Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2021/1811 av den 14 oktober 2021 om införande av en provisorisk antidumpningstull på import av kalciumkisel med ursprung i Folkrepubliken Kina

(1)

Den 18 februari 2021 inledde Europeiska kommissionen (kommissionen) en antidumpningsundersökning beträffande import till unionen av kalciumkisel med ursprung i Folkrepubliken Kina (det berörda landet eller Kina) på grundval av artikel 5 i grundförordningen. Kommissionen offentliggjorde ett tillkännagivande om inledande i Europeiska unionens officiella tidning (2) (tillkännagivandet om inledande).

(2)

Kommissionen inledde undersökningen till följd av ett klagomål som ingavs den 4 januari 2021 av Euroalliages (klaganden). Klagomålet ingavs för unionens kalciumkiselindustris räkning, i den mening som avses i artikel 5.4 i grundförordningen. Klagomålet innehöll bevisning om dumpning och därav följande väsentliga skada som var tillräcklig för att motivera inledandet av en undersökning.

(3)

Enligt artikel 14.5a i grundförordningen ska kommission registrera import som är föremål för en antidumpningsundersökning under perioden för utlämnande av uppgifter på förhand om inte tillräcklig bevisning enligt artikel 5 föreligger för att kraven enligt artikel 10.4 c eller d inte har uppfyllts.

(4)

I det föreliggande fallet hade klaganden inte begärt registrering, och kommissionen fann att kraven enligt led d inte uppfyllts, eftersom det, utöver den importnivå som vållade skada under undersökningsperioden, inte därefter förekom någon ytterligare avsevärd ökning av importen. Enligt Eurostatdata minskade importvolymen från Kina med 86 % under de första fyra månaderna (dvs. mellan mars och juni 2021) efter inledandet av undersökningen jämfört med samma månader under undersökningsperioden. På månadsbasis minskade den genomsnittliga importen från Kina under de första fyra månaderna efter inledandet av undersökningen med 74 % jämfört med den genomsnittliga månatliga importen under undersökningsperioden. Därför registrerade kommissionen inte importen under perioden för utlämnande av uppgifter på förhand.

(5)

I tillkännagivandet om inledande uppmanades berörda parter att ta kontakt med kommissionen för att delta i undersökningen. Dessutom underrättade kommissionen uttryckligen klaganden, andra kända unionstillverkare, kända exporterande tillverkare och myndigheterna i Kina, kända importörer, leverantörer och användare samt intresseorganisationer som man vet är berörda av inledandet av undersökningen och inbjöd dem att delta.

(6)

De berörda parterna gavs möjlighet att lämna synpunkter på inledandet av undersökningen och att begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden.

(7)

Inga förhandlingar begärdes i detta skede av undersökningen.

(8)

Kommissionen mottog synpunkter från Eurofer och Wirtschaftsvereinigung Stahl (tyska stålförbundet) som begärde att undersökningen skulle avslutas.

(9)

Eurofer hävdade att det främsta skälet till unionsindustrins svaga resultat var den minskade stålproduktionen och inte import från Kina, och att klaganden därför inte hade kunnat visa något orsakssamband mellan importen från Kina och unionsindustrins situation. Eurofer hävdade även att klaganden inte hade lämnat några uppgifter om i vilken omfattning tillverkare av kalciumkisel kan producera andra järnlegeringar med samma maskiner. Vidare hävdade Eurofer att klaganden inte hade gjort någon grundlig analys av andra faktorer än dumpade importer som kunde ha lett till situationen för kalciumkiselindustrin i unionen, såsom covid-19-pandemin och kopplingen till överkapaciteten för stål. Vidare angav Eurofer att den påstådda uppgången av import från Kina inte överensstämde med Eurostat/COMEXT-importdata för KN-nummer 7202 99 80. Enligt dessa data syntes ingen ökad import från Kina under undersökningsperioden, medan importökningarna från Brasilien var mycket kraftigare. När det gäller den minskade lönsamheten hävdade Eurofer och tyska stålförbundet att denna var en logisk följd av den värsta ekonomiska krisen på över tio år. Enligt Eurofer var det den övergripande ekonomiska situationen snarare än importen som lett till klagandens dåliga resultat. När det gäller kostnader påpekade Eurofer bland annat att energikostnaderna, tvärt emot vad klaganden påstod, sjönk under undersökningsperioden och därför inte kunde ha bidragit till kostnadsökningen. Enligt Eurofer hade de fasta kostnaderna inte ökat, på grund av den lägre efterfrågan på stål. Tyska stålförbundet tillade att det också måste beaktas att de kinesiska producenterna av legeringsbeståndsdelar har påtagliga relativa kostnadsfördelar inom produktionen av legeringar på grund av lägre energi- och arbetskraftskostnader och egna råvarukällor. Allt detta påstods visa att den minskade lönsamheten inte var en följd av importen från Kina utan den logiska följden av den övergripande ekonomiska situationen och covid-19-pandemin.

(10)

I klagomålet fastställdes prisunderskridande baserat på vissa transaktioner som var den bästa information som fanns tillgänglig för klaganden i det skedet. Eurofer kritiserade denna metod och påpekade även att prisunderskridandet borde ta hänsyn till huruvida försäljningen gjordes i bulk eller som fylld tråd.

(11)

I kommissionens analys bekräftades att inga av de ovan nämnda faktorerna, vare sig de var sakliga eller inte, var tillräckliga för att man skulle ifrågasätta slutsatsen att klagomålet innehöll tillräcklig bevisning för att importen av den berörda produkten till unionen skedde till dumpade priser och verkade orsaka unionstillverkarna väsentlig skada. Dessa aspekter fastställdes på grundval av den mest tillförlitliga bevisning som då fanns tillgänglig för klaganden, som var tillräckligt representativ och tillförlitlig. Dessutom granskades de invändningar som Eurofer och det tyska stålförbundet lämnade noggrant under undersökningens gång, och de behandlas ytterligare nedan.

(12)

På grundval av det som angetts ovan bekräftade kommissionen att klaganden har tillhandahållit tillräcklig bevisning om dumpning, skada och orsakssamband, och därmed uppfyllt de krav som anges i artikel 5.2 i grundförordningen.

(13)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att ett stickprovsförfarande kunde komma att tillämpas för vissa typer av berörda parter i enlighet med artikel 17 i grundförordningen.

(14)

I tillkännagivandet om inledande uppgav kommissionen att den skulle göra frågeformulär tillgängliga för de enda två kända unionstillverkarna, nämligen OFZ a.s. och Ferropem. Kommissionen uppmanade trots det även andra unionstillverkare, om sådana fanns, att ge sig till känna för kommissionen och begära ett frågeformulär senast 7 dagar efter offentliggörandet av tillkännagivandet om inledande.

(15)

Inga andra unionstillverkare gav sig till känna för kommissionen. De båda nämnda unionstillverkarna anses därmed utgöra 100 % av unionsindustrin.

(16)

För att kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval, bad kommissionen icke-närstående importörer att lämna de uppgifter som anges i tillkännagivandet om inledande.

(17)

Fyra icke-närstående importörer (Affival SAS, Coftech GmbH, Sider Trading SpA, SKW Stahl-Metallurgie GmbH) tillhandahöll den begärda informationen och samtyckte till att ingå i urvalet. Med hänsyn till det låga antalet svar beslutade kommissionen att inget stickprovsförfarande var nödvändigt. Kommissionen inbjöd de fyra angivna företagen att fylla i frågeformuläret för importörer.

(18)

För att kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval, bad kommissionen alla exporterande tillverkare i Kina att lämna de uppgifter som anges i tillkännagivandet om inledande. Kommissionen bad dessutom Kinas delegation vid Europeiska unionen att identifiera och/eller kontakta eventuella andra exporterande tillverkare, om några sådana fanns, som skulle kunna vara intresserade av att delta i undersökningen.

(19)

Tre exporterande tillverkare i Kina lämnade den begärda informationen och samtyckte till att ingå i urvalet. Med hänsyn till det låga antalet svar beslutade kommissionen att inget stickprovsförfarande var nödvändigt.

(20)

Kommissionen sände ett frågeformulär till den kinesiska regeringen om förekomsten av betydande snedvridningar i Kina i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen.

(21)

I sitt klagomål lämnade klaganden dessutom tillräcklig bevisning för råvarurelaterade snedvridningar i Kina med avseende på den berörda produkten. Såsom anges i tillkännagivandet om inledande omfattade undersökningen därför dessa råvarurelaterade snedvridningar för att det skulle kunna fastställas om artikel 7.2a och 7.2b i grundförordningen kunde tillämpas med avseende på Kina. Av det skälet skickade kommissionen ett ytterligare frågeformulär i detta avseende till Kinas regering.

(22)

Frågeformulären för unionstillverkare, icke-närstående importörer, användare och exporterande tillverkare gjordes tillgängliga online (3) på inledandedagen.

(23)

Kommissionen mottog svar på frågeformulären från de två unionstillverkarna, två importörer i unionen (Affival och Coftech), två användare (AFV Acciaierie Beltrame SpA och Filo d.o.o.) och de tre samarbetsvilliga exporterande tillverkarna (Ningxia Ketong New Material Technology Co., Ltd, Ningxia Shun Tai Smelting Co., Ltd och dess närstående handlare Overseas Metallurgy Co., Ltd och Shaanxi Shenghua Metallurgy-Chemical Co., Ltd).

(24)

Kommissionen inhämtade och dubbelkontrollerade alla uppgifter som den ansåg nödvändiga för ett preliminärt fastställande av dumpning, därav följande skada och unionens intresse. På grund av covid-19-pandemins utbrott och de efterföljande åtgärder som vidtogs för att hantera utbrottet (covid-19-tillkännagivandet) (4) kunde kommissionen inte genomföra kontrollbesök på plats hos de samarbetsvilliga företagen. I stället genomförde kommissionen dubbelkontroller på distans av den information som följande företag lämnade via videokonferens:

—

OFZ, a.s., Istebné, Slovakien

—

Ferropem, Chambéry, Frankrike

—

Affival SAS, Solesmes, Frankrike

—

Ningxia Ketong New Material Technology Co., Ltd (Ketong)

—

Ningxia Shun Tai Smelting Co., Ltd och dess närstående handlare Overseas Metallurgy Co., Ltd (Shun Tai)

—

Shaanxi Shenghua Metallurgy-Chemical Co., Ltd (Shenghua)

(25)

Undersökningen av dumpning och skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2020 till och med den 31 december 2020 (undersökningsperioden). Undersökningen av den utveckling som är av betydelse för bedömningen av skada omfattade perioden från den 1 januari 2017 fram till slutet av undersökningsperioden (skadeundersökningsperioden).

(26)

Den berörda produkten är en legering eller kemisk förening som innehåller minst 16 viktprocent kalcium, minst 45 viktprocent kisel, mindre än 14 viktprocent järn och högst 10 viktprocent av något annat ämne, oberoende av om produkten föreligger i bulk, är förpackad i påsar eller i stålfat, är innesluten i stålplåtar (eller i fylld tråd), eller i annan form, med ursprung i Kina, i dag omfattad av KN-numren ex 7202 99 80 och ex 2850 00 60 (Taric-numren 7202998030 och 2850006091) (den berörda produkten). Produkten kallas vanligtvis kalciumkisel eller ”CaSi”.

(27)

Kalciumkisel används vid tillverkning av speciella metallegeringar. CaSi-legeringar används för deoxidering och desulfurisering vid tillverkning av specialstål.

(28)

Av undersökningen framgick att följande produkter har samma grundläggande fysiska, kemiska och tekniska egenskaper samt användningsområden:

(29)

Kommissionen beslutade i detta skede att dessa produkter därför är att anse som likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(30)

Kommissionen mottog inga invändningar gällande produktdefinitionen.

(31)

Mot bakgrund av att det fanns tillräcklig bevisning tillgänglig vid inledandet av undersökningen som visar på att det föreligger betydande snedvridningar i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen med avseende på Kina, ansåg kommissionen det vara lämpligt att inleda en undersökning av de exporterande tillverkarna från detta land med beaktande av artikel 2.6a i grundförordningen.

(32)

För att samla in nödvändiga uppgifter för en eventuell tillämpning av artikel 2.6a i grundförordningen uppmanade kommissionen därför alla exporterande tillverkare i Kina att lämna uppgifter rörande de insatsvaror som används för att tillverka kalciumkisel. Tre kinesiska exporterande tillverkare lämnade in de relevanta uppgifterna.

(33)

För att erhålla den information som kommissionen ansåg vara nödvändig för sin undersökning av de påstådda betydande snedvridningarna, skickade kommissionen ett frågeformulär till den kinesiska regeringen. I punkt 5.3.2 i tillkännagivandet om inledande uppmanade kommissionen dessutom alla berörda parter att inom 37 dagar efter det att tillkännagivandet offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning lämna synpunkter och uppgifter samt lägga fram bevisning till stöd för dessa med avseende på tillämpningen av artikel 2.6a i grundförordningen. Den kinesiska regeringen lämnade inte något svar på de begärda uppgifterna. Därför informerade kommissionen den kinesiska regeringen om att den skulle använda tillgängliga uppgifter i den mening som avses i artikel 18 i grundförordningen för att fastställa förekomsten av betydande snedvridningar i Kina.

(34)

I punkt 5.3.2 i tillkännagivandet om inledande angav kommissionen också att den hade identifierat Brasilien som ett möjligt representativt land i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen för att fastställa normalvärdet på grundval av icke snedvridna priser eller referensvärden. Kommissionen uppgav vidare att den skulle undersöka andra eventuellt lämpliga representativa länder i enlighet med de kriterier som anges i artikel 2.6a a första strecksatsen i grundförordningen.

(35)

Den 7 maj 2021 underrättade kommissionen genom en notering (den första noteringen) berörda parter om vilka relevanta källor som den avsåg att använda sig av för att fastställa normalvärdet. I denna notering tillhandahöll kommissionen en förteckning över alla produktionsfaktorer, t.ex. råvaror, arbetskraft och energi, som används vid tillverkningen av kalciumkisel. Dessutom identifierade kommissionen Brasilien och Argentina som möjliga representativa länder. Kommissionen mottog synpunkter från klaganden och de exporterande tillverkarna Ketong och Shenghua. Dessa synpunkter analyseras ingående i skälen 93–119.

(36)

Den 14 juni 2021 underrättade kommissionen genom en andra notering (den andra noteringen) berörda parter om vilka relevanta källor som den avsåg att använda sig av för att fastställa normalvärdet, med Brasilien som representativt land. Kommissionen informerade också de berörda parterna om att den skulle fastställa försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst på grundval av tillgänglig information för det aktuella företaget Rima Industrial SA (Rima Industrial) i det representativa landet. I den andra noteringen behandlades också de synpunkter som mottagits på den första noteringen. Synpunkter på andra noteringen inkom från klaganden och de exporterande tillverkarna Ketong och Shenghua. Dessa synpunkter analyseras ingående i skälen 122–136.

(37)

Enligt artikel 2.1 i grundförordningen ska normalvärdet ”vanligtvis grundas på de priser som oberoende kunder i exportlandet har betalat eller ska betala vid normal handel”.

(38)

Enligt artikel 2.6a a i grundförordningen gäller dock att om det ”fastställs att det inte är lämpligt att använda de inhemska priserna och kostnaderna i exportlandet på grund av att det föreligger betydande snedvridningar i det landet i den mening som avses i led b, ska normalvärdet uteslutande konstrueras på grundval av kostnader för produktion och försäljning som återspeglar icke snedvridna priser eller referensvärden” och ”ska omfatta ett icke snedvridet och skäligt belopp för att täcka försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst”.

(39)

Som förklaras närmare nedan konstaterade kommissionen i den föreliggande undersökningen att det var lämpligt att tillämpa artikel 2.6a i grundförordningen, på grundval av tillgänglig bevisning och mot bakgrund av den kinesiska regeringens bristande samarbetsvilja, enligt vad som anges i skäl 33.

(40)

I den nyligen genomförda undersökningen gällande ferrokisel med ursprung i Kina, vars tillverkare tillhör sektorn för ferrolegeringar, samma sektor som tillverkarna av kalciumkisel (5), fann kommissionen att betydande snedvridningar i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen föreligger inom denna sektor. Kommissionen drog i den undersökningen slutsatsen att det på grundval av tillgänglig bevisning också var lämpligt att tillämpa artikel 2.6a i grundförordningen.

(41)

I den undersökningen konstaterade kommissionen att det förekommer betydande statliga ingripanden i Kina, vilket leder till en snedvridning en effektiv resursfördelning enligt marknadsprinciperna (6). Kommissionen drog bland annat slutsatsen att sektorn för ferrokisel inte bara till betydande del utgörs av företag som ägs av de kinesiska myndigheterna i den mening som avses i artikel 2.6a b första strecksatsen i grundförordningen (7), utan att de kinesiska myndigheterna dessutom är i en position där de kan påverka priser och kostnader genom statlig närvaro i företagen i den mening som avses i artikel 2.6a b andra strecksatsen i grundförordningen (8). Kommissionen fann vidare att statens närvaro och ingripande på finansmarknaderna, liksom i tillhandahållandet av råvaror och insatsvaror, har en ytterligare snedvridande effekt på marknaden. Generellt leder planeringssystemet i Kina till att resurser fördelas till sektorer som staten har betecknat som strategiska eller på annat sätt politiskt viktiga, i stället för att fördelas enligt marknadskrafterna (9). Kommissionen drog också slutsatsen att den kinesiska konkurs- och egendomsrätten inte fungerar ordentligt i den mening som avses i artikel 2.6a b fjärde strecksatsen i grundförordningen, vilket ger upphov till snedvridningar bland annat när insolventa företag hålls flytande samt i fördelningen av markanvändningsrättigheter i Kina (10). På samma sätt fann kommissionen snedvridningar av lönekostnaderna inom ferrokiselsektorn i den mening som avses i artikel 2.6a b femte strecksatsen i grundförordningen (11) samt snedvridningar på finansmarknaderna i den mening som avses i artikel 2.6a b sjätte strecksatsen i grundförordningen, särskilt vad gäller tillgång till kapital för företag i Kina (12). På grund av den stora likheten i insatsvaror som används och i produktionsprocessen är dessa konstateranden i hög grad tillämpliga även på kalciumkiselsektorn, och denna utgör också en del av ferrolegeringssektorn.

(42)

På samma sätt som i undersökningen avseende ferrokiselsektorn i Kina undersökte kommissionen i den föreliggande undersökningen huruvida det skulle vara lämpligt eller inte att använda de inhemska priserna och kostnaderna i Kina, mot bakgrund av förekomsten av betydande snedvridningar i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen. Kommissionen gjorde detta på grundval av tillgänglig bevisning i ärendet, inbegripet bevisningen i klagomålet, liksom den i rapporten, som bygger på allmänt tillgängliga källor. Analysen omfattade undersökningen av betydande statliga ingripanden i Kinas ekonomi i allmänhet, men även den specifika marknadssituationen i den relevanta sektorn, inklusive för den undersökta produkten. Kommissionen kompletterade vidare dessa bevisuppgifter med sin egen undersökning av de kriterier som är relevanta för att bekräfta förekomsten av betydande snedvridningar i Kina, vilket den även funnit i sina tidigare undersökningarna i detta avseende.

(43)

Klagomålet i detta ärende hänvisade till rapporten, bland annat till snedvridningar inom energisektorn och med hänsyn till vissa insatsvaror i form av mineraler. Vidare tillhandahöll klaganden även en studie av snedvridning genom statligt inflytande av de kinesiska ferrolegerings- och kiselindustrierna. Genom denna undersökning dokumenterades att den kinesiska industrin för ferrolegeringar påverkas av en omfattande statlig styrning och godtyckliga störningar. I undersökningen drogs slutsatsen att de kinesiska företagen i denna bransch bedriver sin verksamhet i en snedvriden marknadsmiljö där konkurrerande krafter inte tillåts att påverka den inhemska marknaden och anpassa den till de globala marknaderna. Studien infördes i undersökningens ärendehandlingar i det inledande skedet. Inga synpunkter lämnades på denna undersökning av de berörda parterna, däribland den kinesiska regeringen och de exporterande tillverkarna. Klagomålet innehöll även hänvisningar till OECD:s Inventory on Export restrictions on Industrial Raw Materials.

(44)

Inom kalciumkiselsektorn kvarstår en viss grad av ägande och kontroll från de kinesiska myndigheternas sida i den mening som avses i artikel 2.6a b första strecksatsen i grundförordningen. Det fastställdes i undersökningen att en av de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna – Shenghua – ägs till 65 % av Shaanxi Metallurgical & Mining Group Co., vilket i sin tur är ett dotterbolag till statligt ägda Shaanxi Non-ferrous Metals Holding Group Co. (13). Företaget vidgår att det fortfarande står under det statligt ägda företagets inflytande och drar nytta av ett starkt statligt stöd (14). De två övriga samarbetsvilliga exporterande tillverkarna förefaller vara privatägda, men en av dem – Ningxia Shun Tai Smelting – verkar ha ett nära förhållande till de lokala myndigheterna: företaget finns i Zhongwei Industrial Park, som beviljar många förmånsbehandlingar till etablerade företag, såsom sänkta skatter eller elpriser (15). På Zhongwei Industrial Parks webbplats anges det att Ningxia Shuntai Smelting Companys projekt med en nedsänkt elektrisk ljusbågsugn för kiselkalciumlegering och elproduktion från spillvärme är ett viktigt investeringsfrämjande projekt för kommunstyrelsen i Zhongwei.

(45)

Eftersom det inte förelåg någon samarbetsvilja från andra kinesiska exportörer av den undersökta produkten kunde förhållandet mellan privatägda och statligt ägda tillverkare av kalciumkisel inte fastställas närmare.

(46)

Undersökningen bekräftade dessutom, inom ramen för artikel 2.6a b första strecksatsen i grundförordningen, att de kinesiska myndigheterna fortfarande utövar ett betydande ägarskap inom energisektorn, och el är en av de viktigaste produktionsfaktorerna vid tillverkning av kalciumkisel. Såsom kommissionen konstaterade i sin rapport kännetecknas elmarknaden i Kina av betydande delaktighet från statliga företag i olika led i försörjningskedjan, och omkring 50 % av produktionskapaciteten var statligt ägd 2017, medan hela transmissionsnätet ägs av två statliga företag (16).

(47)

När det gäller den kinesiska regeringens möjligheter att påverka priser och kostnader genom statlig närvaro i företag i den mening som avses i artikel 2.6a b andra strecksatsen i grundförordningen fastställde kommissionen under undersökningen att det förelåg personliga kopplingar mellan det kinesiska kommunistpartiet och åtminstone ett av de företag som tillverkar den undersökta produkten. Shenghuas VD och ägare till 35 % av företagets intressen har samtidigt posten som partisekreterare (17).

(48)

Både offentliga och privatägda företag i kalciumkiselsektorn står också under politisk styrning och vägledning. Liksom i andra sektorer i Kina är dessa tillverkare tvungna att stå värdar för partiuppbyggande verksamhet och upprätthålla ett nära band till det kinesiska kommunistpartiet och dess ideologi. Följande exempel åskådliggör den ovan beskrivna tendensen att den kinesiska regeringen i allt högre utsträckning ingriper i kalciumkiselsektorn. Undersökningen avslöjade omfattande partiuppbyggande verksamhet hos företaget Shenghua. Tillverkarens webbplats tar särskilt utförligt upp företagets partiuppbyggande verksamhet för det kinesiska kommunistpartiets räkning och partiets roll i företaget: Den 17 juli höll kommunistpartikommittén vid Shaanxi Shenghua Metallurgical Chemical Co. Ltd sitt fjärde gruppstudiemöte. Partisekreteraren och verkställande direktören Wei Xinhua var ordförande för mötet. Partikommitténs medlemmar, övriga medlemmar av icke-partikommittéer samt avdelningssekreterare deltog i mötet. Vid mötet presenterade Yang Hui, vice sekreterare för partikommittén, studiematerialet om ”The Fundamental Law of the Communist Party of China-The Party Constitution of the 19th National Congress of the Communist Party of China" och översåg en gemensam studie av det tal som ordföranden för Metallurgical Group höll vid hyllningskonferensen den 1 juli ”Let’s align with the advanced and unite and forge ahead the smelting force.” Deltagarna delade och diskuterade hur man kan uppfylla sina skyldigheter som partimedlem och fullgöra sina uppdrag. […] [Wei Xinhua] lade fram flera krav för ledarskapsteamet och partimedlemmarna: 1. Löpande förbättra sig själva genom att grundligt läsa partiprogrammet, […] 2. Stärka ideologi och tro, orubbligt följa ledningen i företagets partikommitté, föra vidare ”Yan’an-andan” och ”spikandan” och koncentrera sin energi på uppdrag för att fullgöra sina skyldigheter och säkerställa att man gör ett gott arbete för företaget. […] 4. Undersöka och korrigera egna problem i samband med sitt arbetssätt i enlighet med partiets program och disciplin. Alla avdelningar måste göra ett bra arbete med ideologisk skolning av partimedlemmar och tjänstemän och förstärka deras partianda. […] Företagets kommitté för disciplininspektioner och kontoret för disciplininspektion och övervakning måste utföra sina övervakningsuppgifter med stränghet (18).

(49)

Vidare fastställdes det att politik som diskriminerar genom att gynna inhemska tillverkare eller på annat sätt påverka marknaden i den mening som avses i artikel 2.6a b tredje strecksatsen i grundförordningen föreligger i kalciumkiselsektorn.

(50)

Att industrin, tillsammans med undersektorerna för andra ferrolegeringar som fyller en viktig funktion för stålproduktionen är en viktig sektor för den kinesiska regeringen. Kommissionen konstaterade särskilt att sektorn anses vara en industri som uppmuntras i provinsen Ningxia, i enlighet med 2020 års katalog från den nationella utvecklings- och reformkommissionenCatalogue of encouraged industries in the Western provinces (19).

(51)

Även med avseende på de insatsvaror som krävs för tillverkning av kalciumkisel har en mängd planer, direktiv och andra dokument utfärdats på olika nivåer. Det senare visar nivån på det statliga inflytandet på marknaderna för dessa insatsvaror.

(52)

När det gäller el, som står för den största kostnaden för insatsvaror, vilket fastställs av kommissionen i rapporten, är priserna på el inte marknadsbaserade i Kina och påverkas även av betydande snedvridningar (genom central prissättning, prisdifferentiering och direkta inköp av el) (20). Energimarknaden i Kina har genomgått ett antal förändringar och reformer (21), men vissa priser som är relevanta för energisystemet är ännu inte marknadsbaserade. Regeringen vidgår att priserna fortfarande till stor del regleras av staten: Den aktuella styrningen av elpriset bygger fortfarande på offentliga priser. Prisjusteringarna släpar ofta efter förändringar av kostnader och det är svårt att på ett snabbt och rimligt sätt återspegla kostnaderna för elanvändning […] en effektiv konkurrensmekanism för elförsäljning har ännu inte upprättats, transaktionerna på marknaden mellan elproducenter och användare är begränsad och det är svårt att låta marknaden spela en avgörande roll för fördelningen av resurser (22). Denna svaghet hos marknaden på grund av statens påverkan är central för fortsatta försök att hantera marknaden, vilket återspeglas i ett antal senare administrativa dokument. I november 2020 släppte t.ex. NDRC Notice on promoting the signing of mid to long-term 2021 electricity contracts (23). Detta dokument föreskriver bland annat att sträva efter att säkerställa att den avtalade elvolymen inte understiger 80 % av den genomsnittliga volymen under de senaste tre åren, och med avseende på prissättningen att upprätta en mekanism för att avräkning av avvikelser […] i förordningarna för den lokala marknaden för att hantera avvikelser mellan den avtalade elvolymen och det faktiska genomförandet och att [f]örbättra mekanismen för priser på medellång och lång sikt. Alla platser ska strikt tillämpa de priser för transmission och distribution som har godkänts av regeringen. Tillkännagivandet innehåller även specifika bestämmelser om genomförandet, bland annat genom upprättande av en spårningsmekanism för underskrivandet av avtal eller genom att stärka övervakning, offentliggörande och verkställighet av avtal (24). I januari 2021 släppte statsrådet vidare NDRC Opinion on standardising urban water, electricity and heating supplies fees to foster a high quality development of the sector. Tillkännagivandet innehåller specifika bestämmelser med avseende på regeringens prissättning […] För projekt som är föremål för regeringens prissättning eller statligt vägledda priser, fastställa en rimlig kostnadssammansättning, stärka övervakning och granskning av kostnaderna, förbättra prisbildningsmekanismen och vetenskapligt fastställa prisnivån. […] Bland de ”viktigaste målen” i tillkännagivandet görs en särskild hänvisning till mekanismerna för regeringens påverkan på prissättningen, liksom differentieringen av prissättningsmetoder mellan olika sektorer: Fram till 2025 ska tydliga resultat ha uppnåtts när det gäller att rensa upp och standardisera avgifterna inom vatten-, el-, gas och värmeförsörjningssektorerna. En grund för en vetenskaplig, standardiserad och transparent prisbildningsmekanism ska ha upprättats, och mekanismen för regeringens påverkan ska ha förbättrats ytterligare. Prissättningsmetoder som är tillämpliga på relaterade sektorer, metoder för övervakning och granskning av kostnader, prisbeteende och standardmässiga heltäckande tjänster, liksom kvalitet och effektivitet hos försörjningen med vatten, el, värme och andra produkter och tjänster ska ha förbättrats väsentligt. (25)

(53)

Kol är en annan råvara som används vid tillverkning av kalciumkisel. Såsom kommissionen konstaterade i sin rapport är kolmarknaden i Kina föremål för snedvridningar, särskilt som en följd av subventionering (26) och genom förvaltningen och styrningen över exploateringen av kolresurser (27). Under undersökningen av mononatriumglutamat med ursprung i Kina och Indonesien kunde kommissionen konstatera påverkan från staten på marknadskrafterna inom den kinesiska kolsektorn på provinsnivå, särskilt i provinsen Shandong, genom planeringsdokument som reglerar leverans, lokalisering och industriella mönster (28). I den aktuella undersökningen har kommissionen fastställt ytterligare inslag av statlig påverkan. I maj 2021 släppte den nationella energiförvaltningen (NEA) och NDRC gemensamt Notice on Management measures for coal mine production capacity and approval criteria, med syftet att reglera kolgruvornas kapacitet och stärka relevant gränser, beräknat utifrån tillkännagivandet (29). Som ett annat exempel på långtgående statlig reglering på kolmarknaden släppte NDRC i december 2020 Notice on ensuring the signature and performance of medium and long-term coal contracts in 2021 (30). Tillkännagivandet betonar uttryckligen målet att öka statens inflytande och övervakning av avtalsprocessen. Ge staten en mer framträdande roll, fokusera på att stärka systemuppbyggnaden, förbättra transaktionsreglerna, stärk kreditövervakningen och vägled relevanta parter för att öka medvetenheten om det generella läget, ta socialt ansvar, standardisera avtalsgenomförandet och säkerställ att kolmarknaden fungerar smidigt. Tillkännagivandet föreskriver även en [s]tärkning av industrins självdisciplin. Alla relevanta intresseorganisationer inom industri ska vägleda företagen till stärkt självdisciplin, till att vederbörligen tillämpa kraven i medellånga och långa avtal och inte använda utbud och efterfrågan på marknaden och industrins gynnsamma läge för att skriva under obalanserade avtal. Storskaliga företag ska fungera som modeller, självreglera underskrivande av avtal, öka sin medvetenhet om att uppfylla åtaganden, ta initiativ till socialt ansvar genom att säkerställa leverans och erbjuda stabila priser och främja en smidigt fungerande kolmarknad på nationell nivå. Det är särskilt värt att lägga märke till det klara direktivet att inte använda utbud och efterfrågan på marknaden vid undertecknande av avtal. I april 2021 utfärdade NDRC ytterligare ett tillkännagivande, Notice on ensuring supervision and management of 2021 coal medium and long-term contracts, som syftar till en bättre översyn av efterlevnaden av försäljningsavtal och säkerställa kolleveranserna (bland annat baserat på bestämmelserna i den tidigare citerade tillkännagivandet nr 902). På den grunden skulle relevanta parter säkerställa en månatlig följsamhetsfrekvens på minst 80 %, och följsamhetsfrekvensen för kvartal och år ska vara minst 90 % (31).

(54)

Den statliga påverkan på kolmarknaden är även synlig i det senaste beslutet att förlänga provtiden för stängda kolgruvor med ett år i syfte att öka försäljning och leveranser för att motverka prishöjningar på råvaran (efter att gruvproduktionen tillfälligt stoppades) (32).

(55)

Vidare omfattas två andra viktiga råvaror för framställning av kalciumkisel – kvartsit och kalksten – av den 13:e femårsplanen för mineralresurser, som tillåter staten att styra marknaderna för viktiga mineralresurser i Kina i princip i alla områden (33). Vidare bekräftade undersökningen att kvartsit (HS-nummer 250590) enligt 2020 års version av OECD:s Inventory of Export Restrictions on Industrial Raw Materials under 2019 i Kina var föremål för krav på en icke-automatisk exportlicens (34), vilket kan begränsa exportverksamheten och därigenom snedvrida marknaden.

(56)

Såsom framgår av exemplen ovan kontrollerar de kinesiska myndigheterna utvecklingen av kalciumkiselsektorn med ett brett spektrum av politiska verktyg och direktiv och styr i princip varje aspekt av sektorns funktion. Vägledningen och inflytandet från staten omfattar även de viktigaste insatsvarorna som används vid tillverkning av den undersökta produkten. Som ett exempel vidgår Shenghua att de anpassar sin affärsverksamhet efter centrala planeringsdokument och viktiga statliga policyer, vilket beskrivs i företagsmålen: Sträva efter att bygga upp och driftsätta projekt såsom högrent metalliskt kalcium, industriell kisel av kemikaliekvalitet och mikrovågsteknik som en del av produktionslinjer samt andra projekt i slutet av den ”13:e femårsplanen” . Företaget hävdar också att det aktivt anpassar sig till det nya normala i den nationella ekonomiska utvecklingen, aktivt förstår den nya inriktningen inom reformpolitik för leveranssidan, noga tillämpar skyldigheten att göra produktionen säker och miljövänlig, och på grundval av det stabila ledarskap som företaget utövar över kalciumkisellegeringsindustrin, förlitar sig på Shaanxi Nonferrous Groups förvaltning, kompetens och vetenskapliga forskning (35).

(57)

Förutom det ovanstående är kalciumkiseltillverkare även mottagare av olika former av statligt stöd, vilket tydligt visar myndigheternas intressen i denna sektor. Under undersökningen fastställde kommissionen att Ningxia Shun Tai Smelting fick stöd på grund att de hade etablerat sig i Zhongwei Industrial Park (se skäl 44), medan företaget Ketong utnämndes till ”2020 Autonomous Region Enterprise Technology Center”. I samband med detta rapporterade lokala medier följande: Enligt relevanta bestämmelser får det företag som för första gången utses till företagsteknikcentrum i den autonoma regionen ett ekonomiskt stöd på 1 miljon RMB. (36) Andra rapporter i lokala medier har bekräftat provinsens stöd till företaget: Den relevanta ansvariga personen på den autonoma regionens ministerium för industri och informationsteknologi uppgav att vårt distrikt starkt främjar strukturomvandlingen, den gröna omvandlingen, den smarta omvandlingen och den tekniska omvandlingen av industriföretag, genom en förlängning av industrikedjan, vilket ses som en prioritet, samt genom grön omvandling, smart omvandling och teknologisk omvandling, som betraktas som viktiga verktyg, och att distriktet även starkt främjar strukturell anpassning och produktuppgraderingar inom råvaruindustrin. […] När det gäller särskilda legeringsmaterial stödjer vår region utveckling av högtemperaturlegeringar, korrosionsresistenta legeringar, legeringar med ultrahög styrka och andra material med specialegenskaper och specialfunktioner. Med insatser från företag som Shengyan Industrial, Ketong New Materials och Jun Magnetic New Materials kommer genombrott inom kärnteknologier att göra det möjligt att utveckla legeringsmaterial som uppfyller särskilda krav, såsom hög temperaturbeständighet, hög styrka och hög korrosionsbeständighet, vilka har bred användning för rostfritt stål och specialstål (37).

(58)

Sammanfattningsvis har de kinesiska myndigheterna infört åtgärder för att förmå verksamhetsutövare att uppfylla de offentliga politiska målen att stödja främjade industrier, inklusive produktionen av kalciumkisel inklusive de viktigaste råvarorna som används vid tillverkningen av den produkten. Sådana åtgärder hindrar marknadskrafterna från att verka fritt.

(59)

Det har inte framkommit någon bevisning i den aktuella undersökningen på diskriminerande tillämpning eller bristande efterlevnad av konkurs- och egendomsrätten i enlighet med artikel 2.6a b fjärde strecksatsen i grundförordningen inom sektorn för kalciumkisel som avses i skäl 41 inte skulle påverka tillverkarna av den produkt som översynen gäller.

(60)

Sektorn för kalciumkisel påverkas också av snedvridna lönekostnader i den mening som avses i artikel 2.6a b femte strecksatsen i grundförordningen, vilket också nämns i skäl 41. Dessa snedvridningar påverkar sektorn både direkt (vid produktionen av den undersökta produkten eller de viktigaste råvarorna som används vid tillverkningen) och indirekt (när tillverkare av kalciumkisel har tillgång till kapital eller insatsvaror från företag som omfattas av samma arbetsrättssystem i Kina).

(61)

Dessutom har det inte lagts fram någon bevisning i den aktuella undersökningen som visar att kalciumkiselsektorn inte påverkas av något statligt ingripande i det finansiella systemet i den mening som avses i artikel 2.6a b sjätte strecksatsen i grundförordningen, vilket också nämns i skäl 41. De omfattande statliga ingripandena i det finansiella systemet leder därför till att marknadsvillkoren påverkas kraftigt på alla nivåer.

(62)

Slutligen erinrar kommissionen om att det krävs ett brett sortiment av insatsvaror för att tillverka den undersökta produkten. När producenter av kalciumkisel köper/kontrakterar dessa insatsvaror påverkas de priser som de betalar (vilka registreras som kostnader) helt klart av samma snedvridningar av systemet som nämns ovan. Leverantörer av insatsvaror anställer till exempel arbetskraft som påverkas av snedvridningarna. De kan låna pengar som omfattas av snedvridningarna av finanssektorn/kapitalfördelningen. De påverkas dessutom av planeringssystemet, som gäller på alla myndighetsnivåer och i alla sektorer.

(63)

Till följd av detta är det inte bara de inhemska försäljningspriserna för kalciumkisel som inte kan användas i den mening som avses i artikel 2.6a a i grundförordningen, utan alla kostnader för insatsvaror (inklusive råvaror, energi, mark, finansiering, arbetskraft osv.) påverkas eftersom deras prisinformation påverkas av statens betydande inflytande enligt beskrivningen i delarna A och B i rapporten. De statliga ingripanden som beskrivs när det gäller fördelning av kapital, mark, arbetskraft, energi och råvaror förekommer i hela Kina. Detta innebär till exempel att en insatsvara som har tillverkats i Kina genom en kombination av olika produktionsfaktorer påverkas av betydande snedvridningar. Detsamma gäller för insatsvarorna för produktionen av insatsvarorna och så vidare.

(64)

Inga belägg eller argument för motsatsen har lagts fram av den kinesiska regeringen. Däremot har de exporterande tillverkarna Ketong och Shenghua inkommit med ett antal synpunkter.

(65)

Ketong hävdade att den metod som beskrivs i artikel 2.6a i grundförordningen för att fastställa normalvärde är oförenlig med protokollet om Kinas anslutning till WTO, WTO:s antidumpningsavtal och avgörandet från WTO:s tvistlösningsorgan (DSB) och därför inte bör tillämpas.

(66)

Ketong erinrade för det första om att avsnitt 15 i protokollet om Kinas anslutning till WTO tillåter avvikelser från standardmetoden för att fastställa normalvärde och prisjämförbarhet enligt artikel VI i Gatt 1994 och antidumpningsavtalet, men att dessa avvikelser var tidsbegränsade, eftersom de löpte ut den 11 december 2016. Enligt Ketong bör EU från och med den 12 december 2016 inte avvika från standardmetoden för att fastställa normalvärdet för tillverkare i exportlandet, dvs. endast använda exportlandets inhemska priser och kostnader, såvida inte andra bestämmelser i WTO-avtalen, inklusive antidumpningsavtalet, tillåter något annat. Ketong hävdade att artikel 2.6a i grundförordningen, i den mån den tillåter EU att använda uppgifter från ett lämpligt representativt land, strider mot unionens åtagande enligt WTO-avtalen, särskilt dess åtagande enligt avsnitt 15 i protokollet om Kinas anslutning till WTO.

(67)

Ketong hävdade även att det enligt artikel 2 i antidumpningsavtalet inte är tillåtet att använda andra uppgifter än de i exportlandet för att fastställa normalvärdet. Även om normalvärdet i undantagsfall behöver konstrueras, måste uppgifter om produktionskostnader, försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst erhållas från källor i exportlandet. Enligt Ketong finns inte begreppet betydande snedvridningar i antidumpningsavtalet.

(68)

För det andra erinrade Ketong om att WTO:s överprövningsorgan i rapporten European Union – Anti-dumping measures on biodiesel from Argentina (38) konstaterade att EU hade agerat i strid med artikel 2.2.1.1 i antidumpningsavtalet genom att inte använda de undersökta tillverkarnas bokföring som underlag för att beräkna produktionskostnaden för den undersökta produkten. Ketong påpekade bland annat att man mot bakgrund av överprövningsorganets avgörande kunde konstatera att snedvridningarna i Argentina, som orsakade en skillnad mellan de inhemska och internationella priserna på den huvudsakliga råvaran för den berörda produkten, inte i sig utgjorde en tillräcklig grund enligt artikel 2.2.1.1 för att dra slutsatsen att tillverkarens bokföring inte på ett rimligt sätt återspeglade råvarukostnaderna i samband med produktion och försäljning av den berörda produkten, eller för att bortse från dessa kostnader när normalvärdet för den berörda produkten konstruerades.

(69)

På motsvarande sätt hävdade Shenghua att artikel 2.6a i grundförordningen är oförenlig med WTO-rätten.

(70)

För det första hävdade Shenghua att begreppet betydande snedvridningar inte erkänns i artikel 2.2 i WTO:s antidumpningsavtal, som endast gör det möjligt att konstruera normalvärdet om ingen försäljning äger rum vid normal handel. Shenghua noterade att det inte finns någon artikel i antidumpningsavtalet som tillåter att uppgifter från ett tredjeland som inte kan återspegla priser eller kostnadsnivå används för att fastställa normalvärde. Antidumpningsavtalet kräver således att normalvärdet fastställs med utgångspunkt i försäljningspriser eller kostnader som återspeglar pris- eller kostnadsnivån i ursprungslandet. Därför kan inte ett pris som konstrueras enligt priser i det representativa landet återspegla pris- och kostnadsnivån i exportlandet.

(71)

För det andra hävdade Shenghua att även om begreppet betydande snedvridningar skulle överensstämma med WTO-rätten, skulle det konstruerade värdet behöva beräknas i enlighet med artikel 2.2.1.1 i antidumpningsavtalet och dess tolkning av WTO:s överprövningsorgan i tvisten EU – Biodiesel (DS473). De betydande snedvridningarna i exportlandet skulle behöva omfattas av definitionen av antingen försäljning som inte sker ”vid normal handel” eller en ”särskild marknadssituation”. Shenghua hävdade att även om begreppet normal handel inte uttryckligen definieras i antidumpningsavtalet, anger artikel 2.2.1 att försäljningen av en produkt kan anses ske vid ”normal handel” och kan bortses från endast om sådan försäljning sker i stora kvantiteter under en längre tid och till priser som inte gör det möjligt att täcka alla kostnader[…]. Mot denna bakgrund hävdade Shenghua även att klaganden inte hade bevisat att de påstådda betydande snedvridningarna varken tillhör försäljningskategorin ”inte vid normal handel” eller ”en särskild marknadssituation”.

(72)

Kommissionen ansåg att bestämmelserna i artikel 2.6a är helt förenliga med unionens skyldigheter inom ramen för WTO och den rättspraxis som både Ketong och Shenghua hänvisar till. När det gäller åtagandena enligt avsnitt 15 i protokollet om Kinas anslutning till WTO erinrar kommissionen om att i antidumpningsförfaranden rörande produkter från Kina fortsätter de delar av avsnitt 15 i protokollet som inte har löpt ut att tillämpas för att fastställa normalvärdet, både när det gäller den marknadsekonomiska standarden och användningen av en metod som inte bygger på en strikt jämförelse med kinesiska priser eller kostnader.

(73)

När det gäller ärendet EU – Biodiesel gällde det relevanta avgörandet inte tillämpningen av artikel 2.6a i grundförordningen, utan en särskild bestämmelse i artikel 2.5 i grundförordningen. Kommissionen anser att WTO-rätten såsom den tolkas av WTO-panelen och WTO:s överprövningsorgan i EU – Biodiesel gör det möjligt att använda uppgifter från ett tredjeland, vederbörligen justerade när en sådan justering är nödvändig och underbyggd. Förekomsten av betydande snedvridningar gör att kostnaderna och priserna i exportlandet inte lämpar sig för konstruktion av normalvärdet. Under dessa omständigheter kan man enligt artikel 2.6a i grundförordningen konstruera kostnaderna för produktion och försäljning på grundval av icke snedvridna priser eller referensvärden, bland annat i ett lämpligt representativt land på en liknande utvecklingsnivå som exportlandet.

(74)

När det gäller påståendet rörande otillräckliga belägg från klaganden gällde den rättsliga grunden och den bevisning som låg till grund för klagomålet villkoren för tillämpning av artikel 2.6a i grundförordningen. Såsom anges i punkt 3 i tillkännagivandet om inledande ansåg kommissionen att klagomålet innehöll tillräcklig bevisning för betydande snedvridningar i enlighet med artikel 2.6a e i grundförordningen för att inleda undersökningen på denna grund. Artikel 2.6a i grundförordningen innehåller inga ytterligare beviskrav av den typ som denna part hänvisar till.

(75)

Därför avvisade kommissionen påståendena från Ketong och Shenghua.

(76)

Ketong hävdade att deras kostnads- eller prisfaktorer, som kommissionen inte har visat att är snedvridna, inte bör justeras eller fastställas på annan grund.

(77)

Shenghua hävdade att om kommission beslutar att tillämpa artikel 2.6a i grundförordningen, skulle det vara orimligt att ersätta alla kostnadsfaktorer med uppgifter från andra källor, enligt bestämmelsen lydelse och att endast produktions- och försäljningskostnader som har visats vara snedvridna ska ersättas med icke snedvridna priser och referensvärden. Shenghua kommenterade specifikt att klaganden inte hade visat att arbetskraftskostnaderna i Kinas kalciumkiselindustri var snedvridna och att kommissionen därför skulle ha använt de faktiska arbetskraftskostnader som rapporterats av de exporterande tillverkarna. Enligt Shenghua var det orimligt att ersätta arbetskraftskostnaderna med arbetskraftskostnaderna i ett tredjeland, eftersom de påverkades av flera faktorer, t.ex. förhållandet mellan tillgång och efterfrågan på den berörda marknaden, automatiseringsgraden inom produktionen samt råvaruprisernas nivå i tillverkarnas region. Shenghua tillade att arbetskraftskostnaderna varierade, inte bara mellan olika länder utan även mellan olika kinesiska tillverkare. Shenghua hävdade att detsamma även gäller för försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader och vinst.

(78)

Som svar på påståendet om avsaknad av belägg för snedvridningar av arbetskostnader i det inledande skedet hänvisar kommissionen till sitt resonemang i skälen 41 och 63. Fastställandet av förekomsten av betydande snedvridningar och den därav följande användningen av den metod som föreskrivs i artikel 2.6a a sker först vid tidpunkten för det preliminära och/eller slutliga utlämnandet av uppgifter. I detta fall ansåg kommissionen att den bevisning som klaganden lagt fram om betydande snedvridningar var tillräcklig för att inleda undersökningen på denna grund. Kommissionen medger att lönekostnaderna kan skilja sig åt från land till land eller till och med mellan sektorer men konstaterade till följd av sin undersökning att arbetsmarknaden i Kina påverkades av snedvridningar på landsomfattande nivå. Problemen på den kinesiska arbetsmarknaden, däribland avsaknaden av fackföreningar som är oberoende av staten och begränsningarna av arbetskraftens rörlighet på grund av systemet med registrering av hushåll, har en snedvridande effekt på lönebildningen i Kina för alla ekonomiska aktörer. Det faktum att lönekostnaderna kan skilja sig åt i andra länder eller variera inom Kina ändrar inte denna slutsats.

(79)

Under undersökningens gång fastställde kommissionen vidare, vilket beskrivs i skälen 51–55, att marknaderna för insatsvaror som används av kalciumkiseltillverkare i Kina var föremål för ett antal betydande snedvridningar, inte bara specifika utan också av övergripande karaktär. Samma situation förelåg för tillverkare av mer grundläggande insatsvaror för tillverkning av kalciumkisel, liksom för dess råvaror. Kommissionen konstaterade därför att alla kostnader för insatsvaror som används vid tillverkning av den undersökta produkten, inklusive energi, var snedvridna i Kina. Det faktum att det, såsom Shenghua hävdar, finns betydande skillnader i energikostnaderna mellan olika länder påverkar inte kommissionens bedömning att det förekommer en snedvridning av energipriserna i Kina.

(80)

I detta avseende tillåter artikel 2.6a a i grundförordningen att man använder inhemska kostnader, inklusive arbets- eller energikostnader, om det fastställs att de inte är snedvridna, men det finns ingen bevisning i ärendet som visar att de landsomfattande snedvridningarna inte är tillämpliga på tillverkare av kalciumkisel. Följaktligen gick det inte att använda sådana inhemska kostnader för att konstruera normalvärdet,

(81)

När det gäller försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader och vinst, påpekade kommissionen att när det väl har slagits fast att det inte är lämpligt att använda inhemska priser och kostnader i exportlandet på grund av förekomsten av betydande snedvridningar i det landet i enlighet med artikel 2.6a b grundförordningen, konstrueras normalvärdet på grundval av icke-snedvridna priser eller referensvärden i ett lämpligt representativt land för varje exporterande tillverkare enligt artikel 2.6a a i grundförordningen. Kommissionen understryker att det i den sistnämnda artikeln också uttryckligen föreskrivs att det konstruerade normalvärdet ska innefatta ett skäligt belopp för icke snedvridna försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst. Om kommissionen under undersökningens gång på grundval av all bevisning i ärendet bevisar att det förekommer betydande snedvridningar som påverkar den berörda produkten i exportlandet innebär det att de exporterande tillverkarnas försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader också påverkas av dessa snedvridningar.

(82)

Därför avvisades de påståenden som framförts både av Ketong och Shenghua.

(83)

Shenghua hävdade också att även om uppgifter från andra källor skulle användas, skulle det vara orimligt att använda uppgifter från ett tredjeland som det icke snedvridna priset. Shenghua hänvisade till kommissionens avsikt att hänvisa till databasen Global Trade Atlas (GTA) för importpriser för det representativa landet och ansåg att de under undersökningsperioden köpte alla råvaror för tillverkningen av den undersökta produkten på hemmamarknaden. Kommissionen bör därför använda en mer tillförlitlig och rimlig källa för uppgifterna, och oavsett vilken källa som används, bör vederbörliga justeringar (såsom för leveranskostnader) göras för att säkerställa att det påstådda icke snedvridna priset är föremål för samma inköpsvillkor som de råvaror som köpts av Shenghua.

(84)

När det gäller detta argument noterade kommissionen att den tillämpar artikel 2.6a i grundförordningen i den föreliggande undersökningen, av de skäl som anges i skälen 41–63. Kommissionen är därför skyldig att använda icke snedvridna kostnader i ett lämpligt representativt land för att säkerställa att de tillämpade kostnaderna inte påverkas av snedvridningar och bygger på lättillgängliga uppgifter, såsom importdata i GTA-databasen. I avsaknad av uppgifter från Shenghua som stärker deras påstående avseende vederbörliga justeringar (såsom för högre leveranskostnader), anses importvärdena för det representativa landet uppfylla kriterierna i artikel 2.6a i grundförordningen och ge en rimlig uppskattning av priset i det representativa landet, inklusive leveranskostnader. Eftersom de importerade insatsvarorna konkurrerar på det representativa landets hemmamarknad i fråga om priser ansåg kommissionen dessutom att de är ett tillförlitligt värde. Om inte alla leveranskostnader vid import skulle beaktas skulle det resulterande priset inte återspegla det icke snedvridna priset på det representativa landets marknad. Detta skulle strida mot artikel 2.6a a i grundförordningen, och detta påstående avvisades därför.

(85)

Med hänsyn till det ovanstående, visar den tillgängliga bevisningen att priser eller kostnader för den undersökta produkten, inbegripet kostnaderna för råvaror, energi och arbetskraft, inte är resultatet av marknadskrafters fria interaktioner, eftersom de påverkas av ett betydande statligt inflytande i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen, vilket framgår av följderna av en eller flera av de relevanta aspekter som anges i den artikeln. På grundval av detta, och i avsaknad av samarbete från den kinesiska regeringens sida, konstaterade kommissionen att det inte är lämpligt att använda inhemska priser och kostnader för att fastställa normalvärdet i detta fall. Kommissionen konstruerade således normalvärdet endast på grundval av tillverknings- och försäljningskostnader som återspeglar icke snedvridna priser eller referensvärden, i detta fall på grundval av motsvarande tillverknings- och försäljningskostnader i ett lämpligt representativt land i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen, vilket diskuteras i det följande avsnittet.

(86)

Valet av representativt land baserades på följande kriterier i enlighet med artikel 2.6a i grundförordningen:

(87)

Såsom anges i skälen 35 och 36 utfärdade kommissionen två noteringar till ärendehandlingarna om de källor som använts för att fastställa normalvärdet. I dessa noteringar beskrevs de fakta och bevis som låg till grund för de relevanta kriterierna och de synpunkter som inkommit från de berörda parterna om dessa aspekter och deras relevanta källor. I den andra noteringen om produktionsfaktorer informerade kommissionen berörda parter om sin avsikt att använda Brasilien som ett lämpligt representativt land i detta fall, om förekomsten av betydande snedvridningar enligt artikel 2.6a i grundförordningen skulle bekräftas.

(88)

I den första noteringen om produktionsfaktorer identifierade kommissionen Argentina, Brasilien, Kazakstan, Malaysia och Mexiko som länder med en nivå av ekonomisk utveckling som är jämförbar med Kinas enligt Världsbanken, dvs. alla klassificeras av Världsbanken som ”övre medelinkomstländer” på grundval av deras bruttonationalinkomst.

(89)

Inga synpunkter inkom från berörda parter avseende likheten med Kina när det gäller ekonomisk utveckling för de länder som kommissionen identifierade.

(90)

Ketong noterade att även Ryssland klassificeras som ett övre medelinkomstland av Världsbanken i likhet med Kina, och bad kommissionen att även överväga att använda det landet som potentiellt representativt land. Kommissionen har dock inte funnit någon tillverkare av kalciumkisel i Ryssland med offentligt tillgänglig ekonomisk information som är representativ för syftet att konstruera normalvärdet för den undersökta produkten och bedömde därför inte det landet vidare.

(91)

I sin första notering identifierade kommissionen Brasilien och Argentina som länder där det var känt att tillverkning av kalciumkisel ägde rum. I den noteringen identifierade kommissionen vidare Kazakstan, Malaysia och Mexiko som länder som tillverkade ferrolegeringar, en industri som i hög grad liknar kalciumkiselindustrin med avseende på tillverkningsprocessen och produktionsfaktorerna, som kommissionen kan använda om lämpliga uppgifter saknas från de länder som tillverkar kalciumkisel. Synpunkter mottogs från Ketong, Shenghua och klaganden.

(92)

Kommissionen identifierade två kalciumkiseltillverkare i Brasilien och en i Argentina för vilka det fanns offentligt tillgänglig ekonomisk information. Nya finansiella uppgifter (dvs. från 2019) fanns emellertid tillgängliga endast för den argentinska tillverkaren och för en av de två brasilianska tillverkarna (Rima Industrial SA).

(93)

Klaganden noterade att Brasilien förblev en av de möjliga representativa länderna och stödde det potentiella valet av detta som representativt land som klaganden inledningsvis hade föreslagit i klagomålet.

(94)

Både Shenghua och Ketong hävdade i sina synpunkter på den första noteringen att Brasilien inte kan vara ett lämpligt representativt land eftersom importvolymerna för flera råvaror (såsom elektrodpasta och kiselmineral/kvartsit) var låga och därför inte representativa.

(95)

För elektrodpastan täckte dock importen till Brasilien minst 10 % av den rapporterade förbrukningen i Kina och anses därför representativ. För kvartsit ansåg kommissionen att den låga importvolymen till Brasilien inte var representativ och återgick till det genomsnittliga inköpspris som betalades av unionstillverkarna som ett lämpligt referensvärde.

(96)

Shenghua gjorde gällande att elpriset i Brasilien var för högt och bad kommissionen avvisa Brasilien som representativt land av det skälet.

(97)

Kommissionen noterade att det ingenstans i kriterierna för val av representativt land i grundförordningen anges att priset på allmännyttiga tjänster måste ligga inom ett visst intervall. Detta argument avvisades därför.

(98)

I sina synpunkter på första noteringen hävdade Ketong att elmarknaden i Brasilien var snedvriden eftersom 1) den brasilianska staten var majoritetsägare i elproducenten Electrobrás och 2) den brasilianska staten reglerade elpriset genom tillsynsmyndigheten Agência Nacional de Energia Elétrica (ANEEL). Därför skulle Brasilien inte vara ett lämpligt representativt land.

(99)

Kommissionen noterade att Ketong inte tillhandahöll några belägg för att det statliga ägandet i Eletrobrás ledde till snedvridningar på elmarknaden i Brasilien, och särskilt att det påverkade tillverkarna av kalciumkisel vad gäller priset de betalade för el under undersökningsperioden. Trots att 52 % av Eletrobrás andelar ägs av staten är resterande andelar föremål för offentlig handel. Frågan behandlas ytterligare i skäl 133 på grundval av ytterligare bevisning från berörda parter, och i skäl 152.

(100)

Shenghua hävdade att Brasilien i hög grad var en skyddad marknad och att ett land som tillgrep ”ett stort antal potentiellt marknadsbegränsande åtgärder”, vilket kommissionen bekräftade vid sin bedömning av Brasiliens importrestriktioner (40).

(101)

I sin första notering uppgav kommissionen att den inte hade identifierat några snedvridningar av handeln i Brasilien som påverkade de viktigaste insatsvarorna för kalciumkiseltillverkning. Shenghua visade inga belägg för att en sådan snedvridning förelåg, varken avseende kalciumkisel och/eller de viktigaste produktionsfaktorerna. Påståendet ansågs ogrundat och avvisades därför.

(102)

Ketong hävdade vidare att de brasilianska tillverkare som kommissionen hade identifierat var aktiva inom varierande ekonomiska verksamheter och att deras kostnader, intäkter och vinster därför inte återspeglade dem för en kalciumkiseltillverkare.

(103)

Kommissionen vidgick i sin första notering att de brasilianska tillverkarna hade andra verksamheter än tillverkning och försäljning av kalciumkisel och att deras ekonomiska rapportering inte gjorde det möjligt att särskilja de ekonomiska resultaten avseende olika produkter. Kommissionen klargjorde därför att detta inte i sig undergräver företagens representativitet och att den därmed kunde använda de ekonomiska resultaten på företagsnivå för att fastställa referensvärdena för försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader och vinst. Påståendet avvisades därför.

(104)

Shenghua påstod att ett enda företags försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader och vinst inte var representativt för syftet att konstruerat normalvärdet.

(105)

Kommissionen noterade att Shenghua inte styrkte sitt påstående att en enda tillverkares försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader och vinst inte skulle vara tillförlitligt eller representativt för att konstruerat normalvärdet. Vidare identifierade Shenghua inte andra tillverkare i Brasilien med lättillgänglig offentlig ekonomisk information som kunde läggas till datasetet. Påståendet avvisades därför.

(106)

Ketong hävdade vidare att det inte var lämpligt att använda finansiella uppgifter från Dun & Bradstreet eftersom de inte var tillräckligt detaljerade för att ge den information som krävs för att exakt beräkna en dumpningsmarginal.

(107)

Kommissionen noterade att Global Financials-databasen från Dun & Bradstreet är det verktyg som används för att erhålla företagsspecifik redovisning och kvoter från företag i möjliga representativa länder. Kommissionen klargjorde i det avseendet att termerna ”direkta kostnader” och ”indirekta kostnader” som används i Dun & Bradstreet-databasen hänför sig till ”kostnaden för sålda varor” respektive ”rörelsekostnader”. I motsats till Ketongs påstående har kommissionen därför uppgifter som är tillräckligt detaljerade för att den ska kunna hitta relevant information för att konstruera normalvärdet enligt artikel 2.6a i grundförordningen. Påståendet avvisades därför.

(108)

Både Shenghua och Ketong hävdade att Argentina inte var ett lämpligt representativt land på grund av snedvridningar av handeln med semikoks, en av de viktigaste produktionsfaktorerna, vilket kommissionen redan nämnt i sin första notering.

(109)

Kommissionen håller med om att snedvridningar av handeln (i detta fall exportlicensiering och skatt) kan förklara den låga importvolym av semikoks till Argentina och därför kan medföra att det inte är lämpligt att använda importpriset som referensvärde.

(110)

Ketong hävdade vidare att om kommissionen drog slutsatsen att marknaden i Kina för många av insatsvarorna var snedvriden, måste den även anse att den argentinska marknaden var snedvriden, eftersom många av insatsvarorna till Argentina har sitt ursprung i Kina.

(111)

Kommissionen avvisade detta påstående eftersom den övervägande delen av insatsvarorna, förutom semikoks, i motsats till vad Ketong hävdade importerades till Argentina från andra länder än Kina. I sin första notering angav kommissionen att det förekom mycket begränsad import av semikoks till Argentina och att ingen import skedde från Kina. Kommissionen ansåg därför i det skedet att importvolymerna för semikoks till Argentina inte var representativa. Semikoks utgör ungefär 10 % av produktionskostnaden för den berörda produkten.

(112)

Klaganden hävdade vidare att Argentina inte kunde uppfylla kriterierna för valet som representativt land i detta skede, med hänsyn till den offentligt tillgängliga informationen om den enda tillverkaren av den berörda produkten i landet, som visade att företaget gick med förlust.

(113)

Kommissionen höll med om att den enda argentinska tillverkaren av kalciumkisel vars finansiella uppgifter var offentligt tillgängliga inte kunde användas som referensvärde för en vinstmarginal eftersom företaget gick med förlust 2019. Om finansiella uppgifter för 2020 blir tillgängliga i ett senare skede kan kommissionen på nytt överväga Argentina som representativt land.

(114)

Ketong bad kommissionen använda Ryssland som representativt land eftersom det av Världsbanken klassificerades som ett övre medelinkomstland, liksom Kina, hade tillverkning av kalciumkisel och åtminstone en tillverkare, Kluchevsky Ferroalloy Plant PJSC.

(115)

Kommissionen analyserade Ketongs begäran att Ryssland skulle användas som lämpligt representativt land. Den granskade de senaste finansiella uppgifter som lämnats av Ketong för den ryska tillverkaren av ferrolegeringar, Kluchevsky Ferroalloy Plant PJSC, vilken enligt sin webbplats även producerar kalciumkisel. Uppgifterna gällde året före undersökningsperioden. Eftersom dessa uppgifter visade i det närmaste noll i vinst och mycket låga försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader, ansåg kommissionen att dessa uppgifter inte var representativa för ändamålet att konstruera normalvärdet för den undersökta produkten enligt artikel 2.6a a i grundförordningen.

(116)

Eftersom kommissionen inte kunde hitta representativa finansiella uppgifter för andra möjliga tillverkare av kalciumkisel i Ryssland, och Ketong inte heller tillhandahöll sådana uppgifter, drog kommissionen slutsatsen att Ryssland inte var ett lämpligt representativt land i detta skede.

(117)

Shenghua och Ketong hävdade att varken Brasilien eller Argentina är lämpliga representativa länder av de skäl som anges i skälen 94, 96, 98, 100, 102, 104, 106, 108, 110 och 112 och föreslog att kommissionen eftersom den globala produktionen av kalciumkisel är begränsad skulle använda uppgifter från tillverkare av ferrolegeringar och/eller kiselmetaller, eftersom kostnadsstrukturen för dessa liknar den för kalciumkisel. De föreslog att Kazakstan skulle användas eftersom det är en av de största producenterna av ferrolegeringar, med flera tillverkare vars uppgifter om försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader och vinst kan användas.

(118)

Kommissionen noterade att Kazakstan i detta skede, med tanke på att det fanns länder där kalciumkisel tillverkades, inte kunde betraktas som ett lämpligt representativt land enligt artikel 2.6a a i grundförordningen, eftersom det inte är tillverkare av kalciumkisel och inga relevanta offentliga uppgifter finns tillgängliga.

(119)

Ketong hävdade vidare att kvaliteten och fullständigheten hos GTA-uppgifterna avseende Kazakstan och Ryssland är sämre än uppgifter från ITC (International Trade Centre) och föreslog att ITC skulle användas i stället för GTA. Eftersom kommissionen inte avser att använda något av dessa länder som representativt land granskades denna begäran inte vidare i detta skede.

(120)

Mot bakgrund av ovanstående underrättade kommissionen genom den andra noteringen berörda parter om att den avsåg att använda sig av Brasilien som lämpligt representativt land och att Rima Industrial SA i enlighet med artikel 2.6a a första strecksatsen i grundförordningen skulle användas för att inhämta uppgifter om icke snedvridna priser eller referensvärden för beräkningen av normalvärdet.

(121)

Berörda parter uppmanades att lämna synpunkter på lämpligheten av Brasilien som representativt land och av Rima Industrial SA som tillverkare i det representativa landet. Synpunkter mottogs från Ketong, Shenghua och klaganden.

(122)

Klaganden stödde valet av Brasilien som representativt land och avfärdade Kazakstan, Argentina och Ryssland som icke representativa länder. Tillsammans med sina synpunkter inkom klaganden med de senaste tillgängliga finansiella uppgifterna för de två kända kalciumkiseltillverkarna i Brasilien, enligt offentliggörande i Journal of Minas Gerais (41) (42). Klaganden hävdade vidare att det ryska företaget Kluchevsky Ferroalloy Plant PJSC, även om det enligt webbplatsen påstod sig tillverka kalciumkisel, inte har gjort det under de senaste sex åren, innefattande undersökningsperioden, och inte hade några planer på att tillverka kalciumkisel inom en nära framtid.

(123)

Shenghua upprepade sitt påstående att Brasiliens elpriser var för höga och att Brasilien därför inte kunde betraktas som ett lämpligt representativt land. Shenghua hävdade att kommissionens påstående att det inte ingick i kriterierna i grundförordningen att priset för allmännyttiga tjänster måste ligga inom ett visst intervall för att ett land skulle kunna väljas som representativt land, såsom anges i skäl 97, inte var i linje med grundförordningen och WTO:s antidumpningsavtal, vilket skulle kräva att kommissionen även om den beslutar att inte använda försäljningspriser eller kostnader för företagen i ursprungslandet rimligen måste använda ersättningsuppgifter för att fastställa normalvärdet.

(124)

Såsom anges i skäl 86 för valet av representativt land, använder kommissionen relevanta kriterier i enlighet med artikel 2.6a i grundförordningen. Brasilien uppfyllde alla dessa kriterier. Den omständigheten att elpriserna är högre i Brasilien än i andra länder innebär inte att det utesluts som lämpligt representativt land. Påståendet avvisades därför.

(125)

Ketong hävdade att det enda skälet till att kommissionen avvisade Ryssland som representativt land var att Kluchevsky Ferroalloy Plant hade en icke representativ (dvs. för låg) vinstmarginal och försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader 2019. Vidare hävdade Ketong att vinstmarginalen inte utgjorde en del av testet enligt artikel 2.6a i grundförordningen för valet av representativt land och att uppgifterna endast behövde vara lättillgängliga. Enligt Ketong kunde inget ytterligare ”representativt test” extrapoleras från rättsbestämmelsen, och därmed utgjorde det inte ett kriterium för att bedöma lämpligheten som representativt land. Vidare hävdade Ketong att även om vinstmarginalen vore en del av testet, var det oklart varför Rima Industrial SA, med endast 3 % vinstmarginal, skulle vara bättre än den låga, men fortfarande positiva, vinstmarginalen för Kluchevsky Ferroalloy Plant.

(126)

Kommissionen avvisade detta påstående. Enligt artikel 2.6a a i grundförordningen ska det konstruerade normalvärdet omfatta ett icke snedvridet och skäligt belopp för att täcka försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst. Kommissionen anser inte en vinst på i det närmaste noll vara ett ”skäligt belopp” i den mening som avses i artikel 2.6a a sista stycket i grundförordningen.

(127)

Vidare hävdade Ketong att Ryssland av flera anledningar hade uppgifter av bättre kvalitet än Brasilien. För det första hade Rima Industrial en mer varierad verksamhet än Kluchevsky Ferroalloy Plant, vars verksamhet var koncentrerad till ferrolegeringar. För det andra hävdade Ketong att kommissionen inte styrkte sitt påstående att Rima Industrials direkta kostnader som rapporterades i Dun&Bradstreet-databasen motsvarade kostnaden för sålda varor och att indirekta kostnader är rörelsekostnader. Kluchevsky Ferroalloy Plants uppgifter gjorde det däremot möjligt att bedöma vad som innefattades i de olika kostnadskategorierna. För det tredje hade Kluchevsky Ferroalloy Plant mer detaljerade försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader.

(128)

Såsom förklaras i skäl 122 blev nyare finansiella uppgifter tillgängliga för de två brasilianska tillverkare som identifierats av kommissionen. Enligt dessa uppgifter gjorde Rima Industrial SA en förlust 2020. Däremot gick Bozel Brasil SA med vinst 2020. Såsom förutsågs i den första noteringen använde kommissionen uppgifterna för 2020, eftersom dessa blev tillgängliga. Som en följd av detta, och med hänsyn till att å ena sidan ett företag som inte går med vinst inte är representativt för situationen på hemmamarknaden och, å andra sidan, Bozel Brasil SA nästan uteslutande tillverkar kalciumkisel, använde kommissionen Bozel Brasils uppgifter. Därför tillbakavisades dessa påståenden.

(129)

Vidare upprepade Ketong sitt påstående att Brasiliens import av kvartsit kanske inte var representativ, medan den ryska importstatistiken för kvartsit från ITC gav ett tillförlitligt referensvärde för priset på kvartsit för industriell användning.

(130)

Såsom förklaras i skälen 90 och 115 ansåg kommissionen inte att Ryssland var ett lämpligt representativt land. När det gäller referensvärdet för kvartsit återgick kommissionen i frånvaro av representativa importvolymer för Brasilien, till priset på kvartsit på den inre marknaden, vilket förklaras i skäl 95. Påståendet avvisades därför.

(131)

Ketong hävdade dessutom att om kommissionen väljer Brasilien som representativt land, måste den välja den mest exakta och icke snedvridna elkostnaden för Brasilien. Ketong hävdade bland annat att el i Brasilien säljs på två olika avtalssfärer: den reglerade marknaden (ACR) och den fria marknaden (ACL). Ketong hävdade att eftersom industriella köpare huvudsakligen skulle köpa el på ACL-marknaden, skulle ACL-marknaden och inte ACR-marknaden vara rätt källa för det representativa priset för elkonsumenter inom industrin. Detta skulle vara fallet i synnerhet för storkonsumenter av el, bland annat kalciumkiseltillverkare. Enligt Ketongs mening skulle det vara rimligt att en kalciumkiseltillverkare med ett elbehov som vida överstiger 3 MW (märkeffekten hos en enda ugn är över 20 MW) skulle köpa el direkt från elproducenten till ett förmånspris på ACL-marknaden. Vidare hävdade Ketong att elpriserna för företaget EDP Brasil, som användes av kommissionen i dess andra notering, återspeglade eltariffen på ACR-marknaden, vilka inte skulle vara representativa för elpriserna som större konsumenter, såsom kalciumkiseltillverkarna, skulle betala. Ketong hävdade också att eltariffen för EDP Brasil var det takpris som reglerades av tillsynsmyndigheten ANEEL och inte det faktiska pris för vilket elen såldes. Som stöd för detta påstående inkom Ketong med ett pressmeddelande där det hävdades att ANEEL godkände pristaket för den auktion som planerades till december 2020. Vidare hävdade Ketong att driftsdata för EDP Brasil visade att det faktiska pris som företagets kunder betalade, antingen på ACR- eller ACL-marknaden, var lägre än tariffen och att kommissionen därför skulle använda dessa uppgifter.

(132)

Kommissionen noterade att elpriserna på ACL-marknaden överenskoms bilateralt och att de inte offentliggörs (43). När konsumenter köper el på ACL-marknaden behöver de dessutom teckna två avtal: Ett med den elproducent som ansvarar för produktionen av elen och ett annat avtal med distributören för användning av infrastrukturen (transmissionsledningar) (44). Eltarifferna täcker generellt kostnaderna för produktion, överföring, distribution, sektorspecifika avgifter och sektorspecifik skatt. De elpriser i årsrapporten från EDP Brasil som Ketong hänvisat till omfattar endast priset för elproduktionen (vatten- och värmekraft), vilket inte är det slutliga pris som konsumenterna betalar och det kan därför inte användas som referensvärde.

(133)

Kommissionen noterade dessutom att Ketong inte tillhandahöll några belägg annat än sitt eget antagande att kalciumkiseltillverkare får sin el från ACL-marknaden och inte från ACR-marknaden. Vidare finns det inga belägg för att de tariffer som använts av kommissionen från webbplatsen för EDP Brasil, som är ett privatägt företag, faktiskt är ett takpris, såsom Ketong påstår, och inte de tariffer som betalas av konsumenter. De belägg som lämnats av Ketong i detta avseende ger inte stöd för detta påstående. I det lämnade pressmeddelandet anges bara att taket har höjts av ANEEL. Kommissionen noterade att den genomsnittliga tariffen för el för industrianvändare under undersökningsperioden var 391 real/MWh, medan det i den årsrapport för EDP som Ketong lämnat in angavs att eltariffen för industrianvändare var 508 real/MWh under fjärde kvartalet 2020, vilken således var mycket högre än den tariff som kommissionen använde för att beräkna referensvärdet. Utan lämpliga alternativa uppgifter i ärendet beslutade kommissionen att tillfälligt använda de tariffpriser som offentliggjorts av EDP Brasil. Påståendet avvisades därför.

(134)

Ketong hävdade att om kommissionen skulle besluta att använda finansiella uppgifter för Rima Industrial från Dun&Bradstreet, vilka presenteras i en inexakt och allmän form som inte gör det möjligt att identifiera vilka kostnader som ingår i ”indirekta kostnader”, borde exportpriset inte justeras med försäljningskostnader, eftersom samma kostnader skulle ingå i det konstruerade normalvärdet.

(135)

Såsom anges i skäl 128 kommer kommissionen att använda redovisningen från Bozel Brasil SA Därför är detta påstående inte längre relevant.

(136)

Shenghua upprepade sitt påstående att Kazakstan skulle väljas som lämpligt representativt land. Kommissionen borde välja att överväga länder med produktion av ferrolegeringar, eftersom produktionen av kalciumkisel endast finns i Argentina och Brasilien, och kommissionen uteslöt Argentina, medan Brasilien inte ansågs lämplig av Shenghua på grund av de höga elpriserna som nämns i skäl 123.

(137)

Eftersom det finns tillverkare i Brasilien med offentligt tillgängliga finansiella uppgifter, finns det inget behov av att överväga länder med tillverkning av ferrolegeringar, såsom Kazakstan. Påståendet avvisades därför.

(138)

Eftersom kommissionen hade fastställt att Brasilien var det lämpliga representativa landet på grundval av alla ovanstående faktorer var det inte nödvändigt att göra en bedömning av nivån av social trygghet och miljöskydd i enlighet med artikel 2.6a a första strecksatsen sista meningen i grundförordningen.

(139)

Mot bakgrund av denna analys uppfyllde Brasilien kriterierna i artikel 2.6a a första strecksatsen i grundförordningen för att kunna betraktas som ett lämpligt representativt land.

(140)

I den första noteringen redovisade kommissionen de produktionsfaktorer, såsom råvaror, energi och arbetskraft, som används i tillverkningen av den berörda produkten, och uppmanade de berörda parterna att inkomma med synpunkter och föreslå lättillgängliga uppgifter om icke-snedvridna värden för var och en av de faktorer som nämns i noteringen.

(141)

I den andra noteringen uppgav kommissionen därefter att den, för att konstruera normalvärdet i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen, skulle använda GTA-uppgifter för att fastställa icke-snedvridna kostnader för de flesta av produktionsfaktorerna, särskilt för råvaror. Dessutom, vilket förklaras närmare i skälen 151 och 152, uppgav kommissionen att den skulle använda ILO-statistik och lättillgängliga källor för arbetskraftskostnaderna i Brasilien för att fastställa icke snedvridna arbetskraftskostnader, och lättillgängliga källor för tariffer för industriell distribution som offentliggjorts av en elproducent för att fastställa icke snedvridna kostnader för el.

(142)

Med beaktande av alla uppgifter som lämnats av de berörda parterna och insamlats under dubbelkontrollerna beslöts att följande produktionsfaktorer och deras källor skulle användas för att fastställa normalvärdet i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen:

Tabell 1

Produktionsfaktorer för kalciumkisel

(143)

Kommissionen inbegrep ett värde för produktionsomkostnader för att täcka kostnader som inte ingår i de produktionsfaktorer som anges ovan. Metoden för att fastställa beloppet förklaras i skäl 154.

(144)

För att fastställa det icke snedvridna priset på råvaror som levereras till en tillverkare i det representativa landet använde kommissionen som grund det vägda genomsnittliga importpriset till det representativa landet såsom det rapporterats i GTA till vilket import- och transportkostnader lades. Ett importpris i det representativa landet fastställdes som ett vägt genomsnitt av enhetspriserna för importen från alla tredjeländer förutom Kina, och från länder som inte är WTO-medlemmar och som anges i bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/755 (48). Kommissionen beslutade att undanta import från Kina till det representativa landet, eftersom den i skäl 85 drar slutsatsen att det på grund av förekomsten av betydande snedvridningar i enlighet med artikel 2.6a b i grundförordningen inte är lämpligt att använda inhemska priser och kostnader i Kina. Eftersom det inte finns något som bevisar att samma snedvridningar inte påverkar produkter avsedda för export på samma sätt, ansåg kommissionen att samma snedvridningar påverkade exportpriserna. Efter att ha uteslutit importen till Brasilien från Kina och länder där marknadsekonomi inte råder, konstaterade kommissionen att importen av de huvudsakliga råvarorna från tredjeländer förblev representativ (över 98 % av totalvolymen som importeras till Brasilien). GTA anger importvärden för Brasilien som ligger på fob-nivå. För att uppnå importvärden på cif-nivå för Brasilien adderades 3,1 % till fob-värdet, vilket är skillnaden mellan de genomsnittliga exportpriserna på cif- och fob-nivå för kalciumkisel under undersökningsperioden enligt det som rapporterats av de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna från Kina.

(145)

Eftersom det saknas importuppgifter i Brasilien och i avsaknad av ett lämpligt icke snedvridet internationellt pris på kol, ansåg kommissionen att det viktade genomsnittliga importpriset på bituminös stenkol är ett lämpligt referensvärde.

(146)

Eftersom importvolymerna av kvartsit till Brasilien var låga och därför ansågs icke representativa, och i avsaknad av ett icke snedvridet pris på kvartsit, ansåg kommissionen att det genomsnittliga inköpspris som betalats av unionstillverkarna var ett lämpligt referensvärde.

(147)

En exporterande tillverkare rapporterade även kvartssand som produktionsfaktor. För denna produktionsfaktor utgjorde de samarbetsvilliga exporterande tillverkarnas faktiska kostnad en försumbar andel av de totala produktionskostnaderna under undersökningsperioden. Eftersom det värde som användes för dessa faktorer inte hade någon märkbar inverkan på beräkningarna av dumpningsmarginalen, oavsett vilken källa som användes, beslutade kommissionen att inkludera dessa kostnader i förbrukningsvaror. Kommissionen beräknade förbrukningsvarornas procentandel som en del av den totala kostnaden för råvaror och tillämpade denna procentandel på den omräknade kostnaden för råvaror när den använde sig av de fastställda icke-snedvridna priserna.

(148)

Biprodukterna mikrosilika (klassificerat i HS som slagg) och utfällt fint pulver av kalciumkisel, en form av avfall som klassificeras enligt samma HS-nummer som kalciumkisel, utgjorde mindre än 1 % av den totala tillverkningskostnaden. Eftersom det inte förekom någon import av slagg till Brasilien under undersökningsperioden, fastställde kommissionen referensvärdespriset för denna biprodukt baserat på förhållandet mellan dess inhemska försäljningsvärde i Kina och den totala materialkostnaden, och tillämpade detta förhållande på den beräknade icke snedvridna totala materialkostnaden. Det resulterande beloppet dividerades sedan med den faktiska sålda mängden för att erhålla det icke snedvridna enhetspriset som nämns i tabell 1 i skäl 142. För den andra biprodukten, avfall av kalciumkisel, justerade kommissionen referensvärdespriset genom att applicera förhållandet mellan försäljningspriset för biprodukten och det inhemska försäljningspriset i Kina för kalciumkisel på referensvärdespriset för kalciumkisel från det representativa landet. Det resulterande justerade referensvärdet anges i tabell 1.

(149)

För att fastställa det icke snedvridna priset för råvaror enligt artikel 2.6a a första strecksatsen i grundförordningen använde kommissionen det representativa landets relevanta importtullar.

(150)

Kommissionen uttryckte transportkostnaderna för leverans av råvaror för de exporterande tillverkare som ingår i urvalet som en procentandel av den faktiska kostnaden för dessa råvaror och tillämpade därefter samma procentsats på de icke snedvridna kostnaderna för samma råvaror för att erhålla de icke snedvridna transportkostnaderna. Kommissionen ansåg att förhållandet mellan den exporterande tillverkarens råvaror och de angivna transportkostnaderna inom ramen för denna undersökning rimligen kunde användas för att uppskatta de icke snedvridna råvarukostnaderna när de levererades till företagets fabrik.

(151)

Arbetskraften är en viktig produktionsfaktor som utgör omkring 5 till 10 % av den totala produktionskostnaden. Kommissionen använde ILO-statistik för att fastställa lönerna i Brasilien. ILO-statistiken (49) ger information om månadslönerna för arbetstagare inom tillverkningssektorn och den genomsnittliga arbetstiden per vecka i Brasilien 2020. Kommissionen beräknade arbetskraftskostnader för en arbetsgivare i Brasilien med användning av offentligt tillgängliga källor (50) gällande arbetskraftskostnaderna i Brasilien.

(152)

Kommissionen använde det senaste lättillgängliga elpris (från augusti 2021) som tas ut av EDP Brasil (51). Priset justerades för inflation för att erhålla ett tillämpligt pris för 2020. De tillgängliga uppgifterna gör det möjligt att fastställa det pris för el och det pris för användning av distributionssystemet (modalidade tarifaria azul) som industrianvändare betalar. Här finns till och med uppgifter om de priser som betalas av industrianvändare som valt att betala elpriser som varierar beroende på vilken tid på dygnet elen förbrukas (modalidade tarifaria verde). Det bör noteras att tillsynsmyndigheten i Brasilien, ANEEL (52), ibland kräver att elleverantörerna ska höja sina tariffer med en viss procent för att reglera elförbrukningen i landet. ANEEL använder ett system med flaggor (53) (grön, gul, röd nivå 1, röd nivå 2) för att signalera om elpriset ska förbli det föreslagna av leverantören (grön) eller höjas med 0,01343 BRL/kWh (gul), 0,04169 BRL/kWh (röd nivå 1) eller 0,06243 BRL/kWh (röd nivå 2) (uppgifter för 2020). Flaggorna offentliggörs av ANEEL varje månad och finns lätt tillgängliga på webbplatsen för EDP Brasil (54) för undersökningsperioden. Under undersökningsperioden var flaggsystemet mestadels grönt. Det var endast i januari 2020 som det förelåg gul flagg och i december 2020 som det förelåg röd nivå 2, och eltarifferna behövde därför ökas något. På det hela taget hade denna ökning en marginell inverkan på tarifferna.

(153)

Enligt artikel 2.6a a i grundförordningen ska ”[d]et konstruerade normalvärdet […] omfatta ett icke snedvridet och skäligt belopp för att täcka försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst”. Dessutom måste ett värde för tillverkningsomkostnader fastställas för att täcka kostnader som inte ingår i produktionsfaktorerna ovan.

(154)

De samarbetsvilliga exporterande tillverkarnas omkostnader och avskrivningar uttrycktes som en procentandel av de exporterande tillverkarnas faktiska tillverkningskostnader. Denna procentandel tillämpades på de icke snedvridna tillverkningskostnaderna.

(155)

För att fastställa ett icke snedvridet och skäligt belopp för försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader och vinst använde kommissionen finansiella uppgifter för 2020 för Bozel Brasil SA enligt utdrag från Journal of Minais Gerais (55).

(156)

På grundval av ovanstående icke snedvridna priser och referensvärden konstruerade kommissionen normalvärdet för varje produkttyp fritt fabrik i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen.

(157)

Först fastställde kommissionen de icke snedvridna produktionskostnaderna på grundval av de produktionsfaktorer som inhandlats av vart och ett av företagen. Därefter tillämpade den de icke snedvridna enhetskostnaderna på var och en av de samarbetsvilliga exporterande tillverkarnas faktiska förbrukning av de olika produktionsfaktorerna. Den förbrukningskvot som sökanden tillhandahöll verifierades under kontrollen. Kommissionen multiplicerade förbrukningsfaktorerna med de icke snedvridna enhetskostnader som noterats i det representativa landet enligt beskrivningen i tabell 1. Kommissionen minskade tillverkningskostnaderna med de icke snedvridna kostnaderna för biprodukter.

(158)

Kommissionen lade sedan till tillverkningsomkostnader och avskrivning, såsom förklaras i skäl 154, till den icke snedvridna tillverkningskostnaden för att få fram den icke snedvridna produktionskostnaden.

(159)

På den produktionskostnad som hade fastställts enligt beskrivningen i föregående skäl lade kommissionen på Bozel Brasil SA:s försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader och vinst. Försäljnings- och administrationskostnaderna och de andra allmänna kostnaderna uttrycktes som en procentandel av kostnaden för sålda varor och pålades den icke-snedvridna produktionskostnaden, som uppgick till 11,98 %. Vinsten uttryckt som en procentandel av kostnaden för sålda varor och pålagd den icke-snedvridna produktionskostnaden uppgick till 18,96 %.

(160)

På denna grundval konstruerade kommissionen normalvärdet fritt fabrik per produkttyp i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen.

(161)

De exporterande tillverkarna exporterade till unionen antingen direkt till oberoende kunder eller genom närstående företag utanför unionen.

(162)

Exportpriset fastställdes i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen till det pris som faktiskt betalats eller skulle betalas för den berörda produkten vid export till unionen.

(163)

Kommissionen jämförde normalvärdet och exportpriset för de exporterande tillverkare som ingår i urvalet på grundval av priset fritt fabrik.

(164)

När så var motiverat för att jämförelsen skulle bli rättvis justerade kommissionen i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen normalvärdet och/eller exportpriset för att ta hänsyn till olikheter som påverkade priserna och prisjämförbarheten. Justeringar gjordes för transport, försäkring, hantering, lastning och därmed sammanhängande kostnader, förpackningskostnader, kreditkostnader, handlartillägg och bankavgifter.

(165)

För de samarbetsvilliga exporterande tillverkare som ingår i urvalet jämförde kommissionen det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje typ av den likadana produkten med det vägda genomsnittliga exportpriset för motsvarande typ av den berörda produkten, i enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen.

(166)

På denna grundval fastställdes de provisoriska vägda genomsnittliga dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av priset cif vid unionens gräns, före tull, till följande:

(167)

För alla övriga exporterande tillverkare i Kina har kommissionen fastställt dumpningsmarginalen på grundval av tillgängliga uppgifter, i enlighet med artikel 18 i grundförordningen. För detta ändamål fastställde kommissionen de exporterande tillverkarnas grad av samarbetsvilja. Graden av samarbetsvilja är de samarbetsvilliga exporterande tillverkarnas exportvolym till unionen uttryckt som en andel av den totala importen från det berörda landet till unionen under undersökningsperioden, vilken fastställdes på grundval av uppgifter från Eurostat.

(168)

I detta fall utgjorde exporten från de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna omkring 57,5 % av den totala importen under undersökningsperioden. På denna grundval beslutade kommissionen fastställa den övriga dumpningsmarginalen på samma nivå som den högsta individuella dumpningsmarginal som fastställts för en representativ produkttyp för en samarbetsvillig exporterande tillverkare.

(169)

De preliminära dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av priset cif vid unionens gräns, före tull, har fastställts till följande:

(170)

Den likadana produkten tillverkades av två unionstillverkare under undersökningsperioden. De utgör unionsindustrin i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen.

(171)

Eftersom uppgifter om skadebedömningen primärt härleddes från endast två unionstillverkare, ges siffrorna för skadeanalysen i intervall av sekretesskäl. Dessa index baseras dock på faktiska uppgifter och inte på intervallerna.

(172)

Den totala tillverkningen i unionen under undersökningsperioden fastställdes till omkring 1 313–1 590 ton. Kommissionen fastställde siffran på grundval av alla tillgängliga uppgifter om unionsindustrin, framför allt svaren på antidumpningsfrågeformulären från samarbetsvilliga unionstillverkare. Såsom anges i skäl 15 utgjorde de två samarbetsvilliga unionstillverkarna 100 % av unionens totala tillverkning av den likadana produkten.

(173)

För att avgöra om unionsindustrin lidit skada och för att fastställa förbrukningen och de olika ekonomiska indikatorerna för unionsindustrins situation undersökte kommissionen användningen i senare led av unionsindustrins tillverkning av den likadana produkten mot bakgrund av integrerade unionstillverkare.

(174)

För att få en så fullständig bild som möjligt av unionsindustrin inhämtade kommissionen uppgifter om hela verksamheten för kalciumkisel och fastställde om tillverkningen var avsedd för företagsintern användning eller för den öppna marknaden. Skillnaden mellan den företagsinterna och den öppna marknaden är relevant för skadeanalysen, eftersom produkter avsedda för företagsintern användning inte är utsatta för direkt konkurrens från importerade produkter. Tillverkning som är avsedd för försäljning på den öppna marknaden konkurrerar däremot direkt med importen av den berörda produkten.

(175)

Kommissionen fann att omkring 7,6 % av den totala förbrukningen i unionen var företagsintern under undersökningsperioden, såsom tabell 2 visar. Den företagsinterna användningen som en andel av den totala förbrukningen var relativt stabil och ökade under skadeundersökningsperioden med endast 3 %. I det avseendet användes kalciumkisel för tillverkning i senare led av ferrolegeringar av den berörda tillverkaren, och därför ägde inga faktiskt fakturerad försäljningar rum.

(176)

Kommissionen undersökte vissa ekonomiska indikatorer med avseende på unionsindustrin på grundval av uppgifter som rörde den öppna marknaden. Dessa indikatorer är försäljningsvolymer och försäljningspriser på unionens marknad, marknadsandel, tillväxt, exportvolymer och exportpriser, lönsamhet, räntabilitet, kassaflöde.

(177)

Övriga ekonomiska indikatorer kunde däremot endast granskas på ett meningsfullt sätt genom att se till hela verksamheten, inklusive unionsindustrins företagsinterna användning. Dessa indikatorer är följande: Produktion. Kapacitet och kapacitetsutnyttjande. Investeringar. Lager. Sysselsättning. Produktivitet. Lön. Kapitalanskaffningsförmåga. De hänför sig till hela verksamheten, oavsett om tillverkningen är företagsintern eller säljs på den öppna marknaden.

(178)

Kommissionen fastställde förbrukningen i unionen genom att lägga unionstillverkarnas försäljning på unionsmarknaden till importen av kalciumkisel. Unionsförsäljningen erhölls från unionstillverkarnas svar på antidumpningsfrågeformuläret. Siffrorna för importen erhölls från nationella tullmyndigheter i medlemsstaterna enligt beskrivningen i avsnitt 4.4.1.

(179)

Förbrukningen i unionen utvecklades på följande sätt:

Tabell 2

Förbrukningen i unionen (ton)

(180)

Den totala förbrukningen i unionen och förbrukningen på den fria marknaden sjönk stadigt under skadeundersökningsperioden och nådde ungefär halva sin ursprungliga nivå under undersökningsperioden. Den minskade förbrukningen var en följd av att importen minskade med omkring 25 % och att unionens inhemska försäljning sjönk med omkring 75 % under skadeundersökningsperioden, såsom anges i tabell 6 respektive 12. Ett av de främsta skälen till den kraftigt minskade förbrukningen var nedgången i produktionen av råstål, eftersom kalciumkisel är en insatsvara i ståltillverkningsprocessen och ståltillverkning är den avlägset största marknaden för kalciumkisel och stålindustrin i viss mån köpte mindre kalciumkisel eftersom den använde upp sina lager av kalciumkisel.

(181)

I klagomålet erhölls importstatistik från Eurostat under KN-numren 7202 99 80 och 2850 00 60 och justerades baserat på importpriset för att ta bort produkter som inte är den undersökta produkten. Kvaliteten på importuppgifterna (både vad gäller volym och priser) som användes i detta skede kritiserades av Eurofer i dess inlaga vid inledandet av undersökningen. Detta var emellertid den mest tillförlitliga bevisning som fanns tillgänglig i det skedet. Under den aktuella undersökningen var det ändå möjligt att erhålla mer exakta importuppgifter som beskrev den importerade produkten för varje importdeklaration som lämnades till de nationella tullmyndigheterna i medlemsstaterna. Kommissionen begärde detaljerad information om import inom KN-numren 7202 99 80 och 2850 00 60 från Frankrike, Italien, Slovenien och Spanien, de fyra medlemsstater som har den största volymen import enligt klagomålet. Kommissionen fastställde sedan importvolymer och importpriser för kalciumkisel för tre av dessa medlemsstater (Frankrike, Slovenien och Spanien) baserat på en analys av den produktbeskrivning som registrerats i informationen från dessa medlemsstater. För Italien, den fjärde medlemsstaten när det gäller importvolymen, hade tillhandahållna data inte rätt format, varför kommissionen var tvungen att förlita sig på uppgifterna i klagomålet i det preliminära skedet. Klagomålet visade vilken procentandel som representerades av dessa fyra medlemsstater varje år under skadeundersökningsperioden. Kommissionen använde dessa procentandelar för att beräkna importvolymen.

(182)

Marknadsandelen för importen fastställdes på grundval av importen från Kina jämfört med volymen förbrukning på den öppna marknaden som anges i tabell 2.

(183)

Importen från Kina utvecklades på följande sätt:

Tabell 3

Importvolym (ton) och marknadsandel

(184)

Efter en liten ökning av importen med 6 % från 2017 till 2018, sjönk importen från Kina stadigt med 27 % från 2018 till undersökningsperioden. Marknadsandelen av dessa importer ökade emellertid stadigt med 57 % mellan 2017 och 2020. Trots att importen från Kina minskade var fallet mycket mindre uttalat än minskningen av unionens förbrukning.

(185)

Kommissionen fastställde de viktade genomsnittliga priserna på import från Kina, på grundval av uppgifter från nationella tullmyndigheten som visade importen av kalciumkisel från Kina, fastställda i enlighet med skäl 181. Sådana priser var på cif-nivå.

(186)

Det vägda genomsnittliga priset för importer från Kina utvecklades på följande sätt:

Tabell 4

Importpriser (euro/ton)

(187)

Importpriser från Kina ökade med 6 % från 2017 till 2018 och igen från 2018 till 2019, men minskade sedan kraftigt med 15,5 % från 2019 till undersökningsperioden och nådde en prisnivå som var 5 % lägre än den för 2017. Priserna för import från Kina var lägre än försäljningspriserna i unionen, vilket framgår av tabell 8, med en skillnad på mellan 15–30 % under undersökningsperioden.

(188)

Kommissionen fastställde prisunderskridandet under undersökningsperioden genom att jämföra

(189)

Prisjämförelsen gjordes typ för typ för transaktioner i samma handelsled, efter vederbörlig justering av priserna där detta var nödvändigt för rabatter och provisioner. Denna typ-för-typanalys tog hänsyn till huruvida försäljning gjordes i bulk eller fylld tråd, vilket påpekades av Eurofer i deras synpunkter om inledandet av undersökningen, beskriven i skäl 9. Resultatet av jämförelsen uttrycktes som en procentandel av den teoretiska omsättningen under undersökningsperioden för unionstillverkarna. Det vägda genomsnittliga prisunderskridandet var 10,6 %. Med tanke på att den undersökta produkten är en råvara ansågs detta vara en väsentlig marginal för prisunderskridande. Alla produkttyper från de samarbetsvilliga tillverkarna konstaterades vara prisunderskridande. Dessa importer representerar omkring 57 % av de totala importerna.

(190)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen omfattade granskningen av den dumpade importens inverkan på unionsindustrin en bedömning av alla ekonomiska faktorer som var av betydelse för unionsindustrins tillstånd under skadeundersökningsperioden.

(191)

För fastställandet av skada grundades samtliga indikatorer på de två samarbetsvilliga unionstillverkare som representerade den sammantagna unionsindustrin enligt skäl 15.

(192)

Unionens sammanlagda produktion, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 5

Produktion, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande

(193)

Unionsindustrins tillverkning minskade drastiskt med 91 % mellan 2017 och 2020 samtidigt som kapaciteten ökade med 3 %, vilket ledde till att kapacitetsutnyttjandet minskade med 91 %.

(194)

Unionsindustrin producerar kalciumkisel i ugnar, vilket också kan användas för att producera andra ferrolegeringar. Under dessa omständigheter var unionsproduktionen av kalciumkisel inte kontinuerlig under skadeundersökningsperioden eftersom unionstillverkare kan öka intäkterna eller minska förlusterna genom att producera de produkter som är lönsammast i samma ugnar.

(195)

Andra orsaker till produktionsavbrotten var tekniska problem med produktionsutrustningen och väsentligt underhåll. För att kunna leverera till sina främsta kunder under produktionsfria perioder levererade unionsindustrin från lager och ibland från köp.

(196)

Produktionen var låg under 2019 och särskilt låg under undersökningsperioden eftersom tillverkarna stod inför att prisökningar som annars skulle ha ägt rum förhindrades till följd av stora mängder lågprisimporter av kalciumkisel, främst från Kina, trots den lägre efterfrågan i unionen på grund av minskad ståltillverkning och covid-19-pandemin.

(197)

Dessutom var energipriserna, vilka utgör en viktig del av tillverkningskostnaderna, höga. Eftersom Ferropem hade samlat på sig ett lager av kalciumkisel under 2018 och 2019 beslutade företaget att avsevärt minska produktionen under 2020.

(198)

Ferropem håller just nu på att genomföra en väsentlig omstrukturering av sin verksamhet. I fråga om kalciumkisel har Ferroglobe angett (Ferropems moderföretag) att det förbinder sig att fortsätta produktionen av den berörda produkten i unionen samt att det har två pågående projekt på området.

(199)

Den andra unionstillverkaren (OFZ) angav att den har stor outnyttjad kapacitet som skulle kunna utnyttjas för att öka unionstillverkningen, förutsatt att villkor för sund konkurrens gäller på marknaden.

(200)

Den angivna produktionskapaciteten för unionsindustrin grundas på kapaciteten på de ugnar som användes för att tillverka kalciumkisel under skadeundersökningsperioden. Såsom Eurofer och det tyska stålförbundet nämnde i inlagan avseende inledandet av undersökningen bör det klargöras att dessa ugnar också användes för tillverkning av andra produkter och att kapacitetsutnyttjandet som visas i tabell 5 (som enbart avser kalciumkisel) därför var lågt under hela skadeundersökningsperioden. Den angivna kapaciteten i unionen skulle dock kunna ökas markant med kort varsel genom tillverkning av kalciumkisel i andra ugnar, vilka användes för tillverkning av andra ferrolegeringar under skadeundersökningsperioden. Den lilla produktionskapacitetsökningen under skadeundersökningsperioden var ett resultat av ökad effektivitet.

(201)

I undersökningen drogs därför slutsatsen att unionsindustrins kapacitet i tabell 5 är kännetecknande för de förhållanden som rådde under skadeundersökningsperioden, men att den kan ökas mycket på kort sikt.

(202)

Unionsindustrins försäljningsvolym och marknadsandel utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 6

Försäljningsvolym och marknadsandel

(203)

I tabellen ovan anges försäljningsvolymen av unionstillverkarnas egen produktion. Försäljningsvolymen på den fria marknaden i unionsmarknaden minskade med 75 % mellan 2017 och slutet av undersökningsperioden. Den minskade försäljningsvolymen följde den kraftiga produktionsminskning som framgår av tabell 5.

(204)

Unionsindustrin förlorade ungefär hälften av sin marknadsandel mellan 2017 och undersökningsperioden. Den minskade marknadsandelen var inte lika märkbar som den minskade försäljningsvolymen, men det skedde till följd av den fortsatta importen, särskilt från Kina, i betydande mängder.

(205)

Mot bakgrund av minskad förbrukning har unionsindustrin inte bara förlorat stora försäljningsvolymer på unionens marknad utan även marknadsandelar. Unionsindustrins ställning på unionens marknad har minskat märkbart både absolut och relativt sett.

(206)

Sysselsättning och produktivitet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 7

Sysselsättning och produktivitet

(207)

Antalet anställda varierade under skadeundersökningsperioden, vilket återspeglar omplaceringen av vissa anställda till olika produkter under varierande produktionsperioder. Antalet heltidsanställda som arbetar med kalciumkisel minskade med 73 % under skadeundersökningsperioden.

(208)

Produktiviteten ökade med 11 % mellan 2017 och 2018, minskade därefter med 21 % mellan 2018 och 2019 och minskade avsevärt med 63 % mellan 2019 och undersökningsperioden. Med beaktande av de varierande anställningsnivåer som anges i tabell 7 var tendensen för det mesta densamma som för produktionen, vilken minskade avsevärt under skadeundersökningsperioden.

(209)

Alla dumpningsmarginaler låg väsentligt över miniminivån. Inverkan av de faktiska dumpningsmarginalernas storlek på unionsindustrin var betydande, med tanke på volymen av och priserna för importen från det berörda landet.

(210)

Detta är den första antidumpningsundersökning som gäller den berörda produkten. Därför fanns inga uppgifter tillgängliga för att bedöma inverkan av eventuell tidigare dumpning.

(211)

De genomsnittliga försäljningspriserna per enhet för de unionstillverkare som ingår i urvalet till icke-närstående kunder i unionen utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 8

Försäljningspriser i unionen (euro/ton)

(212)

Det genomsnittliga försäljningspriset per enhet på den öppna unionsmarknaden till icke-närstående kunder ökade med 14 % mellan 2017 och 2018, låg kvar på den nivån under 2019 och föll sedan med 8 % under skadeundersökningsperioden. Priserna under undersökningsperioden låg 5 % högre än under 2017. Under 2018 och 2019 överensstämde de ökande försäljningspriserna med de ökande kostnaderna. När försäljningsvolymerna markant minskade stagnerade försäljningspriserna på unionsmarknaden under 2019 och sjönk därefter avsevärt under 2020. Unionstillverkarnas priser påverkades negativt av kontinuerlig betydande lågprisimport från Kina, vilket ledde till pristryck på unionens marknad.

(213)

Produktionskostnaden per enhet ökade stadigt med över 50 % mellan 2017 och 2020. De ökade kostnaderna berodde till stor del på den avsevärt minskade produktionen under hela undersökningsperioden, vilket orsakades av de skäl som anges i skälen 193–197. De låga produktionsnivåerna under 2019 och 2020 innebar att fasta kostnader (t.ex. avskrivning) behövde täckas genom lägre produktionsvolymer, vilket ledde till högre produktionskostnader per enhet. Dessutom ökade vissa produktionskostnader, såsom energikostnaderna.

(214)

Unionstillverkarnas genomsnittliga arbetskraftskostnader utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 9

Genomsnittliga arbetskraftskostnader per anställd (euro/heltidsekvivalent)

(215)

Arbetskraftskostnaderna per anställd ökade med 22 % mellan 2017 och 2018 och minskade därefter med 27 % mellan 2018 och undersökningsperioden. Denna fluktuation beror på väsentliga skillnader i produktionsmängder och arbetsavgifter mellan de två unionstillverkarna.

(216)

Unionstillverkarnas lagernivåer utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 10

Lagerhållning

(217)

De utgående lagernivåerna ökade stadigt mellan 2017 och 2019 innan de minskade kraftigt mellan 2019 och slutet av undersökningsperioden. Unionstillverkarna producerade inte hela tiden under skadeundersökningsperioden men fattade produktionsbeslut utifrån marknadssituationen för kalciumkisel och andra ferrolegeringar och på mängden kalciumkisel i lager. Lagernivåerna är generellt sett högre efter produktionsperioder och minskar därefter under perioder som tillverkarna beslutar sig för att sälja från lagren.

(218)

Produktionens andel av utgående lager ökade under hela skadeundersökningsperioden i synnerhet till följd av den kraftiga produktionsminskning som framgår av tabell 4.

(219)

Unionstillverkarnas lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 11

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet

(220)

Kommissionen fastställde lönsamheten vid försäljning för unionstillverkarnas egen produktion genom att uttrycka nettovinsten före skatt för försäljningen av den likadana produkten till icke-närstående kunder i unionen som en procentandel av försäljningsomsättningen. Under 2018 låg lönsamheten på ungefär samma nivå som för 2017 eftersom de ökade kostnaderna åtföljdes av höjda försäljningspriser, och unionsindustrin uppnådde därför lönsamhetsnivåer på mellan 9,7 % och 12,5 % Lägre försäljningsvolymer, stagnerade marknadspriser och ytterligare kostnadsökningar ledde dock till att lönsamheten minskade till mellan 0,9 % och 2,7 % under 2019. Samtidigt som produktions- och försäljningsvolymerna minskade ytterligare under 2020 sjönk marknadspriserna och kostnaderna ökade återigen, vilket ledde till mycket stora förluster. Eurofer använde sig av årsrapporter från Ferroglobe för att bestrida de vinstmarginaler som angetts i klagomålet. Ovan nämnda vinstmarginaler avser emellertid försäljningen från de tillverkande enheterna (Ferropem och OFZ) och avser enbart kalciumkisel, medan de angivna marginalerna avser lönsamheten för alla produkter som tillverkas av Ferroglobe.

(221)

Nettokassaflödet är ett mått på unionstillverkarnas förmåga att själva finansiera sin verksamhet. Kassaflödet var mycket positivt under 2017 och under undersökningsperioden, och mycket negativt under 2018 och 2019. Denna tendens överensstämde generellt sett med förändringarna i de utgående lagernivåerna. När de utgående lagren minskade under undersökningsperioden var kassaflödet positivt till följd av försäljning från lagren, men när de utgående lagren ökade under 2018 och 2019 minskade kassaflödet från försäljning.

(222)

De genomsnittliga investeringarna under skadeundersökningsperioden var låga, mindre än 600 000 euro per år. De ökade investeringarna under 2019 överensstämmer med 2020 års lilla kapacitetsökning.

(223)

Avkastningen på investeringar är vinsten i procent av investeringarnas bokförda nettovärde. Investeringarnas bokförda nettovärde ökade något under skadeundersökningsperioden, men den främsta anledningen till den drastiskt minskade räntabiliteten under 2019 och 2020 var den avsevärt minskade lönsamheten under dessa år.

(224)

Inga större investeringar planerades under skadeundersökningsperioden, men unionstillverkarnas kapitalanskaffningsförmåga skulle ha försämrats under den perioden allteftersom deras lönsamhet minskade.

(225)

Under skadeundersökningsperioden minskade importen från det berörda landet minskade med 22 %, marknadsandelen ökade kraftigt eftersom förbrukningen minskade med 50 %. Importerna från Kina ledde till att deras marknadsandelar kraftig ökade (från 38,7 % till 60,8 %). De kinesiska importpriserna var dessutom konstant låga och betydligt lägre än unionsindustrins priser under hela skadeundersökningsperioden. Under undersökningsperioden var importpriserna för de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna i genomsnitt 10,6 % lägre än unionspriserna. Unionsindustrin kunde inte höja priserna i samma utsträckning som kostnaderna ökade på grund av det nedåtgående tryck som importen från Kina orsakade.

(226)

Den skada som unionsindustrin lidit berodde på en kombination av volym- och priseffekter. Flera volymindikatorer tydde på en mycket negativ tendens under skadeundersökningsperioden: produktionen minskade med 91 %, kapacitetsutnyttjandet minskade 91 %, försäljningsvolymerna på unionens marknad minskade med 75 % och dess marknadsandel sjönk med 25 procentenheter. Därtill minskade sysselsättningen med 73 %, de genomsnittliga arbetskraftskostnaderna minskade med 11 % och produktiviteten minskade med 67 %.

(227)

Unionsindustrins genomsnittliga priser ökade endast med 5 % under skadeundersökningsperioden, medan kostnaderna ökade med 51 %. Detta hade en allvarlig inverkan på lönsamheten och räntabiliteten, vilka sjönk från rimliga nivåer under 2017 och 2018 till en situation med kraftiga minskningar under undersökningsperioden. Investeringarna var låga under hela perioden.

(228)

Mycket få indikatorer hade utvecklats positivt. Kapaciteten utvecklades något positivt till följd av den förbättrade produktionseffektiviteten. Kalciumkisel säljs vanligen från lager, och det var tydligt att kassaflödets och lagrens utveckling var nära sammankopplade. När lagren byggdes upp under 2018 och 2019 var kassaflödet negativt, men när produktionen minskade och större mängder såldes från lager under 2020 förbättrades kassaflödet och blev positivt. Den relativt lilla företagsinterna användningen ökade med 3 % under perioden, men denna utveckling hade endast en mycket liten inverkan på det övergripande läget i industrin.

(229)

Sammanfattningsvis minskade förbrukningen på unionens marknad snabbt men unionsindustrin kunde inte bibehålla sin marknadsandel. Importerna från Kina var betydande under hela skadeundersökningsperioden, till lägre priser än unionsindustrins priser. I slutet av 2019 och under 2020 sålde unionsindustrin till priser som inte längre täckte dess kostnader, och följaktligen minskade unionsindustrins produktions- och försäljningsnivåer kraftigt. Den största unionstillverkaren minskade påtagligt sin produktion under 2020, och under undersökningsperioden genomfördes försäljningarna till stor del från lager. Situationen var inte hållbar och man utarbetade en omstruktureringsplan, med möjlig nedstängning av anläggningen för kalciumkiseltillverkning.

(230)

Mot denna bakgrund drar kommissionen i detta skede slutsatsen att unionsindustrin lidit väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen.

(231)

I enlighet med artikel 3.6 i grundförordningen undersökte kommissionen huruvida den dumpade importen från det berörda landet vållat unionsindustrin väsentlig skada. I enlighet med artikel 3.7 i grundförordningen undersökte kommissionen även huruvida andra kända faktorer samtidigt kunde ha vållat unionsindustrin skada. Kommissionen säkerställde att all eventuell skada som vållats på grund av andra faktorer än den dumpade importen från det berörda landet inte tillskrevs den dumpade importen. Det rör sig om följande faktorer: Minskad förbrukning på grund av nedgång i efterfrågan från stålindustrin, import från tredjeländer, unionsindustrins exportresultat, ökade produktionskostnader i unionen, import för att tillgodose efterfrågan samt företagsintern användning.

(232)

Importvolymen från Kina minskade (se tabell 3) med 22 % från 2017 till undersökningsperioden. Kinas marknadsandel ökade dock med 57 %, dvs. från 38,7 % till 60,8 %. Detta var till förfång för unionsindustrin. Under samma period (se tabell 6) minskade unionsindustrins försäljning på den öppna marknaden mycket riktigt med 75 %, och dess marknadsandel på den öppna marknaden sjönk från 50,5 % till 25,1 %, dvs. med 50 %.

(233)

Priserna på den dumpade importen sjönk med 5 % under skadeundersökningsperioden (se tabell 4). I jämförelse ökade unionsindustrins priser på den öppna marknaden med 6 % under samma period. Den kinesiska importen, som under skadeundersökningsperioden ökade stadigt på unionens marknad, skedde till priser som kontinuerligt underskred unionsindustrins.

(234)

Trycket från den dumpade importen ledde också kraftigt till att prisökningar som annars skulle ha ägt rum förhindrades, vilket bevisas av att unionsindustrin inte kunde höja sina priser i samma takt som kostnaderna ökade. Så som framgår av tabell 8 var produktionskostnaderna under undersökningsperioden mer än 20 % högre än unionsindustrins försäljningspriser. Fram till 2019 ledde de uteblivna prisökningarna till att unionsindustrins lönsamhet sjönk till under 3 %, vilket tydligt är en ohållbar nivå. Under perioden 2017–2019 minskade volymen av importen från Kina med endast 6 % men landets marknadsandel ökade från 38,7 % till 55,3 %, medan unionsindustrins marknadsandel sjönk från 50,5 % till 29,5 %. Trots att förbrukningen mellan 2017 och 2019 minskade med 34 % fortsatte den kinesiska importen att ta marknadsandelar från unionsindustrin. Under samma period ökade de kinesiska importpriserna med 12 % (se tabell 4), medan unionsindustrins priser ökade ännu mer, med 14 %, men mycket mindre än produktionskostnaden, som ökade med 27 %. Redan 2019 led unionsindustrin således väsentlig skada på grund av den dumpade importen.

(235)

Under 2020 sjönk de kinesiska priserna med ytterligare 16 % jämfört med 2019 och landets marknadsandel ökade från 55 % till 61 %, en ökning med 10 %. Under samma period sjönk unionsindustrins priser med 8,2 %, dess produktionskostnader ökade med 19 % och dess marknadsandel sjönk med 15 %, från 29,5 % till 25,1 %. Detta fick avsevärda konsekvenser för unionsindustrin och ledde till kraftigt negativ lönsamhet under undersökningsperioden.

(236)

På grundval av ovanstående drog kommissionen preliminärt slutsatsen att importen från Kina vållade unionsindustrin väsentlig skada. Denna skada yttrade sig i både volymeffekter och priseffekter.

(237)

I sina synpunkter om inledandet av undersökningen menade Eurofer och det tyska stålförbundet att förbrukningens utveckling som anges i tabell 2 var den huvudsakliga orsaken till skadan. Förbrukningen sjönk med 50 % under skadeundersökningsperioden. Denna utveckling var en återspegling av minskad efterfrågan från de huvudsakliga användarna (stålindustrin). Stålindustrin minskade sina inköp av kalciumkisel genom att använda sina befintliga lager, och under skadeundersökningsperioden sjönk produktionen av råstål med 18 %.

(238)

Under 2018 sjönk förbrukningen av kalciumkisel med 14 % jämfört med 2017 men unionsindustrin kunde ändå anpassa sin verksamhet till denna sänkning så att lönsamheten för kalciumkisel fortsatt kunde ligga över 10 %. Situationen för unionsindustrin var 2019 dock inte längre hållbar då den kinesiska importpenetrationen ledde till att unionsindustrins tillverkning och försäljning föll till nivåer som gjorde att den inte kunde täcka sina ökande enhetskostnader. Under 2020, året då covid-19-pandemin startade, föll förbrukningen med ytterligare 25 %.

(239)

Både Eurofer och det tyska stålförbundet menade att den sjunkande produktionen av råstål snarare än kinesisk import var huvudorsaken till den skada som drabbat industrin för kalciumkisel.

(240)

Mot bakgrund av minskad förbrukning ökade dock Kinas marknadsandel med 57 %, dvs. från 38,7 % till 60,8 %, medan unionsindustrins minskade tillverkning, försäljningsvolym, marknadsandel, lönsamhet, sysselsättning och räntabilitet visade större nedgångar än förbrukningen. Det beror på att den kinesiska marknadspenetrationen med låga priser fick mycket negativ inverkan på dessa skadeindikatorer.

(241)

Därför bröt inte den minskade förbrukningen orsakssambandet mellan den dumpade importen från Kina och den väsentliga skada som unionsindustrin lidit. Som Eurofer påpekade, började covid-19-pandemin få verkningar 2020 medan den skadliga situationen redan var ett faktum 2019. Därför borde covid-19-pandemin betraktas som en förvärrande faktor för 2020.

(242)

Produktionskostnaderna i unionen ökade av två huvudsakliga anledningar. I första hand ökade elkostnaderna för tillverkning av kalciumkisel, som utgör en betydande andel av produktionskostnaderna (upp till 40 % under perioden i fråga), för unionens största tillverkare med över 30 % under skadeundersökningsperioden.

(243)

I andra hand ökade produktionskostnaderna per enhet avsevärt som ett resultat av minskad tillverkning och försäljning under skadeundersökningsperioden. Detta betydde att fasta kostnader täcktes av mindre tillverknings- och försäljningsvolymer, vilket ökade de fasta kostnaderna per enhet i produktionskostnaderna.

(244)

Eurofer hävdade att Ferroglobes affärsöversikter för andra kvartalet 2020 indikerade på att det hade skett kostnadsförbättringar till följd av minskade energipriser. Dessa affärsöversikter gäller dock för Ferroglobe som verkar i flera länder och inte bara för Ferropem vid dess anläggning för tillverkning av kalciumkisel. Således kunde argumentet inte godtas.

(245)

Under 2018 kunde unionsindustrin bibehålla sina vinstnivåer på över 10 % trots de ökade elkostnaderna, då den kunde överföra kostnadsökningarna på sina kunder. Under 2019 kunde unionsindustrin dock inte längre öka priserna på grund av prispressen från den kinesiska importen som samma år hade kommit att dominera marknaden (med en marknadsandel på 55 %) och sätta priserna. Unionsindustrin kunde 2019 inte följa så låga importpriser. Detta ledde till Ferropems beslut att avsevärt minska sin tillverkning 2020.

(246)

Därför kan slutsatsen dras att ökade produktionskostnader inte var orsak till skadan. Det var de låga priserna på den kinesiska importen som gjorde att landets andel på unionens marknad ökade, även om förbrukningen sjönk, till nackdel för unionsindustrin och att unionsindustrin förhindrades att öka sina priser till lönsamma nivåer.

(247)

Unionsindustrin köpte in kalciumkisel från länder utanför unionen (främst från Argentina) under skadeundersökningsperioden. Kommissionen undersökte därför huruvida beslutet att importera kalciumkisel hade vållat unionsindustrin skada på grund av dess inverkan på tillverknings- och försäljningsnivåer och därigenom på lönsamheten. Importen, som fluktuerade under skadeundersökningsperioden och utgjorde 15 % av den totala försäljningen under perioden i fråga, skedde vanligtvis för att uppfylla kundorder när tekniska problem uppstått vid den egna produktionsanläggningen i unionen. Därför gjorde importen att unionsindustrin kunde möta efterfrågan och som sådan kan den inte anses ha bidragit till den skada som drabbat unionsindustrin. Sådana köp gjordes inte under undersökningsperioden, när unionsindustrin drabbats av den mest betydande skadan.

(248)

Eurofer påpekade att då unionsindustrin tillverkade kalciumkisel med samma utrustning som andra produkter, skulle en övergång till andra produkter hindra tillverkningen av kalciumkisel.

(249)

Undersökningen visade dock att tillverkarna i unionen hade outnyttjad kapacitet under hela skadeundersökningsperioden även med hänsyn till dessa andra ferrolegeringar. Därför är det tydligt att tillverkningen av andra produkter inte utgjorde något hinder för tillverkningen av kalciumkisel och inte indirekt orsakade skada under skadeundersökningsperioden.

(250)

Importvolymen från övriga tredjeländer utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 12

Import från tredjeländer

(251)

Importen från Brasilien ökade med 30 % under skadeundersökningsperioden. Under samma period ökade landets marknadsandel från 4,4 % till 11,5 %. Importen var prismässigt jämförbar med den från Kina under perioden 2017–2019 men underskred de kinesiska priserna med 10 % under 2020. Importen från Brasilien borde därför anses vara en bidragande faktor till unionsindustrins skada, särskilt under 2020. Denna fråga togs även upp av Eurofer och det tyska stålförbundet i deras synpunkter på klagomålet.

(252)

Eftersom dessa importvolymer alltid var minst fem gånger lägre än dem från Kina, står det dock klart att kinesisk import utgjorde en större skadevållande faktor.

(253)

Importen från andra tredjeländer kom huvudsakligen från Argentina, däribland inköp som gjordes av en av unionens tillverkare från ett närstående företag. Volym- och prismässigt vållade denna import dock inte skada under skadeundersökningsperioden, utan såsom förklaras i skäl 247 möjliggjorde den att den unionsindustrin kunde möta efterfrågan vid vissa konkreta tillfällen då tekniska problem uppstått.

(254)

Även om importen från Brasilien var av betydande mängd och till låga priser var dessa därför inte tillräckligt betydande för att försvaga orsakssambandet mellan importen av stora mängder kalciumkisel från Kina till låga priser och den skada som unionsindustrin vållats.

(255)

Unionstillverkarnas exportvolym utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 13

Unionstillverkarnas exportresultat

(256)

Unionsindustrins export minskade med 46 % under skadeundersökningsperioden, vilket var betydligt lägre än minskningen med 75 % av unionstillverkarnas försäljningsvolym på unionens marknad under samma period.

(257)

Medelpriset på denna export ökade 2018 först med 25 %. Denna nivå bibehölls 2019 innan den sjönk till en nivå som fortfarande var betydligt högre än nivån för 2017 under undersökningsperioden (+ 14 %). Medelpriset på denna export var något lägre än det som unionsindustrin kunde ha uppnått på unionens marknad 2017, men sedan låg exportpriserna och de inhemska försäljningspriserna kvar på samma nivåer under återstoden av skadeundersökningsperioden.

(258)

Mot bakgrund av volymerna och prisnivåerna gällande unionsindustrins export till tredjeländer och med tanke på att exportförsäljningen inte försämrades lika mycket som försäljningen på unionens marknad (se tabell 6), drog kommissionen preliminärt slutsatsen att exportresultatet endast bidrog minimalt till unionsindustrins väsentliga skada.

(259)

Unionsindustrin använde den berörda produkten företagsinternt för att tillverka andra ferrolegeringar i senare led. Såsom visas i tabell 2 ökade den företagsinterna användningen 2018 och 2019, men under skadeundersökningsperioden ökade den bara med 3 %. Dessutom utgjorde den företagsinterna användningen mindre än 10 % av den totala marknaden under skadeundersökningsperioden.

(260)

Därför drogs den preliminära slutsatsen att utvecklingen på den företagsinterna marknaden inte hade någon avgörande inverkan på unionsindustrin.

(261)

Den dumpade importen från Kina vållade unionsindustrin väsentlig skada under 2019 och 2020 på grund av den massiva marknadspenetration som uppnåtts på unionsindustrins bekostnad. I fråga om priser underskred importens ökande marknadsandel kontinuerligt unionsindustrins priser samt gav upphov till betydande prispress och omöjliggjorde de höjningar av marknadspriset som var nödvändiga för att unionsindustrin skulle uppnå skäliga lönsamhetsnivåer.

(262)

Även andra faktorer inverkade på unionsindustrin. Den mest betydande av dessa var den minskade förbrukningen på grund av nedåtgående efterfrågan från stålindustrin. Med tanke på att unionsindustrin drabbades av minskad produktion, försäljningsvolym, marknadsandel och lönsamhet i mycket högre utsträckning än av minskad förbrukning (50 %) och mot bakgrund av denna sjunkande förbrukning ökade Kinas marknadsandel med 57 %, dvs. från 38,7 % till 60,8 %, dras slutsatsen att den minskade förbrukningen endast var en bidragande faktor. Den främsta orsaken till skada var den kinesiska importen, som under hela skadeundersökningsperioden hade fått betydande genomslag på unionens marknad till låga priser.

(263)

Dessutom inverkade importen från Brasilien och unionsindustrins exportresultat på unionsindustrins situation. Denna inverkan var dock väldigt begränsad eftersom importen från Brasilien var prismässigt jämförbar med den från Kina men omfattade mycket mindre volymer. Den massiva kinesiska importen till mycket lägre priser än unionsindustrins är den största anledningen till att unionsindustrin förlorade försäljning och inte kunde höja sina priser i linje med produktionskostnaderna, något som ledde till stora förluster.

(264)

Kommissionen särskilde och avgränsade därmed verkningarna av alla kända faktorer som hade betydelse för unionsindustrins situation från den dumpade importens skadevållande verkningar.

(265)

På grundval av ovanstående drog kommissionen i detta skede slutsatsen att den dumpade importen från det berörda landet vållade unionsindustrin väsentlig skada och att de andra faktorerna, var för sig eller tillsammans, inte mildrade orsakssambandet mellan den dumpade importen och den väsentliga skadan. Skadan är uppenbar när det gäller utvecklingen av tillverkning, kapacitetsutnyttjande, försäljningsvolym på unionens marknad, marknadsandel, sysselsättning, produktivitet, produktionskostnad, lönsamhet och räntabilitet.

(266)

I det aktuella ärendet hävdade klagandena att det fanns råvarurelaterade snedvridningar i den mening som avses i artikel 7.2a i grundförordningen. För att bedöma den lämpliga nivån för åtgärderna fastställde kommissionen därför först storleken på den tull som skulle krävas för att undanröja den skada som unionsindustrin lidit utan några snedvridningar enligt artikel 7.2a i grundförordningen. Därefter undersökte kommissionen huruvida dumpningsmarginalen för de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna skulle bli högre än deras målprisunderskridandemarginal (se skälen 275–281).

(267)

Skadan skulle undanröjas om unionsindustrin kunde uppnå ett vinstmål genom att sälja till ett sådant målpris som avses i artikel 7.2c och 7.2d i grundförordningen.

(268)

I enlighet med artikel 7.2c i grundförordningen beaktade kommissionen följande faktorer för att fastställa vinstmålet: lönsamhetsnivån före den ökade importen från det undersökta landet, den lönsamhetsnivå som krävs för att täcka totala kostnader och investeringar, forskning och utveckling (FoU), innovation samt den lönsamhetsnivå som förväntas under normala konkurrensförhållanden. Denna vinstmarginal bör inte vara lägre än 6 %.

(269)

Som ett första steg fastställde kommissionen en grundläggande vinst som täckte samtliga kostnader under normala konkurrensförhållanden. Under 2017 och 2018, innan unionsindustrin led väsentlig skada, var dess vägda genomsnittliga lönsamhet mellan 9,7 % och 12,5 % av omsättningen, såsom visas i tabell 11. I denna undersökning ansågs en sådan vinstmarginal vara den grundläggande vinsten som täckte samtliga kostnader under normala konkurrensförhållanden.

(270)

Då en av unionstillverkarna inte tillverkade betydande kvantiteter kalciumkisel under undersökningsperioden, bedömdes dess kostnader inte vara tillförlitliga och lämpliga för ett fastställande av målpriset. Då denna tillverkares försäljning till stor del bestod av lagervaror som tillverkades 2019, bedömdes produktionskostnaden för det året vara lämpligt för denna undersökning.

(271)

Mot denna bakgrund hamnar det icke skadliga priset på mellan 1 650 och 1 750 euro/ton, beräknat genom tillämpning av ovannämnda vinstmarginal på mellan 9,7 % och 12,5 % på de vägda genomsnittliga produktionskostnaderna för unionstillverkarna.

(272)

I enlighet med artikel 7.2d i grundförordningen bedömde kommissionen som ett sista steg de framtida kostnader som unionsindustrin kommer att ådra sig till följd av multilaterala miljöavtal och protokoll till dessa, som unionen är part i, samt de ILO-konventioner som förtecknas i bilaga Ia, under den period då åtgärden tillämpas enligt artikel 11.2. Mot bakgrund av den tillgängliga bevisningen i det preliminära stadiet fastslog kommissionen att inga extrakostnader för unionsindustrin var tillämpliga i detta hänseende.

(273)

Kommissionen fastställde sedan målprisunderskridandemarginalen på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga importpriset för de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna i det berörda landet, såsom det fastställts för beräkningen av prisunderskridandet, och det vägda genomsnittliga icke-skadevållande priset för den likadana produkt som unionstillverkarna sålde på unionens marknad under undersökningsperioden. Den skillnad som jämförelsen eventuellt resulterade i uttrycktes i procent av det vägda genomsnittliga importvärdet cif.

(274)

Nivån för undanröjande av skada för ”andra samarbetsvilliga företag” och för ”alla övriga företag” fastställs på samma sätt som dumpningsmarginalen för dessa företag (se skäl 168).

(275)

Eftersom den målprisunderskridandemarginal som beräknades på detta sätt var lägre än dumpningsmarginalen genomförde kommissionen den undersökning som krävs enligt artikel 7.2a i grundförordningen.

(276)

Klaganden tillhandahöll tillräcklig bevisning i klagomålet för att det föreligger råvarurelaterade snedvridningar i den mening som avses i artikel 7.2a i grundförordningen i Kina med avseende på den berörda produkten. Enligt klagandens bevisning omfattas elektricitet, som utgör 20 % av produktionskostnaden för den berörda produkten, av ett system med dubbel prissättning i Kina. I likhet med vad som meddelades i tillkännagivandet om inledande, innehöll kommissionens undersökning en granskning av de påstådda snedvridningarna och andra eventuella snedvridningar i Kina som omfattas av artikel 7.2a i grundförordningen.

(277)

Kommissionen identifierade först de huvudsakliga råvaror, inbegripet energi, som används vid tillverkningen av den berörda produkten av var och en av de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna. Huvudsakliga råvaror bedömdes vara råvaror som sannolikt utgör minst 17 % av produktionskostnaderna för den berörda produkten. Kommissionen fastställde att elektricitet är den enda råvara som utgör mer än 17 % av produktionskostnaden för den berörda produkten.

(278)

Kommissionen undersökte därefter huruvida elektricitet snedvrids av ett system med dubbel prissättning eller någon annan av de åtgärder som förtecknas i artikel 7.2a i grundförordningen. I detta syfte använde kommissionen uppgifterna i klagomålet samt den information som lämnats av de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna. Såsom anges i skäl 21 skickade kommissionen ett frågeformulär angående detta till den kinesiska regeringen. Den kinesiska regeringen besvarade inte frågeformuläret. Därefter informerade kommissionen den kinesiska regeringen genom en skrivelse av den 31 mars 2021 att den kunde bli tvungen att använda tillgängliga uppgifter angående detta i enlighet med artikel 18 i grundförordningen. Den kinesiska regeringen besvarade inte heller denna skrivelse.

(279)

I klagomålet hävdade klaganden att elpriset i de nordliga provinserna i Kina snedvrids genom ett system med dubbel prissättning. Till stöd för påståendet innehöll klagomålet en jämförelse mellan elpriserna i de nordliga provinserna i Kina, där de största exportörerna av kalciumkisel är belägna, och exportpriset på el som exporteras från samma provinser, som visar att exportpriset konstant är betydligt högre.

(280)

I undersökningen kunde det därför inte bevisas att det i Kina finns något system med dubbel prissättning eller någon annan av de åtgärder som anges i artikel 7.2a i grundförordningen. Dessutom är ingen av de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna belägen i de nordliga provinser som avses i klagomålet. Två av de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna angav att de köpte elektricitet till marknadspriset i deras provins. En av dem lade fram bevisning för att elpriserna är betydligt högre i dennes region än i de regioner som avses i klagomålet.

(281)

På grundval av den tillgängliga bevisningen i detta skede av undersökningen samt de särskilda omständigheterna i ärendet, drog kommissionen därför den preliminära slutsatsen att elektricitet inte var föremål för snedvridning i den mening som avses i artikel 7.2a i grundförordningen.

(282)

Med stöd av ovanstående bedömning bör preliminära antidumpningstullar fastställas enligt nedan i enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen.

(283)

Då kommissionen beslutat att tillämpa artikel 7.2 i grundförordningen, undersökte den huruvida den säkert kunde dra slutsatsen att det inte låg i unionens intresse att vidta åtgärder i detta fall, trots att skadevållande dumpning hade konstaterats, i enlighet med artikel 21 i grundförordningen. Unionens intresse fastställdes utifrån en bedömning av intresset hos alla berörda parter, däribland unionsindustrin, importörerna och användarna, såsom tillverkarna av fylld tråd och stålindustrin.

(284)

Unionsindustrin står för 100 % av unionstillverkningen i denna undersökning. En kombination av faktorer, däribland den ökande penetrationen av kinesiska importer till låga priser, gav upphov till svåra marknadsvillkor 2019, och denna situation förvärrades 2020 genom ytterligare importpenetration och minskad förbrukning som delvis orsakades av covid-19-pandemin. Unionsindustrin drabbades av kraftigt minskad tillverkning, försäljningsvolym, sysselsättning och lönsamhet.

(285)

Den största unionstillverkaren Ferropem tvingades att införa en omstruktureringsplan som omfattade en möjlig nedstängning av den främsta anläggningen för kalciumkisel i Chateau Feuillet. Om åtgärder infördes gällande den kinesiska importen skulle Ferropem kunna återuppta tillverkningen av kalciumkisel vid en annan anläggning i unionen. Sysselsättningen i Chateau Feuillet motsvarade ungefär 250 heltidsekvivalenter, varav en betydande andel var knuten till tillverkningen av kalciumkisel under skadeundersökningsperioden.

(286)

Åtgärder skulle förbättra marknadsvillkoren för båda unionstillverkarna eftersom det skulle hjälpa dem att återta förlorade marknadsandelar och prispressen skulle släppa om kinesiska importpriser var högre med anledning av antidumpningstullarna. Åtgärderna skulle även göra det lättare för Ferropem att genomföra sin omstruktureringsplan.

(287)

Om åtgärder inte infördes skulle unionsindustrin äventyras eftersom en fortsatt ohållbar marknadssituation likt den 2019 och 2020 skulle hota framtida tillverkning av kalciumkisel i unionen.

(288)

Vidare skulle lönsamheten i tillverkningen av andra ferrolegeringar, och även hela dess existens, hotas om tillverkningen av sådana produkter skett vid samma anläggningar som den av kalciumkisel. Det beror på att anläggningar för tillverkning av ferrolegeringar är beroende av att fasta kostnader delas så att produktionskostnaderna per enhet sjunker och därmed gör anläggningarna lönsamma.

(289)

Införande av åtgärder skulle klart ligga i både kalciumkiselindustrins och den vidare ferrolegeringsbranschens intresse.

(290)

Undersökningen visade att den övervägande majoriteten av importen från alla länder är i form av pulver eller bitar som mestadels omvandlas till fylld tråd i unionen för att sedan säljas vidare till den största slutanvändaren, stålindustrin. Därför tas intresset hos tillverkare av fylld tråd med i beaktandet tillsammans med importörerna.

(291)

Såsom angivits ovan lämnade två importörer in svar på frågeformuläret efter beslutet att inte tillämpa förfarandet för urval. Dessa var Affival SAS i Frankrike och Coftech GmbH i Tyskland. En annan tillverkare av fylld tråd, Filo D.o.o. i Slovenien, samarbetade genom att lämna in ett frågeformulär för användare eftersom tillverkaren inte själv var direktimportör.

(292)

Undersökningen visade att tillverkarna av fylld tråd även tillverkar andra produkter av fylld tråd. Vad gäller de samarbetsvilliga som nämns ovan, varierade deras omsättning för produkter med kalciumkisel jämfört med den samlade omsättningen från under 10 % till nästan 50 %.

(293)

Tillverkarna av fylld tråd hämtar kalciumkisel från det berörda landet, andra tredjeländer och unionsindustrin. Deras huvudsakliga invändning var att åtgärder gällande den kinesiska importen skulle orsaka störningar på marknaden för kalciumkisel i unionen och begränsa importen från en av deras huvudsakliga försörjningskällor.

(294)

Dock erinras det om att det finns andra försörjningskällor världen över, varav de främsta var Brasilien och Argentina under skadeundersökningsperioden, och åtgärderna är avsedda att återställa rättvisa konkurrensvillkor på unionens marknad till fördel för alla aktörer på den marknaden. Om åtgärder inte införs kan detta hota försörjningen av kalciumkisel från de två unionstillverkarna, vilket skulle bli till nackdel för alla i leveranskedjan för kalciumkisel.

(295)

Upplysningar i klagomålet visar att den huvudsakliga användaren är stålindustrin. Kalciumkisel används dock även vid gjuterier och inom kemikalieindustrin.

(296)

Endast en ståltillverkare, AFV Acciaierie Beltrame SpA, fyllde i ett frågeformulär. Dessutom lämnade Eurofer och det tyska stålförbundet (Wirtschaftsvereinigung Stahl) synpunkter i fråga om undersökningen.

(297)

Eurofer och det tyska stålförbundet var av den åsikten att införande av antidumpningstullar inte låg i unionens intresse och att det inte fanns några ekonomiska argument för att införa antidumpningsåtgärder. Den huvudsakliga invändningen gällde försörjningen till stålindustrin. Det hävdades att unionsindustrin aldrig hade försörjt mer än 42 % av den synliga förbrukningen i unionen.

(298)

Dessutom påstods det att de kapacitetsuppgifter som offentliggjorts av en av unionstillverkarna visade på endast begränsad outnyttjad kapacitet. Därför kunde det starkt ifrågasättas huruvida unionsindustrin skulle kunna försörja användarna om antidumpningstullar infördes på kinesisk import.

(299)

Vidare menade de att det inte fanns någon alternativ försörjningskälla som kunde ersätta de kinesiska volymerna och att unionen redan tog ut tullar på import från Kina.

(300)

I detta avseende hävdade unionsindustrin att den inte ifrågasatte att det skulle finnas utrymme för olika försörjningskällor, så länge sådan import skedde till rättvisa priser. För närvarande sker dock import från Kina till skadevållande priser, vilket äventyrar unionstillverkningen.

(301)

I fråga om försörjningskällor drog kommissionen slutsatsen att det för närvarande finns flera sådana, däribland unionstillverkarna, vilka har väl tilltagen outnyttjad kapacitet, samt import från Kina, Brasilien och Argentina. Det låg dock inte i unionens intresse att fortsätta att låta dumpad kinesisk import hota existensen för unionens kalciumkiselindustri som traditionellt har försörjt en stor del av unionens marknad. Frånvaron av åtgärder skulle tydligt skapa försörjningsproblem för stålindustrin eftersom det kanske inte längre skulle vara möjligt att bedriva tillverkning i unionen.

(302)

Kommissionen undersökte även de troliga ekonomiska konsekvenserna för stålindustrin av ett införande av åtgärder. Enligt klaganden skulle ett återställande av rättvisa marknadsvillkor inte innebära oproportionerliga kostnader för senare produktionsled inom industrin. Upplysningarna i svaret från AFV Acciaierie Beltrame SpA visade att inköp av kalciumkisel utgör en väldigt låg procentandel av dess kostnader (mindre än 0,5 %). Införandet av åtgärder kommer därför att få marginell ekonomisk inverkan på stålindustrin.

(303)

Mot denna bakgrund drog kommissionen slutsatsen att det inte fanns några tvingande skäl för att anse det inte låg i unionens intresse att vidta åtgärder mot import av kalciumkisel från det berörda landet i detta skede av undersökningen.

(304)

På grundval av kommissionens preliminära slutsatser beträffande dumpning, skada, orsakssamband och unionens intresse bör provisoriska åtgärder införas i syfte att förhindra att den dumpade importen vållar unionsindustrin ytterligare skada.

(305)

Provisoriska antidumpningsåtgärder bör införas för import av kalciumkisel med ursprung i det berörda landet i enlighet med regeln om lägsta tull i artikel 7.2 i grundförordningen. Kommissionen jämförde målprisunderskridande- och dumpningsmarginalerna såsom anges i skäl 275. Tullbeloppet fastställdes till en nivå som motsvarar den lägre av dumpnings- eller målprisunderskridandemarginalerna.

(306)

På grundval av ovanstående bör följande provisoriska antidumpningstullsatser, uttryckta på grundval av ett pris cif vid unionens gräns, före tull, införas:

(307)

De individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser som anges i denna förordning har fastställts på grundval av resultaten av denna undersökning. De avspeglar alltså den situation för företagen som konstaterades föreligga enligt undersökningen. Dessa tullsatser är endast tillämpliga på import av den berörda produkten som har sitt ursprung i det berörda landet och har tillverkats av de rättsliga enheter som namnges. Import av den berörda produkten som tillverkats av ett annat företag som inte uttryckligen nämns i denna förordnings normativa del, inbegripet närstående enheter till de specifikt nämnda företagen, bör omfattas av den tullsats som är tillämplig på ”Alla övriga företag”. De bör inte omfattas av någon av de individuella antidumpningstullsatserna.

(308)

För att säkerställa att antidumpningstullarna tillämpas korrekt bör antidumpningstullen för alla övriga företag inte bara gälla de icke-samarbetsvilliga exporterande tillverkarna i denna undersökning utan även de tillverkare som inte exporterade till unionen under undersökningsperioden.

(309)

För att minimera risken för kringgående på grund av skillnader i tullsatser krävs det särskilda åtgärder för att säkerställa tillämpningen av de individuella antidumpningstullarna. Företagen med individuella antidumpningstullar måste uppvisa en giltig faktura för tullmyndigheterna i medlemsstaterna. Fakturan måste uppfylla kraven i artikel 1.3 i denna förordning. Import som inte åtföljs av en sådan faktura bör omfattas av den antidumpningstull som gäller för ”alla övriga företag”.

(310)

Även om denna faktura är nödvändig för att tullmyndigheterna i medlemsstaterna ska kunna tillämpa de individuella satserna för antidumpningstullen på import, är den inte den enda omständighet som tullmyndigheterna ska beakta. Även om en faktura som uppfyller samtliga krav i artikel 1.3 i denna förordning uppvisas, bör medlemsstaternas tullmyndigheter utföra sina sedvanliga kontroller och bör, liksom i alla andra fall, kräva ytterligare handlingar (transportdokument osv.) för att kontrollera att uppgifterna i deklarationen är riktiga och för att säkerställa att den påföljande tillämpningen av den lägre tullsatsen är berättigad i enlighet med tullagstiftningen.

(311)

Om exporten från något av de företag som omfattas av de lägre individuella tullsatserna ökar väsentligt i volym efter införandet av antidumpningsåtgärderna, kan denna volymökning i sig anses utgöra en förändring i handelsmönstret som orsakats av införandet av åtgärder i den mening som avses i artikel 13.1 i grundförordningen. Under sådana omständigheter och förutsatt att villkoren är uppfyllda kan en undersökning om kringgående inledas. Denna undersökning får bland annat omfatta behovet av att upphäva individuella tullsatser och därmed införandet av en landsomfattande tull.

(312)

I enlighet med artikel 19a i grundförordningen underrättade kommissionen berörda parter om det planerade införandet av provisoriska tullar. Denna information gjordes också tillgänglig för allmänheten på GD Handels webbplats. De berörda parterna gavs tre arbetsdagar för att lämna synpunkter på riktigheten av de beräkningar som särskilt lämnats ut till dem.

(313)

Några kommentarer rörande beräkningarnas riktighet har inte mottagits.

(314)

Enligt god förvaltningspraxis kommer kommissionen att uppmana de berörda parterna att inkomma med skriftliga synpunkter och/eller att begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden inom en fastställd tidsfrist.

(315)

Undersökningsresultaten avseende införande av provisoriska tullar är preliminära och kan komma att ändras i undersökningens slutliga skede.