjningsprognoser (22) som EA lade till akten före det provisoriska utlämnandet av uppgifter, vilka Valeo redan hade tillgång till.

(79)

I sina andra synpunkter instämde Valeo i förbrukningsvolymen för år 2019 och ansåg att de även var giltiga för 2021. Valeo ansåg emellertid att EA:s uppdelning av produktionsvolymen mellan fordon med förbränningsmotor och andra hybridfordon (cirka 50–50 %) var felaktig, eftersom hybridfordonens andel skulle vara mycket högre 2026 (omkring 73 % jämfört med 27 %). I detta sammanhang hänvisade Valeo till IHS Markit, ett marknadsinformationsföretag som enligt uppgift konsulterades av hela fordonsindustrin, och som Valeo använde i sina prognoser (23). Det var dock inte möjligt att fastställa att uppgifterna hade lämnats av IHS. Valeos beräkningar av andelen för fordon med förbränningsmotor 2026 baserat på EA:s prognoser är i alla händelser felaktiga. EA:s prognos är att fordon med förbränningsmotor kommer att utgöra 40 % (och inte 50 %) av tillverkningen. Valeos påstående om att EA:s totala produktionsprognos skulle uppgå till omkring 16 miljoner fordon 2026 är också felaktigt, eftersom EA uppgav en sammanlagd produktion på omkring 20 miljoner för den perioden.

(80)

Kommissionen sökte efter andra informationskällor och konsulterade en artikel som publicerats av Boston Consulting group (BCG) (24) som tillhandahölls av European association of automotive suppliers (Clepa). Artikeln bekräftade att andelen fordon utan förbränningsmotor kommer att öka under de kommande åren. Enligt denna källa kommer den beräknade marknadsandelen för fordon med förbränningsmotor (diesel och bensin) att minska till 36 % år 2025, dvs. mycket närmare EA:s siffra än Valeos. Kommissionen ansåg därför att EA:s prognoser för den framtida marknadsutvecklingen för fordon med förbränningsmotorer bättre återspeglade det som för närvarande anses vara de framtida tendenserna under de kommande fem åren.

(81)

Valeo hävdade också att EA ansåg att fordon med förbränningsmotor och hybridfordon behöver samma volymer av valsade platta produkter av aluminium till fordonsvärmeväxlare, vilket enligt Valeos åsikt motsäger de uppgifter som företag B och Valeo har utbytt, som visar på en större vikt för och ett större behov av valsade platta produkter av aluminium till fordonsvärmeväxlare för hybridfordon än för fordon med förbränningsmotor.

(82)

I detta avseende bör det för det första noteras att EA gjorde åtskillnad i förbrukningen av volymer av valsade platta produkter av aluminium till fordonsvärmeväxlare mellan fordon med förbränningsmotor och hybridfordon, och ansåg att hybridfordon i genomsnitt skulle behöva mer valsade platta produkter av aluminium till fordonsvärmeväxlare än fordon med förbränningsmotor. För det andra kan de uppgifter som unionstillverkaren företag B och Valeo utbytte inte anses vara representativa för den faktiska skillnaden mellan standardfordon med förbränningsmotor och hybridfordon. Uppgifterna avser i själva verket endast en viss produkt för vilken valsade platta produkter av aluminium till fordonsvärmeväxlare används (kylare), och de nämnda kvantiteterna utgör endast en obetydlig del av Valeos inköpsvolym för år 2019 eller undersökningsperioden. Dessutom var det inte möjligt att fastställa effekten av projektets storlek och en potentiell ökning av det antal varor som OEM-tillverkaren i senare led beställde. För det tredje visade undersökningen att vikten för valsade platta produkter av aluminium till fordonsvärmeväxlare per modell varierar efter typ av hybridfordon (lätthybrider, laddhybrider, fullhybrider). Lätthybrider behöver i själva verket endast något mer valsade platta produkter av aluminium till fordonsvärmeväxlare än fordon med förbränningsmotor, och kommer att utgöra en stor del av andelen fordon utan förbränningsmotor fram till 2026. På grundval av detta och i avsaknad av andra synpunkter på de kvantiteter av valsade platta produkter av aluminium till fordonsvärmeväxlare som krävs per fordonstyp, ansåg kommissionen att EA:s uppskattning av förbrukningsgraden för olika fordonstyper var rimlig.

(83)

Vad gäller befintlig kapacitet och investeringar i ytterligare kapacitet hävdade några parter att kommissionen inte borde extrapolera uppgifterna från unionstillverkaren Elval som ingick i urvalet till hela unionsindustrin. Valeo hävdade även att baserat på ”ytterst exakta och konservativa uppgifter” var den investeringsplan som företag B lämnat inte tillräcklig för att täcka den beräknade efterfrågan på valsade platta produkter av aluminium till fordonsvärmeväxlare mellan 2022 och 2025 baserat på dess förbrukningsprognos. Clepa hävdade i sin tur att unionsindustrin inte hade styrkt sina investeringar för att öka kapaciteten med övertygande bevisning eller tillräckliga motiveringar. Valeo hävdade också att företag B:s påstående om att företagets maskinpark för närvarande närmar sig sin maximala kapacitet stred mot det rapporterade kapacitetsutnyttjandet i dokument t21.004224, där företag B anger en prognos för kapacitetsutnyttjande på [80–88 %] för 2021.

(84)

För det första bör det noteras att kommissionen inte extrapolerade Elvals uppgifter till unionsindustrin, utan endast beaktade dessa uppgifter för. Elval. När det gäller företag B:s uppgifter utgick Valeo från ett felaktigt antagande om fördelningen av produktionskapacitet till valsade platta produkter av aluminium till fordonsvärmeväxlare. Valeo använde nämligen siffror för fördelningen till värmeväxlare [60–70 %] som endast gällde 2021 för hela perioden 2022–2026, medan företag B uppgav att den extra installerade kapaciteten skulle tilldelas värmeväxlare beroende på handelsvillkoren, men att andelen åtminstone skulle öka med efterfrågan. På så sätt underskattade Valeo installationen av ytterligare kapacitet för värmeväxlare med [30–40 %].

(85)

Med anledning av Clepas synpunkter uppmanade kommissionen unionsindustrin att komplettera de känsliga uppgifter som redan fanns i akten i form av svar på frågeformulär, handlingar från korskontroller och andra känsliga dokument med ytterligare bevisning som fanns tillgänglig för de andra parterna samt att klargöra vissa siffror och göra vissa korrigeringar. De kompletterande uppgifter som lämnades av EA (25) och företag B (26) bekräftade de provisoriska undersökningsresultaten.

(86)

Kommissionen kunde inte heller se att det förelåg en motsägelse mellan prognosen om kapacitetsutnyttjande och företag B:s uttalande. I motsats till Valeos påstående anger företag B inte att företaget är uppe i full kapacitet, utan snarare att det närmar sig fullständigt kapacitetsutnyttjande. Prognosen för kapacitetsutnyttjande på [80–88] % avser hela år 2021, dvs. situationen vid en viss tidpunkt (när företag B nu närmar sig full kapacitet) bör inte extrapoleras och jämföras med prognosen för ett helt år.

(87)

Sammanfattningsvis sammanställde kommissionen följande prognoser för tillgång och efterfrågan för åren 2021 och 2026.

Tabell 1

Tillgång och efterfrågan på valsade platta produkter av aluminium till fordonsvärmeväxlare i EU (1 000 ton)

(88)

Följande källor har använts för de ovanstående värdena: I tabellen ovan baserades efterfrågan på EA:s förbrukningsprognos (27), anpassad till BCG:s uppdelning mellan fordon med respektive utan förbränningsmotor. Valeos förbrukningsprognos (28) rapporterades som inlämnad.

(89)

Efter utlupen tidsfrist för synpunkter på uppgifter som lämnats av andra berörda parter till följd av utlämnandet av de provisoriska avgörandena, inkom Valeo med reviderade prognossiffror baserade på en marknadsrapport från maj 2021 från marknadsundersökningsföretaget IHS Markit. På grundval av den rapporten och Valeos uppskattningar av vikten för valsade platta produkter av aluminium till fordonsvärmeväxlare per fordonsmotortyp, hävdade Valeo att efterfrågan skulle uppgå till [320 000–350 000] ton 2026, till följd av en förväntad ökning av fordonstillverkningen och en intensifiering av trenden mot elektrifiering. Med stöd av detta hävdade Valeo att EA i sin efterfrågeprognos underskattade den framtida efterfrågan ännu mer. Valeo upprepade dessutom att unionsindustrin inte kunde tillgodose den rådande efterfrågan och lämnade e-postkorrespondens i detta avseende. Valeo upprepade också att unionsindustrins planerade investeringar inte var tillräckliga för att tillgodose den framtida efterfrågan.

(90)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter ifrågasatte Valeo även av flera skäl att kommissionen utgått från BCG:s artikel för att tillbakavisa Valeos uppskattningar om den framtida efterfrågan på valsade platta produkter av aluminium till fordonsvärmeväxlare och ansåg att kommissionens uppskattning av efterfrågan var inaktuell och därför borde ses över mot bakgrund av den nya prognos som tillhandahållits. Valeo hänvisade även till 55 %-lagstiftningspaketet inom den europeiska gröna given som en viktig utveckling som inte beaktats i andra prognoser, och som i synnerhet innehåller förslag om en minskning av nettoutsläppen av växthusgaser och en minskning av de genomsnittliga utsläppen från nya fordon med 55 % från 2030 och 100 % från 2035 jämfört med 2021. Valeo hävdade därför att efterfrågeprognosen i tabell 1 och skäl 87 var inaktuella och att de framtida prognoserna skulle visa en avsevärd ökning till följd av den gröna given. I detta avseende begärde Valeo att kommissionen skulle använda Valeos efterfrågeprognos som baserades på IHS Markits rapport från maj 2021, vilken visade på en snabbare ökning av efterfrågan på valsade platta produkter av aluminium till fordonsvärmeväxlare än de rapporter som Valeo och EA tidigare lämnat. Valeo hävdade dessutom att IHS Markit var en bättre källa än Ducker och LMC Automotive (LMC), att den var mer aktuell (vid tidpunkten för inlämnandet) och att den fanns tillgänglig för de andra parterna (via meningsfulla och icke-konfidentiella versioner eller vid köp)

(91)

Valeos upprepade påstående (se skäl 89) om att unionsindustrin inte kunde tillgodose den rådande efterfrågan behandlas redan i skälen 64–66.

(92)

Med anledning av Valeos kommentarer om att det finns mer aktuell information uppmanades EA att lämna in en uppdaterad efterfrågeprognos. Den efterfrågeprognos som EA inkom med grundade sig på två källor: IHS Markits prognos för lätta fordon av den 5 juli 2021 och DuckerFrontier (maj 2021), baserad på LMC Automotive kvartal 1/2021. Uppgifterna från IHS Markit var ytterst detaljerade och omfattade prognoser för produktionsvolymer per produktionsland, vilket gjorde det möjligt att fastställa den volym som skulle tillverkas i unionen. LMC Automotives dataset från kvartal 1 2021 rörde inte enbart unionens marknad och nedjusterades därför på grundval av IHS Markits produktionsprognos av den 5 juli 2021 så att siffrorna skulle motsvara EU-27. Uppgifterna från LMC Automotive användes dessutom för att fastställa uppdelningen mellan de olika motortyperna. På grundval av denna uppdaterade statistik och den vikt som EA tillmätte valsade platta produkter av aluminium till fordonsvärmeväxlare per fordonsmotortyp, uppskattade EA att efterfrågan skulle öka från [188 000–195 000] ton 2019 till [222 000–263 000] ton 2026.

(93)

Med anledning av EA:s inlaga påpekade Valeo att den undre gränsen för 2026 var lägre än kommissionens efterfrågeprognos i tabell 1, och att detta värde var ologiskt med tanke på den förväntade ökningen av efterfrågan till följd av elektrifieringen av fordonssektorn.

(94)

I detta avseende konstaterade kommissionen att EA:s senaste prognos till skillnad från tidigare efterfrågeprognoser endast avsåg EU-27, vilket förklarade varför prognosen utgick från en tidigare nivå trots att den visade en betydlig ökning av efterfrågan. Kommissionen ansåg därför att EA:s uppskattning var logisk eftersom den visade en ökad efterfrågan under perioden 2019–2026 i linje med elektrifieringstrenden.

(95)

Valeo gjorde också gällande att källor som EA hade använt var från ett tidigare datum än kommissionens tillkännagivande om den gröna givens 55 %-paket av den 14 juli 2021, och att EA var medveten om det tillkännagivandet men inte hade tagit hänsyn till den faktorn i sin efterfrågeprognos. På grundval av detta hävdade Valeo att EA inte hade samarbetat efter bästa förmåga. Valeo begärde även att kommissionen antingen skulle uppskatta framtida efterfrågan på grundval av den rapport från IHS Markit som avses i skäl 90 efter att ha justerat den uppåt för att ta hänsyn till effekterna av den gröna given, eller på grundval av den nyligen inlämnade (29) statistiken från LMC Automotive av den 29 juli 2021, som enligt Valeo beaktade den gröna givens effekter. På grundval av detta uppgick Valeos efterfrågeprognos för 2026 till [340 000–380 000] ton.

(96)

Kommissionen ansåg att EA hade samarbetat efter bästa förmåga eftersom EA hade använt den senaste IHS Markit-statistiken som sammanslutningen hade tillgång till. Enligt Valeo och en ”ledande branschorganisation” är IHS Markit i alla händelser en bättre källa än Ducker och LMC. Kommissionen ansåg dessutom att den information som EA lämnat var tillräckligt färsk för att det skulle vara möjligt att uppskatta efterfrågan så exakt som möjligt. Valeo inkom inte heller med någon bevisning som visade att tillkännagivandet av den gröna given inte hade förutsetts av marknadsundersökningsföretag som IHS Markit eller LMC, särskilt med tanke på att de tar fram sådana rapporter regelbundet och att tillkännagivandet av den gröna given endast formaliserade en utveckling som marknadsexperterna redan hade förutsett (30). Som Valeo påpekar måste exakta framtidsprognoser i alla händelser diskuteras med OEM-kunderna för att fastställa framtida behov.

(97)

Kommissionen beaktade även de senaste prognoserna från Valeo, men avvisade dem eftersom analysen av uppgifterna från Valeo som avses i skälen 89 och 95, och vilka understöddes med uppgiftsunderlag i Valeos synpunkter på det slutliga utlämnandet av uppgifter, visade att efterfrågeprognoserna (vare sig de baserades på IHS Markit eller LMC) var överskattade eftersom de inte avsåg motorinstallation eller fordonstillverkning i unionen, utan även omfattade motorinstallation eller fordonstillverkning i länder som Förenade kungariket, Ryssland eller Turkiet. I de rapporter från IHS Markit som Valeo använde överskattades nämligen den årliga motorinstallationen i unionen med över 18 % under perioden 2021–2026. De LMC-rapporter som lämnades möjliggjorde inte en uppdelning per fordonstillverkningsland och den geografiska omfattningen var tydligt bredare än unionen eftersom de inbegrep OSS-länder och förmodligen andra länder, såsom Förenade kungariket och Turkiet, som har en betydande fordonstillverkning. På grundval av detta ansåg kommissionen att den geografiska omfattningen av denna statistik var för bred och att den därför inte borde användas för att bedöma efterfrågan på valsade platta produkter av aluminium till fordonsvärmeväxlare i unionen. I detta sammanhang ansåg kommissionen att den efterfrågeprognos som EA lämnat, vilken nämns i skäl 103, var lämpligare eftersom den endast avsåg EU och grundades på en tillräckligt färsk IHS Markit-rapport, vilken, såsom nämns i skäl 90, Valeo anser vara en bättre källa än Ducker och LMC.

(98)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade TitanX att kommissionens efterfrågeprognos var inaktuell och inte beaktade nyttofordon. Företaget hänvisade till den europeiska gröna given och de aviserade lagstiftningsförslagen om minskningar av växthusgasutsläppen i allmänhet och inom fordonsbranschen i synnerhet. I detta avseende hävdade TitanX att de nya utsläppsmålen skulle leda till att elektrifieringstakten ökade inom fordonsindustrin och att detta i sin tur skulle öka efterfrågan på valsade platta produkter av aluminium till fordonsvärmeväxlare. TitanX uppmanade därför kommissionen att överväga Valeos efterfrågeprognos som nämns i skäl 89-104.

(99)

Vad gäller företagets påstående om nyttofordon beaktade kommissionen, vilket nämns i skäl 115, endast 85 % av den genomsnittliga volymen av varusändningar till EU som var avsedd för transport för att göra en konservativ bedömning av endast nyttofordon. Den återstående volymen på 15 % omfattade därför sändningar avsedda för nyttofordon. I avsaknad av uppgifter som visade på andra slutsatser i detta avseende eller bevisning rörande den framtida efterfrågan på nyttofordon ansågs unionsindustrin ha tillräcklig kapacitet för att tillgodose efterfrågan för denna särskilda sektor. Därför avvisades detta påstående.

(100)

Efter det ytterligare utlämnandet av uppgifter ifrågasatte Valeo och Clepa kommissionens tillvägagångssätt att undanta fordonstillverkning i länder som Turkiet, Ryssland och Förenade kungariket från sina beräkningar. I detta avseende hävdade Valeo, utifrån statistik från Eurostat och egna uppgifter, att komponenter för värmeväxlare exporteras i avsevärda kvantiteter till Ryssland, Turkiet och Förenade kungariket. Valeo hävdade också att tillverkningen av komponenter för värmeväxlare är mycket begränsad i dessa länder och att de är starkt beroende av import från unionen. Clepa hävdade i sin tur att fordonstillverkningen utanför unionen svarar för en betydande andel av produktionen för leverantörer till fordonsindustrin i EU och att produktionskapaciteten för värmeväxlare till fordon är begränsad utanför EU. Clepa hävdade också att andelen delar från EU eller EU-mervärde i fordon som tillverkas i Förenade kungariket, Ryssland eller Turkiet är avsevärd. Clepa hävdade därför att export genererar betydande intäkter för leverantörer till fordonsindustrin i EU och att dessa leverantörers tillverkning inte bara borde fastställas utifrån fordonstillverkningen i EU i sig, utan även i den bredare regionen. På grundval av detta hävdade Valeo och Clepa att efterfrågan på valsade platta produkter av aluminium till fordonsvärmeväxlare borde baseras på de verkliga behoven hos tillverkare av värmeväxlare till fordon, oavsett bestämmelseorten för deras produkter. Valeo hävdade också att om värmeväxlare till fordon avsedda för export inte beaktades skulle analysen av unionens intresse inte bli korrekt.

(101)

Som nämns i skäl 145 bekräftade kommissionen att vissa tillverkare av värmeväxlare till fordon exporterade komponenter till värmeväxlare Kommissionen höll dock inte med om att fordonstillverkningen i dessa länder borde beaktas i sin helhet i bedömningen av efterfrågan i EU. Påståendet att sådana länder är starkt beroende av import från unionen styrktes inte heller med stödjande bevisning Som Valeo bekräftade rörde statistiken från Eurostat inte enbart värmeväxlare till fordon, utan omfattade även andra produkter. Valeo bekräftade att det fanns produktionskapacitet för värmeväxlare till fordon i dessa länder, men kvantifierade inte vilken kapacitet de nämnda inhemska värmeväxeltillverkarna hade. Det kunde inte heller uteslutas att dessa marknader inte skulle försörjas av andra inhemska värmeväxeltillverkare (31) än de tillverkare som Valeo nämnde, eller av andra värmeväxeltillverkare utanför EU. På grundval av detta ansåg kommissionen att Valeo inte hade visat att tillverkare av värmeväxlare till fordon baserade i unionen levererade till dessa länder i en sådan utsträckning att dessa länder var starkt beroende av tillverkare av värmeväxlare i unionen. Kommissionen ansåg dessutom att Clepas påståenden inte var tillräckligt detaljerade, eftersom de inte rörde värmeväxlare till fordon i synnerhet, utan snarare exportverksamhet för leverantörer till fordonsindustrin i allmänhet.

(102)

Baserat på uppgifter i ärendehandlingarna bekräftade kommissionen att det fanns vissa affärsförbindelser mellan tillverkare av värmeväxlare till fordon som var baserade i unionen och fordonstillverkare i länder som Ryssland, Turkiet och Förenade kungariket. I avsaknad av detaljerade uppgifter som gjorde det möjligt att identifiera exporten av värmeväxlare till fordon till dessa länder kunde kommissionen dock inte basera sina undersökningsresultat på den geografiska omfattning som Valeo hänvisade till i sina prognoser om efterfrågan på valsade platta produkter av aluminium till fordonsvärmeväxlare. Kommissionen ansåg i alla händelser att efterfrågan på unionens marknad i första hand borde baseras på fordonstillverkningen i unionen, särskilt mot bakgrund av den gröna given, som endast rör unionen. Enligt analysen av efterfrågan i skäl 127 och analysen av tillgång i tabell 1 skulle unionsindustrin i alla händelser fortfarande kunna leverera de ytterligare kvantiteter som var nödvändiga för tillverkningen av värmeväxlare till fordon för export. Tillverkare av värmeväxlare till fordon i unionen kan dessutom ansöka om tillstånd för att importera värmeväxlare inom ramen för förfarandet för aktiv förädling. Om tullmyndigheterna beviljar sådana tillstånd enligt tullagstiftningen skulle dessa tillverkare därefter kunna exportera värmeväxlare utan att omfattas av antidumpningstullar. Bördan och de ekonomiska konsekvenserna för värmeväxeltillverkares exportverksamhet skulle därför vara mycket begränsade. På grundval av detta avvisades Valeos och Clepas påståenden och kommissionen ansåg att unionens intresse hade analyserats korrekt.

(103)

Den 12 augusti 2021 inkom EA med en uppdaterad efterfrågeprognos som baserades på en mer detaljerad rapport om tillverkning av lätta fordon från IHS Markit, där de olika motortyperna identifierades. Den rapporten utfärdades samtidigt som rapporten av den 5 juli 2021 som nämns i skäl 91, och rapporterna var enhetliga. Utifrån dessa uppgifter ökade EA:s lägre prognos från 222 000 till 232 000 ton. EA:s prognos baserad på DuckerFrontier/LMC Automotive kvartal 1/2021 förblev densamma, dvs. 263 000 ton.

(104)

Vid en jämförelse mellan IHS Markits rapport av den 5 juli 2021 och LMC:s rapport av den 29 juli 2021 uppdelat per motortyp, konstaterade kommissionen att LMC:s uppgifter, vilka påstått beaktade 55 %-lagstiftningspaketet, fortfarande visade på en mycket högre andel för fordon med förbränningsmotor (40 %) för år 2026 än uppgifterna från IHS Markit av den 5 juli (22 %), som publicerades före tillkännagivandet av 55 %-lagstiftningspaketet och som EA använde för sin prognos.

(105)

På grundval av ovanstående ansåg kommissionen att det var svårt att exakt förutsäga hur stor efterfrågan på valsade platta produkter av aluminium till fordonsvärmeväxlare skulle vara 2026, med tanke på att ett antal osäkerhetsfaktorer kvarstår i samband med genomförandet av 55 %-lagstiftningspaketet när det gäller elektrifieringen av rörligheten i allmänhet och tillverkningen av lätta fordon i synnerhet. Kommissionen ansåg i alla händelser att EA:s efterfrågeprognoser var rimliga, vare sig de baserades på de senaste tillgängliga uppgifterna från IHS Markit som Valeo rekommenderat, eller på de högre värdena i LMC:s uppgifter.

(106)

Efter det ytterligare utlämnandet av uppgifter påpekade Valeo att kommissionens iakttagelser om LMC:s uppgifter av den 29 juli 2021 var felaktiga. Valeo påpekade att LMC-uppgifterna inte endast avsåg EU-27, utan att LMC även beaktat att elektrifieringsinsatserna inom fordonsindustrin går långsammare i Turkiet och Ryssland, vilket beror på att dessa länder saknar lagstiftning som motsvarar den gröna given. På grundval av detta hävdade Valeo att LMC:s uppgifter var fullständiga och tillförlitliga, och att kommissionen därför borde ha beaktat dem. Valeo hävdade dessutom att kommissionen inte hade lagt fram relevanta uppgifter om andelen för fordon med förbränningsmotor och hybridfordon, och ansåg att kommissionen borde beakta LMC:s uppgifter i sin bedömning av den beräknade efterfrågan på valsade platta produkter av aluminium till fordonsvärmeväxlare, eftersom IHS Markit visserligen är den mest tillförlitliga källan, men LMC:s uppgifter är de enda uppgifterna i ärendehandlingarna där effekterna av tillkännagivandet av den gröna given kvantifieras.

(107)

I avsaknad av tillgängliga uppgifter från LMC per tillverkningsland kunde kommissionen inte bekräfta Valeos synpunkter på den långsammare elektrifieringstakten i Ryssland och Turkiet som LMC påstått hade tagit hänsyn till. Som nämns i skälen 97 och 101 ansåg kommissionen att den geografiska omfattningen av LMC:s uppgifter i alla händelser var olämplig för att bedöma inhemsk efterfrågan, att den information som EA lämnat var tillräckligt färsk för att det skulle vara möjligt att uppskatta efterfrågan och att det finns tecken på att marknadsexperter hade förutsett tillkännagivandet av den gröna given. Valeo inkom inte heller med någon bevisning för att tillkännagivandet av den gröna given inte hade förutsetts av marknadsundersökningsföretag som IHS Markit. I avsaknad av lämpliga uppgifter från LMC, dvs. uppgifter begränsade till EU-27, ansåg kommissionen att uppgifterna från IHS Markit av den 5 juli var de senaste uppgifterna och därför utgjorde den lämpligaste grunden för att bedöma efterfrågan på valsade platta produkter av aluminium till fordonsvärmeväxlare 2026. Kommissionen konstaterade dessutom att Valeo logiskt sett inte kunde betrakta IHS som en mer tillförlitlig källa än LMC och sedan begära att kommissionen skulle använda LMC:s uppgifter, särskilt med tanke på att den geografiska omfattningen av LMC:s uppgifter är olämplig. På grundval av detta avvisades detta påstående.

(108)

Efter det ytterligare utlämnandet av uppgifter inkom Valeo även med nya simulerade prognoser för unionsindustrins kapacitet och investeringar baserat på LMC:s uppgifter av den 29 juli 2021. Valeo hävdade att unionsindustrin inte kunde tillgodose den framtida efterfrågan under perioden 2021–2027, även om fordonstillverkningsvolymerna minskade med 18 %.

(109)

I detta avseende bör det noteras att de nya simuleringarna inkom sedan tidsfristen utlupit för att lämna synpunkter på det slutliga utlämnandet av uppgifter, och att det ytterligare utlämnandet av uppgifter inte rörde unionens kapacitet eller investeringar. Mot bakgrund av detta kunde inte dessa prognoser beaktas. Av de skäl som redovisas i punkt 107 kunde LMC:s uppgifter i alla händelser inte godtas. Kommissionen ansåg dessutom att den beräknade efterfrågan i EU-27 överskattades betydligt i LMC:s uppgifter, även om de minskades med 18 %. På grundval av de senaste uppgifterna från IHS Markit (5 juli 2021) svarade tillverkningen i länder utanför EU under perioden 2021–2027 nämligen för 26,8–30,5 % av EU:s fordonstillverkning, jämfört med 18 %. Mot bakgrund av detta avvisades detta påstående.

(110)

Efter det ytterligare utlämnandet av uppgifter hävdade Valeo och Clepa att kommissionens slutsats om att efterfrågan i unionen kunde absorberas av unionsindustrins beräknade kapacitet och den beräknade importen från tredjeländer var bristfällig, eftersom den inte motiverades och inte styrktes av en kvantitativ analys. Valeo hävdade närmare bestämt att det ytterligare utlämnandet av uppgifter, till skillnad från det allmänna meddelandet av uppgifter, inte innehöll en sammanfattning som motsvarade tabell 1, vilket innebar att Valeo inte kunde utöva sin rätt till försvar på lämpligt sätt och inte kunde kommentera om EU hade tillräcklig kapacitet för att tillgodose efterfrågan på valsade platta produkter av aluminium till fordonsvärmeväxlare. Valeo hävdade dessutom att ”dussintals e-postmeddelanden och annan bevisning som Valeo lämnat in” inte beaktades i det ytterligare utlämnandet av uppgifter vad gällde unionstillverkarnas upprepade vägran att leverera tillräckliga kvantiteter av valsade platta produkter av aluminium till fordonsvärmeväxlare. På grund av att denna bevisning inte hade beaktats på vederbörligt sätt hävdade Valeo att det ytterligare utlämnandet av uppgifter var bristfälligt, eftersom det inte motiverades och innehöll en uppenbart felaktig faktabedömning.

(111)

I detta avseende ansåg kommissionen att det ytterligare utlämnandet av uppgifter innehöll tillräcklig detaljerad information om de inlagor som inkommit efter det allmänna meddelandet av uppgifter, och att parterna enkelt kunde konsultera parternas ursprungliga inlagor. Det ytterligare utlämnandet av uppgifter innehöll dessutom, vilket beskrivs i skälen 92 och 98, de senaste prognoserna för efterfrågan på valsade platta produkter av aluminium till fordonsvärmeväxlare som lämnats in av EA. Kommissionen använde de uppgifter som fanns tillgängliga för parterna, och det enda Valeo behövde göra var att ersätta efterfrågeprognosen i tabell 1 för år 2026 med uppgifterna i det ytterligare utlämnandedokumentet som även omfattade EA:s inlagor. Kommissionen ansåg därför att det ytterligare utlämnandet av uppgifter var motiverat och innehöll en kvantitativ analys. Vad gäller Valeos rätt till försvar ansåg kommissionen att det ytterligare utlämnandet av uppgifter var tillräckligt detaljerat för att Valeo skulle kunna utöva sin rätt till försvar. Uppgifterna om unionsindustrins kapacitet i det ytterligare utlämnandedokumentet innehöll inte heller några nya uppgifter som inte redan fanns tillgängliga i de icke-konfidentiella ärendehandlingarna.

(112)

Kommissionen ansåg dessutom att den bevisning som Valeo lämnat om leveranssvårigheter inte motiverade ett ytterligare utlämnande av uppgifter eftersom inget som sades i påståendena var nytt. Dessa påståenden behandlas redan i skäl 91.

(113)

Valeo hävdade även att undersökningsresultaten i det ytterligare utlämnandet av uppgifter var ologiska och inte tillräckligt och adekvat motiverade. I huvudsak hävdade Valeo att eftersom kommissionen hade dragit slutsatsen att unionsindustrin inte skulle ha tillräcklig kapacitet för att tillgodose en efterfrågan på [295 000–315 000] (32) ton, skulle den inte heller kunna absorbera en större efterfrågan baserat på Valeos prognoser på upp till [340 000–380 000] (33) ton. På grundval av detta hävdade Valeo att kommissionen bortsåg från effekterna av den gröna given.

(114)

Som nämns i skäl 97 ansåg kommissionen att såväl Valeos tidigare som senaste prognoser inte baserades på en lämplig geografisk omfattning och att fordonstillverkningen i unionen överskattades betydligt, och därmed även efterfrågan på valsade platta produkter av aluminium till fordonsvärmeväxlare i unionen. Utifrån de senaste prognossiffrorna för fordonstillverkningen och med tillämpning av en lämplig geografisk omfattning enligt skäl 98, ansåg kommissionen att EA:s uppskattningar på 232 000–263 000 ton var rimliga. På grundval av detta samt unionsindustrins uppskattade kapacitet och import från tredjeländer drog kommissionen slutsatsen att det skulle finnas tillräcklig kapacitet för att absorbera den ökade efterfrågan, vare sig import från Kina finns kvar på marknaden eller ej. Därför avvisades detta påstående.

(115)

Importen av valsade platta produkter av aluminium till fordonsvärmeväxlare från Kina baserades på Valeos inlaga. Importen från Turkiet bedömdes på grundval av EA:s kontrolldokument nr 11, där varusändningar angavs i samma format som i dokument t21.004336. För att göra en konservativ bedömning ansågs endast 85 % av den genomsnittliga sändningsvolymen till EU avsedd för transport för åren 2017–2019 utgöra valsade platta produkter av aluminium till fordonsvärmeväxlare som inte var avsedda för lätta fordon.

(116)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter gav Valeo uttryck för tvivel angående importvolymerna från Turkiet, men angav inga grunder för detta och inkom inte heller med någon bevisning till stöd för sina påståenden. Som nämns i skäl 89 bedömdes dessa importvolymer konservativt baserat på sändningar från Turkiet till EU som rapporterats till EA. På grundval av detta avvisades detta påstående.

(117)

Unionens kapacitet baserades på EA:s inlaga om sändningar av valsade platta produkter av aluminium för tillverkning av värmeväxlare till fordon inom transportsektorn. Detta är en försiktig uppskattning, eftersom den faktiska tillverkningen och kapaciteten kan vara mycket större än sändningarna. På samma sätt ansågs endast 85 % av den genomsnittliga sändningsvolymen i EU avsedd för transport för åren 2017–2019 utgöra valsade platta produkter av aluminium till fordonsvärmeväxlare som inte var avsedda för lätta fordon. Valeos kapacitetssiffra hämtades från samma inlaga.

(118)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade EA att kommissionen inte borde ha utgått från uppgifter om sändningar som motsvarar dess försäljning, utan att den i stället borde ha utgått från den kapacitet som hade uppgetts för kommissionen, som uppgick till [400 000–450 000] ton under undersökningsperioden (34).

(119)

Som svar på dessa synpunkter hävdade Valeo och TitanX att uppgifterna om den rapporterade kapaciteten inte fanns med i de icke-konfidentiella ärendehandlingarna, att dessa uppgifter lämnats in sent och att de därför inte kunde kommentera deras innehåll, och det inte gavs en meningsfull förklaring av den metod som använts, förutom att informationen hade samlats in från EA:s medlemmar. Valeo och TitanX ifrågasatte dessutom kopplingen mellan den inlaga som EA hänvisade till och vissa tidigare inlagor (35). De hävdade även att valideringen av tillverkare med omfattande program för värmeväxlare borde ha beaktats i den rapporterade kapaciteten. På grundval av detta hävdade de att avsaknaden av detaljerade förklaringar i den icke-konfidentiella akten innebar en överträdelse av deras rätt till försvar. Valeo och TitanX hävdade också att den rapporterade kapaciteten var orealistisk med tanke på det låga kapacitetsutnyttjande som uppgetts för undersökningsperioden och de påföljande tillfälliga kapacitetsproblemen under första halvåret 2021, vilket ledde till ett påstått opportunistiskt beteende och missbruk i samband med prissättningen från unionsindustrins sida. På grundval av detta instämde Valeo och TitanX i kommissionens metod för att beräkna kapaciteten.

(120)

I detta avseende ansåg kommissionen att EA i sina kapacitetssiffror inte tog hänsyn till den kapacitet som normalt fördelas till andra valsade platta produkter av aluminium till fordonsvärmeväxlare som tillverkas av unionsindustrin eller andra produkter som tillverkas med samma utrustning. Eftersom kommissionen inte utgick från dokument t21.004414 i sina undersökningsresultat ansåg den inte att rätten till försvar för Valeo eller TitanX hade överträtts, även om den tillstod att den icke-konfidentiella ärendeakten inte innehöll en meningsfull sammanfattning av dess känsliga innehåll. På grundval av detta och för en konservativ bedömning av produktionskapaciteten bekräftade kommissionen sin metod och baserade sin kapacitetsuppskattning på sändningar i unionen. EA:s påstående avvisades därför.

(121)

Efter det ytterligare utlämnandet av uppgifter hävdade Valeo att i linje med kommissionens metod för att bedöma marknadsefterfrågan borde valsade platta produkter av aluminium till fordonsvärmeväxlare som skulle användas i fordonstillverkning i länder utanför EU undantas i bedömningen av unionsindustrins kapacitet.

(122)

Som förklaras i skäl 117 bedömdes unionens kapacitet konservativt på grundval av sändningar avsedda för unionens marknad. Med tanke på att denna indikator konservativt avspeglar den kvantitet som unionsindustrin kunde leverera till unionsmarknaden ansåg inte kommissionen att denna kvantitet borde revideras nedåt för att beakta andelen värmeväxlare till fordon som exporterades till länder utanför EU och var tillverkade av valsade platta produkter av aluminium som tillverkats av unionsindustrin. Valeo lämnade i alla händelser inga uppgifter om vilka kvantiteter värmeväxlare tillverkade i unionen som exporterades till länder utanför EU. På grundval av detta avvisades detta påstående.

(123)

Den ytterligare kapacitet som unionsindustrin kunde uppbåda fastställdes både på grundval av Valeos inlaga som nämns i skäl 88, på företag B:s inlaga om denna specifika fråga som underbyggdes med konkret bevisning avseende investeringsprojekt (36) och på kontrollerade uppgifter från den berörda unionstillverkaren i urvalet.

(124)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter gav Valeo uttryck för tvivel angående unionsindustrins investeringar i ytterligare kapacitet för åren 2022 och 2023, och hävdade att investeringarna inte skulle vara i full drift före 2024 på grund av driftprovningar, optimering av utrustning och eliminering av flaskhalsar. Valeo gav också uttryck för tvivel angående fördelningen av investeringarna till valsade platta produkter av aluminium till fordonsvärmeväxlare.

(125)

Dessa invändningar var dock inte underbyggda. Unionsindustrin uppgav i alla händelser att dess kapacitet skulle följa utvecklingen av efterfrågan på marknaden och att den ytterligare kapaciteten skulle fördelas till valsade platta produkter av aluminium till fordonsvärmeväxlare om det rådde rättvisa marknadsvillkor.

(126)

På grundval av den konservativa prognosen enligt ovan ansåg kommissionen att unionsindustrin hade tillräcklig kapacitet för att tillgodose den rådande efterfrågan och att det fanns tillräckligt med outnyttjad kapacitet. Vad gällde framtida efterfrågan drog kommissionen slutsatsen att försörjningen, med tanke på den ytterligare kapacitet som fanns tillgänglig, skulle vara tillräcklig för att absorbera den ökade efterfrågan, vare sig import från Kina finns kvar på marknaden eller ej. Under alla omständigheter kunde viss import från Kina förväntas fortsätta till icke-skadevållande priser.

(127)

Kommissionen konstaterade också att efterfrågan för år 2026, baserat på uppgifterna om EU-27 från IHS Markit data av den 5 juli 2021 och Valeos interna uppskattning av vikten för valsade platta produkter av aluminium till fordonsvärmeväxlare per fordonstyp, fortfarande skulle vara lägre än det material som fanns tillgängligt på unionens marknad, vare sig det levererades av unionsindustrin eller köptes in från tredjeländer.

(128)

När kommissionen bedömde Valeos förbrukningsprognos och samtidigt korrigerade prognoserna för ytterligare kapacitet enligt förklaringen i skäl 118 konstaterade den att det skulle uppstå materialbrist om importen från Kina skulle upphöra helt. Bristen skulle dock vara mycket lägre (5,5 %) än den brist som Valeo förutsåg för perioden 2022–2027 (17 %) eller för år 2026 (21,7 %). Om importen från Kina skulle fortsätta i samma kvantiteter skulle bristen i alla händelser upphöra. På grundval av ovanstående avvisades påståendena om kapacitet, investeringar och materialbrist till följd av ökad efterfrågan.

(129)

Användarna och deras sammanslutning hävdade med stöd från Acea att kommissionens bedömning av åtgärdernas verkningar var felaktig med tanke på bristen på tillgänglig kapacitet. De hävdade att även om kapacitet fanns tillgänglig skulle validering vara ett problem på kort sikt och att de inte snabbt kunde byta ut importen från Kina med europeiska leveranser. På grundval av detta hävdade de också att de var utsatta för en betydande kommersiell risk och riskerade att förlora affärsmöjligheter. I detta sammanhang tillade Clepa även att vissa globala kundprojekt, där samma del tillverkas, behöver en jämn tillgång till insatsmaterial för att säkerställa att programmet löper smidigt. Detta påstående underbyggdes dock inte med stödjande bevisning avseende valsade platta produkter av aluminium till fordonsvärmeväxlare. Acea hävdade likaså att nivån för de provisoriska åtgärderna avsevärt skulle öka tillverkningskostnaderna.

(130)

Valeo uppgav att det inte var möjligt att snabbt byta ut den kinesiska importen eftersom validerade kinesiska legeringar enligt deras prognos för tillgången på valsade platta produkter av aluminium till fordonsvärmeväxlare för 2021 inte finns tillgängliga på unionens marknad och det inte finns några alternativa källor. Valeo och flera andra parter hävdade dessutom att dubbla leverantörer (vilket innebär att samma produkt säkras samtidigt av fler än en leverantör) ofta inte godtogs av kunderna.

(131)

Kommissionen konstaterade att när det gällde vissa legeringar som Valeo köper in i betydande kvantiteter hade företaget under tidigare år köpt dem från en unionstillverkare för att därefter byta ut dem mot produkter med samma tekniska specifikationer från Kina. Kommissionen hade även bevis i akten för att unionstillverkaren i fråga har tillräcklig kapacitet att leverera just den produkten och att det inte skulle behövas en helt ny validering från kundens sida. Valeos påstående grundades dessutom på en tillgångsprognos för 2021, men de uppgifter som lämnats för undersökningsperioden (2019 och 2020) styrkte inte påståendet. Kommissionen avvisade således påståendet att de berörda legeringarna inte längre kunde köpas in från unionens marknad.

(132)

Bevisningen i akten visade att vissa kunder kräver dubbla leverantörer och att vissa användare finner alternativa lösningar för sina inköp av valsade platta produkter av aluminium till fordonsvärmeväxlare om de får leveransproblem. Detta stöds även av Valeos databas över tillgångsprognoser för åren 2019 och 2020, som visar att det under de åren fanns en andra validerad källa i EU för en betydande del av det material som levererades från Kina. Förekomsten av dubbla leverantörer är ett ytterligare bevis på att samma legeringar och material valideras samtidigt för kinesiska leverantörer och leverantörer från unionen.

(133)

EA bekräftade även att kunder redan 2021 övergick från att köpa från Kina till att köpa från unionen, även vissa stora kunder. EA uppgav dessutom att det mesta av det material som för närvarande importeras från Kina ursprungligen levererades av unionsindustrin, innan de ersattes av lågprisleverantörer. Detta är ett ytterligare bevis på att import från Kina snabbt kan bytas ut mot försörjning från unionsindustrin. EA uppgav även att det inte är tids- eller kostnadskrävande att byta leverantör, utan att sådana byten är följden av en normalisering av priserna efter det att antidumpningsåtgärder införs.

(134)

Vad gällde likvärdiga legeringar hävdade Valeo dessutom att avvikelsen mellan 2019/2020 och 2021 hade samband med inköp och utveckling av batterikylplattor och hävdade att sådan information är avgörande för bedömningen av effekten av validering. Beträffande dubbla leverantörer hävdade Valeo att trots kommissionens justering hade mindre än [KÄNSLIG UPPGIFT] % av valsade platta produkter av aluminium till fordonsvärmeväxlare som köpts in från Kina en andra källa.

(135)

När det gäller utbytbarhet och validering ska det först erinras om att användare av valsade platta produkter av aluminium till fordonsvärmeväxlare köpte den största delen av sina valsade platta produkter av aluminium i EU under skadeundersökningsperioden och även efter den perioden, enligt de uppgifter om perioden efter undersökningsperioden som kommissionen har tillgång till.

(136)

Vad beträffar likvärdiga legeringar bör det noteras att man inte bör bortse från uppgifter från perioden efter undersökningsperioden, men slutsatserna i denna undersökning bör främst grunda sig på uppgifter från undersökningsperioden. De tillgängliga uppgifterna för en användare visade att det fanns en likvärdig produkt i EU för de allra flesta legeringar som användaren köpte in 2019 och 2020. Under 2021 minskade andelen legeringar inköpta från Kina för vilka det fanns en likvärdig produkt i EU till följd av utvecklingen av valsade platta produkter av aluminium för batterikylplattor inköpta från Kina, men sådana legeringar svarade fortfarande för över hälften av den volym som köptes in från Kina. Mot bakgrund av uppgifterna från undersökningsperioden och de senaste uppgifterna avvisade kommissionen Valeos påstående att ”validerade kinesiska legeringar inte finns tillgängliga på unionens marknad”.

(137)

Vad gällde dubbla leverantörer ansåg kommissionen att den bevisning i akten som avses i skäl 132 och den betydande andel av valsade platta produkter av aluminium till fordonsvärmeväxlare för vilken det fanns dubbla leverantörer utgjorde ett tillräckligt underlag för att motbevisa påståendet att ”dubbla leverantörer ofta inte godtogs av kunderna”.

(138)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter upprepade TitanX att dess möjligheter att köpa valsade platta produkter av aluminium till fordonsvärmeväxlare från andra tillverkare allvarligt begränsades till följd av valideringshinder som inte kunde övervinnas på kort sikt. Detta påstående avvisades i avsaknad av ny bevisning eller synpunkter på kommissionens undersökningsresultat.

(139)

Användarna och deras sammanslutning hävdade även med stöd från Acea att situationen på den amerikanska marknaden skiljer sig från situationen i EU, eftersom det inte finns någon tillgänglig kapacitet i EU eller andra länder, och det amerikanska administrativa översynsförfarandet har en flexibilitet som saknas i grundförordningen.

(140)

Som nämns i skälen 126 och 127 konstaterade kommissionen för det första att unionsindustrin hade tillräcklig kapacitet för att absorbera den rådande och framtida efterfrågan förutsatt att marknadsekonomiska förhållanden råder.

(141)

Även om Förenta staternas och EU:s lagstiftning om handelspolitiska skyddsinstrument skiljer sig åt föreskriver artikel 11.3 i grundförordningen dock en interimsöversyn som under vissa omständigheter möjliggör en översyn av gällande åtgärder. Artikel 11.8 i grundförordningen föreskriver också att antidumpningstullar kan återbetalas om vissa villkor är uppfyllda.

(142)

På grundval av ovanstående avvisades påståendena om validering, utbytbarhet, dubbla leverantörer och skillnader jämfört med den amerikanska marknaden.

(143)

Användarna och deras sammanslutningar hävdade också att tullarna skulle ha en väsentlig inverkan på deras ekonomiska situation och att de därför inte kunde absorbera en kostnadsökning på grund höga antidumpningstullar eller valideringskostnader Användaren MAHLE GmbH (Mahle) tillade att kommissionen felaktigt antog att företaget var lönsamt innan covid-19-situationen uppstod.

(144)

EA ansåg att nivån på antidumpningstullarna var rimlig och kunde bidra till att skapa lika villkor för att återställa normala konkurrensförhållanden.

(145)

Kommissionen konstaterade att nivån på de slutgiltiga åtgärderna är lägre än de provisoriska åtgärderna. Undersökningen visade dessutom att användarna huvudsakligen köpte in sina valsade platta produkter av aluminium till fordonsvärmeväxlare i EU. På grundval av detta skulle åtgärderna endast ha en begränsad inverkan på användarnas ekonomiska situation. Vad gäller Mahle kunde kommissionen inte bedöma åtgärdernas inverkan på dess ekonomiska situation eftersom företaget inte hade besvarat frågeformuläret. De uppgifter som Valeo lämnat om åtgärdernas inverkan hade dessutom vissa drifter och åtgärdernas inverkan hade överskattats. Undersökningen visade även att en betydande andel av användarnas försäljningsvolymer avseende valsade platta produkter av aluminium inköpta från Kina utgjordes av export till länder utanför EU. Det kan således rimligen förväntas att denna import skulle kunna omfattas av förfarandet för aktiv förädling, vilket innebär att användarna inte behöver betala antidumpningstullar och kan begränsa merkostnadernas inverkan. Som framgår av skälen 130–133 kunde användarna även undvika valideringskostnader genom att använda material som för närvarande köps i Kina från validerade leverantörer i EU eller genom att ställa om ytterligare volymer från kinesiska till europeiska källor för valsade platta produkter av aluminium till fordonsvärmeväxlare för vilka det finns dubbla leverantörer. På grundval av detta avvisades dessa påståenden.

(146)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade TitanX att bedömningen av åtgärdernas inverkan var bristfällig eftersom antidumpningsåtgärderna, även med lägre tullar, skulle få allvarliga ekonomiska konsekvenser för företagets verksamhet. Företaget inkom med beräkningar som visade åtgärdernas inverkan på dess lönsamhet.

(147)

Efter en analys av beräkningarna framgick det att TitanX inte hade begränsat sin konsekvensbedömning till införandet av åtgärder. Företaget hade nämligen även beaktat prisökningen på unionens marknad i sina beräkningar för undersökningsperioden och perioden efter denna. Sådana prisökningar förekom antingen inte under undersökningsperioden eller borde inte ha beaktats för hela perioden efter undersökningsperioden. På grundval av detta ansåg kommissionen att TitanX hade överskattat åtgärdernas inverkan. Åtgärdernas och prisökningens inverkan ansågs i alla händelser inte vara betydande.

(148)

Vad gäller åtgärdernas inverkan bör det beaktas att syftet med antidumpningsåtgärder är att återställa lika villkor för att möjliggöra rättvis konkurrens. Så som nämns i skäl 447 i förordningen om provisorisk tull drog kommissionen slutsatsen att ett införande av åtgärder inte skulle strida mot intresset för användare som är aktiva inom sektorn för fordonsvärmeväxlare. Det bör även noteras att nivån på antidumpningsåtgärderna har reviderats nedåt i det slutliga utlämnandet av uppgifter.

(149)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade Valeo att kommissionen inte lämnade ut de fakta som låg till grund för kommissionens konstaterande att Valeos beräkningar hade vissa brister och att åtgärdernas inverkan överskattades. I detta avseende inkom Valeo med en reviderad lönsamhetsanalys och hävdade att inverkan på lönsamheten måste bedömas för varje Valeoanläggning som tillverkar värmeväxlare till fordon, och att det var irrelevant att bedöma Valeo-koncernens lönsamhet.

(150)

Kommissionen bekräftade att åtgärdernas inverkan överskattades i Valeos beräkningar. I sina beräkningar beaktade Valeo exempelvis inte att företaget, såsom förklaras i skäl 145, kunde importera valsade platta produkter av aluminium inom ramen för förfarandet för aktiv förädling för att begränsa antidumpningsåtgärdernas inverkan. Kommissionen bekräftade därför sin bedömning i skäl 145, dvs. att åtgärderna endast skulle ha en begränsad inverkan på användarnas ekonomiska situation.

(151)

I motsats till kommissionens analys av tillgänglig kapacitet i förordningen om provisorisk tull påstod Clepa och Mahle att prisnivån hade ökat med 30 %. Mahle hävdade också att det finns en hög efterfrågan på råmaterial till folie och att det saknas produktionskapacitet. Mot bakgrund av den påstådda bristen på tillgänglig produktionskapacitet och införandet av antidumpningsåtgärder uttryckte Mahle farhågor beträffande en strukturell prisökning. Flera parter hävdade även att tullarna skulle ha en negativ inverkan på leveranskedjan. Clepa hävdade att den utbredda användningen av elfordon och den ekonomiska återhämtningen skulle förvärra kapacitetsbristen och äventyra återhämtningen och utvecklingen av en stark fordonsindustri i EU som kämpat med minskade intäkter och marginaler under de senaste åren. Clepa hävdade även att tillverkare av värmeväxlare till fordon skulle löpa risken att inte kunna uppfylla avtalsförpliktelserna gentemot sina kunder eller att deras marginaler skulle tillintetgöras av de ökade kostnaderna. Valeo tillade att fordonsindustrin i EU inte kan genomföra sina elektrifieringsinsatser om de inte kan komplettera sina inköp från unionsindustrin med import från Kina. Mahle ansåg att införandet av antidumpningstullar skulle skapa en konkurrensnackdel för leverantörerna till fordonsindustrin i EU. Företaget upprepade att det inte kan överföra den förväntade prisökningen till sina kunder. BMW ansåg att införandet av åtgärder skulle leda till ett avbrott i deras leveranskedja med tanke på de långdragna och kostsamma valideringsförfaranden som krävs för att byta till alternativa leverantörer. Acea hävdade å sin sida att fordonsindustrin redan omfattades av flera andra åtgärder som ger upphov till ytterligare ekonomiska bördor för OEM-tillverkare, såsom skyddsåtgärder för stål, och att sådana åtgärder skadar deras konkurrenskraft på inhemska marknader och exportmarknader.

(152)

EA uppgav att den senaste prisökningen berodde på flera faktorer, t.ex. ökade råvarupriser för legeringar och skivor, brist på containrar inom internationell transport, ökade fraktkostnader och en plötslig och kraftig ökning av efterfrågan inom alla industrisektorer efter covid-19-pandemin. EA ansåg dessutom att priserna sannolikt har påverkats av införandet av provisoriska åtgärder, men att prisökningen inte nödvändigtvis är kopplad till kapacitetsbrist och att den inte bör ses som ett strukturellt problem, utan snarare som en tillfällig situation som förväntas upphöra när tillgång och efterfrågan normaliseras efter den inledande perioden av spänningar på marknaden. I detta sammanhang ansåg EA även att nivån på antidumpningstullarna var avsedd att skapa lika villkor för att återställa normala konkurrensförhållanden. EA hävdade likaså att kapaciteten inte skulle vara ett problem när det gällde stödet till elektrifieringen av fordon vad beträffar valsade platta produkter av aluminium till fordonsvärmeväxlare, eftersom viss ytterligare kapacitet redan hade installerats eller gradvis installerades så att unionsindustrin skulle kunna tillgodose den ökade efterfrågan.

(153)

Kommissionen drog slutsatsen att de slutgiltiga åtgärderna endast skulle ha en begränsad inverkan på användarnas ekonomiska situation. Som nämns i skälen 131–133 kan import från Kina förhållandevis snabbt bytas ut mot försörjning från unionsindustrin, eftersom vissa validerade unionstillverkare tidigare hade levererat valsade platta produkter av aluminium till fordonsvärmeväxlare och det finns dubbla leverantörer i EU. Som analyseras i skälen 87–127 är det dessutom sannolikt att unionsindustrins rådande och framtida kapacitet kommer att vara tillräcklig för att tillgodose ökad efterfrågan. På grundval av detta ansåg kommissionen att det inte fanns något tvingande skäl som har med unionens intresse att göra för att undanta valsade platta produkter av aluminium till fordonsvärmeväxlare.

(154)

EA hävdade att vissa användare använde billiga valsade platta produkter av aluminium till fordonsvärmeväxlare för att konkurrera med andra tillverkare som använder europeiskt material, vilket ledde till en urholkning av priserna på unionens marknad. I detta sammanhang förstod EA inte hur en användare kunde hävda att det saknas kapacitet när endast ett fåtal unionstillverkare enligt en undersökning som EA nyligen genomfört rapporterade att de mottagit förfrågningar om prisförslag för ytterligare volymer 2021 utöver de volymer som säkrats enligt befintliga avtal. EA tillade dessutom att beräkningen av den påstådda framtida kapacitetsbristen till följd av den ökande efterfrågan inte omfattar kapacitetsökningar som två andra unionstillverkare redan genomfört eller aviserat.

(155)

I detta avseende hävdade Valeo att EA:s påstående om att användare av valsade platta produkter av aluminium till fordonsvärmeväxlare, inklusive Valeo, bidrog till kinesiska leverantörers urholkning av priserna var felaktigt. Som stöd för sitt påstående tillhandahöll Valeo ett utdrag som visade den historiska utvecklingen av priser och volymer för valsade platta produkter av aluminium till fordonsvärmeväxlare som levererats av unionstillverkare till Valeo under perioden 2017–2022. Valeo upprepade även att företaget behövde långsiktiga avtal för att säkerställa en jämn försörjning till OEM-tillverkare i fordonsbranschen och att unionstillverkare avsiktligen var ovilliga att leverera eller inte hade nödvändig kapacitet. Valeo nämnde även att en unionstillverkares leveranser nyligen hade försenats.

(156)

EA hävdade å sin sida att eventuell kapacitetsbrist berodde på dumpning, som förhindrade unionstillverkarna att fördela kapacitet till tillverkningen av valsade platta produkter av aluminium till fordonsvärmeväxlare. När det gäller den senaste tidens förseningar hänvisas till skäl 56, där EA:s förklaringar anges.

(157)

Vad beträffar urholkningen av priserna befanns den bevisning som Valeo lämnat för att styrka sin motbevisning vara fragmentarisk och således oklar. Valeos analys baseras nämligen på ett begränsat antal unionsleverantörer och slutsatserna grundar sig på en längre period än skadeundersökningsperioden, som avslutades i juni 2020, vilket innebär att slutsatserna potentiellt påverkas av denna undersökning (inledande, införande av provisoriska åtgärder). Utvecklingen i efterfrågan beaktas inte heller i analysen. Valeos svar på frågeformuläret visar tvärtom att den relativa andelen av inköpen från Kina ökade mellan 2019 och undersökningsperioden. Som nämns i avsnitt 7.1 fastställdes betydande målprisunderskridandemarginaler, vilket bekräftar att priserna är urholkade. På grundval av detta avvisades Valeos påstående.

(158)

Vad gäller målen för växthusgasutsläpp hävdade Clepa att åtgärderna skulle begränsa investeringar i innovation för att uppnå EU:s mål för digitalisering och den gröna given, och i synnerhet utvecklingen av en europeisk leveranskedja för fordonsbatterier.

(159)

Som nämns i skäl 145 förväntas åtgärderna endast ha en begränsad inverkan på användarna med tanke på andelen valsade platta produkter av aluminium till fordonsvärmeväxlare som köps in från Kina och åtgärdernas nivå. De bör därför ha en begränsad inverkan på de beskrivna investeringarna.

(160)

EA påpekade likaså att fordonsindustrin skulle vinna på att köpa valsade platta produkter av aluminium från EU eftersom de då kan minska sitt koldioxidavtryck, och hänvisade till skälen 78, 451 och 452 i förordningen om provisorisk tull, där kommissionen drog den preliminära slutsatsen att unionsindustrin bidrog till att uppfylla EU:s utsläppsmål genom att öka användningen av återvunna material och genom att aluminiumproduktionen i unionen genererar i genomsnitt tre gånger mindre utsläpp av koldioxid än i Kina.

(161)

EA ifrågasatte även den motivering som vissa användare av valsade platta produkter av aluminium till fordonsvärmeväxlare angav för att köpa från Kina, eftersom EA ansåg att deras skäl stred mot EU:s ambition att uppnå målen för den europeiska gröna given med tanke på att produktion av primärt aluminium i EU har ett lägre koldioxidavtryck. EA hänvisade även till tidigare erfarenhet inom sektorn för solpaneler, som drabbades av dumpad import på grund av att den prioriterade en kortsiktig ”kinesisk försörjningsstrategi” i stället för att upprätthålla en sund värdekedja i EU.

(162)

I detta avseende hävdade Valeo att företaget endast köpte in begränsade kvantiteter material med ursprung i Kina och att det inte köpte in billiga och förorenande valsade platta produkter av aluminium till fordonsvärmeväxlare från Kina. Valeo hävdade även att företaget med sin strategi bidrog till att stödja den revolutionerande elektrifieringen av mobiliteten och även bidrog till att uppfylla EU:s miljömål.

(163)

Valeo lämnade emellertid ingen bevisning rörande sina leverantörers koldioxidavtryck eller annan bevisning som motsade kommissionens bedömning i detta avseende. Valeo kan mycket väl köpa in begränsade kvantiteter valsade platta produkter av aluminium till fordonsvärmeväxlare från det berörda landet, men andelen av företagets inköp från Kina har ökat de senaste åren.

(164)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade TitanX att kommissionens nya utsläppsmål och den roll som EU:s fordonsindustri har tilldelats berättigade att valsade platta produkter av aluminium till fordonsvärmeväxlare undantogs av skäl som rör unionens intresse.

(165)

I detta sammanhang hänvisas till skälen 160 och 161, där det bekräftas att fordonsindustrin skulle vinna på att köpa valsade platta produkter av aluminium i EU eftersom de då skulle minska sitt koldioxidavtryck.

(166)

Mot bakgrund av sin detaljerade analys bekräftade kommissionen sina preliminära slutsatser i avsnitt 2.3.1 i förordningen om provisorisk tull och undantog inte valsade platta produkter av aluminium till fordonsvärmeväxlare från denna undersökning.

(167)

Som anges i avsnitt 2.3.2 i förordningen om provisorisk tull hade kommissionen undantagit tillverkning av belagda rullar och kompositpaneler i aluminium från produktdefinitionen EA hävdade att definitionen av den preliminärt undantagna produkten inte var tillräckligt detaljerad. Enligt EA:s åsikt hade användaren företag A inte lämnat detaljerad teknisk information för att andra parter skulle kunna lämna meningsfulla synpunkter, vilket begränsade deras rätt till försvar.

(168)

Företag A svarade att definitionen var tillräckligt detaljerad och inkom med bevisning för att vissa unionstillverkare inte kunde tillverka produkter med dessa specifikationer. På grundval av detta konstaterade företag A att de tekniska egenskaperna leder till en mycket specifik produkt. Kommissionen ansåg att både EA:s och företag A:s inlagor var meningsfulla, att de gjorde det möjligt att bilda sig en rimlig uppfattning om de känsliga uppgifterna och att båda parters rätt till försvar hade respekterats.

(169)

EA hävdade dessutom att företag A inte hade ingett sin begäran i tid. Kommissionen konstaterade att företag A inkom med sin begäran i ett mycket tidigt skede i förfarandet. Begäran var även välgrundad och ingavs i tillräckligt god tid för att kommissionen skulle hinna samla in all relevant information och dra en meningsfull slutsats.

(170)

EA ifrågasatte även den preliminära slutsatsen att unionsindustrin inte skulle ha kapacitet att tillverka erforderliga volymerna av den undantagna produkten enligt begärda kvalitetsstandarder och tekniska standarder. EA tillhandahöll förklaringar från fem unionstillverkare som hävdade att de har relevant utrustning för att tillverka den provisoriskt undantagna produkten med huvudsakligen en begränsning av bredden, och tillade att även andra tillverkare kan tillverka den provisoriskt undantagna produkten i EU. EA tillhandahöll även förklaringar från fyra tillverkare av kompositpaneler i aluminium om att de kan köpa in det undantagna materialet i tillräckliga kvantiteter och därför inte har samma problem som företag A.

(171)

Företag A godtog att vissa tillverkare i EU kan tillverka den undantagna produkten. Företaget betonade dock att det inte kan köpa in tillräckliga kvantiteter av produkten i EU. Företaget behövde köpa in vissa kvantiteter av den undantagna produkten från Kina på grund av bristande utbud och följaktligen längre ledtider i EU och andra länder. Företag A styrkte sina påståenden med ytterligare bevisning och hänvisade till den bevisning som företaget redan lämnat som visade att vissa tillverkare inte kunde tillverka den undantagna produkten till följd av tekniska begränsningar eller för att de inte kunde köpa in den undantagna produkten i tillräckliga kvantiteter.

(172)

Företag A hävdade dessutom att vissa av unionstillverkarnas förklaringar var felaktiga eftersom de inte kan leverera den provisoriskt undantagna produkten eller specialiserar sig på andra produkter. Enligt företagets åsikt bekräftar dessa förklaringar att europeiska tillverkare inte har några planer på att investera i ytterligare kapacitet.

(173)

EA motsade företag A och förklarade att det finns tillräcklig kapacitet på unionens marknad. EA hävdade också att de försenade leveranserna avser beställningar utöver ingångna avtal. När det gäller förseningarna konstaterade kommissionen att bevisningen i akten bekräftade att vissa unionstillverkare som inte kunde uppfylla företag A:s tekniska krav hade fått ersätta företag A för sändningar som inte uppfyllde kraven och således inte kan leverera till företag A. Företag A hade därför inget annat val än att be om ytterligare kvantiteter från andra leverantörer.

(174)

Företag A svarade att fyra av de fem tillverkarna av kompositpaneler i aluminium har en garanterad inköpskälla på grund av historiska, geografiska eller avtalsmässiga skäl eller till följd av aktieinnehav eller ägande, och att de har ett egenintresse av att begränsa konkurrensen från andra tillverkare av kompositpaneler i aluminium i EU. Företag A hävdade också att de nio företag som inkom med förklaringar är medlemmar i EA, varav några är representerade i EA:s styrelse, vilket lämnar mycket lite utrymme för tvivel angående deras ståndpunkt om begäran om undantagande.

(175)

Företag A hävdade också att de förklaringar som tillverkarna av kompositpaneler i aluminium hade lämnat borde tillbakavisas eftersom dessa tillverkare inte är registrerade berörda parter, inte samarbetade i undersökningen och inte styrkte sina förklaringar med bevisning.

(176)

Kommissionen bekräftade att förklaringarna från vissa tillverkare av valsade platta produkter av aluminium inte styrktes med tillräcklig bevisning. Kommissionen konstaterade även att förklaringarna inte helt avspeglade dessa tillverkares tekniska kapacitet. En del tillverkare av valsade platta produkter av aluminium kan mycket riktigt tillverka den undantagna produkten, medan andra inte kunde styrka sina förklaringar med ytterligare fakta. Dessa tillverkare kan inte uppfylla företag A:s specifikationskrav och levererade valsade platta produkter av aluminium med andra egenskaper än den undantagna produkten.

(177)

EA hävdade att den undantagna produkten praktiskt taget omfattar hela sortimentet för råmaterial till färger och att den volym som täcktes av den produkt som undantagits enligt artikel 2.2 i förordningen om provisorisk tull svarade för långt mer än de 2 % som anges i förordningen om provisorisk tull, eftersom det snarare rörde sig om [300 000–600 000] (37) ton. Efter det provisoriska utlämnandet av uppgifter inkom EA med en uppskattning av förbrukningen av aluminiumrullar som användes vid tillverkning av belagda rullar och därefter användes vid tillverkningen av kompositpaneler i aluminium. Uppskattningen uppgår till [52 000–68 000] (38) ton, dvs. nära kommissionens uppskattning i skäl 87 i förordningen om provisorisk tull. Företag A påpekade att kommissionens uppskattning av förbrukningen inte motsvarar den undantagna produkt som används för tillverkningen av kompositpaneler i aluminium, eftersom denna produkts specifika tekniska egenskaper är mycket strikta och en del tillverkare av kompositpaneler i aluminium använder belagda valsade platta produkter av aluminium. Företag A uppgav samtidigt att dess förbrukning för tillverkningen av kompositpaneler i aluminium var lägre än den senaste uppskattning som lämnats av EA. Eftersom förbrukningen i unionen inte är begränsad till de inköp som företag A gör, ansåg kommissionen att uppskattningen i skäl 87 i förordningen om provisorisk tull på ett rimligt sätt speglar förbrukningen av valsade platta produkter av aluminium för tillverkning av kompositpaneler i aluminium i allmänhet.

(178)

Med anledning av företag A:s påstående om en allmän kapacitetsbrist hävdade EA att det inte råder någon strukturell kapacitetsbrist i EU, vilket framgår av den kapacitetsutnyttjandegrad som anges i förordningen om provisorisk tull, och att de nuvarande försörjningssvårigheterna har samband med covid-19-pandemin.

(179)

Företag A påpekade även att med tanke på det bristande utbudet på unionens marknad skulle antidumpningstullar ha en negativ inverkan på företagets verksamhet och äventyra dess lönsamhet.

(180)

Kommissionen bekräftade att företag A hade stora försörjningssvårigheter när det gällde den provisoriskt undantagna produkten. Som företag A har kunnat styrka finns det kvalitetsmässiga och tekniska begränsningar i samband med de varor som unionsindustrin kan tillverka. Vissa integrerade unionstillverkare (som både tillverkar valsade platta produkter av aluminium, belagda rullar och kompositpaneler i aluminium) vill dessutom begränsa sina leveranser till företag A av konkurrensskäl och/eller skäl som har med vertikal integration att göra. Dessa två huvudsakliga faktorer begränsar tillgängligheten för de undantagna produkterna på unionens marknad. Uppgifterna i akten visar även att källor utanför EU inte är ett tillräckliga som alternativ när det gäller volymer eller kvalitet. Kommissionen konstaterade därför att företag A inte kan köpa in den provisoriskt undantagna produkten i tillräckliga kvantiteter på unionens marknad eller från andra källor.

(181)

I artikel 2.2 i förordningen om provisorisk tull anges att den produkt som beskrivs i artikel 1.1 ska undantas från provisorisk antidumpningstull om den importeras för användning vid tillverkningen av belagda rullar och kompositpaneler i aluminium. I detta avseende inkom inte företag A eller någon annan användare på marknaden med tillräcklig bevisning för att de var direkt berörda av importen av valsade platta produkter av aluminium för tillverkning av belagda rullar under undersökningsperioden. Undersökningen visade dessutom att förbrukningen av valsade platta produkter av aluminium inom sektorn för belagda rullar var mycket större än inom sektorn för kompositpaneler i aluminium. Det finns därför en risk för att den provisoriskt undantagna produktens tekniska egenskaper skulle bli norm inom denna sektor och att den skulle importeras i större kvantiteter, vilket eventuellt kan skada unionsindustrin. Företag A har visserligen svårigheter med att köpa in valsade platta produkter av aluminium för tillverkning av belagda rullar i tillräckliga kvantiteter, men kan fortfarande köpa in en betydande del av sitt behov i EU.

(182)

Undersökningen visade även att den provisoriskt undantagna produktens tekniska egenskaper varierar beroende på användningsområde, dvs. tillverkning av belagda rullar eller tillverkning av kompositpaneler i aluminium.

(183)

Efter utlupen tidsfrist för synpunkter på uppgifter som lämnats av andra berörda parter till följd av utlämnandet av de provisoriska avgörandena, upprepade EA sitt påstående om tillgången till den berörda produkten i EU och hänvisade till makroekonomiska uppgifter som EA hade lämnat in med anledning av kommissionens begäran, vilka påstått visade att det finns tillräckligt med kapacitet på unionens marknad. EA hävdade dessutom att valsade platta produkter av aluminium för användning i kompositpaneler i aluminium och i belagda rullar har samma produktbeskrivning och att den provisoriska produktbeskrivningen var överlappande och gav upphov till förvirring om skillnaderna mellan de båda produkterna. EA upprepade även sitt påstående om storleken på marknaden för belagda rullar som redan nämns i skäl 177, uppgav att företag A hade köpt in den berörda produkten i EU i många år och hänvisade till förklaringar från andra tillverkare av kompositpaneler i aluminium, som redan nämns i skäl 170 och behandlas i skälen 175 och 176. EA hänvisade dessutom till andra inköpskällor, utan att ange vilka.

(184)

I detta avseende bör det för det första noteras att de makroekonomiska uppgifter som EA lämnat befanns vara oriktiga och justerades av kommissionen när den fastställde de slutgiltiga skadeindikatorerna enligt uppgifterna i akten om deras tekniska kapacitet.

(185)

EA:s påstående om skillnaden mellan valsade platta produkter av aluminium för användning i kompositpaneler i aluminium och valsade platta produkter av aluminium för användning i i belagda rullar beaktade inte den senaste produktbeskrivningen i artikel 2.2. Med tanke på att företag A:s begäran om undantagande baseras på förfarandet för slutanvändning enligt artikel 254 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 (39) (unionens tullkodex), ansågs den omständigheten att produkterna har samma beskrivning vara irrelevant. På grundval av detta avvisades detta påstående.

(186)

Det faktum att företag A har köpt produkten i unionen i många år ansågs inte motsäga kommissionens bedömning att den berörda produkten inte fanns tillgänglig i tillräckliga kvantiteter i unionen. I avsaknad av mer exakta uppgifter om andra inköpskällor avvisades även detta påstående.

(187)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade företag A att tillgångsproblemen rörde valsade platta produkter av aluminium som används vid såväl tillverkning av belagda rullar som kompositpaneler i aluminium, och upprepade sin begäran att valsade platta produkter av aluminium som används vid tillverkning av belagda rullar skulle undantas från införandet av antidumpningstullar. Företag A upprepade dessutom att vissa unionstillverkare inte kunde leverera de överenskomna kvantiteterna eller hade kvalitetsproblem med avseende på de undantagna valsade platta produkterna av aluminium.

(188)

Kommissionen tillstod att tillgångsproblemet rörde båda användningsområdena, men klargjorde redan i skäl 181 varför undantaget inte bör vara tillämpligt på valsade platta produkter av aluminium för användning vid tillverkningen av belagda rullar. I avsaknad av ytterligare synpunkter avvisades detta påstående.

(189)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter ifrågasatte EA kommissionens beslut att minska den produktionskapacitet som hade rapporterats av vissa unionstillverkare med avseende på den undantagna produkten, och hävdade att vissa begränsningar av den yttre bredden inte stöder sådana minskningar av produktionskapaciteten. EA hävdade att även den minskade produktionskapaciteten enligt kommissionens korrigering skulle vara tillräcklig för att försörja unionens marknad med nödvändiga kvantiteter. EA hävdade också att avsaknaden av alternativa inköpskällor utanför EU inte styrktes med bevisning i den akt som fanns tillgänglig för de andra parterna och inte borde ha beaktats enligt artikel 19.3 i grundförordningen. EA upprepade också sitt påstående om att alla andra tillverkare av kompositpaneler i aluminium i unionen har förklarat att de kan leverera de nödvändiga kvantiteterna i unionen.

(190)

Med anledning av EA:s synpunkter bekräftade företag A att kommissionens bedömning av unionsindustrins kapacitet för valsade platta produkter av aluminium för användning vid tillverkning av kompositpaneler i aluminium var riktig vad gällde begränsningarna av den yttre bredden, och hänvisade återigen till kvalitetsproblem. Som förklaras i det specifika utlämnande av uppgifter som sändes till EA korrigerades de uppgifter om den undantagna produkten som EA inkommit med baserat på inlagor från andra parter som visade att dessa tillverkare inte kund uppfylla de nödvändiga specifikationerna eller inte tillverkade den berörda produkten. Som förklaras i skälen 174–180 förnekas det inte att vissa tillverkare av kan tillverka den undantagna produkten, men vissa integrerade unionstillverkare (som tillverkar alla typer av valsade platta produkter av aluminium, belagda rullar och kompositpaneler i aluminium) vill begränsa sina leveranser till företag A av konkurrensskäl och/eller skäl som har med vertikal integration att göra, vilket i sin tur innebär att produkten inte finns tillgänglig i tillräckliga kvantiteter på unionens marknad. Vad gäller källor utanför EU bör det noteras att uppgifterna i akten inte kunde sammanfattas i en icke-konfidentiell version utan att avslöja affärshemligheter som skulle ha kunnat skada de berörda parterna. I alla händelser inkom inte EA med bevisning för att det finns tillgänglig kapacitet i länder utanför EU. Den omständigheten att andra tillverkare av kompositpaneler i aluminium påstått kunde köpa in sina valsade platta produkter av aluminium i unionen ansågs inte motsäga kommissionens undersökningsresultat som visade att den berörda produkten inte finns tillgänglig i tillräckliga kvantiteter och samt undersökningsresultaten om produktens kvalitetsegenskaper. På grundval av detta avvisades EA:s påståenden.

(191)

På grundval av detta bekräftade kommissionen sina provisoriska undersökningsresultat, dvs. att det låg i unionens intresse att undanta den berörda produkten från införandet av antidumpningstullar, men att undantaget endast skulle begränsas till valsade platta produkter av aluminium för användning vid tillverkning av kompositpaneler i aluminium.

(192)

Efter det provisoriska utlämnandet av uppgifter bestred Xiamen Xiashun Aluminium Foil Co., Ltd. (Xiamen Xiashun) avslaget på företagets begäran som behandlas i skälen 89–92 i förordningen om provisorisk tull om att litografiska plåtar och batterifolie skulle undantas från undersökningen. Xiamen Xiashun hävdade att dessa produkter inte skiljer sig från de produkter som förtecknas i skäl 57 i förordningen om provisorisk tull, vilka undantogs från undersökningen redan i tillkännagivandet om inledande. De redan undantagna produkterna har även samma kemiska egenskaper, eftersom de till mer än 95 % består av rent aluminium i likhet med andra valsade platta produkter av aluminium.

(193)

Xiamen Xiashun upprepade även de påståenden som behandlas i skäl 89 i förordningen om provisorisk tull med avseende på fysiska och kemiska egenskaper, tjocklek, tillverkningsprocess och användningsområde.

(194)

EA bekräftade att litografiska plåtar och batterifolie omfattas av produktdefinitionen och har samma grundläggande kemiska egenskaper som andra valsade platta produkter av aluminium, eftersom de till mer än 95 % består av rent aluminium i likhet med andra valsade platta produkter av aluminium. De är resultatet av samma tillverkningsprocess som andra valsade platta produkter av aluminium. EA hävdade även att litografiska plåtar och batterifolie ingår i klagomålet eftersom de tillverkas av ett antal unionstillverkare som drabbats av mycket låga dumpade och skadevållande priser från Kina.

(195)

I detta avseende konstaterade kommissionen att produktdefinitionen i undersökningen hade definierats korrekt av klagandena eftersom den omfattade produkter för vilka det fanns tillräcklig bevisning för dumpad import som vållar unionsindustrin skada. På grundval av detta och i avsaknad av nya uppgifter avvisades detta påstående.

(196)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter upprepade Xiamen Xiashun sina påståenden från inledningsskedet. I avsaknad av nya uppgifter, och eftersom dessa påståenden redan behandlas i skälen 89–92 i förordningen om provisorisk tull och Xiamen Xiashuns ytterligare påståenden behandlas i skäl 195, avvisades dessa påståenden.

(197)

Eftersom inga andra synpunkter inkommit bekräftas slutsatserna i avsnitt 2.3.3 i förordningen om provisorisk tull.

(198)

Nanshans ursprungliga begäran om att ACF-30-60 skulle undantas behandlas i skälen 93–102 i förordningen om provisorisk tull. Efter det provisoriska utlämnandet av uppgifter upprepade Nanshan sitt påstående om att den undersökta produkten och ACF-30-60 skiljer sig åt baserat på ett antal faktorer såsom grundläggande tekniska och fysiska egenskaper, slutanvändning och användningsområde, tillverkningsprocess och distributionskanaler. Nanshan upprepade även att dessa produkter inte är utbytbara och inte konkurrerar med varandra. Företaget hävdade att enligt fast rättspraxis (40) är ingen faktor mer avgörande än andra i bedömningen av om en produkt skiljer sig från andra produkter som omfattas av undersökningen. Nanshan påpekade också att unionens ACF-marknad är ytterst snäv med begränsad tillgänglighet från unionstillverkarna under de kommande månaderna.

(199)

Som svar på Nanshans synpunkter hävdade EA att de berörda valsade platta produkterna av aluminium tillverkas eller kan tillverkas inom EU och att de omfattas av produktbeskrivningen.

(200)

Vad gäller konkurrensen mellan ACF-30-60 och de andra produkter som omfattas av undersökningen ska det för det första erinras om att ACF-30-60 omfattas av produktdefinitionen i skälen 55–58 i förordningen om provisorisk tull. För det första har ACF-30-60 och andra produkter som omfattas av undersökningen samma grundläggande fysiska, kemiska och tekniska egenskaper och produkten omfattas av undersökningen. Kommissionen begränsade dessutom inte sin preliminära bedömning endast till en viss faktor, eftersom den utgick från flera faktorer, såsom grundläggande egenskaper, funktion, tillverkningsprocess och slutanvändning, för att bedöma huruvida ACF-30-60 omfattades av undersökningen. Påståendet om den begränsade tillgången till ACF-30-60 på unionens marknad styrktes inte med tillräcklig bevisning.

(201)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter upprepade Nanshan sitt påstående från inledningsskedet. Företaget uppgav även att egenskaperna hos de två sidorna av den berörda produkten skiljer sig åt, vilket leder till en annan tillverkningsprocess med användning av högmodern utrustning och leder till en annan slutanvändning. Nanshan hävdade dessutom att införandet av antidumpningsåtgärder skulle ha en negativ inverkan på användarna till följd av den allvarliga försörjningsbristen i unionen. Nanshan styrkte detta påstående med förklaringar från användare som rapporterade om inköpssvårigheter under de senaste månaderna (efter undersökningsperioden) och under de kommande månaderna. I detta sammanhang påpekade Nanshan även att en unionstillverkare hade upphört med sin tillverkning av den berörda produkten för att inrikta sig på andra produkter. I avsaknad av alternativa inköpskällor hävdade Nanshan att kinesisk import var avgörande för icke-integrerade användare.

(202)

I detta avseende hänvisar kommissionen till skälen 93–102 i förordningen om provisorisk tull och till skäl 200 ovan, där Nanshans ursprungliga påståenden behandlas. Kommissionen konstaterade dessutom att ACF-30-60 inte är den enda produkten som omfattas av denna undersökning som har sidor med olika egenskaper, eftersom även valsade platta produkter av aluminium till värmeväxlare har denna egenskap.

(203)

Även om omständigheter som uppstått efter undersökningsperioden skulle beaktas, ansåg kommissionen att den situation som beskrevs av Nanshan och två användare inte visade på en strukturell kapacitetsbrist, utan snarare på en tillfällig situation till följd av den allmänna ekonomiska återhämtningen efter covid-19-pandemin där efterfrågan ökade avsevärt under en kort tid, vilket innebär att unionsindustrin nu måste anpassa sig till den nya marknadssituationen. I detta avseende ansågs det inte att införandet av antidumpningsåtgärder skulle ha en negativ inverkan på användarna. De användare som inkom med synpunkter besvarade dock inte frågeformuläret. Därför var det inte möjligt att bedöma i vilken utsträckning de skulle påverkas av åtgärderna. Därför avvisades detta påstående.

(204)

Kommissionen bekräftade således sina slutsatser i avsnitt 2.3.4 i förordningen om provisorisk tull.

(205)

Den ursprungliga begäran från OPL System AB (OPL) om att lameller till persienner skulle undantas behandlas i skälen 103 och 104 i förordningen om provisorisk tull.

(206)

OPL upprepade att unionsindustrin varken tillverkar eller kan tillverka valsade platta produkter av aluminium enligt OPL:s specifikationer. Företaget framhöll att om det använde en produkt av sämre kvalitet skulle detta skada dess utrustning och de färdiga produkterna skulle inte motsvara kundernas krav.

(207)

OPL hänvisade till sina invändningar mot tullkvoten för 2016 från fyra olika unionstillverkare, som påstått varken tillverkar eller kan tillverka valsade platta produkter av aluminium enligt OPL:s specifikationer. I detta avseende hävdade OPL att trots kommersiella kontakter med några av de fyra företagen lämnade inget av dem prover till OPL. Dessa påståenden styrktes dock endast av bevisning från ett av de berörda företagen. Samtidigt hävdade OPL att ingen av unionstillverkarna kunde tillverka den berörda produkten. Med undantag för en tillverkare styrkte OPL dock inte påståendet att företaget hade gjort leveransförfrågningar eller att unionstillverkarna hade vägrat att leverera och/eller uppgett att de inte kunde tillverka den berörda produkten, inom tidsfristen för att inkomma med synpunkter på det provisoriska utlämnandet av uppgifter eller tidsfristen för att inkomma med synpunkter på andra parters synpunkter efter det provisoriska utlämnandet av uppgifter.

(208)

EA upprepade att unionsindustrin kan tillverka valsade platta produkter av aluminium enligt OPL:s specifikationer och lämnade in förklaringar om att vissa unionstillverkare kunde leverera den berörda produkten. EA ifrågasatte även OPL:s påstående om att företaget hade kontaktat flera unionstillverkare, och uppgav att inget företag i unionsindustrin hade mottagit några förfrågningar om prisförslag den senaste tiden, eller att diskussioner pågick.

(209)

Yttrandena från en unionstillverkare kan visserligen ifrågasättas, men kommissionen fastställde att åtminstone en unionstillverkare kan tillverka valsade platta produkter av aluminium enligt OPL:s specifikationer.

(210)

Den bevisning som OPL inkommit med inom de föreskrivna tidsfristerna rörande unionsindustrins förmåga att tillverka produkten, och uppgiften om att OPL hade kontaktat unionstillverkarna är begränsat till endast en unionstillverkare, och de flesta av OPL:s påståenden styrks inte med bevisning. Den bevisning som lämnats rörande den berörda tillverkaren omfattade dessutom en period efter införandet av provisoriska åtgärder. Med tanke på de provisoriska åtgärdernas potentiella inverkan på marknadsaktörernas beteende ansåg inte kommissionen att denna bevisning var ett tillräckligt tillförlitligt bevis på att den berörda tillverkaren skulle vägra att tillverka eller leverera när de slutgiltiga åtgärderna väl införs och normala marknadsförhållanden har återställts fullständigt. Vid den tidpunkt då kommissionen inför provisoriska åtgärder är det i själva verket rimligt att förvänta sig att unionstillverkarna kan besluta att skjuta upp ingåendet av långsiktiga avtalsförhållanden på framtiden till dess att det står klart om slutgiltiga tullar kommer att införas och vid vilken nivå. Även om inlagorna innehöll påståenden om att andra unionstillverkare inte var villiga eller inte kunde försörja OPL, styrktes dessa påståenden inte med bevisning. Under alla omständigheter kan importen från Kina rimligtvis förväntas fortsätta med tanke på nivån på de slutgiltiga åtgärderna.

(211)

Efter utlupen tidsfrist för synpunkter på uppgifter som lämnats av andra berörda parter med anledning av utlämnandet av de provisoriska undersökningsresultaten, inkom OPL med e-postkorrespondens med flera unionstillverkare som uppmanades att bekräfta om de kunde tillverka valsade platta produkter av aluminium enligt OPL:s specifikationer. På grundval av detta hävdade OPL att med undantag för en unionstillverkare som var villig att leverera prover på valsade platta produkter av aluminium, kunde ingen av unionstillverkarna tillverka valsade platta produkter av aluminium enligt OPL:s specifikationer.

(212)

Undersökningen visade att OPL:s slutsats att unionstillverkarna inte kunde tillverka valsade platta produkter av aluminium enligt OPL:s specifikationer styrktes inte med bevisning, eftersom e-postkorrespondensen visade att vissa tillverkare var villiga att inleda affärsförbindelser med OPL: De specifikationer som OPL krävde föreföll dessutom vara mer strikta vad gällde den kemiska sammansättningen jämfört med de specifikationer som företaget angav i sin begäran om undantagande. På grundval av detta avvisades detta påstående.

(213)

På grundval av detta avslogs OPL:s begäran om undantagande och kommissionen bekräftade sina slutsatser i avsnitt 2.3.5 i förordningen om provisorisk tull.

(214)

Efter det provisoriska utlämnandet av uppgifter hävdade Hitachi att införandet av antidumpningsåtgärder hade en negativ inverkan på elsektorn i stort i EU. Hitachi hävdade att flera av företagets leverantörer av valsade platta produkter av aluminium hade kapacitetsbrist, vilket ledde till materialbrist på unionens marknad. Hitachi uppgav även att kapacitetsbristen hade uppstått i samband med införandet av provisoriska antidumpningsåtgärder för valsade platta produkter av aluminium med ursprung i Kina. Företaget hävdade att det drabbats av produktionsförseningar som snart skulle påverka dess leveranser. Företaget hävdade dessutom att efterfrågan på valsade platta produkter av aluminium inom sektorn för krafttransformatorer kommer att öka till följd av utvecklingen av regelverket inom denna sektor (41). På grundval av detta begärde Hitachi att transformatorindustrin skulle undantas från antidumpningsåtgärder. Hitachi hävdade också att sådana undantag redan hade beviljats tillverkare av dryckesburkar, bilar och flygplan. Företaget hävdade vidare att transformatorsektorn borde beviljas ett liknande undantag på grundval av principen om icke-diskriminering och med tanke på att valsade platta produkter av aluminium utgör dess slutprodukter.

(215)

EA hävdade att de rådande kapacitets- och leveransproblemen inte hade samband med införandet av antidumpningsåtgärder, eftersom de är direkt kopplade till den massiva ekonomiska återhämtningen efter covid-19-pandemin. EA hävdade vidare att detta var ett världsomfattande fenomen som påverkade många industrier som inte ens är föremål för antidumpningstullar. EA tillade även att användare av valsade platta produkter av aluminium i EU som säkrar volymer från europeiska tillverkare via långfristiga avtal inte har försörjningsproblem.

(216)

Kommissionen konstaterade att inga av Hitachis påståenden styrktes med bevisning, förutom ändringarna av regelverket. När det gällde begäran om undantag och påståendet rörande icke-diskriminering påpekade kommissionen dessutom att tillverkare av dryckesburkar, bilar och flygplan aldrig har omfattats av undersökningen. Dessa produkter har således inte beviljats något undantag. Kommissionen kan därför inte se hur Hitachi kunde diskrimineras. Med tanke på nivån på de slutgiltiga åtgärderna kan importen från Kina i alla händelser förväntas fortsätta. Kommissionen avvisade därför detta påstående.

(217)

Efter det provisoriska utlämnandet av uppgifter inkom användarna TDK IT och TDK HU med synpunkter där de begärde att aluminiumanoder med låg- respektive högspänning, folieflikar och aluminiumkatodfolie för användning vid tillverkning av elektrolytkondensatorer med aluminium skulle undantas från undersökningen. De hävdade att dessa valsade platta produkter av aluminium har annorlunda fysiska, tekniska och kemiska egenskaper (renhetsgrad, legeringar, kristallin struktur och oxideringsegenskaper), att de kräver en särskild tillverkningsteknik (ingen smältning) och att unionsindustrin inte har produktionskapacitet för denna produkt. De hävdade dessutom att dessa produkter endast används för tillverkning av elektrolytkondensatorer med aluminium, att deras priser är högre och att de volymer som importeras endast utgör en liten del av förbrukningen av valsade platta produkter av aluminium i unionen. Enligt deras åsikt skulle undantagandet av dessa produkter inte vålla unionsindustrin skada, medan antidumpningsåtgärder skulle ha en negativ inverkan på deras ekonomiska resultat.

(218)

EA hävdade att de berörda valsade platta produkterna av aluminium kan tillverkas inom EU eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och påpekade att de omfattas av produktbeskrivningen. EA tillade även att sådana produkter tillverkas i EU och att några tillverkare planerar att ta upp tillverkningen igen.

(219)

Som svar på EA:s inlaga bestred TDK IT att de berörda valsade platta produkterna av aluminium finns tillgängliga i EU. TDK IT hävdade vidare att dessa specifika produkter inte har funnits tillgängliga sedan andra halvåret 2018 och hänvisade till en förklaring från en unionstillverkare. Företaget hävdade också att de valsade platta produkter av aluminium som tidigare levererades av unionsindustrin låg i den nedre delen av skalan för godtagbar kvalitet och att kunderna nu kräver produkter av högre kvalitet som den berörda tillverkaren inte kunde tillverka när den upphörde med produktionen. Företaget tillade att om tillverkningen skulle återupptas måste materialet genomgå en lång dubbel valideringsprocess (hos TDK och dess kunder) innan det kunde användas igen.

(220)

Efter utlupen tidsfrist för synpunkter på uppgifter som lämnats av andra berörda parter till följd av utlämnandet av de provisoriska avgörandena, upprepade EA sitt påstående om tillgången till den berörda produkten i EU eller EES. EA påpekade även att unionsindustrin tvingades upphöra med tillverkningen av de berörda produkterna i unionen till följd av illojal konkurrens från kinesiska exporterande tillverkares sida. EA uppgav att flera tillverkare i unionen skulle kunna leverera dessa produkter på unionens marknad om konkurrensen var rättvis. På grundval av detta drog EA slutsatsen att det skulle strida mot unionens intresse att undanta dessa produkter med ursprung i Kina, eftersom det skulle ge upphov till en orättvis situation och allvarligt undergräva de insatser som unionstillverkare genomfört den senaste tiden för att tillverka dessa produkter i unionen.

(221)

Med anledning av EA:s synpunkter, som inkom sedan tidsfristen utlupit för synpunkter på uppgifter som lämnats av andra berörda parter till följd av utlämnandet av de provisoriska avgörandena, påpekade TDK HU att de produkter som företaget importerar skilde sig från de produkter som TDK IT importerar när det gäller bearbetning och kvalitet, värde, tullnummer och slutanvändning. Företaget hävdade också att de två produkterna inte utgör likadana produkter, eftersom den produkt som TDK IT importerar är obehandlad aluminiumfolie som ska bearbetas, medan den produkt som TDK HU importerar redan är bearbetad och klar att användas i elektrolytkondensatorer med aluminium utan vidarebearbetning.

(222)

TDK HU tillade att EA:s synpunkter endast rörde aluminiumfolie med hög renhetsgrad som används vid tillverkning av anoder med högspänning och folieflikar för elektrolytkondensatorer med aluminium, och inte aluminiumfolie och aluminiumanodfolie med låg- respektive högspänning som importerades av TDK HU. Företaget ansåg även att EA inte hade inkommit med meningsfull och underbyggd bevisning rörande den rådande eller framtida efterfrågan på den sistnämnda produkten som importeras av TDK HU.

(223)

TDK HU uppgav likaså att den produkt kan tillverkas av unionsindustrin eller inom EES inte motsvarar den produkt som företaget använder med tanke på dess egenskaper.

(224)

Med anledning av EA:s synpunkter i skäl 220 hävdade TDK IT att de tillverkare som påstått kunde tillverka de berörda produkterna antingen inte uppfyllde de nödvändiga kvalitetsstandarderna eller inte tillverkade den undersökta produkten, utan snarare skivor, dvs. ett halvfabrikat som används för att tillverka den undersökta produkten.

(225)

TDK IT hävdade även att EA:s synpunkter på illojal konkurrens var vaga och inte styrktes av bevisning och att den relevanta marknaden inte är pris-, utan kvalitetsdriven. Företaget ifrågasatte dessutom EA:s synpunkter på unionens intresse, eftersom det ansåg att det saknades en effektiv och stabil inköpskälla på unionens marknad. Detta skulle leda till ökade kostnader och undergräva effektiviteten för användare i senare led.

(226)

Efter utlupen tidsfrist för synpunkter på uppgifter som lämnats av andra berörda parter till följd av utlämnandet av de provisoriska avgörandena hade, gav den tyska sammanslutningen för tillverkare av elektrisk och elektronisk utrustning (ZVEI) sitt stöd åt TDK HU:s och TDK IT:s påståenden om den bristande tillgången till produkten i unionen och framhöll behovet av att säkerställa en stabil försörjning för sina kunder inom fordonsindustrin och industriell elektronik samt den negativa inverkan som åtgärderna skulle ha på medlemmarnas konkurrenskraft gentemot leverantörer från länder utanför EU. Förutom Kina angav ZVEI Japan som en annan inköpskälla för de berörda produkterna.

(227)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade TDK HU att kommissionen under det preliminära skedet inte hade undersökt företagets påståenden om tillgången till de produkter som det behöver. TDK HU upprepade att de produkter som företaget använder inte har tillverkats i EU sedan cirka fem år tillbaka. Företaget hävdade närmare bestämt att aluminiumkatodfolie och aluminiumanodfolie med lågspänning inte tillverkas i EU och att viss aluminiumanodfolie med högspänning visserligen tillverkas inom EU, men att dessa produkter inte uppfyller företagets fysiska, kemiska eller tekniska specifikationer. Företaget hävdade dessutom att det skulle krävas betydande investeringar (såväl tidsmässigt som ekonomiskt) att återuppta produktionen i EU.

(228)

TDK HU hävdade likaså att unionstillverkarna inte motsatte sig företagets begäran om undantag, som baserades på meningsfulla och välgrundade invändningar. Det hävdade att EA hade förväxlat de produkter som importeras av TDK IT och TDK HU, som påstått skiljer sig från varandra, och att EA inte hade inkommit med bevisning för att de produkter som TDK HU behöver tillverkas eller kommer att börja tillverkas inom kort. På grundval av detta hävdade TDK HU att kommissionens bedömning av TDK HU:s och EA:s inlagor inte var tillräckligt detaljerad och att kommissionen följaktligen inte hade behandlat företagets begäran på ett opartiskt och rättvist sätt under det preliminära skedet.

(229)

TDK HU hävdade dessutom att kommissionen inte hade bedömt möjligheten att tillämpa förfarandet för slutanvändning enligt artikel 254 i unionens tullkodex. Enligt TDK HU:s åsikt skulle tillämpningen av detta tullförfarande inte vålla unionsindustrin någon skada, utan skulle faktiskt gynna tillverkare av elektrolytkondensatorer etablerade i EU.

(230)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter upprepade TDK IT att den produkt som företaget använder kräver en hög renhetsgrad, vilket innebär att den är unik när det gäller de tekniska egenskaperna och inte kan jämföras med andra valsade platta produkter av aluminium. I detta avseende hänvisade företaget till en tredjepartskälla (42). TDK IT hävdade också att den aluminiumfolie med hög renhetsgrad som tillverkades i unionen antingen var olämplig eller obefintlig, vilket innebar att införandet av antidumpningstullar skulle förorsaka att avbrott i försörjningen av aluminiumfolie med hög renhetsgrad och ge upphov till störningar på unionens marknad, eftersom den enda unionstillverkare som tillverkade produkten lämnade marknaden 2018 på grund av den dåliga kvaliteten på dess produkter, och det skulle ta två till tre år att återuppta produktionen. TDK IT hävdade avslutningsvis att den enda unionstillverkare som tillverkade aluminiumfolie med hör renhetsgrad skulle arbeta enligt ett förädlingsavtal och således inte äga den produkt som TDK IT använde.

(231)

På grundval av uppgifterna i ärendehandlingarna slog kommissionen fast att de berörda valsade platta produkterna av aluminium omfattas av produktdefinitionen enligt tillkännagivandet om inledande och skälen 55–58 i förordningen om provisorisk tull. De har samma grundläggande fysiska, tekniska och kemiska egenskaper som andra valsade platta produkter av aluminium eftersom de i likhet med dessa består av rent aluminium till mer än 95 %. De flesta valsade platta produkter av aluminium har dessutom sina egna specifikationer beroende på användningsområde eller slutanvändarens krav. Det faktum att de berörda valsade platta produkterna av aluminium har en viss renhetsgrad, är tillverkade av vissa legeringar, har en särskild kristallin struktur eller vissa oxideringsegenskaper innebär inte att de inte har samma grundläggande kemiska, tekniska och fysiska egenskaper som andra valsade platta produkter av aluminium.

(232)

Vad gäller tillverkningsprocessen har kommissionen fastställt att de berörda valsade platta produkterna av aluminium i stor utsträckning är resultatet av samma tillverkningsprocess som beskrivs i skäl 56 och att processen till stor del bygger på samma tillverkningsutrustning som till andra valsade platta produkter av aluminium. Att en särskild utrustning används för de berörda valsade platta produkterna av aluminium är inte unikt, eftersom även andra valsade platta produkter av aluminium, som omfattas av produktdefinitionen, kan kräva särskild utrustning (t.ex. beläggningsstationer eller skärverktyg).

(233)

Kommissionen konstaterade att det fanns olika åsikter om huruvida denna produkt fanns tillgänglig på unionens marknad eller ej. Uppgifterna i akten övertygade inte kommissionen om att det fanns en långsiktig strukturell risk för försörjningsbrist. Med tanke på nivån på de slutgiltiga åtgärderna kan importen från Kina i alla händelser förväntas fortsätta.

(234)

Kommissionen beklagar att TDK IT och TDK HU inte lämnade in svar på frågeformuläret i egenskap av användare och att de registrerade sig som berörda parter först efter det provisoriska utlämnandet av uppgifter. I detta sammanhang kunde kommissionen endast bedöma påståendet och dessa företags situation utifrån de ofullständiga uppgifter som de lämnade i sina synpunkter på det provisoriska utlämnandet av uppgifter. Kommissionen fick följaktligen inga svar på frågeformuläret eller uppgifter i tillräckligt god tid som den kunde kontrollera och kunde därför inte bedöma andelen för valsade platta produkter av aluminium av de två företagens totala tillverkningskostnader och den potentiella inverkan som antidumpningsåtgärderna kan ha på deras verksamhet och lönsamhet.

(235)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter ifrågasatte TDK HU det faktum att kommissionen inte hade fått in uppgifter i tillräckligt god tid och att den inte kunde bedöma företagets påstående och situation, eftersom företaget hade lämnat skriftliga synpunkter på det provisoriska utlämnandet av uppgifter till kommissionen inom den föreskrivna tidsfristen och därefter inkommit med tre ytterligare inlagor, som alla innehöll meningsfulla uppgifter om företagets verksamhet. TDK HU beklagade likaså att kommissionen, trots att den uppmanats att göra så, inte kontaktade företaget för att begära kompletterande uppgifter eller motiveringar för att bedöma företagets begäran och lösa motsägelser.

(236)

Som anges i punkt 5.5 i tillkännagivandet om inledande uppmanades alla berörda parter att lämna information rörande bedömningen av unionens intresse inom 37 dagar efter det att förfarandet inleddes, antingen i valfritt format eller i ett frågeformulär som fanns tillgängligt för alla parter från den dag då förfarandet inleddes. I punkt 5.5 i tillkännagivandet om inledande anges även att de uppgifter som lämnas endast kommer att beaktas om de vid inlämnandet åtföljs av styrkande handlingar.

(237)

I detta avseende bör det för det första noteras att inget av de två företagen lämnade uppgifter rörande bedömningen av unionens intresse inom tidsfristen på 37 dagar. För det andra inkom varken TDK HU eller TDK IT med svar på frågeformuläret, vilka skulle ha gett kommissionen möjlighet att inhämta de uppgifter den ansåg vara nödvändiga i tid, begära kompletterande uppgifter vid behov, kontrollera de mottagna uppgifterna och bedöma påståendena på grundval av kontrollerade uppgifter. I detta ärende hade kommissionen endast fragmentariska och okontrollerade uppgifter som inte inkom i tid och skilde sig betydligt från den standardiserade uppsättning uppgifter som krävs i svaret på frågeformuläret. Med sådana uppgifter var det inte möjligt att göra en korrekt bedömning av antidumpningsåtgärdernas potentiella inverkan på TDK HU:s och TDK IT:s verksamheter. Eftersom svaren på frågeformuläret inte inkom i tid ansåg kommissionen att bevisbördan föll på de företag som lämnade in begäranden efter det provisoriska utlämnandet av uppgifter, inte på kommissionen, som hade uppmanat parterna att delta i undersökningen ända från början, vilket anges i punkt 5.5 i tillkännagivandet om inledande.

(238)

Kommissionen saknade därför väsentlig information om de berörda produkternas tillgänglighet inom och utanför unionen, och kunde inte bedöma huruvida den berörda produkten redan köptes eller kunde köpas från andra länder. Kommissionen kunde följaktligen inte heller bedöma möjligheten att tillämpa förfarandet för slutanvändning enligt artikel 254 i unionens tullkodex.

(239)

Allt som allt, och med avseende på TDK HU:s och TDK IT:s påståenden i skälen 227–228, ansåg kommissionen att avsaknaden av svar på frågeformuläret, som normalt innehåller uppgifter om faktorer som inköpskällor, inköp, försäljning inom och utanför unionen, och den undersökta produktens andel av de totala kostnaderna och lönsamheten innebar att kommissionen inte kunde göra en meningsfull bedömning av TDK HU:s och TDK IT:s påståenden på grundval av en standardiserad uppsättning uppgifter som inkommit i tid. I detta avseende ansåg kommissionen att den hade agerat omsorgsfullt och opartiskt genom att behandla alla påståenden och synpunkter som den förfogade över tillräckliga uppgifter för. Samma logik gäller för TDK HU:s påstående i skäl 229.

(240)

På grundval av ovanstående avvisades TDK HU:s och TDK IT:s påståenden.

(241)

Efter det provisoriska utlämnandet av uppgifter inkom Amcor med synpunkter och begärde ett undantag för slutanvändning för råmaterial till folie (band för vidare valsning) på grundval av unionens intresse. Amcor hävdade att företaget har svårt att köpa in råmaterial till folie (band för vidare valsning) till följd av en påstådd brist på råvaran i EU och i världen i stort. Xiamen Xiashun instämde i Amcors begäran. Xiamen Xiashun hävdade också att råmaterial till folie (band för vidare valsning) och andra valsade platta produkter av aluminium är olika produkter eftersom de har olika fysiska och tekniska egenskaper, produktionsprocesser, slutanvändning och användningsområden.

(242)

EA svarade att Amcor inte hade säkrat volymer i Europa tillräckligt tidigt och att företagets situation endast är ett kortsiktigt problem, eftersom marknaden inte förutsåg den rådande höga efterfrågan till följd av den ekonomiska återhämtningen efter covid-19-pandemin. EA hävdade också att Amcors situation inte borde jämföras med andra folietillverkares, eftersom Amcors huvudsakliga verksamhet är förpackningstillverkning, inte folievalsning.

(243)

Enligt kommissionens åsikt styrktes inte påståendena om olika fysiska och tekniska egenskaper, tillverkningsprocesser, slutanvändning och användningsområden med bevisning. Trots tillkännagivandet om åtgärder hade Amcor inte begärt en ökning av den volym som avtalats med företagets unionstillverkare och hade inte heller försökt ingå ett medelfristigt avtal med andra potentiella unionsleverantörer. De slutgiltiga tullarna är dessutom lägre än de provisoriska, och den juridiska enheten ”Amcor Singen Rolling GmbH” skulle fortfarande vara rimligt lönsam även om antidumpningsåtgärder infördes. Den juridiska enheten var i själva verket tillräckligt lönsam både under och före undersökningsperioden. Det finns starka indikationer på att den kunde överföra en del av den totala kostnaden för tullarna till sina kunder och enheten har betydande exportverksamheter i senare led som gör det möjligt för den att importera den berörda produkten inom ramen för förfarandet för aktiv förädling. Provisoriska antidumpningstullar infördes dessutom nyligen på import av aluminiumfolie för vidare förädling med ursprung i Folkrepubliken Kina (43), en produkt som ingår i enhetens produktportfölj i senare led. Även om många andra företag är aktiva inom foliesektorn var Amcor det enda företaget som registrerade sig som berörd part, inkom med synpunkter och begärde ett undantag för slutanvändning. Amcors farhågor föreföll därför inte delas av andra användare inom sektorn. På grundval av detta avslogs denna begäran.

(244)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter klagade Amcor på att kommissionen inte hade behandlat dess begäran om att råmaterial till folie (band för vidare valsning) skulle undantas från produktdefinitionen i det utlämnandet av uppgifter. I samma synpunkter drog Amcor tillbaka sin begäran om att råmaterial till folie skulle undantas från produktdefinitionen och om undantag för slutanvändning. I motsats till kommissionens undersökningsresultat hävdade Amcor dessutom att företaget hade kontaktat unionstillverkare för att säkra råmaterial till folie från dem.

(245)

Mot bakgrund av Amcors synpunkter, och särskilt med tanke på att företaget hade dragit tillbaka sin begäran, ansåg inte kommissionen att det var nödvändigt att bedöma Amcors begäran om undantag för produkten. Vad gäller Amcors kontakter med unionstillverkare bör det noteras att Amcor mycket riktigt kontaktade unionstillverkare, men kontakterna begränsade endast till ett fåtal av dem. Det stora flertalet unionstillverkare, som kunde vara lämpliga alternativa inköpskällor, kontaktades dock inte. På grundval av detta avvisades Amcors påståenden.

(246)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade Xiamen Xiashun att dess inlagor om skillnaderna i egenskaperna hos råmaterial till folie (band för vidare valsning) inte behandlades tillräckligt utförligt i skälen 303 och 306 i förordningen om provisorisk tull, som kommissionen hade hänvisat till. Xiamen Xiashun avsåg närmare bestämt skillnader i legeringar, kemisk sammansättning och tekniska specifikationer, såsom tjocklek, härdningsgrad och produktionsprocesser. Samma exportör hävdade dessutom att andra faktorer, såsom produktgrupp, typ av legering och tillverkningsprocesser, hade beaktats i bedömningen av begäran om undantag för valsade platta produkter av aluminium till fordonsvärmeväxlare, och att råmaterial till folie (band för vidare valsning) borde bedömas mot bakgrund av samma faktorer.

(247)

Kommissionen instämde inte i detta påstående. Xiamen Xiashuns påstående behandlas i skälen 303–306 i förordningen om provisorisk tull, och det hänvisas just till det faktum att ”de tillverkas av samma eller liknande legeringar och får samma eller liknande slutbearbetning, härdningsgrad och tjocklek som andra valsade platta produkter av aluminium”. Råmaterial till folie (band för vidare valsning) är dessutom resultatet av samma produktionsprocess, vilken anges i skäl 56 i förordningen om provisorisk tull, som andra valsade platta produkter av aluminium

(248)

Med tanke på att bevisbördan faller på de parter som begär undantag bör det noteras att Xiamen Xiashun, till skillnad från fallet med valsade platta produkter av aluminium till fordonsvärmeväxlare, inte inkom med specifika påståenden om faktorer såsom produktgrupp. Därför bedömde kommissionen inte sådana aspekter för Xiamen Xiashuns begäran avseende råmaterial till folie (band för vidare valsning). På grundval av detta avvisades dessa påståenden.

(249)

Xiamen Xiashun hävdade att den struktur för produktkontrollnummer som användes i denna undersökning inte gjorde det möjligt att särskilja råmaterial till folie (band för vidare valsning) från de andra produkterna, som har andra egenskaper och i synnerhet mycket olika användningsområden jämfört med råmaterial till folie. Enligt företages åsikt är användningen av denna struktur för produktkontrollnummer för att fastställa normalvärdet och unionstillverkarnas priser för att fastställa prisunderskridande och målprisunderskridande samt den påföljande analysen med dess exporterade modeller, som en jämförelse äpplen och päron, vilken är felaktig. Xiamen Xiashun ansåg sig i synnerhet ha lämnat prima facie-bevisning för en påstådd prisskillnad mellan aluminium för polypropenlock och råmaterial till folie (band för vidare valsning) och uppmanade kommissionen att undersöka om det fanns sådana påstådda prisskillnader. Xiamen Xiashun undrade också om en av de modeller som företaget exporterade hade jämförts med värmesköldar för fordon.

(250)

Kommissionen erinrade om att den har stor frihet att bestämma hur den ska konstruera produktkontrollnumren för att skapa en rättvis jämförelse mellan de exporterade produkterna och de produkter som tillverkas av unionsindustrin. Kommissionen säkerställde att jämförelsen blev rättvis när den konstruerade produktkontrollnumren i detta ärende.

(251)

För det första konstaterar kommissionen i förordningen om provisorisk tull (44) att råmaterial till folie (band för vidare valsning) har samma grundläggande kemiska, tekniska och fysiska egenskaper som andra valsade platta produkter av aluminium till fordonsvärmeväxlare och att produkten omfattas av produktdefinitionen. För det andra sålde unionstillverkarna i urvalet betydande kvantiteter till liknande priser som priserna på aluminium för polypropenlock under undersökningsperioden, vilket bekräftar att det inte finns någon större prisskillnad mellan dessa två produkter. Undersökningen bekräftade även att valsade platta produkter av aluminium till värmesköldar för fordon inte jämfördes med den modell som Xiamen Xiashun exporterade.

(252)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter klagade samma exportör på att kommissionen inte hade inhämtat uppgifter om försäljningspriserna för råmaterial till folie (band för vidare valsning) från unionstillverkarna för att kunna jämföra dessa priser med exportpriserna. I detta avseende uppgav exportören att kommissionen inte hade inhämtat sådana uppgifter på grund av att Xiamen Xiashun inte hade inkommit med bevisning för den påstådda prisskillnaden. Exportören ansåg vidare att kommissionen borde ha undersökt denna fråga för att säkerställa en objektiv och rättvis jämförelse och uppmanade kommissionen att lämna ut uppgifter om prisintervallet för aluminium för polypropenlock som säljs av unionsindustrin som stöd för sitt påstående. Exportören uppmanade dessutom kommissionen att bekräfta att Xiamen Xiashuns råmaterial till folie inte jämfördes med någon annan typ av valsade platta produkter av aluminium för beräkningarna av prisunderskridande och målprisunderskridande.

(253)

För det första bör det klargöras att kommissionen inhämtade de uppgifter som den ansåg nödvändiga enligt gängse praxis, nämligen genom att i detta fall begära att unionstillverkarna i urvalet fyllde i frågeformuläret för unionstillverkare. Som en del av frågeformuläret skulle unionstillverkarna tillhandahålla försäljningsuppgifter per transaktion med angivelse av produkttyper enligt en viss struktur för produktkontrollnumren, utifrån vilken råmaterial till folie (band för vidare valsning) kunde klassificeras. De uppgifter som inhämtades från unionsindustrin omfattade försäljning av råmaterial till folie (band för vidare valsning). Kommissionen instämde därför inte i påståendet om att den inte hade inhämtat uppgifter om försäljningspriset för råmaterial till folie (band för vidare valsning) från unionsindustrin.

(254)

För det andra, och såsom nämns i skäl 333 i förordningen om provisorisk tull, lade Xiamen Xiashun inte fram någon bevisning för de påstådda prisskillnaderna mellan de olika användningarna (kylflänsar, polypropenlock och litografiska plåtar) när företaget inkom med sin begäran eller i ett senare skede av förfarandet. Som nämns i skäl 251 undersökte kommissionen i alla händelser frågan och bekräftade att det inte fanns någon större prisskillnad mellan dessa två produkter.

(255)

När det gäller Xiamen Xiashuns begäran om ytterligare uppgifter bör det noteras att skillnaden mellan de priser för polypropenlock och råmaterial till folie (band för vidare valsning) som unionsindustrin tog ut varierade mellan 0 och 10 % beroende på köparen av råmaterial till folie och att den i genomsnitt var lägre än [2–6] (45) %. Vad beträffar Xiamen Xiashuns begäran om slutanvändning inkom företaget inte med någon prima facie-bevisning för att olika slutanvändningar leder till betydande prisskillnader för specifika produktkontrollnummer. I detta sammanhang ansåg kommissionen att produktkontrollnumren på ett korrekt sätt avspeglade egenskaperna hos valsade platta produkter av aluminium för att säkerställa en rättvis jämförelse och avvisade Xiamen Xiashuns påståenden.

(256)

Kommissionen konstaterade således att produktkontrollnumrens struktur avspeglade egenskaperna hos råmaterial till folie (band för vidare valsning) och därmed möjliggjorde en rättvis jämförelse mellan dessa produkter och andra produkter med samma struktur för produktkontrollnumren. På grundval av detta avvisades detta påstående.

(257)

Kommissionen bekräftade därför sina slutsatser i skälen 60–105 i förordningen om provisorisk tull enligt förklaringen i skäl 191 i denna förordning.

(258)

Efter det ytterligare utlämnandet av uppgifter inkom klaganden, de kinesiska myndigheterna, de tre exporterande tillverkare som ingick i urvalet och Airoldi med synpunkter på de preliminära slutsatserna om dumpning.

(259)

Kinas regering och Xiamen Xiashun kommenterade frågan om betydande snedvridningar i Kina.

(260)

För det första hävdade Kinas regering att innehållet i rapporten om Kina och de sätt på vilka den används hade allvarliga faktiska och rättsliga brister. Enligt Kinas regering var innehållet missvisande, ensidigt och verklighetsfrämmande. I arbetsdokumentet behandlades kinesiska företags legitima konkurrensfördelar och de normala institutionella skillnaderna mellan Kina och Europa som grund för fastställandet av betydande snedvridning av marknaden. Vidare hävdade Kinas regering att kommissionen gav sin industri orättvisa fördelar genom att godta den begäran om undersökning som lämnats in av de inhemska industrierna på grundval av landsrapporten vilket innebar att den dömde före rättegången. Kinas regering hävdade dessutom att ersättning av undersökningar med rapporter inte överensstämde med den grundläggande juridiska andan av rättvisa och riktighet.

(261)

Som svar på påståendet om faktiska brister i landsrapporten noterade kommissionen att landsrapporten är ett omfattande dokument som bygger på omfattande objektiva bevis, inbegripet lagstiftning, förordningar och andra officiella policydokument som offentliggjorts av Kinas regering, tredjepartsrapporter från internationella organisationer, akademiska studier och artiklar från forskare samt andra tillförlitliga oberoende källor. Den offentliggjordes i december 2017 så att alla berörda parter hade goda möjligheter att motbevisa, komplettera eller kommentera den och den bevisning som den grundar sig på. Kinas regering har avstått från att göra en sådan motbevisning eller kommentera innehållet och bevisen i rapporten sedan den offentliggjordes i december 2017.

(262)

När det gäller argumentet från Kinas regering att utfärdandet av en landsrapport ersatte den faktiska undersökningen erinrade kommissionen om att den enligt artikel 2.6a e kan inleda undersökningen på denna grund om den anser att den bevisning som klaganden lagt fram om betydande snedvridningar är tillräcklig. Fastställandet av förekomsten och påverkan av betydande snedvridningar och den därav följande användningen av den metod som föreskrivs i artikel 2.6a a sker emellertid vid tidpunkten för det provisoriska och/eller slutliga utlämnandet av uppgifter till följd av en undersökning. Förekomsten och effekten av de betydande snedvridningarna bekräftas inte i inledningsskedet, vilket Kinas regering hävdar, utan först efter en fördjupad undersökning och därför avvisas detta argument.

(263)

För det andra menade Kinas regering att kommissionen endast utfärdade arbetsdokument för ett fåtal utvalda länder vilket var tillräckligt för att ge upphov till farhågor om behandling som mest gynnad nation och nationell behandling. Dessutom hävdade Kinas regering att kommissionen aldrig offentliggjorde en tydlig och förutsägbar standard för valet av länder eller sektorer att offentliggöra rapporter.

(264)

Kommissionen erinrade om att enligt artikel 2.6a c i grundförordningen ska en landsrapport utarbetas för varje land endast om kommissionen har välgrundade indikationer på att det kan förekomma betydande snedvridningar i ett visst land eller en viss sektor i det landet. Efter godkännandet av de nya bestämmelserna i artikel 2.6a i grundförordningen i december 2017 fick kommissionen sådana tecken på betydande snedvridningar för Kina. Kommissionen offentliggjorde också en rapport om snedvridningar i Ryssland och utesluter inte att andra rapporter kommer att följa. Eftersom merparten av ärendena rörande handelspolitiska skyddsåtgärder gällde Kina och det fanns allvarliga indikationer på snedvridningar i Kina var det första landet för vilket kommissionen utarbetade en rapport. Ryssland är det land som har flest fall av handelspolitiska skyddsinstrument och därför fanns det objektiva skäl för kommissionen att utarbeta rapporter om dessa två länder i denna ordning.

(265)

Som nämnts ovan är rapporterna inte heller obligatoriska för tillämpningen av artikel 2.6a. I artikel 2.6a c beskrivs villkoren för att kommissionen ska utfärda landsrapporter men enligt artikel 2.6a d är klagandena inte skyldiga att använda rapporten eller också, enligt artikel 2.6a e, är förekomsten av en landsrapport ett villkor för att inleda en undersökning enligt artikel 2.6a. Enligt artikel 2.6a e är tillräcklig bevisning för betydande snedvridningar i något land av de klagande som uppfyller kriterierna i artikel 2.6a b tillräcklig för att inleda undersökningen på den grunden. Därför är reglerna om landsspecifika betydande snedvridningar tillämpliga på alla länder utan åtskillnad, oavsett om landsrapporten finns eller inte. Därför strider reglerna om snedvridningar i landet per definition inte mot behandlingen som mest gynnad nation. Kommissionen avvisade därför dessa påståenden.

(266)

För det tredje och när det gäller nationell behandling tillade Kinas regering att begreppet marknadssnedvridning eller motsvarande normer inte fanns i EU:s lagstiftning om den inre marknaden eller konkurrens bortsett från grundförordningarna. Kinas regering hävdade därför att kommissionen varken hade befogenhet enligt internationell rätt eller någon lagstiftning eller praxis inom ramen för sin exklusiva behörighet på den inre marknaden eller konkurrensregleringar att undersöka snedvridningarna i Kina.

(267)

Kommissionen grundade sin metod i denna undersökning på bestämmelserna i artikel 2.6a i grundförordningen. Det är juridiskt irrelevant att begreppet betydande snedvridningar inte används i andra europeiska lagar eftersom det är specifikt för antidumpningsområdet, vilket regleras av bestämmelserna i WTO:s antidumpningsavtal. När åtgärder vidtas mot import finns det inget krav i antidumpningsavtalet på att bedöma inhemska marknadsförhållanden utöver den föreskrivna skadeanalysen. I alla händelser kännetecknas unionens marknad av fria marknadsförhållanden med hård konkurrens, särskilt tack vare unionens stränga lagstiftning om statligt stöd och konkurrens. Därför avvisades detta påstående.

(268)

Vidare menade Kinas regering att kommissionen tillämpade diskriminerande regler och standarder mot kinesiska företag när de befann sig i liknande situationer som företagen i EU inbegripet men inte begränsat till orättvisa beviskrav och bevisbörda. Samtidigt utvärderade kommissionen inte om EU eller medlemsstaterna hade marknadssnedvridningar. Denna uppsättning förfaranden påverkade allvarligt tillförlitligheten och legitimiteten i kommissionens analys och slutsatser om de centrala frågorna i antidumpningsundersökningar när det gäller beräkningen av dumpning och skada. Det är därför tillräckligt att uttrycka farhågor om ett eventuellt åsidosättande av nationella behandlingsskyldigheter enligt WTO:s regler.

(269)

Kinas regering lade inte fram några bevis för att EU-företagen skulle vara föremål för snedvridningar som är jämförbara med deras kinesiska konkurrenters och därmed skulle befinna sig i en liknande situation. Begreppet betydande snedvridningar är under alla omständigheter relevant i samband med fastställandet av normalvärdet för fastställandet av dumpning medan detta begrepp är rättsligt irrelevant för unionsindustrin i samband med antidumpningsundersökningar. Denna begäran ansågs därför vara ogrundad och rättsligt irrelevant.

(270)

För det fjärde hävdade Kinas regering att bestämmelserna i artikel 2.6a i grundförordningen är oförenliga med artikel 2.2 i antidumpningsavtalet som innehåller en uttömmande förteckning över situationer där normalvärdet kan konstrueras och där betydande snedvridningar inte ingår. Kinas regering hävdade vidare att användningen av uppgifter från ett lämpligt representativt land eller internationella priser för att konstruera normalvärdet enligt artikel 2.6a också var oförenlig med artikel 6.1 b i GATT och artikel 2.2 i antidumpningsavtalet, särskilt artikel 2.2.1.1. Kinas regering hävdade dessutom att WTO:s regler krävde användning av tillverkningskostnaden i ursprungslandet plus ett skäligt belopp för administrativa kostnader, försäljningskostnader och allmänna kostnader samt för vinst när normalvärdet konstruerades. Artikel 2.6a i grundförordningen utvidgade dock tillämpningsområdet för uppgiftskällan till att omfatta tillverknings- och försäljningskostnader i ett lämpligt representativt land eller internationella priser, kostnader eller referensvärden. Detta låg enligt Kinas regering utanför WTO-reglerna. Oavsett om artikel 2.5 i grundförordningen är förenlig med WTO:s regler eller inte bör kommissionen därför inte konstruera normalvärdet när det föreligger en så kallad marknadssnedvridning på grundval av godkännandet av artikel 2.6a i grundförordningen.

(271)

Kommissionen anser att bestämmelserna i artikel 2.6a är förenliga med Europeiska unionens skyldigheter inom ramen för WTO. Det är kommissionens uppfattning, i linje med överprövningsorganets klargöranden i tvisten EU – antidumpningsåtgärder beträffande biodiesel från Argentina (DS473), att de bestämmelser i grundförordningen som är allmänt tillämpliga på alla WTO-medlemmar, särskilt artikel 2.5 andra stycket, möjliggör användning av uppgifter från ett tredjeland, vederbörligen justerade när en sådan justering är nödvändig och underbyggd. Kommissionen avvisade därför detta påstående.

(272)

Kinas regering hävdade att kommissionen i detta fall direkt bortsåg från de kinesiska exportörernas bokföring vilket var oförenligt med artikel 2.2.1.1 i antidumpningsavtalet. Kinas regering hävdade att överprövningsorganet i DS473 EU-biodiesel (Argentina) och panelen i DS494 EU-Cost Adjustment Methodologies II (Ryssland) hävdade att enligt artikel 2.2.1.1 i antidumpningsavtalet, så länge de register som förs av den exportör eller tillverkare som är föremål för undersökning – inom godtagbara gränser – på ett korrekt och tillförlitligt sätt motsvarar alla de faktiska kostnader som den berörda tillverkaren eller exportören ådragit sig för den undersökta produkten bör den undersökande myndigheten använda denna dokumentation för att fastställa tillverkningskostnaden.

(273)

Kommissionen erinrade om att tvisterna DS473 och DS494 inte gällde tillämpningen av artikel 2.6a i grundförordningen som är den relevanta rättsliga grunden för fastställandet av normalvärdet i denna undersökning. Dessa tvister rörde också andra faktiska situationer än den faktiska situationen avseende förekomsten av betydande snedvridningar. Därför avvisades detta påstående.

(274)

Kinas regering hävdade avslutningsvis att kommissionens undersökning på grundval av artikel 2.6a i grundförordningen i detta fall hade dubbla måttstockar. Enligt Kinas regering vägrade kommissionen att godta de kinesiska exportörernas kostnadsuppgifter med motiveringen att det förekom betydande marknadssnedvridningar på den kinesiska marknaden men den godtog uppgifterna från det representativa landet och använde dem för att ersätta de kinesiska tillverkarnas uppgifter utan någon utvärdering av huruvida det kan förekomma marknadssnedvridningar som påverkar dessa uppgifter. Detta är enligt Kinas regering ett bevis på ”dubbla måttstockar”. Kinas regering hävdade att detta tillvägagångssätt inte garanterade tillförlitligheten för de relevanta kostnaderna i det valda representativa landet. Dessutom var det omöjligt att verkligen återspegla kostnaderna för tillverkarna i ursprungslandet.

(275)

Kinas regering tillade att det även finns utvecklingsinitiativ inom EU och dess medlemsstater som liknar Kinas femårsplaner, t.ex. den nya industristrategin och den tyska industrins 4.0-initiativ. Enligt officiella källor gynnades EU:s aluminiumindustri av över 200 statliga stödåtgärder under perioden 2017–2020, som tillhandahölls av EU-medlemsstaterna och godkändes av kommissionen.

(276)

Kommissionen erinrade om att den under undersökningen övervägde om det finns uppgifter i akten som tyder på att det förekommer snedvridningar i de representativa länderna även när det gäller de huvudsakliga råvaror som används vid tillverkningen av den berörda produkten, till exempel om de omfattas av exportrestriktioner. Under undersökningen finns det dessutom stora möjligheter för alla parter att kommentera lämpligheten hos de potentiella representativa länder som kommissionen överväger. Kommissionen offentliggör särskilt två noter i akten om lämpligheten för de möjliga representativa länderna och ett preliminärt val av lämpligt land för undersökningen. Dessa meddelanden görs tillgängliga för alla parter för synpunkter. Även i detta fall hade Kinas regering och alla andra parter möjlighet att bevisa att de möjliga representativa länder som övervägdes påverkades av betydande snedvridningar och därför inte var lämpliga för undersökningen.

(277)

Kommissionen konstaterar att i enlighet med artikel 2.6a b i grundförordningen analyseras den potentiella inverkan av en eller flera av de snedvridande faktorer som anges i denna bestämmelse med avseende på priser och kostnader i exportlandet. Kostnadsstrukturen och prisbildningsmekanismerna på andra marknader, inbegripet frågor som rör generiskt och ogrundat ekonomiskt stöd, till exempel generiskt och ogrundat stöd som påstått beviljats i EU, har ingen som helst betydelse i samband med detta förfarande (även om det skulle förekomma, vilket inte är fallet (46). Denna begäran var därför ogrundad och avvisades.

(278)

Xiamen Xiashun lämnade ett antal synpunkter på förekomsten av betydande snedvridningar.

(279)

För det första påpekade Xiamen Xiashun i skäl 142 i förordningen om provisorisk tull att det hänvisas till en internetartikel där det sägs att Xiamen Xiashun aktivt arbetar för att främja partiuppbyggnad och fackföreningsarbete. Xiamen Xiashun påpekade att denna artikel enbart bör tolkas som att Xiamen Xiashun underlättar för arbetstagare i fackföreningar, vare sig de är partimedlemmar eller ej, att bedriva sin fackliga verksamhet inom företaget. Xiamen Xiashun framhöll dock att ordalydelsen ”beslutsfattande” inte innebär att partimedlemmar eller fackföreningen har något att säga till om vad gäller företagets ledning och styrning eller prissättningen på råvaruinköp eller produktförsäljning. Därför borde inga slutsatser om statlig kontroll eller marknadssnedvridningar grundas på dessa ordalydelser.

(280)

Xiamen Xiashun motsatte sig dessutom kommissionens slutsatser i skäl 142 i förordningen om provisorisk tull, och förklarade att det faktum att det finns partimedlemmar i företaget inte innebär att de kontrollerar företaget. Xiamen Xiashun påpekade att företaget enligt lag är skyldigt att tillåta partimedlemmar att anordna partiuppbyggnadsaktiviteter, men att det inte innebär att partimedlemmarna har något inflytande över företaget. Företaget tillade att alla människor har rätt att bekänna sig till vilken region eller tillhöra vilket politiskt parti de vill, och att detta inte påverkar företagets beslutsprocess. Xiamen Xiashun framhöll även att den omständigheten att det anordnas partiuppbyggnadsaktiviteter inom företaget inte innebär att det finns medlemmar av kommunistpartiet i företagets ledning. Xiamen Xiashun förklarade dessutom att kommissionens översättning av ”partiuppbyggnad” är fel och att kommunistpartiets medlemmars aktiviteter inom företaget främst rör studier av regeringspolitik, att lämna synpunkter och ge råd till partiorganisationen, eller ibland till och med vissa underhållningsaktiviteter. Företaget tillade att det inte fanns några uppgifter i ärendehandlingarna som tydde på att kommunistpartiet kontrollerar de svarande företagen. Xiamen Xiashun upprepade dessa synpunkter efter det slutliga utlämnandet av uppgifter.

(281)

Kommissionen konstaterade för det första att den verksamhet som bedrivs av den partikommitté som är aktiv inom Xiamen Xiashun tydligt beskrivs som ”beslutsfattande” i den artikel som citeras i skäl 142 i förordningen om provisorisk tull. Artikeln innehåller ingen analys eller tolkning av vad detta ”beslutsfattande” medför. Kommissionen erinrar dock om att enligt artikel 2.6a första och andra strecksatserna är två av de faktorer som påpekar på förekomsten av snedvridningar i ett land att ”den berörda marknaden försörjs till betydande del av företag som ägs av eller drivs under kontroll, politisk styrning eller överinseende av exportlandets myndigheter” och ”förekomsten av statlig närvaro i företagen som gör att staten kan påverka priser eller kostnader”. Partikommitténs deltagande i ”beslutsfattandet” i Xiamen Xiashun faller inom båda dessa kriterier. Kriteriet ”statlig närvaro i företagen som gör att staten påverkar priser eller kostnader” innebär inte att staten direkt fastställer priserna på de varor som säljs, utan snarare att företaget tack vare partimedlemmars närvaro och engagemang i kan förvänta sig en mer förmånlig behandling och stöd från myndigheterna, vilket indirekt inverkar på dess kostnader och priser. Närvaron av medlemmar i det kinesiska kommunistpartiet i företaget och den omständigheten att företaget underlättar partiuppbyggnadsaktiviteter och deltagande i ”beslutsfattandet” är en tydlig indikator, och inte en hypotes, vilket Xiamen Xiashun hävdade efter det slutliga utlämnandet av uppgifter, på att företaget inte är oberoende gentemot staten och att det kan agera enligt kommunistpartiets politik snarare än marknadskrafterna. Detta argument avvisas därför.

(282)

Visserligen har varje anställd rätt att tillhöra den religion eller det politiska parti som den väljer, men i Kina är situationen annorlunda, eftersom Kina är en enpartistat och Kinas kommunistparti är lika med staten och dess regering (47). Närvaron av medlemmar från kommunistpartiet i ett företag, som organiserar regelbundna partiuppbyggnadsaktiviteter och har ”beslutsfattande” rättigheter, vilket diskuteras i skälen 279 och 281 ovan, är därför lika med en statlig närvaro i företaget. När det gäller partikommitténs verksamhet vill kommissionen först förklara att partiuppbyggnadsaktiviteterna används av kommissionen i betydelsen ”aktiviteter för att stärka partiandan i företaget” eller ”utveckling av partirelaterade aktiviteter för att säkerställa partiets övergripande ledarskap” i enlighet med de officiella riktlinjerna (48). Kommissionen påminner om att de partikommittéer som finns i företaget, som redan förklarats i skäl 281, har åtminstone en indirekt, om än åtminstone potentiellt snedvridande effekt, på grund av den nära sammankopplingen mellan staten och kommunistpartiet i Kina.

(283)

För det andra ifrågasatte Xiamen Xiashun kommissionens slutsats i skäl 209 i förordningen om provisorisk tull att Xiamen Xiashun är föremål för landsomfattande störningar avseende arbetskraft. Xiamen Xiashun hävdade att lönerna är betydligt högre än hos konkurrenterna. Vidare konstaterade Xiamen Xiashun att bevisbördan på exporterande tillverkare för att motbevisa presumtionen om förekomsten av ”betydande snedvridningar” har blivit så tung att det är omöjligt för något enskilt företag att möta. Xiamen Xiashun konstaterade att detta i praktiken innebär att: i) det är helt oklart hur och med vilka bevis ett enskilt företag kan motbevisa antagandet att dess kostnadsposter, till exempel arbetskostnader, är snedvridna; och ii) även om det finns specifika faktiska bevis som jämförelsevis visar på betydande skillnader i kostnader mellan exporterande tillverkare, kommer detta inte att leda till att kommissionen ifrågasätter sin första uppfattning om förekomsten av ”betydande snedvridningar”.

(284)

Enligt avsnitt 3.3.1.7 i förordningen om provisorisk tull erinrade kommissionen om att lönerna i Kina snedvrids, bland annat på grund av begränsningarna i rörlighet på grund av begränsningar i systemet med registrering av hushåll (hukou), samt på grund av bristen på närvaron av oberoende fackföreningar och brist på kollektiva förhandlingar. Eftersom kommissionens slutsatser i avsnitt 3.3.1.7 pekar på förekomsten av horisontella, landsomfattande snedvridningar på den kinesiska arbetsmarknaden, ledde de negativa effekterna av dessa snedvridningar till slutsatsen att lönerna i Kina inte är tillförlitliga. Det finns inga uppgifter i akten som kan ligga till grund för fastställandet att den exporterande tillverkarens inhemska lönekostnader inte påverkades av snedvridningarna på arbetsmarknaden. För det första har denna exporterande tillverkare inte lagt fram några bevis för hur dessa horisontella snedvridningar inte påverkar arbetskostnaderna, till exempel genom att bevisa att personalen inte påverkades av systemet med registrering av hushåll, att det fanns oberoende fackföreningar och att det fanns kollektivförhandlingar. Dessutom fanns det inga belägg för att lönerna var högre än konkurrenternas, eftersom de inte lämnade några uppgifter i detta avseende.

(285)

Efter det slutgiltiga utlämnandet av uppgifter hävdade Xiamen Xiashun att det gjort gällande att lönerna var betydligt högre än konkurrenternas. Företaget hänvisade till ett uttalande från en av kommissionens kontrollörer under korskontrollen på distans som uttryckte förvåning över att Xiamen Xiashuns löner var höga. Detta ledde till en begäran om ytterligare information om lönenivåerna, följt av Xiamen Xiashuns inlämning av information som är tillfredsställande för kontrollörerna. Företaget hävdade därför att kommissionen hade alla uppgifter som var nödvändiga för att fastställa och jämföra Xiamen Xiashuns lönenivåer. Kommissionen upprepar att varje samarbetsvillig exporterande tillverkares faktiska lönenivå är konfidentiell information. Under alla omständigheter ändrar detta påstående inte den slutsats som redan anges i utlämnandet av uppgifter att en viss lönenivå i jämförelse med konkurrenterna i samma verksamhet inte i sig tyder på att de horisontella landsomfattande störningar som förekommer på arbetsmarknaden i Kina skulle påverka lönenivån för denna exporterande tillverkare. Med andra ord, även om lönerna för denna exporterande tillverkare var högre än konkurrenternas, visar detta inte att en sådan lönenivå inte påverkas av snedvridningarna på arbetsmarknaden i Kina.

(286)

När det gäller påståendet att det inte är möjligt för exporterande tillverkare att motbevisa en presumtion om att det förekommer betydande snedvridningar, vilket upprepats efter det slutgiltiga utlämnandet av uppgifter, instämmer kommissionen inte alls med detta ogrundade påstående. För det första finns det ingen presumtion, eftersom kommissionen i varje undersökning i stor detalj bedömer förekomsten av betydande snedvridningar som påverkar den undersökta produkten och de berörda exporterande tillverkarna, med på ett opartiskt sätt hänsyn till all tillgänglig bevisning i ärendet. Om det finns påståenden om att horisontella snedvridningar inte påverkar vissa inhemska kostnader enligt artikel 2.6a a tredje strecksatsen, analyserar kommissionen dem noggrant i detalj, vilket analysernas längd i denna och alla andra undersökningar som rör Kina tydligt visar. Om det finns bevis i akten för att Xiamen Xiashun inte påverkades av de landsomfattande snedvridningar som finns på den kinesiska arbetsmarknaden skulle kommissionen säkert använda företagets egen arbetskostnad i enlighet med artikel 2.6a a tredje strecksatsen i grundförordningen.

(287)

För det tredje kommenterade och upprepade Xiamen Xiashun efter det slutgiltiga utlämnandet av uppgifter att det faktum att kommissionen systematiskt bortser från de kinesiska exporterande tillverkarnas arbetskostnader, visar att artikel 2.6a i grundförordningen är oförenlig med artikel 2.2, artikel 2.2.1.1. och artikel 2.2.2 i WTO:s antidumpningsavtal. Detta beror på att artikel 2.6a i grundförordningen föreskriver att kostnader och priser ska bortses systematiskt utan att undersöka om villkoren i artikel 2.2 i antidumpningsavtalet är uppfyllda.

(288)

Kommissionen erinrar om att i varje undersökning har alla parter möjlighet att lämna bevis för alla relevanta aspekter däribland påståendet att vissa produktionsfaktorer inte är snedvridna, i enlighet med artikel 2.6a tredje strecksatsen i grundförordningen. Såsom förklaras i skälen 284–286 ovan avvisar kommissionen inte systematiskt arbetskostnaderna för de kinesiska exporterande tillverkarna, utan analyserar uppgifterna i detalj i varje fall där en part hävdar bristen på snedvridningar för att kontrollera om en exporterande tillverkare påverkas av de betydande snedvridningarna. Samma tillvägagångssätt gäller administrativa kostnader, försäljningskostnader och allmänna kostnader och vinst. Påstående avvisades därför.

(289)

För det fjärde konstaterade Xiamen Xiashun att kommissionen i skäl 198 i förordningen om provisorisk tull angav att Xiamen Xiashun fick vissa utmärkelser eller formella erkännanden, vilket innebär att det måste uppfylla behörighetskraven för att få dem, inbegripet att följa den kinesiska regeringens officiella linje och uppfylla officiella statliga strategier och policyer. Xiamen Xiashun betonade att dessa erkännanden bara är utmärkelser som företaget mottagit och även om företaget behövde uppfylla vissa krav kontrollerades det inte av regeringen. Xiamen Xiashun tillade att det inte fanns någon tillgänglig bevisning som tyder på att det har instruerats av regeringen att fastställa ett inköpspris för råvaror eller att dess produktsäljningspris strider mot marknadsförhållandena. Efter det slutgiltiga utlämnandet av uppgifter uppgav Xiamen Xiashun att kommissionen inte anger på vilket sätt Xiamen Xiashun strikt följde regeringens linje eller ens om det gynnades av direkt eller indirekt statligt stöd som är underställt dessa erkännanden. Ur Xiamen Xiashuns synvinkel skulle ingenting i de uppgifter som lämnats eller kontrollen av kommissionens tjänstemän tillåta kommissionen att dra slutsatsen att företaget strikt följde regeringens linje eller erhållit relaterade fördelar.

(290)

Som redan förklarats av kommissionen i skäl 198 i förordningen om provisorisk tull, innebär utmärkelserna och titlarna som Xiamen Xiashun erhållit inte bara ett erkännande av företagets prestationer, utan kräver också klart att det följer regeringens officiella politik. Som framgår av citaten i skäl 198 i förordningen om provisorisk tull är endast de företag som strikt följer regeringens linje berättigade till utmärkelser som Xiamen Xiashun erhåller, till exempel titeln Fujian Backbone Enterprise. Efter det slutgiltiga utlämnandet av uppgifter lämnade Xiamen Xiashun inga bevis som motsäger dessa slutsatser.

(291)

För det femte kommenterade Xiamen Xiashun att kommissionen i skäl 205 i förordningen om provisorisk tull uppgav att Xiamen Xiashun har etablerat ett samriskföretag med ett statsägt företag och kommit fram till att det samarbetade nära den kinesiska staten och att de landsomfattande snedvridningarna även gäller dess leverantörer. Xiamen Xiashun konstaterade att det är mycket vanligt i hela världen att privata företag gör affärer med statsägda företag eller statliga organ, och det betyder inte att den andra parten tvingas överlämna kontrollen över verksamheten till regeringen. När det gäller Xiamen Xiashun drivs samriskföretaget med det statsägda företaget enbart enligt stadgarna och bolagsrätten i Kina. Xiamen Xiashun underströk att det inte fanns någon tillgänglig bevisning som tyder på att regeringen kontrollerar och styr prissättningen av produkter, utbud och efterfrågan på råvaror samt den dagliga driften av samriskföretaget.

(292)

Samtidigt som kommissionen håller med om att samriskföretag mellan privata och statsägda företag är mycket vanliga i världen, är de statliga företagens roll i Kina mycket specifik, vilket beskrivs i avsnitt 3.3.1.3 i förordningen om provisorisk tull. Ytterligare en relevant illustration av den snedvridande effekten av statsägda företag i Kina på priser och kostnader är citatet från en artikel som publicerades på den kinesiska statens officiella sida, som säger: ”Den omfattande utvecklingen av statsägda företag inom grundläggande teknologi och strategiska industrier har gynnat och stöttat privata företag i många aspekter, till exempel prisinkludering, talangöverföring, teknologiska spridningseffekter och kapitalundsättning.” (49)”Förmånen”, ”stödet”, ”prisinkluderingen” och ”kapitalundsättning” som nämns i artikeln pekar tydligt på en snedvridande effekt av samarbetet mellan statsägda företag och privata företag på den kinesiska marknaden. Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter upprepade Xiamen Xiashun sina synpunkter men lämnade inga bevis för att avfärda kommissionens slutsatser.

(293)

Airoldi lämnade en kommentar om rapporten. Airoldi gjorde gällande att artikel 2.6a c i grundförordningen ställer ett krav på att den omtvistade handlingen ska vara en rapport och formellt antas av Europeiska kommissionen. Airoldi hävdade vidare att rapporten måste offentliggöras och uppdateras. Enligt Airoldi uppdaterades därför inte det dokument som låg till grund för den aktuella undersökningen och som offentliggjordes på webbplatsen för GD Handel och det var ett enkelt arbetsdokument från kommissionens avdelningar som saknade de formella och väsentliga kännetecknen för att betraktas som en formell rapport från Europeiska kommissionen. När det gäller unionens institutionella rätt var det dessutom nödvändigt att offentliggöra en sådan rapport på Europeiska unionens samtliga officiella språk i Europeiska unionens officiella tidning. Airoldi begärde dessutom att GD Handel skulle lämna in en italiensk version av detta dokument och numret av Europeiska unionens officiella tidning där det offentliggjordes. Samtidigt konstaterade Airoldi att rapporten om Kina offentliggjordes enbart på GD Handels webbplats på engelska. Därför var rapporten om Kina olaglig och behövde ignoreras.

(294)

Airoldi citerade ett antal skäl till varför det skulle ges tillgång till rapporten på italienska. För det första hävdade Airoldi att rådets förordning nr 1 från 1958 om fastställande av de språk som ska användas av Europeiska ekonomiska gemenskapen ger europeiska företag och medborgare rätt att få en kopia av ett sådant dokument eller att få tillgång till det på deras nationella officiella språk som också är Europeiska unionens officiella språk. För det andra hävdade Airoldi att rapporten är kopplad till artikel 2 i grundförordningen och nämns särskilt i den. Det är därför ett dokument som genomför de materiella bestämmelserna i denna artikel i grundförordningen och måste därför offentliggöras på Europeiska unionens alla officiella språk. För det tredje hävdade Airoldi att avsaknaden av en italiensk version av rapporten, som är det huvudsakliga beviset i detta fall, utgör ett brott mot förordning nr 1/1958 jämförd med artiklarna 21, 22 och 41 i stadgan om de grundläggande rättigheterna. Enligt Airoldi har det dessutom rätt att få tillgång till rapporten på italienska språket på grundval av följande lagbestämmelser: Artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen, där respekt för mänskliga rättigheter och icke-diskriminering läggs stor vikt. Artikel 3 i EU-fördraget om att EU ”ska respektera sin rika kulturella och språkliga mångfald”. I artikel 165.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) betonas att ”unionens insatser ska syfta till att utveckla den europeiska dimensionen inom utbildning, särskilt genom undervisning och spridning av medlemsstaternas språk”, samtidigt som unionen fullt ut ska respektera kulturell och språklig mångfald (artikel 165.1 EUF-fördraget). Slutligen hävdade Airoldi att EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna förbjuder diskriminering på grund av språk (artikel 21) och ålägger unionen en skyldighet att respektera språklig mångfald (artikel 22). Den första förordningen, från 1958, som fastställer vilka språk som ska användas av den tidigare Europeiska ekonomiska gemenskapen, har ändrats efter senare anslutningar till EU och definierar unionens officiella språk, tillsammans med artikel 55.1 i EU-fördraget.

(295)

Kommissionen konstaterade att artikel 2.6a c i grundförordningen inte föreskriver något särskilt format för rapporterna om betydande snedvridningar och att det inte heller i denna bestämmelse anges någon kanal för offentliggörande. Kommissionen erinrade om att rapporten är ett faktabaserat tekniskt dokument som endast används i samband med undersökningar avseende handelspolitiskt skydd. Rapporten utfärdas därför på lämpligt sätt som ett arbetsdokument från kommissionens avdelningar eftersom den är rent beskrivande och inte ger uttryck för några politiska åsikter, preferenser eller bedömningar. Detta påverkar inte dess innehåll, dvs. de objektiva informationskällor om förekomsten av betydande snedvridningar i den kinesiska ekonomin som är relevanta för tillämpningen av artikel 2.6a c i grundförordningen.

(296)

Eftersom bestämmelserna i artikel 2.6a c inte föreskriver ett specifikt format i vilket en landrapport behöver offentliggöras eller dess kanal för offentliggörande, följer offentliggörandet av Kina-rapporten som ett arbetsdokument från kommissionens avdelningar, en typ av dokument som inte kräver översättning till alla europeiska språk eller formellt offentliggörande i den officiella tidningen, de relevanta reglerna. Kommissionen instämde i varje fall inte i påståendet att Airoldis rätt till försvar i detta fall påverkades när det inte mottog en italiensk översättning av rapporten. Airoldi hade verkligen tagit upp denna fråga endast i ett mycket sent skede av utredningen, och att fram till det skedet hade både Airoldi och dess advokater använt engelska framgångsrikt och i längden i både skriftlig och muntlig kommunikation. Kommissionen erinrade om dokumentets art, dvs. att det inte är en genomförandeförordning, och bekräftade sin ståndpunkt.

(297)

När det gäller invändningen att rapporten var inaktuell erinrar kommissionen om att det hittills inte har lagts fram några bevis på att detta är fallet. Tvärtom konstaterade kommissionen särskilt att de huvudsakliga policydokument och den bevisning som nämns i rapporten, däribland tillämpliga femårsplaner och tillämplig lagstiftning för den produkt som är föremål för undersökning, fortfarande var relevanta under undersökningsperioden och att varken Airoldi eller andra parter har bevisat att detta inte längre var fallet.

(298)

I förordningen om provisorisk tull valde kommissionen Turkiet som representativt land i enlighet med artikel 2.6a i grundförordningen. Detaljerna i den metod som användes för urvalet fastställdes i den första och andra noteringen som tillställdes parterna i den öppna akten den 5 oktober 2020 och 25 november 2020 (första noteringen och andra noteringen) samt i skälen 225-267 i förordningen om provisorisk tull.

(299)

Airoldi ansåg att dess rätt till försvar åsidosatts. Företagets uppfattning är att kommissionens uppgifter i det preliminära skedet inte gjorde det möjligt för parterna att förstå vilka data, slutsatser och metoder som extrapolerades från utredningen om aluminiumprofiler och i vilket skede av förfarandet det gjordes.

(300)

Kommissionen höll inte med. Såsom beskrivs i skäl 226 i förordningen om provisorisk tull hade metoden för att välja det representativa landet förklarats i detalj i den första och andra noteringen som tillhandahölls alla berörda parter. Dessutom hade kommissionen förklarat skälen för att välja Turkiet som lämpligt land och vilka referensvärden som användes för att konstruera normalvärdet i skälen 225–267 i förordningen om provisorisk tull. Kommissionen ansåg därför att den information som lämnats till parterna gav parterna möjlighet att förstå alla detaljer, inbegripet vilka uppgifter, slutsatser och metoder som extrapolerades från utredningen om profiler och rör av aluminium. Den avvisade därför påståendet.

(301)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter tillade Airoldi att förhållandet mellan de två undersökningarna (den aktuella och den om profiler och rör av aluminium.) hade varit föremål för förhörsombudets bedömningar som skriftligt klargjorde att data från en undersökning inte kan jämföras och användas i en annan utredning. Därför åsidosatte användningen av uppgifter om profiler och rör av aluminium åsidosatte därför Airoldis berättigade förväntningar och dess rätt till försvar. På grundval av detta begärde Airoldi att uppgifterna från undersökningen om profiler och rör av aluminium inte skulle kunna åberopas i den aktuella undersökningen av platts produkter av aluminium. Airoldi begärde också ett ytterligare utlämnande av uppgifter om metoden hur data ”importerades” från undersökningen om profiler och rör av aluminium.

(302)

Kommissionen konstaterade att förhörsombudets rapport nämnde att ”de två utredningarna inte löper parallellt” och att ”inga paralleller kan dras mellan de två fallen”. Detta avsåg det faktum att utredningen av profiler och rör av aluminium hade startat flera månader tidigare. Detta innebar att det slutliga utlämnandet av uppgifter den 22 december 2020 ägde rum innan avtalet mellan EU och Storbritannien. Följaktligen hade den preliminära skadeanalysen i fallet om profiler och rör av aluminium grundats på uppgifter som rör EU-28, medan undersökningen av valsade platta produkter av aluminium endast åberopade uppgifter som avser EU-27 från början. Förhörsombudet tog därför inte ställning till att inga uppgifter från ett fall någonsin kan användas i ett annat fall.

(303)

Kommissionen konstaterade vidare att uppgifterna från förfarandet avseende stänger, profiler och rör av aluminium som också används i detta förfarande uteslutande gällde vinstnivån och försäljnings- och administrationskostnaderna för tillverkare av stänger, profiler och rör av aluminium i det representativa land som valts i båda förfarandena, det vill säga Turkiet. Dessa uppgifter är per definition ”lättillgängliga” i den mening som avses i artikel 2.6a a i grundförordningen, det vill säga allmänt tillgänglig, snarare än specifika uppgifter som tas emot i den mening som avses i artikel 19.6 i grundförordningen. För det slutliga utlämnandet av uppgifter kontrollerade och uppdaterade kommissionen dessutom de tillgängliga uppgifterna för tillverkare av stänger, profiler och rör av aluminium i det representativa landet för att säkerställa att de närmast överlappade undersökningsperioden för detta förfarande.

(304)

Kommissionen förklarade i detalj i förordningen om provisorisk tull att i avsaknad av lättillgängliga uppgifter från producenter av den berörda produkten i det representativa landet Turkiet hade kommissionen rätt att förlita sig på uppgifter från en sektor som liknar varandra, för vilka information om försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader och vinst var tillgängliga. I motsats till Airoldis påstående, som förklaras i skäl 300, gav kommissionen dessutom en detaljerad förklaring om sin metod för att ”importera” och behandla relevanta uppgifter i de första och andra noteringarna i akten, liksom i förordningen om provisorisk tull. Detaljnivån och informationen gjorde det möjligt för alla parter att förstå de bakomliggande orsakerna som ledde till slutsatsen att uppgifter om försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader och vinst från företag inom sektorn för stänger, profiler och rör av aluminium var det mest lämpliga referensvärdet under de givna omständigheterna. Kommissionen ansåg att inget ytterligare utlämnande av uppgifter var nödvändigt och avvisade därför påståendet.

(305)

Airoldi hävdade också att kommissionen gjorde fel när Turkiet valdes som lämpligt representativt land. Företagets uppfattning är att det faktum att Turkiet ingår i en tullunion med Europeiska unionen påverkade bedömningen av dumpning som ska utföras enligt grundförordningen. Airoldi ansåg också att Turkiet inte uppfyllde sociala och miljömässiga skyddsstandarder.

(306)

Turkiet befanns vara det mest lämpliga representativa landet på grundval av tillgänglighet och uppgifternas kvalitet. Det faktum att det fanns en tullunion med Turkiet undergrävde inte lämpligheten av Turkiet som ett representativt land för att fastställa icke snedvridna priser och kostnader. Mot bakgrund av kommissionens slutsatser i skälen 229–243 i förordningen om provisorisk tull och i avsaknad av påståenden som skulle ogiltigförklara denna slutsats var det inte motiverat att analysera sociala och miljömässiga skyddsstandarder.

(307)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter bestred Xiamen Xiashun, Nanshan-koncernen och Airoldi kommissionens val att använda uppgifter från företag som tillverkar stänger, profiler och rör av aluminium som referensvärde för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader och vinst. Enligt deras uppfattning liknade stänger, profiler och rör av aluminium inte valsade platta produkter av aluminium och det fanns väsentliga skillnader mellan de två produkterna när det gäller deras användning, produktionskostnader och produktionsfaktorer. Xiamens Xiashun hävdade vidare att skillnaderna påverkade företagens vinst och försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader, och därför bör vinst och försäljnings- och administrationskostnaderna och andra allmänna kostnader för de företag som tillverkar stänger, profiler och rör av aluminium inte användas för att bestämma normalvärdet. Nanshan-koncernen och Xiamen Xiashun upprepade samma påstående efter det slutliga utlämnandet av uppgifter. Xiamen Xiashun citerade särskilt en av kommissionens förordningar där kommissionen grundade sin bedömning av den liknande sektorn på likheter i produktionsprocessen, produktionsfaktorer och produktionskostnader (50). Företaget hävdade också att det faktum att båda produkterna tillverkades av samma företag inte spelade någon roll.

(308)

I avsaknad av uppgifter som visar en rimlig nivå på försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader och vinst för tillverkare av den berörda produkten i potentiella representativa länder enligt artikel 2.6a a, sista stycket i grundförordningen, kan kommissionen vid behov överväga att även använda tillverkare som tillverkar en produkt i samma allmänna kategori och/eller sektor som produkten som undersöks. I dessa situationer, även om vissa egenskaper, slutanvändningar, tillverkningsprocesser och produktionskostnader kanske inte är identiska, måste dessa aspekter ses som en helhet för att avgöra om en produkt eller sektor faller i samma allmänna kategori och/eller sektor som produkten under utredning. Det fall av polyvinylalkoholer som dessa parter hänvisat till bekräftar att kommissionen i detta fall också vägde alla relevanta aspekter som rör den berörda produkten och de närmaste produkterna i tidigare led och i senare led och valde den närmaste produkten på grundval av detta. Under alla omständigheter erinrade kommissionen om att artikel 2.6a a helt enkelt kräver att kommissionen fastställer motsvarande produktions- och försäljningskostnader, samt en rimlig nivå på försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader och vinst, i ett lämpligt representativt land, utan att kräva användning av företag som tillverkar exakt samma produkt som den berörda produkten.

(309)

Kommissionen ansåg att även om de presenteras i olika former, och trots andra skillnader som påpekats av Xiamen Xiashun, tillverkas valsade platta produkter av aluminium och stänger, profiler och rör av aluminium av samma grundråvara, aluminium. Vidare betraktas profiler och rör, tillsammans med valsade platta produkter av aluminium som halvfärdiga produkter av aluminium, och avser samma allmänna produktkategori. Som förklaras i skäl 239 i förordningen om provisorisk tull tillverkades dessutom i vissa fall både stänger, profiler och rör av aluminium och valsade platta produkter inom samma företag eller inom samma koncern. Detta är exempelvis fallet med en av de exporterande tillverkarna i urvalet, Nanshan-koncernen.

(310)

Dessutom omfattar både stänger, profiler och rör av aluminium och valsade platta produkter av samma allmänna kategori ”stål- och metallframställning” och klassificeras under samma NACE-kod (NACE-kod 24), en kategori av produkter som inbegriper, under koderna 24.42 och 24.53, både valsade platta produkter och strängpressade produkter (51). Denna kategori användes också för att fastställa ett referensvärde för arbetskostnader (se skäl 260 i förordningen om provisorisk tull).

(311)

Än viktigare var att samtidigt som de kritiserade valet av stänger, profiler och rör av aluminium, misslyckades de exporterande tillverkarna med att föreslå tillverkarna av valsade platta produkter av aluminium något alternativ som närmast liknar produkten och/eller sektorn med tillgängliga finansiella uppgifter och rimlig vinst från ett lämpligt representativt land. Kommissionen anser att de företag som användes i denna undersökning var representativa för en bredare aluminiumproduktgrupp med tydliga kopplingar till den berörda produkten, inbegripet valsade produkter. Som förklaras i skäl 310 är det dessutom inte ovanligt att företag som anses vara lämpliga enligt artikel 2.6a a i grundförordningen ofta tillverkade mer än en produkt. I det här fallet var de finansiella uppgifterna från de identifierade tillverkarna av stänger, profiler och rör endast tillgängliga på aggregerad nivå. Därför är de tillgängliga finansiella uppgifterna för tillverkare av stänger, profiler och rör av aluminium representativa inte enbart för situationen på profilmarknaden, utan även på marknaden för en bredare produktgrupp inbegripet valsade produkter. Kommissionen avvisade därför dessa påståenden och hävdade att uppgifterna om försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader och vinst för företag inom sektorn för stänger, profiler och rör av aluminium utgjorde ett lämpligt referensvärde.

(312)

Kommissionen redogjorde för detaljer om de källor som används för att fastställa normalvärdet i skälen 244–267 i förordningen om provisorisk tull. Efter offentliggörandet av förordningen om provisorisk tull har flera parter gjort anspråk på de olika källorna som används för att bestämma normalvärdet.

(313)

För att fastställa normalvärdet för en av sina produktionsfaktorer, tråd av aluminium, hävdade Jiangsu Alcha att kommissionen hade använt normalvärdet av tråd av titan/kol som var dyrare.

(314)

Kommissionen erinrade om att HS-numret för denna produktionsfaktor (HS 7605) tillhandahölls av företaget själv. Kommissionen konstaterade vidare att motsvarande beskrivning av HS-numret i utdraget från GTA-databasen som lämnades ut för parterna tillsammans med noteringen av den 5 oktober 2020 avser tråd av titan/kol. Enligt Kombinerade nomenklaturen (52), motsvarade dock HS-numret tråden av titan/kol eller en tråd där aluminium är den definierande komponenten. Kommissionen drog därför slutsatsen att trots den felaktiga beskrivningen av numret i GTA-databasen var HS-numret och motsvarande ersättning för värdet som användes för att konstruera normalvärdet för Jiangsu Alcha som har samband med tråden av titan/kol därför korrekt.

(315)

Nanshan Group ansåg att kommissionens tillvägagångssätt för att använda GTA-databasen var olämpligt, eftersom mer exakta ersättningar för värdet var offentligt tillgängliga. De ansåg att kommissionen i enlighet med artikel 2.6a i grundförordningen bör använda ersättningar för värdet ”icke snedvridna internationella priser, kostnader eller referensvärden”. Nanshan Group bestred särskilt GTA-värdena för flamkol, aluminiumoxidpulver, varm- och kallvalsad ring eller rulle och varmvalsad plåt. Den föreslog att man skulle använda alternativa referenspriser baserade på IHS-flamkolrapport (53) (för flamkol), LME-priser på aluminium (54) (för aluminiumoxidpulver) och CRU-rapport (för kall-/varmvalsad ring eller rulle och plåt).

(316)

Som svar på kommentarer från Nanshan-koncernen motsatte sig klaganden att använda de alternativa referenspriser som Nanshan-koncernen föreslog. Till skillnad från priserna i GTA fann den att de källor som Nanshan-koncernen föreslog inte återspeglade vad en tillverkare i Turkiet faktiskt skulle betala för produktionsfaktorn. Klagandens uppfattning är att uppgifterna i de tre källorna var markörer (för HIS-flamkolrapporten), index (för LME-priser) eller referenspriser (för CRU-rapport) som återspeglar marknadsdynamiken. Dessa markörer, index eller priser omfattar dessutom inte olika premier som parter kan lägga till ovanpå dessa priser.

(317)

När det gäller flamkol upprepade Nanshan att den importerade kvantiteten i GTA endast kom från två länder. Uppgifterna var därför försumbara och tillät inte bestämning av kolets kaloriinnehåll. Enligt Nanshan borde kommissionen ha använt uppgifter från IHS-flamkolrapporten. Nanshan-koncernen upprepade samma påstående efter att de slutgiltiga avgörandena hade meddelats.

(318)

Kommissionen hävdade att det inte fanns några övertygande bevis för att priset i GTA-databasen inte var representativt för ett marknadspris eller den specifika koltypen, eller att priset i databasen skulle ha varit annorlunda om importvolymen var större. Därför bekräftade kommissionen sina slutsatser i skälen 258 och 259 i förordningen om provisorisk tull att importpriset på kol till Turkiet baserat på GTA-databasen var ett lämpligt referenspris för flamkol.

(319)

När det gäller aluminiumoxidpulver ansåg Nanshan-koncernen att GTA-databasen huvudsakligen omfattade import av icke-metallurgisk aluminiumoxid eftersom den importerades till Turkiet från länder som inte är tillverkare av metallurgiska aluminiumoxid (55). Koncernens uppfattning är att priserna varierade betydligt mellan de olika aluminiumoxidtyperna och den typ av aluminiumoxid som rapporterades i GTA resulterade i en onormalt hög ersättning för värdet. I stället föreslog Nanshan-koncernen att det överenskomna priset för aluminiumoxid i LME skulle användas.

(320)

Kommissionen analyserade detta påstående och höll med. Med tanke på de skäl som Nanshan-koncernen presenterade ansåg kommissionen att priset på aluminiumoxidpulver som importerades till Turkiet inte var representativt för den produktionsfaktor som Nanshan-koncernen använde.

(321)

Bevisningen i akten och den information som parterna lämnade tillät dock inte kommissionen att dra slutsatsen att LME-priserna faktiskt utgjorde ett icke snedvridet marknadspris. Enligt Nanshan-koncernen återspeglade LME-priset marknadsvärdet på aluminiumoxidpulvret medan klaganden ansåg att dessa priser endast var index som parterna lägger till olika extra påslag på. Även om LME i allmänhet inte avfärdas som en källa för att fastställa ett lämpligt referensvärde, beslutade kommissionen, med hänsyn till de specifika tvivel som beskrivs i skäl 317, att fastställa referensvärdet för aluminiumoxidpulver grundat på referensvärdet för aluminiumvätska, genom att dra av de bearbetningskostnader som Nanshan faktiskt har haft. Det var i alla fall ingen signifikant värdeskillnad mellan värdet som användes och LME-priset.

(322)

Nanshan-koncernen upprepade också sina synpunkter på användningen av referensvärden för kallvalsad och varmvalsad ring eller rulle och varmvalsad platta. Dess uppfattning var att importen till Turkiet av dessa produkter omfattade produkter som används för flygplansdelar och bilindustrin, undantagna från produktens omfattning. Enligt Nanshan var de resulterande referensvärdena därför orimligt höga. Som ett alternativ föreslog Nanshan-koncernen att man skulle använda priser på unionsmarknaden för några unionsländer som anges i CRU-rapporten. Turkiet importerade betydande mängder av de valsade produkterna från unionen, och enligt företagets uppfattning var priserna i Turkiet därför starkt påverkade av de priser som tillämpades i unionen. Detta innebar att de turkiska inhemska priserna överensstämde med unionens priser och priserna i CRU-rapporten skulle enligt företagets uppfattning vara ett representativt referensvärde att använda för att konstruera normalvärdet.

(323)

Kommissionen godtog argumentet att priserna i unionen skulle utgöra ett lämpligt referensvärde för dessa specifika produktionsfaktorer i detta fall. Den ansåg dock att den inte kunde använda de värden som anges i CRU-rapporten. De produktkategorier som användes i rapporten var inte klart specificerade och rapporten tycktes inte innehålla priser relaterade till varmvalsade ringar eller rullar. Kommissionen saknade också information gällande, om och vilka extra påslag parter tillför till dessa priser. Av denna anledning beslutade kommissionen att i stället förlita sig på faktiska och verifierade uppgifter om försäljningspris för varmvalsade och kallvalsade ringar eller rullar och varmvalsad plåtar som den hade fått från unionstillverkarna i urvalet i denna undersökning. Dessa uppgifter utgjorde representativa och mycket exakta uppgifter om försäljning av dessa produkter under undersökningsperioden i unionen. Kommissionen fastställde således det relevanta referensvärdet grundat på unionsindustrins verifierade priser från fabrik för var och en av dessa produktionsfaktorer.

(324)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter upprepade Nanshan-koncernen att kommissionen kunde ha använt priserna i CRU-rapporten direkt, eftersom de utgjorde priser på faktiska transaktioner, inklusive extra påslag. De hävdade att rapporten nämnde priset på råvaran för att tillverka de kallvalsade ringarna eller rullarna. Eftersom råvaran för att tillverka den kallvalsade ringen eller rullen var varmvalsad ring eller rulle spole, borde kommissionen ha tagit detta pris på råvaran som referensvärde för varmvalsad ring eller rulle. Enligt rapporten utgjorde rapporten som sådan en pålitlig informationskälla eftersom den hänvisades till i andra jurisdiktioner, särskilt i USA.

(325)

Kommissionen erinrade om att den inte avvisade användningen av CRU-rapporten som sådan och att den också godtog påståendet att unionens priser utgjorde ett representativt referensvärde. Kommissionen hade emellertid tillgång till faktiska och verifierade uppgifter om försäljningspris för de tre kategorierna av produktionsfaktorerna (varmvalsade och kallvalsade ringar eller rullar och varmvalsade plåtar) som utgjorde representativa och korrekta uppgifter om försäljning av dessa produkter under undersökningsperioden i unionen. kommissionens uppfattning är att användningen av dessa uppgifter därför utgjorde ett mer lämpligt referensvärde än att använda de priser som nämns i CRU-rapporten.

(326)

Kommissionen var inte heller överens om att priserna på varmvalsade ringar eller rullar skulle vara direkt tillgängliga från rapporten. Rapporten hänvisade endast till råvaran för kallvalsade ringar eller rullar, utan att specificera vilket skede i produktionsprocessen och vilken råvara den hänvisade till (56). Kommissionen ansåg därför att det var mer exakt att använda verifieringspriserna för unionsindustrin från fabrik som referensvärde för var och en av dessa produktionsfaktorer, eftersom det pris som skulle användas som referensvärde tydligt relaterade till den rätta produktionsfaktorn. Den avvisade därför påståendet.

(327)

Nanshan-koncernen ifrågasatte också referensvärdet för skrot. Dess uppfattning är att referenspriset för skrot ska bestämmas med referensvärdet för aluminiumgöt som utgångspunkt. Koncernen upprepade samma påstående efter det slutliga utlämnandet av uppgifter.

(328)

I förordningen om provisorisk tull förklarade kommissionen sin metod och varför den beslutade att använda referensvärdet från GTA-databasen snarare än att använda referensvärdet för aluminiumgöt. Eftersom Nanshan-koncernen inte lämnade några nya bevis för varför kommissionen inte kunde använda värdet i GTA-databasen, avvisade kommissionen påståendet och behöll sina resultat enligt skälen 254–255 i förordningen om provisorisk tull.

(329)

Nanshan-koncernen och Xiamen Xiashun hävdade också att kommissionen i förordningen om provisorisk tull uttryckligen ansåg att priset på en av de viktigaste råvarorna, aluminiumgöt, befanns vara icke snedvridet i enlighet med artikel 7.2a i grundförordningen, och att den nämnde att inköpspriset för göt som betalades av de exporterande tillverkarna som ingick i urvalet ”inte var betydligt lägre jämfört med det representativa internationella referenspriset” (57). Dess uppfattning är att kommissionen därför borde ha använt det faktiska priset som den exporterande tillverkaren betalade för götet i stället för att använda en ersättning för värdet (referensvärde).

(330)

Kommissionen erinrade om att beräkningen av normalvärdet och bedömningen av tillämpningen av regeln om lägre tull var olika analyser som grundats på olika artiklar i grundförordningen. Normalvärdet fastställdes i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen. I enlighet med denna artikel fann kommissionen att aluminiumsektorn i Kina påverkades av betydande snedvridningar (skälen 223 till 224) i förordningen om provisorisk tull) och därför måste normalvärdet konstrueras på grundval av tillverknings- och försäljningskostnaden som återspeglar icke snedvridna priser eller referensvärden.

(331)

Å andra sidan undersökte kommissionen enligt artikel 7.2a i grundförordningen ”om en tull lägre än dumpningsmarginalen skulle vara tillräcklig för att undanröja skada.” Enligt denna artikel undersökte kommissionen bland annat om priset på en råvara (i detta fall av en göt) var ”betydligt lägre jämfört med priserna på de representativa internationella marknaderna.” Även om slutsatserna enligt artikel 2.6 a grundades på situationen i det givna landet och många olika faktorer som beaktas, är undersökningen enligt artikel 7.2a mer begränsad och genomförd i samband med att fastställa tillämpningen av regeln om lägsta tull. Resultatet av undersökningen enligt artikel 7.2a påverkade därför inte slutsatserna från kommissionen i skälen 223–224 i förordningen om provisorisk tull. Kommissionen avvisade således detta påstående.

(332)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter upprepade Nanshan-koncernen sitt påstående. Den hävdade att enligt artikel 2.6a a bör snedvridningar fastställas positivt och bedömningen ska göras för varje exporterande tillverkare separat. Detta krävde bevis för att aluminiumgöt köps till priser som inte återspeglar referenspriset. Nanshan-koncernen påpekade att dess inköpspris ligger över LME-priset, och ansåg därför att det positivt kan fastställas att priset inte hade snedvridits.

(333)

Xiamen Xiashun upprepade att om de inhemska priserna och kostnaderna på grund av de betydande snedvridningarna inte kan användas, hänvisar samma artikel till motsvarande tillverknings- och försäljningskostnader i ett lämpligt representativt land eller till ”icke snedvridna internationella priser, kostnader eller referensvärden”. Företaget hävdade vidare att kommissionen erkände att de inhemska kinesiska priserna på aluminiumgöt liknade priserna på de representativa internationella marknaderna, och att detta också måste innebära att betydande snedvridningar inte påverkade priset på göten. Det fanns därför ingen anledning att ersätta de faktiska priser som Xiamen Xiashun fastställde med importpriser till Turkiet.

(334)

Kommissionen erinrade om att slutsatserna enligt artikel 2.6 a grundades på flera faktorer. Dessa inbegriper en bedömning av den potentiella effekten av ett eller flera aspekter som anges i artikel 2.6a b i grundförordningen, till exempel offentlig politik, inblandning av offentliga myndigheter på marknaderna, statlig närvaro i företag osv. Den övergripande bedömningen av förekomsten av snedvridningar kan också ta hänsyn till den allmänna bakgrunden och situationen i landet. Enligt artikel 7.2a i grundförordningen bedömer kommissionen däremot endast prisnivån för särskilda insatser på den inhemska marknaden och om prisnivån för sådana insatser inhemskt är ”betydligt lägre” jämfört med ett internationellt referensvärde för att motivera icke-tillämpning av regeln om lägre tull. Denna jämförelse av inhemska och internationella priser enligt artikel 7.2a har ett annat syfte och en annan bakgrund än beräkningen av normalvärdet grundat på artikel 2.6a i grundförordningen. Det fanns ingen bevisning i akten som stöder ett konstaterande av en positiv etablering enligt artikel 2.6a (a) tredje strecksatsen att priset på aluminiumgöt som köpts av en eller flera exporterande tillverkare inte påverkades av de betydande snedvridningarna och därför motiverade användningen av inhemska götpriser i det sammanhanget. När det gäller källan till det icke snedvridna priset för produktionsfaktorer säger grundförordningen att detta antingen kan vara i ett lämpligt representativt land enligt artikel 2.6a a, första strecksatsen eller fastställas med hänvisning till icke snedvridna internationella priser, kostnader eller referensvärden enligt artikel 2.6a a andra strecksatsen. Det fanns inga bevis i akten eller några andra tvingande skäl att använda den senare framför den tidigare i samband med konstruktionen av normalvärdet. Kommissionen hävdade därför att resultatet av undersökningen enligt artikel 7.2a inte påverkade kommissionens slutsatser enligt artikel 2.6 a, och att kommissionen korrekt förlitade sig på priser i ett lämpligt representativt land. Kommissionen avvisade således detta påstående.

(335)

Nanshan-koncernen och Xiamen Xiashun hävdade också att kommissionen inte bör tillämpa importtullar på material som de exporterande tillverkarna själva tillverkar eller köper i Kina. Deras uppfattning är att tillämpningen av importtullen strider mot grunden i artikel 2.6a a i grundförordningen för att återskapa de faktiska kostnader som ett teoretiskt företag i ett land med en icke snedvridande ekonomi skulle ha burit. Tredje stycket i den bestämmelsen kräver att en ”bedömning ska göras för varje exporterande tillverkare separat”. Enligt Nanshan-koncernen innebar detta att normalvärdet inte kan beräknas abstrakt, utan måste grundas på de undersökta företagens konkreta situation. Nanshan-koncernen hänvisade till kommissionens förordning av (EU) 2019/915 av den 4 juni där kommissionen nämnde att syftet med denna artikel var att ”i ett möjligt representativt land hitta alla eller så många av de motsvarande icke snedvridna produktionsfaktorerna som används av de samarbetsvilliga kinesiska tillverkarna och av de icke snedvridna tillverkningskostnader, försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader och vinster som möjligt” (58). Nanshan-koncernen ansåg därför att införandet av importtullar för råvaror som kinesiska företag köper i sitt hemland inte kan anses vara rimligt enligt denna bestämmelse (och motivering). Xiamen Xiashun hävdade också att importtullen skulle kompensera mervärdesskatt som inte tas ut av exportländerna, så att exportpriset är jämförbart med det inhemska priset, på vilket momsen gäller. Därför bör importtull inte läggas till för beräkning av normalvärdet.

(336)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter upprepade Xiamen Xiashun att kommissionen inte bör ta hänsyn till importtullen vid beräkning av riktvärdet. Företaget hävdade vidare att importtullar inte tillkom av den amerikanska undersökande myndigheten. Det hävdade att kostnaderna i det representativa landet måste vara de som motsvarar de kostnadsfaktorer som uppstår i Kina, där inga importtullar uppkommer för närproducerade varor. Importtullar bör därför inte beaktas.

(337)

Kommissionen erinrade om att artikel 2.6a gör det möjligt för kommissionen att fastställa normalvärdet på grundval av icke snedvridna kostnader och priser i ett representativt land, i detta fall Turkiet. Om det inte finns några tillgängliga uppgifter om de inhemska priserna i de möjliga representativa länderna (i detta fall Turkiet) ska uppgifter om importpriser som finns lätt tillgängliga för kommissionen tillämpas. För att nå fram till ett skäligt standardvärde som motsvarar ett icke snedvridet inhemskt pris på den inhemska marknaden i det valda representativa landet måste de importpriser som identifierats justeras genom att lägga till de relevanta importtullarna, eftersom dessa påverkar det faktiska priset på den inhemska marknaden. Den amerikanska undersökande myndighetens praxis är inte relevant för resultaten enligt grundförordningen, eftersom respektive rättsliga ramar och praxis är olika. Kommissionen avvisade således detta påstående.

(338)

Jiangsu Alcha hävdade att referenskostnaden för arbetskraft som används för att fastställa normalvärdet i det preliminära skedet (på 60,08 RMB/timme) strider mot värdet på 42,21 RMB/timme som nämns i skäl 248 i förordningen om provisorisk tull.

(339)

Kommissionen klargjorde att värdet på 42,21 RMB/timme som nämns i skäl 248 i förordningen om provisorisk tull var ett skrivfel. Det rätta referensvärdet för arbetskostnader som använts i fasen av de preliminära beräkningarna vid konstruktion av normalvärdet var 60,08 RMB/timme. Beräkningen av den provisoriska dumpningsmarginalen var därför korrekt.

(340)

Efter det preliminära och slutliga utlämnandet av uppgifter bestred Nanshan-koncernen kommissionens val att fastställa arbetskostnaderna på grundval av NACE-koden för den ekonomiska verksamheten C.24 – stål- och metallframställning. Koncernens uppfattning är att kommissionen borde ha använt arbetskostnaderna enligt koden C25.50 – smidning, pressning, prägling och valsning av metall, pulvermetallurgi för tre företag i koncernen som arbetar i ett tidigt skede av tillverkningen av den berörda produkten, (59), eftersom rullningsfasen var det viktigaste steget i tillverkningsprocessen för den produkt som undersöks.

(341)

Kommissionen konstaterade först att exporterande tillverkares (liksom unionstillverkarnas) verksamhet skilde sig beroende på deras integrationsnivå – vissa företag som Nanshan-koncernen startade tillverkningsprocessen från aluminiumoxidpulver medan vissa andra, som till exempel Jiangsu Alcha, i vissa fall köpte kallvalsade ringar eller rullar för vidare bearbetning. Verksamhetens omfattning skilde sig därför mellan företagen.

(342)

För det andra omfattade NACE-koden C.24, som kommissionen använde för att fastställa arbetskostnaderna, aktiviteter för att förädla metall till göt (60). NACE-kod C24.42 omfattade dessutom specifikt aluminiumtillverkning, inbegripet tillverkning av aluminiumfolie (61) (inbegripet rullningsfasen). För att fastställa referensvärdet för arbetskostnaderna ansåg kommissionen att det var mer korrekt att använda NACE-koden C24. Den avvisade därför påståendet.

(343)

Nanshan-koncernen hävdade också att den växelkurs som kommissionen använde skilde sig från de kurser som kommissionen själv hade tillhandahållit den exporterande tillverkaren som en bilaga till frågeformuläret som skulle användas för undersökningen, och att referensvärdena därför höjdes. Kommissionen analyserade detta påstående och fann att det var motiverat. Den beräknade därför värdena med hjälp av de växelkurser som anges i frågeformuläret. Det nya referensvärdet är 59,97 RMB/timme.

(344)

För att fastställa referensvärdet för el hävdade Nanshan-koncernen att man borde ha använt uppgifter från Eurostat. Enligt koncernen var de mer exakta än de turkiska nationella uppgifter som kommissionen använde, eftersom de uteslutit moms och andra avdragsgilla skatter.

(345)

Kommissionen granskade påståendet och fann att Eurostats uppgifter om Turkiet grundade sig på uppgifter som mottogs från den turkiska nationella statistiken, även om de presenterats på ett annat sätt. Till skillnad från tillgängliga uppgifter från den turkiska nationella statistiken täckte dock Eurostats allmänt tillgängliga uppgifter hela undersökningsperioden. Kommissionen godtog därför påståendet och fastställde referensvärdet för el på grundval av allmänt tillgängliga uppgifter i Eurostat.

(346)

Nanshan-koncernen hävdade också att kommissionen övervägde ett enda förbrukningsintervall för alla företag inom Nanshan-koncernen, samtidigt som volymerna av elförbrukning från varje företag i koncernen skiljer sig åt. Kommissionen godtog detta argument och beräknade om normalvärdet med hjälp av det relevanta referensvärdet som motsvarar förbrukningen hos vart och ett av företagen i koncernen.

(347)

För att fastställa referensvärdet för gas hävdade Nanshan-koncernen att man borde ha använt uppgifter från Eurostat. Enligt koncernen var de mer exakta än de turkiska nationella uppgifter som kommissionen använde, eftersom de uteslutit moms och andra avdragsgilla skatter.

(348)

Kommissionen ansåg att det inte fanns någon anledning att anse att de turkiska nationella uppgifterna inte skulle vara korrekta. Uppgifterna som omfattade hela undersökningsperioden lämnades direkt av de turkiska myndigheterna, och till skillnad från uppgifter från Eurostat gav de också information och priser i den obligatoriska enheten (m3). Dessa uppgifter exkluderade också skatter som moms. Kommissionen avvisade därför detta påstående.

(349)

Nanshan-koncernen hävdade också att kommissionen övervägde ett enda förbrukningsintervall för alla företag inom Nanshan-koncernen. Volymerna av gas som konsumeras av varje företag i gruppen skilde sig dock åt. Kommissionen godtog detta argument och beräknade om normalvärdet med hjälp av det relevanta referensvärdet som motsvarar förbrukningen hos vart och ett av företagen i koncernen.

(350)

Nanshan-koncernen hävdade att kommissionen borde ha uteslutit kostnaderna för vattnet i Istanbul-regionen för att fastställa referensvärdet för vatten. Koncernen påpekade att inget av de företag vars uppgifter användes för att fastställa icke snedvridna försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader och vinst var beläget i denna region.

(351)

Kommissionen omprövade de offentligt tillgängliga uppgifter som den ursprungligen använde för att fastställa referensvärdet (62). I motsats till vad Nanshan-koncernen påstod fann kommissionen att inga tariffer som användes för att fastställa en genomsnittlig kostnad för vatten hade samband med Istanbul -regionen. En av de allmänt tillgängliga vattenavgifterna var närmare bestämt en tull som betalas av industrin i hela landet, och de två andra var specifika tullar för två (av flera) industriområden i Turkiet. Kommissionen ansåg därför att den lämpliga taxan som skulle användas som referensvärde för att fastställa kostnaderna för industrins vatten var taxorna för genomsnittet av industritaxorna i Turkiet och för att exkludera de taxor som gäller i de två industriområdena.

(352)

Nanshan-koncernen hävdade i sina kommentarer om de preliminära resultaten att kommissionen borde ha valt ett av de flera företag som Nanshan-koncernen angav som påstås ha tillverkat den undersökta produkten i stället för företag från sektorn för stänger, profiler och rör av aluminium för att fastställa referensvärdet för icke snedvridna försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst. Koncernen ansåg också att kommissionen använde föråldrade uppgifter från 2018.

(353)

Kommissionen hittade inte nyligen allmänt tillgängliga finansiella uppgifter för något av de sex företag som anges av Nanshan-koncernen. Av de anledningar som förklaras i skälen 307–311 och i avsaknad av alternativa finansiella uppgifter, hävdade kommissionen dessutom att uppgifter om företag som är verksamma inom sektorn för stänger, profiler och rör av aluminium utgjorde ett lämpligt referensvärde.

(354)

Efter det preliminära och slutliga utlämnandet av uppgifter bestred Xiamen Xiashun och Nanshan-koncernen också kommissionens beslut att bortse från uppgifterna från en turkisk tillverkare av valsade platta produkter av aluminium, “PMS Metal” (63), eftersom dess vinst var nära ett nollresultat. Deras uppfattning motsäger kommissionens tillvägagångssätt vid undersökningen av stänger, profiler och rör av aluminium, där kommissionen vid fastställandet av ett rimligt värde för försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader och vinst beaktade alla lönsamma företag oavsett deras vinstnivå, och så länge de inte gick med förlust (64). Xiamen Xiashun upprepade samma påstående efter det slutliga utlämnandet av uppgifter. För Xiamen Xiashun var det faktum att ett företag har en mycket låg vinst inte en tillräcklig anledning att utesluta det. Företaget hävdade vidare att det inte fanns någon grund att anse att den genomsnittliga vinsten för flera företag var mer representativt än uppgifter från ett enda företag. Vidare hävdade det att kommissionen använde uppgifter från 2018, men samtidigt avvisade att använda uppgifter från PMS Metal för vilka uppgifter som överlappade med undersökningsperioden fanns tillgängliga.

(355)

Kommissionen erinrade om att den turkiska tillverkare som identifierades i den första noteringen till akten var det enda företaget med allmänt tillgängliga uppgifter vid den tiden. De tillgängliga uppgifterna var inte heller fullständiga finansiella rapporter och de överlappade endast delvis med undersökningsperioden. På grundval av alla dessa faktorer tillsammans och det faktum att företagets vinst var mycket nära ett nollresultat drog kommissionen slutsatsen att sådana uppgifter inte kunde anses vara representativa för sektorn.

(356)

Kommissionen konstaterade vidare att det konstruerade normalvärdet, enligt vad som anges i artikel 2.6a a i grundförordningen, ska innehålla ”ett icke snedvridet och skäligt belopp för försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst”. En vinst nära nollresultat kan inte anses rimligt. Användningen av sammanslagna och viktade finansiella uppgifter för en uppsättning av företag är i princip mer adekvat än att undersöka prestationen hos en enda tillverkare för att hitta ett rimligt belopp för försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader och vinst. Att utesluta enskilda företag var enligt kommissionens uppfattning inte oförenligt med dess tillvägagångssätt att beräkna ett vägt genomsnitt av flera företag som tillverkar stänger, profiler och rör av aluminium som rapporterade vinst. Eftersom uppgifterna återspeglade flera företags ekonomiska situation ansågs deras vägda genomsnitt däremot vara representativa för företag som är verksamma inom sektorn. Kommissionen avvisade således detta påstående.

(357)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade Nanshan-koncernen vidare att kommissionen kunde använda uppgifter från Asaş Aluminyum som man fann i den andra pågående undersökningen rörande aluminiumfolie för vidare förädling. Nanshan-koncernen upprepade också att kommissionen bör grunda sina resultat på de senaste uppgifterna.

(358)

Kommissionen erinrade om att kommissionen i den avsedda undersökningen inte tog hänsyn till uppgifter om Asaş Aluminyum eftersom företagets vinst 2019 var nära nollresultat (65). Av de anledningar som förklaras i skäl 357 hävdade kommissionen att uppgifterna om företag med vinst nära nollresultat inte kunde betraktas som ett lämpligt referensvärde.

(359)

Den kombinerade nivån av försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst som användes i förordningen om provisorisk tull baserades på uppgifter för 2018. Kommissionen kontrollerade tillgången till nyare uppgifter för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst i det representativa landet för 2019. Dessa uppgifter var endast tillgängliga för tre av de fem provisoriskt utvalda företagen och det visade att den kombinerade nivån av försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader och vinster ökade mycket marginellt under 2019. Detta skulle inte ha någon märkbar inverkan på det konstruerade normalvärdet. Mot bakgrund av detta, och i avsaknad av andra synpunkter från berörda parter när det gäller tillverkningskostnader, försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinstnivåer, bibehöll kommissionen de nivåer som anges i förordningen om provisorisk tull.

(360)

Med beaktande av alla uppgifter som lämnats av de berörda parterna identifierades följande produktionsfaktorer och deras källor med avseende på Turkiet för att fastställa normalvärdet i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen:

Tabell 2

Produktionsfaktorer och informationskällor

(361)

Den detaljerade informationen om beräkningen av normalvärdet presenterades i skäl 268–276 i förordningen om provisorisk tull

(362)

Nanshan-koncernen upprepade sitt påstående att normalvärdet för koncernen borde beräknas på ett konsoliderat sätt, dvs. kommissionen borde endast överväga att ersätta priserna för de produktionsfaktorer som koncernen köpte i början av tillverkningsprocessen från en icke-närstående part med referenspriserna. Företaget ansåg att trots att de är juridiskt åtskilda enheter utgör koncernens företag en del av en enhet ur ett ekonomiskt perspektiv eftersom i) de kontrolleras av samma enhet och det finns en betydande överlappning inom koncernen, både på styrelse- och chefsnivå, ii) de är alla belägna i samma industripark och iii) tillverkningsprocessen är i hög grad integrerad, där tillverkningen från ett företag utgör insatsvaran för det andra. De enskilda företagen framträder dessutom för de icke-närstående kunderna som en enda enhet också, med en enda webbplats, ett enda varumärke och ett enda kontaktcenter. Nanshan hävdade att konceptet inte var begränsat till lagstiftningen om handelspolitiska skyddsåtgärder och det hänvisade till olika domstolsärenden, där konceptet med den enda ekonomiska enheten vidareutvecklades. Företagets uppfattning är att kommissionens undersökningsresultat leder till diskriminering eftersom den förbiser skillnaderna mellan exportörer som ingick i urvalet. Det gav som exempel företaget Xiamen Xiashun som omfattas av den lägsta dumpningsmarginalen. Enligt Nanshan-koncernen beror detta bara på att Xiamen Xiashun tillverkar produkten som undersöks av aluminiumgöt under samma juridiska enhet.

(363)

Enligt Nanshans uppfattning stred metoden också mot bestämmelserna i artikel 2.6a i grundförordningen som hänvisar till ”motsvarande tillverknings- och försäljningskostnader i ett lämpligt representativt land”. Nanshans uppfattning är att dess motsvarande produktionskostnader inte var för mellanliggande råvaror, utan de första råvarorna i produktionskedjan av aluminium, nämligen bauxit och kol. Nanshans uppfattning är att bestämmelserna bemyndigade kommissionen att endast bortse från kostnaderna för material från icke-närstående leverantörer.

(364)

Kommissionen omprövade påståendet och bevisningen i akten. Som förklaras i skäl 272 i förordningen om provisorisk tull är dock kommissionens väletablerade metod att fastställa ett normalvärde (och en dumpningsmarginal) för varje undersökt enhet som representerar en exporterande tillverkare separat. Kommissionens uppfattning är att det inte är relevant huruvida de olika företagen i en koncern utgör en enda ekonomisk enhet för att fastställa normalvärdet enligt artikel 2.6a i grundförordningen. Om det konstateras att priser och kostnader snedvrids i Kina vad gäller den berörda produkten och dess insatsvaror, påverkas även insatserna från det närstående företaget inom koncernen av dessa undersökningsresultat. Oavsett om de kommer från en närstående leverantör bör dessa insatser därför justeras i detta sammanhang. Vidare ansåg kommissionen inte att metoden var diskriminerande. Den återspeglade koncernens faktiska inrättande och det faktum att företagen inom koncernen var separata juridiska enheter. Kommissionens uppfattning var att de ”motsvarande” tillverkningskostnaderna som nämns i artikel 2.6a i grundförordningen var de kostnader som var och en av de juridiska personerna står för individuellt och påverkades av de betydande snedvridningarna. Kommissionen avvisade därför detta påstående.

(365)

På grundval av detta bekräftade kommissionen sina preliminära undersökningsresultat och metoden för att beräkna normalvärdet enligt skälen 268–276 i förordningen om provisorisk tull.

(366)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter upprepade Nanshan-koncernen sitt påstående om att kommissionen borde ha tillämpat konceptet med den enda ekonomiska enheten vid konstruktionen av normalvärdet för koncernens företag. Koncernen hävdade att kommissionen redan hade tillämpat detta koncept när den tolkade normalvärdet i tidigare fall. Koncernen hänvisade särskilt till kommissionens genomförandebeslut (EU) 2017/957 (68). Nanshan-koncernen ansåg dessutom att den uppfyllde alla relevanta kriterier. Genom att beakta endast produktionsfaktorer köpta från icke-närstående parter och inte den företagsinterna försäljningen mellan de närstående enheterna var kommissionens uppfattning att den skulle täcka alla de snedvridna produktionsfaktorer som koncernen köpt. Slutligen upprepade Nanshan-koncernen att den ansåg kommissionens metod vara diskriminerande eftersom den kränkte principen om likabehandling genom att inte ta hänsyn till att koncernen var vertikalt integrerad.

(367)

Kommissionen ansåg att ovannämnda kommissionsbeslut inte utgör ett relevant prejudikat. För det första konstaterades att i kommissionens beslut avvisades begäran att tillämpa begreppet en enda ekonomisk enhet efter saklig prövning. Den rättsliga ramen och de faktiska omständigheterna skiljer sig dessutom åt. I Terephtalitic Acid var påståendet relaterat till en råvaruleverantör, och den exporterande tillverkaren bad om att dra av sin leverantörs vinst för beräkningen av normalvärdet. I det föreliggande ärendet är emellertid företagen i Nanshan-koncernen som begärde att få behandlas som en enda ekonomisk enhet tillverkare av den berörda produkten för vilken kommissionen måste fastställa individuella dumpningsmarginaler. Som förklaras i skäl 272 i förordningen om provisorisk tull fastställer kommissionen ett normalvärde (och en dumpningsmarginal) för varje undersökt enhet som representerar en exporterande tillverkare separat. Kommissionen ansåg det därför lämpligt att basera det konstruerade normalvärdet på de produktionsfaktorer som de olika juridiska enheterna i Nanshan-koncernen köpte individuellt.

(368)

Närmare uppgifter om beräkningen av exportpriset anges i skäl 277–279 i förordningen om provisorisk tull. Eftersom inga synpunkter inkommit avseende detta avsnitt bekräftade kommissionen de preliminära slutsatserna.

(369)

Närmare uppgifter om beräkningen av exportpriset anges i skäl 280–283 i förordningen om provisorisk tull.

(370)

För att bestämma exportpriset för en av sina kunder hävdade Xiamen Xiashun att kommissionen borde ha beaktat de faktiska kreditkostnaderna i stället för att beräkna dem utifrån de överenskomna betalningsvillkoren. Företaget hävdade att förhållandet till denna kund, till skillnad från andra kunder, omfattades av ett avtal med sin bank, enligt vilket banken endast debiterade företaget de faktiska kreditkostnaderna.

(371)

Kommissionen bedömde detta påstående. Kreditkostnaderna var en av de faktorer som diskuterades i prisförhandlingen, och (export-) priset fastställdes när villkoren förhandlades fram. Därför är det de förhandlade villkoren, inbegripet betalningsvillkoren, som påverkade fastställandet av prisnivån och därmed fastställandet av exportpriset. Priset skulle dessutom inte ändras retroaktivt om det för en viss transaktion var en skillnad mellan de förhandlade och faktiska betalningsvillkoren. Kommissionen avvisade därför detta påstående.

(372)

Jiangsu Alcha hävdade att beräkningen av dumpningsmarginalen grundades på fel produktkontrollnummerstruktur och innehöll betydande fel. I synnerhet vid utlämnandet av uppgifter på förhand för att beräkna dumpningen och målprisunderskridande, hävdade Jiangsu Alcha att kommissionen använde information från Jiangsu Alcha grundad på en föråldrad produktkontrollnummerstruktur och inte på den (korrigerade) produktkontrollnummerstrukturen som meddelades parterna genom en noteringen i akten av den 9 september 2020. Jiangsu Alcha hävdade att kommissionen borde ha åtgärdat felet efter utlämnandet av uppgifter på förhand och korrigerat beräkningarna innan de preliminära åtgärderna offentliggjordes. Företagets uppfattning är att kommissionens underlåtenhet att tillhandahålla korrigeringsberäkningar strider mot artikel 19a.1 i grundförordningen.

(373)

Kommissionen vidhöll den uppfattning som meddelades företaget efter utlämnandet av uppgifter på förhand att möjligheten att korrigera beräkningar vid utlämnandet av uppgifter på förhand i enlighet med artikel 19a var begränsad till beräkningarnas noggrannhet och skrivfel vid addition, subtraktion eller annan aritmetisk funktion, fel till följd av felaktig kopiering, dubblering, tillämpning av inkonsekventa måttenheter eller omvandlingsfrekvenser och andra liknande typer av skrivfel. Att kontrollera det korrekta företagets produktkontrollnummerstruktur krävde en ytterligare kontroll av företagets exportuppgifter och det avsåg således inte beräkningarnas riktighet och typen av fel som kunde korrigeras efter utlämnandet av uppgifter på förhand.

(374)

Kommissionen granskade därför påståendet tillsammans med de andra kraven efter förordningen om provisorisk tull. Den bekräftade att Jiangsu Alchas inledande klassificering av produkttyper inte var korrekt. Kommissionen ersatte därför de felaktiga produktkontrollnumren med korrekta nummer. Förändringen påverkade inte beräkningen av dumpningsmarginalen. Kommissionen korrigerade emellertid beräkningen av underbjudandemarginalen i enlighet med detta (se skälen 564–566).

(375)

Nanshan-koncernen ansåg också att de turkiska företagens försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader och vinst inbegrep utsläppsrätter som transporter och försäkringar. I enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen och för att säkerställa en rättvis jämförelse bör kommissionen göra justeringar.

(376)

Kommissionen ansåg att det för det första inte fanns något inslag i akten som gjorde det möjligt att dra slutsatsen att de turkiska företagens försäljnings- och försäljnings- och vinstresultat inkluderade transporter och försäkringar, och därför att värdena inkluderade andra kostnader än samma värden som beaktades för kineserna exporterande tillverkare. Det fanns därför ingen grund för kommissionen att göra någon sådan justering. I avsaknad av bevis på skillnaderna ansåg kommissionen att värdena på både de turkiska företagens och de kinesiska exporterande tillverkarnas försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader och vinst låg på samma nivå och möjliggjorde en rättvis jämförelse.

(377)

Med tanke på att kommissionen godtog vissa synpunkter från de berörda parterna som inkommit efter det preliminära utlämnandet av uppgifter, beräknade den dumpningsmarginalen i enlighet därmed.

(378)

Som förklaras i skäl 289 i förordningen om provisorisk tull är samarbetsviljan låg i detta fall. Efter att ändringarna införts i importvolymen från det berörda landet som förklarats i avsnitt 4.5 nedan, bekräftades denna slutsats eftersom de samarbetsvilliga exporterande tillverkarnas export endast utgjorde cirka 65 % av den totala exporten till unionen under undersökningsperioden. Kommissionen ansåg därför att det var lämpligt att fastställa den landsomfattande dumpningsmarginal som var tillämplig för alla andra icke samarbetande exporterande tillverkare på samma nivå som den högsta dumpningsmarginal som fastställts för en produkttyp som sålts i representativa kvantiteter av den exporterande tillverkaren med den högsta dumpningsmarginalen som konstaterats. Dumpningsmarginalen fastställdes således till 88 %.

(379)

De slutgiltiga dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av kostnad, försäkring och frakt (cif) vid unionens gräns, före tull, har fastställts till följande:

(380)

Beräkningen av individuella dumpningsmarginaler, inklusive korrigeringar och justeringar som vidtogs till följd av de intresserade parternas synpunkter efter det preliminära utlämnandet av uppgifter, lämnades ut till de exporterande tillverkarna i urvalet.

(381)

Som anges i skälen 291–293 i förordningen om provisorisk tull fastställdes preliminära resultat på grundval av EU-28 med undantag för beräkningen av prisunderskridandemarginalen. De slutgiltiga resultaten av denna undersökning grundades dock på uppgifter om EU-27 (se avsnitt 1.9 ovan). Som nämns i skäl 292 i förordningen om provisorisk tull var en unionstillverkare, som ingick i urvalet, av den undersökta produkten aktiv i Storbritannien under skadeundersökningsperioden och dess uppgifter hade använts för att fastställa provisoriska makroindikatorer baserat på EU-28. Därför presenterades vissa makroindikatorer med hjälp av intervall för slutgiltiga undersökningsresultat för att säkerställa konfidentialitet med uppgifter från denna tillverkare.

(382)

Efter slutsatserna om produktens omfattning har dessutom uppgifterna om valsade platta produkter av aluminium för användning vid tillverkning av kompositpaneler i aluminium, enligt beskrivningen i artikel 2.2 nedan uteslutits från skadeanalysen.

(383)

Unionens totala tillverkning under undersökningsperioden fastställdes till 1 792 606 ton. Kommissionen fastställde siffran på grundval av uppgifter om tillverkning i unionen från European Aluminium (EA), som korskontrollerades med avseende på tillförlitlighet och fullständighet mot uppgifter från unionstillverkare, inklusive uppgifter från unionstillverkarna i urvalet. Såsom framgår i skäl 35 i förordningen om provisorisk tull och skäl 17 valdes tre unionstillverkare ut i urvalet, vilka efter ändringarna gjorts står för 38 % av den sammanlagda tillverkningen av den likadana produkten i unionen.

(384)

I frånvaro av synpunkter på definitionen av unionsindustrin och andra ändringar avseende unionsindustrins tillverkning bekräftades slutsatserna i skälen 294–295 i förordningen om provisorisk tull.

(385)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter upprepade TitanX och Valeo sina påståenden om att AHEX AFRP förtjänar en separat skadeanalys eftersom dessa produkter inte har samma grundläggande fysiska, tekniska och kemiska egenskaper. De hävdade också att EA borde tillhandahålla separata mikro- och makroindikatorer för denna sektor. På samma sätt hävdade Huafong att kommissionen borde ha genomfört en segmentspecifik analys för AHEX AFRP på grund av den påstådda prisskillnaden mellan HEX AFRP och andra produkter.

(386)

Eftersom inga nya faktorer har tillkommit och dessa påståenden behandlades i förordningen om provisorisk tull hänvisas till skälen 300–302. Därför avvisades detta påstående.

(387)

Efter preliminärt utlämnande av uppgifter upprepade Xiamen Xiashun att den påstådda prisskillnaden mellan aluminium för polypropenlock och råmaterial till folie (band för vidare valsning) krävde en segmentspecifik analys och hänvisade igen till överprövningsorganets rapport om högpresterande sömlösa rör av rostfritt stål (69).

(388)

Som anges i skäl 251 ovan konstaterade kommissionen att det, till skillnad från Xiamen Xiashuns påstående, inte är någon betydande prisskillnad mellan priset på aluminium för polypropenlock och råmaterial till folie (band för vidare valsningar). På grundval av detta bekräftades resultaten i skäl 306 i förordningen om provisorisk tull att en segmentspecifik analys inte var motiverad.

(389)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter upprepade Xiamen Xiashun att råmaterial till folie (band för vidare valsning var en specifik produkt) som inte bör blandas med andra valsade platta produkter av aluminium. Företaget lämnade också ytterligare kommentarer om förordningen om provisorisk tull, där det hävdades att frånvaron av Xiamen Xiashuns namn från listan över kända exporterande tillverkare borde ha lett till en mer ingående undersökning av huruvida klaganden verkligen hade för avsikt att rikta in sig på råmaterial till folie (band för vidare valsning) och hävdade att klaganden hade identifierat denna produkt som en särskild produktkategori i klagomålet.

(390)

Samma exportör tillade att om dess produkter jämfördes med andra valsade platta produkter av aluminium och om avsaknaden av betydande prisskillnad som avses i skäl 390 inte kunde stödjas, skulle detta motbevisa kommissionens uppgifter i skäl 306 i förordningen om provisorisk tull att ”i motsats till överprövningsorganets rapport om högpresterande sömlösa rör av rostfritt stål, i det aktuella fallet, finns det ingen betydande prisskillnad mellan råmaterial till folie (band för vidare valsning) och andra valsade platta produkter av aluminium som entydigt skulle ha skiljt denna produkt från andra valsade platta produkter av aluminium.” Xiamen Xiashun hävdade också att, i motsats till kommissionens preliminära slutsats, krävde samma rapport från överprövningsorganet en segmenterad analys när det finns betydande prisskillnader mellan två segment.

(391)

Xiamen Xiashun tillade dessutom att, till skillnad från andra valsade platta produkter av aluminium som varierar på grund av efterfrågestyrda faktorer, fluktuerar priset på råmaterial till folie (band för vidare valsning) inte särskilt mycket förutom effekten av LME. Denna exportör upprepade också sitt påstående om att råmaterial till folie (band för vidare valsning) är en råvara för folierullning; det vill säga inte en produkt för användning för särskilda ändamål, och att råmaterial till folie (band för vidare valsning) skiljer sig från alla andra vanliga plåtar som omfattas av denna undersökning.

(392)

Påståendet om avsaknad av Xiamen Xiashuns namn från klagomålet behandlades redan i skäl 304 i förordningen om provisorisk tull, och kommissionen höll inte med påståendet att det inte granskade Xiamen Xiashuns påstående grundligt. De olika aspekterna av dess påstående behandlades och kommissionen deltog i ytterligare undersökningsarbete när det gäller verksamheten för unionsindustrins kunder som köper samma produktkontrollnummer som de som exporteras av Xiamen Xiashun, som nämns i skälen 251 och 390. Vidare presenterade klagomålet inte råmaterial till folie (band för vidare valsning) som en särskild produktkategori. Tvärtom listades det som en av de viktigaste produkttyperna som omfattas av klagomålet på samma nivå som plåtar och rullar eller lager.

(393)

När det gäller hänvisningen till överprövningsorganets rapport om högpresterande sömlösa rör av rostfritt stål bör det först noteras att det hade varit irrelevant att jämföra Xiamen Xiashuns produkter med andra produkter, eftersom Xiamen Xiashun inte visade att sådana produkter tillhörde ett entydigt annorlunda produktsegment (se skälen 303–306 i förordningen om provisorisk tull), eller att det fanns betydande prisskillnader mellan råmaterial till folie (band för vidare valsning) och andra valsade platta produkter av aluminium som klassificerats under samma produktnummer. I själva verket underbyggde Xiamen Xiashun inte sitt påstående med stödjande bevis, medan undersökningen visade att det inte fanns någon betydande prisskillnad mellan råmaterial till folie (band för vidare valsning) och andra valsade platta produkter av aluminium som klassificerats under samma produktnummer. För det andra är den prisskillnad som avses i skäl 255 inte jämförbar med den som observerades i ärendet om högpresterande sömlösa rör av rostfritt stål där prisskillnaderna nådde 100 eller 200 %, som nämnts i skäl 302 i förordningen om provisorisk tull. Med tanke på att omständigheterna skiljer sig åt; Råmaterial till folie (band för vidare valsning) tillhör inte ett annat produktsegment och det finns ingen betydande prisskillnad, kommissionen handlade inte på ett sätt som strider mot tillvägagångssättet i överprövningsorganets rapport om högpresterande sömlösa rör av rostfritt stål.

(394)

När det gäller prisfluktuationer bör det först noteras att Xiamen Xiashuns påstående inte styrktes med stödjande bevisning. Under alla omständigheter visade undersökningen att på samma sätt som andra valsade platta produkter av aluminium, till exempel valsade platta produkter av aluminium till fordonsvärmeväxlare eller valsade platta produkter av aluminium för användning vid tillverkning av kompositpaneler i aluminium, säljs råmaterial till folie (band för vidare valsning) vanligtvis under medellång till lång sikt där konverteringspriset inte fluktuerar mycket, om överhuvudtaget. Bevisningen i akten visar ändå att förändringar i marknadsförhållandena kommer att påverka råmaterial till folie (band för vidare valsning) och andra valsade platta produkter av aluminium som omfattas av undersökningen när kontrakt förnyas. När det gäller påståendet att råmaterial till folie (band för vidare valsning) är en råvara hänvisas till skäl 306 i förordningen om provisorisk tull där detta påstående redan behandlats. När det gäller jämförelsen med vanliga plåtar ansågs det att produktkontrollnummer möjliggjorde en åtskillnad mellan sådana produkter och råmaterial till folie (band för vidare valsning) eftersom produktkontrollnummer identifierade faktorer som tjocklek och form av valsade platta produkter av aluminium.

(395)

På grundval av ovanstående avvisades dessa påståenden.

(396)

Efter slutligt utlämnande av uppgifter kommenterade Xiamen Xiashun utvecklingen av vissa makroindikatorer för råmaterial till folie (band för vidare valsning) och valsade platta produkter av aluminium som tillhandahålls av unionsindustrin. Eftersom kommissionen inte förlitade sig på sådan information för sina slutgiltiga undersökningsresultat, behandlades inte dessa kommentarer.

(397)

Efter preliminärt utlämnande av uppgifter upprepade Airoldi sin begäran om en segmentspecifik analys som möjliggjorde en åtskillnad mellan värmebehandlade produkter (hårda legeringar) och icke-värmebehandlade produkter (mjuka legeringar) och tillade också att bredden på plåtar var avgörande för att fastställa marknadsläget. I detta sammanhang hävdade det att unionstillverkare har begränsningar när det gäller plåtbredden och tillade att det saknades produktionskapacitet och brist på råvaror för värmebehandlad plåt av aluminium i EU så att dessa produkter importerade i betydande mängder 2019 från Kina, Egypten och Norge.

(398)

Eftersom inga nya faktorer har tillkommit gällande begäran om en segmentspecifik analys mellan hårda och mjuka legeringar bekräftades de preliminära slutsatserna i skäl 308 i förordningen om provisorisk tull. När det gäller bredden på plåtar gav Airoldi ingen bevisning för att det fanns brist på utbudet för plåt över 1 500 mm. Det framgår av handlingarna i akten att minst två unionstillverkare har relevant utrustning för att tillverka plåt i bredd överstigande 1 500 mm eller även 2 000 mm. Även om unionsindustrin inte har möjlighet att tillverka den berörda produkten, finns det tillverkare i andra tredjeländer, till exempel i Turkiet, som kan tillverka och förse unionsmarknaden med en sådan produkt. På grundval av detta avvisades detta påstående.

(399)

I avsaknad av ytterligare synpunkter avseende detta avsnitt bekräftade kommissionen de slutsatser som anges i skäl 296–308 i förordningen om provisorisk tull.

(400)

Kommissionen fastställde förbrukningen i unionen på grundval av uppgifter från European Aluminium för försäljningen på unionsmarknaden plus importuppgifter från Eurostat, vilket framgår av avsnitt 4.5.1 nedan.

(401)

I EU-27 utvecklades förbrukningen i unionen på följande sätt:

Tabell 3

Förbrukning i unionen (ton)

(402)

Förbrukningen på den fria marknaden i unionen minskade med 11 % under skadeundersökningsperioden. Mellan 2017 och 2018 växte unionsmarknaden med 1 % från cirka 2,35 till 2,45 miljoner ton, innan den under 2019 minskade med 4 procentenheter och därefter ytterligare minskade till 2,1–2,2 miljoner ton under undersökningsperioden. Den totala förbrukningen i unionen följde en likartad utveckling, med en liten ökning under 2018 följd av en minskning under 2019, vilken därefter fortsatte under undersökningsperioden på grund av covid-19-pandemin, med en total minskning med 10 % under skadeundersökningsperioden. Efter ändringarna i importstatistiken bekräftades följaktligen resultaten av förbrukningens utveckling i avsnitt 4.4. i förordningen om provisorisk tull, medan nedgången förvärras något mer.

(403)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter påstod Airoldi att förbrukningen var underskattad och att EU:s tillverkning uppgick till 5,6–5,8 miljoner ton och att importen från Kina inte kunde uppgå till 10 %.

(404)

Airoldi underbyggde dock inte sina påståenden med stödjande bevis. Under alla omständigheter verkar det som att Airoldi grundade sitt påstående om tillverkning på en större produktdefinition; det vill säga inbegripet produkter som inte omfattas av denna undersökning. På grundval av detta avvisades detta påstående.

(405)

Efter slutligt utlämnande av uppgifter bestred SWA unionens siffror för förbrukning som redovisades i tabell 3 och hävdade att ”referensmarknaden” översteg 3,6 miljoner ton. Airoldi instämde i den synpunkten.

(406)

I avsaknad av stödjande bevisning eller beräkningar avvisades detta påstående.

(407)

Efter slutligt utlämnande av uppgifter begärde Xiamen Xiashun att kommissionen skulle förklara om och hur den reviderade importstatistiken beaktades vid beräkningen av unionens förbrukning av den undersökta produkten. Företaget begärde ett förtydligande om hur unionens förbrukning hade förändrats mellan det preliminära och slutliga utlämnandet av uppgifter. Xiamen Xiashun ifrågasatte också hur uppgifterna för den företagsinterna marknaden förblev desamma.

(408)

I detta avseende hänvisas till skälen 383 och 384 som nämner att kommissionen grundade sina slutgiltiga resultat på uppgifter om EU-27 och utesluter vissa valsade platta produkter av aluminium för användning vid tillverkning av kompositpaneler i aluminium från tillämpningsområdet. Kommissionen tog dessutom hänsyn till Xiamen Xiashuns kommentarer som nämns i skäl 390. Kommissionen hänvisar dessutom till skäl 413 om aktiv förädling. Dessutom bör det noteras att det slutliga utlämnandet av uppgifter felaktigt hänvisade till avsnitt 4.2 i stället för avsnitt 4.5.1 i detta avseende.

(409)

Informationen om den företagsinterna marknaden påverkades inte av de ändringar som avses i skälen 383 och 384.

(410)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade Xiamen Xiashun att kommissionen inte bedömde importvolymerna och priserna korrekt eftersom den använda metoden inte utesluter produkter med produktkoderna ex och som inte omfattas av undersökningen.

(411)

Såsom anges i skäl 320 i förordningen om provisorisk tull fortsatte kommissionen sin undersökning av importen av aktiv förädling och särskilt KN-nummer 7606 11 99. Undersökningen utlämnande uppgifter som visade att en stor andel av denna import inte avsåg den undersökta produkten. Denna import uteslöts därför från beräkningen av importstatistiken.

(412)

Mot bakgrund av de mottagna kommentarerna omvärderade kommissionen dessutom importstatistiken och fastställde importmängden grundat på justerade uppgifter från Eurostat med hjälp av den metod som förklarats för de berörda parterna och som finns tillgänglig i fil (70). I detta sammanhang utesluter det också import av produkter som är undantagna från den slutgiltiga antidumpningstullen enligt definitionen i artikel 2.2. Kommissionen kontrollerade och bekräftade klagandens beräkningar av andelen, uttryckt i volym och värden av den berörda produkt som importerats med de KN-nummer som angetts i tillkännagivandet om inledande och därefter ändrades genom tillkännagivandet om ändring av tillkännagivandet om inledande (71).

(413)

Efter slutligt utlämnande av uppgifter begärde Xiamen Xiashun ett förtydligande om hur kommissionen kontrollerade riktigheten av de statistiska uppgifter som används för att bedöma importen från det berörda landet och i synnerhet riktigheten i den marknadsinformation som EA använde. Vidare ifrågasatte företaget hur EA kunde få tillgång till information om import på Taric-nivå och klagade över sekretessen som hävdades i många avseenden. Sammantaget visade Xiamen Xiashun att det inte kunde kommentera och utöva sina rättigheter till försvar grundat på uppgifterna i ärendet. Dessutom uppmärksammade Xiamen Xiashun att uppgifterna hade lämnats in sent.

(414)

I detta avseende bör det noteras att kommissionen har ett utrymme för skönsmässig bedömning gällande hur den bedömer riktigheten i informationen den mottar. Som framgår av de offentliga ärendehandlingarna lämnade EA i första hand in (72) importstatistiken på kommissionens begäran (73). Efter inlämningen av uppgifter analyserade kommissionen den information som mottogs genom att bedöma rationaliteten i antagandena och justeringarna från EA för varje KN-nummer och säkerställde att den inlämnade informationen uteslutande gällde undersökningens omfattning enligt definitionen i de olika Taric-nummer som skapades i inledningsskedet och under förfarandet. Som en uppföljning av kommissionens kommentarer (74) lämnade EA en första reviderad version med känsligt innehåll avseende sin importstatistik (75). Utöver ytterligare känsliga kommentarer från kommissionen (76) lämnade EA reviderad importstatistik med beaktande av kommissionens kommentarer. Denna statistik har lagts till i akten tillsammans med förklarande anmärkningar om den tillämpade metoden. Enligt skäl 414 användes uppgifterna sedan för att fastställa importen av den produkt som undersöktes. Mot bakgrund av ovanstående ansåg kommissionen att den bedömde importstatistiken enligt EA med nödvändig noggrannhet. Uppgifterna på Taric-nummernivå erhölls av EA efter en motiverad begäran i enlighet med artikel 14.6 i grundförordningen (77).

(415)

När det gäller utövandet av rätten till försvar ansåg kommissionen att informationen från EA var tillräckligt detaljerad för att möjliggöra en rimlig förståelse av den känsliga information och metod som tillämpats (78). I detta sammanhang konstaterade kommissionen att ingen berörd part kommenterade kvaliteten på den icke-konfidentiella versionen av uppgifterna som lämnats in innan de användes som grund för att fastställa importvolymen och importpriserna. När det gäller det påstådda sena inlämnandet av uppgifterna hänvisas till skäl 416 som beskriver sekvensen av uppgiftsbegäran och inlagorna och visar att EA lämnade uppgifterna vidare på kommissionens begäran. På grundval av detta avvisades dessa påståenden.

(416)

Utöver analysen av den totala importen gjorde kommissionen även en separat analys av importen för aktiv förädling med tanke på den stora andelen av denna import i det aktuella ärendet.

(417)

Importen från det berörda landet till EU-27 utvecklades på följande sätt:

Tabell 4

Importvolym och marknadsandel

(418)

Importen från det berörda landet fördubblades mellan 2017 och 2019 till 201 928 ton innan den minskade med 15,2 % mellan 2019 och undersökningsperioden. Den totala importen från Kina av valsade platta produkter av aluminium ökade med 70 % under skadeundersökningsperioden.

(419)

Importen från det berörda landet för aktiv förädling ökade kraftigt under 2018 och uppgick till 29 254 ton, för att därefter minska något under 2019 och i större proportioner under undersökningsperioden. Totalt sett ökade importen från Kina av valsade platta produkter av aluminium för aktiv förädling med 49 % under skadeundersökningsperioden.

(420)

Importen från det berörda landet som inte var avsedd för aktiv förädling ökade betydligt mellan 2017 och 2019, från 86 033 till 175 829 ton. Under undersökningsperioden minskade den med 26 751 ton. Totalt sett ökade denna import med 73 % under skadeundersökningsperioden.

(421)

Marknadsandelen för import från det berörda landet ökade först från 4,1–4,5 % 2017 till 8,7–9,1 % 2019 och följde därmed en motsatt riktning mot utvecklingen av förbrukning under samma period. Under undersökningsperioden minskade marknadsandelen något till 8–8,4 %. Totalt sett ökade marknadsandelen för importen från det berörda landet med 3,9 procentenheter under skadeundersökningsperioden, vilket motsvarar en ökning på 90 %.

(422)

Marknadsandelen för importen för aktiv förädling från det berörda landet ökade från 0,4–0,8 % under 2017 till 0,9–1,3 % under undersökningsperioden.

(423)

Marknadsandelen för importen från det berörda landet som inte var avsedd för aktiv förädling ökade från 3,5–3,9 % under 2017 till 7,5–7,9 % under 2019. Förutom att denna import minskade under undersökningsperioden minskade även marknadsandelen för import som inte var avsedd för aktiv förädling i ännu större utsträckning till 6,9–7,3 %. Totalt sett ökade denna marknadsandel med 94 % under skadeundersökningsperioden.

(424)

Efter slutligt utlämnande av uppgifter hävdade Airoldi att kommissionen inte gjorde någon åtskillnad inom importen under aktiv förädling mellan de olika alternativen för aktiv förädling och hävdade att endast import som sedan exporterades borde ha beaktats i importstatistiken och beräkningarna av skadan.

(425)

I detta avseende ansågs det att all import under aktiv förädling bör beaktas oavsett ”alternativet för aktiv förädling”. Som nämnts i skäl 491 har sådan import en inverkan på unionsindustrins situation i den meningen att den representerar förlorad volym både när det gäller försäljning och tillverkning. På grundval av detta avvisades detta påstående.

(426)

Kommissionen fastställde importpriserna på grundval av uppgifter från Eurostat, med hjälp av den metod som avses i skäl 414.

(427)

Det vägda genomsnittliga priset på importen från det berörda landet till EU-27 utvecklades på följande sätt:

Tabell 5

Importpriser från det berörda landet (euro/ton)

(428)

Det genomsnittliga priset på importen från Kina sjönk med 8 % under skadeundersökningsperioden, från 2 426 till 2 235 euro/ton. Under skadeundersökningsperioden fortsatte dessa priser att vara betydligt lägre än unionens försäljningspriser, vilket framgår av tabell 9.

(429)

Importpriserna inom ramen för förfarandet för aktiv förädling följde en kontinuerlig nedåtgående trend och sjönk med 6 % under skadeundersökningsperioden.

(430)

Priset på import som inte var avsedd för aktiv förädling följde en liknande utveckling och sjönk kontinuerligt från 2 445 euro/ton under 2017 till 2 243 euro/ton under undersökningsperioden (–8 %).

(431)

År 2018, i motsats till utvecklingen av LME-priset på aluminium (+2 %), sjönk priset på import från det berörda landet med 2 %. Denna period sammanfaller också med den period då importen från det berörda landet ökade avsevärt. Priset på import från det berörda landet netto efter LME-priset på aluminium sjönk först med 14 % under 2018 innan det ökade under 2019 och undersökningsperioden för att nå en total ökning med 4 %.

(432)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter lämnade Jiangsu Alcha kommentarer om beräkningen av dess målprisunderskridande enligt skäl 374. Utöver dessa kommentarer och små förändringar avseende vinstnivån som uppnås av icke-närstående importörer i EU som använts för att fastställa exportpriset i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen, reviderades den vägda genomsnittliga prisunderskridandemarginalen för de samarbetsvilliga exporterande tillverkare som ingick i urvalet och varierar nu från 4,4 % till 9,3 % för importen från det berörda landet på unionsmarknaden. Det vägda genomsnittliga prisunderskridandet var 7 %.

(433)

I enlighet med avsnitt 1.9 måste undersökningens geografiska omfattning ändras. Klaganden och de unionstillverkare som ingick i urvalet lämnade därför in vissa delar av deras ursprungliga svar på frågeformuläret, med uppgifter endast för EU-27. Med hänsyn till det tillfälliga undantaget för vissa valsade platta produkter av aluminium för användning vid framställning av kompositpaneler i aluminium uppmanades klaganden och de unionstillverkare som ingick i urvalet att tillhandahålla uppgifter där valsade platta produkter av aluminium för användning vid tillverkning av kompositpaneler i aluminium enligt definitionen i artikel 2.2 presenteras separat.

(434)

Kommissionen gjorde därför sina slutgiltiga skadesbedömningar på grundval av EU-27 efter uteslutning av uppgifter som rör valsade platta produkter av aluminium för användning vid framställning av kompositpaneler i aluminium enligt definitionen i artikel 2.2.

(435)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade Airoldi att informationen i klagomålet från EA inte hade kontrollerats noggrant och inte var korrekt.

(436)

I detta avseende bör det noteras att tidsfristen för att lämna synpunkter på klagomålet, som anges i punkt 5.2 i tillkännagivandet om inledande, löpte ut 37 dagar efter dagen för offentliggörandet av detta tillkännagivande. Därför avvisades detta påstående eftersom uppgifterna inte inkom i tid. Det rättsliga kriteriet enligt artikel 5.3 i grundförordningen avser inte i sig bevisningens riktighet och tillförlitlighet, utan huruvida bevisningen är tillräcklig för att inleda undersökningen. (80) Slutligen lyckades Airoldi inte lägga fram bevis som motsäger kommissionens beslut att klagomålet innehöll tillräckliga bevis för att inleda undersökningen.

(437)

Unionens totala tillverkning, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 6

Tillverkning, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande

(438)

Under skadeundersökningsperioden minskade unionens produktionsvolym med 11 %, medan produktionskapaciteten ökade med 2 %. Kapacitetsutnyttjandet minskade följaktligen med 13 %, från 91,3 % år 2017 till 79,8 % under undersökningsperioden.

(439)

Xiamen Xiashun hävdade att minskningen av kapacitetsutnyttjandet var den mest markanta under undersökningsperioden och relaterade till en minskning av unionsindustrins exportvolym under samma period. Företaget hävdade om exporten inte hade minskat skulle kapacitetsutnyttjandet ha nått 78 %. Xiamen Xiashun hävdade att kapacitetsminskningen var kopplad till en minskning av exportvolymen.

(440)

Som framgår av tabell 6 försämrades kapacitetsutnyttjandet från 91,3 % till 79,8 % under skadeundersökningsperioden. Även om effekterna av minskningen av exportvolymen skulle neutraliseras; dvs. exporten skulle ha legat på samma nivå under undersökningsperioden, kapacitetsutnyttjandet skulle fortfarande ha sjunkit till 82,7 %, eller 9 % mindre än 2017. På grundval av detta avvisades detta påstående.

(441)

Efter slutligt utlämnande av uppgifter begärde Xiamen Xiashun förtydligande beträffande skillnaden mellan uppgifter som presenteras i förordningen om provisorisk tull och det slutliga utlämnande av uppgifter när det gäller tabell 6 – Tillverkning, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande – och ifrågasatte det faktum att skillnaderna endast hänförde sig till de justeringar som nämns i skälen (435) och (436).

(442)

I detta avseende bekräftade kommissionen att skillnaderna hänför sig till de ovan nämnda justeringarna och till de korrigeringar som gjorts av EA:s makroindikatorer, enligt skäl (190). Trenderna i de två dokumenten följer under alla omständigheter samma utveckling.

(443)

Unionsindustrins försäljningsvolym och marknadsandel utvecklades på följande sätt:

Tabell 7

Försäljningsvolym och marknadsandel

(444)

Den totala försäljningen i EU följde en nedåtgående trend under skadeundersökningsperioden (–12 %) och hade redan minskat med 5 % under 2019.

(445)

Som nämns i skäl 298 i förordningen om provisorisk tull, var en mycket liten andel av unionstillverkarnas totala tillverkning avsedd för den företagsinterna marknaden. Denna andel motsvarade högst 1,6 % av förbrukningen i unionen.

(446)

Unionsindustrins totala försäljning på den fria marknaden minskade med över 200 000 ton under skadeundersökningsperioden. Förbrukningen hade ökat till sin högsta nivå under 2018 (+2 %), men försäljningen visade redan en nedåtgående trend (–2 %) som fortsatte under 2019 och under undersökningsperioden. Den totala försäljningen på EU:s fria marknad minskade med 14 %.

(447)

Marknadsandelen för unionsindustrins försäljning på den fria marknaden minskade från 66,6–67 % under 2017 till 64,6–65 % under undersökningsperioden. Efter att ha sjunkit med 4 % under 2018 återhämtade den sig något efteråt vilket ledde till en minskning av marknadsandelen totalt med 3 %.

(448)

Mot bakgrund av minskad förbrukning har unionsindustrin inte bara förlorat försäljningsvolymer utan även marknadsandelar på den fria marknaden.

(449)

Sysselsättningen och produktiviteten utvecklades på följande sätt i EU-27 under skadeundersökningsperioden:

Tabell 8

Sysselsättning och produktivitet

(450)

Sysselsättningen minskade med 7 % under skadeundersökningsperioden, eftersom unionsindustrin försökte säkerställa hållbarheten och anpassa sysselsättningen till villkoren på den inhemska marknaden.

(451)

Till följd av detta steg produktiviteten något till en början under 2018 från 222 till 238 ton/heltidsekvivalent innan den sjönk när tillverkningsvolymen minskade. Totalt sett minskade tillverkningen den med 5 % under skadeundersökningsperioden.

(452)

Alla dumpningsmarginaler låg väsentligt över miniminivån. Inverkan av de faktiska dumpningsmarginalernas storlek på unionsindustrin var betydande, med tanke på volymen av och priserna för importen från det berörda landet.

(453)

Detta är den första antidumpningsundersökning som gäller den berörda produkten. Därför fanns inga uppgifter tillgängliga för att bedöma inverkan av eventuell tidigare dumpning.

(454)

De vägda genomsnittliga försäljningspriserna per enhet för unionstillverkarna i urvalet till icke-närstående kunder i unionen och deras tillverkningskostnader utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 9

Försäljningspris och produktionskostnad i unionen

(455)

Försäljningspriserna på unionsmarknaden till icke-närstående parter (den fria marknaden) steg till en början från 2 812 till 2 912 euro/ton under 2018. Därefter sjönk de med 5 procentenheter under 2019 innan de föll till 2 703 euro/ton under undersökningsperioden.

(456)

Motsvarande produktionskostnad per enhet följde en liknande trend där den först ökade med 5 % till 2 872 euro/ton innan den sjönk gradvis till 2 750 euro/ton under undersökningsperioden med en total ökning med 1 % under skadeundersökningsperioden.

(457)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade Xiamen Xiashun att importpriset för import från Kina netto efter LME-referenspriset på aluminium över tre månader (”kinesiskt konverteringspris”) ökade under skadeundersökningsperioden medan unionsindustrins försäljningspris netto efter LME-referenspriset på aluminium över tre månader (”UI-konverteringspris”) ökade ständigt, vilket gjorde att kommissionens slutsats att unionsindustrins priser följde en nedåtgående trend i linje med utvecklingen av LME-priset på aluminium.

(458)

Tabell 9 visar att unionsindustrins konverteringspris ökade med 10 % under skadeundersökningsperioden. Detta konstaterande överensstämmer med slutsatserna i skäl 355 i förordningen om provisorisk tull som tyder på att unionsindustrin anpassade sin produktmix för att öka sin försäljning av produkter med högt mervärde. Mot bakgrund av denna utveckling och som anges i skäl 356 i förordningen om provisorisk tull ökade också unionsindustrins produktionskostnader, vilket framgår av tabell 9 i förordningen om provisorisk tull och tabell 9 ovan. I denna tabell kan det ses att omkostnaden för tillverkning för unionsindustrin (det vill säga produktionskostnaden netto efter LME-priset på aluminium) ökade gradvis under skadeundersökningsperioden och totalt sett med 25 %. Som redan nämnts i skäl 371 i förordningen om provisorisk tull visar ökningen av omkostnaderna för tillverkning med 25 % och ökningen av konverteringspriserna med endast 10 % att unionsindustrin inte kunde höja priserna i samma utsträckning som kostnaderna ökade på grund av prissänkningen som orsakas av import från Kina (både när det gäller volymer och låga priser) som pressar unionsindustrins priser nedåt.

(459)

Det faktum att det kinesiska konverteringspriset ökade visar att de kinesiska tillverkarna gradvis har exporterat fler och fler produkter med högt mervärde till EU som var i stark konkurrens med unionsindustrin. Som nämnts i skäl 434 visade det sig att denna import underhöll unionsindustrins priser i genomsnitt med 7 % under undersökningsperioden. På grundval av detta avvisades detta påstående.

(460)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade Xiamen Xiashun att argumentet om prissänkningar som fastställts i förordningen om provisorisk tull var utan skäl med tanke på den begränsade ökningen av produktionskostnaderna (+1 % under skadeundersökningsperioden) och den parallella ökningen av unionsindustrin konverteringspris (+10 %).

(461)

När det gäller detta påstående bör unionsindustrins konverteringspris jämföras med en motsvarande kostnad; dvs. unionsindustrins omkostnad för tillverkning som också är netto efter LME-priset på aluminium. Som nämnts i skäl 460 visar denna jämförelse att unionsindustrin inte kunde uppnå den förväntade prisökningen kopplad till de produkter med högre mervärde som den bytte till, på grund av det prisstopp som orsakades av import från Kina (både i fråga om volymer och låga priser). På grundval av detta avvisades detta påstående.

(462)

De genomsnittliga arbetskraftskostnaderna för de unionstillverkare som ingick i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 10

Genomsnittlig arbetskraftskostnad per anställd

(463)

Under skadeundersökningsperioden ökade de genomsnittliga arbetskraftskostnaderna per anställd med 5 %.

(464)

Lagernivåerna hos de unionstillverkare som ingick i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 11

Lagerhållning

(465)

De utgående lagren låg kvar på en rimlig nivå under hela skadeundersökningsperioden. Med tanke på att industrin för valsade platta produkter av aluminium generellt bedrivs på beställningsbasis är denna indikator av mindre betydelse för den övergripande skadeanalysen.

(466)

Den andel utgående lager som anges vid tillverkningen visar en övergripande ökning som främst beror på den minskade tillverkningsvolymen.

(467)

Lönsamheten, kassaflödet, investeringarna och räntabiliteten för unionstillverkarna i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 12

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet

(468)

Lönsamheten följde således en nedåtgående trend under skadeundersökningsperioden och minskade från 3,1 % år 2017 till –1,8 % under undersökningsperioden.

(469)

Som förklaras i skälen 457, 458 och 460 ökade unionstillverkarnas kostnader mer än deras priser, vilket ledde till att unionsindustrins lönsamhet minskade. Unionsindustrin kunde inte höja priserna i samma utsträckning som kostnaderna på grund av att prisökningar som annars skulle ha ägt rum förhindrades till följd av importen från Kina (i form av både volymer och låga priser). Under hela skadeundersökningsperioden var de kinesiska priserna genomgående låga och betydligt lägre än unionsindustrins priser och kostnader (se tabellerna 5 och 9), vilket höll tillbaka de prisökningar som kunde förväntas mot bakgrund av förändringen av produktmixen (fler produkter med högt mervärde). Detta ledde till att prisökningar som annars skulle ha ägt rum förhindrades och att lönsamheten sjönk. Förhindrandet av de prisökningar som annars skulle ha ägt rum fortsatte under undersökningsperioden. Trots att de kinesiska priserna steg en aning var de fortfarande mycket lägre än den prisnivå som unionsindustrin uppnått. Detta framgår även av de betydande prisunderskridandemarginaler som anges i skäl 434.

(470)

Nettolikviditetsflödets trend utvecklades negativt under skadeundersökningsperioden i linje med lönsamhetsutvecklingen. Likviditetsflödet minskade med 54 % under skadeundersökningsperioden.

(471)

Investeringarna ökade med 117 % under skadeundersökningsperioden. Dessa drevs av genomförandet av de investeringsplaner som införts av två unionstillverkare i urvalet. Investeringarna gjordes för att höja effektiviteten och ställa om verksamheten till produkter med högt förädlingsvärde och kundfokus. Detta ansågs vara nödvändigt för att tillverkarna i urvalet skulle kunna behålla sin konkurrenskraft på marknaden samt kunna följa den senaste produktutvecklingen och erbjuda kvalitetsprodukter.

(472)

Nilo hänvisade till skäl 415 i förordningen om provisorisk tull och hävdade att det saknades bevisning för att unionsindustrin är dynamisk och har ökat sina investeringar betydligt. Nilo påpekade även att de investeringar som har gjorts av anläggningar i EU snarare rör underhåll än nya produktionsanläggningar, medan kinesiska aluminiumtillverkare har investerat i ytterligare kapacitet med användning av europeisk utrustning.

(473)

I detta avseende hänvisas till tabell 12 i förordningen om provisorisk tull och tabell 12 ovan, vilka visar att unionsindustrin investerade betydande belopp i den undersökta produkten. Som anges i skäl 473 investerade unionsindustrin inte bara i underhåll, utan även och först och främst i effektivitetsvinster, produkter med högt mervärde och kundfokus. Detta framgår även av information om sådana investeringar som de unionstillverkare som ingick i urvalet har gått ut med (81).

(474)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade SWA att unionstillverkarna systematiskt hade haft positiv vinst före räntor, skatt, av- och nedskrivningar i flera års tid och att de inte skadats av den kinesiska importen. Airoldi instämde i den synpunkten.

(475)

Detta påstående avvisades i avsaknad av styrkande bevisning för sådana nivåer av vinst före räntor, skatt, av- och nedskrivningar och deras koppling till försäljningen av den undersökta produkten till icke-närstående kunder i unionen.

(476)

Räntabiliteten är vinsten i procent av det bokförda nettovärdet av investeringarna. Avkastningen utvecklades negativt under skadeundersökningsperioden, från 12,4 % under 2017 till –2,5 % under undersökningsperioden. Denna utveckling följer unionsindustrins minskande lönsamhet.

(477)

Under skadeundersökningsperioden ökade importen av valsade platta produkter av aluminium från Kina kraftigt, både i absoluta tal (+70 %) och relativa tal (+3,9 procentenheter i marknadsandelar), medan förbrukningen i EU minskade med 10 %. Ökningen av importen gällde både importen för aktiv förädling och den övriga importen. De kinesiska importpriserna var konstant låga och betydligt lägre än unionsindustrins priser under hela skadeundersökningsperioden. Under undersökningsperioden var importpriserna för de exporterande tillverkarna i urvalet i genomsnitt 7 % lägre än unionspriserna. Oberoende av vilka specifika underskridanden som konstaterades för de exporterande tillverkarna i urvalet observerade kommissionen även att de kinesiska priserna var konstant låga och betydligt lägre än unionsindustrins priser under hela skadeundersökningsperioden (se tabellerna 4 och 8). Unionsindustrin kunde inte höja omvandlingspriserna i samma utsträckning som omställningskostnaderna på grund av det nedåtgående tryck som importen från Kina vållade (i form av både volymer och låga priser).

(478)

De flesta av de makroekonomiska indikatorerna visade en negativ utvecklingstrend under skadeundersökningsperioden, däribland tillverkning, kapacitetsutnyttjande, försäljningsvolym på unionens marknad, marknadsandel, sysselsättning och produktivitet. Endast kapacitet och företagsintern försäljning/användning visade en positiv trend. På liknande sätt uppvisade även de flesta mikroekonomiska indikatorerna en negativ utveckling under skadeundersökningsperioden, däribland försäljningspriser på EU:s fria marknad, tillverkningskostnad, lönsamhet, utgående lager, likviditetsflöde och avkastning på investeringar. Endast investeringarna uppvisade en positiv utveckling efter att tillverkarna i urvalet investerat för att kunna behålla sin konkurrenskraft och följa den senaste produktutvecklingen. Förutom produktivitet uppvisade samma skadeindikatorer även en negativ utveckling under perioden 2017–2019, dvs. före covid-19-pandemin.

(479)

Unionsindustrin anpassade sin produktmix för att säkerställa bättre marginaler på produkter med högre förädlingsvärde under skadeundersökningsperioden och samtidigt upprätthålla en tillräcklig volym för att jämna ut de fasta kostnaderna. Mot denna bakgrund var det naturligt att unionsindustrins kostnader ökade. Unionsindustrin kunde dessutom inte dra nytta av den ökade förbrukningen under 2018, utan behövde sprida ut de fasta kostnaderna på en lägre tillverkningsvolym (–11 %), vilket bidrog till en allmän ökning av tillverkningskostnaderna (+1 %) samtidigt som LME-priset för aluminium över tre månader sjönk (–12 %). När det gäller försäljningspriserna hade unionsindustrin även kraftig konkurrens på marknaderna för högre förädlingsvärde och kunde därmed inte höja sina priser till den förväntade nivån (–4 %). På grund av utvecklingen av kostnaderna och priserna försämrades lönsamheten progressivt och övergick till förlust redan under 2019 innan situationen förvärrades under undersökningsperioden.

(480)

Efter det provisoriska utlämnandet av uppgifter uppmanade Acea kommissionen att beakta utvecklingen av aluminiumpriserna efter undersökningsperiodens slut i skadebedömningen för unionsindustrin.

(481)

Eftersom analysen av skadesituationen begränsas till skadeundersökningsperioden, vilket anges i skäl 49 i förordningen om provisorisk tull, ansågs detta påstående inte vara giltigt och avvisades därför.

(482)

Som förklaras i avsnitt 1.9 innebar Förenade kungarikets utträde ur Europeiska unionen att man såg över de mikro- och makroekonomiska indikatorerna och vissa andra uppgifter. Vissa produkter som undantagits från den slutgiltiga antidumpningstullen enligt artikel 2.2 undantogs också från analysen. Skillnaderna mellan tabellerna 3–12 i förordningen om provisorisk tull och tabellerna 2–11 i denna förordning är dock obetydliga, både i fråga om enheter och tendenser. Prisunderskridandet förblev betydande. Kommissionen konstaterade därför att Förenade kungarikets utträde och undantagandet av vissa produkter inte ändrar slutsatsen om skada i förordningen om provisorisk tull.

(483)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade Airoldi att skadeindikatorer som produktion och lönsamhet inte överensstämde med offentligt tillgängliga uppgifter om vissa unionstillverkare.

(484)

I detta avseende bör det noteras att de offentligt tillgängliga uppgifter som Airoldi hänvisade till inte rörde unionsindustrins resultat på unionens marknad med avseende på de produkter som berörs av denna undersökning, utan en mycket bredare produktdefinition, och även omfattade andra marknader än unionens marknad. I vissa fall rörde uppgifterna även resultaten för den koncern som unionstillverkaren tillhörde, på global nivå. Mot bakgrund av skillnaderna när det gällde produktdefinitionen och den geografiska omfattningen avvisades detta påstående.

(485)

På grundval av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att unionsindustrin lidit väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen.

(486)

Kinas regering hävdade att unionsindustrins dåliga resultat för vissa indikatorer inte borde hänföras till import från Kina, vars marknadsandel, vilket fastställs i förordningen om provisorisk tull, endast ökade från 5,5 % till 8,5 % och således låg kvar under 10 % när import inom ramen för förfarandet för aktiv förädling undantogs, utan att orsaken snarare var höga produktionskostnader och svag efterfrågan både inom och utanför EU.

(487)

Kommissionen erinrade om att skadeanalysen baseras på en helhetsbedömning av alla indikatorer. Som förklaras i skäl 423 ökade importen från det berörda landet både i absoluta och relativa termer under en period då förbrukningen på unionens marknad minskade. Detta innebär att importen från det berörda landet inte följde förbrukningstrenden under en period med minskad efterfrågan, och således ökade trycket på unionsindustrin. Importen skedde dessutom till skadevållande priser, vilket framgår av nivån på den konstaterade prisunderskridandemarginalen och förhindrade prisökningar som annars skulle ha ägt rum. Vad gäller produktionskostnaderna ökade de, såsom förklaras i skälen 458–460, till följd av unionsindustrins omställning till produkter med högre mervärde och de förlorade försäljningsvolymerna i samband med den ökade importen från det berörda landet, vilket i sin tur ledde till en ökning av unionsindustrins fasta kostnader per enhet. Med hänsyn till dessa faktorer avvisades påståendet.

(488)

Xiamen Xiashun hävdade att kommissionen ansåg att import inom ramen för förfarandet för aktiv förädling vållade skada, men lämnade ingen bevisning i detta avseende. Xiamen Xiashun hävdade också att utvecklingen av unionsindustrins exportresultat överensstämde med utvecklingen av importen inom ramen för förfarandet för aktiv förädling.

(489)

För det första bör det noteras att importen inom ramen för förfarandet för aktiv förädling, såsom framgår av tabell 4, har reviderats nedåt och nu utgör en begränsad andel av importen från det berörda landet. För det andra ökade importen inom ramen för förfarandet för aktiv förädling under skadeundersökningsperioden och skedde till lägre priser än unionsindustrins försäljningspris till icke-närstående kunder. I alla händelser påverkade denna import unionsindustrins situation i den bemärkelsen att importen motsvarar förlorade volymer både vad gäller försäljning och produktion. Dessa ytterligare volymer skulle således ha gett unionsindustrin möjlighet att minska sina fasta kostnader i större utsträckning och därmed förbättra sin kostnads- och vinstsituation. På grundval av detta avvisades detta påstående.

(490)

Även om unionsindustrins exportresultat enligt tabell 14 följde en liknande trend som importen från det berörda landet inom ramen för förfarandet för aktiv förädling, kan ökningen i absoluta tal mellan 2017 och 2019 och minskningen under undersökningsperioden inte jämföras med utvecklingen av importen inom ramen för förfarandet för aktiv förädling under samma period. Förändringarna i den exporterade volymen är mycket större. Den omständigheten att vissa valsade platta produkter av aluminium importeras inom ramen för förfarandet för aktiv förädling innebär inte att den exporterade produkten också omfattas av denna undersökning. På grundval av detta avvisades detta påstående.

(491)

Xiamen Xiashun gjorde gällande att importen från Kina fortsatte att minska efter undersökningsperioden och att importpriserna följde en uppåtgående trend under samma period.

(492)

Eftersom analysen av skadesituationen begränsas till skadeundersökningsperioden, vilket anges i skäl 49 i förordningen om provisorisk tull, avvisades detta påstående.

(493)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade SWA att kommissionen borde ha analyserat marknadsundersökningsuppgifter som lämnats av Harbour eller CRU, och att den då skulle ha dragit slutsatsen att det har rått fullständig konkurrens enligt reglerna på marknaderna i över tio år. Airoldi instämde i den synpunkten.

(494)

Detta påstående avvisades eftersom det var vagt och inte innehöll hänvisningar till marknadsundersökningsuppgifter.

(495)

Efter det provisoriska utlämnandet av uppgifter upprepade Xiamen Xiashun sitt påstående om att unionstillverkarnas minskade produktion och försäljning var kopplad till minskad förbrukning, särskilt under undersökningsperioden. Xiamen Xiashun hävdade även att kommissionen inriktade sig på utvecklingen under 2019 och bortsåg från utvecklingen under undersökningsperioden, närmare bestämt med avseende på import från andra länder, när den bedömde utvecklingen av unionsindustrins marknadsandel av försäljningen på den öppna marknaden.

(496)

Som redan nämns i skälen 390 och 391 i förordningen om provisorisk tull, vilket även bekräftas av den uppdaterade importstatistiken, erinras det om att importen från Kina mer än fördubblades mellan 2017 och 2019. Medan förbrukningen minskade 2019 fortsatte importen från Kina att öka och hade därmed en negativ inverkan på unionsindustrins situation, vilket framgår av ett antal indikatorer. Medan marknadsandelen för importen från Kina minskade något från 8,7–9,1 % under 2019 till 8–8,4 % under undersökningsperioden, ökade importen från Kina överlag med 70 % under skadeundersökningsperioden och låg kvar på en betydande nivå under undersökningsperioden. Även om importen från Kina skedde till högre priser under undersökningsperioden befanns priserna dessutom underskrida unionsindustrins priser med i genomsnitt 7 %. Det kan inte förnekas att förbrukningen minskade under undersökningsperioden, vilket påverkade unionsindustrins situation, men en sådan faktor kan inte bryta orsakssambandet med hänsyn till den ökande förekomsten av import från det berörda landet som fördes in på unionens marknad till priser som betydligt underskred unionsindustrins priser och den inverkan denna import hade på unionsindustrin under perioden 2017–2019 och under undersökningsperioden.

(497)

Vad gäller import från tredjeländer vann sådan import marknadsandelar under undersökningsperioden, men visade däremot en nedåtgående trend under skadeundersökningsperioden (–1,9 procentenheter). Som anges i skäl 505 låg det genomsnittliga priset på denna import konstant långt över det genomsnittliga importpriset från det berörda landet. På grundval av detta ansågs inte import från tredjeländer bryta orsakssambandet.

(498)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade Xiamen Xiashun att produktionen, kapacitetsutnyttjandet och försäljningen först minskade betydligt när förbrukningen gjorde det, dvs. under undersökningsperioden. På grundval av detta ansåg företaget att den minskade förbrukningen var sådan att den försvagade orsakssambandet mellan importen från Kina och unionsindustrins ekonomiska indikatorer.

(499)

Som nämns i skäl 498 mer än fördubblades importen från Kina mellan 2017 och 2019, vilket hade en negativ inverkan på de allra flesta skadeindikatorerna, bland annat produktion, kapacitetsutnyttjande och försäljning men även på andra indikatorer som lönsamhet, kassaflöde och arbetskraftskostnader. Denna effekt uppstod innan förbrukningen minskade under undersökningsperioden. På grundval av detta avvisades detta påstående.

(500)

I avsaknad av ytterligare synpunkter avseende detta avsnitt bekräftade kommissionen de slutsatser som anges i skäl 386–391 i förordningen om provisorisk tull.

(501)

Eftersom inga synpunkter inkommit avseende detta avsnitt bekräftade kommissionen de slutsatser som anges i skälen 392–395 i förordningen om provisorisk tull.

(502)

Importvolymen från övriga tredjeländer utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 13

Import från tredjeländer

(503)

Under skadeundersökningsperioden minskade importen från andra länder än det berörda landet med 17 %. Deras marknadsandel sjönk från 28,7–29,1 % till 26,8–27,2 %. Det genomsnittliga priset på denna import låg konstant långt över det genomsnittliga importpriset från det berörda landet.

(504)

Importen från Schweiz minskade med 22 % under skadeundersökningsperioden. Dess marknadsandel följde en nedåtgående trend (–0,6 %). Det genomsnittliga priset på importen från Schweiz minskade, men låg fortfarande långt över priserna på importen från det berörda landet.

(505)

Importen från Turkiet ökade med 10 % under skadeundersökningsperioden. Dess marknadsandel följde även en uppgående trend (+1,2 %). Det genomsnittliga priset på importen från Turkiet minskade också, men låg fortfarande långt över priserna på importen från det berörda landet.

(506)

Eftersom inga synpunkter inkommit avseende detta avsnitt bekräftade kommissionen de slutsatser som anges i skälen 396–402 i förordningen om provisorisk tull.

(507)

Eftersom inga synpunkter inkommit avseende detta avsnitt bekräftade kommissionen de slutsatser som anges i skälen 403–407 i förordningen om provisorisk tull.

(508)

Volymen av och de genomsnittliga priserna för unionsindustrins export till icke-närstående parter utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 14

Exportresultat

(509)

Unionstillverkarnas exportvolymer ökade från 2017–2019 för att därefter minska betydligt under undersökningsperioden. Totalt minskade exportvolymen med 4 % under skadeundersökningsperioden och låg kvar under 2 miljoner ton under 2019. Sammantaget stod de volymer som unionsindustrin exporterade för mindre än 6 % av dess försäljningsvolym på unionens öppna marknad.

(510)

Som anges i skäl 413 i förordningen om provisorisk tull dras slutsatsen att exportresultatet inte bidrog till den väsentliga skada som unionsindustrin lidit, mot bakgrund av dess bidrag till unionsindustrins totala produktion och försäljning, och med tanke på det höga priset för unionsindustrins export till tredjeländer och deras stabila volym.

(511)

Eftersom inga synpunkter inkommit avseende detta avsnitt bekräftade kommissionen de slutsatser som anges i skälen 408–413 i förordningen om provisorisk tull.

(512)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade Xiamen Xiashun att kommissionen inte hade beaktat att den omständigheten att ökningen av omvandlingspriset för de unionstillverkare som ingick i urvalet var mindre än ökningen av omställningskostnaden för produktionen kunde har orsakats av andra faktorer än importen från Kina, t.ex. omodern produktionsutrustning och ineffektiva produktionslinjer. I detta sammanhang tillade företaget även att investeringarna i effektivitetsvinster gjordes i ett sent skede, vilket innebar att industrin inte klarade av en betydande minskning av förbrukningen.

(513)

Kommissionen beaktade sådana faktorer och behandlade synpunkterna i detta avseende i skälen 414–421 i förordningen om provisorisk tull. Vad gäller påståendet om investeringar ansåg kommissionen att investeringarna i effektivitetsvinster och produkter med högre mervärde enligt beskrivningen i tabell 12 och skäl 473 gav industrin möjlighet att begränsa den skada som den dumpade importen vållat, men kunde inte motverka den övergripande ökningen av importen och den kinesiska importens ökade marknadsandelar under skadeundersökningsperioden.

(514)

Eftersom inga ytterligare synpunkter inkommit avseende detta avsnitt bekräftade kommissionen slutsatserna i skälen 414–421 i förordningen om provisorisk tull.

(515)

Eftersom inga synpunkter inkommit avseende detta avsnitt bekräftade kommissionen de slutsatser som anges i skälen 422–423 i förordningen om provisorisk tull.

(516)

Eftersom inga synpunkter inkommit avseende detta avsnitt bekräftade kommissionen de slutsatser som anges i skälen 424–426 i förordningen om provisorisk tull.

(517)

Mot bakgrund av vad som nämns ovan och i avsaknad av andra synpunkter konstaterade kommissionen att ingen av de faktorer som analyserades individuellt eller kollektivt försvagade orsakssambandet mellan den dumpade importen och den skada som unionsindustrin lidit vilket innebar att ett sådant samband inte längre skulle vara verkligt och väsentligt, vilket bekräftar slutsatsen i skäl 427–428 i förordningen om provisorisk tull.

(518)

Ingen part invände mot att åtgärderna låg i unionsindustrins intresse. Slutsatserna i skäl 429–433 i förordningen om provisorisk tull bekräftades därmed.

(519)

Efter det provisoriska utlämnandet av uppgifter hävdade importören Airoldi att unionsindustrin förlitade sig till handelspolitiska skyddsinstrument för att förstärka sin ställning på marknaden, trots en marknadsandel på 80–85 % för unionstillverkarna och med beaktande av en marknadsandel på ungefär 4–5 % för importen från det berörda landet. Airoldi begärde även en analys av konkurrenssituationen för unionens marknad mot bakgrund av det påstått låga antalet aktörer på unionens marknad och det faktum att importen från Kina påstått har uteslutits från marknaden. Airoldi framförde även en rad argument rörande strängpressade produkter.

(520)

I detta avseende visade undersökningen, i motsats till vad den icke-närstående importören hävdade, och som anges i tabell 7, att unionsindustrins marknadsandel låg långt under den påstådda siffran på 80–85 % och i själva verket uppgick till 64,6–65 % under undersökningsperioden. Marknadsandelen för importen från det berörda landet låg likaså långt över den citerade siffran på 4–5 %, och ökade från 4,1–4,5 % under 2017 till 8,0–8,4 % under undersökningsperioden. Som anges i skäl 458 i förordningen om provisorisk tull finns det inte heller några tecken i akten på att unionsindustrin skulle ha gjort sig skyldig till ett konkurrensbegränsande beteende eller ett oligopol som utgör ett missbruk, och inte heller på att det skulle ske i framtiden. Kommissionen fann således inget tvingande skäl till att utföra en sådan analys.

(521)

Antidumpningsåtgärder kan visserligen ha stora effekter på marknaden, men de innebär inte att en viss produkt inte längre får föras in på unionens marknad. Syftet med tillämpningen av antidumpningstullar är inte att utesluta import från det berörda landet, utan att skapa lika villkor genom att återställa rättvis konkurrens. Eftersom strängpressade produkter inte omfattas av denna undersökning behandlas påståendena rörande dessa produkter inte i denna förordning.

(522)

Handlaren Nilo och användaren Airoldi hävdade också att situationen efter undersökningsperioden, som kännetecknades av en prisökning och tillfällig materialbrist, gynnade få tillverkare och ledde till att andra företag i unionen, såsom importörer och distributörer, tvingades lämna marknaden. Dessa parter inkom dock inte med någon bevisning för att importörer och distributörer tvingades lämna marknaden. På grundval av ovanstående avvisades dessa påståenden.

(523)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade Airoldi, i motsats till vad kommissionen konstaterat, att företaget hade försett kommissionen med en detaljerad prislista och en detaljerad översikt av aluminiummarknadens dynamik.

(524)

Det bestrids inte att Airoldi lämnade prisuppgifter, men bevisningen i akten om att importörer och distributörer tvingats lämna marknaden var vag och styrktes inte av ytterligare bevisning som visade att aluminiummarknadens dynamik hade förändrats och att marknadsandelen eller importörers eller försörjningscentrum till exempel hade förändrats i någon större utsträckning. På grundval av detta avvisades detta påstående.

(525)

Handlaren Nilo, importören Airoldi och användaren Overland srl (Overland) hänvisade till störningar på marknaden som orsakade brist på utbud, stora leveransförseningar och onormala prishöjningar (LME- och bearbetningspriser), som användarna måste absorbera. Exportören Henan Xindatong Aluminum Industry Co., Ltd. (Xindatong) hänvisade även till stora prisökningar efter undersökningsperioden. Airoldi ansåg att flera faktorer hade orsakat denna situation (ökad förbrukning av aluminium under de senaste 20 åren, uppåtgående pristryck utövat av europeiska tillverkare av primärt aluminium, inledandet av tre separata antidumpningsförfaranden avseende aluminiumprodukter under 2019–2020 som omfattade omkring 1 000 000 ton med ursprung i Kina), bland annat införandet av provisoriska åtgärder och bristen på produktionskapacitet i EU. Airoldi och Nilo ansåg även att unionens marknad var beroende av import från Kina och att det saknades kapacitet i EU och i andra länder (Turkiet, Sydafrika och Schweiz), vilket bromsade återhämtningen och tillväxten i EU. Exportören Xindatong hänvisade även till bristande tillgänglig kapacitet i tredjeländer. Airoldi tillade dessutom att den dramatiska bristen på marknaden ledde till produktionsstopp och att risken för att marknaden skulle blockeras var avsevärd och inte borde underskattas. Airoldi hävdade att alla europeiska företag borde få samma hjälp att återhämta sig från covid-19-krisen. Av dessa skäl begärde Airoldi att undersökningen skulle avbrytas tillfälligt eller helt enkelt avslutas.

(526)

I detta avseende bekräftade EA prisökningen, de något ökade ledtiderna och de tillfälliga kapacitetsproblemen. EA förklarade att denna situation berodde på de allmänna ekonomiska förhållandena efter covid-19-pandemin, dvs. att användarna nu inte bara ville köpa valsade platta produkter av aluminium för att tillgodose den rådande ökade efterfrågan, utan även för att återställa sina lager till normala nivåer efter lagerminskningen. EA hänvisade även till flera andra faktorer, såsom de ökade råvarupriserna för legeringar och skivor, containerbrist, ökade fraktkostnader, en eftersläpande effekt av högre SHFE-priser (82) gentemot LME plus extra påslag, ökade handelshinder mot kinesisk import av valsade platta produkter av aluminium runtom i världen och den plötsliga och kraftiga ökningen av efterfrågan inom alla industrisektorer efter covid-19-pandemin. EA ansåg dessutom att priserna sannolikt har påverkats av införandet av provisoriska åtgärder, men att prisökningen inte berodde på en strukturell kapacitetsbrist, utan snarare på en tillfällig obalans mellan tillgång och efterfrågan som förväntas upphöra när situationen normaliseras efter den inledande perioden av spänningar på marknaden, vilka denna undersökning bidrog till. EA ansåg även att denna situation inte var unik för aluminiumsektorn eller unionens marknad, utan att även andra sektorer, såsom halvledare, chips, stål, färg och trä, också hade drabbats av tillfälliga försörjningsproblem och prisökningar. I detta avseende nämnde EA möjligheten att tillfälligt upphäva antidumpningsåtgärderna enligt artikel 14.4 i grundförordningen.

(527)

På grundval av ovanstående, och även om påståendena om utvecklingen efter undersökningsperioden beaktades, ansåg kommissionen att den situation som Nilo, Airoldi och Overland beskrev inte visade på en strukturell kapacitetsbrist, utan snarare på en tillfällig situation som uppstått efter covid-19-pandemin och som kännetecknades av stark ekonomisk tillväxt och efterfrågan kombinerat med flera sidoeffekter (prisökningar för råvaror och transport), som påverkar priserna. En sådan tillväxt kunde inte förutses och marknaden behövde tid för att anpassa sig till dess att den ekonomiska återhämtningen och tillväxten normaliserades och det återigen rådde balans mellan tillgång och efterfrågan. Vad gäller beroendet av import från Kina erinrar kommissionen om, såsom anges i skäl 523, att syftet med tillämpningen av antidumpningstullar inte är att utesluta import från det berörda landet, utan att skapa lika villkor genom att återställa rättvis konkurrens. På grundval av ovanstående avvisades påståendet att den rådande situationen berodde på en strukturell kapacitetsbrist.

(528)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter upprepade Nilo att unionens marknad kämpar med materialbrist, försenade leveranser och prisökningar, vilket påverkar industrin i senare led.

(529)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter upprepade Airoldi att unionsindustrins påstådda bristande produktionskapacitet kombinerat med den kraftiga återhämtningen efter covid-19-pandemin hade lett till materialbrist, försenade leveranser och prisökningar sedan slutet av undersökningsperioden. På grundval av detta hävdade Airoldi att införandet av antidumpningsåtgärder inte låg i intresset för industrin i senare led, eftersom detta skulle förvärra situationen för användarna, medan unionsindustrin skulle gynnas av tullarna, bristen, föreningarna och prisökningarna och vinna på detta till skada för EU:s hela industriella system.

(530)

I avsaknad av nya uppgifter i dessa två påståenden hänvisar kommissionen till skäl 529, där den bekräftar förekomsten av materialbrist och prisökningar, men inte drog slutsatsen att det fanns en strukturell kapacitetsbrist. På grundval av detta avvisades detta påstående.

(531)

I avsaknad av ytterligare synpunkter beträffande icke-närstående importörers intresse bekräftades slutsatserna i skäl 434–437 i förordningen om provisorisk tull.

(532)

Nilos och Airoldis kommentarer om användarna efter det provisoriska utlämnandet av uppgifter var desamma som för icke-närstående importörer, och de har redan tagits upp i avsnitt 6.2

(533)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade SWA att undersökningen hade lett till att ”mycket få aktörer hade getts full kontroll över råvaruleverantörerna” och att detta skadade industrin i senare led och ”miljontals arbetstagare”. SWA hävdade också att det rådde materialbrist och att omvandlingspriserna hade ökat med 75–140 %. SWA begärde dessutom att unionen skulle undersöka perioden efter undersökningsperioden för att dra en slutsats om upphävning av de berörda antidumpningsåtgärderna. Airoldi instämde i den synpunkten.

(534)

I avsaknad av ny bevisning från denna exportör avvisades dess påstående. Som nämns i skäl 14 begärde kommissionen in uppgifter om perioden efter undersökningsperioden för att i vederbörlig ordning undersöka ett eventuellt upphävande av åtgärderna.

(535)

Företag A inkom med synpunkter angående sin begäran om undantag för en produkt. Dessa synpunkter behandlas i avsnitt 2.2.2.

(536)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade företag A att det fortfarande hade erfarit försörjningssvårigheter både inom och utanför EU med avseende på de berörda valsade platta produkterna av aluminium när det försökte säkra sin försörjning för 2022, och att den kraftiga prisökningen till följd av det bristande utbudet i EU hade en mycket negativ inverkan på dess verksamheter avseende kompositpaneler i aluminium och belagda rullar. Företag A hänvisade även till Rysslands tillkännagivande nyligen om att landet kommer att tillämpa en ny tullavgift (83) på dess aluminiumexport. Med tanke på att en stor andel av det primära aluminium som importeras till unionen har sitt ursprung i Ryssland, hävdade företag A att unionstillverkarna skulle ställas inför försörjningssvårigheter och ökade kostnader, vilket i sin tur skulle leda till att priserna ökade ännu mer.