Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2021/2011 av den 17 november 2021 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av optiska fiberkablar med ursprung i Folkrepubliken Kina

(1)

Den 24 september 2020 inledde Europeiska kommissionen (nedan kallad kommissionen) en antidumpningsundersökning beträffande import till unionen av optiska fiberkablar med ursprung i Folkrepubliken Kina (nedan kallat Kina eller det berörda landet) på grundval av artikel 5 i grundförordningen. Kommissionen offentliggjorde ett tillkännagivande om inledande i Europeiska unionens officiella tidning (2) (nedan kallat tillkännagivandet om inledande).

(2)

Kommissionen inledde undersökningen till följd av ett klagomål som ingavs av Europacable (nedan kallad klaganden) som företrädare för tillverkare i unionen. Klaganden svarar för mer än 25 % av unionens sammanlagda tillverkning av optiska fiberkablar. Klagomålet innehöll bevisning om dumpning och därav följande väsentlig skada, vilken var tillräcklig för att motivera inledandet av en undersökning.

(3)

Den 21 december 2020 inledde kommissionen en antisubventionsundersökning beträffande import av optiska fiberkablar med ursprung i Kina och en separat undersökning. Kommissionen offentliggjorde ett tillkännagivande om inledande i Europeiska unionens officiella tidning (3).

(4)

Till följd av en begäran från klaganden av den 17 december 2020, vilken stöddes av erforderlig bevisning, antog kommissionen genomförandeförordning (EU) 2021/548 av den 29 mars 2021 (4) (nedan kallad registreringsförordningen), genom vilken import av den berörda produkten blev föremål för registrering enligt artikel 14.5 i grundförordningen.

(5)

I tillkännagivandet om inledande uppmanas berörda parter att ta kontakt med kommissionen för att delta i undersökningen. Vidare underrättade kommissionen särskilt klaganden, de kända unionstillverkarna, de kända organisationerna i unionen, de kända exporterande tillverkarna, de kinesiska myndigheterna, kända importörer, kända handlare och användare om att undersökningen skulle inledas och inbjöd dem att delta.

(6)

De berörda parterna gavs möjlighet att lämna synpunkter på inledandet av undersökningen och att begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden. Förhandlingarna ägde rum med klaganden och en importör som ingår i urvalet (Cable 77 Danmark ApS [nedan kallad Cable 77]).

(7)

Kommissionen mottog synpunkter om inledandet från de kinesiska myndigheterna, Kinas handelskammare för import och export av maskiner och elektronikprodukter (nedan kallad CCCME), klaganden och en importör (Connect Com GmbH [nedan kallad Connect Com]).

(8)

Connect Com hävdade att det behövdes mer information och förtydliganden avseende klagomålet. Connect Com hävdade också att försämringen av unionsindustrins marknadssituation inte berodde på lågprisimport från Kina, utan på relativt höga internpriser vid transaktioner inom företag. Connect Com hävdade också att klagomålets förteckning över unionstillverkare var ofullständig. Eftersom dessa synpunkter snarare rör sakfrågan i ärendet än inledandet behandlas de nedan i skäl 415 och i skälen 539–541.

(9)

Rörande de materiella kraven för inledandet av undersökningen hävdade CCCME att klagandens skadebedömning i klagomålet är ofullständig, eftersom klaganden inte tillhandahöll siffror avseende sex av de femton skadeindikatorer som anges i artikel 3.4 i WTO:s antidumpningsavtal (dvs. produktivitet, räntabilitet, kassaflöde, löner, tillväxt och förmåga att anskaffa kapital eller investeringar). Dessutom påstod CCCME att klaganden hade underlåtit att tillhandahålla tillförlitliga/jämförbara uppgifter om försäljningspriser.

(10)

Kommissionen påminner, såsom klaganden redan noterat i sitt svar på de kinesiska myndigheternas och CCCME:s synpunkter, om att den tillämpliga rättsliga grunden för inledandet av en antidumpningsundersökning är artikel 5.2 i antidumpningsavtalet, medan artikel 3.4 i antidumpningsavtalet utgör den rättsliga grunden för den översyn som utförs av den undersökande myndigheten, som i detta fall är kommissionen. Klaganden behövde därför uppfylla kraven i artikel 5.2 i antidumpningsavtalet, vilken avspeglas i artikel 5.2 i grundförordningen. Det är riktigt som CCCME påpekat att artikel 5.2 i antidumpningsavtalet hänvisar till artikel 3.4 i antidumpningsavtalet, och att artikel 5.2 i grundförordningen hänvisar till artikel 3.5 i grundförordningen, men i båda fallen är hänvisningarna avsedda som exempel (det hänvisas till faktorer och förhållanden som räknas upp i artikel 3.2 och 3.4 respektive till faktorer och förhållanden som räknas upp artikel 3.3 och 3.5) (5). I artikel 5.2 i antidumpningsavtalet och artikel 5.2 i grundförordningen föreskrivs att ett klagomål bör innehålla bevis för a) dumpning, b) skada, och c) ett orsakssamband mellan den dumpade importen och den påstådda skadan. I EU:s rättspraxis klargörs att den information som tillhandahålls av klaganden inte behöver vara på den nivå, kvalitetsmässigt och kvantitetsmässigt, som krävs för ett preliminärt eller slutligt fastställande av förekomst av dumpning, skada eller orsakssamband (6). Följaktligen kan bevis som är otillräckliga, kvalitetsmässigt och kvantitetsmässigt, för att motivera ett preliminärt eller slutligt fastställande av dumpning, skada eller orsakssamband, trots detta vara tillräckliga för att motivera att en undersökning inleds (7).

(11)

Som svar på påståendet om att klaganden underlåtit att tillhandahålla tillförlitliga/jämförbara uppgifter om försäljningspriser konstaterade kommissionen att den version av klagomålet som berörda parter kan begära att få ta del av innehöll all väsentlig bevisning och icke-konfidentiella sammanfattningar av de uppgifter som hade lämnats såsom konfidentiella, vilket innebär att berörda parter hade möjlighet att utöva sin rätt till försvar under hela förfarandets gång.

(12)

I enlighet med artikel 19 i grundförordningen och artikel 6.5 i antidumpningsavtalet är det möjligt att skydda konfidentiella uppgifter i det fall ett utlämnande skulle medföra en klar konkurrensfördel för en konkurrent eller innebära en påtaglig nackdel för den person som lämnar uppgifterna, eller för den person från vilken den person som lämnar uppgifterna har erhållit uppgifterna.

(13)

Kommissionen bedömde och godtog att uppgifterna om försäljningspriser ingick i dessa kategorier. Klaganden tillhandahöll i alla fall en sammanfattning av den information som ingår i de bilagor till klagomålet för vilka åtkomsten begränsas så att berörda parter kan ”bilda sig en rimlig uppfattning om det väsentliga innehållet i de konfidentiella uppgifterna”, som anges i artikel 19.2 i grundförordningen. Klagandena sammanfattade på ett lämpligt sätt informationen om försäljningspriser utan att avslöja känslig företagsspecifik information, bland annat i bilagorna 44b och 67 i klagomålet.

(14)

CCCME hävdade också att klagomålet inte visade att det förekommit någon skada, eftersom unionsindustrin ökade sin produktion och den lilla minskning i produktionskapacitet som härrör från unionsindustrins oförmåga att tillfredsställa all förbrukning i Europa inte i sig är ett tecken på väsentlig skada. Man angav att försäljningsvolymen dessutom ökade, att unionsindustrin fortsatt har en marknadsandel på nästan 80 % och att lönsamhetstrenden är otydlig och inte visar på skada. På detta svarade klaganden att den ökade förbrukningen i unionen gynnade den kinesiska importen, att den återstående marknadsandelen inte är relevant för bedömningen av skadan och att följderna av de upphandlingar som vunnits av kinesiska tillverkare kommer att uppenbaras med en viss eftersläpning. CCCME svarade att uppgifterna om förbrukning, produktion och produktionskapacitet visar att unionsindustrin kunde tillfredsställa den största delen av förbrukningen i EU samtidigt som den utökade sin verksamhet.

(15)

Dessutom hävdade CCCME att klagomålet inte innehöll några bevis på ett orsakssamband mellan dumpad import och skada. För det första gjorde CCCME gällande att det inte fanns något samband mellan importen från Kina och unionsindustrins utveckling. Som ett exempel på detta angav CCCME att samtidigt som den största ökningen av importvolymen från Kina pågick under 2017–2018 stod unionsindustrin för den mest betydande lönsamhetsökningen. För det andra ökade importen från tredjeländer mellan 2018 och 2019, i motsats till importen från Kina, och effekten därav kan därför inte tillskrivas Kina, och om det förekom skada var detta en självförvållad skada på grund av unionsindustrins långsamma reaktion på marknadsrörelserna. Klaganden reagerade på detta påstående från CCCME, och angav att ett orsakssamband kan fastställas eftersom skadan skedde samtidigt som importen från Kina ökade, och att importen från tredjeländer inte beaktades eftersom den antingen var av mindre betydelse eller inte visade några tecken på skadevållande dumpning. CCCME svarade genom att påminna om att unionsindustrin, samtidigt som den största ökningen av importvolymen från Kina inträffade under 2017–2018, hade den största ökningen i lönsamhet och att det inte fanns något samband mellan ökningen av importen från Kina och unionsindustrins minskade försäljningsvolym. Vad gäller import från tredjeländer noterade CCCME istället att importen från tredjeländer ökade totalt sett, medan importen från Kina minskade mellan 2018 och 2019. Avslutningsvis påpekade CCCME att klaganden inte bestred argumentet att i stort sett alla skadeindikatorer i klagomålet visade tecken på positiv utveckling och att den påstådda skadan åtminstone till viss del var självförvållad.

(16)

Dessutom angav CCCME att de importuppgifter som lades fram av klaganden var överdrivna eftersom de bygger på ett felaktigt antagande avseende volymen som skulle ha lett till en snedvriden importökning. I synnerhet skulle importen från Kina ha minskat, inte ökat, under 2019. Dessutom var beräkningarna av prisunderskridandet i klagomålet bristfälliga eftersom de endast hänvisar till en enskild exportör i ett särskilt upphandlingsförfarande. Rörande detta svarade klaganden att en längre tidsperiod borde beaktas för att se den ökning i importvolymen som inte bestreds av CCCME och som bekräftades av tredjepartsuppgifter från marknadsundersökningsföretag (CRU), och att beräkningarna inte var bristfälliga eftersom klaganden var skyldig att endast tillhandahålla information som var rimligen tillgänglig, bland annat information från flera tillverkare i unionen och i Kina. CCCME svarade att det var klagandens skyldighet att styrka sina påståenden och lägga fram bevis med avseende på importuppgifter, samt att marknadsinformationen (CRU) avsåg optiska fibrer och inte optiska fiberkablar. Vad gäller beräkningarna rörande prisunderskridande och målprisunderskridande upprepade CCCME att dessa inte uppfyllde kriterierna för att utgöra tillräcklig bevisning och att klaganden för vissa betydande beräkningar endast använder en enda kinesisk tillverkares priser (t.ex. det exportpris vid fri omsättning som använts för beräkningen av skademarginalen för första halvåret 2019 och det exportpris som använts för produktionskostnaden för målprisunderskridandet för andra halvåret 2019).

(17)

Kommissionen anser att inget av CCCME:s påståenden motbevisar slutsatsen att det fanns tillräcklig bevisning för att inleda ett antidumpningsförfarande. Klagomålet innehöll i själva verket tillräcklig bevisning på att dumpad import hade en väsentlig skadevållande inverkan på unionsindustrins tillstånd. Den särskilda skadeanalysen i samband med klagomålet visar på en ökad aktivitet på EU-marknaden (både i absoluta och relativa termer) när det gäller import från Kina till priser som betydligt underskrider unionsindustrins egna priser. Detta verkar ha haft en väsentligt skadevållande inverkan på unionsindustrins tillstånd, vilket till exempel kan ses genom minskningar i försäljning och marknadsandelar eller genom en försämring av de finansiella resultaten.

(18)

Kommissionen höll inte med om att beräkningarna av prisunderskridandet och målprisunderskridandet i klagomålet var felaktiga. Metoden förklaras i klagomålet i avsnitt 8.1.2 och i de bilagor som det hänvisas till i detta avsnitt, vilka innehåller separata beräkningar av prisunderskridande och målprisunderskridande för varje representativ produkttyp. Kommissionen var inledningsvis tillfreds med de bevis på prisunderskridande och målprisunderskridande som lagts fram av sökandena och ansåg att bevisningen var tillräcklig för att motivera att undersökningen inleddes.

(19)

Beträffande tillräcklig bevisning för ett orsakssamband bör följande noteras. För det första försämrades tillståndet i unionsindustrin på samma gång som ökningen av dumpad import till priser som betydligt underskrider unionsindustrins priser. Detta är ett tydligt tecken på att det finns ett orsakssamband. För det andra, när det gäller andra faktorer, såsom import från tredjeländer, är deras inverkan inte sådan att den orsakar en försämring för unionsindustrin, samtidigt som analysen i samband med klagomålet inte tydde på en självförvållad skada.

(20)

Under ett hörande som ägde rum efter det uteblivna införandet av provisoriska åtgärder lämnade CCCME en rad synpunkter på den analys av skada, orsakssamband och unionens intresse som ingick i klagomålet. Kommissionen anser att dessa synpunkter på klagomålet inte kan tas emot, eftersom de framfördes i ett mycket sent skede av undersökningen och efter utgången av den tidsfrist som anges i punkt 5.2 i tillkännagivandet om inledande. Under alla omständigheter är de flesta av dessa synpunkter upprepningar av argument som redan framförts och behandlats i detta avsnitt och synpunkterna är inte tillräckliga för att påvisa att det skulle ha saknats tillräcklig bevisning när kommissionen beslutade att inleda denna undersökning. När det gäller de nya uppgifter som lämnats in erinrar kommissionen om den tidsram som anges i punkt 5.2 i tillkännagivandet om inledande och om att undersökningen befinner sig ett skede långt efter utgången av de tidsfrister för inlämnande av nya uppgifter som anges i punkt 7 i tillkännagivandet om inledande.

(21)

I sina synpunkter på det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade Connect Com att uppgifterna i klagomålet visade på tendenser som inte motiverar införandet av antidumpningstullar. Connect Com begärde också att de konfidentiella uppgifterna i punkterna 105 och 109 i klagomålet rörande vissa unionstillverkares vinst och de upphandlingsförfaranden som gått till de kinesiska tillverkarna skulle lämnas ut.

(22)

Angående detta erinrade kommissionen om att berörda parter i enlighet med punkt 5.2 i tillkännagivandet om inledande hade möjlighet att lämna synpunkter på klagomålet och inledandet av undersökningen inom 37 dagar efter offentliggörandet av tillkännagivandet om inledande. Dessa synpunkter kan därför inte beaktas efter det att uppgifterna har lämnats ut slutgiltigt. Under alla omständigheter är de uppgifter som Connect Com begär konfidentiella och kan inte lämnas ut till andra berörda parter.

(23)

På grundval av det som angetts ovan bekräftade kommissionen att klaganden har tillhandahållit tillräcklig bevisning om dumpning, skada och orsakssamband, och därmed uppfyllt de krav som anges i artikel 5.2 i antidumpningsavtalet och artikel 5.2 i grundförordningen. Kommissionen uppfyllde därmed de lagenliga kraven för inledande.

(24)

I avsnitten nedan följer alla de övriga relevanta synpunkter som kommissionen beaktade och behandlade.

(25)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att ett stickprovsförfarande kunde komma att tillämpas för de berörda parterna i enlighet med artikel 17 i grundförordningen.

(26)

I tillkännagivandet om inledande meddelade kommissionen att den hade gjort ett preliminärt urval av unionstillverkare. Kommissionen gjorde sitt urval på grundval av tillverknings- och försäljningsvolymer för den likadana produkten i unionen under undersökningsperioden. Urvalet omfattade tre unionstillverkare. De unionstillverkare som ingick i urvalet stod för 52 % av tillverkningen i unionen under undersökningsperioden och ansågs vara representativa för unionsindustrin. Kommissionen uppmanade berörda parter att lämna synpunkter på det preliminära urvalet. Inga synpunkter mottogs inom den angivna tidsfristen och urvalet bekräftades därför.

(27)

För att kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval, bad kommissionen icke-närstående importörer att lämna de uppgifter som anges i tillkännagivandet om inledande.

(28)

Fem icke-närstående importörer lämnade de begärda uppgifterna och samtyckte till att ingå i urvalet. Efter analys av de uppgifter som lämnats in av importörerna beslutande kommissionen att ett stickprovsförfarande inte var nödvändigt och uppmanade alla samarbetsvilliga importörer att lämna in sina svar på frågeformuläret.

(29)

För att kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval, bad kommissionen alla exporterande tillverkare i Kina att lämna de uppgifter som anges i tillkännagivandet om inledande. Kommissionen bad dessutom Kinas delegation vid Europeiska unionen att identifiera och/eller kontakta eventuella andra exporterande tillverkare som skulle kunna vara intresserade av att delta i undersökningen.

(30)

Trettio exporterande tillverkare i det berörda landet lämnade den begärda informationen och samtyckte till att ingå i urvalet. I enlighet med artikel 17.1 i grundförordningen gjorde kommissionen ett urval av två grupper av exporterande tillverkare på grundval av den största representativa exportvolym till EU som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande. Urvalet av exporterande tillverkare stod för över 40 % av den export från Kina till unionen under undersökningsperioden som rapporterats av de exporterande tillverkarna av optiska fiberkablar.

(31)

I enlighet med artikel 17.2 i grundförordningen genomfördes samråd om urvalet med alla kända berörda exporterande tillverkare och myndigheterna i det berörda landet.

(32)

Synpunkter om urvalsförfarandet mottogs från en exporterande tillverkare som inte ingår i urvalet, Yangtze Optical Fibre and Cable Joint Stock Limited Company (nedan kallad YOFC), och från Kinas delegation vid Europeiska unionen.

(33)

YOFC och Kinas delegation vid Europeiska unionen hävdade att de två företag som ingår i urvalet, med tanke på det stora antalet samarbetsvilliga exporterande tillverkare, utgjorde en liten andel av exportvolymen till unionen och inte var representativa för de kinesiska exportörerna. Det påstods dessutom att ett urval med tre företag bättre skulle göra det möjligt att motverka risken för att urvalet, på grund av ändringar av de utvalda företagen, skulle reduceras till ett enda företag. Kinas delegation vid Europeiska unionen hänvisade i detta avseende till antidumpningsundersökningen av import från Kina av stålhjul (8), i vilket det påstods att rättigheterna för övriga samarbetsvilliga exportörer begränsades eftersom urvalet med två exporterande tillverkare reducerades till en tillverkare när en av de exporterande tillverkare som ingick i urvalet i ett senare skede beslutade att inte samarbeta i undersökningen. Det angavs vidare att kommissionens praxis i tidigare antidumpningsundersökningar var att göra ett urval med minst tre företag. Avslutningsvis påstods det att ett urval med tre företag skulle vara lämpligare med tanke på att exportörerna kunde ha olika försäljningskanaler, produkttyper, kunder och konkurrenssituationer.

(34)

Enligt artikel 17.1 i grundförordningen bör urvalet göras på grundval av den största representativa produktions-, försäljnings- eller exportvolym som rimligen kan undersökas inom den tid som står till förfogande. Som anges i skäl 30 stod grupperna av exporterande tillverkare som ingår i urvalet för över 40 % av den inrapporterade exporten från Kina till unionen under undersökningsperioden, vilket var en representativ nivå. Kommissionen ansåg att det urval som gjorts innehöll den största importmängd som rimligen kunde undersökas under den tid som stod till förfogande. I detta sammanhang bör påpekas att de två utvalda grupperna av exporterande tillverkare innehöll ett stort antal enheter (fem tillverkningsenheter och sju försäljningsenheter), och minst fyra exporterande tillverkare med en mångfald av försäljningskanaler och kunder samt ett stort antal produkter. Dessutom är frågan om huruvida ett företag som ingår i urvalet verkligen är samarbetsvilligt efter det att urvalet har gjorts, ett nödvändigt, men inte tillräckligt villkor för att en exporterande tillverkare ska komma i fråga för att ingå i ett urval enligt artikel 17.1 i grundförordningen. Rörande kommissionens påstådda praxis att göra ett urval med minst tre företag bör det noteras att urvalet, som förklaras ovan, byggde på den största representativa produktions-, försäljnings- eller exportvolym som rimligen skulle kunna undersökas under den tid som står till förfogande i detta ärende. Påståendet om olika konkurrenssituationer förkastades eftersom parterna inte förklarade på vilket sätt detta skulle vara till förfång för urvalets representativitet eller hur utökandet av urvalet med ett tredje företag eventuellt skulle påverka frågan olika konkurrenssituationer.

(35)

YOFC angav att det inte skulle vara betungande för kommissionen att inkludera YOFC i urvalet eftersom kommissionen, på grund av covid-19-pandemin, inte genomför kontrollbesök på plats.

(36)

Kommissionens arbetsgrupp har inte genomfört kontrollbesök på plats i detta ärende, men däremot genomförde den en dubbelkontroll på distans av svaren på frågeformuläret. Dubbelkontroller på distans innebär inte att kommissionen sparar tid under undersökningen. Det är snarare tvärtom så att mer tid behövs för att förbereda kontrollen av den information som tillhandahålls av företagen när detta görs på distans. Påståendet avvisades därför.

(37)

YOFC påstod också att det borde ingå i urvalet eftersom företaget är en erfaren tillverkare som exporterar högkvalitativa optiska fiberkablar till unionen och har en tillverkningsprocess som skiljer sig från andra kinesiska tillverkares (den är vertikalt integrerad, använder europeisk teknik för att tillverka optiska fiberkablar, har avancerad teknik, är den enda nationella intelligenta tillverkningsdemonstrationsenheten i Kina och har uppnått en hög grad av automatisering vid tillverkningen av optiska fibrer). Företaget påstod vidare att dess exportvolym till unionen under undersökningsperioden var relativt stor. Dessutom gjorde YOFC gällande att en av de unionstillverkare som ingår i urvalet indirekt äger aktier i YOFC och i två av YOFC:s berörda närstående företag, och att en inkludering av YOFC i urvalet därmed skulle göra det möjligt för kommissionen att få mer ingående kunskap om branschens struktur. Det påstods även att en del av YOFC:s unionskunder också deltog i undersökningen som icke-närstående importörer och att en inkludering av YOFC i urvalet därför skulle hjälpa kommissionen att kontrollera huruvida det fanns en komplett försäljningskedja från Kina till unionsmarknaden.

(38)

Som förklarades ovan valdes gruppen av exporterande tillverkare ut på grundval av den största procentandel av exportvolymen från landet i fråga som rimligen kunde undersökas under den tid som stod till förfogande. YOFC var inte en av de två största exporterande tillverkarna och valdes därför inte ut. I vilket fall som helst är de två utvalda grupperna med exporterande tillverkare också stora erfarna grupper av företag som tillverkar och säljer högkvalitativa optiska fiberkablar till unionen, däribland även vertikalt integrerade enheter. Dessutom finns det ingen information i ärendet som tyder på att de exporterande tillverkare som ingår i urvalet skulle använda mindre avancerad teknik än andra kinesiska exporterande tillverkare. YOFC har inte lagt fram några bevis som vederlägger detta faktum. Dessutom är varken det faktum att en unionstillverkare som ingår i urvalet innehar aktier i en exporterande tillverkare eller att exporterande tillverkares kunder deltar i undersökningen av relevans för processen för urval av de exporterande tillverkarna. Därför tillbakavisades dessa påståenden.

(39)

Åtta av de kinesiska exporterande tillverkare som lämnade in det ifyllda stickprovsformuläret upplyste kommissionen om att de avsåg begära en enskild undersökning enligt artikel 17.3 i grundförordningen. Kommissionen gjorde frågeformuläret tillgängligt via internet på dagen för inledandet. Kommissionen informerade dessutom de exporterande tillverkare som inte ingår i urvalet om att de var tvungna att besvara frågeformuläret om de ville få en enskild undersökning. Två företag besvarade frågeformuläret.

(40)

På grund av undersökningens komplexitet och den komplexa strukturen hos de exporterande tillverkare som ingick i urvalet beslutade kommissionen att inte bevilja individuella undersökningar eftersom sådana skulle vara orimligt betungande och skulle kunna hindra kommissionen från att slutföra undersökningen inom de föreskrivna tidsfristerna.

(41)

Kommissionen sände ett frågeformulär till de kinesiska myndigheterna om förekomsten av betydande snedvridningar i Kina i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen. Frågeformulären för unionstillverkare, importörer, användare och exporterande tillverkare i Kina gjordes tillgängliga online (9) den dag då undersökningen inleddes.

(42)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den ansåg nödvändiga för att fastställa dumpning, därav följande skada och unionens intresse. På grund av covid-19-pandemins utbrott och de efterföljande åtgärder som vidtagits för att hantera utbrottet (nedan kallat tillkännagivandet om covid-19) (10) kunde kommissionen inte genomföra kontrollbesök på plats hos de företag som ingår i urvalet eller hos de samarbetande användarna. I stället genomförde kommissionen dubbelkontroller på distans av den information som följande företag lämnade via videokonferens:

Unionstillverkare:

Importörer:

Användare:

Exporterande tillverkare i Kina:

FTT-gruppen:

ZTT-gruppen:

Närstående handlare i Kina:

Närstående handlare i Hongkong:

Närstående importörer i unionen:

(43)

Med tanke på ärendets tekniska komplexitet beslutade kommissionen att inte införa provisoriska åtgärder och att fortsätta undersökningen i syfte att samla in ytterligare uppgifter.

(44)

Den 23 april 2021 underrättade kommissionen, i enlighet med artikel 19a.2 i grundförordningen, medlemsstaterna och alla berörda parter om att inga preliminära tullar skulle införas på import av optiska fiberkablar med ursprung i Kina och att undersökningen skulle fortsätta.

(45)

Efter det att kommissionen meddelat sin avsikt att inte införa provisoriska åtgärder inkom synpunkter och begäranden om förtydligande från Cable 77, Eku Kabel, Infraconcept och Comel.

(46)

De parter som begärde att bli hörda gavs möjlighet till detta. Ett hörande genomfördes med Cable 77 och CCCME.

(47)

Kommissionen fortsatte att inhämta och kontrollera alla uppgifter som den ansåg vara nödvändiga för sina slutgiltiga avgöranden. För detta ändamål skickade kommissionen ytterligare en begäran om information till de samarbetsvilliga exporterande tillverkare som inte ingick i urvalet, till de exporterande tillverkare som ingick i urvalet och till de unionstillverkare som ingick i urvalet, och begäran avsåg, men var inte begränsad till, försäljningsuppgifter på grundval av grupper av produktkontrollnummer, investeringar och upphandlingsförfaranden. Svaren kontrollerades av kommissionen i en ytterligare omgång av dubbelkontroller på distans.

(48)

Officiell importstatistik anges i kilogram och KN-nummer 8544 70 00 omfattar andra produkter än den berörda produkten. För att få en mer exakt bild av importen av den berörda produkten granskade kommissionen detaljerade uppgifter från de nationella tullmyndigheterna avseende samtliga enskilda importtransaktioner under perioden från 2017 till och med undersökningsperioden; uppgifterna motsvarade de uppgifter som importörerna angett i sina tulldeklarationer och som behandlats av tullmyndigheterna. Uppgifterna avsåg import till nio medlemsstater (Bulgarien, Danmark, Frankrike, Tyskland, Ungern, Nederländerna, Portugal, Rumänien och Spanien) och ansågs vara representativa eftersom de täckte 79 % av importen under skadeundersökningsperioden. En detaljerad analys på grundval av detta ledde till de slutsatser som presenteras nedan.

(49)

Den 30 juni 2021 underrättade kommissionen alla berörda parter om de viktigaste omständigheter och överväganden på grundval av vilka den avsåg att införa en slutgiltig antidumpningstull på import av optiska fiberkablar med ursprung i Kina (nedan kallat det slutliga utlämnandet av uppgifter). Alla parter beviljades en tidsfrist inom vilken de kunde lämna synpunkter på det slutliga utlämnandet av uppgifter. Kommissionen tog emot synpunkter från de kinesiska myndigheterna, CCCME, de två exporterande tillverkare i Kina som ingår i urvalet, samtliga samarbetsvilliga icke-närstående importörer och från klaganden. På grundval av dessa synpunkter ändrade kommissionen vissa av de överväganden på grundval av vilka kommissionen hade för avsikt att införa en slutgiltig antidumpningstull och underrättade den 2 september 2021 alla berörda parter om detta (nedan kallat ytterligare slutligt utlämnande av uppgifter).

(50)

Efter det ytterligare slutliga utlämnandet av uppgifter gavs berörda parter möjlighet att bli hörda i enlighet med punkt 5.7 i tillkännagivandet om inledande. Höranden genomfördes med de exporterande tillverkare som ingår i urvalet, CCCME och en importör (Cable77).

(51)

Undersökningen av dumpning och skada omfattade perioden från och med den 1 juli 2019 till och med den 30 juni 2020 (nedan kallad undersökningsperioden). Undersökningen av den utveckling som är av betydelse för bedömningen av skada omfattade perioden från den 1 januari 2017 fram till slutet av undersökningsperioden (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(52)

Den berörda produkten är optiska enkelmodsfiberkablar, bestående av en eller flera individuellt skärmade fibrer, med skyddshölje, med eller utan ingående elektriska ledare, med ursprung i Kina, som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 8544 70 00 (Taric-nummer 8544700010) (nedan kallad den berörda produkten).

(53)

Följande produkter ingår inte:

(54)

De optiska fiberkablarna används som ett optiskt överföringsmedium i telekommunikationsnät i fjärr-, stads- och accessnät.

(55)

Av undersökningen framgick att följande produkter har samma grundläggande fysiska, kemiska och tekniska egenskaper samt användningsområden:

(56)

Kommissionen beslutade i detta skede att dessa produkter därför är att anse som likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(57)

ZTT-gruppen begärde att optiska jordledningar och optiska fasledarkablar skulle uteslutas från undersökningen. Gruppen hävdade att även om dessa kablar omfattas av produktdefinitionen har de andra fysiska egenskaper och ett annat användningsområde (dvs. kraftöverföring), omfattas av olika tekniska standarder, tillverkas av andra råvaror och enligt andra produktionsprocesser, och säljs på separata marknader. Det påstods dessutom att optiska jordledningar och optiska fasledarkablar endast utgör en liten del av försäljningen i unionen. ZTT-gruppen begärde också, för den händelse att kommissionen ansåg att optiska jordledningar och optiska fasledarkablar omfattades av undersökningens produktdefinition, att dessa produkters särskilda särdrag, slutanvändning eller marknadssegmentfaktorer skulle beaktas i undersökningen.

(58)

I sina synpunkter på det slutliga utlämnandet av uppgifter upprepade ZTT-gruppen sin begäran om att optiska jordledningar och optiska fasledarkablar skulle undantas från undersökningen och hävdade att de unionstillverkare som ingår i urvalet inte sålde samma produkttyper som ZTT-gruppen under undersökningsperioden.

(59)

Optiska jordledningar och optiska fasledarkablar används bland annat för dataöverföring och har samma grundläggande egenskaper som andra optiska fiberkablar, däribland följande: i) de innehåller optiska fibrer, ii) diametern för den belagda optiska fibern är i samma storleksordning, iii) antalet fibrer också är i samma storleksordning, iv) antalet fibrer per modul är också detsamma, och v) konstruktionen av kablarnas ledare är likadan. Det faktum att optiska jordledningar och optiska fasledarkablar också används för kraftöverföring och har vissa särdrag (såsom elektriska anordningar, inga krav på flamhärdighet, höga krav på draghållfasthet, osv.) ändrar inte detta faktum.

(60)

Alla kabeltyper omfattas dessutom till viss grad av olika tekniska specifikationer och standarder. Rörande råvarorna är det irrelevant att ett material som används för en enskild komponent i den optiska fiberkabeln skiljer sig från en typ av kabel till en annan: alla typer av optiska fiberkablar tillverkas av optiska fibrer. Rörande tillverkningsprocessen avslöjade undersökningen att vissa särskilt skyddade konstruktioner av optiska standardkablar har ett lager ståltråd runt isoleringsmaterialet, och att dessa kablar tillverkads med samma maskiner som optiska jordledningar. Dessutom gällde tillverkningen av armeringen för optiska jordledningar och optiska fasledarkablar endast ett enda stadium i tillverkningen av dessa kablar, och detta motiverade inte att de skulle uteslutas från undersökningens produktdefinition. Det faktum att försäljningen av optiska jordledningar och optiska fasledarkablar utgör en liten del av försäljningen till unionen under undersökningsperioden är dessutom irrelevant för bedömningen av påståendet. Det faktum att varor med de specifika produktkontrollnummer som ZTT-gruppen sålde under undersökningsperioden inte såldes av unionstillverkarna i urvalet påverkar inte det faktum att unionsindustrin tillverkar OPGW- och OPPC-kablar i konkurrens med de kinesiska exportörerna.

(61)

På grundval av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att optiska jordledningar och optiska fasledarkablar bör betraktas som en typ av optiska fiberkablar med samma grundläggande fysiska, tekniska och kemiska egenskaper som andra optiska fiberkablar enligt definitionen för den berörda produkten och att ingen separat analys av dessa produkter därför var nödvändig. Optiska jordledningar och optiska fasledarkablar är i själva verket optiska fiberkablar eftersom de innehåller optiska fibrer, kabelkärnans konstruktion är densamma och de är avsedda att användas för dataöverföring. De produktkontrollnummer som kommissionen använder för beräkning av dumpningens omfattning och skademarginalerna identifierar dessutom korrekt optiska jordledningar och optiska fasledarkablar och gör det möjligt för kommissionen att göra en rättvis prisjämförelse mellan unionstillverkare och kinesiska tillverkare. Påståendet avvisades därför.

(62)

ZTT-gruppen föreslog också fyra metoder för att hantera och undvika eventuella möjliga problem med kringgående för den händelse optiska jordledningar och optiska fasledarkablar skulle uteslutas från undersökningens produktdefinition, såsom i) visuell besiktning och dokumentkontroll som utförs av tulltjänstemän, ii) certifieringssystem, iii) ett tullförfarande för slutanvändningskontroll, och iv) övervakningssystem. I och med slutsatsen att optiska jordledningar och optiska fasledarkablar omfattas av undersökningen var det inte nödvändigt att ta upp de föreslagna metoderna för förhindrande av kringgående.

(63)

Mot bakgrund av att det fanns tillräcklig bevisning tillgänglig vid inledandet av undersökningen som visar på att det föreligger betydande snedvridningar i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen med avseende på Kina, ansåg kommissionen lämpligt att inleda en undersökning av de exporterande tillverkarna från detta land med beaktande av artikel 2.6a i grundförordningen.

(64)

För att samla in nödvändiga uppgifter för en eventuell tillämpning av artikel 2.6a i grundförordningen uppmanade kommissionen därför alla exporterande tillverkare i Kina att lämna uppgifter rörande de insatsvaror som används för att tillverka optiska fiberkablar. Tjugofem kinesiska exporterande tillverkare lämnade in de relevanta uppgifterna.

(65)

För att erhålla den information som kommissionen ansåg vara nödvändig för sin undersökning av de påstådda betydande snedvridningarna, skickade kommissionen ett frågeformulär till de kinesiska myndigheterna. I punkt 5.3.2 i tillkännagivandet om inledande uppmanade kommissionen dessutom alla berörda parter att inom 37 dagar lämna synpunkter och uppgifter samt lägga fram bevisning till stöd för dessa med avseende på tillämpningen av artikel 2.6a i grundförordningen. De kinesiska myndigheterna inkom inte med de begärda uppgifterna. Därefter informerade kommissionen de kinesiska myndigheterna om att den skulle använda tillgängliga uppgifter i den mening som avses i artikel 18 i grundförordningen för att fastställa förekomsten av betydande snedvridningar i Kina.

(66)

Ansökan från de kinesiska myndigheterna och CCCME om tillämpning av artikel 2.6a i grundförordningen mottogs inom tidsfristen.

(67)

Enligt artikel 2.1 i grundförordningen ska normalvärdet ”vanligtvis grundas på de priser som oberoende kunder i exportlandet har betalat eller ska betala vid normal handel”.

(68)

Enligt artikel 2.6a a i grundförordningen gäller dock att om det ”fastställs att det inte är lämpligt att använda de inhemska priserna och kostnaderna i exportlandet på grund av att det föreligger betydande snedvridningar i det landet i den mening som avses i led b, ska normalvärdet uteslutande konstrueras på grundval av kostnader för produktion och försäljning som återspeglar icke-snedvridna priser eller referensvärden” och ”ska omfatta ett icke-snedvridet och skäligt belopp för att täcka försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst”.

(69)

Som förklaras närmare nedan konstaterade kommissionen i den föreliggande undersökningen att det var lämpligt att tillämpa artikel 2.6a i grundförordningen, på grundval av tillgänglig bevisning och mot bakgrund av de kinesiska myndigheternas bristande samarbetsvilja i enlighet med skäl 65.

(70)

Följande anges i artikel 2.6a b i grundförordningen: ”Betydande snedvridningar är sådana snedvridningar som inträffar när rapporterade priser eller kostnader, inbegripet råvarukostnader och energikostnader, inte bestämts av de fria marknadskrafterna på grund av att de påverkats av ett betydande statligt inflytande. Vid bedömningen av huruvida det föreligger betydande snedvridningar ska hänsyn bland annat tas till de potentiella följderna av en eller flera av följande aspekter:

(71)

I enlighet med artikel 2.6a b i grundförordningen bör bedömningen av huruvida det föreligger betydande snedvridningar i den mening som avses i artikel 2.6a a bland annat beakta denna icke uttömmande förteckning över aspekter. I enlighet med artikel 2.6a b i grundförordningen bör vid bedömningen av huruvida det föreligger betydande snedvridningar hänsyn tas till de potentiella följderna av en eller flera av dessa aspekter för priser och kostnader i den berörda produktens exportland. Eftersom denna förteckning inte är uttömmande behöver inte alla aspekter beaktas för att en slutsats ska kunna dras om förekomsten av betydande snedvridningar. Samma faktiska omständigheter kan dessutom användas för att påvisa förekomsten av en eller flera aspekter i förteckningen. Slutsatser om betydande snedvridningar i den mening som avses i artikel 2.6a a måste dock dras på grundval av all tillgänglig bevisning. I den övergripande bedömningen avseende förekomsten av snedvridningar kan även förhållandena och situationen generellt sett i exportlandet beaktas, särskilt där de grundläggande delarna av exportlandets ekonomiska och administrativa struktur ger de kinesiska myndigheterna betydande befogenheter att ingripa i ekonomin på ett sätt som gör att priser och kostnader inte är resultatet av fri utveckling av marknadskrafterna.

(72)

Följande anges i artikel 2.6a c i grundförordningen: ”När kommissionen har välgrundade indikationer på en eventuell förekomst av sådana betydande snedvridningar som avses i led b i ett visst land eller i en viss sektor i det landet, och när så är lämpligt för en effektiv tillämpning av denna förordning, ska kommissionen utarbeta, offentliggöra och regelbundet uppdatera en rapport som beskriver de marknadsförhållanden som avses i led b i det landet eller den sektorn.”

(73)

Enligt denna bestämmelse har kommissionen utfärdat en landrapport för (11) Kina (nedan kallad rapporten), som samlar information om förekomsten av ett betydande statligt inflytande på många nivåer i ekonomin, inbegripet specifika snedvridningar av många centrala produktionsfaktorer (såsom mark, energi, kapital, råvaror och arbetskraft) samt inom specifika sektorer (såsom kemikaliesektorn). Rapporten infördes i undersökningens ärendehandlingar i det inledande skedet. Berörda parter uppmanades att motbevisa, kommentera eller komplettera bevisningen i ärendehandlingarna vid den tidpunkt då undersökningen inleddes, där rapporten ingick som en integrerad del.

(74)

I klagomålet gavs ytterligare belägg för betydande snedvridningar i sektorn för optiska fiberkablar i den mening som avses i artikel 2.6a b, vilket kompletterar rapporten. Klaganden lade fram bevisning för att tillverkningen och försäljningen av den berörda produkten (åtminstone potentiellt) påverkas av de snedvridningar som nämns i rapporten, särskilt det stora statliga inflytandet i värdekedjan för optiska fiberkablar, dvs. i sektorn för optiska fiberkablar och de sektorer som är knutna till tillverkningen av optiska fiberkablar, särskilt insatsvarusektorerna och tillverkningsfaktorerna.

(75)

Kommissionen undersökte huruvida det var lämpligt eller inte att använda de inhemska priserna och kostnaderna i Kina på grund av förekomsten av betydande snedvridningar i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen. Kommissionen gjorde detta på grundval av tillgänglig bevisning i ärendet, inklusive de belägg som fanns i rapporten, vilka bygger på offentligt tillgängliga källor, särskilt på kinesisk lagstiftning, offentliggjorda officiella kinesiska policydokument, rapporter som offentliggjorts av internationella organisationer samt studier/artiklar av erkända akademiker, som anges särskilt i rapporten. Analysen omfattade en undersökning beträffande betydande statliga ingripanden i ekonomin i allmänhet, men även den specifika marknadssituationen i den relevanta sektorn för den berörda produkten. Kommissionen kompletterade vidare dessa bevisuppgifter med sin egen undersökning av de kriterier som är relevanta för att bekräfta förekomsten av betydande snedvridningar i Kina, vilket den även funnit i de tidigare undersökningarna i detta avseende.

(76)

Det kinesiska ekonomiska systemet bygger på begreppet socialistisk marknadsekonomi. Begreppet är inskrivet i den kinesiska författningen och bestämmer Kinas ekonomiska styrning. Den centrala principen är socialistiskt offentligt ägande av produktionsmedlen, som ägs av hela folket och kollektivt av arbetarna. Den statsägda ekonomin är den ledande kraften i den nationella ekonomin och staten har i uppdrag att säkerställa dess konsolidering och tillväxt (12). Detta innebär att den kinesiska ekonomins övergripande struktur inte bara möjliggör ett betydande statligt inflytande i ekonomin, utan också att staten uttryckligen har i uppdrag att utöva ett sådant inflytande. Det faktum att det offentliga ägandet har företräde framför privat ägande genomsyrar hela rättssystemet och betonas som en allmän princip i alla centrala lagar. Den kinesiska egendomslagen är ett utmärkt exempel på detta: den hänvisar till det primära stadiet i socialismen och anförtror staten uppgiften att upprätthålla det grundläggande ekonomiska system enligt vilket det offentliga ägandet spelar en dominerande roll. Andra ägandeformer tolereras, eftersom lagen tillåter dem att utvecklas vid sidan av statligt ägande (13).

(77)

Enligt kinesisk rätt utvecklas dessutom den socialistiska marknadsekonomin under ledning av Kinas kommunistparti. Den kinesiska statens och det kinesiska kommunistpartiets strukturer är sammanflätade på alla nivåer (rättslig, institutionell, personlig), och bildar en överbyggnad där kommunistpartiets och statens roller är oskiljbara. Efter en ändring av den kinesiska konstitutionen i mars 2018 blev det kinesiska kommunistpartiets ledande roll ännu mer framträdande genom att den på nytt bekräftades i artikel 1 i konstitutionen. Efter den sedan tidigare befintliga första meningen i bestämmelsen, dvs. ”det socialistiska systemet är det grundläggande systemet för Folkrepubliken Kina”, infogades en ny andra mening, som lyder ”det främsta kännetecknet för den kinesiska formen av socialism är det kinesiska kommunistpartiets ledarskap” (14). Detta åskådliggör det kinesiska kommunistpartiets absoluta och allt större kontroll över Kinas ekonomiska system. Detta ledarskap och denna kontroll är en väsentlig del av det kinesiska systemet och går mycket längre än vad som är brukligt i andra länder, där staten utövar allmän makroekonomisk kontroll inom vars gränser de fria marknadskrafterna råder.

(78)

Den kinesiska staten för en interventionistisk ekonomisk politik och strävar efter mål som sammanfaller med den politiska dagordning som fastställs av det kinesiska kommunistpartiet, i stället för att avspegla de ekonomiska förhållandena på en öppen marknad (15). En mångfald av interventionistiska ekonomiska verktyg används av de kinesiska myndigheterna, inklusive systemet med industriplanering, det finansiella systemet, samt andra medel genom vilka staten agerar på och påverkar marknaden, såsom genom offentliga investeringar och offentlig upphandling.

(79)

För det första styrs den kinesiska ekonomins inriktning när det gäller den övergripande administrativa kontrollen av ett komplext system av industriplanering, som påverkar alla ekonomiska verksamheter i landet. Sammantaget täcker dessa planer en omfattande och komplex matris av sektorer och övergripande politiska åtgärder, och tillämpas på alla myndighetsnivåer. Planerna på provinsiell nivå är detaljerade, medan de nationella planerna innehåller bredare mål. Planerna anger också vilka hjälpmedel som ska användas för att stödja de relevanta industrierna/sektorerna samt tidsramar för uppnåendet av målen. Vissa planer innehåller fortfarande uttryckliga produktionsmål, vilket även var ett vanligt förekommande inslag under tidigare planeringsperioder. Enligt planerna väljs individuella industrisektorer och/eller projekt ut som (positiva eller negativa) prioriteringar i linje med statens prioriteringar och särskilda utvecklingsmål fastställs för dem (industriell uppgradering, internationell expansion osv.). De ekonomiska aktörerna, såväl privata som statsägda, måste effektivt anpassa sina affärsverksamheter efter villkoren i planeringssystemet. Detta beror inte bara på att planerna är bindande, utan även på att de berörda kinesiska myndigheterna på alla nivåer följer plansystemet och utövar sina befogenheter därefter, vilket innebär att de förmår de ekonomiska aktörerna att uppfylla de prioriteringar som stakas ut i planerna (se även avsnitt 3.1.1.5 nedan) (16).

(80)

När det gäller fördelningen av ekonomiska resurser domineras Kinas finansiella system av statsägda affärsbanker När dessa banker fastställer och genomför sin utlåningspolitik måste de anpassa sig till de kinesiska myndigheternas industripolitiska mål i stället för att huvudsakligen bedöma de ekonomiska fördelarna med ett visst projekt (se även avsnitt 3.1.1.8 nedan) (17). Detsamma gäller de andra komponenterna i Kinas finansiella system, såsom aktiemarknader, obligationsmarknader, marknaden för riskkapital osv. Även de andra delarna av finanssektorn utöver banksektorn är institutionellt och operativt sett strukturerade på ett sätt som inte är inriktat på att se till att finansmarknaderna fungerar så effektivt som möjligt, utan på att säkerställa kontroll och möjliggöra ingripanden från staten och kommunistpartiet (18).

(81)

För det tredje utövar staten ett inflytande i ekonomin på flera olika sätt när det gäller användningen av olika statliga och regleringsmässiga instrument. Reglerna för offentlig upphandling används till exempel ofta för att uppnå andra politiska mål än ekonomisk effektivitet, vilket undergräver de marknadsbaserade principerna på detta område. I tillämplig lagstiftning föreskrivs uttryckligen att offentlig upphandling ska genomföras för att underlätta uppnåendet av de mål som utformas utifrån statens politik. Målens karaktär fastställs dock inte, vilket ger de beslutande organen ett stort utrymme för skönsmässig bedömning (19). På investeringsområdet utövar de kinesiska myndigheterna likaså en betydande kontroll och har ett stort inflytande över vad både statliga och privata investeringar ska inriktas på och hur omfattande de ska vara. Investeringskontroll och olika incitament, begränsningar och förbud i samband med investeringar är viktiga verktyg för myndigheterna för att stödja politiska mål, exempelvis att upprätthålla statlig kontroll av viktiga sektorer eller stödja den inhemska industrin (20).

(82)

Sammanfattningsvis grundas Kinas ekonomiska modell på vissa grundläggande axiom som föreskriver och uppmuntrar statligt inflytande av många olika slag. Sådana betydande statliga ingripanden strider mot de fria marknadskrafterna, vilket leder till en snedvridning av den effektiva resursfördelningen enligt marknadsprinciperna (21).

(83)

I Kina utgör företag som ägs av eller drivs under kontroll och/eller politisk styrning eller överinseende av staten en väsentlig del av ekonomin.

(84)

De kinesiska myndigheterna och kommunistpartiet har strukturer som säkerställer deras fortsatta inflytande över företag, särskilt statsägda företag. Staten (och i många avseenden också kommunistpartiet) inte bara utformar och övervakar statsägda företags genomförande av den allmänna ekonomiska politiken, utan hävdar även sina rättigheter att delta i de statsägda företagens operativa beslutsfattande. Detta sker vanligen genom rotation av tjänstemän mellan de statliga myndigheterna och de statsägda företagen, genom att partimedlemmar sitter med i de statsägda företagens styrelser, genom particeller i företagen (se även avsnitt 3.1.1.4) samt genom att staten formar företagsstrukturen hos statsägda företag (22). I gengäld har statsägda företag en särskild ställning inom den kinesiska ekonomin, vilket medför flera ekonomiska fördelar, i synnerhet skydd mot konkurrens och förmånstillträde till relevanta insatsvaror, även finansiering (23). De faktorer som visar på förekomsten av statlig kontroll eller statligt inflytande över företag i sektorn för optiska fiberkablar beskrivs närmare i avsnitten 3.1.1.4 och 3.1.1.5 nedan.

(85)

Närmare bestämt äger de kinesiska myndigheterna andelar i många företag i värdekedjan för optiska fiberkablar, och kontrollerar också ett antal av dessa företag.

(86)

Kommissionen fann att minst en stor tillverkare av optiska fiberkablar, FiberHome Telecommunication Technologies Co., Ltd (FTT) (24), erkänner att företaget fullt ut kontrolleras av kommissionen för tillsyn och förvaltning av statsägda tillgångar (SASAC) (25) och därmed kontrolleras av en statlig enhet. Samtidigt som FTT kontrolleras av staten är företaget också majoritetsägare i andra tillverkare av optiska fiberkablar, såsom Changchun Fiberhome Technologies, Chengdu Datang Cable, Fiberhome Marine Network Equipment och Xinjiang Fiberhome Optical Communications. En annan tillverkare av optiska fiberkablar – Nanjing Wasin Fujikura Optical Communication – befanns också kontrolleras av FTT, och därmed också av staten.

(87)

Förutom att kontrollera de direkt statsägda företagen utövar de kinesiska myndigheterna även ett inflytande över de privatägda företagen i Kina. Som bekräftas av en av de exporterande tillverkare som ingår i urvalet fastställdes det också att staten direkt eller indirekt (t.ex. genom olika enheter som är kopplade till staten, såsom Bank of China, Industrial and Commercial Bank of China, Agricultural Bank of China, China Development Bank, Changshu City Development Investment Co., eller Shanghai Financial Development Investment Fund) äger andelar i många företag som tillverkar optiska fiberkablar. Det är värt att notera att Yangtze Optical Fiber and Cable (YOFC) utmärker sig bland de senare, eftersom företaget till 39 % ägs av statskontrollerade investerare (26). Detta företag är en stor inhemsk tillverkare och även en stor exportör till EU av den berörda produkten.

(88)

Med avseende på privatägda tillverkare av optiska fiberkablar fastställde kommissionen också beträffande minst två av dem, Jiangsu Zhongtian Technology (ZTT) (27) och Hengtong Group, att de kontrollerande (privata) aktieägarna var knutna till kommunistpartiet och innehade partipositioner (se skäl 104).

(89)

När det gäller leverantörerna av insatsvaror för tillverkningen av optiska fiberkablar är aramidfibrer ett av råmaterialen för tillverkning av optiska fiberkablar. Kommissionen fann också att det förekom betydande statligt inflytande i aramidsektorn. Företaget Yantai Tayho Advanced Materials (YTAM) är en av de viktigaste tillverkarna av aramidfibrer i Kina (28). YTAM:s kontrollerande aktieägare är Yantai Guofeng Investment Holdings Group (29), som helt och hållet ägs av SASAC i Yantai (30), av vilket följer att YTAM står helt och hållet under de statliga myndigheternas kontroll. Andra viktiga tillverkare av aramidfibrer i Kina är Sinopec Yizheng Chemical Fibre Company (31) (ett dotterbolag till den statligt ägda Sinopec Group (32)) eller det statsägda företaget Sinochem (33).

(90)

Vid tillverkningen av optiska fiberkablar används också kemiska insatsvaror, såsom polyeten med låg, mellanhög och hög densitet, eller polybutentereftalat. Dessa ämnen är kemiska föreningar som erhålls genom kemiska processer. Olika kemiska föreningar används också för att producera den förform som den optiska fibern tillverkas av. Tillverkare av dessa insatsvaror kan därför även anses vara aktörer i den kinesiska kemiska sektorn. När det gäller denna sektor konstaterade kommissionen att statsägda företag enligt nationell statistik representerade 52 % av kemiföretagens totala tillgångar 2015 (34). Statsägda företag, särskilt stora centrala företag, har traditionellt spelat en dominerande roll i Kinas kemiindustri genom sin oligopolställning i tidigare led/råvaror, smidig tillgång till statliga resurser (medel, lån, mark osv.) och starkt inflytande över myndigheternas beslutsfattande. I detta avseende fann kommissionen särskilt att vissa centrala tillverkare i Kina av polyeten med hög densitet, såsom PetroChina, Sinopec Maoming Petrochemical Corporation, China National Offshore Oil Corporation (35), är statsägda företag.

(91)

Dessutom används vissa råvaror av stål i tillverkningen av optiska fiberkablar, såsom vissa typer av ståltråd eller bandstål. Med avseende på detta utövar de kinesiska myndigheterna fortfarande ett betydande ägarskap inom stålsektorn. Nominellt sett uppskattas antalet statsägda företag och antalet privatägda företag vara nästan jämnt fördelat, men fyra av de fem kinesiska ståltillverkare som hör till världens tio största ståltillverkare är statsägda (36). Samtidigt som de tio största tillverkarna endast stod för omkring 36 % av industrins totala produktion 2016, satte de kinesiska myndigheterna samma år upp målet att konsolidera 60–70 % av järn- och ståltillverkningen kring runt tio storskaliga företag till 2025 (37). De kinesiska myndigheterna upprepade sin avsikt i april 2019, när den tillkännagav offentliggörandet av riktlinjer om konsolidering av stålindustrin (38). En sådan konsolidering kan medföra påtvingade sammanslagningar av lönsamma privata företag med underpresterande statsägda företag (39). Ett exempel på en nyligen genomförd sammanslagning är fusionen 2016 mellan ståltillverkarna Baosteel Group Corp. och Wuhan Iron & Steel Group Corp., som därigenom blev världens näst största ståltillverkare (40). De stora tillverkarna av rostfritt stål är statsägda, exempelvis Tisco, Baosteel, Ansteel Lianzhong, Jiujuan Iron and Steel och Tangshan.

(92)

De betydande statliga ingripandena i den optiska fiberkabelmarknadens insatsvarusektorer (t.ex. i stålsektorn, i den kemiska värdekedjan, eller genom statlig kontroll av vissa ledande företag som producerar aramid) i förening med det faktum att – som kommissionen konstaterade – vissa tillverkare av optiska fiberkablar kontrolleras eller ägs direkt eller indirekt av staten, eller är underkastade statligt inflytande (t.ex. genom det kinesiska kommunistpartiets närvaro i företagen), förlitar sig på statligt stöd och, i vissa fall, genomför kommunistpartiets ideologi, innebär att statligt ägda eller statligt kontrollerade tillverkare såväl som privatägda tillverkare av optiska fiberkablar förhindras från att bedriva sin verksamhet på marknadsmässiga villkor. Både offentliga och privatägda företag som är verksamma inom tillverkningen av optiska fiberkablar och inom produktionen av de insatsvaror som används vid tillverkningen av optiska fiberkablar är också direkt eller indirekt föremål för politisk övervakning och vägledning i enlighet med vad som anges i avsnitt 3.1.1.5 nedan.

(93)

Förutom att utöva kontroll över ekonomin genom ägande av statsägda företag och andra verktyg kan de kinesiska myndigheterna påverka priser och kostnader genom statlig närvaro i företagen. De berörda statliga myndigheternas rätt att utse och avsätta nyckelpersoner i ledningen för statsägda företag enligt den kinesiska lagstiftningen kan anses återspegla motsvarande äganderättigheter (41), men kommunistpartiets celler i företagen, såväl statsägda som privata, utgör en annan viktig kanal genom vilken staten kan utöva inflytande över affärsbeslut. Enligt Kinas bolagsrätt ska en kommunistpartipolitisk organisation upprättas i varje företag (med minst tre medlemmar i kommunistpartiet enligt partiets stadgar (42)), och företaget ska skapa de nödvändiga förutsättningarna för partiorganisationens aktiviteter. Tidigare förefaller detta krav inte alltid ha följts eller tillämpats strikt. Men åtminstone från och med 2016 har kommunistpartiet stärkt sina krav på att kontrollera företagsbeslut i statsägda företag som en politisk princip. Det kinesiska kommunistpartiet uppges också utöva press på privata företag att sätta ”patriotism” i första rummet och rätta sig efter partidisciplinen (43). År 2017 rapporterades att det fanns particeller i 70 % av de omkring 1,86 miljoner privatägda företagen, och att pressen ökar på att partiorganisationerna ska ha sista ordet i affärsbeslut inom sina respektive företag (44). Dessa regler gäller generellt i den kinesiska ekonomin och inom alla sektorer, inklusive tillverkare av optiska fiberkablar och leverantörer av deras insatsvaror.

(94)

Den 15 september 2020 offentliggjordes dessutom ett dokument med riktlinjer från kommunistpartiets centralkommitté om en upptrappning av Förenade frontens arbete i den privata sektorn för den nya eran (45) för att ytterligare utvidga partikommittéernas roll i de privata företagen. I avsnitt II.4 i riktlinjerna anges följande: [Vi] ”måste utöka partiets övergripande kapacitet att leda Förenade frontens arbete inom den privata sektorn och intensifiera arbetet inom detta område på ett effektivt sätt”. I avsnitt III.6 anges följande: ”Vi måste trappa upp partiuppbyggnaden ytterligare i de privata företagen, göra det möjligt för particellerna att verka effektivt som ett försvarsverk och göra det möjligt för partimedlemmarna att utöva sina roller som förtrupper och pionjärer.” Riktlinjerna betonar och försöker därmed öka kommunistpartiets roll i företag och andra enheter i den privata sektorn (46).

(95)

Följande exempel illustrerar den ovan beskrivna tendensen att de kinesiska myndigheterna i allt högre utsträckning ingriper i sektorn för optiska fiberkablar.

(96)

Som redan påpekats ägs eller kontrolleras ett visst antal tillverkare av optiska fiberkablar av staten, vilket ger den möjlighet att fritt påverka priser och kostnader. Denna påverkan förvärras också av kommunistpartiets starka närvaro och inflytande i dessa företag.

(97)

Kommissionen fann till exempel att China Information and Communication Technology Group, i vilken den exporterande tillverkaren FTT ingår, på sin webbplats anger följande: ”Att vara trogen partiets ledarskap och stärka partiuppbyggnaden är de statligt ägda företagens själ och hjärta. Sedan grundandet av China Information and Communication Technology Group Co., Ltd. har gruppens partikommitté fullt ut verkat i enlighet med den 18:e nationalkongressen, den 19:e nationalkongressen och partiets tidigare plenarsammanträden såväl som i enlighet med den nationella konferensen om partiuppbyggnad i statsägda företag, och har säkerställt att partiuppbyggnaden såväl som alla aspekter av företagets verksamhet följer Xi Jinpings teori om den nya eran av socialistisk ideologi med kinesiska kännetecken. Fastställa de ”fyra medvetenheterna”, stärka de ”fyra förtroendena”, resolut uppnå de ”två garantierna”, på djupet genomföra de allmänna kraven på partiuppbyggnad i den nya eran, ägna noggrann uppmärksamhet åt partistyrelsens huvudsakliga ansvarsområden, och fullt ut inkludera gruppens partikommitté i företagsstyrningen för att utöva ledarskap och ”ge vägledning, säkerställa den övergripande ledningen och säkerställa genomförandet” samt hela tiden främja den ”dubbla integreringen och det dubbla främjandet” av partiuppbyggnaden med tillverkningen och affärsverksamheten (47)”.

(98)

Kommissionen fastställde att partiuppbyggnadsverksamheten utökats till att omfatta hela industrizoner, såsom rapporteras på webbplatsen för Wuhan Eastlake High-Tech Development Zone: ”Här förmedlas konferensen för hela stadens statligt ägda företags partiuppbyggnadsarbete och det gräsrotsarbete med partiuppbyggnad som utförs av sekreteraren för distriktpartiets (arbets-)kommitté, samt rapporteras om den allmänna andan från konferensen: Den 7 maj 2019 genomfördes i Fiberhome Communications Group den lokala konferensen för främjande av partiuppbyggnadsarbete i statligt ägda företag i Donghu High-Tech Zone. Nära 30 personer deltog i mötet, bland andra den biträdande direktören för organisationsavdelningen för partiets arbetskommitté i Donghu High-Tech Zone, Wan Ling och närstående kamrater, såväl som personer som ansvarar för hantering och ledning av arbetet med partiuppbyggnad i statligt ägda företag som styrs centralt av distriktet och som står under distriktets direkta ledning” (48). Donghu High-tech Zone (eller Wuhan East Lake High-Tech Development Zone) kallas ofta ”Optics Valley” (49) på grund av inriktningen på tillverkningen av optoelektronik, däribland optiska fiberkablar.

(99)

Det bör noteras att den verksamhet som nämndes i föregående utdrag inbegriper Fiberhome Group, FTT:s moderbolag. På företagets webbplats nämns ”stöd till myndigheternas politik” som en av de viktigaste delarna i företagets förbindelser med de kinesiska myndigheterna (50). Med avseende på företagets partiuppbyggnadsverksamhet framställs dessutom Fiberhome som en modell för andra företag: ”Den 17 maj organiserade Optics Valley Construction Company ett studiebesök för chefer och anställda vid Fiberhome Technology Group för att besöka utställningen om vetenskapliga och tekniska bedrifter, lyssna på föredrag av experter och följa generalsekreterare Xi Jinpings inspektionsresa, granska innebörden i det viktiga tal som hölls av generalsekreterare Xi Jinping under hans inspektion av Hubei […]. Kamrat Hua Xiaodong, chefen för kansliet för direktören för Fiberhome Communications, riktade in sig på Fiberhome Technology Groups partiuppbyggnad på gräsrotsnivå, innovativa partiuppbyggnadsåtgärder och resultat av partiuppbyggnaden online. […] Företagets generaldirektör, kamrat Zhou Aiqiang, betonade att företagets chefer och anställda måste kombinera studierna och genomförandet av generalsekreterare Xi Jinpings viktiga tal med andan från den högteknologiska zonen, som främjar genomförandet av Optics Valleys högkvalitativa utveckling” (51). Som står klart av det senare utdraget är partiuppbyggnadsverksamheten avsedd att vara nära förknippad med affärsutvecklingen i Optics Valley.

(100)

Som påpekas i skäl 94 breddar de kinesiska myndigheterna dessutom kommunistpartiets roll i den privata sektorn, vilket därmed ytterligare utökar dess kapacitet att kontrollera och påverka privata företags beslut och verksamhet. Kommissionen fann ett överflöd av bevis på den senare typen av påverkan i fallet med privatägda tillverkare av optiska fiberkablar.

(101)

ZTT berömmer sig själv för kommunistpartiets och myndigheternas intresse för företaget: ”ZTT har dragit till sig kommunistpartiets och statens ledares uppmärksamhet för sin sektorsövergripande utveckling. Centrala, provinsiella och kommunala ledare har inspekterat och godkänt samt uppmuntrat ZTT (52)”. Dessutom beskrivs på företagets webbplats dess verksamhet och bedrifter när det gäller partiuppbyggnaden, såväl som dess interaktioner med kommunistpartiet och myndigheterna i detta avseende. Till exempel beskriver företaget en inspektion av företagets partiuppbyggnadsarbete utförd av provinsiella och kommunala parti- och myndighetsledare: ”Xue Jiping [sekreterare för partikommittén och ordförande i ZTT] sade att Zhongtian Technology är ett viktigt tillverkningsföretag i Nantong, och att dagens utveckling inte kan särskiljas från den omsorg och det stöd som utvisas av partikommittéerna och myndighetsledarna på alla nivåer, samt att partikommittén vid Zhongtian Technology Group under ledning av den överordnade partiorganisationen noggrant beredde vägen för att gynna ett ömsesidigt främjande, gemensamma framsteg och en partiuppbyggnad som alla vinner på jämte en utveckling av företaget. Han framhöll de två särskilda exemplen på praxis som Zhongtian Technology omfattade och som företaget skapat under partiflaggans ledning. Det första är de kvalificerade idémässiga nationella ingenjörernas arbetssystem. […]; Det andra är den avancerade immateriella äganderättsbank som ökar företagets huvudsakliga konkurrenskraft genom att införliva grunddragen av partimedlemmarnas initiativ, vilket i sanning omvandlar fördelarna med partiuppbyggnaden till utvecklingsfördelar, och omvandlar partiets och massornas vishet till utvecklingseffektivitet” (53). Företaget betonar också den framskjutna ställning som dess partirelaterade aktiviteter har och vikten av deras integrering i företagets verksamhet: ”Partikommittén hos Jiangsu Zhongtian Technology Co., Ltd. belönades med hederstiteln ”Kvalificerad gräsrotsorganisation i provinsen Jiangsu” och blev det enda företaget i Nantong-området som har hedrats på detta sätt. På senare år har partikommittén i Zhongtian Technology, under ledning av Xue Jiping, en nationell arbetarförebild, partisekreterare och ordförande för styrelsen, alltid hållit fast vid den vägledande ideologin om att ”koncentrera sig på att bygga upp partiet med utveckling i centrum och att främja utvecklingen genom partiuppbyggnad”, och har aktivt utforskat standardiserade och integrerade partiuppbyggnadsmodeller, med inriktning på integrering av partiuppbyggnaden i företagets tillverkning och affärsverksamhet, detaljstyrning och kulturutveckling” (54).

(102)

Kommissionen drog också slutsatser om det kinesiska kommunistpartiets inflytande på en annan tillverkare av optiska fiberkablar med betydande inhemsk tillverkning och export av den berörda produkten till EU, dvs. Hengtong-gruppen. Företaget är privatägt men har offentliggjort redogörelser för det kinesiska kommunistpartiets roll och inflytande, medlemskap i kommunistpartiet och partikommittéer inom företaget, samt om hur företaget följer de statliga strategierna i sin verksamhet: ”Utan reformen och öppningspolitiken skulle det inte finnas något Hengtong i dag. När det gäller Hengtongs framtida utveckling måste partiets fana hållas högt inom företaget. Cui Genliang, sekreterare för partikommittén och styrelseordförande för Hengtong-gruppen, sa att Hengtong-gruppens partikommitté aldrig har glömt sin ursprungliga avsikt, alltid har kommit ihåg sitt uppdrag och kommer att fortsätta att driva på den ”röda motorn” i partibyggnaden, lägga allt större kraft på att utveckla företaget vidare och sträva efter att svara på frågeformuläret från tiden med en utveckling av hög kvalitet. […] Genom systemet ”en person för två befattningar”, som gör det möjligt för samma person att vara partisekreterare och företagsledare, innehas alla de nuvarande 32 sekreterarbefattningarna vid partiavdelningarna i Hengtong-gruppen av cheferna för varje företag, och effektiviteten i partibyggnadsarbetet ingår i den övergripande bedömningen av dotterbolagen. […] [Hengtong-]gruppens partikommitté håller ett seminarium om partibyggande vartannat år för att utarbeta gruppens arbetsplan för partibyggande som en ”föreskriven åtgärd” för det årliga arbetet vid varje partiavdelning medan varje partiavdelning väljer en innovativ ”frivillig åtgärd” för att främja företagsgrenen för att uppnå det fortliknande målet och att inrätta en grupps ”partibyggnadsstridsgrupp”, se till att personalen som är medlem i partiet fokuserar på heder som är värdig fanan, skapa ”specialstyrkor” för partibyggnad inom grupper och inrätta en partibyggnadsparadigm inom grupperna som innebär ”strategiska partikommittéer, partifortsavdelningar och fanmedlemmar inom partiet […] Företagets utveckling går hand i hand med partiets korrekta ledarskap. Vi måste förbli tacksamma och ta ansvar samtidigt som vi har vår grund i samhället. Hengtong-gruppens partikommitté har tagit ett stort ansvar för att noggrant följa den nationella utvecklingsstrategin, och anser att partiuppbyggnadsarbetet är ett sätt att åstadkomma en nära integrering av företagsutveckling med den nationella strategin och ta vara på de stora möjligheterna att växa och bli starkare” (55).

(103)

Dessutom fastställde kommissionen att det privatägda företaget YOFC också står under statens inflytande, särskilt genom det kinesiska kommunistpartiets roll i företagets verksamhet. Företagets webbplats innehåller en redovisning av denna interaktion där man beskriver ett evenemang som syftar till att fira 97-årsdagen av bildandet av det kinesiska kommunistpartiet: ”Vid mötet lade kamrat Ma Jie, partikommitténs sekreterare och ordförande för YOFC, fram en viktig rapport. Sekreterare Ma Jie sammanfattade på ett uttömmande sätt företagets partibyggande arbeten och driftsförhållanden under det senaste året och lade fram framtida arbetskrav. Han påpekade följande: Under det gångna året har företagets partikommitté, under korrekt ledning av organisationer på högre nivå och i enlighet med det övergripande införandet av och kraven från arbetsgruppen för högteknologiska zoner i Donghu, noggrant studerat och tillämpat andan i Kinas kommunistpartis 19:e nationalkongress och fokuserat på YOFC:s övergripande utveckling. […] I rapporten analyserade sekreterare Ma Jie också de utmaningar som YOFC stod inför 2018 och krävde att alla partimedlemmar effektivt skulle genomföra företagets fem strategiska åtgärder för att påskynda företagets omvandling och utveckling. […] Han begärde följande: ”[…] I enlighet med andan i rapporten från det kinesiska kommunistpartiets 19:e nationalkongress och med YOFC:s 30-årsjubileum som en möjlighet kommer vi att ge nya bidrag till företagets helt nya framtid och skapa nya framsteg” (56). Ett år senare, i samband med kommunistpartiets 98-årsdag, rapporterade YOFC också att ”YOFC:s partikommitté tilldelades hederstiteln avancerad partiorganisation i Donghus högteknologiska zon” 2019. Under evenemanget uppmanade ordföranden och sekreteraren Ma Jie ”alla partimedlemmar att hålla den kinesiska socialistiska fanan högt och beslutsamt fastställa de ”fyra medvetenheterna”, stärka de ”fyra förtroendena”, tillämpa de ”två försvaren”, dra lärdom av detta exempel, ta de framstående som riktmärke, utföra sina uppgifter med omsorg, ta över och föra vidare den äldre generationens pionjärskap samt revolutionärernas och de framstående förebildernas innovativa anda, fullt ut involvera partiavdelningar på gräsrotsnivå som stridsfästningar samt banbrytande och föredömliga partimedlemmar, sträva efter att slutföra YOFC:s affärsmål 2019 och presentera de framstående prestationerna som en gåva vid 98-årsjubileet för det kinesiska kommunistpartiets grundande och 70-årsjubileet för Folkrepubliken Kinas grundande!” (57)

(104)

Hos flera ledande tillverkare av optiska fiberkablar överlappar kommunistpartiets strukturer företagens ledningsorgan. Kommissionen konstaterade att ordföranden och den kontrollerande aktieägaren i ZTT, Xue Jiping, är medlem i det kinesiska kommunistpartiet och partikommitténs sekreterare (58). När det gäller FTT, en annan stor tillverkare av optiska fiberkablar, är styrelseordförande Lu Guoqing, medlem i kommunistpartiet (59) medan två andra högt uppsatta chefer också innehar posterna som sekreterare och biträdande sekreterare i partikommittén (60). Som anges i skäl 102 är den kontrollerande aktieägaren i den privatägda tillverkaren av optiska fiberkablar Hengtong Group, Cui Genliang, inte bara styrelseordförande utan också partikommitténs sekreterare. Han var tidigare även företrädare vid den 12:e och trettonde nationella folkkongressen (61). Dessutom innehar ordföranden i YOFC:s styrelse, Ma Jie, såsom fastställs i skäl 103, posten som sekreterare för partikommittén och är medlem i det kinesiska kommunistpartiet (62).

(105)

Statens närvaro och ingripanden på finansmarknaderna (se även avsnitt 3.1.1.8 nedan) och i tillhandahållandet av råvaror och insatsvaror har ytterligare en snedvridande effekt på marknaden (63). Den statliga närvaron i företag, däribland statsägda företag, i sektorn för optiska fiberkablar och andra sektorer (t.ex. finanssektorn och sektorn för insatsvaror) gör det alltså möjligt för de kinesiska myndigheterna att påverka priser och kostnader.

(106)

Den kinesiska ekonomins inriktning avgörs i hög grad av ett välutvecklat planeringssystem som fastställer prioriteringar och anger de mål som de centrala och lokala myndigheterna måste inrikta sig på. Relevanta planer finns på alla förvaltningsnivåer och täcker i stort sett alla ekonomiska sektorer. De mål som fastställs genom planeringsinstrumenten är bindande och myndigheterna på varje administrativ nivå övervakar respektive lägre myndighets genomförande av planerna. Generellt sett leder planeringssystemet i Kina till att resurser fördelas till sektorer som staten har betecknat som strategiska eller på annat sätt politiskt viktiga, i stället för att fördelas enligt marknadskrafterna (64).

(107)

De kinesiska myndigheterna anser att optiska fiberkablar är en nyckelprodukt, vilket framgår av offentliga dokument och förteckningar (65). En sådan kategorisering är av stor betydelse eftersom den gör det möjligt för vissa sektorer att omfattas av en rad specifika strategier och stödåtgärder som är utformade för att stimulera utvecklingen inom varje sektor (66). Optiska fiberkablar är en viktig del av internetnätsinfrastrukturen och spelar därför en avgörande roll i utbyggnaden av optiska fibernät och bredbandsinternet. Utvecklingen av det sistnämnda i Kina vägleds och styrs av ett stort antal planer, direktiv och andra dokument som utfärdas på nationell, regional och kommunal nivå och som är sammankopplade med varandra. Exempel på sådana viktiga policydokument på central nivå är följande: Folkrepubliken Kinas trettonde femårsplan för ekonomisk och social utveckling (2016–2020) (67) och den åtföljande trettonde femårsplanen för strategiska framväxande industrier (68), ”Made in China 2025”-planen (69), ”Internet Plus”-planen (70), ”Broadband China”-strategin (71), de vägledande yttrandena från statsrådets generalkontor om påskyndande av byggandet av ett höghastighetsbredbandsnät och lägre avgifter för snabbare internetuppkoppling (72) eller den treåriga åtgärdsplanen för utformningen av stora informationsinfrastrukturprojekt (73). Dessa centrala politiska bestämmelser återspeglas också och följs upp på regional nivå, t.ex. i provinsens Guangdongs handlingsplan för Internet Plus (2015–2020) (74). I samband med detta kan planeringsdokument som rör andra sektorer och som utfärdas på regional nivå skapa en länk till utvecklingen av internet när det gäller politisk vägledning, särskilt genomförandet av Internet Plus-planen, som i fallet med den trettonde nationella femårsplanen för den petrokemiska industrin i provinsen Hebei (75).

(108)

Ovannämnda politik har legat till grund för statens fokusering på utvecklingen av optiska fibernät och optisk fiberinfrastruktur och även för marknaden för optiska fiberkablar och relaterat statligt stöd. Dessutom har genomförandet av ovannämnda politik även varit nära kopplat till och främjats av genomförandet av överordnade strategier, såsom utvecklingen av informationsindustrin (relevant dokument: Guide for the Development of the Information Industry från ministeriet för industri och informationsteknik och nationella kommissionen för utveckling och reform), stordataindustrin (relevant dokument: Big Data Industry Development Plan (2016–2020) från ministeriet för industri och informationsteknik), molnbaserade datortjänster (relevant dokument Three-year Action Plan for Cloud Computing Development (2017–2019) från ministeriet för industri och informationsteknik) eller sakernas internet (relevant dokument: the Notice of the General Office of the MIIT on Comprehensively Promoting the Construction and Development of the Mobile Internet of Things) (76). Med andra ord utmärker sig optiska fiberkablar som en ytterst viktig produkt för de kinesiska myndigheterna när det gäller att bygga nät och infrastruktur som betjänar hela skikt av viktiga konnektivitetsområden och digitala politikområden som utarbetas och övervakas av staten. På grundval av de policydokument som nämns i skälen 107 och 108 ingriper de kinesiska myndigheterna för att genomföra den tillhörande politiken och påverkar de fria marknadskrafterna inom sektorn för optiska fiberkablar, särskilt genom att främja och stödja den senare sektorn på olika sätt.

(109)

De kinesiska myndigheterna styr utvecklingen för sektorn för optiska fiberkablar med hjälp av en bred uppsättning verktyg. Kommissionen fann belägg för specifika projekt och inrättandet av statliga vägledningsfonder och industriområden, vilket återspeglade de offentliga myndigheternas stöd till tillverkarna av optiska fiberkablar och deras värdekedja.

(110)

Ett fall av lokala vägledningsfonder och myndighetsåtgärder till stöd för sektorn för optiska fiberkablar genom ett kapacitetsuppbyggnadsprojekt i provinsen Shandong påvisades av ett deltagande företag enligt följande: ”Fas I av projektet har en total investering på 1,8 miljarder renminbi yuan och består av uppförandet av sex pelare för dragning av optisk fiber och tolv produktionslinjer för optisk fiber, vilket innebär ett genombrott för sektorn för optisk fiber i provinsen Shandong. […] Införandet av statliga aktieinvesteringsfonder har gjort det möjligt för företag att minska finansieringskostnaderna, öka sin finansiella soliditet och säkerhetsgrad, väglett omvandlingen av affärskoncept och säkerställt uppgraderingar” (77). En annan källa bekräftar att projektets syfte är att genomföra övergripande statliga strategier, såsom de som räknas upp i skälen 106 och 108, som i sin tur bygger på optisk fiber: ”Utvecklingen av internet går hand i hand med verktyg för höghastighetsöverföring, och sådana härleds från bra optisk fiber. Shandong Zhiguang Communication Technology Co., Ltd. är ett högteknologiskt företag som utformats för att genomföra den strategiska åtgärden ”Made in China 2025”, den nationella strategin för den informationsbaserade ekonomiska utvecklingen samt för att tillgodose behoven hos nationella nyckelprojekt som ”Big Data”, ”Internet Plus” och ”Digital China”. Optisk fiber, ett material med en naturlig vetenskaplig och teknisk ”gen”, har nu etablerat sig och frodas i staden Zaozhuang” (78).

(111)

Kommissionen fann också ett fall av inrättande av en kommunal fond i staden Suzhou på upp till 1 miljarder renminbi yuan som ställdes till förfogande för att minska det ekonomiska trycket till följd av affärssvårigheterna hos en av tillverkarna av optiska fiberkablar, Tongding Interconnection Information. Fondens uppgift är också att underlätta företagens väg mot börsnotering (79).

(112)

Såsom nämns i skäl 98 fann kommissionen dessutom att, bland de särskilda industriutvecklingszoner som stöddes av de kinesiska myndigheterna, fungerade ett av områdena i Wuhan, East Lake New Technology Industry Development Zone, som en viktig produktionsbas för optiska fiberkablar. I egenskap av en av statsrådets godkända nationella utvecklingszoner för högteknologisk industri och en nationell demonstrationszon för inhemsk innovation blev det Kinas första bas för optoelektronikindustri (även kallad ”China Optics Valley” – se skäl 98). Tillverkare av optiska fiberkablar som är verksamma i området har gynnats av olika former av incitament och statligt stöd (80).

(113)

Dessutom förekommer direkta statliga subventioner bland de instrument genom vilka de kinesiska myndigheterna styr utvecklingen av sektorn för optiska fiberkablar. Årsrapporten för 2019 från den exporterande tillverkaren FTT bekräftar att företaget hade 393,8 miljoner renminbi yuan i förutbetalda intäkter i statliga subventioner och 45,8 miljoner renminbi yuan i form av statliga subventioner som ”övriga intäkter” i slutet av 2019 (81). Årsrapporten för 2019 från den exporterande tillverkaren ZTT bekräftar att företaget hade 150,3 miljoner renminbi yuan i förutbetalda intäkter i statliga subventioner och hade tagit emot 361,1 miljoner renminbi yuan i form av statliga subventioner för daglig affärsverksamhet i slutet av 2019 (82). I årsrapporten för 2019 från tillverkaren av optiska fiberkablar Hengtong-gruppen bekräftas dessutom att företagets förutbetalda intäkter i form av statliga subventioner uppgick till 81,8 miljoner renminbi yuan och att subventionerna som avsåg företagets dagliga affärsverksamhet uppgick till 268,3 miljoner renminbi yuan 2019 (83).

(114)

När det gäller insatsvaror som används vid tillverkningen av optiska fiberkablar fann kommissionen att aramid, en kemiskt framställd syntetisk fiber och en insatsvara i tillverkningen av optiska fiberkablar, i likhet med optiska fibrer (se skäl 107) kategoriseras som nyckelprodukt av de kinesiska myndigheterna i den vägledande katalogen med nyckelprodukter och nyckeltjänster inom strategiska framväxande industrier (84). Denna kvalificering har satt den senare råvaran i fokus för flera av de kinesiska myndigheternas politiska åtgärder. Som en följd av detta har aramid i Kina omfattats av planeringsdokument, t.ex. genomförandeplanen för omvandling och uppgradering av den kemiska fibertillverkningsindustrin (2017–2020) (genomförandeplanen) där den har en central fokusinriktning när det gäller att påskynda utvecklingen (85). Det konstaterades att aramid också omfattades av minst ett ytterligare planeringsdokument, 2016 års utvecklingsplan för industrin för nya material i Hebei, som gav berörda parter i uppdrag att särskilt påskynda utvecklingen av aramidfibrer genom det nationella ”Torch”-programmet i Handan (86).

(115)

Mer allmänt omfattas kemiska fibrer av statlig reglering och marknadsstyrningspolitik inte bara centralt (t.ex. via genomförandeplanen) utan även av planeringsdokument på regional nivå, såsom provinsen Zhejiangs handlingsplan för omfattande omvandling och uppgradering av traditionella tillverkningsindustrier där kemiska fibrer utgör en av de tio nyckelindustrier som omfattas av särskild politisk styrning (87), eller den trettonde femårsplanen för utvecklingen av den kemiska industrin i provinsen Jiangsu (2016–2020). I den senares bestämmelser om nya kemiska material ligger tonvikten framför allt på att stödja utveckling och industrialisering av tillämpningar i senare led med högt mervärde, såsom högpresterande fibrer, som kan omfatta fibrer som används vid tillverkning av optiska fiberkablar. I den sistnämnda planen anges även att industrin ska minska produktionskostnaderna och undanröja flaskhalsar i försörjningen när det gäller viktiga stödmaterial i tidigare led (88).

(116)

När det gäller en annan grundläggande insatsvara – polyeten – finns det belägg för statlig produktionsstyrning. Den nationella kommissionen för utveckling och reform har tagit med vissa processer för produktion av polyeten i sin katalog över riktlinjer för industriell omstrukturering, där ett underavsnitt i den ”begränsade förteckningen” omfattar petrokemiska produkter, framför allt polyetylen eller polyvinylklorid genom acetylenprocess med en årlig produktion på mindre än 200 000 ton (89).

(117)

Allmänt sett betraktar de kinesiska myndigheterna den kemiska industrin, från vilken tillverkare av optiska fiberkablar hämtar ett antal insatsvaror (se skälen 90 och 114), som en viktig sektor. Detta återspeglas i de många planer, direktiv och andra dokument som rör kemisektorn och som utfärdas på nationell, regional och kommunal nivå. Syftet med dessa dokument är att hantera många aspekter av den kemiska sektorns funktion i stort och därigenom påverka exempelvis de delsektorer som producerar de olika kemiska föreningar i tidigare led som används för att tillverka de kemiska råvaror som används i tillverkningen av optiska fiberkablar (t.ex. de som räknas upp i skälen 90 och 114), särskilt när det gäller utveckling av värdekedjan, leveransmönster, val av teknik, produktionslokalisering eller politiskt stöd (90).

(118)

Särskilt när det gäller glasfiber, som utgör en av insatsvarorna, bekräftade kommissionen att staten ingrep i den geografiska fördelningen av glasfibertillverkningen genom bestämmelserna i den trettonde femårsplanen för byggmaterialindustrin (2016–2020) (91), bland annat genom att ge instruktioner om att produktionen skulle utvecklas specifikt i provinsen Jiangxi, och därmed påverkade de berörda ekonomiska aktörernas fria beslutsfattande.

(119)

I rapporten nämns också att elpriserna, som är en av faktorerna för tillverkningen av optiska fiberkablar, inte är marknadsbaserade i Kina och också är föremål för betydande snedvridningar (genom central prissättning, prisdifferentiering och direktinköp av el) (92).

(120)

Statens och lokala myndigheters inflytande i hela värdekedjan har åtminstone potentiellt en snedvridande inverkan på priserna. På de sätt som beskrivs ovan är sektorn för optiska fiberkablar och de sektorer som producerar råvaror som används vid produktion av optiska fiberkablar föremål för statligt ingripande, och de kinesiska myndigheterna styr och kontrollerar praktiskt taget alla aspekter av de optiska fiberkablarnas värdekedja och kedjans funktion.

(121)

Sammanfattningsvis har de kinesiska myndigheterna infört åtgärder för att förmå verksamhetsutövare, exempelvis tillverkare av optiska fiberkablar, att uppfylla de offentliga politiska målen i fråga om de insatsvaror som används vid produktion av optiska fiberkablar. Sådana åtgärder hindrar marknadskrafterna från att verka fritt.

(122)

Enligt den tillgängliga informationen förefaller det kinesiska konkurssystemet vara olämpligt för att uppnå de egna huvudmålen, exempelvis att reglera fordringar och skulder på ett rättvist sätt och skydda borgenärers och gäldenärers lagstadgade rättigheter. Detta förefaller bero på att den kinesiska konkursrätten visserligen formellt sett grundas på principer som liknar de principer som tillämpas i motsvarande lagar i andra länder än Kina, men det kinesiska systemet kännetecknas av ett systematiskt bristande verkställande. Antalet konkurser är fortfarande uppseendeväckande lågt jämfört med storleken på landets ekonomi, inte minst på grund av ett antal brister i insolvensförfarandena, som i själva verket avskräcker från att ansöka om konkurs. Staten har dessutom en fortsatt stark och aktiv roll i insolvensförfaranden, och har ofta direkt inflytande över resultatet av förfarandena (93).

(123)

Bristerna i systemet för egendomsrättigheter är dessutom särskilt uppenbara när det gäller markägande och markanvändningsrättigheter i Kina (94). All mark ägs av den kinesiska staten (kollektivt ägande av mark på landsbygden och statligt ägande i tätorter). Det är endast staten som kan fördela mark. Det finns rättsliga bestämmelser för att fördela markanvändningsrättigheter på ett öppet sätt och till marknadspriser, exempelvis genom att införa anbudsförfaranden. Det är dock vanligt att dessa bestämmelser inte följs, och vissa köpare erhåller sin mark utan kostnad eller till lägre priser än marknadspriser (95). Myndigheterna har ofta specifika politiska mål när de tilldelar mark (96), bland annat genomförandet av ekonomiska planer.

(124)

I likhet med många andra sektorer i den kinesiska ekonomin omfattas tillverkare av optiska fiberkablar av de allmänna reglerna i den kinesiska konkurs-, bolags- och egendomsrätten. Detta innebär att dessa företag även är föremål för de snedvridningar som genomsyrar hela systemet och uppstår till följd av diskriminerande eller felaktigt genomförande av konkurs- och egendomsrätten. I den aktuella undersökningen framkom inget som stred mot dessa slutsatser. Därför drog kommissionen preliminärt slutsatsen att den kinesiska konkurs- och egendomsrätten inte fungerar ordentligt, vilket ger upphov till snedvridningar vid upprätthållandet av insolventa företag i drift och fördelningen av markanvändningsrättigheter i Kina. På grundval av tillgänglig bevisning förefaller dessa överväganden vara fullt tillämpliga även inom sektorn för optiska fiberkablar och de sektorer som producerar de råvaror som används för att producera den berörda produkten.

(125)

Mot bakgrund av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att det förekom diskriminerande tillämpning eller felaktigt genomförande av konkurs- och egendomsrätten inom sektorn för optiska fiberkablar och inom sektorn som producerar de råvaror som krävs för tillverkningen av den berörda produkten.

(126)

Ett system med marknadsbaserade löner kan inte utvecklas fullständigt i Kina, eftersom arbetstagarna och arbetsgivarna inte har rätt att organisera sig kollektivt. Kina har inte ratificerat ett antal av Internationella arbetsorganisationens (ILO) grundläggande konventioner, bland annat konventionerna om föreningsfrihet och om kollektivavtal (97). I enlighet med nationell lagstiftning finns det endast en aktiv fackorganisation. Denna organisation är dock inte oberoende i förhållande till de statliga myndigheterna och dess deltagande i kollektivförhandlingar och skydd av arbetstagarnas rättigheter är fortfarande begränsat (98). Den kinesiska arbetskraftens rörlighet begränsas dessutom av systemet för registrering av hushåll, som begränsar tillgången till fullständig social trygghet och andra förmåner för lokala invånare i varje administrativt område. Detta leder vanligtvis till att arbetstagare som inte är registrerade som lokala invånare har en sårbar ställning på arbetsmarknaden och lägre inkomst än registrerade arbetstagare (99). Dessa undersökningsresultat visar på en snedvridning av lönekostnaderna i Kina.

(127)

Det finns inga bevis för att företag som producerar optiska fiberkablar eller tillhörande insatsvaror inte skulle omfattas av det beskrivna kinesiska arbetsrättssystemet. Sektorn för optiska fiberkablar påverkas således av snedvridningarna av lönekostnader, både direkt (vid produktionen av den berörda produkten) och indirekt (när tillverkare av optiska fiberkablar har tillgång till kapital eller insatsvaror från företag som omfattas av samma arbetsrättssystem i Kina).

(128)

Tillgången till kapital för företag i Kina snedvrids på flera olika sätt.

(129)

För det första kännetecknas Kinas finansiella system av de statsägda bankernas starka ställning (100), som tar hänsyn till andra kriterier än ett projekts ekonomiska lönsamhet när de ger tillgång till finansiering. I likhet med icke-finansiella statsägda företag är bankerna inte bara knutna till staten genom ägandeförhållanden, utan även via personliga relationer (personer i den högsta ledningen för de stora statsägda finansinstituten utses av det kinesiska kommunistpartiet) (101), och i likhet med icke-finansiella statsägda företag, genomför bankerna regelbundet offentlig politik som har utformats av de kinesiska myndigheterna. I och med detta uppfyller bankerna ett uttryckligt rättsligt krav att bedriva sin verksamhet enligt behoven i fråga om den nationella ekonomiska och sociala utvecklingen och att följa statens industripolitik (102). Dessutom tillkommer ytterligare regler för direkt finansiering till sektorer som de kinesiska myndigheterna har fastställt som gynnade eller viktiga på andra sätt (103).

(130)

Det har visserligen bekräftats att det finns flera rättsliga bestämmelser som föreskriver att normal bankpraxis och aktsamhetsregler ska följas, såsom undersökning av låntagares kreditvärdighet, men nästan all bevisning, bland annat resultat från undersökningar avseende handelspolitiska skyddsåtgärder, tyder på att dessa bestämmelser endast spelar en underordnad roll vid tillämpningen av de olika rättsliga instrumenten.

(131)

De kinesiska myndigheterna har exempelvis mycket nyligen klargjort att även privata storkundsbankers beslut måste övervakas av kommunistpartiet och ligga i linje med nationell politik. Ett av statens tre övergripande mål när det gäller bankförvaltning är nu att stärka partiets ledarskap inom bank- och försäkringssektorn, även när det gäller operativa frågor och ledningsfrågor inom företag (104). Dessutom måste storkundsbankernas resultatbedömningskriterier nu särskilt ta hänsyn till hur enheter tjänar de nationella utvecklingsmålen och realekonomin, och i synnerhet hur de tjänar strategiska och framväxande industrier (105).

(132)

Obligations- eller kreditbetyg snedvrids dessutom ofta av flera olika skäl, bland annat på grund av att riskbedömningarna påverkas av företagens strategiska betydelse för de kinesiska myndigheterna och styrkan hos eventuella implicita garantier från staten. Uppskattningar talar starkt för att de kinesiska kreditbetygen systematiskt motsvarar lägre internationella kreditbetyg (106).

(133)

Dessutom tillkommer ytterligare regler för att rikta finansiering till sektorer som staten har fastställt som främjade eller viktiga på andra sätt (107). Detta leder till att utlåning till statsägda företag, stora privata företag med goda förbindelser och företag i viktiga industrisektorer prioriteras, vilket i sin tur innebär att tillgången till och kostnaden för kapital inte är lika för alla aktörer på marknaden.

(134)

För det andra har lånekostnaderna hållits artificiellt låga för att stimulera investeringstillväxten, Detta har lett till en överdriven användning av kapitalinvesteringar med allt lägre räntabilitet. Detta åskådliggörs av ökningar av företagens skuldsättning i den statliga sektorn, trots betydande lönsamhetsminskningar, vilket talar för att banksystemets mekanismer inte följer kommersiell praxis.

(135)

För det tredje styrs prissignalerna fortfarande inte av fria marknadskrafter, trots en avreglering av den nominella räntan i oktober 2015, utan påverkas av snedvridningar som föranletts av staten. Utlåning till eller under referensräntan utgjorde fortfarande minst en tredjedel av all utlåning i slutet av 2018 (108). Officiella medier i Kina har nyligen rapporterat att kommunistpartiet efterlyste en sänkning av marknadsräntan för lån (109). Artificiellt låga räntor leder till underprissättning, vilket i sin tur leder till överdriven kapitalanvändning.

(136)

Den totala kredittillväxten i Kina visar att kapitalfördelningen blir allt ineffektivare, utan tecken på någon kreditåtstramning, vilken skulle kunna förväntas under icke-snedvridna marknadsförhållanden. Till följd av detta har antalet nödlidande lån ökat snabbt under de senaste åren. Ställda inför en situation med ökad risk för osäkra fordringar har de kinesiska myndigheterna valt att undvika fallissemang. Problemet med osäkra fordringar har följaktligen hanterats genom förlängning av lånen, vilket i sin tur skapat s.k. zombieföretag, eller genom överföring av äganderätten till skulden (t.ex. via sammanslagningar eller utbyte av skulder mot aktier), vilket inte nödvändigtvis undanröjer skuldproblemet i sig eller påverkar dess grundorsaker.

(137)

Trots åtgärderna för att liberalisera marknaden påverkas företagskreditsystemet i Kina således fortfarande av betydande snedvridningar till följd av statens fortsatt genomgripande roll på kapitalmarknaderna.

(138)

Ingen bevisning har lämnats för att sektorn för optiska fiberkablar skulle vara undantagen från de statliga ingripanden i finanssystemet som beskrivs ovan. Kommissionen har också fastställt att ledande tillverkare av optiska fiberkablar gynnades av statliga subventioner (se skäl 113). De omfattande statliga ingripandena i det finansiella systemet leder därför till att marknadsvillkoren påverkas kraftigt på alla nivåer.

(139)

Kommissionen noterade att de snedvridningar som beskrivs i rapporten är typiska för den kinesiska ekonomin. Den tillgängliga bevisningen visar att de fakta och särdrag som utmärker det kinesiska systemet enligt beskrivningen i avsnitten 3.1.1.2–3.1.1.5 och i del A i rapporten gäller hela landet och dess ekonomiska sektorer. Detsamma gäller beskrivningen av produktionsfaktorer i avsnitten 3.1.1.6–3.1.1.8 och i del B i rapporten.

(140)

Kommissionen erinrar om att det krävs ett brett sortiment av insatsvaror för att tillverka optiska fiberkablar. I detta avseende framgår det av bevisningen i ärendehandlingarna att samtliga exporterande tillverkare som ingår i urvalet köpte alla sina insatsvaror i Kina. När tillverkare av optiska fiberkablar köper/kontrakterar dessa insatsvaror i Kina påverkas de priser de betalar (som registreras som kostnader) helt klart av samma systemrelaterade snedvridningar som nämns ovan. Leverantörer av insatsvaror anställer till exempel arbetskraft som påverkas av snedvridningarna. De kan låna pengar som omfattas av snedvridningarna av finanssektorn/kapitalfördelningen. De påverkas dessutom av planeringssystemet, som gäller på alla myndighetsnivåer och i alla sektorer.

(141)

Till följd av detta är det inte bara de inhemska försäljningspriserna för optiska fiberkablar som inte kan användas i den mening som avses i artikel 2.6a a i grundförordningen, utan alla kostnader för insatsvaror (inklusive råvaror, energi, mark, finansiering, arbetskraft osv.) påverkas eftersom deras prisinformation påverkas av statens betydande inflytande enligt beskrivningen i delarna A och B i rapporten. De statliga ingripanden som beskrivs när det gäller fördelning av kapital, mark, arbetskraft, energi och råvaror förekommer i hela Kina. Detta innebär till exempel att en insatsvara som har tillverkats i Kina genom en kombination av olika produktionsfaktorer påverkas av betydande snedvridningar. Detsamma gäller för insatsvarorna för produktionen av insatsvarorna och så vidare. Det fanns inga exakta och lämpliga bevis eller argument för motsatsen i den aktuella undersökningen.

(142)

Analysen i avsnitten 3.1.1.2–3.1.1.9, som omfattar en undersökning av all tillgänglig bevisning för Kinas ingripande i landets ekonomi i allmänhet liksom i sektorn för optiska fiberkablar och tillhörande försörjningskedja, visar att priser eller kostnader för den berörda produkten, inbegripet kostnader för råvaror, energi och arbetskraft, inte är resultatet av fria marknadskrafter eftersom de påverkas av ett betydande statligt inflytande i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen, vilket framgår av de faktiska eller potentiella följderna av en eller flera av de relevanta aspekter som anges i den artikeln. På grundval av detta, och i avsaknad av samarbete från de kinesiska myndigheternas sida, konstaterade kommissionen att det inte är lämpligt att använda inhemska priser och kostnader för att fastställa normalvärdet i detta fall.

(143)

Kommissionen konstruerade således normalvärdet endast på grundval av tillverknings- och försäljningskostnader som återspeglar icke-snedvridna priser eller referensvärden, i detta fall på grundval av motsvarande tillverknings- och försäljningskostnader i ett lämpligt representativt land i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen, vilket diskuteras i det följande avsnittet.

(144)

Under undersökningens gång inkom synpunkter från CCCME, de kinesiska myndigheterna och den exporterande tillverkaren ZTT.

(145)

För det första hävdade CCCME att artikel 2.2 i WTO:s antidumpningsavtal inte erkänner begreppet betydande snedvridningar och att det inte finns någon artikel i antidumpningsavtalet som gör det möjligt att använda uppgifter från ett tredjeland som inte återspeglar exportlandets priser eller kostnadsnivå för att fastställa normalvärdet. Normalvärdet i antidumpningsundersökningar måste fastställas på grundval av försäljningspriserna eller kostnaderna för företagen i ursprungslandet eller åtminstone på grundval av priser eller kostnader som återspeglar priset eller kostnadsnivån i ursprungslandet. I samband med detta ansåg CCCME att artikel 2.6a i grundförordningen inte var förenlig med antidumpningsavtalet och inte borde tillämpas i detta fall. Enligt CCCME skulle EU:s beräkning av det konstruerade normalvärdet också behöva överensstämma med artikel 2.2.1.1 i antidumpningsavtalet och med överprövningsorganets tolkning av denna, som framgår i målet EU – Antidumpningsåtgärder beträffande biodiesel (Argentina) (DS473) (nedan kallat EU – Biodiesel). De betydande snedvridningarna i exportlandet skulle behöva omfattas av definitionen av antingen försäljning som inte sker ”vid normal handel” eller en ”särskild marknadssituation”. Dessutom uppgav CCCME att det enligt artikel 2.2 i antidumpningsavtalet endast är tillåtet att konstruera normalvärdet om det inte förekommer någon försäljning vid normal handel. Begreppet ”normal handel” kan tolkas som att det är fråga om regelbundna försäljningar och inköp som kännetecknas av säljarens avsikt att göra en vinst. I artikel 2.2.1 föreskrivs dessutom att det endast kan anses att försäljningen av en produkt inte sker vid normal handel och bortses från om sådan försäljning sker i stora kvantiteter under en längre tid och till priser som inte gör det möjligt att täcka alla kostnader. Mot denna bakgrund hävdade CCCME även att klaganden inte hade bevisat att de påstådda betydande snedvridningarna varken tillhör försäljningskategorin ”inte vid normal handel” eller ”en särskild marknadssituation”.

(146)

Kommissionen anser att bestämmelserna i artikel 2.6a är helt förenliga med Europeiska unionens skyldigheter inom ramen för WTO och den rättspraxis som CCCME hänvisar till. Inledningsvis noterar kommissionen att WTO:s rapport om EU – Biodiesel inte gällde tillämpningen av artikel 2.6a i grundförordningen, utan en särskild bestämmelse i artikel 2.5 i grundförordningen. Det är under alla omständigheter i enlighet med WTO:s lagstiftning så som denna tolkas av WTO:s tvistlösningspanel och av överprövningsorganet i EU – Biodiesel möjligt att använda uppgifter från ett tredjeland, vederbörligen justerade när en sådan justering är nödvändig och underbyggd. Förekomsten av betydande snedvridningar gör att kostnaderna och priserna i exportlandet inte lämpar sig för konstruktion av normalvärdet. Under dessa omständigheter är det i enlighet med artikel 2.6a i grundförordningen möjligt att konstruera kostnaderna för tillverkning och försäljning på grundval av icke-snedvridna priser eller referensvärden, bland annat i ett lämpligt representativt land på en liknande utvecklingsnivå som exportlandet. När det gäller påståendet rörande klaganden gällde den rättsliga grunden och den bevisning som låg till grund för klagomålet villkoren för tillämpning av artikel 2.6a i grundförordningen. Såsom anges i punkt 3 i tillkännagivandet om inledande ansåg kommissionen att klagomålet innehöll tillräcklig bevisning för betydande snedvridningar i enlighet med artikel 2.6a e i grundförordningen för att undersökningen skulle kunna inledas på denna grund. Artikel 2.6a i grundförordningen innehåller inga ytterligare beviskrav av den typ som parten hävdar. Kommissionen avvisade därför dessa påståenden.

(147)

CCCME hävdade också att klaganden inte har lagt fram tillräcklig bevisning för att motivera slutsatsen om ”betydande snedvridningar” inom den kinesiska industrin för optiska fiberkablar. Enligt CCCME är rapporten endast en allmän introduktion till vissa kinesiska politikområden, marknadsvillkor och förmodade statliga ingripanden inom vissa sektorer, och klagomålet innehöll inte några konkreta bevis på hur staten faktiskt påverkar den dagliga affärsverksamheten i företag som sysslar med optiska fiberkablar. CCCME hänvisade i detta avseende till WTO:s överprövningsorgans avgörande i målet Förenta staterna – Utjämningsåtgärder (DS437), och hävdade att påståendet om förekomsten av ”betydande snedvridningar” bör underbyggas med tillräcklig bevisning, inte bara om det påstådda statliga ingripandet, och att en sådan analys och ett sådant fastställande bör göras från fall till fall.

(148)

Enligt CCCME var det klagandens och kommissionens ansvar att lägga fram ytterligare bevisning som på ett tillfredsställande sätt bevisar förekomsten av de påstådda ”betydande snedvridningarna” inom industrin för optiska fiberkablar. CCCME hävdade att kommissionen är skyldig att analysera situationen för varje kinesisk tillverkare som ingår i urvalet eller som är samarbetsvillig och avgöra huruvida någon av de faktorer som påverkar kostnaderna för produktion och försäljning är snedvridna för var och en av dem. CCCME ansåg också att även om kommissionen slutligen skulle besluta att tillämpa artikel 2.6a i grundförordningen är det orimligt att ersätta alla uppgifter och kostnadsfaktorer som använts för att konstruera normalvärdet för alla företag med uppgifter från ett tredjeland och inte i linje med bestämmelserna i grundförordningen. Enligt ordalydelsen i artikel 2.6a skulle endast de produktions- och försäljningskostnader som bevisligen var snedvridna ersättas av icke-snedvridna priser eller riktmärken.

(149)

Till stöd för detta påstående hävdade CCCME vidare att klaganden och kommissionen inte kunde bevisa att de inhemska marknaderna för tillhandahållande av alla råvaror för optiska fiberkablar var snedvridna och att det därför inte var motiverat att ersätta kostnaderna för alla råvaror. Även om klaganden och kommissionen skulle ha bevis på snedvridningar inom vissa råvarusektorer, utan tillräcklig bevisning för att det också förekommer snedvridningar inom andra råvarusektorer, bör uppgifterna om kostnaderna för det senare hämtas från de samarbetande kinesiska tillverkarnas bokföring.

(150)

CCCME hävdade även att de bokförda arbetskraftskostnaderna vid de kinesiska tillverkarna av optiska fiberkablar inte var snedvridna och därför borde behandlas som icke-snedvridna uppgifter i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen och användas för att konstruera normalvärdet. CCCME hävdade i detta avseende att klaganden inte hade lagt fram tillräcklig bevisning för att dessa kostnader var snedvridna i den kinesiska sektorn för optiska fiberkablar. Enligt CCCME var det orimligt och orättvist att ersätta arbetskraftskostnaderna med arbetskraftskostnaderna i ett tredjeland, eftersom arbetskraftskostnader påverkas av en kombination av flera faktorer och de genomsnittliga arbetskraftskostnaderna skiljer sig åt även mellan olika kinesiska tillverkare, och i ännu högre grad mellan olika länder. CCCME tillade att det representativa land som kommissionen skulle välja ut var ett av de 50 länder som har en liknande ekonomisk utvecklingsnivå som Kina, och att arbetskraftskostnaderna i dessa länder skiljer sig avsevärt åt. CCCME gjorde liknande påståenden om energipriserna.

(151)

Som svar på påståendena om tillräcklig bevisning i inledningsskedet erinrar kommissionen om att det i punkt 3 i tillkännagivandet om inledande hänvisas till en rad prima facie-aspekter i den kinesiska marknaden för optiska fiberkablar, för att underbygga att marknaden påverkades av snedvridningarna i Kinas värdekedja för optiska fiberkablar. Kommissionen ansåg att den bevisning som anges i tillkännagivandet om inledande var tillräcklig för att motivera inledandet av en undersökning på grundval av artikel 2.6a i grundförordningen. Även om fastställandet av den faktiska förekomsten av betydande snedvridningar och den efterföljande användningen av metoden i artikel 2.6a a först sker vid tidpunkten för det preliminära och/eller slutliga utlämnandet av uppgifter, anges i artikel 2.6a e en skyldighet att inhämta de uppgifter som krävs för tillämpningen av denna metod när undersökningen har inletts på denna grund. I detta fall ansåg kommissionen att den prima facie-bevisning som klaganden lagt fram om betydande snedvridningar var tillräcklig för att inleda undersökningen på denna grund. Detta angavs tydligt i punkt 3 i tillkännagivandet om inledande, i enlighet med den skyldighet som anges i artikel 2.6a e i grundförordningen. Kommissionen vidtog därför nödvändiga åtgärder för att göra det möjligt för den att tillämpa metoden i artikel 2.6a i grundförordningen om förekomsten av betydande snedvridningar skulle bekräftas under undersökningen. CCCME:s påstående avvisades därför.

(152)

Vad gäller påståendet om den allmänna karaktären hos bevisningen i rapporten påpekade kommissionen att förekomsten av betydande snedvridningar som föranleder tillämpning av artikel 2.6a i grundförordningen inte har samband med ett specifikt sektorskapitel eller information om en särskild marknad som omfattar den berörda produkten eller specifika företag. I rapporten beskrivs olika typer av övergripande snedvridningar i Kina som förekommer i hela den kinesiska ekonomin och påverkar priser och/eller råvaror samt produktionskostnader för den berörda produkten. Rapporten är inte heller den enda beviskälla som kommissionen har använt för sina slutsatser, eftersom det finns ytterligare bevisning som kan användas för detta ändamål.

(153)

Kommissionen erinrar slutligen om att målet Förenta staterna – Utjämningsåtgärder inte berörde tillämpningen av artikel 2.6a i grundförordningen, som är den relevanta rättsliga grunden för fastställandet av normalvärdet i denna undersökning, och inte heller dumpningsområdet. Den tvisten rörde en annan faktisk situation och tolkningen av WTO:s avtal om subventioner och utjämningsåtgärder, inte antidumpningsavtalet. Som förklaras ovan rörde den bevisning som lades fram i inledningsskedet i varje fall tydligt den kinesiska marknaden för optiska fiberkablar och därmed den berörda produkten i det aktuella ärendet. Detta påstående avvisades därför.

(154)

När det gäller CCCME:s påstående om att kinesiska tillverkares tillverknings- och försäljningskostnader helt har ersatts med uppgifter från ett tredjeland eller ersatts på individuell basis påminner kommissionen att sedan det, på grund av förekomsten av betydande snedvridningar i exportlandet i enlighet med artikel 2.6a b, väl har fastställts att det inte är lämpligt att använda exportlandets inhemska priser och kostnader kan kommissionen konstruera normalvärdet med hjälp av icke-snedvridna priser eller referensvärden i ett lämpligt representativt land för varje exporterande tillverkare enligt artikel 2.6a a. Enligt artikel 2.6a a är det endast möjligt att använda inhemska kostnader om det har slagits fast att de inte är snedvridna. Inga tillverknings- eller försäljningskostnader för den berörda produkten kunde dock fastställas vara icke-snedvridna mot bakgrund av tillgänglig bevisning om enskilda exporterande tillverkares produktionsfaktorer. CCCME:s påstående avvisades därför.

(155)

När det gäller påståendena om snedvridningar på råvaru- och energimarknaderna behandlade kommissionen redan ovan frågan om tillräcklig bevisning i inledningsskedet, som också omfattar påstådda snedvridningar som påverkar insatsvaror. Under undersökningens gång fastställde kommissionen vidare i avsnitten 3.1.1.3–3.1.1.8 att marknaderna för insatsvaror som används av tillverkare av optiska fiberkablar i Kina var föremål för många betydande snedvridningar, inte bara specifika utan också av övergripande karaktär. Samma situation gällde för tillverkarna av mer grundläggande insatsvaror som användes för att tillverka råvaror för optiska fiberkablar osv. Kommissionen konstaterade därför att alla kostnader för insatsvaror som användes i produktionen av optiska fiberkablar, inklusive energi, åtminstone potentiellt var snedvridna i Kina. Det faktum att det, såsom CCCME hävdar, finns betydande skillnader i energikostnaderna mellan olika länder påverkar inte kommissionens bedömning att det förekommer en snedvridning av energipriserna i Kina. Enligt artikel 2.6a a i grundförordningen är det endast möjligt att använda inhemska kostnader för insatsvaror om det har slagits fast att de inte är snedvridna. Vissa berörda parter lämnade uppgifter om kostnaderna för insatsvaror, men det fanns ingen bevisning i ärendet som skulle kunna bekräfta att priset eller kostnaden för någon specifik råvara, inklusive energikostnaden, inte skulle vara snedvriden. Inga inhemska kostnader eller priser för insatsvaror kunde därför användas för att konstruera normalvärdet och påståendet avvisades.

(156)

När det gäller påståendet om snedvridningar i fråga om lönekostnader upprepar kommissionen sin förklaring i skälen ovan när det gäller tillräcklig bevisning i inledningsskedet. Även om kommissionen medger att lönekostnaderna kan skilja sig åt från land till land eller till och med mellan sektorer konstaterade kommissionen till följd av sin undersökning, såsom anges i avsnitt 3.1.1.7, att arbetsmarknaden i Kina påverkades av snedvridningar på landsomfattande nivå. Problemen på den kinesiska arbetsmarknaden, däribland avsaknaden av fackföreningar som är oberoende av staten och begränsningarna av arbetskraftens rörlighet på grund av systemet med registrering av hushåll, har en snedvridande effekt på lönebildningen i Kina för alla ekonomiska aktörer. Det faktum att lönekostnaderna kan skilja sig åt i andra länder eller variera inom Kina ändrar inte denna slutsats. I detta avseende tillåter artikel 2.6a a i grundförordningen att man använder inhemska kostnader, inklusive lönekostnader, om det fastställs att de inte är snedvridna, men det finns ingen bevisning i ärendet som visar att de landsomfattande snedvridningarna inte är tillämpliga på tillverkare av optiska fiberkablar. Inga inhemska lönekostnader kunde därför användas för att konstruera normalvärdet och påståendet avvisades.

(157)

CCCME hävdade dessutom att det var orimligt att använda sig av försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader och vinst för företag i ett tredjeland för att konstruera normalvärdet för kinesiska exportörer. Eftersom artikel 2.6a b avser ”sådana snedvridningar som inträffar när rapporterade priser eller kostnader, inbegripet råvarukostnader och energikostnader” anser CCCME att effekten av de påstådda betydande snedvridningarna inte bör utvidgas till att omfatta försäljnings- och administrationskostnader samt vinst. CCCME tillade att inga bevis har tillhandahållits för att påvisa att det var olämpligt att använda kinesiska tillverkares försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader och vinst för att konstruera normalvärdet. CCCME hävdade dessutom att försäljnings- och administrationskostnaderna samt vinsten för olika tillverkare i samma bransch (eller till och med inom samma grupp) varierar avsevärt, och om tillverkaren i det slutliga utvalda representativa landet har en relativt sett högre andel försäljnings- och administrationskostnader samt vinst kommer ett högre normalvärde att konstrueras, vilket är orättvist. När det gäller det föreslagna relevanta företaget i Turkiet, Prysmian Kablo Ve Sistemleri AS, bestred CCCME också att försäljningsintäkterna för den berörda produkten stod för mer än 89 % av företagets totala intäkter, medan de tillgängliga uppgifterna om försäljnings- och administrationskostnader samt vinst avsåg hela företaget i stället för enbart den berörda produkten. Mot bakgrund av detta ansåg CCCME att de uppgifter beträffande försäljnings- och administrationskostnader samt vinst som kommissionen använde för att konstruera normalvärdet inte kunde betraktas som ett ”icke-snedvridet och skäligt belopp för att täcka försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst”, och slutligen att försäljnings- och administrationskostnaderna och vinstmarginalerna inte heller bör ersättas med uppgifter avseende tillverkare i tredjeländer.

(158)

Som svar på detta påpekade kommissionen att när det väl har slagits fast att det inte är lämpligt att använda inhemska priser och kostnader i exportlandet på grund av förekomsten av betydande snedvridningar i det landet, i enlighet med artikel 2.6a b i grundförordningen, konstrueras normalvärdet på grundval av icke-snedvridna priser eller referensvärden i ett lämpligt representativt land för varje exporterande tillverkare enligt artikel 2.6a a i grundförordningen. Kommissionen understryker att det i artikel 2.6a a också uttryckligen föreskrivs att det konstruerade normalvärdet ska innefatta ett skäligt belopp för att täcka icke-snedvridna försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst. Om kommissionen under undersökningens gång på grundval av all bevisning i ärendet bevisar att det förekommer betydande snedvridningar som påverkar den berörda produkten i exportlandet behöver den inte bevisa att dessa exporterande tillverkares faktiska försäljnings- och administrationskostnader inte var snedvridna.

(159)

När det gäller påståendet om rättvis användning av uppgifter om försäljnings- och administrationskostnader för en föreslagen tillverkare i ett potentiellt representativt land får kommissionen vägledning i sitt val genom kriterierna för nyligen offentliggjorda årsredovisningar och lönsamhet. I ett sådant förfarande ges företräde åt uppgifter som kommer från ett potentiellt representativt land. I alla skeden av denna bedömning har berörda parter möjlighet att lämna synpunkter de på företagsuppgifter som tillkommer. Under den aktuella undersökningen tillämpades och genomfördes både de kriterier som nämns i fråga om det slutliga valet av företagsuppgifter och analysen av synpunkterna på senare anmärkningar om produktionsfaktorer. Påståendet avvisades därför.

(160)

När det gäller påståendet om huruvida uppgifterna från företaget Prysmian Kablo Ve Sistemleri AS är specifikt lämpliga mot bakgrund av andelen av företagets försäljning av olika produkter har kommissionen tagit upp frågan om huruvida företagets finansiella uppgifter är lämpliga i skäl 227 där den avvisar CCCME:s allmänna påstående om lämpligheten.

(161)

När det gäller den stödpolitik och de ekonomiska subventioner till tillverkare av optiska fiberkablar som avses i klagomålet uppgav CCCME att det för en högteknologisk industri som denna är normalt att införa strategier för att främja utvecklingen, och att detta inte bara förekommer i Kina, utan även i andra länder där inga betydande snedvridningar påstås förekomma. Vidare ansåg CCCME att det faktum att företag erhåller subventioner inte har något samband med metoden för beräkning av dumpningsmarginalen och att subventioner inte kan likställas med snedvridning av marknaden och inte får leda till oskäliga priser.

(162)

Kommissionen erinrar om att den vid fastställandet av huruvida betydande snedvridningar föreligger i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen analyserar de potentiella följderna av en eller flera av de snedvridande aspekter som anges i den bestämmelsen för priserna och kostnaderna i exportlandet. Förutom att detta påstående är allmänt och ogrundat konstaterar kommissionen för det första att kostnadsstrukturen och prisbildningsmekanismerna på andra marknader (inklusive frågor som rör finansiellt stöd) i alla hänseenden är irrelevanta för denna undersökning som rör förekomsten av betydande snedvridningar i Kina. För det andra är det i analysen enligt artikel 2.6a b i grundförordningen avgörande att bedöma om tillverkarna åtminstone potentiellt har tillgång till finansiering som beviljas av institutioner som genomför offentliga politiska mål eller på annat sätt inte agerar oberoende, eller om de erhåller annan statlig finansiering som påverkar marknadskrafterna och därmed påverkar deras rapporterade priser eller kostnader. Eftersom de kinesiska tillverkarna av optiska fiberkablar och insatsvaror omfattas av statliga planer och direktiv, såsom förklaras i avsnitt 3.1.1.5, har de också tillgång till finansiering via det kinesiska finanssystemet, såsom anges i avsnitt 3.1.1.8. Kommissionen upptäckte dessutom att vissa tillverkare av optiska fiberkablar rapporterade bidrag i sina årsrapporter, enligt vad som anges i skäl 113. Subventioner är bara en av de faktorer som tillsammans med alla andra faktorer som är relevanta i samband med artikel 2.6a b kan visa att det föreligger betydande snedvridningar i exportlandet genom att de utgör en annan form av statligt inflytande som påverkar de fria marknadskrafterna och påverkar priser eller kostnader. Kommissionen avvisade följaktligen CCCME:s påstående.

(163)

När det gäller klagandens hänvisningar till resultaten av undersökningen om glasfibermaterial med ursprung i Kina och Egypten (110) angav CCCME att vävda och/eller sydda glasfibermaterial och optiska fiberkablar var två olika produkter och tillhörde olika produktgrupper. Slutsatserna i den undersökningen har således inget samband med optiska fiberkablar och bör inte betraktas som bevis för de betydande snedvridningar som hävdas i det aktuella ärendet. Enligt CCCME avsåg den bevisning som lades fram av klaganden inte specifikt den faktiska industri som undersöktes och var därför otillräcklig och irrelevant.

(164)

Kommissionens slutsatser i undersökningen om glasfibermaterial, som det hänvisas till i klagomålet, är relevanta för alla industrisektorer i Kina, åtminstone när det gäller de övergripande snedvridningar som påverkar produktionsfaktorerna i alla sektorer eller snedvridningarna av det socioekonomiska systemets funktion i Kina. Dessutom kan vissa av de särskilda strategier och planer som omfattar sektorn för glasfibermaterial också direkt eller indirekt omfatta sektorn för optiska fiberkablar, särskilt när de ingår i samma övergripande program eller politik som rör liknande sektorer. Kommissionen ansåg att den bevisning som lagts fram av den klagande var relevant och tillämplig på sektorn för optiska fiberkablar och tillräcklig för att inleda en undersökning i enlighet med artiklarna 5.9 och 2.6a e. Under alla omständigheter fastställde kommissionen genom denna undersökning och i detalj i avsnitten 3.1.1.2–3.1.1.9 ovan att det förekommer ett antal strategier och betydande snedvridningar som motiverar att artikel 2.6a tillämpas i detta fall. Påståendet avvisades därför.

(165)

Slutligen bestred CCCME klagandens påstående om att SASAC:s roll som ”faktisk kontrollant” av ett företag utgör tillräcklig bevisning för att det föreligger betydande snedvridningar. CCCME hävdade dessutom att kommissionen borde bedöma alla relevanta faktorer i sin helhet för att korrekt kunna bedöma om det statliga aktieinnehavet ger upphov till statlig påverkan som väsentligt och i betydande grad får inflytande på företagens kommersiella beteende när det gäller beslutsfattande, prissättning och organisation av produktionen. CCCME tillade att sådan påverkan är förbjuden enligt Folkrepubliken Kinas lag om statliga företagstillgångar där det i artikel 6 föreskrivs att ”statsrådet och lokalbefolkningens styrelseorgan ska, enligt lag, utföra kapitalgivarens uppgifter på grundval av principerna om åtskillnad mellan statliga organ och företag, åtskillnad av de administrativa funktionerna i offentliga angelägenheter och funktionerna för den som bidrar med statsägda tillgångar samt icke-inblandning i företagens legitima och oberoende affärsverksamhet”. I detta hänseende hävdade CCCME att SASAC, i sin roll som indirekt aktieägare i FTT, endast utövar en funktion som kapitalgivare men inte påverkar företagens dagliga verksamhet. CCCME undrade också på vilket sätt företagets förbindelser med SASAC skulle tyda på betydande snedvridningar. Slutligen hävdade CCCME att klaganden, när denne gjorde ovanstående påstående, underlät att beakta kopplingarna mellan unionstillverkarna och många exportörer i den meningen att majoriteten av de klagande och stödjande unionstillverkarna har närstående företag eller filialer i Kina och/eller själva importerar optiska fiberkablar från Kina.

(166)

Som svar på detta noterar kommissionen inledningsvis att CCCME:s påstående felaktigt blandar ihop två olika aspekter i artikel 2.6a b i grundförordningen, dvs. de i första och andra strecksatsen. Dessutom bortser CCCME från att det som ska styrkas enligt denna bestämmelse är de ”potentiella” och inte de faktiska följderna av dessa aspekter. Den första aspekten rör företag ”som ägs av eller drivs under kontroll, politisk styrning eller överinseende” och är inte begränsad till rollen som ”faktisk kontrollant”, vilket CCCME verkar antyda. I motsats till detta handlar den andra aspekten i artikel 2.6a b om förekomsten av statlig närvaro som gör att staten ”kan påverka priser eller kostnader”. Dessa är två klart skilda aspekter som måste läsas tillsammans med inledningen till artikel 2.6a b, där det framgår att hänsyn ska tas till de ”potentiella” och inte de faktiska följderna. Analysen i avsnitt 3.1.1.3 visar de kinesiska myndigheternas ägande och kontroll inom sektorn för optiska fiberkablar, särskilt när det gäller de exporterande tillverkare som ingår i urvalet. På samma sätt visar analysen i avsnitt 3.1.1.4 hur de kinesiska myndigheterna kan påverka priser eller kostnader i verksamheten inom sektorn för optiska fiberkablar, särskilt när det gäller de exporterande tillverkare som ingår i urvalet. Detta påstående kan därför avvisas redan på denna grund. I själva verket kan kontrollkapaciteten hos en statlig enhet, såsom SASAC, ha betydande marknadspåverkan som ger upphov till marknadssnedvridningar, såsom beskrivs i de ovannämnda avsnitten i denna förordning. Kvalificeringen som ren ”kapitalgivare” som inte ingriper i den dagliga verksamheten på grundval av den citerade artikel 6 i Kinas lag om statsägda företagstillgångar påverkar inte statens roll via SASAC i den mening som avses i artikel 2.6a b första strecksatsen och utesluter inte denna möjlighet enligt de relevanta kriterierna för ”potentiella följder”, även när den jämförs med andra artiklar i nämnda lag. Den senare utgör ett tydligt bevis på hur staten har för avsikt att påverka ekonomin genom statligt kontrollerade företag och genom sin roll i dessa företag (111). Särskilt när det gäller rollen som ”kapitalgivare” anges det i artikel 12 i nämnda lag att ”ett organ som utför kapitalgivarens uppgifter på motsvarande folkregerings vägnar ska erhålla avkastning på tillgångar, delta i beslutsfattande och välja ut personal i ledande ställning och andra kapitalgivares rättigheter gentemot statligt ägda företag enligt lag” (112). De sistnämnda uppräknade rättigheterna för ”kapitalgivaren” bekräftar dennes eventuella inflytande på det kontrollerade företagets funktionssätt, åtminstone när det gäller de viktigaste riktlinjerna för företagets affärsutveckling och strategiska företagsbeslut, särskilt genom tillsättning av viktiga ledningspersoner som är involverade i beslut som med nödvändighet sipprar ned i den dagliga affärsverksamheten, även när det gäller priser eller kostnader. Som det sista men inte det minst viktiga konstaterandet fann kommissionen, vid sidan om frågan om SASAC:s kontroll, även omfattande bevis för att det finns betydande snedvridningar inom sektorn för optiska fiberkablar, där t.ex. företaget FTT (och övriga tillverkare) är verksamt, vilket beskrivs i avsnitten 3.1.1.5–3.1.1.8. Slutligen, vad gäller förhållandet mellan unionstillverkarna och de kinesiska exportörerna, är detta inte relevant för bedömningen av SASAC:s kontrollerande roll i FTT i Kina och har hur som helst analyserats ingående i skälen 408–415 i denna förordning. CCCME:s påståenden avvisades därför.

(167)

De kinesiska myndigheterna hävdade att artikel 2.6a i EU:s grundförordning inte är förenlig med artikel 2.2 och 2.2.1.1 i antidumpningsavtalet och hänvisade till det faktum att EU:s metod för kostnadsjustering befanns vara oförenlig med WTO:s överprövningsorgans tolkning i EU – Biodiesel och av panelen i målet EU – Kostnadsjustering (DS494).

(168)

Kommissionen behandlar de kinesiska myndigheternas argument angående EU – Biodiesel i skäl 146. Vad gäller målet EU – Kostnadsjustering erinrar kommissionen om att både EU och Ryssland överklagade panelens slutsatser, som inte är slutliga och enligt WTO:s gällande rättspraxis följaktligen inte har rättslig status i WTO-systemet eftersom de inte har bekräftats genom beslut från WTO-medlemmarna. I alla händelser förklarade panelen uttryckligen i sin rapport att bestämmelserna i artikel 2.6a i grundförordningen inte omfattas av denna tvist. Påståendet avvisades därför.

(169)

De kinesiska myndigheterna hävdade också, med avseende på rapporten, att kommissionen hade utfärdat rapporter av samma slag om endast ett fåtal utvalda länder, där oro uttrycktes över kränkningen av behandling som mest gynnad nation och nationell behandling. De kinesiska myndigheterna uppgav också att det i samband med de tidigare undersökningarna av produkter med ursprung i Kina inte hade gjorts någon undersökning av huruvida det förekom snedvridningar på marknaden i EU:s industrier och deras industrier i tidigare led eller huruvida de uppgifter från tredje part som användes i förfarandet påverkades av snedvridningar på marknaden. Den grundläggande logiken i hela det undersökningssystem som grundar sig på artikel 2.6a kan därför inte vara koherent i sig själv och än mindre rättvis. De kinesiska myndigheterna hävdade vidare att det inte finns någon allmänt accepterad definition av begreppet ”marknadssnedvridning” bland ekonomer och att kriteriet för ”betydande snedvridning av marknaden” i artikel 2.6a i grundförordningen inte har uppfyllts och saknar teoretiskt stöd och internationellt erkännande. Enligt de kinesiska myndigheterna bör de grundläggande begreppen och kriterierna för ”marknad”, ”snedvridning” och ”betydande” diskuteras och definieras, och om ingen slutgiltig slutsats eller konsensus nås om det senare finns det inte heller någon möjlighet att exakt definiera ”betydande snedvridning av marknaden”, och därför är det absurt och icke-operationellt att fastställa rättsliga bestämmelser eller internationella regler på den grunden. De kinesiska myndigheterna noterade slutligen att det var omöjligt för olika ekonomier som antog marknadsekonomiska principer att använda identiska arrangemang, eftersom varje ekonomi eventuellt hade institutionella skillnader, och att det var logiskt ohållbart att betrakta skillnaderna i system eller arrangemang som bevis på betydande snedvridningar av marknaden. Enligt de kinesiska myndigheterna kan det senare tillvägagångssättet endast betraktas som diskriminerande och protektionistiskt.

(170)

När det gäller de kinesiska myndigheternas påstående om överträdelse av klausulerna om mest gynnad nation och nationell behandling erinrar kommissionen om att en landsrapport enligt artikel 2.6a c i grundförordningen endast ska utarbetas för ett land om kommissionen har välgrundade indikationer på att det kan förekomma betydande snedvridningar i ett visst land eller i en viss sektor i det landet. Efter ikraftträdandet av de nya bestämmelserna i artikel 2.6a i grundförordningen i december 2017 fick kommissionen sådana indikationer på betydande snedvridningar för Kina. Kommissionen offentliggjorde också en rapport om snedvridningar i Ryssland i oktober 2020 (113) och utesluter inte att andra rapporter kommer att följa. Som nämnts ovan är rapporterna inte heller obligatoriska för tillämpningen av artikel 2.6a. I artikel 2.6a c beskrivs villkoren för att kommissionen ska utfärda landsrapporter och enligt artikel 2.6a d är klagandena inte skyldiga att använda rapporten eller också, enligt artikel 2.6a e, är förekomsten av en landsrapport ett villkor för att inleda en undersökning enligt artikel 2.6a. Enligt artikel 2.6a e är tillräcklig bevisning för betydande snedvridningar i ett land som tillhandahålls av de klagande och som uppfyller kriterierna i artikel 2.6a b tillräcklig för att inleda undersökningen på den grunden. Därför är reglerna om landsspecifika betydande snedvridningar tillämpliga på alla länder utan åtskillnad, oavsett om en landsrapport finns eller inte. Detta innebär att reglerna om snedvridningar i landet per definition inte strider mot behandlingen som mest gynnad nation. När det gäller de påstådda snedvridningarna i EU noterar kommissionen att utöver detta påstående från de kinesiska myndigheterna, som är allmänt hållet och fullständigt ogrundat, är snedvridningar som förekommer i EU och som påverkar EU-företag inte föremål för analysen enligt artikel 2.6a i grundförordningen, då denna gäller exportlandet. Detta begrepp är alltså inte juridiskt tillämpligt på unionsindustrin inom ramen för antidumpningsundersökningar. När det gäller påståendet om att olika länder tillämpar olika marknadsekonomiska arrangemang kan sägas att bestämmelserna i artikel 2.6a endast är tillämpliga om det finns betydande snedvridningar i exportlandet med betydande statligt inflytande som påverkar kostnader och priser, och därför påverkas inte de olika arrangemangen i olika marknadsekonomier så länge det inte förekommer något betydande statligt inflytande som påverkar marknadskrafterna. Mot bakgrund av ovanstående avvisade kommissionen dessa påståenden.

(171)

När det gäller de kinesiska myndigheternas tidiga påstående om att det inte hade undersökts huruvida de uppgifter från tredje parter som användes i kommissionens förfaranden påverkats eller inte av marknadssnedvridningar erinrar kommissionen om att den i enlighet med artikel 2.6a a endast konstruerar normalvärdet på grundval av andra utvalda uppgifter än inhemska priser och kostnader i exportlandet och bara om den fastställer att sådana uppgifter är lämpligast för att återspegla icke-snedvridna priser och kostnader. I denna process är kommissionen skyldig att endast använda icke-snedvridna uppgifter. I detta avseende uppmanas berörda parter att i ett tidigt skede av undersökningen lämna synpunkter på de källor som föreslagits för fastställande av normalvärdet. I kommissionens slutliga beslut om vilka icke-snedvridna uppgifter som ska användas för att beräkna normalvärdet beaktas dessa synpunkter fullt ut.

(172)

När det gäller de kinesiska myndigheternas kommentar om begreppet ”betydande snedvridning av marknaden” noterar kommissionen att detta påstående är allmänt hållet och teoretiskt, och inte anger varför och hur det begrepp som används i grundförordningen på något sätt skulle vara bristfälligt. Kommissionen påminner vidare om att den inom ramen för det förfarande som ledde fram till antagandet av lagstiftningsförslaget offentliggjorde en konsekvensbedömning som även innehöll ett förtydligande av begreppet ”betydande snedvridning” och de kriterier som använts, följt av ett offentligt samråd och en konferens med berörda parter. De kinesiska myndigheterna deltog också aktivt i denna process och i konferensen för berörda parter. Resultatet av denna samrådsprocess beaktades till fullo i det förfarande som ledde fram till antagandet av lagstiftningsförslaget och vidare i den lagstiftningsprocess som ledde fram till antagandet av denna bestämmelse. I artikel 2.6a definieras begreppet ”betydande snedvridningar” på ett tydligt sätt för tillämpningen av EU:s grundförordning. Dessutom anges i artikel 2.6a b vilka aspekter tillsammans med deras potentiella följder som ska beaktas vid bedömningen av huruvida det föreligger betydande snedvridningar. Skillnader i de ekonomiska systemen spelar ingen roll i denna bedömning, eftersom den senare endast kan tillämpas med avseende på det land som exporterar den berörda produkten. När det gäller påståendet om diskriminering noterar kommissionen att grundförordningen, särskilt artikel 2.6a, inte är tillämplig på något specifikt land och inte heller diskriminerar mellan länder. Den är endast tillämplig om det under undersökningens gång framförs påståenden om att det förekommer betydande snedvridningar i det exportland (vilket land som helst) som berörs av dessa förfaranden, på grundval av bevisningen i ärendehandlingarna. Kommissionen avvisade därför dessa påståenden.

(173)

De kinesiska myndigheterna hävdade dessutom att den rapport som utarbetats av kommissionens avdelningar hade betydande brister, både när det gäller de faktiska och rättsliga omständigheterna. Enligt de kinesiska myndigheterna grundar sig klagomålet på felaktiga slutsatser från rapporten och tidigare undersökningar, där de senare har blivit nya bevis som klaganden använt i den aktuella undersökningen. De kinesiska myndigheterna hävdade att kommissionen på samma sätt har avvikit från undersökningsmyndighetens neutrala ståndpunkt och uppmuntrar EU-industrin att lägga fram anklagelser om betydande marknadssnedvridningar i Kina i klagomålet, vilka strider mot den mest grundläggande rättsliga andan av rättvisa. Den bevisning som lades fram är enligt de kinesiska myndigheterna otillräcklig, eftersom den inte pekar på marknadssituationen för den berörda produkten och klaganden inte har lagt fram någon annan rapport eller bevisning som styrker snedvridningen av den kinesiska marknaden för de berörda produkterna. Varken klaganden eller kommissionen kunde bevisa exakt hur de kinesiska myndigheternas politik och åtgärder har påverkat prismekanismen på en specifik industris marknad i Kina.

(174)

När det gäller de kinesiska myndigheternas påstående om brister och felaktiga slutsatser i rapporten noterar kommissionen att denna rapport är ett omfattande dokument som bygger på omfattande objektiva bevis, inbegripet lagstiftning, förordningar och andra officiella policydokument som offentliggjorts av de kinesiska myndigheterna, tredjepartsrapporter från internationella organisationer, akademiska studier och artiklar från forskare samt andra tillförlitliga oberoende källor. Den offentliggjordes i december 2017 så att alla berörda parter hade goda möjligheter att motbevisa, komplettera eller kommentera den och den bevisning som den grundar sig på. Samtidigt som de kinesiska myndigheterna pekade på rapportens brister i rent allmänna och abstrakta termer har den avstått från att någonsin inkomma med motbevisning om innehållet och bevisningen i rapporten. Klagande kan förlita sig på bevis och resultat från tidigare undersökningar, i den mån de är relevanta och att deras laglighet inte har ifrågasatts av en rättslig myndighet. Artikel 2.6a säkerställer att förfarandena är neutrala och opartiska och att alla parters rätt till försvar respekteras under hela undersökningen. Kommissionen noterar att den möjlighet, som erbjuds klagande att lägga fram påståenden och bevisning om eventuella snedvridningar av priser och kostnader i länder där betydande snedvridningar som orsakats av staten eventuellt kan förekomma, inte kan tolkas som en orättvis metod som uppmuntrar till sådana påståenden. När det gäller de kinesiska myndigheternas synpunkter på den otillräckliga bevisningen i inledningsskedet erinrar kommissionen om att den enligt artikel 2.6a e kan inleda undersökningen på denna grund om den anser att den bevisning som klaganden lagt fram om betydande snedvridningar är tillräcklig. Fastställandet av förekomsten och påverkan av betydande snedvridningar och den därav följande användningen av den metod som föreskrivs i artikel 2.6a a sker emellertid vid tidpunkten för det preliminära och/eller slutliga utlämnandet av uppgifter till följd av en undersökning. Förekomsten och påverkan av betydande snedvridningar bekräftas inte i inledningsskedet, vilket de kinesiska myndigheterna hävdar, utan först i samband med en fördjupad undersökning. Påståendet avvisades därför.

(175)

När det gäller hänvisningarna i klagomålet till subventioner som beviljats av Kina påpekade de kinesiska myndigheterna att EU beviljade många subventioner, vilket skulle kunna tyda på att dess marknad snedvrids, och klaganden har inte bevisat att subventionen i själva verket var ett statligt ingripande som hade en betydande inverkan på marknaden eller hade en snedvridande effekt på priset eller kostnaden för de berörda produkterna. De kinesiska myndigheterna påpekade att enligt artikel 32.1 i WTO-avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder kunde inga särskilda åtgärder mot en subvention från en annan medlem vidtas utom i enlighet med bestämmelserna i Gatt-avtalet från 1994.

(176)

Såsom kommissionen förklarar i skäl 162 har påståendet om att EU skulle ha beviljat subventioner, som i alla händelser är fullständigt ogrundat, ingen relevans för bedömningen av snedvridningar i exportlandet enligt artikel 2.6a b. Enligt samma skäl ska subventioner betraktas som ett av de medel för ingripande genom vilka staten inför specifik snedvridande offentlig politik, och därför behöver deras specifika inverkan inte fastställas. Såsom anges i skäl 174 bekräftas hur som helst inte förekomsten och påverkan av betydande snedvridningar i inledningsskedet, utan först efter en fördjupad undersökning. När det gäller tillämpningen av artikel 32.1 i WTO-avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder rör den aktuella undersökningen och metoden i artikel 2.6a beräkningen av normalvärdet i samband med dumpning vid import av varor och kan inte anses utgöra en specifik åtgärd mot subventioner som beviljats av Kina. Varje hänvisning till den citerade artikeln saknar därför relevans. Dessa påståenden avvisades därför.

(177)

Den exporterande tillverkaren ZTT påpekade att kommissionens konstruktion av normalvärdet på grundval av kostnader för produktion och försäljning eller referensvärden i ett lämpligt representativt land strider mot EU:s åtagande enligt WTO-avtalen, särskilt dess åtagande enligt avsnitt 15 i protokollet om Kinas anslutning till WTO. Enligt ZTT bör EU från och med den 12 december 2016 inte avvika från standardmetoden för att fastställa normalvärdet för tillverkare i exportlandet, dvs. endast använda exportlandets inhemska priser och kostnader, såvida inte andra bestämmelser i WTO-avtalen, inklusive antidumpningsavtalet, tillåter något annat. ZTT hävdade också att det enligt artikel 2 i antidumpningsavtalet inte är tillåtet att använda andra uppgifter än de i exportlandet för att fastställa normalvärdet. Även om normalvärdet i undantagsfall behöver konstrueras måste uppgifter om produktionskostnader, försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst erhållas från källor i exportlandet. Enligt ZTT fanns det inget i antidumpningsavtalet som gjorde det möjligt att avvika från denna allmänna regel, och begreppet betydande snedvridningar förekom inte i antidumpningsavtalet. ZTT hänvisade i detta avseende till definitionen av normalvärde i artikel 2.1 i antidumpningsavtalet och till de exceptionella omständigheter som beskrivs i artikel 2.2 i antidumpningsavtalet, under vilka normalvärdet kan fastställas på grundval av ett jämförbart pris för en likadan produkt när den exporteras till ett lämpligt tredjeland, förutsatt att detta pris är representativt, eller på grundval av produktionskostnaden i ursprungslandet plus ett skäligt belopp för försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst. ZTT tillade att antidumpningsavtalet kräver att kostnaderna normalt ska beräknas på grundval av bokföringen för den berörda exportören eller tillverkaren, förutsatt att denna bokföring överensstämmer med exportlandets allmänt erkända bokföringsprinciper och att det framgår att den på ett rimligt sätt återspeglar kostnaderna i samband med produktion och försäljning av den berörda produkten, och att beloppen för försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst på samma sätt ska baseras på faktiska uppgifter om den berörda exportörens eller tillverkarens tillverkning och försäljning av den likadana produkten vid normal handel; när sådana belopp inte kan fastställas på denna grundval kan beloppen fastställas på grundval av andra källor, men alltid på hemmamarknaden i ursprungslandet.

(178)

ZTT hänvisade dessutom till domen i målet EU – Biodiesel, enligt vilken de undersökande myndigheterna inte fick utvärdera de kostnader som rapporterats i exportörens/tillverkarens bokföring i enlighet med ett referensvärde som inte har något samband med produktionskostnaderna i ursprungslandet. ZTT uppgav att mot bakgrund av överprövningsorganets rapport i detta ärende ska jämförelsen enligt artikel 2.2.1.1 i antidumpningsavtalet göras mellan å ena sidan de kostnader som redovisas i producentens/tillverkarens bokföring och, å andra sidan, de kostnader som tillverkaren faktiskt ådragit sig. ZTT påpekade slutligen att enligt överprövningsorganets rapport i ärendet var snedvridningar i Argentina som orsakade en skillnad mellan de inhemska och internationella priserna på den huvudsakliga råvaran för den berörda produkten inte i sig tillräcklig grund enligt artikel 2.2.1.1 för att dra slutsatsen att tillverkarens bokföring inte på ett rimligt sätt återspeglade råvarukostnaderna i samband med produktion och försäljning av den berörda produkten, eller för att bortse från dessa kostnader när normalvärdet för den berörda produkten konstruerades. ZTT drog därför slutsatsen att artikel 2.6a är oförenlig med WTO-avtalen, inbegripet protokollet om Kinas anslutning till WTO, och tvistlösningsorganets rättspraxis.

(179)

I linje med sina synpunkter i skäl 146 avvisade kommissionen ZTT:s påstående om att kommissionens konstruktion av normalvärdet generellt sett är oförenlig med WTO-avtalen på grundval av kostnader för produktion och försäljning eller referensvärden i ett lämpligt representativt land. I samma skäl tog kommissionen upp frågan om betydelsen av målet EU – Biodiesel och överprövningsorganets slutsatser i detta avseende för den aktuella undersökningen. När det gäller åtagandena enligt avsnitt 15 i protokollet om Kinas anslutning till WTO erinrar kommissionen om att i antidumpningsförfaranden rörande produkter från Kina fortsätter de delar av avsnitt 15 i protokollet som inte har löpt ut att tillämpas vid fastställandet av normalvärdet, både vad gäller kriteriet om marknadsekonomi och användningen av en metod som inte bygger på en strikt jämförelse med kinesiska priser eller kostnader. Av alla dessa orsaker avvisades dessa påståenden.

(180)

ZTT hävdade också att sektorn för optiska fiberkablar inte är snedvriden och att endast vissa insatsvaror till den marknaden på sin höjd skulle kunna snedvridas. För att styrka detta påstående hävdade ZTT följande: Den rapport som klagomålet hänvisar till innehåller ingen specifik eller detaljerad diskussion om sektorn för optiska fiberkablar. Det går inte att dra slutsatsen att alla insatsvaror är snedvridna eller att marknaden för optiska fiberkablar i sig är snedvriden. Klaganden lade inte fram några bevis för att det fanns en statlig närvaro i de kinesiska företagen som påverkade priser eller kostnader på marknaden för optiska fiberkablar och hänvisade endast till en allmän beskrivning av att Kina var en socialistisk marknadsekonomi i klagomålet. De företag som är verksamma på marknaden för optiska fiberkablar kontrolleras inte av staten, även om staten kan äga andelar i dessa företag (den privata sektor äger i varje enskilt fall majoriteten av företaget), och inga bevis lades fram för att styrka huruvida statligt ägande förekommer på större delen av marknaden för optiska fiberkablar i Kina eller om marknaden som helhet därmed var snedvriden.

(181)

Kommissionen har redan behandlat det allmänna påståendet om avsaknaden av konkreta bevis i klagomålet avseende sektorn för optiska fiberkablar i skälen 152 och 154. I enlighet med artikel 5.9 i grundförordningen uppfyller den bevisning från de klagande om att industrin för optiska fiberkablar åtminstone potentiellt är föremål för betydande snedvridningar i Kina kriterierna i artikel 2.6a b och var tillräcklig för att undersökningen skulle kunna inledas på grundval av den bestämmelsen. Närmare bestämt är förekomsten av betydande snedvridningar som föranleder tillämpning av artikel 2.6a i grundförordningen inte kopplad till förekomsten av ett särskilt sektoriellt kapitel eller information om en särskild marknad som omfattar den berörda produkten. I detta avseende, vilket framgår av avsnitten 3.1.1.2–3.1.1.9, har kommissionen i denna undersökning fastställt förekomsten av betydande snedvridningar inom industrin för optiska fiberkablar och närstående insatsvarusektorer. Användningen av inhemska kostnader för att konstruera normalvärdet är enligt artikel 2.6a a endast tillåten om det under undersökningens gång fastställs att dessa kostnader inte är snedvridna. I detta avseende fanns det dock ingen faktisk bevisning för att enskilda exporterande tillverkares produktionsfaktorer inte var snedvridna. ZTT:s påstående om denna aspekt avvisades därför.

(182)

När det gäller ZTT:s påstående om statens kontroll över tillverkare av optiska fiberkablar fann kommissionen bevis för sådan kontroll enligt beskrivningen i avsnitt 3.1.1.3. Kommissionen erinrar om att statligt majoritetsägande inte är en förutsättning för att staten ska kunna utöva effektiv kontroll. Mer allmänt fastställde kommissionen i avsnitten 3.1.1.3–3.1.1.5 att marknaden för optiska fiberkablar (både när det gäller tillverkare av optiska fiberkablar och tillverkare av insatsvaror som används vid tillverkning av optiska fiberkablar) i stor utsträckning försörjdes av företag som var föremål för ägande, kontroll eller politisk styrning eller politiskt överinseende av de kinesiska myndigheterna. ZTT:s påstående avvisades därför.

(183)

ZTT uppgav vidare att klagandens bevis för offentlig politik eller åtgärder som diskriminerar till förmån för inhemska leverantörer av optiska fiberkablar eller på annat sätt inverkar på de fria marknadskrafterna inom sektorn för optiska fiberkablar avser sektorer i senare led snarare än marknaden för optiska fiberkablar i tidigare led. När det gäller hänvisningarna i klagomålet till att insatsvaror var snedvridna hävdade företaget att bevisningen var svag och pekade på bristen på klarhet om huruvida de högpresterande fibrer som främjats genom den trettonde femårsplanen var optiska fibrer (eller vad planens stöd bestod av) eller på bristen på information om aramidfibrer i rapporten på den angivna sidan. ZTT kommenterade dessutom klagandens hänvisning till rapportens bevisning om stöd till glasfiber med att glasfiber är en helt annan sektor och marknad jämfört med optiska fibrer och kablar, och att påståendet därför var irrelevant för bedömningen av den berörda produkten, samtidigt som det inte heller fanns några belägg för vilket stöd som tillhandahållits och hur marknaden snedvridits.

(184)

Frågan om huruvida klagomålets bevisning var tillräcklig har redan behandlats ovan, bland annat i skäl 181. I sin undersökning konstaterade kommissionen att eftersom optiska fiberkablar är den viktigaste komponenten i optiska fibernät var sektorn för optiska fiberkablar nära knuten till och beroende av utvecklingen av dessa nät och omfattades därför i samma utsträckning av effekterna av statens politik och tillhörande policydokument om utvecklingen av internetnät, och av genomförandet av övergripande strategier för internetbaserad teknik, tillämpningar och tjänster, såsom beskrivs i skälen 107 och 108. Dessa policydokument gav staten möjlighet att på olika sätt påverka marknadskrafterna på många områden och marknader där optiska fibernät, och därmed optiska fiberkablar, användes. Kommissionens slutsatser bekräftade därför att Kina hade infört offentlig politik eller åtgärder som inverkar på de fria marknadskrafterna inom sektorn för optiska fiberkablar. Utan hinder av detta konstaterande fastställde kommissionen även att sektorn för optiska fiberkablar också påverkades av andra typer av betydande snedvridningar, som beskrivs i avsnitten 3.1.1.3, 3.1.1.4 och 3.1.1.6–3.1.1.8. ZTT:s påstående avvisades därför.

(185)

När det gäller påståendena om bristande klarhet i rapportens bevisning, som det hänvisas till i klagomålet, har kommissionen under undersökningens gång fastställt att minst en av insatsvarorna till optiska fiberkablar – aramid – definieras som en ”högpresterande fiber” i åtminstone ett policydokument. I fråga om det stöd som planeras för denna produkt genom den trettonde femårsplanen fastställde kommissionen i sin rapport att stödåtgärder är en naturlig del av planeringsdokumenten i Kina, särskilt när det gäller den trettonde femårsplanen på central nivå (114). Kommissionen bekräftade också att aramid var föremål för olika politiska planeringsdokument, bland annat på grundval av bevis i rapporten (se skäl 114). När det gäller klagandens hänvisningar till glasfiber i rapportens bevismaterial noterar kommissionen att dessa fibrer kan användas som insatsvara vid tillverkningen av optiska fiberkablar och att en sådan hänvisning därför var relevant för inledandet av undersökningen. När det gäller den relaterade snedvridningen beskriver kommissionen sin slutsats i skäl 118. Ovanstående påstående avvisades därför.

(186)

När det gäller tillämpningen eller det felaktiga genomförandet av konkurs-, bolags- eller egendomsrätt på marknaderna för optiska fiberkablar uppgav ZTT dessutom att inga bevis hade lagts fram, och att slutsatserna i förordningen om glasfibermaterial i detta avseende rörde en annan marknad. ZTT hävdade också att endast allmänna bevis lades fram när det gäller snedvridningen av lönekostnaderna, vilket inte bevisar att arbetsmarknaden var snedvriden när det gäller optiska fiberkablar.

(187)

Såsom förklaras i skäl 163 baserades kommissionens slutsatser i undersökningen om glasfibermaterial, som ZTT hänvisar till i klagomålet, på bevisning i rapporten som var relevant för alla industrisektorer i Kina, och därför var det motiverat av klaganden att hänvisa till dessa slutsatser. I vilket fall som helst fastställde kommissionen genom sin undersökning, i avsnitt 3.1.1.6, att diskriminerande tillämpning eller felaktigt genomförande av konkurs- och egendomsrätt förekom – även potentiellt – inom sektorn för optiska fiberkablar, även med avseende på den berörda produkten. När det gäller lönekostnader hänvisade klaganden på liknande sätt till bevisning i rapporten, som gäller all industri i Kina och som därför är relevant för marknaden för optiska fiberkablar. I vilket fall som helst fastställde kommissionen genom sin undersökning, som beskrivs särskilt i avsnitt 3.1.1.7, att sektorn för optiska fiberkablar påverkas av snedvridningen av lönekostnader både direkt och indirekt. ZTT:s påstående avvisades därför.

(188)

När det gäller hänvisningarna till subventioner i klagomålet hävdade ZTT att det inte var sant att de syftade till att genomföra politiska mål eller att de beviljades för att säkerställa att dessa företag inte agerade oberoende i förhållande till staten.

(189)

Kommissionen anser att klaganden lade fram tillräcklig bevisning för att de olika subventionerna tycktes ha samband med uppfyllandet av politiska mål (t.ex. industrialisering, teknikutveckling eller industriell omvandling), som enligt kommissionen pekade på en möjlig förekomst av en viss typ av snedvridning från statens sida och var tillräcklig som en av de aspekter som motiverade inledandet av en undersökning på grundval av artikel 2.6a i grundförordningen. Kommissionen avvisade därför detta påstående.

(190)

När det gäller snedvridningar i fråga om råvaror hävdade ZTT att det var ett helt vertikalt integrerat företag och att dess insatsvaror därför kommer från närstående företag, och att det var osannolikt att dess priser skulle snedvridas av marknader i tidigare led. ZTT hävdade också att det hade lämnat relevant information om närstående företags tillverkning av material i tidigare led. Enligt ZTT lades det inte fram några bevis för att marknaden för optiska fiberkablar i sig var snedvriden, och det fanns således inga bevis för att ZTT:s kostnader var snedvridna. ZTT påpekade också att de av företagets kostnader som inte bevisligen var snedvridna borde användas för att konstruera normalvärdet.

(191)

Såsom anges ovan, särskilt i skäl 181, ansåg kommissionen att bevisningen i ärendehandlingarna var tillräcklig för att inleda undersökningen. Till följd av detta fastställde kommissionen att inte bara de företag som är verksamma inom sektorn för optiska fiberkablar utan också, såsom anges i skäl 155, tillverkare av råvaror som används av tillverkare av optiska fiberkablar i Kina samt tillverkare av basinsatsvaror för att tillverka dessa råvaror i tidigare led i värdekedjan påverkades av betydande sektorsövergripande snedvridningar av olika typer, som beskrivs i avsnitten 3.1.1.2–3.1.1.9. Även om ZTT skulle anskaffa sina insatsvaror från närstående företag är de senare tillverkarna av insatsvaror, liksom ZTT, föremål för de snedvridningar som beskrivs i de nämnda avsnitten. I de uppgifter som ZTT lämnade fanns det ingen tillräcklig och tillfredsställande bevisning som bekräftar att någon av ZTT:s kostnader kan fastställas som icke-snedvridna på grundval av artikel 2.6a a i grundförordningen. Detta påstående avvisades därför.

(192)

Slutligen påpekade ZTT att om kommissionen skulle finna att staten ingrep för att underlätta utbyggnaden av höghastighetsbredband genom stöd till optiska fiberkablar eller marknaderna för insatsvaror till optiska fiberkablar (särskilt genom subventioner) så var det för att den senare korrigerade ett marknadsmisslyckande och bidrog till positiva externa effekter, och att detta därför inte skulle betraktas som ett betydande inflytande, och att de relaterade snedvridningarna inte kan anses vara betydande.

(193)

I linje med kommissionens förklaring i skäl 172 är frågan om huruvida ett statligt ingripande korrigerar ett marknadsmisslyckande inte relevant för tillämpningen av artikel 2.6a i grundförordningen. Varje statligt ingripande som skulle eller kan leda till en snedvridning av marknaden som uppfyller definitionen av ”betydande snedvridning” i artikel 2.6a b ska bedömas enligt den artikeln. Kommissionen avvisade därför ZTT:s påstående

(194)

Till följd av det slutliga utlämnandet av uppgifter inkom flera berörda parter med synpunkter på tillämpningen av artikel 2.6a i grundförordningen och de berörda parterna upprepade i stor utsträckning sina tidigare synpunkter.

(195)

De kinesiska myndigheterna hävdade för det första att rapporten är felaktig och att beslut som grundar sig på den saknar saklig och rättslig grund. De kinesiska myndigheterna hävdade framförallt att rapporten inte är vad som avses med en rapport enligt EU-lagstiftningen. De kinesiska myndigheterna menar att det är tveksamt huruvida rapporten kan anses uttrycka kommissionens officiella ståndpunkt. Vad gäller faktainnehållet är rapporten, enligt de kinesiska myndigheterna, missvisande, ensidig och verklighetsfrämmande. Det faktum att kommissionen endast har tagit fram landsrapporter avseende ett fåtal länder ger upphov till frågor rörande principen om behandling som mest gynnad nation. Det faktum att kommissionen förlitar sig på bevisningen i rapporten är enligt de kinesiska myndigheterna dessutom inte förenligt med principerna för rättvis lagstiftning, eftersom det i praktiken innebär att dom fälls i målet redan före rättegången.

(196)

För det andra hävdade de kinesiska myndigheterna att det är oförenligt med antidumpningsavtalet att konstruera normalvärdet i enlighet med artikel 2.6a i grundförordningen, eftersom artikel 2.2 i antidumpningsavtalet innehåller en uttömmande förteckning över situationer där normalvärdet kan konstrueras, men ”betydande snedvridningar” ingår inte bland de situationerna. Vidare anser de kinesiska myndigheterna att det faktum att man använder uppgifter från ett lämpligt representativt land är oförenligt med artikel VI.1 b i Gatt och artikel 2.2.1.1 i antidumpningsavtalet, enligt vilka tillverkningskostnaden i ursprungslandet måste användas när normalvärdet konstrueras.

(197)

För det tredje hävdade de kinesiska myndigheterna att kommissionens undersökningsmetod i enlighet med artikel 2.6a i grundförordningen är oförenlig med WTO:s regler, eftersom kommissionen, i strid med artikel 2.2.1.1 i antidumpningsavtalet, bortsåg från den kinesiska tillverkarens bokföring utan att fastställa om detta register överensstämde med de allmänt godtagna redovisningsprinciperna i Kina. De kinesiska myndigheterna håller inte med om det svar som kommissionen gett tidigare i fråga (se skälen 146 och 168).

(198)

För det fjärde anför de kinesiska myndigheterna att kommissionen bör vara konsekvent och göra en fullständig undersökning beträffande huruvida det förekommer snedvridningar på marknaden i det representativa landet. Det faktum att kommissionen bara godtar uppgifterna utan att undersöka detta är ett tecken på att kommissionen använder ”dubbla måttstockar”. Samma sak gäller enligt de kinesiska myndigheterna bedömningen av EU-industrins priser och kostnader. För det femte noterar de kinesiska myndigheterna att det förekommer utbredd snedvridning av marknaden inom EU, i form av vägledning från myndigheterna, sociala hänsyn från affärsbankernas sida, skattebefrielser, finansiellt stöd och ekonomiska räddningsaktioner.

(199)

Beträffande det första argumentet som rör rapporten behandlar kommissionen frågan om mest gynnad nation mycket ingående i skäl 170 ovan. På samma sätt behandlas anmärkningarna om att rapporten skulle innehålla faktafel i skäl 174. I samma skäl bemöts även argumentet om att kommissionen inte skulle vara opartisk. När det gäller rapportens status enligt EU-lagstiftningen erinrar kommissionen om att det i artikel 2.6a c i grundförordningen inte föreskrivs något särskilt format för rapporterna om betydande snedvridningar och det definieras i den bestämmelsen inte heller någon kanal för offentliggörande. Kommissionen erinrar om att rapporten är ett faktabaserat tekniskt dokument som endast används i samband med undersökningar avseende handelspolitiska skyddsåtgärder. Rapporten utfärdades därför på lämpligt sätt, som ett arbetsdokument från kommissionens avdelningar, eftersom den är rent beskrivande och inte ger uttryck för några politiska åsikter, preferenser eller bedömningar. Detta påverkar inte dess innehåll, dvs. de objektiva informationskällor om förekomsten av betydande snedvridningar i den kinesiska ekonomin som är relevanta för tillämpningen av artikel 2.6a c i grundförordningen. Vad gäller det andra och det tredje argumentet, i vilka det påstås att artikel 2.6a i grundförordningen inte skulle vara förenlig med WTO:s lagstiftning, noterar kommissionen att de kinesiska myndigheterna inte lägger fram några nya bevis, förutom att den hänvisar tillbaka till AB:s rapport i målet EU – Biodiesel och panelrapporten i EU – Kostnadsjustering Dessa argument har dock redan behandlats tillräckligt i skälen 146 och 168. Det fjärde argumentet som rör bedömning av uppgifter från tredjeländer har redan behandlats i skäl 171 ovan. Vad gäller det femte argumentet om påstådda snedvridningar på EU-marknaden noterar kommissionen att det i skäl 170 förklaras varför sådana farhågor inte är relevanta i samband med denna undersökning. Följaktligen avvisade kommissionen de kinesiska myndigheternas argument.

(200)

ZTT-gruppen upprepade först sin åsikt om att artikel 2.6a i grundförordningen är oförenlig med WTO-avtalen och hävdade att kommissionens svar på dess tidigare argument är otydligt i sitt resonemang, i synnerhet eftersom den rättsliga grunden i WTO-avtalen inte anges (se skäl 146). ZTT-gruppen anser följaktligen att utlämnandet av uppgifter inte uppfyller de rättsliga kraven på en tillräcklig motivering för kommissionens beslut. För det andra hävdade ZTT-gruppen att det inte är bevisat att gruppen är föremål för betydande snedvridningar, eftersom det inte stämmer att partiets ordinarie politiska verksamhet inom företaget eller företagsledningens medlemskap i kommunistpartiet tyder på att kommunistpartiets utövar ett direkt inflytande över koncernen, och eftersom det är så att ZTT-gruppen i och med att den är ett privat och börsnoterat företag, är föremål för marknadsinriktad företagsstyrning och de krav som gäller för börsnotering. ZTT-gruppen påpekar också att det faktum att det förekommer statliga ingripanden inte är lika med betydande snedvridningar, eftersom statliga ingripanden också kan bidra till att korrigera marknadsmisslyckanden, som inom bredbandssektorn där den undersökta produkten används i stor utsträckning.

(201)

Kommissionen har gjort en grundlig utredning av frågan om huruvida artikel 2.6a i grundförordningen är förenlig med WTO-avtalen i skälen 146, 168 och 179. I de skälen förklarar kommissionen att även om det i den WTO-rättspraxis som ZTT-gruppen hänvisar till inte hänvisas till tillämpningen av artikel 2.6a i grundförordningen, tillåter rättspraxisen under alla omständigheter användning av uppgifter från ett tredjeland, vilka kan justeras om så är nödvändigt och motiverat. När det gäller ZTT-gruppens argument om att det inte förekom några betydande snedvridningar inom sektorn för optiska fiberkablar noterar kommissionen att dessa frågor redan har diskuterats ingående i skälen 154 och 181. Även om det inte framgår helt klart av ZTT-gruppens inlaga huruvida ZTT-gruppen själv anser att bredbandssektorn i Kina kännetecknas av marknadsmisslyckanden, är ZTT-gruppens allmänna anmärkningar, vilka inte underbyggs av någon bevisning, om att kommunistpartiets verksamhet i företaget inte är ett tecken på att företaget påverkas av kommunistpartiets inflytande eller om att statliga ingripanden inte innebär betydande snedvridningar, inte tillräckliga för att ändra kommissionens slutsatser, vilka bygger på en undersökning av ett antal faktorer och som visar att det förekommer betydande snedvridningar inom sektorn, vilket förklaras i avsnitten 3.3.1.2–3.3.1.9. Kommissionen avvisade därför ZTT-gruppens argument.

(202)

CCCME upprepade sin åsikt att artikel 2.6a i grundförordningen är oförenlig med antidumpningsavtalet. CCCME noterar att enligt kommissionen tillåter WTO:s lagstiftning, såsom denna tolkas av WTO:s tvistlösningspanel och av överprövningsorganet i målet EU – Biodiesel, att uppgifter från ett tredjeland används och att de uppgifterna justeras när så är nödvändigt och motiverat. CCCME påpekar emellertid att den metod som föreskrivs i artikel 2.6a i grundförordningen inte uttryckligen är kopplad till bestämmelserna i artikel 2.5 i grundförordningen, vilka diskuterades i DS473. CCCME hävdar dessutom att kommissionen inte har förklarat hur artikel 2.5 andra stycket i grundförordningen är förenlig med artikel 2.2 i antidumpningsavtalet.

(203)

Kommissionen håller med CCCME om att metoden enligt artikel 2.6a i grundförordningen inte uttryckligen är kopplad till bestämmelserna i artikel 2.5 i grundförordningen, vilket redan påpekats i skäl 146. Under alla omständigheter noterar kommissionen att villkoren för tillämpning av artikel 2.6a i grundförordningen och innehållet i den motsvarande bedömningen avviker från villkoren i artikel 2.5 i grundförordningen. Argumentet om att den senare bestämmelsen inte skulle vara förenlig med WTO är därför inte relevant i denna undersökning. Mot bakgrund av ovanstående avvisar kommissionen CCCME:s argument.

(204)

FTT hänvisar också uttryckligen till synpunkterna från CCCME och hävdar att påståendena om marknadssnedvridningar inte styrkts. FTT anser att klaganden, i stället för att förlita sig på faktisk bevisning, nöjer sig med att upprepa kommissionens tidigare slutsatser och hänvisa till rapporten, vilken endast ger en mer övergripande bild av Kinas marknads- och ekonomiska strukturer och inte innehåller några specifika uppgifter om sektorn för optiska fiberkablar. FTT ser således inte hur faktorer som statligt ägande, den kemiska industrins struktur, kommunistpartiets mål och dess roll i ett företag visar på hur den kommersiella verksamheten inom sektorn för optiska fiberkablar är snedvriden.

(205)

FTT:s argument är irrelevanta. Såsom redan anges i skäl 152 är rapporten långt ifrån ospecifik, och även om den ger en bredare överblick över den ekonomiska strukturen i Kina, beskriver den olika typer av snedvridningar, vilka är av ett övergripande slag och som förekommer i hela den kinesiska ekonomin och påverkar priserna och/eller råvarorna och tillverkningskostnaderna för den berörda produkten. Kommissionen noterar också att rapporten inte är den enda beviskälla som användes för att fastställa förekomsten av betydande snedvridningar. I avsnitten .3.3.1.2–3.3.1.9. beskrivs vilken annan bevisning som kommissionen använde och vilka slutsatser som drogs utifrån den bevisningen. Även om de faktorer som FTT nämner, som statligt ägande och kommunistpartiets roll i företag, ingår bland de relevanta faktorer som tyder på betydande snedvridningar, grundades kommissionens övergripande bedömning av förekomsten av betydande snedvridningar i den mening som avses i artikel 2.6a i grundförordningen på ett betydligt bredare bevisunderlag. Följaktligen avvisade kommissionen FTT:s argument.

(206)

Valet av representativt land baserades på följande kriterier i enlighet med artikel 2.6a i grundförordningen:

(207)

Såsom anges i skälen 209 och 210 utfärdade kommissionen två noteringar till ärendehandlingarna om de källor som använts för att fastställa normalvärdet. I dessa noteringar beskrevs de fakta och bevis som låg till grund för de relevanta kriterierna och de synpunkter som inkommit från de berörda parterna om dessa aspekter och deras relevanta källor. I den andra noteringen om produktionsfaktorer informerade kommissionen berörda parter om sin avsikt att överväga att använda Argentina som ett lämpligt representativt land i detta fall, om förekomsten av betydande snedvridningar enligt artikel 2.6a i grundförordningen skulle bekräftas.

(208)

I punkt 5.3.2 i tillkännagivandet om inledande angav kommissionen också att den hade identifierat Turkiet som ett möjligt representativt land i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen för att fastställa normalvärdet på grundval av icke-snedvridna priser eller referensvärden. Kommissionen uppgav vidare att den skulle undersöka andra eventuellt lämpliga representativa länder i enlighet med de kriterier som anges i artikel 2.6a a första strecksatsen i grundförordningen.

(209)

Den 19 november 2020 underrättade kommissionen genom en notering (nedan kallad den första noteringen) berörda parter om vilka relevanta källor som den avsåg att använda sig av för att fastställa normalvärdet. I denna notering tillhandahöll kommissionen en förteckning över alla produktionsfaktorer, t.ex. råvaror, arbetskraft och energi, som användes vid tillverkningen av optiska fiberkablar. På grundval av de kriterier som låg till grund för valet av icke-snedvridna priser eller referensvärden angav kommissionen även sex möjliga representativa länder, nämligen Colombia, Malaysia, Serbien, Sydafrika, Thailand och Turkiet, och betraktade Turkiet som det lämpligaste representativa landet. Kommissionen mottog synpunkter på den första noteringen från Connect Com, CCCME och ZTT-gruppen. Dessa synpunkter analyseras ingående i skälen 226–237.

(210)

Den 12 mars 2021 underrättade kommissionen genom en andra notering (nedan kallad den andra noteringen) berörda parter om vilka relevanta källor som den avsåg att använda sig av för att fastställa normalvärdet, med Argentina som representativt land. Kommissionen informerade också de berörda parterna om att den skulle fastställa försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst på grundval av tillgänglig information för det aktuella företaget Prysmian Energia Cables y Sistemas de Argentina S.A i det representativa landet. I den andra noteringen behandlades också de synpunkter på den första noteringen som mottagits. Synpunkter på den andra noteringen inkom från Connect Com, CCCME och ZTT-gruppen. Dessa synpunkter analyseras ingående i skälen 247–292.

(211)

I den första noteringen om produktionsfaktorer identifierade kommissionen Colombia, Malaysia, Serbien, Sydafrika, Thailand och Turkiet som länder med en ekonomisk utvecklingsnivå som liknar Kinas enligt Världsbanken, dvs. de klassificeras alla av Världsbanken som övre medelinkomstländer på grundval av sin bruttonationalinkomst där det var känt att den berörda produkten tillverkas. Synpunkter mottogs den 30 november 2020 från Connect Com och den 3 december 2020 (förlängd tidsfrist) från CCCME och ZTT-gruppen.

(212)

Connect Com hävdade att kommissionen också borde betrakta Mexiko, Ryssland och Kazakstan som möjliga representativa länder. Kommissionen har dock inte hittat någon tillverkare av optiska fiberkablar i dessa länder med lätt tillgängliga finansiella uppgifter och har därför inte bedömt dessa länder ytterligare.

(213)

ZTT-gruppen hävdade att den turkiska ekonomin drabbats av betydande snedvridningar, särskilt på energimarknaden samt på elektronik- och optikmarknaderna, och hänvisade i detta avseende till kommissionens arbetsdokument Turkey 2020 Report (116). Mot bakgrund av slutsatsen nedan i skäl 294 om att välja Argentina som lämpligt representativt land blev detta påstående irrelevant.

(214)

ZTT-gruppen hävdade att bruttonationalinkomsten (BNI) inte var en lämplig indikator för bedömningen av ett lands ekonomiska utvecklingsnivå, eftersom BNI per capita inte på ett tillfredsställande sätt sammanfattar ett lands utvecklingsnivå eller mäter välfärden, och att bruttonationalprodukten (BNP) per capita var mycket mer exakt. ZTT-gruppen noterade också att Malaysias ekonomiska utvecklingsnivå låg närmare Kina än Turkiet i fråga om BNP per capita, och att Malaysia därför låg närmare utvecklingsnivån i Kina än Turkiet. ZTT-gruppen hävdade att även produktivitet borde beaktas i en sådan analys och att även om båda ländernas produktivitet var högre än Kinas låg Malaysia närmare vad gäller likhet i ekonomi än Turkiet. ZTT-gruppen noterade också att Malaysia, baserat på FN:s index för mänsklig utveckling (som kombinerar olika utvecklingsmått såsom förväntad livslängd, antal skolår och BNI per capita till ett index, där en högre siffra innebär en högre utvecklingsnivå), låg närmare Kinas utvecklingsnivå än Turkiet. Slutligen noterade ZTT-gruppen att baserat på Gini-indexet (ett mått på ojämlikhet mellan 0 och 100, där en högre siffra indikerar större ojämlikhet) låg Malaysia närmare Kinas ojämlikhetsnivå än Turkiet.

(215)

Connect Com hävdade att kommissionen också borde ta hänsyn till produktionsvillkoren inom industrin, med tanke på att Kina, till skillnad från Turkiet, hade mycket avancerad teknik, samt antalet företag som är verksamma på marknaden.

(216)

Artikel 2.6a a i grundförordningen fastställer att kommissionen får använda ett representativt land som har en med exportlandet jämförbar ekonomisk utvecklingsnivå när den ska konstruera normalvärdet för länder med betydande snedvridning. För att i varje enskilt fall fastställa vilka länder som har en med exportlandet jämförbar ekonomisk utvecklingsnivå använder kommissionen länder som klassificerats i samma inkomstkategori av Världsbanken. Kommissionen gör detta genom att utnyttja sitt utrymme för skönsmässig bedömning vid tolkningen och tillämpningen av grundförordningen, vilket upprepade gånger bekräftats av domstolen under omständigheter där det överlåts åt kommissionen att göra detta (117). Kommissionen anser att denna kategorisering gör det möjligt att ha ett tillräckligt antal tänkbara lämpliga länder med jämförbar utvecklingsnivå för att kunna välja ett lämpligt representativt land i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen, samtidigt som en konsekvent och objektiv grupp av länder säkerställs.

(217)

Grundförordningen kräver inte att det representativa landet ska vara det land som ligger närmast exportlandet i fråga om ekonomisk utveckling, produktivitet, förväntad livslängd, utvecklingsnivå, ojämlikhet, produktionsvillkor eller konkurrensnivå. Därför är ingen av ovanstående aspekter relevant för valet av ett lämpligt representativt land. I detta fall var övre medelinkomstländer den relevanta kategori där Kina klassificeras enligt Världsbankens lista. Alla länder i den listan som analyserats i de två noteringarna har därför en liknande ekonomisk utvecklingsnivå som Kina och ansågs uppfylla kriteriet i artikel 2.6a a första strecksatsen i grundförordningen.

(218)

I den första noteringen angav kommissionen att för Colombia, Malaysia, Serbien, Sydafrika, Thailand och Turkiet behövde tillgången till offentliga uppgifter kontrolleras ytterligare, särskilt när det gäller offentliga finansiella uppgifter från tillverkare av den berörda produkten. Kommissionen identifierade en tillverkare av optiska fiberkablar i Colombia, fyra i Malaysia, en i Serbien, två i Sydafrika, tre i Thailand och fyra i Turkiet, vilket förklaras i skälen 219–224.

(219)

När det gäller Colombia var de lätt tillgängliga finansiella uppgifterna för Furukuwa Industrial Colombia S A S från 2018 och ansågs därför inte lämpliga för undersökningsperioden. Senare uppgifter fanns tillgängliga för andra tillverkare i andra möjliga representativa länder, såsom anges i skäl 238.

(220)

När det gäller Malaysia identifierade kommissionen fyra tillverkare med lätt tillgängliga finansiella uppgifter, nämligen Fujikura Federal Cables SDN BHD (Fujikura), Lite Kabel SDN BHD (Lite Kabel), Opcom Cables SDN BHD (Opcom) och Tenaga Cable Industries SDN BHD (Tenaga). De lätt tillgängliga finansiella uppgifterna för Lite Kabel och Tenaga var från 2018 och, i Opcoms fall, från första kvartalet 2019, och ansågs därför inte lämpliga för undersökningsperioden. För Fujikura fanns det tillgängliga finansiella uppgifter för 2019, men företaget gick med förlust.

(221)

När det gäller Serbien fanns det tillgängliga finansiella uppgifter för Novkabel Doo Novi Sad för 2019, men företaget gick med förlust.

(222)

När det gäller Sydafrika identifierade kommissionen två tillverkare av optiska fiberkablar, nämligen CBI-Electric Telecom Cables (PTY) LTD och Malesela Taihan Electric Cable (PTY) LTD. Det fanns dock inga lätt tillgängliga finansiella uppgifter för dessa företag.

(223)

När det gäller Thailand identifierade kommissionen tre tillverkare av optiska fiberkablar, nämligen Futong Group Communication Technology (Thailand) Co Ltd (Futong), Siam Fiber Optics Co Ltd (Siam Fiber) och Thai Fiber Optics Co Ltd (Thai Fiber), med lätt tillgängliga finansiella uppgifter för 2019. Futong gick med vinst 2019, medan Siam Fiber och Thai Fiber gick med förlust.

(224)

När det gäller Turkiet identifierade kommissionen fyra tillverkare av optiska fiberkablar med lätt tillgängliga finansiella uppgifter, nämligen Cen Kablo Sanayi Ve Ticaret AS (nedan kallad Cen Kablo), Corning Optik Iletisim Sanayi Limited Sirketi (nedan kallad Corning Optik), ETK Kablo Sanayii Ve Ticaret AS (nedan kallad ETK Kablo) och Turk Prysmian Kablo Ve Sistemleri AS (nedan kallad Turk Prysmian). De lätt tillgängliga finansiella uppgifterna för Cen Kablo och Corning Optik var från 2018 och för ETK Kablo från 2017. För Turk Prysmian fanns det lätt tillgängliga finansiella uppgifter för 2019. Företaget registrerade dock en låg vinstmarginal 2019, som inte ansågs vara ett ”skäligt belopp” i den mening som avses i artikel 2.6a a sista stycket i grundförordningen.

(225)

Eftersom mer aktuella uppgifter fanns tillgängliga för andra tillverkare i andra möjliga representativa länder (se skäl 238) ansågs Colombia, Malaysia och Turkiet i detta skede inte vara möjliga lämpliga representativa länder. Kommissionen tog under alla omständigheter upp påståendena rörande dessa länder nedan.

(226)

CCCME och ZTT-gruppen hävdade att tillverkarna i de möjliga representativa länder för vilka de finansiella uppgifterna lämnades ut i den första noteringen tillverkade och sålde både den berörda produkten och andra produkter. CCCME och ZTT-gruppen hävdade närmare bestämt att enligt Turk Prysmians årsrapport för 2019 var 89 % av deras försäljning kraftkablar och endast 11 % telekablar, och därför skulle de inte vara en bra källa till finansiella uppgifter om verksamheten avseende optiska fiberkablar. ZTT-gruppen hävdade vidare att även Corning Optiks verksamhet inte var begränsad till produktion av optiska fiberkablar.

(227)

I detta avseende noterade kommissionen att dessa företags verksamhet fortfarande bestod i tillverkning av kablar, även av den berörda produkten, och att finansiella uppgifter från dessa företag därför skulle vara ett representativt mått på det ekonomiska resultatet för tillverkningen av optiska fiberkablar i Turkiet 2019. Vidare ska kommissionen utgå från lätt tillgängliga uppgifter när den metod som anges i artikel 2.6a i grundförordningen tillämpas, och det kan mycket väl vara så att de offentliga uppgifter som finns att tillgå inte ligger på den mest detaljerade nivån för den berörda produkten utan endast på en högre, mer övergripande nivå. Detta argument kan således inte godtas.

(228)

Connect Com hävdade att på grund av förhållandet mellan unionstillverkaren Prysmian och den turkiska tillverkaren Turk Prysmian skulle de allmänna tillverkningsomkostnaderna, försäljnings- och administrationskostnaderna, andra allmänna kostnader och det turkiska företagets vinst vara otillförlitliga. Connect Com förklarade inte varför detta förhållande skulle göra försäljnings- och administrationskostnaderna, andra allmänna kostnader och vinsten otillförlitliga och påståendet avvisades därför.

(229)

CCCME och ZTT-gruppen noterade att flera stora turkiska tillverkare, såsom Turk Prysmian och Corning Optik, importerade optiska fibrer från sina närstående företag och att sådana importpriser därför inte kunde återspegla marknadspriserna. Å andra sidan hävdade klaganden att så inte var fallet. Eftersom detta påstående inte styrktes kan det därför inte godtas.

(230)

ZTT-gruppen lämnade in årsrapporter från två tillverkare i Malaysia, Opcom Cables för 2019 och 2020 och Lite för 2019, vilka var offentligt tillgängliga. Båda företagen identifierades i den första noteringen som tillverkare av optiska fiberkablar (se skäl 220). ZTT-gruppen föreslog att tillgången till finansiella uppgifter från dessa två malaysiska tillverkare skulle användas för att fastställa det representativa landet. ZTT-gruppen noterade att de två malaysiska företagen inte gick med vinst 2019 och 2020, men föreslog att uppgifter från andra år skulle kunna användas för denna indikator, eftersom Lite Kabel gick med vinst 2018.

(231)

Eftersom båda de malaysiska företagen gick med förlust 2019 respektive 2020 kunde deras uppgifter inte användas eftersom de inte utgjorde ett ”skäligt belopp” i den mening som avses i artikel 2.6a a sista stycket i grundförordningen. När det gäller användningen av uppgifter för 2018, före undersökningsperioden, ges alltid företräde åt uppgifter för undersökningsperioden. I detta särskilda fall finns det finansiella uppgifter tillgängliga för undersökningsperioden i ett annat möjligt representativt land, och det finns därför ingen anledning att använda uppgifter för en annan period. Påståendet avvisades därför.

(232)

CCCME hävdade också att om det inte fanns någon tillverkare i Malaysia som gick med vinst 2019 och hade lätt tillgängliga finansiella uppgifter borde kommissionen använda unionstillverkarnas uppgifter för försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst, på samma sätt som vid översynen vid giltighetstidens utgång av antidumpningsåtgärder för volframelektroder från Kina (118).

(233)

Kommissionen noterar att grundförordningen ger företräde åt uppgifter från ett representativt land på en liknande utvecklingsnivå som exportlandet och att detta påstående därför inte kan godtas.

(234)

ZTT-gruppen hävdade att kommissionen inte borde förlita sig på Global Trade Atlas (GTA) (119) för att fastställa produktionsfaktorernas värde, utan på importstatistik från den kinesiska tullen eller de nationella tullmyndigheterna i det representativa landet, eftersom dessa uppgifter enligt ZTT skulle vara mer tillförlitliga än uppgifterna i GTA.

(235)

Kommissionen noterade att de berörda parterna inte lade fram någon bevisning som visade att GTA var mindre tillförlitligt än den officiella tullstatistiken. Kommissionen noterade att den officiella tullstatistiken i det berörda landet används som källa till GTA-uppgifterna enligt de bilaterala avtal som GTA ingått med alla länder som omfattas. Kommissionen noterade också att ett antal offentliga förvaltningar sedan länge använder GTA för att få tillgång till tullstatistik och att denna databas också i stor utsträckning används av privata aktörer för ett antal olika ändamål och i olika sammanhang. Kommissionen avvisade därför detta påstående.

(236)

CCCME och ZTT-gruppen hävdade att en stor del av Turkiets import av optiska fibrer enligt varunummer 9001 10 inte var material som användes för tillverkningen av den berörda produkten, såsom multimodala fibrer, och att Turkiets importpris i GTA därför inte på ett rimligt sätt kunde återspegla det icke-snedvridna priset på enkelmodsfiber. CCCME hävdade också att kommissionen borde använda Malaysia som ett möjligt representativt land, eftersom andelen optiska enkelmodsfibrer i Malaysias import enligt varunummer 9001 10 var mycket större än för Turkiet, och GTA:s importuppgifter för Malaysia därför skulle vara mer tillförlitliga än för Turkiet. CCCME hävdade vidare att eftersom Turkiet huvudsakligen importerade optiska fibrer från Förenta staterna och Malaysia främst från Indien skulle Malaysias importuppgifter påverkas mindre av leveranskostnaderna.

(237)

När det gäller argumenten rörande Malaysia, särskilt frågan om huruvida importvärdet för optiska enkelmodsfibrer är representativt med tanke på den högre andelen av dessa insatsvaror enligt varunummer 9001 10 och de lägre leveranskostnaderna (jämfört med Turkiet), noterade kommissionen att den vid jämförelsen av importen av de olika insatsvarorna i de olika länderna kontrollerade att det förekom tillräckligt representativ import till de potentiella länderna. När ett lämpligt representativt land har valts använder kommissionen dessutom, om möjligt, mer detaljerade landspecifika varunummer som går utöver de sexsiffriga HS-numren, såsom anges i skäl 318.

(238)

Eftersom kommissionen inte hittade någon tillgänglig information för undersökningsperioden om finansiella uppgifter för tillverkare i Colombia och Sydafrika eller för lönsamma tillverkare i Malaysia och Serbien ansågs dessa jurisdiktioner inte vara lämpliga representativa länder. Kommissionen genomförde ytterligare undersökningar om möjliga lämpliga representativa länder och identifierade, såsom beskrivs i den andra noteringen, ytterligare en tillverkare av optiska fiberkablar i Argentina (dvs. Prysmian Energia Cables y Sistemas De Argentina S.A.), en i Brasilien (dvs. Prysmian Cabos e Sistemas do Brasil S/A) och ytterligare en tillverkare av kraftkablar i Thailand (dvs. Venine Cable) med lätt tillgängliga finansiella uppgifter för 2019.

(239)

Kommissionen analyserade också importen av de viktigaste produktionsfaktorerna (t.ex. optiska fibrer, hög- och lågdensitetspolyeten, aluminiummantlad ståltråd, glasfibergarn, mantelmaterial med låg rök och ingen halogen, fosfaterande ståltråd med PE-skikt och rör) till Argentina, Brasilien, Thailand och Turkiet.

(240)

För alla produktionsfaktorer uteslöts uppgifter om import från Kina i det representativa landet med avseende på betydande snedvridningar i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen. Dessutom uteslöts uppgifter om import till det representativa landet från länder som inte är medlemmar i WTO och som förtecknas i bilaga I till förordning (EU) 2015/755 (120) (Azerbajdzjan, Vitryssland, Demokratiska folkrepubliken Korea, Turkmenistan och Uzbekistan), eftersom priserna på denna import inte ansågs vara icke-snedvridna priser.

(241)

När det gäller Argentina importerades hälften av de optiska fibrerna, den viktigaste insatsvaran, från Kina på sexsiffrig nivå. En analys på åttasiffrig nivå visade dock att importen från Kina endast nådde upp till betydande kvantiteter (52 %) för ett av de tre relevanta varunumren. Representativiteten för denna insatsvara och dess underliggande värde befanns överlag vara tillfredsställande. De andra huvudsakliga produktionsfaktorerna importerades i betydande volymer från länder med marknadsekonomi. Den icke-snedvridna importens representativitet i Argentina var därför hög.

(242)

När det gäller Brasilien importerades optiska fibrer huvudsakligen från Kina på sexsiffrig nivå. På åttasiffrig nivå importerades optiska fibrer enligt tre varunummer, och för två av dem kom nästan all import från Kina. Representativiteten för denna insatsvara och dess underliggande värde ansågs därför vara otillförlitlig. Kommissionen noterade vidare att 72 % av importen av den aluminiummantlade ståltråd som används i betydande volymer av en exporterande tillverkare av optiska fiberkablar importerades på sexsiffrig nivå från Kina. På åttasiffrig nivå importerades denna produktionsfaktor enligt två varunummer och för båda dessa kom mer än 60 % av importen från Kina. Representativiteten för denna insatsvara och dess underliggande värde ansågs därför vara otillförlitlig, och eftersom den var en betydande insatsvara vid tillverkningen av optiska fiberkablar påverkar den en betydande andel av normalvärdet. Dessutom importerades 80 % av glasfibergarnet huvudsakligen från Kina på sexsiffrig nivå. På åttasiffrig nivå importerades denna produktionsfaktor enligt två varunummer, och för båda dessa kom mer än 60 % av importen från Kina. Mot bakgrund av ovanstående ansågs den totala representativiteten för den icke-snedvridna importen till Brasilien vara låg.

(243)

För Thailand, liksom Brasilien, importerades den viktigaste insatsvaran, dvs. optiska fibrer, främst från Kina. Endast 15 % av den totala importen av optiska fibrer kom från andra källor som inte var snedvridna (på sexsiffrig nivå). På åttasiffrig nivå importerades optiska fibrer enligt två varunummer, och för båda varunumren kom mer än 70 % av de importerade volymerna från Kina. Representativiteten för denna insatsvara och dess underliggande värde ansågs därför vara otillförlitlig. Dessutom importerades 96 % av glasfibergarnet huvudsakligen från Kina på sexsiffrig nivå. Detta varunummer finns inte på åttasiffrig nivå. Representativiteten för denna insatsvara och dess underliggande värde ansågs också vara otillförlitlig. Mot bakgrund av ovanstående ansågs den totala representativiteten för den icke-snedvridna importen till Thailand vara låg.

(244)

Vad gäller Turkiet var det endast två produktionsfaktorer, vilka endast står för en liten del av produktionskostnaden för optiska fiberkablar, som importerades i betydande volymer från Kina. Den icke-snedvridna importens representativitet i Turkiet var därför hög.

(245)

Mot bakgrund av ovanstående (skälen 224 och 241–244) underrättade kommissionen genom den andra noteringen berörda parter om att den avsåg att använda sig av Argentina som ett lämpligt representativt land och att Prysmian Energia Cables Y Sistemas de Argentina S.A. i enlighet med artikel 2.6a a första strecksatsen i grundförordningen skulle användas för att inhämta uppgifter om icke-snedvridna priser eller referensvärden för beräkningen av normalvärdet.

(246)

Berörda parter uppmanades att lämna synpunkter på Argentinas lämplighet som representativt land och på Prysmian Energia Cables Y Sistemas de Argentina S.A:s lämplighet som tillverkare i det representativa landet. Synpunkter inkom från Connect Com, CCCME och ZTT-gruppen.

(247)

ZTT-gruppen upprepade sitt påstående om att BNI inte var en lämplig indikator för att bedöma den ekonomiska utvecklingsnivån i ett land, eftersom BNI inte bara inkluderar de inkomster som genereras inom landet utan även de inkomster som genereras utanför landet, och hävdade att kommissionen gjorde ett uppenbart fel vid bedömningen av de faktiska omständigheterna när den endast beaktade den av Världsbankens inkomstkategorier som är baserad på BNI per capita vid bedömningen av likheten med Kinas ekonomiska utveckling. Liksom i fallet med Turkiet, såsom förklaras i skäl 214, hävdade ZTT-gruppen att Malaysias ekonomiska utvecklingsnivå låg närmare Kinas än Argentinas utvecklingsnivå, mätt på grundval av BNP per capita, produktivitetsnivån och FN:s index för mänsklig utveckling, och det hävdades därför att Malaysia var ett mer representativt land än Argentina.

(248)

Kommissionen instämmer inte i ZTT-gruppens påstående om att den gjorde ett uppenbart fel när den använde BNI för att bedöma den ekonomiska utvecklingsnivån i möjliga representativa länder. Såsom förklaras närmare i skälen 216 och 217 använder kommissionen länder som klassificerats i samma inkomstkategori av Världsbanken som exportlandet för att i varje enskilt fall fastställa vilka länder som har en med exportlandet jämförbar ekonomisk utvecklingsnivå. Grundförordningen innehåller inga ytterligare krav för valet av det land som i jämförelse med exportlandet har mest närliggande BNP per capita, produktivitetsnivå eller mänsklig utveckling enligt FN:s index för mänsklig utveckling. I detta fall var den relevanta kategorin övre medelinkomstländer, i vilken Kina klassificeras. Både Malaysia och Argentina har därför en ekonomisk utvecklingsnivå som liknar Kinas och ansågs uppfylla kriteriet i artikel 2.6a a första strecksatsen i grundförordningen. Påståendet om att Malaysia var ett bättre representativt land än Argentina avvisades därför.

(249)

CCCME hävdade att kostnaderna för de råvaror som kinesiska tillverkare importerar från internationella marknader inte bör betraktas som snedvridna och därför inte bör ersättas.

(250)

De kinesiska exporterande tillverkare som ingår i urvalet gavs möjlighet att visa att deras (importerade) råvaror inte var snedvridna i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen. För att visa detta skulle de tillhandahålla styrkande handlingar (bland annat om varornas ursprungsland, köpeavtal, fakturor). ZTT-gruppen hävdade att inga av dess material- och energiinköp var snedvridna och att de importerade råvarorna som köptes under undersökningsperioden köptes till icke-snedvridna priser. Även om ZTT-gruppen identifierade dessa inköp i förteckningen över inköp av material i svaret på frågeformuläret lämnade den inte in någon styrkande bevisning. Kommissionen avvisade därför detta påstående.

(251)

Dessutom lämnade FTT-gruppen in viss styrkande bevisning avseende fem råvaror, men bevisningen var inte heltäckande (den omfattade endast ett fåtal transaktioner) och oförenlig med annan information som lämnats i den relevanta förteckningen. Detta innebar att kommissionen inte kunde bedöma detta påstående, som därför inte kunde godtas i detta skede.

(252)

CCCME hävdade också att importpriserna från tredjeländer inte var en representativ ersättning för inhemska priser vid beräkningen av normalvärdet, eftersom importpriset kan inbegripa leveranskostnader som är högre än leveranskostnaderna för råvaror som köpts på hemmamarknaden, vilket på ett konstlat sätt skulle blåsa upp den ersatta råvarukostnaden, och att kommissionen inte skulle kunna särskilja dessa kostnadseffekter.

(253)

Såsom förklaras i skäl 69 drog kommissionen i denna undersökning slutsatsen att tillämpningen av artikel 2.6a i grundförordningen var lämplig. I artikel 2.6a a i grundförordningen föreskrivs användning av motsvarande uppgifter i ett lämpligt representativt land. Kommissionen använder GTA:s importpriser som utgångspunkt för att beräkna ett icke-snedvridet pris i det representativa landet, till vilket den lägger den motsvarande importtullen. Detta anses vara en försiktig uppskattning för att konstruera ett lämpligt, icke-snedvridet, approximativt värde för marknadspriset i det representativa landet, eftersom ytterligare kostnader kan uppstå utöver detta värde, såsom importavgifter och andra skatter än importtullar (t.ex. mervärdesskatt), beroende på vilket land det gäller. Om inte alla leveranskostnader vid import skulle beaktas skulle det resulterande priset inte återspegla det icke-snedvridna priset på den argentinska marknaden, utan det genomsnittliga priset fritt fabrik (vid försäljning på export) i de länder som säljer till Argentina. Detta skulle strida mot artikel 2.6a a i grundförordningen, och detta påstående avvisades därför.

(254)

I avsaknad av bevisning som kan bevisa att de uppgifter och den metod som använts inte skulle vara representativa för de icke-snedvridna kostnaderna för varje insatsvara avvisade kommissionen detta påstående.

(255)

CCCME hävdade att det fanns betydande skillnader i arbetskrafts- och energikostnader mellan olika länder och att tredjeländers arbetskraftskostnader och energipriser därför inte kunde användas vid fastställandet av normalvärdet.

(256)

Såsom förklaras i skäl 69 drog kommissionen i denna undersökning slutsatsen att tillämpningen av artikel 2.6a i grundförordningen var lämplig. I artikel 2.6a a i grundförordningen föreskrivs användning av motsvarande uppgifter i ett lämpligt representativt land. Såsom förklaras i skäl 245 valde kommissionen i detta skede av undersökningen Argentina som representativt land. Uppgifterna om de icke-snedvridna kostnaderna för arbetskraft och elektricitet kommer därför från Argentina, vilket förklaras i skälen 345 och 348.

(257)

CCCME begärde att kommissionen skulle klargöra enligt vilka kriterier man avgör om lönsamheten för ett företag i det representativa landet är låg eller hög.

(258)

I enlighet med sista stycket i artikel 2.6a i grundförordningen ska det konstruerade normalvärdet omfatta ett icke-snedvridet och skäligt belopp för försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst. Detta är det rättsliga kriterium som kommissionen tillämpar när den bedömer om lönsamheten är låg eller hög. I enlighet med den artikeln måste vinsten vara skälig. Vid fastställandet av vad som är ett skäligt belopp i varje enskilt fall tittar kommissionen på vad som är specifikt i varje undersökning, såsom den berörda produkten och sektorn. Det behöver knappast påpekas att en skälig vinstnivå inte kan vara (praktiskt taget) negativ eller nära noll.

(259)

CCCME hävdade också att Argentina inte var ett lämpligt representativt land eftersom den enda tillverkare i Argentina som kommissionen identifierat (dvs. Prysmian Energia) var närstående en av de klagande och företaget innehade en stor andel av den argentinska marknaden. CCCME hänvisade till antidumpningsundersökningen om import av glyfosat från Kina (121), i vilken Argentina, Australien, Indien och Malaysia avvisades som jämförbara länder, eftersom deras marknader till stor del dominerades av företag som var närstående den huvudsakliga klaganden i EU. CCCME hävdade också att eftersom den argentinska telekommarknaden har vuxit kraftigt under 2020 och den argentinska regeringen gav stöd till lokala tillverkare, kan uppgifter om försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst för ett företag som har en stor andel av en växande marknad inte återspegla en skälig och marknadsorienterad nivå och bör inte användas för att konstruera normalvärdet. Connect Com hävdade också att de argentinska tillverkarna av optiska fiberkablar inte var oberoende företag utan närstående till Prysmian och Nexans och att det därför i) inte fanns tillräcklig konkurrens på den argentinska inhemska marknaden, med hänvisning till EU-domstolens dom C-16/90 (122), ii) kostnaderna och vinsten för dessa tillverkare skulle ligga över den konkurrensmässiga nivån, iii) de anknutna tillverkarnas koncerninterna internpriser var för höga. Connect Com hävdade också att Prysmian Energias vinst på 20 % var för hög, medan vinsten för Venine Cable i Thailand på 9,5 % stämde bättre överens med konkurrensvillkoren. Connect Com hävdade vidare att Brasilien skulle vara ett mer representativt land eftersom fler tillverkare är verksamma på denna marknad och minst fyra av dem var oberoende av de klagande.

(260)

Det faktum att det utvalda företaget i det representativa landet är närstående en unionstillverkare påverkar inte valet av representativt land. CCCME har inte lämnat några skäl eller bevis som skulle göra detta relevant i detta fall. Det faktum att företaget har en stor andel på den argentinska marknaden betyder inte heller att det inte finns någon konkurrens i Argentina och inte heller att de finansiella uppgifterna om ett sådant företag automatiskt blir olämpliga. Detta påstående styrktes inte heller av någon bevisning för att den argentinska marknaden var konkurrensbegränsande. Den vinstmarginal som konstaterats för det argentinska företaget var i själva verket 10,6 % såsom anges i skäl 362, vilket är i linje med den vinst på 9,5 % som Connect Com försvarade som i linje med konkurrensvillkoren. Därför tillbakavisades dessa påståenden.

(261)

CCCME upprepade sin begäran om att kommissionen skulle använda Malaysia som ett representativt land. CCCME hävdade att kommissionen, i avsaknad av användbara lönsamhetsuppgifter för undersökningsperioden, kunde använda de finansiella uppgifterna för ett lönsamt företag för 2018, eftersom industrin för optiska fiberkablar är en relativt stabil industri där nivån på försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst inte varierar särskilt mycket från år till år. CCCME betonade också att i antidumpningsundersökningen om citronsyra från Kina (123) valde kommissionen, trots att den tillverkare som identifierats i Colombia gick med förlust 2019, ändå Colombia som lämpligt representativt land och för försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst använde kommissionen uppgifter för företag i Colombia som tillverkar produkter i en kategori nära citronsyra.

(262)

Såsom förklaras i skäl 231 ges företräde åt de uppgifter som fanns tillgängliga för undersökningsperioden, och sådana uppgifter finns för ett företag i Argentina. CCCME har inte angett någon anledning till varför man önskar avvika från den period för vilken normalvärdet konstrueras. Påståendet avvisades därför.

(263)

ZTT-gruppen hävdade vidare att Malaysia var ett mer representativt land än Argentina, eftersom i) de produkter som tillverkades av de tre malaysiska företag som ZTT-gruppen föreslog var mer lika de produkter som ZTT-gruppen tillverkade jämfört med de produkter som tillverkades av Prysmian Energia, och ii) fler tillverkare av optiska fiberkablar har identifierats i Malaysia än i Argentina.

(264)

Bortsett från det faktum att det första påståendet inte styrktes av nödvändig bevisning är dessa två punkter irrelevanta, eftersom dessa malaysiska företag antingen gick med förlust eller inte registrerade skäliga vinster i den mening som avses i artikel 2.6a a i grundförordningen under undersökningsperioden. Såsom förklaras i skäl 230 gick Lite och Opcom Cables inte med vinst 2019 respektive 2020, medan Tenaga Cables vinst 2019 inte utgjorde ett ”skäligt belopp” i den mening som avses i artikel 2.6a a i grundförordningen, såsom anges i skäl 268. Påståendet avvisades därför.

(265)

ZTT-gruppen påstod att kommissionen kunde använda det malaysiska företagets vinstmarginal för 2018 på samma sätt som uppskattningarna av lönsamheten före undersökningsperioden i beräkningen av nivån för undanröjande av skada.

(266)

I artikel 2.6a anges motsvarande kostnader för produktion och försäljning i ett lämpligt representativt land under undersökningsperioden som en första metod. I sådana fall bör även vinsterna härröra från samma period. Om vinsterna inte är rimliga som i detta fall ska ett annat representativt land väljas. Detta påstående kan således inte godtas.

(267)

ZTT-gruppen lämnade även in räkenskaper för 2019 från det malaysiska företaget Tenaga Cable Industries SDN BHB som omnämndes i den första noteringen, så som anges i skäl 220, och uppmanade kommissionen att välja Malaysia som representativt land, liksom detta företags försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader och vinstmarginal när normalvärdet skulle konstrueras.

(268)

Kommissionen konstaterade att detta företag mycket riktigt var lönsamt 2019. Vinstmarginalen motsvarade dock inte ett ”skäligt belopp” i den mening som avses i artikel 2.6a a sista stycket i grundförordningen. Kommissionen avvisade därför detta påstående.

(269)

ZTT-gruppen påstod även att kommissionen kunde använda Malaysia i stället för Argentina som representativt land eftersom importuppgifterna var bättre än för Argentina. Malaysia hade ett särskilt varunummer på åttasiffrig nivå för optiska fibrer (9001 10 10) som motsvarade den typ av råvara som används i framställningen av den berörda produkten (för användning inom telekommunikation) och det finns inga importtullar, medan det i den argentinska tulltaxenomenklaturen inte fanns någon sådan specifik uppdelning av optiska fibrer för användning inom telekommunikation och tull tas ut.

(270)

Detta påstående överensstämmer inte med verkligheten. Malaysias åttasiffriga varunummer (9001 10 10) gäller för optiska fibrer som används för både telekommunikation och eldistribution. När det gäller Argentina anges inte användningsområdena för de två aktuella åttasiffriga varunumren (9001 10 19 och 9001 10 11), men produkten identifieras som optiska fibrer. Det främsta användningsområdet för optiska fibrer får sägas vara telekommunikation. Så som förklaras i skäl 231 kunde kommissionen i vilket fall som helst inte hitta något passande företag i Malaysia med lätt tillgängliga uppgifter om ekonomin under undersökningsperioden och som hade redovisat ett skäligt vinstbelopp i den mening som avses i artikel 2.6a a i grundförordningen. Påståendet avvisades därför.

(271)

ZTT-gruppen påstod även att kommissionen kunde använda Malaysia i stället för Argentina som representativt land eftersom energimarknaden i Argentina var snedvriden. ZTT-gruppen hänvisade här till en rapport från Fitch Rating från 2019 (124), enligt vilken den argentinska energisektorn var beroende av statliga subventioner som utbetalades till Compania Administradora del Mercado Mayorista Eléctrico S.A. (CAMMESA) och överfördes till elproduktionsföretag. ZTT-gruppen påstod även att det enligt Världsbanken fanns fyra statliga bolag på den argentinska elmarknaden.

(272)

Kommissionen noterade att Fitch Ratings rapport publicerades den 13 juni 2019 och att subventionerna som CAMMESA hade fått härrörde från perioden före 2018. I utdragen från rapporten som denna part lämnade in angavs det endast att subventionerna hade överförts till elproduktionsföretag, och det fanns inga uppgifter om att dessa företag överförde subventionerna vidare till slutkunderna. Om så ändå var fallet skulle elkostnaderna som används som referensvärde i så fall vara lägre, och därmed skulle även normalvärdet vara lägre, vilket skulle gynna de exporterande tillverkarna. Så som förklaras i skäl 348 använde kommissionen hur som helst de priser som hade offentliggjorts av eldistributörerna Edesur och Edenor för undersökningsperioden för att räkna fram referensvärdet för el. Så som även anges i den rapport som ZTT-gruppen lämnade in är Edenor och Edesur privata bolag (Edenor har Pampa Energia som majoritetsägare och Edesur har Enel Americas) och de förefaller inte ha fått ta del av dessa subventioner. Dessutom tillhandahölls ingen bevisning för vilka effekter dessa påstådda subventioner skulle ha haft på marknaden. Kommissionen avvisade därför detta påstående.

(273)

ZTT-gruppen påstod även att om Argentina skulle användas som representativt land i stället för Malaysia borde statistiken över import enligt det argentinska varunumret 9001 10 19 inte tas med i beräkningen av det icke-snedvridna priset för den insatsvaran eftersom importmängden är liten (688 kg) och priset högt och importen därför enligt ZTT-gruppens mening inte har gjorts vid normal handel. Därutöver påstods att uppgifterna om varor enligt det argentinska varunumret 9001 10 20 (Haces Y Cables De Fibras Ópticas, dvs. optiska fiberkablar och fiberknippen) borde tas med eftersom dessa varor importeras i större och mer normala mängder (1 212 473 kg).

(274)

När det gäller det argentinska varunumret 9001 10 19 har ZTT-gruppen inte lagt fram någon bevisning som visar att importen av varor med detta varunummer inte skedde vid normal handel. Det högre priset utgör inte bevis för något sådant. Undersökningen visade även att vissa kinesiska exporterande tillverkare köpte in optiska fibrer till liknande priser. Dessutom noteras att det argentinska varunumret 9001 10 20 omfattar optiska kablar men inte optiska fibrer och att det därför inte kan användas för beräkningen av referensvärdet för optiska fibrer. Detta påstående avvisades därför.

(275)

ZTT-gruppen hävdade även att 16 % av Prysmian Groups sammanlagda intäkter enligt gruppens årsredovisning för 2019 kom från dess projektverksamhet (skräddarsydda högteknologiska högspänningssjö- och markkablar), 70 % från dess energiverksamhet (kompletta produktpaket med energikablar) men endast 14 % från dess telekomverksamhet. Den hävdade därför att det skulle vara missvisande att använda ett bolag som ingick i Prysmian Group som grund för beräkning av försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader och vinster på marknaden för optiska fiberkablar eftersom sådana kablar endast utgjorde en liten del av denna grupps verksamhet.

(276)

Den finansiella information om Prysmian Energia som lämnades ut till berörda parter i den andra noteringen gäller inte hela Prysmian Group utan endast enheten i Argentina. Enligt den information som ges på Prysmian Energys webbplats (125) ingår dessutom den berörda produkten i företagets verksamhet, och de finansiella uppgifterna om detta företag kan därför ses som representativa för verksamhet på marknaden för optiska fiberkablar i Argentina. Så som också förklaras i skäl 227 ska kommissionen utgå från lätt tillgängliga uppgifter när metoden som anges i artikel 2.6a i grundförordningen tillämpas, och det kan mycket väl vara så att de uppgifter som finns att tillgå inte gäller den mest detaljerade nivån för den berörda produkten utan endast en högre, övergripande nivå. Detta påstående avvisades därför.

(277)

ZTT-gruppen påstod även att kvaliteten på uppgifterna från Argentina inte var tillförlitlig eftersom Prysmian Energia hade kopplingar till Prysmian S.p.A, en unionstillverkare som ingick i den aktuella undersökningen. Om Prysmian S.p.A råkade ut för en skada skulle det därför påverka de ekonomiska resultaten för hela gruppen, inbegripet för Prysmian Energia. Gruppen hävdade även att de ekonomiska resultaten för bara Prysmian Energia mycket väl hade kunnat påverkas av transaktioner med insatsvaror som tillhandahållits av närstående parter.

(278)

Så som förklaras i skäl 276 gällde den finansiella information om Prysmian Energia som lämnades ut till berörda parter i den andra noteringen inte hela Prysmian Group utan endast enheten i Argentina. ZTT-gruppen förklarade inte heller hur ekonomin i ett företag i Argentina skulle kunna påverkas av en skada som ett närstående företag i Italien råkar ut för. Detta påstående är helt spekulativt, i och med att det inte har lagts fram någon bevisning. Påståendet om att Prysmian Energias ekonomiska resultat skulle ha kunnat påverkas av transaktionerna med insatsvaror som tillhandahållits av de närstående parterna är även det spekulativt eftersom ingen bevisning som stöder detta påstående har lagts fram. Dessa påståenden avvisades.

(279)

ZTT-gruppen bad kommissionen att tillhandahålla en mer detaljerad redovisning över innehållet i Prysmian Energias rörelsekostnader, eller att, om kommissionen inte hade tillgång till sådana uppgifter, införskaffa sådana uppgifter och överlämna dessa.

(280)

Kommissionen bekräftar att den försåg de berörda parterna med relevanta, lätt tillgängliga, finansiella uppgifter om Prysmian Energia från Dun & Bradstreet i den andra noteringen.

(281)

Connect Com påstod även att det för Argentina, precis som för Turkiet, inte går att förutsätta att det tillverkas tillräckligt representativa mängder av optiska fiberkablar i Argentina för att det ska vara möjligt att nå upp till referensvärdet på 5 % tillverkning i Kina i enlighet med kommissionens handledning om klagomål (126). Enligt denna part låg den totala produktionsvolymen från tillverkare av optiska fiberkablar i Argentina långt under de kinesiska tillverkarnas totala produktion.

(282)

Connect Com hävdade även att tillverkarna i Argentina inte hade tillgång till sådana nödvändiga råvaror som glasfiber, aramid och polyeten och att tillverkarna till skillnad från kinesiska tillverkare var tvungna att importera dessa råvaror på ett relativt krångligt och kostsamt sätt. Företaget stödde sig här på domstolens dom C-16/90 av den 22 oktober 1991 (127), enligt vilken tillgång till råvaror måste beaktas när referensland väljs.

(283)

Inledningsvis ska det påpekas att Connect Coms argument och hänvisningen till domen i mål C-16/90 är felaktiga. I detta mål diskuteras valet av jämförbart land enligt f.d. artikel 2.7 i grundförordningen, i vilken det anges att normalvärdet för länder som inte är marknadsekonomier kan baseras på de faktiska inhemska priser som tas ut eller de faktiska kostnaderna för inhemska tillverkare i ett tredjeland med marknadsekonomi. Enligt den bestämmelsen skulle faktorer som tillgång till råvaror och produktionsvolym för tillverkare i det jämförbara landet kunna påverka valet av jämförbart land, eftersom de skulle kunna påverka de inhemska priserna och de kostnader som tillverkare i det jämförbara landet har för tillverkning och försäljning av den likadana produkten. Det var därför rimligt att välja ett jämförbart land där sådana faktorer var jämförbara med dem som observerats i en icke-marknadsekonomi som är föremål för undersökning. Dessa överväganden är inte längre relevanta för tillämpningen av artikel 2.6a. Detta beror på att normalvärdet enligt artikel 2.6a baseras på de undersökta exporterande tillverkarnas produktionsfaktorer. Det representativa referenslandet används endast för att samla in icke-snedvridna uppgifter för att utvärdera, i detta fall, de kinesiska exporterande tillverkarnas produktionsfaktorer.

(284)

Utan förbehåll för ovanstående noterade kommissionen följande:

(285)

Kommissionen noterar först och främst att den text som Connect Com hänvisar till endast är en förklarande handledning för klaganden som inte är juridiskt bindande och som endast är avsedd som allmänna råd (128). Handledningen är dessutom endast avsedd som hjälp för klaganden i klagomålsstadiet och gäller inte för undersökningsstadiet, som denna part tar upp detta påstående i. Oavsett noterar kommissionen att den text som citeras avseende val av jämförbart land i enlighet med artikel 2.7 innehåller felaktigheter från en tidigare version och att vägledningen sedan dess har ändrats (129). Detta påstående avvisades därför.

(286)

Påståendet avseende tillgång till råvaror är både felaktigt och rent spekulativt. Enligt de uppgifter som redovisas i GTA importerar företag i Argentina glasfiber, aramid och polyeten i betydande volymer. Connect Com har inte heller lagt fram någon bevisning för det påstått krångliga och kostsamma sätt som de argentinska företagen skulle importera dessa råvaror på. Påståendet avvisades därför.

(287)

Connect Com påstod även felaktigt att kommissionen hade uteslutit Colombia, Malaysia, Serbien och Sydafrika som möjliga representativa länder utifrån en analys av importuppgifter på sexsiffrig nivå som gjordes i den första noteringen, medan analysen som gjordes för Argentina gjordes på åttasiffrig nivå.

(288)

Så som förklaras i skäl 238 har kommissionen inte övervägt Colombia, Malaysia, Serbien eller Sydafrika som representativa länder eftersom det inte gick att få fram några finansiella uppgifter från undersökningsperioden för tillverkare i de länderna. Därför gjordes ingen analys av importuppgifter. Påståendet avvisades därför.

(289)

Connect Com påstod även att kommissionen inte kunde utesluta Brasilien endast för att en stor andel aluminiummantlad ståltråd importerades från Kina eftersom aluminiummantlad ståltråd inte var en relevant råvara som behövs för framställning av optiska fiberkablar, och om detta beslut var grundat på mängden försumbara produktionsfaktorer som importerades från Kina borde även Argentina avfärdas som representativt land eftersom Argentina för andra försumbara produktionsfaktorer, som tråd av aluminiumlegeringar och aluminiumstänger, importerar betydande mängder från Kina.

(290)

Connect Com missförstod anledningarna till att kommissionen inte övervägde Brasilien som lämpligt representativt land. Så som förklaras i skäl 242 kom kommissionen fram till att den icke-snedvridna importen till Brasilien i allmänhet inte var representativ eftersom flera råvaror, som utgjorde en betydande del av kostnaderna för att framställa optiska fiberkablar, främst importerades från Kina. Mer specifikt framhävde kommissionen att representativiteten för optiska fibrer och det underliggande värdet var starkt undergrävda eftersom den största delen av importen kom från Kina, oavsett om bedömningen gjordes på sex- eller åttasiffrig nivå. Dessutom använder, så som förklaras i skäl 242, en exporterande tillverkare betydande mängder aluminiummantlad ståltråd i sin framställning av optisk fiberkabel. Tillverkaren framställer optisk fiberkabel, som förutom för dataöverföring även används för kraftöverföring, och så som förklaras i skäl 59 ingår även sådana produkter i den aktuella undersökningen. Dessutom importerades glasfiber främst från Kina. Detta påstående avvisas därför.

(291)

Connect Com hävdade på nytt att kommissionen borde undersöka huruvida Mexiko, Kazakstan och Ryska federationen skulle kunna anses vara lämpliga representativa länder i och med att optisk fiberkabel framställdes i större mängder i dessa länder än i Argentina. Connect Com hävdade därutöver att kommissionen enligt domstolens rättspraxis (130) inte kunde nöja sig med att den inte hade kunnat hitta någon tillverkare med lätt tillgängliga siffror utan borde göra sitt yttersta för att hitta en tillverkare i tredjelandet som var villig att samarbeta i undersökningen.

(292)

Så som förklaras i skäl 212 undersökte kommissionen inte Mexiko, Kazakstan och Ryska federationen ytterligare, eftersom det inte gick att hitta någon tillverkare av optisk fiberkabel i dessa länder som det fanns lätt tillgängliga siffror för. Det bör också noteras att inte heller Connect Com lämnade in någon sådan information. Informationen om ekonomin i det aktuella företaget i det representativa landet grundar sig dessutom på lätt tillgängliga uppgifter, och kommissionen har ingen skyldighet att försöka få till stånd samarbete med företag i det representativa landet. Påståendet avvisades därför.

(293)

Eftersom kommissionen hade fastställt att Argentina var det enda lämpliga representativa landet på grundval av alla ovanstående faktorer var det inte nödvändigt att göra en bedömning av nivån av social trygghet och miljöskydd i enlighet med artikel 2.6a a första strecksatsen sista meningen i grundförordningen.

(294)

Mot bakgrund av denna analys uppfyllde Argentina kriterierna i artikel 2.6a a första strecksatsen i grundförordningen för att kunna betraktas som ett lämpligt representativt land.

(295)

I sina synpunkter på det slutliga utlämnandet av uppgifter upprepar ZTT-gruppen sina argument om valet av representativt land och hävdar att Malaysia är ett bättre representativt land än Argentina. ZTT-gruppen upprepar här de argument som anges i skälen 265, 267 och 269 och lägger inte fram några nya uppgifter. Företaget hävdade dessutom, utan styrkande bevisning, att det inte fanns någon tillverkning av optiska fibrer i Argentina och att importen av optiska fibrer var otillräcklig för att tillgodose normala driftsbehov.

(296)

Av de orsaker som anges i skälen 266, 268 och 270 och på grund av avsaknaden av bevisning avvisades dessa påståenden.

(297)

I sina synpunkter på det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade Connect Com, avseende det faktum att det representativa landet valdes från en förteckning över länder med en ekonomisk utvecklingsnivå som är jämförbar med exportlandet, att även om kommissionen använde länder som klassificerats i samma inkomstkategori av Världsbanken använde sig kommissionen av sitt utrymme för skönsmässig bedömning vid tolkningen och tillämpningen av grundförordningen och att Connect Com anser att det inte är korrekt att välja ut ett land med liknande ekonomisk utvecklingsnivå enbart på grundval av Världsbankens allmänna kategorisering. Dessutom hävdade Connect Com att Europeiska unionens domstol inte har bekräftat denna praxis. Connect Com hävdade därför att kommissionen inte skulle ha avfärdat Connect Coms påstående om att kommissionen borde ha tagit hänsyn till produktionsvillkoren inom industrin och den tekniska utvecklingsnivån i de representativa länderna, i jämförelse med Kina.

(298)

Av de orsaker som anges i skälen 216–217 avvisades dessa påståenden.

(299)

Connect Com hävdade också att kommissionen bör uppge för vilket av de tre argentinska varunumren för optiska fibrer som importvolymen från Kina utgjorde 52 % samt importvolymen för övriga produkter.

(300)

Det bör noteras att kommissionen den 12 mars 2021 lade till ett fullständigt utdrag över importen av produktionsfaktorer till Argentina, Brasilien, Thailand och Turkiet i den icke-konfidentiella delen av ärendehandlingarna. Av sidan ”QTY share” framgår att importen från Kina av varor enligt det argentinska varunumret 9001 10 20 uppgick till 51,55 % (avrundat till 52 %) av den totala importvolymen och motsvarande andel för varunummer 9001 10 19 uppgick till 21,83 % och för 9001 10 11 till 1,55 %.

(301)

Connect Com påstod även att kommissionen hade uteslutit Colombia, Malaysia, Serbien och Sydafrika som lämpliga representativa länder på grundval av en analys av importuppgifter på sexsiffrig nivå som gjordes i den första noteringen, medan analysen som gjordes för Argentina gjordes på åttasiffrig nivå.

(302)

Kommissionen håller inte med om detta. Så som förklaras i skäl 238 ansågs Colombia och Sydafrika inte lämpliga som representativa länder eftersom det inte fanns några lätt tillgängliga finansiella uppgifter för tillverkare i de länderna från undersökningsperioden. Malaysia och Serbien ansågs inte heller vara lämpliga representativa länder, eftersom kommissionen inte kunde identifiera några lönsamma tillverkare i dessa länder. Påståendet avvisades därför.

(303)

Connect Com hävdade också att Brasilien inte borde ha uteslutits som ett lämpligt representativt land eftersom en stor andel av importen av aluminiummantlad ståltråd till Brasilien importeras från Kina. Connect Com hävdade också att aluminiummantlad ståltråd inte är en relevant råvara för tillverkningen av optiska fiberkablar. Connect Com begärde också att kommissionen skulle uppge vilken kinesisk exporterande tillverkare som man påstår har använt aluminiummantlad ståltråd vid tillverkningen av optiska fiberkablar.

(304)

Som förklaras i skäl 242 var det den sammanlagda representativiteten för den icke-snedvridna importen till Brasilien som ansågs vara låg och inte bara vad gäller aluminiummantlad ståltråd. Aluminiummantlad ståltråd används vid tillverkningen av optiska jordledningar och optiska fasledarkablar, vilka också omfattas av undersökningen och exporteras till unionen av de kinesiska exporterande tillverkare som ingår i urvalet.

(305)

Connect Com upprepade också CCCME:s påståenden samt sina egna påståenden i skäl 259, utan att tillföra några nya uppgifter.

(306)

Av de orsaker som anges i skäl 260 avvisades dessa påståenden.

(307)

Connect Com upprepade också de påståenden som anges i skäl 281 utan att tillföra några nya uppgifter.

(308)

Av de orsaker som anges i skälen 283–285 avvisades dessa påståenden.

(309)

Connect Com hävdade också att eftersom optiska jordledningar och optiska fasledarkablar också omfattas av undersökningen, bör den utvalda argentinska tillverkaren även tillverka denna typ av optiska fiberkablar och kommissionen bör uppge om så är fallet.

(310)

Kommissionen noterar att det inte finns något krav på att den utvalda tillverkaren från ett representativt land måste tillverka alla produkttyper som exporteras av de kinesiska tillverkarna. Detta påstående avvisades därför som irrelevant.

(311)

I sina synpunkter på det slutliga utlämnandet upprepar CCCME det påstående som nämns i skäl 259, dvs. att Argentina inte var ett lämpligt representativt land eftersom den enda tillverkare i Argentina som kommissionen identifierat (dvs. Prysmian Energia) var närstående en av de klagande och eftersom företaget hade en stor andel av den argentinska marknaden. CCCME hänvisade återigen till antidumpningsundersökningen avseende import av glyfosat från Kina (131), i vilken Argentina, Australien, Indien och Malaysia avvisades som jämförbara länder eftersom deras marknader till stor del dominerades av företag som var närstående den huvudsakliga klaganden i EU. CCCME hävdade vidare att kommissionen inte hade bemött påståendet beträffande undersökningen avseende glyfosat och inte heller bevisat att uppgifterna om försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader och vinst från den argentinska tillverkaren kunde användas för att konstruera normalvärdet.

(312)

Som anges i skäl 260 påverkar det faktum att det utvalda företaget i det representativa landet är närstående en unionstillverkare inte valet av representativt land. CCCME hänvisar till ett ärende som gällde tillämpningen av den tidigare artikel 2.7 a i grundförordningen, vilken upphörde att gälla i december 2017 (132). Enligt artikel 2.7 a skulle det väljas ut ett lämpligt tredjeland med marknadsekonomi, även kallat jämförbart land, samt en tillverkare i det landet. Artikel 2.6a innebär att kommissionen, istället för att jämföra uppgifter om en tillverkare i ett jämförbart land, använder sig av uppgifter avseende undersökningsperioden som är lätt tillgängliga. Det förfarande som beskrivs i artikel 2.6a skiljer sig helt från det tidigare förfarandet och kommissionen anser inte att påståendet om ett eventuellt samband i det aktuella ärendet har någon som helst bäring på frågan om huruvida det är lämpligt att använda de lätt tillgängliga uppgifterna om den argentinska tillverkaren. Det faktum att företaget har en stor andel på den argentinska marknaden betyder inte heller att det inte finns någon konkurrens i Argentina. Påståendet avvisades därför.

(313)

CCCME hävdade också att kommissionen inte specificerat vilka kriterier som kommissionen använder när den fastställer huruvida vinstmarginalen för en tillverkare i ett representativt land är rimlig eller inte. CCCME hävdade vidare att kommissionen inte har förklarat varför den faktiska vinstmarginalen för en tillverkare på en marknad på vilken det inte förekommer snedvridningar inte kan användas för att konstruera normalvärdet.

(314)

Kommissionen håller inte med om detta. Förklaringar till dessa frågor ges i skälen 258 och 294, i vilka kommissionen drar slutsatsen att Argentina uppfyller de kriterier i artikel 2.6a i grundförordningen som måste uppfyllas för att ett land ska kunna betraktas som ett lämpligt representativt land och kommissionen behövde därför använda sig av uppgifter om en argentinsk tillverkares vinst. Påståendet avvisades därför.

(315)

I den första noteringen redovisade kommissionen de produktionsfaktorer, såsom råvaror, energi och arbetskraft, som de exporterande tillverkarna använder i tillverkningen av den berörda produkten, och uppmanade de berörda parterna att inkomma med synpunkter och föreslå lätt tillgängliga uppgifter om icke-snedvridna värden för var och en av de faktorer som nämns i noteringen.

(316)

I den andra noteringen uppgav kommissionen därefter att den, för att konstruera normalvärdet i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen, skulle använda GTA för att fastställa icke-snedvridna kostnader för de flesta av produktionsfaktorerna, särskilt för råvaror. Dessutom uppgav kommissionen att den skulle använda statistik från ILO och eltaxorna som offentliggjorts av två eldistributörer, nämligen Edenor och Edesur, för att fastställa icke-snedvridna arbetskrafts- respektive energikostnader, som beskrivs i skäl 348.

(317)

I den andra noteringen upplyste kommissionen även de berörda parterna om att den, på grund av den extremt stora mängden produktionsfaktorer som gäller för de exporterande tillverkare som ingår i urvalet och som uppgav fullständig information, eventuellt skulle lägga samman faktorer som utgjorde en försumbar del av tillverkningskostnaderna i en grupp som ”förbrukningsvaror”. När det gällde hur de skulle behandlas i beräkningen av normalvärde uppgav kommissionen att den skulle beräkna dessa förbrukningsvarors procentandel av de sammanlagda kostnaderna för råvaror och lägga på denna procentandel på de omräknade kostnaderna för råvaror tillsammans med de fastställda icke-snedvridna referensvärdena i det lämpliga representativa landet. Kommissionen tillämpade också detta tillvägagångssätt, vilket förklaras ytterligare i skäl 320 nedan.

(318)

Med beaktande av alla uppgifter som lämnats av de berörda parterna och insamlats under kontrollbesöken beslöts att följande produktionsfaktorer och deras källor skulle användas för att fastställa normalvärdet i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen:

Tabell 1

Produktionsfaktorer för optisk fiberkabel

(319)

För att fastställa det icke-snedvridna priset på råvaror som levereras till en tillverkare i det representativa landet utgick kommissionen från det vägda genomsnittliga importpriset till det representativa landet såsom det rapporterats i GTA och lade till import- och transportkostnader. Importpriset i det representativa landet fastställdes som ett vägt genomsnitt av enhetspriserna för importen från alla tredjeländer förutom Kina, och från länder som inte är WTO-medlemmar och som anges i bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/755. Kommissionen beslutade att undanta import från Kina till det representativa landet, eftersom den i skäl 69 drar slutsatsen att det på grund av förekomsten av betydande snedvridningar i enlighet med artikel 2.6a b i grundförordningen inte är lämpligt att använda inhemska priser och kostnader i Kina. Eftersom det inte finns något som bevisar att samma snedvridningar inte påverkar produkter avsedda för export på samma sätt, ansåg kommissionen att samma snedvridningar påverkade exportpriserna. Efter att ha undantagit importen till Argentina från Kina och länder som inte är marknadsekonomier konstaterade kommissionen att importen av de viktigaste råvarorna från andra tredjeländer förblev representativ (mer än 70 % av de totala importvolymerna till Argentina).

(320)

I och med det stora antalet produktionsfaktorer som användes av de exporterande tillverkarna utgjorde de samarbetsvilliga exporterande tillverkarnas faktiska kostnader för vissa av dessa faktorer en försumbar andel av de sammanlagda råvarukostnaderna under undersökningsperioden. Kommissionen beslutade att räkna dessa kostnader som förbrukningsvaror eftersom påverkan på beräkningen av normalvärdet ansågs mycket begränsad. De faktiska råvaror som räknades som förbrukningsvaror anges i de företagsspecifika uppgifterna som lämnats ut. Kommissionen beräknade förbrukningsvarornas procentandel av den totala råvarukostnaden och tillämpade denna procentandel på den med hjälp av de fastställda, icke-snedvridna priserna omräknade kostnaden för råvaror.

(321)

För att fastställa det icke-snedvridna priset för råvaror enligt artikel 2.6a a första strecksatsen i grundförordningen använde kommissionen det representativa landets relevanta importtullar.

(322)

Kommissionen angav transportkostnaderna för leverans av råvaror för de exporterande tillverkare som ingår i urvalet som en procentandel av den faktiska kostnaden för dessa råvaror och tillämpade därefter samma procentsats på de icke-snedvridna kostnaderna för samma råvaror för att erhålla de icke-snedvridna transportkostnaderna. Kommissionen ansåg att förhållandet mellan den exporterande tillverkarens råvaror och de angivna transportkostnaderna inom ramen för denna undersökning rimligen kunde användas för att uppskatta de icke-snedvridna transportkostnaderna för råvarorna när de levererades till företagets fabrik.

(323)

I sina synpunkter på det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade FTT-gruppen att det argentinska varunumret för optiska fibrer, dvs. 9001 10 19, inte omfattar enkelmodsfibrer utan multimodfibrer och specialfibrer, vilka inte används vid tillverkningen av den berörda produkten. Detta beror på att de aktuella fibrerna har en diameter på mer än 11 mikrometer och därför endast kan omfattas av varunumret för multimodfibrer.

(324)

Detta påstående befanns vara berättigat och kommissionen gick därför med på att ändra referensvärdet för optiska fibrer i enlighet därmed.

(325)

I sina synpunkter på det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade ZTT-gruppen att kommissionen gjorde fel när den, i beräkningen av referensvärdet för optiska fibrer, inte tog med import enligt det argentinska varunumret 9001 10 20 på grund av att den omfattade optiska kablar, såsom anges i skäl 274, och optiska fiberkablar importerades enligt det argentinska varunumret 8544 70 00. FTT-gruppen uppgav dock att den inte hade några invändningar mot kommissionens beslut att bortse från detta argentinska varunummer.

(326)

Kommissionen noterar att HS-nummer 8544 70 omfattar enkelmods optiska fiberkablar, bestående av en eller flera individuellt skärmade fibrer, med skyddshölje, med eller utan ingående elektriska ledare, med undantag av kablar i vilka varje enskild optisk fiber är försedd med driftklara kontakter i en eller båda ändarna, samt plastisolerade optiska fiberkablar för undervattensbruk som innehåller en koppar- eller aluminiumledare och i vilka fibrerna är inneslutna i en eller flera metallmoduler. Å andra sidan avser HS-nummer 9001 optiska fibrer och optiska fiberknippen samt optiska fiberkablar av andra slag än enligt nr 8544. Varubeskrivningen för det argentinska varunumret 9001 10 20 är ”optiska fiberknippen och optiska fiberkablar”. Påståendet avvisades därför.

(327)

FTT-gruppen hävdade också att de uppgifter som kommissionen använt för att beräkna riktvärdet för optiska fibrer omfattar både färgade och ofärgade fibrer och begärde att kommissionen skulle dra av kostnaden för färgning av fibrerna från referensvärdet

(328)

Kommissionen noterar att den bevisning som lagts fram av FTT, men endast i den konfidentiella versionen av FTT:s inlaga, inte kan bedömas korrekt, eftersom den endast utgörs av ett utdrag av vissa uppgifter. Kommissionen påminner dock om att beräkningen av riktmärkena görs på grundval av lätt tillgängliga uppgifter och att det utdrag som FTT tillhandahållit inte är lätt tillgängliga uppgifter. Påståendet avvisades därför.

(329)

ZTT-gruppen hävdade att av de fyra varunummer som kommissionen använde för att fastställa referensvärdet för råvaran kabelgel, dvs. 4002 99 10, 4002 99 20, 4002 99 30 och 4002 99 90, borde endast 4002 99 90 har använts. ZTT-gruppen lade fram bevisning till stöd för påståendet om att de övriga tre varunumren inte användes för tillverkningen av den berörda produkten.

(330)

Detta påstående befanns vara berättigat och kommissionen gick därför med på att ändra referensvärdet för kabelgel i enlighet därmed.

(331)

ZTT-gruppen hävdade också att varunumret för råvaran aluminiumstång är felaktigt, eftersom den argentinska tulltaxan hänvisar till ihåliga aluminiumprofiler och andra profiler och inte till stång, dessutom används aluminiumstång inte vid tillverkningen av den berörda produkten, varför kommissionen bör fastställa ett annat varunummer. ZTT-gruppen föreslog inte något alternativt varunummer.

(332)

Kommissionen bekräftade att det argentinska varunumret omfattar ihåliga aluminiumprofiler och andra profiler, men inte stång av aluminium. Efter en kompletterande analys beslutade kommissionen att byta varunummer och i stället använda HS-nummer 7605 21, som omfattar tråd av aluminiumlegering som används för tillverkning av aluminiummantlad ståltråd för optiska jordledningar (OPGW) (133).

(333)

ZTT-gruppen hävdade också att den inte använde glasfibergarn för att tillverka optiska fiberkablar utan roving av glasfiber och att det korrekta HS-numret därför skulle vara 7019 12. ZTT-gruppen hävdade att den faktor som avgör skillnaden mellan trådar och rovings är om trådarna är tvinnade eller inte. ZTT-gruppen hävdade att de trådar som gruppen använder inte är tvinnade och att det korrekta HS-numret därför är HS-numret för roving, dvs. 7019 12.

(334)

Kommissionen instämde inte i detta påstående. HS-numret 7019 12 avser roving av glasfibrer, som är den råvara som används för att tillverka glasfibergarn. Unionstillverkarna bekräftade också att glasfiberrovings är den råvara som används av de leverantörer av glasfibergarn och glasfiberarmerad stång som försörjer industrin för optiska fiberkablar. Det korrekta HS-numret är därför 7019 19.

(335)

FTT-gruppen hävdade att kommissionen felaktigt hade fört produktionsfaktorn vatten till förbrukningsvarorna och att denna produktionsfaktor inte var en direkt råvarukostnad utan en direkt kostnad.

(336)

Kommissionen förde produktionsfaktorn vatten till förbrukningsvarorna eftersom den utgjorde mindre än 0,05 % av den totala direkta kostnaden och dess inverkan på dumpningsmarginalen därför var försumbar.

(337)

FTT-gruppen hävdade att kommissionen måste fastställa ett referensvärde för varje produktionsfaktor, då kommissionen dragit slutsatsen att alla produktionsfaktorer var snedvridna. Företaget hävdade därför att kommissionen inte hade rätt att gruppera flera produktionsfaktorer som förbrukningsvaror och tillämpa den beräkningsmetod som beskrivs i skäl 320, eftersom detta skulle snedvrida uppgifterna. FTT-gruppen uppmanade kommissionen att använda de uppgifter som FTT-gruppen hade lämnat in för beräkningen avseende dessa produktionsfaktorer. ZTT-gruppen instämde inte heller i kommissionens beräkningsmetod för förbrukningsvaror och hävdade att kommissionen borde beräkna ett separat referensvärde för förbrukningsvaror, avskilt från andra insatsvaror.

(338)

Såsom förklaras i skäl 320 inkluderade kommissionen, på grund av det stora antalet produktionsfaktorer (i FTT:s fall är det fråga om fler än 60 produktionsfaktorer), under förbrukningsvaror, ett antal produktionsfaktorer (cirka 30 produktionsfaktorer för FTT:s vidkommande) som utgjorde en försumbar andel av de totala råvarukostnaderna under undersökningsperioden (cirka 4 % för FTT). Kommissionen ansåg att det skulle ha medfört en betydande administrativ börda att inhämta uppgifter om samtliga produktionsfaktorer, även med tanke på att importvärdena till det representativa landet inte var representativa för vissa av dem, samtidigt som inverkan på beräkningen av normalvärdet, som dessa produktionsfaktorer endast utgör en del av, ansågs vara mycket begränsad. Kommissionen använde därför standardmetoden för beräkning av ett icke-snedvridet värde för förbrukningsvaror dvs. man beräknade förbrukningsvarornas procentandel av den totala kostnaden för råvaror och tillämpade denna procentandel på den omräknade kostnaden för råvaror med fastställda, icke-snedvridna priser. Denna metod, som avser en så liten andel av tillverkningskostnaden och en ännu mindre andel av det beräknade normalvärdet, anses ge resultat som är mycket lika de resultat som skulle erhållas med en metod som tar hänsyn till varje enskild produktionsfaktor. Under alla omständigheter skulle metoden mycket väl kunna leda till ett gynnsamt resultat för de exporterande tillverkarna, om det underliggande faktiska värdet för insatsvarorna är högre än det värde som beräknats som en procentandel av den totala råvarukostnaden. Ingen berörd part lade fram bevisning för att kommissionens tillvägagångssätt skulle leda till ett mindre gynnsamt resultat. Kommissionen noterade vidare att betydande snedvridningar fastställs i avsnitt 3.1.1 ovan. I det fallet kan inhemska kostnader enligt artikel 2.6a i grundförordningen användas för att konstruera normalvärdet, men endast i den mån som det har slagits fast att de inte är snedvridna, på grundval av tillförlitliga och lämpliga bevis. De exporterande tillverkarna lade inte fram någon bevisning beträffande de produktionsfaktorer som samlats under förbrukningsvaror och kommissionen fann inte heller någon sådan bevisning. Kommissionen kan därför inte använda uppgifterna från FTT-gruppen. Kommissionen anser att den metod som kommissionen använder för att beräkna ett icke-snedvridet värde för förbrukningsvaror är lämplig, eftersom ingen bättre information finns tillgänglig. ZTT-gruppen gjorde inget försök att föreslå ett referensvärde som beräknats med hjälp av GTA-importvärden till det representativa landet, och föreslog inte heller något alternativt icke-snedvridet referensvärde för förbrukningsvaror. Påståendet avvisades därför.

(339)

ZTT-gruppen hävdade att de sex biprodukter/avfallsprodukter som rapporterats som produktionsfaktorer inte borde ingå i kategorin förbrukningsvaror och att kommissionen borde fastställa ett referensvärde för var och en av dessa biprodukter/avfallsprodukter.

(340)

Kommissionen instämde inte i detta påstående. Som förklaras i skäl 320 och mot bakgrund av det stora antalet produktionsfaktorer som de exporterande tillverkarna använder förde kommissionen ett antal produktionsfaktorer, för vilka de samarbetsvilliga exporterande tillverkarnas faktiska kostnader för utgjorde en försumbar andel av de sammanlagda råvarukostnaderna under undersökningsperioden, till kategorin förbrukningsvaror. De sex biprodukter/avfallsprodukter som rapporterats av ZTT-gruppen utgjorde, beroende på vilken biprodukt/avfallsprodukt det är fråga om, mellan mindre än 0,005 % och mindre än 0,050 % av de totala direkta kostnaderna och totalt mindre än 0,10 % av de totala direkta kostnaderna. Deras potentiella inverkan på normalvärdet var därför försumbar och samma resonemang som sammanfattas i skäl 338 är relevant i detta avseende. Påståendet avvisades därför.

(341)

FTT-gruppen hävdade att kommissionen genom att använda cif-värden för att fastställa referensvärden som omfattar transportkostnader utanför Argentina, sjöfraktkostnader och försäkringar, fråntar tillverkarna eventuella komparativa fördelar som de skulle kunna ha tack vare tillgången på vissa råvaror på hemmamarknaden.

(342)

I artikel 2.6a a i grundförordningen föreskrivs användning av motsvarande uppgifter i ett lämpligt representativt land, under förutsättning att relevanta kostnadsuppgifter finns lätt tillgängliga. Kommissionen förfogade inte över några uppgifter om inhemska priser i de möjliga representativa länderna. Däremot finns det lätt tillgängliga uppgifter om importpriser och kommissionen använder GTA som källa för sådana uppgifter. FTT-gruppen lämnade inte heller in några eventuella relevanta uppgifter från det representativa landet som kunde användas i undersökningen. Påståendet avvisades därför.

(343)

ZTT-gruppen instämde inte heller i kommissionens metod för att beräkna den icke-snedvridna kostnaden för transport av råvaror, vilken beskrivs i skäl 322. ZTT-gruppen hävdade att kommissionen bör beräkna transportkostnaden för varje råvara individuellt. Man angav också att transportkostnaderna kan variera avsevärt mellan olika produktionsfaktorer.

(344)

Kommissionen noterar att ZTT-gruppen inte ger några förslag på hur kommissionen bör beräkna transportkostnaden för varje råvara individuellt. Som anges i skäl 322 anser kommissionen att förhållandet mellan den exporterande tillverkarens kostnader för råvaror och de angivna transportkostnaderna inom ramen för denna undersökning rimligen kunde användas för att uppskatta de icke-snedvridna transportkostnaderna för råvarorna när de levererades till företagets fabrik. Påståendet avvisades därför.

(345)

Kommissionen använde ILO-statistik för att fastställa lönerna i Argentina. ILO-statistiken innehöll information om de genomsnittliga arbetskraftskostnaderna 2018 för flera yrkesområden. Den innehöll däremot inte någon uppgift om genomsnittliga arbetskraftskostnader för tillverkningsindustrin. För att fastställa referensvärdet för arbetskraftskostnader använde kommissionen därför ILO-statistik om totala genomsnittliga arbetskraftskostnader samt lätt tillgängliga uppgifter om ytterligare arbetskraftskostnader (som skatt) som arbetsgivare i Argentina har (134). Kommissionen använde även indexet (135) för att justera siffrorna från 2018 i förhållande till inflationen.

(346)

I sina synpunkter på det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade ZTT-gruppen att kommissionen borde använda arbetskostnaderna för ”anläggnings- och maskinoperatörer och anläggnings- och maskintekniker” eftersom den yrkeskategorin ligger nära den typ av arbetskraft som arbetar inom tillverkningen av optiska fiberkablar.

(347)

Kommissionen instämde inte i detta påstående. ZTT Group har inte lagt fram någon bevisning som kan visa att de flesta av ZTT-gruppens anställda var anläggnings- och maskinoperatörer och anläggnings- och maskintekniker. Eftersom industrin för optiska fiberkablar är en högteknologisk industri anställer tillverkarna av optiska fiberkablar många ingenjörer och tekniker som av ILO klassificeras i kategorin ”yrkesverksamma” samt informations- och kommunikationstekniker som av ILO klassificeras som ”tekniker och liknande yrkesgrupper”. Den genomsnittliga arbetskraftskostnaden för dessa tre yrkesgrupper är mer än 20 % högre än det värde för totala arbetskraftskostnader som kommissionen använder för att beräkna referensvärdet för arbetskraftskostnader. Eftersom kommissionen inte förfogar över någon förteckning över hur de anställda fördelas i dessa huvudkategorier, ansåg den att det var lämpligt att använda ILO:s genomsnittliga arbetskraftskostnad. Påståendet avvisades därför.

(348)

Elpriserna för företag (industrianvändare) i Argentina offentliggjordes av eldistributörerna Edenor och Edesur (136) under undersökningsperioden. Med hjälp av denna information går det att fastställa det pris som industrianvändare betalar (tarifa T3). Här finns även uppgifter om de priser som betalas av industrianvändare som valt att betala elpriser som varierar beroende på vilken tid på dygnet elen förbrukas och på hur stor spänning som används. Kommissionen använde dessa priser i beräkningen.

(349)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade ZTT-gruppen att det fanns ett fel i formeln för beräkning av referensvärdet för el.

(350)

Kommissionen korrigerade detta fel, som endast hade en smärre inverkan.

(351)

Enligt artikel 2.6a a i grundförordningen ska ”[d]et konstruerade normalvärdet […] omfatta ett icke-snedvridet och skäligt belopp för att täcka försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst”. Dessutom måste ett värde för tillverkningsomkostnader fastställas för att täcka kostnader som inte ingår i produktionsfaktorerna ovan.

(352)

De samarbetsvilliga exporterande tillverkarnas indirekta tillverkningsomkostnader uttrycktes som en procentandel av de exporterande tillverkarnas faktiska tillverkningskostnader. Denna procentandel tillämpades på de icke-snedvridna tillverkningskostnaderna.

(353)

För att fastställa ett icke-snedvridet och skäligt belopp för försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader och vinst använde kommissionen finansiella uppgifter för 2019 för Prysmian Energia Cables y Sistemas de Argentina S.A. enligt utdrag från Dun and Bradstreet (D&B) (137). Kommissionen gjorde dessa uppgifter tillgängliga för berörda parter i den andra noteringen.

(354)

I sina synpunkter på det slutliga utlämnandet av uppgifter invände FTT-gruppen mot den beräkningsmetod som tillämpades på de allmänna tillverkningsomkostnader som förklaras i skäl 352 och hävdade att kommissionen grundade sig på ”snedvridna uppgifter” för att göra en ny beräkning av ”snedvridna” värderingar, vilket strider mot kommissionens rättsliga principer och praxis, och uppmanade kommissionen att behålla de ursprungliga uppgifter som rapporterats av FTT-gruppen. ZTT-gruppen instämde inte heller i kommissionens beräkningsmetod för tillverkningsomkostnader och uppmanade kommissionen att beräkna ett separat referensvärde för tillverkningsomkostnader, avskilt från andra insatsvaror.

(355)

Kommissionen noterade att det inte fanns lätt tillgängliga uppgifter om allmänna tillverkningsomkostnader i räkenskaperna för tillverkaren i det representativa landet. När snedvridningar har konstaterats kan inhemska kostnader enligt artikel 2.6a i grundförordningen användas för att konstruera normalvärdet, men endast i den mån som det har slagits fast att de inte är snedvridna, på grundval av tillförlitliga och lämpliga bevis. De exporterande tillverkarna lade inte fram någon bevisning beträffande allmänna tillverkningsomkostnader och kommissionen fann inte heller någon sådan bevisning. Påståendet avvisades därför. Kommissionen anser att den metod som kommissionen använder för att beräkna ett icke-snedvridet värde för allmänna omkostnader är lämplig, eftersom ingen bättre information finns tillgänglig. ZTT-gruppen har inte heller föreslagit något alternativt icke-snedvridet referensvärde för allmänna omkostnader. Påståendet avvisades därför.

(356)

I sina synpunkter på det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade ZTT-gruppen att dess uppgifter om försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna omkostnader och vinst inte borde uteslutas, eftersom kommissionen inte bevisat att de uppgifterna var snedvridna.

(357)

Kommissionen instämde inte i detta påstående. Som anges i skäl 142 konstaterade kommissionen att det inte var lämpligt att använda inhemska priser och kostnader för att fastställa normalvärdet i detta fall. I detta fall behöver kommissionen, som anges i skäl 158, således inte bevisa att de exporterande tillverkarnas faktiska försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna omkostnader inte var snedvridna.

(358)

På grundval av ovanstående konstruerade kommissionen normalvärdet för varje produkttyp fritt fabrik i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen.

(359)

Först fastställde kommissionen de icke-snedvridna tillverkningskostnaderna (som täcker förbrukningen av råvaror, arbetskraft och energi). Kommissionen tillämpade de icke-snedvridna enhetskostnaderna på den faktiska förbrukningen av de olika produktionsfaktorerna som de exporterande tillverkare som ingår i urvalet hade. Kommissionen multiplicerade förbrukningsfaktorerna med de icke-snedvridna enhetskostnader som noterats i det representativa landet enligt beskrivningen i skäl 318.

(360)

För det andra lade kommissionen till tillverkningsomkostnader för att fastställa icke-snedvridna tillverkningskostnader. De samarbetsvilliga exporterande tillverkarnas tillverkningsomkostnader ökades med kostnaderna för de råvaror och förbrukningsvaror som avses i skäl 317 och uttrycktes därefter som en andel av de faktiska tillverkningskostnaderna för var och en av de exporterande tillverkarna. Denna procentandel tillämpades på de icke-snedvridna tillverkningskostnaderna.

(361)

När den icke-snedvridna tillverkningskostnaden var fastställd lade kommissionen till försäljnings- och administrationskostnaderna, de andra allmänna kostnaderna och vinsten i enlighet med vad som beskrivs i skäl 351 och 353. Dessa fastställdes utifrån Prysmian Energia Cables y Sistemas de Argentina S.A:s redovisning så som förklaras i skäl 353.

(362)

Kommissionen tillämpade försäljnings- och administrationskostnaderna och de allmänna kostnaderna för Prysmian Energia Cables y Sistemas de Argentina S.A. på de tillverkningskostnader som fastställts enligt beskrivningen i föregående skäl. Försäljnings- och administrationskostnaderna och andra allmänna omkostnader uttryckta som en procentandel av kostnaden för sålda varor och pålagd de icke-snedvridna tillverkningskostnaderna uppgick till 15 %. Vinsten uttryckt som en procentandel av kostnaden för sålda varor och pålagd de icke-snedvridna tillverkningskostnaderna uppgick till 10,6 %.

(363)

På denna grundval konstruerade kommissionen normalvärdet fritt fabrik per produkttyp i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen.

(364)

Exporten till unionen från den grupp av exporterande tillverkare som ingår i urvalet skedde antingen direkt till oberoende kunder eller genom närstående företag som agerade antingen som ombud, handlare eller importörer.

(365)

Exportpriset för försäljning direkt till oberoende kunder i unionen och genom närstående handelsföretag var det pris som faktiskt hade betalats eller skulle betalas för den berörda produkten vid försäljning på export till unionen i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen.

(366)

Exportpriset för försäljning genom de närstående importörerna fastställdes på grundval av det pris till vilket den importerade produkten första gången såldes vidare till oberoende kunder i unionen, i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen. I detta fall justerades priset för alla kostnader som tillkommit mellan importen och återförsäljningen, inklusive försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader, samt en skälig vinst.

(367)

Det vägda genomsnittet av de samarbetande importörernas vinster (se skäl 28) användes som skälig vinstmarginal. Vinstmarginalerna varierade mellan 15 och 25 %.

(368)

I sina synpunkter på det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade ZTT-gruppen och FTT-gruppen att vissa avdrag hade gjorts både från försäljningslistorna och från försäljnings- och administrationskostnaderna och de andra allmänna kostnaderna och därmed räknats med två gånger.

(369)

Dessa påståenden befanns vara berättigade och kommissionen ändrade exportpriset i enlighet med detta. Den detaljerade bedömningen av detta påstående lämnades till de båda grupperna genom ett särskilt utlämnande av uppgifter eftersom det är fråga om konfidentiella uppgifter.

(370)

FTT-gruppen hävdade att kommissionen inte borde dra av hela ombudsavgiften från exportpriset, då ombudsavgiften bestod av fyra olika typer av avgifter, varför avdrag endast borde göras för exportombudsavgiften.

(371)

Kommissionen uppmanade FTT-gruppen att inkomma med ytterligare information om betalningen av ombudsavgiften till dess närstående ombud. De uppgifter som inkom från FTT-gruppen visade att FTT-gruppen faktiskt betalade hela ombudsavgiften till det närstående ombudet och inte bara exportombudsavgiften. Påståendet avvisades därför.

(372)

FTT-gruppen hävdade att kommissionen använde fel ombudsavgift för den berörda produkten när det gäller 2020 och gjorde dubbla avdrag för sjöfrakts- och hanteringskostnader. Enligt FTT-gruppen gjordes detta en gång avseende försäljningslistorna och en gång avseende ombudsavgiften.

(373)

Dessa påståenden befanns vara välgrundade och godtogs därför. Beräkningen av exportpriset justerades i enlighet med detta.

(374)

FTT-gruppen hävdade också att kommissionen, när den konstruerade exportpriset för försäljningen för enheten NW, som är en närstående enhet till FTT, inte borde ha dragit av den ombudsavgift som tillämpades på FTT:s försäljning, eftersom 1) det inte fanns något avtal mellan NW och FTT eller med FTT:s exportombud, och eftersom 2) sådana avgifter återspeglades i transaktioner mellan FTT och dess ombud, och eftersom 3) transaktionerna mellan NW och FTT var inhemska transaktioner och uttrycktes som fakturabeloppet plus mervärdesskatt.

(375)

I avtalet mellan FTT och dess närstående ombud anges inte att ombudsavgiften endast gäller för försäljningen av optiska fiberkablar som tillverkas av FTT. Eftersom FTT-gruppen även exporterar optiska fiberkablar som tillverkats av NW bör avdrag göras för ombudsavgiften för FTT-gruppens samlade export, oavsett tillverkare. Påståendet avvisades därför.

(376)

FTT-gruppen hävdade också att den vinstmarginal för den icke-närstående importören som anges i skäl 367 inte är representativ och ligger på en nivå som normalt inte uppnås av importörerna. FTT-gruppen hävdade också att de importörer som valts ut av kommissionen har en annan verksamhetsinriktning än de närstående importörer som ingår i FTT-gruppen.

(377)

Inledningsvis bör det noteras att kommissionen inte har valt ut importörerna. De importörer som samarbetar i en antidumpningsundersökning gör så på frivillig basis. Som anges i skäl 28 lämnade fem icke-närstående importörer in de begärda uppgifterna och samtyckte till att ingå i urvalet. Kommissionen uppmanade alla samarbetsvilliga importörer att lämna in sina svar på frågeformuläret. Som anges i skäl 42 dubbelkontrollerade kommissionen de uppgifter som lämnats av importörerna. Såsom anges i skäl 367 är den vinstmarginal som används det vägda genomsnittet av vinsten för de samarbetsvilliga importörer som nämns i skäl 28 och som kunde lämna uppgifter för undersökningsperioden. Kommissionen ansåg därför att vinstmarginalen var representativ och korrekt.

(378)

Kommissionen jämförde normalvärdet och exportpriset för de exporterande tillverkare som ingår i urvalet på grundval av priset fritt fabrik.

(379)

När så var motiverat för att jämförelsen skulle bli rättvis justerade kommissionen i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen normalvärdet och/eller exportpriset för att ta hänsyn till olikheter som påverkade priserna och prisjämförbarheten. Justeringar gjordes för transport, försäkring, hantering och lastning, kreditkostnader, bankavgifter, andra importavgifter, paketeringskostnader, ombudsavgifter, provisioner och återbäring.

(380)

En justering enligt artikel 2.10 i tillämpades också på försäljning genom närstående handelsföretag. Då upptäcktes att handlarna i Kina och Hongkong fungerade på liknade sätt som en agent. Dessa handlare letade efter kunder och upprättade kontakter med dem. De var ansvariga för försäljningsprocessen och fick pålägg för sina tjänster. Justeringen bestod av handelsföretagens försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader och en vinst på 10 %. Vinstmarginalen betraktades som en försiktig uppskattning av den lämpliga vinstnivån med tanke på de vanligtvis höga marginaler (ofta över 20 %) som uppnås av icke-närstående importörer i denna sektor.

(381)

ZTT-gruppen hävdade att dess tillverknings- och försäljningsföretag utgjorde en enda ekonomisk enhet vad gäller exportförsäljningen av optisk fiberkabel.

(382)

Kommissionen instämde inte i detta påstående. Detta påstående gällde endast för den berörda produkten och inte för alla produkter som ZTT-gruppen saluför. Så som bekräftats av tribunalen (138) måste utredningen av om ett närstående företag utgör en enda ekonomisk enhet tillsammans med den tillverkande enheten gå utöver försäljningen av den berörda produkten till unionen. Vilken funktion den tillverkande enheten och den säljande enheten har för alla produkter som gruppen tillverkar eller saluför måste utredas. Kommissionens undersökning visade bland annat att det förekommer omfattande direktförsäljning och att det råder brist på ekonomisk kontroll. Det konstaterades därför att den verksamhet som bedrivs av ZTT-gruppens försäljningsbolag inte kunde betraktas som enbart internförsäljning. Detaljerna i kommissionens bedömning har delgivits ZTT-gruppen genom ett särskilt utlämnande av uppgifter eftersom det är fråga om konfidentiella uppgifter. På grundval av denna bedömning tillbakavisades detta påstående.

(383)

I sina synpunkter på det slutliga utlämnandet av uppgifter invände ZTT-gruppen mot kommissionens slutsats att den verksamhet som bedrivs av ZTT-gruppens försäljningsbolag inte kunde betraktas som enbart internförsäljning. ZTT-gruppen hävdade att även om en av de tillverkande enheterna inte ägde någon del av den kinesiska handlaren eller inte hade någon ekonomisk kontroll över den kinesiska handlaren var det fråga om gemensam kontroll mellan de båda företagen.

(384)

Kommissionen noterade att även om så vore fallet är detta villkor endast en förutsättning och inte avgörande.

(385)

ZTT-gruppen hävdade vidare att kommissionen inte hade lagt fram någon bevisning för att handelsföretaget sålde produkter från icke-närstående företag eller för att det fanns ett skriftligt avtal som visade på armlängdstransaktioner mellan tillverkarna och handelsföretaget för exportförsäljning. ZTT-gruppen hävdade också att endast exportförsäljningen är relevant för denna bedömning, medan den inhemska försäljningen är irrelevant och att endast försäljningen av den berörda produkten borde bedömas. ZTT-gruppen menade att det var irrelevant om de tillverkande enheterna sålde andra produkter direkt, eftersom handelsföretaget inte fungerade som intern försäljningsavdelning för dessa produkter. ZTT-gruppen påpekade att det kan finnas flera försäljningsavdelningar i ett företag, där var och en är specialiserad på en viss produkt. ZTT-gruppen påpekade också att ingen av tillverkarna hade exportavdelningar eller försäljningspersonal för att hantera exportfunktionerna. ZTT-gruppen hävdade också att det inte var relevant vad som angavs i handlarens verksamhetstillstånd, eftersom det gällde ”formen” och inte den ekonomiska verkligheten.

(386)

Kommissionen vidhåller sin slutsats att den kinesiska handlaren inte kunde anses bedriva verksamhet enbart som en intern försäljningsavdelning. Bedömningen av om ett närstående företag utgör en enda ekonomisk enhet tillsammans med den tillverkande enheten måste gå utöver försäljningen av den berörda produkten till unionen (139). En av de tillverkande enheterna hade en betydande direktexportförsäljning av andra produkter, vilken låg på mellan 17 och 22 % av den totala försäljningen, och därför behövde enheten ha en exportförsäljningsavdelning och försäljningspersonal, oberoende av vad ZTT-gruppen hävdar. Vad gäller handlarens verksamhetstillstånd noteras att den skriftliga bevisningen om funktionernas karaktär verkligen är relevant för bedömningen av handlarens roll.

(387)

ZTT-gruppen upprepade också sitt påstående om att den närstående importören i unionen utgjorde en enda ekonomisk enhet.

(388)

När det gäller exporten via den närstående importören i unionen vidhöll kommissionen sin slutsats att frågan om huruvida det är fråga om en enda ekonomisk enhet, eller inte, inte är relevant för tillämpningen av artikel 2.9 i grundförordningen. Syftet med en sådan bestämmelse är att justera exportpriset i de fall då exportpriset inte är tillförlitligt på grund av att det finns ett samband eller ett kompensationsarrangemang mellan exportören och importören eller en tredje part. I detta fall ifrågasattes inte det faktum att ZTT-gruppen säljer till EU via en närstående importör och denna bestämmelse därför är fullt tillämplig.

(389)

I sina synpunkter på det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade FTT-gruppen och CCCME att kommissionen inte hade förklarade källan till vinstmarginalen på 10 % och att en sådan procentandel var rimlig och dominerande på marknaden.

(390)

Kommissionen håller inte med om detta. Denna information finns i skäl 380.

(391)

FTT-gruppen och CCCME hävdade också att det vid fastställandet av exportpriset för NW inte var möjligt göra justeringar för försäljnings- och administrationskostnader och allmänna kostnader (utom för direkta försäljningskostnader) och vinst för dess närstående handlare i Kina och Hongkong, eftersom kommissionen inte hade visat att dessa handlare hade liknande funktioner som ett ombud som arbetar på provisionsbasis.

(392)

Kommissionen instämde inte i detta påstående. Kommissionen upprepade den bedömning som beskrivs i skäl 380. Kommissionen noterade dessutom betydande prisvariation vid en jämförelse av de olika etapperna i försäljningsflödet till unionen, med variationer på mellan 18 och 30 % beroende på etapp. Det var därför tydligt att varje handlare fick ett tillägg som i själva verket var högre än den vinst för den icke-närstående handlaren för vilken kommissionen gjorde avdrag i enlighet med skäl 380.

(393)

FTT-gruppen uppgav också att den ansåg att Prysmian Energia Cables y Sistemas de Argentina S.A. angivna försäljnings- och administrationskostnader och allmänna kostnader omfattade företagets samlade kostnader under räkenskapsperioden. FTT-gruppen bad kommissionen att göra avdrag för direkta försäljningskostnader(som transport- och hanteringskostnader) från det totala beloppet för försäljnings- och administrationskostnader och allmänna kostnader, eftersom man ansåg att en jämförelse mellan exportpriset netto efter avdrag för försäljningskostnader och finansiella kostnader och ett normalvärde utan ett sådant avdrag inte var objektiv och rättvis. CCCME gjorde ett liknande påstående och hävdade att kommissionen endast föreföll ha justerat exportpriset i enlighet med artikel 2.10 och inte även normalvärdet. ZTT-gruppen hävdade också att de finansiella uppgifterna för Prysmian Energia Cables y Sistemas de Argentina S.A. inte var tillräckligt detaljerade för att möjliggöra en fullständig förståelse av posterna för försäljnings- och administrationskostnader och allmänna kostnader och motsvarande belopp. Företaget hävdade att det krävdes mer detaljerade uppgifter för att säkerställa en rättvis jämförelse mellan ZTT-gruppens exportpris och det konstruerade normalvärdet, samt för att säkerställa att man använde sig av uppgifter som avsåg vinsten från den huvudsakliga verksamheten (t.ex. försäljning av kablar) och inte uppgifter avseende annan affärsverksamhet eller icke-rörelseintäkter. Sådana inkomster ska inte ingå i den vinst som används för att konstruera normalvärdet. ZTT-gruppen uppgav vidare att om kommissionen inte kunde lämna ut mer relevanta finansiella uppgifter avseende Prysmian Energia Cables y Sistemas de Argentina S.A., borde kommissionen använda uppgifter från de malaysiska tillverkare vars reviderade räkenskaper fanns tillgängliga.

(394)

Kommissionen instämde inte i detta påstående. Försäljnings- och administrationskostnaderna och de allmänna kostnaderna beräknades som skillnaden mellan kostnaden för sålda varor och övriga rörelsekostnader baserat på lätt tillgänglig information. Kommissionen noterade att påståendet om att sådana kostnader ingick i de försäljnings- och administrationskostnader och allmänna kostnader som rapporterats för tillverkaren i det representativa landet inte var underbyggt. De exporterande tillverkare som ingick i urvalet tillhandahöll inte heller någon kvantifiering för denna justering. Som förklaras i skäl 280 tillhandahöll kommissionen relevanta, lätt tillgängliga, finansiella uppgifter om Prysmian Energia från Dun & Bradstreet till de berörda parterna genom den andra noteringen. Ingen berörd part inkom med lämpligare uppgifter om försäljnings- och administrationskostnader och allmänna kostnader för en tillverkare i Argentina. Eftersom kommissionen hade dragit slutsatsen att Argentina uppfyller de kriterier i artikel 2.6a i grundförordningen som måste uppfyllas för att ett land ska kunna betraktas som ett lämpligt representativt land, måste kommissionen därför använda sig av uppgifter om försäljnings- och administrationskostnader och de allmänna kostnaderna för en argentinsk tillverkare och inte för en malaysisk tillverkare. Eftersom den malaysiska tillverkaren inte hade registrerat någon skälig vinst kunde kommissionen inte använda den malaysiska tillverkarens finansiella uppgifter. Påståendet avvisades därför.

(395)

För de samarbetsvilliga exporterande tillverkare som ingår i urvalet jämförde kommissionen det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje typ av den likadana produkten med det vägda genomsnittliga exportpriset för motsvarande typ av den berörda produkten, i enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen.

(396)

På grundval av detta är de vägda genomsnittliga dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av priset cif vid unionens gräns, före tull, följande:

(397)

När det gäller de samarbetsvilliga exporterande tillverkare som inte ingår i urvalet beräknade kommissionen den vägda genomsnittliga dumpningsmarginalen i enlighet med artikel 9.6 i grundförordningen. Denna marginal fastställdes därför på grundval av marginalerna för de exporterande tillverkare som ingår i urvalet.

(398)

På denna grundval fastställdes den slutgiltiga dumpningsmarginalen för de samarbetsvilliga exporterande tillverkare som inte ingår i urvalet till 31,2 %.

(399)

När det gäller marginalen för övriga exporterande tillverkare i Kina fastställde kommissionen de exporterande tillverkarnas grad av samarbetsvilja. Graden av samarbetsvilja fastställdes på grundval av de samarbetsvilliga exporterande tillverkarnas exportvolym till unionen i förhållande till den totala exportvolymen baserat på importen – enligt Eurostats importstatistik – från Kina.

(400)

Samarbetsviljan var i detta fall hög. Kommissionen ansåg att det var lämpligt att fastställa den övriga dumpningsmarginalen till en nivå motsvarande den högsta dumpningsmarginal som fastställts för en tillverkare som ingår i urvalet.

(401)

De slutgiltiga dumpningsmarginalerna uttryckta i procent av cif-priset vid unionens gräns, före tull, har fastställts till följande:

(402)

Även om officiell importstatistik rapporteras i kilogram ansåg kommissionen, i linje med synpunkter från exporterande tillverkare och unionsindustrin, att denna måttenhet inte är lämplig för en korrekt mätning av de berörda volymerna. Undersökningen visar att industrin vanligtvis längd istället för vikt som huvudsaklig volymindikator. Antingen mäts kabelns längd (kilometer kabel) eller den totala längden på de fibrer som kabeln innehåller (kilometer fibrer). Med tanke på att den nuvarande undersökningen gäller kablar anses kilometer kabel vara den lämpligaste måttenheten och den kommer att användas vid fastställandet av skada nedan.

(403)

I sina synpunkter på det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade CCCME att importvolymerna borde beräknas på grundval av fiberkilometer i stället för kabelkilometer, eftersom fiberkilometer var den godkända branschstandarden och den enda måttenhet som återspeglade de enorma skillnaderna i antal fiber per kabel.

(404)

Kommissionen vidhöll att kabelkilometer är den lämpliga måttenheten eftersom de produkter som är föremål för undersökningen är kablar och antalet fibrer i en kabel är ett särdrag hos kabeln som återspeglas i produktkontrollnumret. Detta påstående avvisades därför.

(405)

Den likadana produkten tillverkades av 29 unionstillverkare under undersökningsperioden. Med undantag av de två tillverkare som nämns i nästa avsnitt utgör dessa unionsindustrin i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen. Till följd av Förenade kungarikets utträde ur Europeiska unionen baseras fastställandet av skada på uppgifter från 27 medlemsstater (EU-27) för hela skadeundersökningsperioden.

(406)

Den totala tillverkningen i unionen under undersökningsperioden fastställdes till 1,2 miljoner kilometer kabel. Kommissionen fastställde siffran på grundval av all tillgänglig information om unionsindustrin, bland annat direkt information från de nio parterna – sex klaganden och tre företag som stödde klagomålet – och marknadsinformation för övriga tillverkare. Såsom anges i skäl 26 stod de tre unionstillverkare som ingår i urvalet för 52 % av den sammanlagda tillverkningen av den likadana produkten i unionen.

(407)

I enlighet med artikel 4.1 i grundförordningen får tillverkare som är kinesiska exportörer eller importörer närstående och/eller själva är importörer av den produkt som påstås vara dumpad undantas från unionsindustrin. I artikel 4.2 fastställs när tillverkare ska anses vara exportörer eller importörer närstående.

(408)

Kommissionen undersökte unionsindustrins befintliga relationer med exportörer och importörer av den berörda produkten. Undersökningen visade att en unionstillverkare som ingår i urvalet importerade en marginell volym optiska fiberkablar från Kina, och att en annan innehade minoritetsaktier i en exporterande tillverkare som inte ingick i urvalet. Mot bakgrund av att den första tillverkaren endast hade importerat försumbara volymer och att den andra tillverkaren visade att den vare sig kontrollerade eller kontrollerades av den exporterande tillverkaren och att relationen inte gjorde att den betedde sig annorlunda än övriga, ej närstående tillverkare, drog kommissionen slutsatsen att det inte fanns någon anledning att undanta någotdera företaget från unionsindustrin.

(409)

Vad beträffar en tredje tillverkare som inte ingår i urvalet ansåg kommissionen att dess relation med en kinesisk exporterande tillverkare (som kontrolleras av samma enhet) och de betydande kvantiteter som importerades från Kina gjorde att det var lämpligt att undanta tillverkaren från definitionen av unionsindustrin, trots att tillverkaren fortfarande har betydande tillverkning i unionen.

(410)

När det gällde en icke-samarbetsvillig tillverkare i unionen, som deklarerade en betydande importvolym från Kina, beslöt kommissionen på liknande sätt, med hänsyn till tillverkarens relation med en kinesisk exporterande tillverkare och den betydande importvolymen, att tillverkaren ifråga också skulle undantas från definitionen av unionsindustrin.

(411)

Undersökningen visade inte att någon annan tillverkare vare sig var kinesiska exportörer närstående eller importerade från Kina, varför inga ytterligare undantag från definitionen av unionsindustrin behövde göras.

(412)

CCCME hävdade att ett antal unionstillverkare hade kopplingar till kinesiska tillverkare av optiska fiberkablar och begärde att kommissionen skulle genomföra en segmenterad skadeanalys genom att analysera detta importflöde separat.

(413)

I sina synpunkter på det slutliga utlämnandet upprepade CCCME sitt påstående om segmentering och separat bedömning av importen. CCCME ansåg också att kommissionen borde offentliggöra uppgifter om vilka volymer som unionstillverkarnas importerade från närstående och icke-närstående kinesiska tillverkare under undersökningsperioden och vilka procentandelar som dessa utgjorde.

(414)

Såsom anges ovan tog kommissionen vederbörlig hänsyn till unionstillverkarnas kopplingar till kinesiska företag och undantog tillverkare med betydande import från Kina; dessutom togs hänsyn till tillverkarnas förhållande till kinesiska exportörer. De unionstillverkare som ingick i urvalet importerade marginella kvantiteter (mindre än 1 % av tillverkningen) av den berörda produkten från närstående företag i Kina. Påståendet avvisades därför.

(415)

Connect Com lämnade in en förteckning över andra unionstillverkare av optiska fiberkablar, vilka inte beaktades i klagomålet. Kommissionen noterade att dessa företag inte samarbetade i undersökningen och att uppskattningarna beträffande icke-samarbetsvilliga unionstillverkare gjordes på grundval av tillförlitlig marknadsinformation (140).

(416)

För att avgöra om unionsindustrin lidit skada och för att fastställa förbrukningen och de olika ekonomiska indikatorerna för unionsindustrins situation undersökte kommissionen om, och i så fall i vilken utsträckning, denna analys borde beakta den efterföljande användningen av den likadana produkt som produceras av unionsindustrin.

(417)

Kommissionen konstaterade att mellan 5,8 och 4,4 % av unionstillverkarnas totala tillverkning var avsedd för företagsintern användning under skadeundersökningsperioden. Kablarna levererades i dessa fall internt inom samma företag eller företagsgrupp för användning i senare led, särskilt för produktion av kablar försedda med kopplingsanordningar.

(418)

Skillnaden mellan den företagsinterna och den öppna marknaden är relevant för skadeanalysen, eftersom produkter avsedda för företagsintern användning inte är utsatta för direkt konkurrens från importerade produkter. Tillverkning som är avsedd för försäljning på den öppna marknaden konkurrerar däremot direkt med importen av den berörda produkten.

(419)

För att få en så fullständig bild som möjligt av unionsindustrin inhämtade kommissionen uppgifter om hela verksamheten för optiska fibrer och fastställde om tillverkningen var avsedd för företagsintern användning eller för den öppna marknaden.

(420)

Kommissionen undersökte vissa ekonomiska indikatorer med avseende på unionsindustrin på grundval av uppgifter som rörde den öppna marknaden. Dessa indikatorer är försäljningsvolymer och försäljningspriser på unionens marknad, marknadsandel, tillväxt, exportvolymer och exportpriser, lönsamhet, räntabilitet, kassaflöde. I de fall där det var möjligt och motiverat jämfördes undersökningsresultaten med uppgifterna för den företagsinterna marknaden för att få en fullständig bild av unionsindustrins situation.

(421)

Övriga ekonomiska indikatorer kunde däremot endast granskas på ett meningsfullt sätt genom att se till hela verksamheten, inklusive unionsindustrins företagsinterna användning (141). Dessa indikatorer är följande: Produktion. Kapacitet och kapacitetsutnyttjande. Investeringar. Lager. Sysselsättning. Produktivitet. Lön. Kapitalanskaffningsförmåga.

(422)

I sina synpunkter på det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade CCCME att man inte borde bortse från den företagsinterna marknaden vid analysen av unionsindustrins övergripande marknadsställning.

(423)

Såsom beskrivs nedan bortsåg kommissionen inte från den företagsinterna marknaden utan identifierade den och bedömde dess utveckling över tid. Detta gav en fullständig bild av unionsindustrins situation. Marknadens ringa och minskande storlek visar att den inte har någon meningsfull inverkan på unionsindustrins situation. Kommissionen erinrar vidare om att kablar med anslutningsdon inte är den berörda produkten.

(424)

Kommissionen fastställde förbrukningen i unionen på grundval av försäljningsuppgifter som fastställts av klaganden samt importuppgifter som fastställts enligt den metod som beskrivs i skälen 426–431.

(425)

Förbrukningen i unionen utvecklades på följande sätt:

Tabell 2

Förbrukning i unionen (kilometer kabel)

(426)

Förbrukningen på den öppna marknaden i unionen ökade med 38 % under skadeundersökningsperioden. Med tanke på den omfattande digitala expansionen i EU är detta en marknad med en stark tillväxt som förväntas fortsätta i snabb takt (142). Förbrukningen fortsatte att öka fram till undersökningsperioden trots att periodens andra del (dvs. den första halvan av 2020) sammanföll med de första månaderna av störningarna på marknaden som orsakades av covid-19-pandemin. Undersökningsresultaten visar att covid-19-pandemin, som startade under undersökningsperiodens sista månader, och de förebyggande åtgärder som vidtogs på grund av den, visserligen saktade ner tillväxten, men inte hindrade att förbrukningen av den undersökta produkten ökade i unionen totalt sett. Den företagsinterna marknaden utgörs av optiska fiberkablar i konnektivitetslösningar som företagen erbjuder, däribland kablar försedda med kontakter. Dess volymer, som var mycket begränsade i förhållande till den totala marknaden, minskade med 12 % under skadeundersökningsperioden.

(427)

Importvolymen från Kina fastställdes på grundval av de uppgifter som lämnats direkt av kinesiska exporterande tillverkare i enlighet med skäl 47. Detta var mycket signifikativt eftersom importvolymen under undersökningsperioden utgjorde 89 % av den totala import som de kinesiska exporterande tillverkarna deklarerade i stickprovsförfarandet i början av undersökningen. Den totala importen fastställdes således till 11 % mer än de kvantiteter som deklarerats i enlighet med skäl 47.

(428)

Importen från andra tredjeländer fastställdes på grundval av det detaljerade förfarande som nämns i skäl 48, genom vilket man fastställde importen av den berörda produkten i kg och omvandlade denna till kabelkilometer med hjälp av de exakta omvandlingsfaktorer som de kinesiska exporterande tillverkarna hade deklarerat i sina svar på begäran om ytterligare upplysningar som nämns i skäl 47.

(429)

Marknadsandelen för importen fastställdes på grundval av importvolymen i förhållande till den volym av förbrukning på den öppna marknaden som anges i tabell 2.

(430)

Importen från det berörda landet utvecklades på följande sätt:

Tabell 3

Importvolym och marknadsandel

(431)

Mot bakgrund av den betydande kinesiska överkapaciteten (som uppskattas vara dubbelt så stor som hela EU:s marknad, baserat på en marknadsanalys som tillhandahållits av klagandena (143)), konstaterades en ökning av importen från det berörda landet, från cirka 190 000 kabelkilometer till cirka 500 000 kabelkilometer under den berörda perioden, vilket är en mycket snabb ökning med två och en halv gång. Ökningen ligger på 163 %, dvs. den är mer än fyra gånger så stor som ökningen av förbrukningen, vilket tydligt visar i vilken stor omfattning och med vilken kraft den kinesiska importen har penetrerat marknaden.

(432)

Marknadsandelen för denna import ökade följaktligen under den berörda perioden från 14,8 % till 28,3 %, vilket återigen är en betydande ökning med 91 %. Det bör noteras att importvolymerna från Kina ökade varje år under skadeundersökningsperioden, vilket visar hur snabb och omfattande marknadspenetrationen är.

(433)

I sina synpunkter på det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade CCCME att unionsindustrins marknadsandel var underskattad och att marknadsandelen för den kinesiska importen var överdriven. CCCME hävdade också att marknadsuppgifterna borde baseras på fiberkilometer i stället för kabelkilometer, vilket skulle ge en lägre marknadsandel för importen från Kina.

(434)

Här erinrade kommissionen om att undersökningen har visat att kabelkilometer är den lämpligaste måttenheten för den berörda produkten, vilket förklaras i skälen 402 – 404. Påståendet avvisades därför.

(435)

Kommissionen fastställde importpriserna på grundval av svaren på begäran om ytterligare uppgifter från de samarbetsvilliga exportörer som nämns i skäl 47.

(436)

Det genomsnittliga priset på importen från det berörda landet utvecklades på följande sätt:

Tabell 4

Importpriser (euro/kilometer kabel)

(437)

Importpriserna från Kina minskade under den berörda perioden från 452 till 349 euro/kilometer kabel, vilket motsvarar en minskning med 23 %. Denna utveckling bör ses mot bakgrund av den ökade aggressiviteten hos kinesiska exporterande tillverkare, vilken kan kopplas till överkapaciteten i landet (se skäl 431). Denna indikator bör ses mot bakgrund av att det finns betydande prisvariationer under en viss period mellan olika produkttyper samt stora skillnader i produktmixen från år till år. Skillnaderna i produkttyper beror både på skillnader i produktegenskaper och därmed på priset på de typer av kablar som såldes och även på det faktum att inte alla produkttyper erbjöds eller såldes varje år.

(438)

För att undvika variationer i produktmixen i prisserien under den berörda perioden och för att få fram mer exakta och representativa uppgifter analyserade kommissionen också den omfattande informationen från de kinesiska exportörer och unionstillverkare som ingick i urvalet och använde därvid mer aggregerade grupper av direkt jämförbara produkter. Detta ledde till att man identifierade 35 identiska (matchande) grupper som såldes av både kinesiska exportörer och unionsindustrin och för vilka det förekom försäljning under vart och ett av de undersökta åren. Med andra ord fick kommissionen fram en fullständig tidsserie med pris per produkttyp för varje år under skadeundersökningsperioden. Dessa priser kan ses som representativa för den totala kinesiska exporten under perioden och omfattade 62 % av exporten från de företag som ingick i urvalet, under undersökningsperioden. Detta gav följande representativa tidsserie, på en viktad aggregerad basis:

Tabell 4a

Kinesisk import (euro/kilometer kabel)

(439)

Detta visar på ett betydande och kontinuerligt prisfall för den kinesiska exporten. När försäljningen av samma produkttyper jämförs år för år blir det tydligt att det är fråga om en märkbar prisnedgång i de kinesiska importpriserna från år till år och att de priserna låg långt under unionstillverkarnas priser under perioden 2018 – undersökningsperioden (tabell 8a).

(440)

Mot denna bakgrund fastställde kommissionen prisunderskridandet under undersökningsperioden genom att jämföra

(441)

När exportpriset justeras i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen med avseende på beräkningen av dumpning (nedan kallat konstruerat cif-pris) för beräkningen av prisunderskridandet och skademarginalen i skäl 444 beräknas exportprset på grundval av fakturavärdet till den första oberoende kunden, från vilket importrelaterade justeringar till cif-punkten samt försäljnings- och administrationskostnader & A och den närstående importörens vinst drogs av, med tillämpning av artikel 2.9 i grundförordningen.

(442)

I sina synpunkter på det slutliga utlämnandet av uppgifter angav ZTT-gruppen att kostnaderna efter import hade beräknats som en procentandel av cif-värdet och föreslog att kommissionen istället skulle beräkna dessa som en proportion av exportvolymen så att de skulle motsvara de justeringar av exportpriset som gjorts för beräkningen av dumpning. Det hävdades att dessa kostnader var mer relevanta för volymen än för exporttransaktionernas värde.

(443)

Detta påstående ansågs berättigat och godtogs därför.

(444)

Prisjämförelsen gjordes för varje enskild produkttyp för transaktioner i samma handelsled, efter justering av priserna där detta var nödvändigt. Resultatet av jämförelsen uttrycktes som en procentandel av omsättningen under undersökningsperioden för de unionstillverkare som ingår i urvalet. Det visade på en vägd genomsnittlig underskridandemarginal för de två exporterande tillverkare som ingår i urvalet på 30,0 % respektive 33,2 %, vilket gav en övergripande underskridandemarginal på 31,5 %. Såsom beskrivs i skäl 502 bekräftar analysen av anbuden att det förekommer prisunderskridande på anbudsnivå.

(445)

I sina synpunkter på det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade ZTT-gruppen också att kommissionen inte gett någon förklaring till de aggregerade produktkontrollnummergrupperna, vilka därför är att betrakta som godtyckliga. CCCME hävdar att användningen av dessa grupper visar på ett problem med överensstämmelse och jämförbarhet mellan unionsindustrins priser och de kinesiska priserna.

(446)

Kommissionen instämde inte i detta påstående, av två orsaker. För det första användes inte dessa grupper för beräkningen av prisunderskridande och målprisunderskridande. För det andra användes de just för att säkerställa att prisutvecklingen över tid inte påverkades av betydande förändringar i produktmixen under perioden, vilket gav en mer noggrann jämförelse över tid, vilken baserades på grupper som, som förklaras ovan, var representativa för den berörda produkten. I avsaknad av bevis för att grupperingen skulle vara uppenbart olämplig avvisade kommissionen detta påstående.

(447)

FTT-gruppen hävdade också att kommissionen inte hade fastställt något prisunderskridande för omkring 30 % av FTT-gruppens export till unionen, eftersom de varornas produktkontrollnummer inte motsvarade produktkontrollnumren för varor som såldes av unionsindustrin. Enligt FTT-gruppen kunde kommissionen inte begränsa sin analys till enbart de produkttyper eller marknadssegment för vilka unionsindustrin hade faktisk försäljning. Angående detta hänvisar FTT-gruppen till domen i målet Changshu City Standard Parts Factory och Ningbo Jinding Fastener Co. Ltd mot Europeiska unionens råd (144) i vilken det enligt FTT-gruppen anges att dumpningsmarginalen bör beräknas för all export till unionen och FTT-gruppen hävdade vidare att detta krav per analogi bör tillämpas även på prisunderskridandet.

(448)

Kommissionen instämde inte i FTT-gruppens tolkning av domstolens dom i målet Changshu City. Skyldigheten att beakta all export gäller endast vid beräkningen av dumpningsmarginalen. Dessutom noterade kommissionen att de modeller som exporterades till unionen från de berörda länderna vid bedömningen av marginalerna för prisunderskridande och målprisunderskridande utgör referensen för jämförelse. När man jämför exporterande tillverkares exportförsäljning med unionsindustrins försäljning är det med nödvändighet så att inte alla exporterade modeller säljs av unionsindustrin. I det aktuella fallet var matchningsnivån 70 % för de kinesiska exporterande tillverkare som ingår i urvalet och kommissionen ansåg denna nivå vara mer än tillräcklig för att säkerställa en bred och rättvis jämförelse av de exporterade modellerna och de modeller som såldes av unionsindustrin. För det tredje kräver inte grundförordningen att kommissionen genomför prisanalysen för varje produkttyp separat. Det rättsliga kravet är tvärtom en bestämning på nivån för en likadan produkt. Slutligen drog kommissionen slutsatsen att alla produktkontrollnummer ingick i den berörda produkten och konkurrerade med varandra, åtminstone i viss utsträckning. Den procentuella andelen av exporten från de exporterande tillverkarna i urvalet som inte sålts av unionsindustrin utgör därför inte en separat kategori av den berörda produkten utan konkurrerar i sin helhet med de återstående kvaliteter som motsvarar en matchning.

(449)

Detta ligger i linje med de priser som anges i skälen 438 och 439 ovan.

(450)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen omfattade granskningen av den dumpade importens inverkan på unionsindustrin en bedömning av alla ekonomiska faktorer som var av betydelse för unionsindustrins tillstånd under skadeundersökningsperioden.

(451)

Kommissionen har tagit emot ett flertal kommentarer från parterna beträffande skada. De kinesiska myndigheterna hävdade att import från Kina inte orsakade någon skada eller risk för skada då indikatorerna visade att unionsindustrins situation var god och att unionsindustrin fortfarande hade en dominerande ställning med sin marknadsandel. Connect Com framhöll att unionsindustrins minskade marknadsandel var mycket begränsad och att den skedde inom ramen för en möjlig oligopolistisk marknad.

(452)

Connect Com hävdade att en eventuell skada, om den hade existerat, hade varit obetydlig om vinster med en minimivinstmarginal på 5 % hade genererats och påminde i detta avseende om kommissionens beslut av den 23 december 1988 om avslutande av antidumpningsförfarandet beträffande import av vissa cellulära mobila radiotelefoner från Kanada, Hongkong och Japan (145), samt domen av den 17 december 1997 i målet EFMA mot Europeiska unionens råd (146). Det bör dock erinras om att vinstmarginalen i beslutet om radiotelefoner beaktades mot bakgrund av indikatorer som gick i positiv riktning och att det nämnda målet gällde en begäran där tribunalen avvisade påståendet om att det vinstmål som fastställdes av kommissionen under undersökningen skulle ha varit högre. Därför kan dessa prejudikat inte ligga till grund för synpunkten om att skadan skulle vara obetydlig när vinstmarginalerna ligger över 5 %. Skadan fastställs på grundval av en helhetsbedömning av alla de faktorer som anges i artikel 3.5 i grundförordningen och vilka analyseras inom ramen för den specifika berörda marknaden och industrin. Industrins vinst var dessutom lägre än det vinstmål som fastställts med beaktande av alla faktorer som är kopplade till den berörda industrin, i enlighet med vad som krävs i artikel 7.2c i grundförordningen.

(453)

För fastställandet av skada skilde kommissionen mellan makroekonomiska och mikroekonomiska indikatorer. Kommissionen utvärderade de makroekonomiska indikatorerna på grundval av uppgifter i svaret i frågeformuläret som lämnades in av klaganden, som omfattade uppgifter avseende samtliga unionstillverkare. Kommissionen utvärderade de mikroekonomiska indikatorerna på grundval av de uppgifter som de unionstillverkare som ingår i urvalet lämnat som svar på frågeformuläret.

(454)

De makroekonomiska indikatorerna är tillverkning, tillverkningskapacitet, kapacitetsutnyttjande, försäljningsvolym, marknadsandel, tillväxt, sysselsättning, produktivitet, dumpningsmarginalernas storlek och återhämtning från tidigare dumpning.

(455)

De mikroekonomiska indikatorerna är genomsnittspriser per enhet, enhetskostnad, arbetskraftskostnader, lager, lönsamhet, kassaflöde, investeringar, räntabilitet och kapitalanskaffningsförmåga.

(456)

Unionens sammanlagda produktion, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 5

Produktion, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande

(457)

Under skadeundersökningsperioden ökade unionsindustrins produktionsvolym med 16 %. En detaljerad analys visar att unionstillverkningen ökade med 18 % mellan 2017 och 2019, medan den minskade lite under undersökningsperioden, med 2 procentenheter.

(458)

Den totala ökningen under skadeundersökningsperioden berodde på den efterfrågeökning som beskrivs i tabell 2. Unionsindustrin lyckades dock endast öka sin produktion med 16 % under skadeundersökningsperioden, på en marknad som växte med 38 %. Unionsindustrin kunde därför inte dra full nytta av marknadstillväxten.

(459)

Under skadeundersökningsperioden ökade produktionskapaciteten i unionen med 31 %. Detta återspeglar de investeringar som en del av unionstillverkarna gjorde för att motsvara marknadens tillväxtpotential. Detta försök hindrades av de allt fler kinesiska produkter som med illojala prissättningsstrategier absorberade allt fler marknadsandelar från unionsindustrin.

(460)

Till följd av detta sjönk kapacitetsutnyttjandet med 12 % till en nivå som låg under 60 % under undersökningsperioden. Unionstillverkarna förhindrades att öka sin produktion i linje med marknadstillväxten.

(461)

Unionsindustrins försäljningsvolym och marknadsandel utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 6

Försäljningsvolym och marknadsandel

(462)

Under skadeundersökningsperioden ökade unionsindustrins totala försäljningsvolym i unionen med 13 %. På grund av den ökade förbrukningen minskade emellertid marknadsandelen på den öppna marknaden under skadeundersökningsperioden, från 64,3 % till 53,5 %, vilket är en minskning med mer än tio procentenheter (– 17 %).

(463)

Försäljningsvolymen på den öppna marknaden i unionen ökade också med 15 % under skadeundersökningsperioden. Försäljningen i unionen följde mycket noga utvecklingen av unionstillverkningen, eftersom industrin i stort sett driver ett system med tillverkning på beställning.

(464)

Unionsindustrins företagsinterna marknad (uttryckt som en procentandel av den totala försäljningen i unionen) låg på mycket låga nivåer under skadeundersökningsperioden och utvecklingen karaktäriserades av en nedåtgående trend där procentandelen minskade från 7 % 2017 till 5,4 % under undersökningsperioden. Detta hade en marginell inverkan på grund av marknadens begränsade storlek.

(465)

Den minskande marknadsandelen för försäljningen i unionen visar att unionsindustrin inte kunde dra nytta av tillväxten på unionsmarknaden under skadeundersökningsperioden.

(466)

Sysselsättning och produktivitet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 7

Sysselsättning och produktivitet

(467)

Antalet anställda inom unionsindustrin ökade med 18 % mellan 2017 och 2019, mätt i heltidsekvivalenter. Denna ökning följdes av en minskning med 4 procentenheter under undersökningsperioden. Denna utveckling följer i stort sett den utveckling av produktionsvolymen som visas i tabell 4.

(468)

Eftersom siffrorna för produktion och antal anställda följde varandra noga låg produktiviteten mätt i kilometer kabel per anställd i stort sett på en stabil nivå.

(469)

Alla dumpningsmarginaler låg väsentligt över miniminivån. Inverkan av de faktiska dumpningsmarginalernas storlek på unionsindustrin var betydande, med tanke på volymen av och priserna för importen från det berörda landet.

(470)

Detta är den första antidumpningsundersökning som gäller den berörda produkten. Därför fanns inga uppgifter tillgängliga för att bedöma inverkan av eventuell tidigare dumpning.

(471)

De genomsnittliga försäljningspriserna per enhet för de unionstillverkare som ingår i urvalet till icke-närstående kunder i unionen utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 8

Försäljningspriser i unionen

(472)

Försäljningspriserna på unionens marknad till icke-närstående partner (den öppna marknaden) ökade med 16 % mellan 2017 och 2019, och minskade sedan under undersökningsperioden och nådde en liknande nivå som den som registrerades 2017 (+ 1 %). Prisnivåerna är emellertid i hög grad beroende av hur komplexa de sålda produkterna är, med tanke på att priset kan variera stort utefter kabelns egenskaper (däribland antal fibrer, antal och typ av höljen osv.).

(473)

Detta är uppenbart när prisernas utveckling jämförs med tillverkningskostnaderna, då mer komplexa kablar som kan säljas till högre priser också medför högre tillverkningskostnad.

(474)

Tillverkningskostnaden per enhet ökade med 14 % mellan 2017 och 2019, vilket i stora drag följde genomsnittspriserna på den öppna unionsmarknaden (16 %). Därför sjönk den med 14 %, vilket även detta var i linje med prisfallet mellan 2019 och undersökningsperioden (15 %). Som fastställs i skäl 540 bekräftades det i undersökningen att kostnaden för huvudråvaran (optiska fibrer), när den köptes från närstående företag, återspeglade marknadspriset för denna insatsvara.

(475)

Såsom nämns i skäl 438 ovan analyserade kommissionen, för att undvika de variationer i produktmixen som är inneboende i prisserierna under den berörda perioden, en omfattande samling uppgifter från de kinesiska exportörer och unionstillverkare som ingick i urvalet och baserade analysen på mer aggregerade grupper av direkt jämförbara produkter. Detta ledde till att man identifierade 35 identiska (matchande) grupper som såldes av både kinesiska exportörer och unionsindustrin och för vilka det finns kompletta tidsserier för varje år under skadeundersökningsperioden.

(476)

Dessa är representativa för unionsindustrins försäljning under perioden och står för mer än 34 % av försäljningen av sådana matchande produkter under undersökningsperioden. Detta gav följande representativa tidsserie:

Tabell 8a

Unionsindustrin (euro/kilometer kabel)

(477)

Detta visar på en betydande nedgång i unionsindustrins priser, liknande det prisfall som observerats för den kinesiska exporten och som nämns i skäl 438.

(478)

Med tanke på att kunderna ofta efterfrågar optiska fiberkablar som är skräddarsydda för deras specifika behov och eftersom vissa medlemsstater också fastställer specifika tekniska krav ger en jämförelse över tid av priserna för en och samma kund och medlemsstat en ännu mer exakt bild av prisutvecklingen. Unionsindustrin inkom med kompletterande detaljerade uppgifter om detta. Prisutvecklingen för de tjugo viktigaste produktgrupps-, kund- och medlemsstatskombinationerna var enligt följande (147):

Tabell 8b

Unionsindustrin (euro/kilometer kabel, index)

(479)

Detta visar återigen på en tydlig nedgång i unionsindustrins priser under perioden, till följd av de prisfall för kinesisk export som nämns i skälen 434 – 437.

(480)

De genomsnittliga arbetskraftskostnaderna för de unionstillverkare som ingår i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 9

Genomsnittlig arbetskraftskostnad per anställd

(481)

Den genomsnittliga arbetskraftskostnaden per anställd höll sig relativt stabil mellan 2017 och undersökningsperioden. Den lätta minskningen under 2018 sammanhänger med den 13-procentiga ökningen av antalet heltidsekvivalenter, och återspeglar kostnaden för denna ytterligare arbetskraft.

(482)

Lagernivåerna hos de unionstillverkare som ingår i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 10

Lagerhållning

(483)

Lagernivåerna för de unionstillverkare som ingår i urvalet steg med 27 % under skadeundersökningsperioden. Samtidigt som ökningen av lagren tyder på en långsammare omsättning för vissa återkommande artiklar och kan kopplas till unionsindustrins allt större svårigheter att sälja sina produkter på grund av den mycket aggressiva priskonkurrensen från kinesiska exporterande tillverkare kan ökningen under perioden från 2019 till och med undersökningsperioden också vara säsongsbetingad. Eftersom huvuddelen av tillverkningen sker på beställning och i enlighet med kundens specifikationer kan lagerhållningen i vilket fall som helst inte ses som en huvudindikator på skada.

(484)

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet hos de unionstillverkare som ingår i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 11

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet

(485)

Lönsamheten för de unionstillverkare som ingår i urvalet beräknades som nettovinst före skatt vid försäljningen av den likadana produkten till icke-närstående kunder i unionen uttryckt i procent av omsättningen av denna försäljning.

(486)

Lönsamheten för de tillverkare som ingår i urvalet var positiv men onormalt låg under skadeundersökningsperioden och minskade från 8,1 % under 2017 till 7,9 % under undersökningsperioden.

(487)

I sina synpunkter på det slutliga utlämnandet hävdade ZTT-gruppen att unionsindustrin genom en omvänd teknikanalys gjorde mycket stora vinster genom att sätta för höga priser på unionsmarknaden, något som gav upphov till allvarliga tvivel rörande unionsindustrins utsatta situation, och ZTT-gruppen hävdade att prisunderskridandet berodde på unionsindustrins orimliga prissättning och inte på lågprisimporten från Kina.

(488)

Kommissionen håller inte med om detta. Den omvända teknikanalysen var ofullständig och byggde inte på en fullständig kostnads- och prisbedömning. Kommissionen kontrollerade vinstmarginalerna på grundval av en sådan omfattande analys och fann att dessa var exakt som beskrivits ovan. Påståendet avvisades därför.

(489)

Klagandena hävdade att behovet av investeringar och forskning i sektorn skulle kräva en vinstmarginal på 15 %. Undersökningen visade att det skulle ha behövts vinster på i genomsnitt 13,4 % under skadeundersökningsperioden för att genomföra de redan planerade investeringar som skulle ha ägt rum under normala omständigheter för att hålla jämna steg med marknadsutvecklingen. Investeringarna avsåg följande: Utrustnings- och underhållskostnader för att säkerställa den befintliga kapacitetens effektivitet och anpassa kapaciteten till förändringar i produktmixen, kapacitetsökning, och utgifter för forskning och utveckling (produkt- och processinnovation).

(490)

Kommissionen konstaterade att uppgifterna är i linje med de historiska vinster på omkring 12 % som förekom före den dumpade kinesiska importen, vilket understryks i analysen i tabell 11a.

(491)

Detta visar att en vinstnivå kring 8 % under skadeundersökningsperioden inte är tillräcklig för att upprätthålla verksamheten på en expanderande högteknologisk marknad och detta är därmed är ett tecken på skada för unionsindustrin.

Tabell 11a

Unionsindustrins lönsamhet före 2017

(492)

Något sådant konstaterande har emellertid inte gjorts i det aktuella ärendet. Jämfört med perioden 2014–2016 minskade lönsamheten. Den lägre vinstnivån under hela skadeundersökningsperioden visar på att en betydande prisskada under skadeundersökningsperioden. På grund av det nedåtgående trycket till följd av importen från Kina (både sett till ökade volymer och låga priser) kunde unionsindustrin inte höja priserna eller minimera kostnaderna för att nå de vinstnivåer som var normala före den kinesiska expansionen och unionsindustrin kunde inte heller öka sin försäljning.

(493)

Efter en ökning 2018 minskade kassaflödet under den andra hälften av skadeundersökningsperioden.

(494)

Som en direkt följd av pressen från importerade varor var unionsindustrin tvungen att skjuta upp investeringar, varav vissa redan var planerade och godkända. Dessa investeringar, som syftade till att utöka unionens befintliga produktionskapacitet, stoppades (även när genomförandet redan hade inletts) under skadeundersökningsperioden som en direkt effekt av de förändrade marknadsförhållanden som orsakats av den kinesiska importens aggressiva prissättning. Detta ledde till att investeringarna minskade kraftigt mot slutet av skadeundersökningsperioden, i motsats till tidigare års tendens och den totala tillväxten på marknaden.

(495)

Avkastningen på de investeringar som gjorts utvecklades negativt under skadeundersökningsperioden och sjönk faktiskt med 42 %. Denna negativa utveckling visar att även om investeringar fortfarande gjordes för att upprätthålla och förbättra effektiviteten och konkurrenskraften, har räntabiliteten för dessa investeringar sjunkit avsevärt under skadeundersökningsperioden eftersom det var omöjligt för unionsindustrin att förbättra lönsamhetsgraden.

(496)

Med en så snabbt sjunkande räntabilitet hotas förmågan hos de tillverkande enheter som ingår i urvalet att anskaffa kapital i framtiden, om situationen inte skulle förbättras.

(497)

De allra flesta optiska fiberkablar säljs genom upphandlingsförfaranden. För att få insyn beträffande denna viktiga aspekt av marknaden och för att komplettera skadeanalysen begärde kommissionen in detaljerad information om upphandlingsförfaranden från de kinesiska exporterande tillverkare och unionstillverkare som ingick i urvalet samt från användarna. Kommissionen ställde frågor om slag, process, tidpunkt och andra relevanta aspekter av både avslutade och pågående upphandlingsförfaranden. De upphandlande enheterna samarbetade endast i mycket liten utsträckning med kommissionen. Ingen offentlig upphandlande enhet deltog i undersökningen och bland de stora teleoperatörerna lämnade endast Deutsche Telekom detaljerad information om upphandlingsförfarandena.

(498)

Efter det att det hade beslutats att provisoriska åtgärder inte skulle införas begärde kommissionen in kompletterande uppgifter från de unionstillverkare som ingick i urvalet rörande alla upphandlingsförfaranden som dessa deltog i under skadeundersökningsperioden, inklusive eventuella tillgängliga uppgifter om anbud, priser och konkurrenter.

(499)

Den information som lämnats in gav en mycket heterogen och fragmenterad bild med ett mycket stort antal upphandlingsförfaranden varje år i olika medlemsstater, en mängd olika upphandlande enheter och anbudsgivare och olika varaktigheter och villkor. För en upphandlande enhets vidkommande kan upphandlingsförfarandena antingen vara offentliga och organiseras av kommuner eller andra offentliga organ eller privata och organiseras av stora telekomoperatörer eller nätoperatörer. Det finns också många andra mindre typer av bud, offerter, e-auktioner och mindre mängder kan också säljas direkt till kunderna. Upphandlingsförfarandena och deras utformning skiljer sig mycket åt mellan de upphandlande enheterna, då dessa kan använda en mängd olika processer beroende på den specifika upphandlingen och marknadsutvecklingen. Det finns också ett antal olika aktörer som lämnar anbud i upphandlingsförfarandena. Kinesiska exporterande tillverkare deltar direkt i upphandlingsförfarandena (även genom sina dotterbolag) och indirekt genom att bilda partnerskap med lokala företag i de olika medlemsstaterna. Importörer, handlare och distributörer konkurrerar också med unionstillverkarna. Ibland är också installatörer involverade, genom vilka de leverantörer som slutligen valts genomför försäljning till teleoperatörerna.

(500)

Undersökningen visade också att det anordnas ett mycket stort antal upphandlingsförfaranden i EU. De tre unionstillverkare som ingår i urvalet rapporterade att de sammanlagt deltagit i fler än 500 upphandlingsförfaranden under undersökningsperioden. En av de icke-närstående importörerna säger sig delta i 150–200 upphandlingsförfaranden per år och inriktar sig endast på den tyska marknaden.

(501)

Upphandlingsförfarandenas löptid varierar mellan allt ifrån omedelbar leverans till tre år. Vid längre upphandlingsförfaranden är priserna fastställda, men volymerna är inte fasta och därför kan upphandlande enheter inleda nya upphandlingsförfaranden som ersätter befintliga upphandlingsförfaranden när priserna sjunker. Trots att upphandlingsförfaranden sätter ett slags ”tak” för prisvillkoren kan priserna därför ändå ändras och gör också så dynamiskt under anbudets hela livscykel. Till följd av detta tenderar priserna att anpassa sig och i stort återspegla de rådande marknadsvillkoren.

(502)

Kommissionen har analyserat de detaljerade uppgifter om upphandlingsförfaranden som unionstillverkarna i urvalet lämnade in som svar på kommissionens begäran. Av de upphandlingsförfaranden i vilka unionstillverkarna deltog under skadeundersökningsperioden analyserade kommissionen de upphandlingsförfaranden inom vilka det fanns konkreta bevis för kinesiskt deltagande. Femtiofem sådana upphandlingsförfaranden ägde rum under skadeundersökningsperioden. De analyserade upphandlingsförfarandena motsvarar 45 % av försäljningen för de unionstillverkare som ingår i urvalet och 14 % av den totala förbrukningen i EU under undersökningsperioden. Avseende dessa upphandlingsförfaranden har en detaljerad analys gjorts per anbud av den skada som vållats i fråga om pris och volym, som visar betydande förluster av försäljning (mellan 25 och 100 %) och/eller prisnedgång (mellan 5 och 55 %) och/eller prisunderskridande (mellan 8 och 39 %). Denna anbudsspecifika analys bekräftade återigen den prisnedgång och det prisunderskridande som redan konstaterats ovan under hela perioden.

(503)

Connect Com lämnade in kommentarer rörande upphandlingsförfarandena och påpekade att de unionstillverkare som företräddes av klaganden inte förlorade ett stort antal upphandlingar överlag, utan endast ett eller ett fåtal stora privata upphandlingar. Företaget betonade att klaganden hänvisade till ett enda privat upphandlingsförfarande och en enda kinesisk tillverkares prissättning som bevisning för prisunderskridandet. Connect Com lämnade in ett meddelande om tilldelning av kontrakt i ett distrikt i Tyskland, i vilket priserna i det antagna anbudet uttryckligen angavs. Företaget gjorde gällande att klaganden hade utelämnat hela det marknadssegment som består av offentliga upphandlingsförfaranden i sin presentation. Enligt Connect Com var de unionstillverkare som företräddes av klaganden inte framgångsrika i dessa upphandlingsförfaranden eftersom de inte uppfyllde kriterierna (t.ex. i fråga om magasin, lager, produktutbud, logistiskt koncept). Connect Com betonade i synnerhet Prysmians och Kornings låga lagringskapacitet. Connect Com påstod att det vore fel att inte erkänna existensen av det marknadssegment som består av offentliga upphandlingsförfaranden, eftersom priserna på den offentliga och den privata upphandlingsmarknaden i stor utsträckning motsvarar varandra eller är ömsesidigt beroende av varandra. Enligt Connect Com vore det fel att införa antidumpningstullar på en hel marknad som i själva verket är uppdelad i offentliga och privata upphandlingar. Det hänvisades till skäl 42 i kommissionens beslut av den 20 mars 1998 om avslutande av antidumpningsförfarandet beträffande import av volframoxid och volframsyra med ursprung i Kina (98/230/EG) (148). På grundval av det beslutet hävdade Connect Com ifråga om segmenterade marknader att det inte föreligger någon övergripande skada för unionsindustrin, då unionsindustrin, trots en viss minskning av försäljningen i ett marknadssegment (här privata anbudsförfaranden), har försäljningsmöjligheter i ett annat marknadssegment (här offentliga upphandlingar) som kompenserar för minskningen av försäljningsvolymen.

(504)

Argumenten och analysen i skäl 502 motsäger dessa påståenden. Trots betydande ansträngningar från unionsindustrins sida för att bibehålla priskonkurrensförmågan tog kinesiska exportörer över stora marknadsandelar, då unionsindustrin inte kunde erbjuda lika låga priser som de kinesiska exportörerna. I kommissionens beslut från 1998 beträffande import av volframoxid och volframsyra konstaterade kommissionen att unionsindustrins minskade marknadsandel på den öppna marknaden borde ses mot bakgrund av unionsindustrins tendens att använda en ökande andel av sin tillverkning av den berörda produkten för att tillverka produkter i senare led i förädlingskedjan. Den underliggande faktiska situationen för dessa två olika marknadssegment inom unionsindustrin (öppen marknad och företagsintern användning) skiljer sig från konkurrenssituationen i det fallet, då den företagsinterna marknadens storlek minskar något under skadeundersökningsperioden och utgör en mycket liten del av tillverkningen av den berörda produkten. Dessa påståenden avvisades därför.

(505)

I sina synpunkter på det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade Connect Com att kommissionen inte hade lämnat ut information om hur många av upphandlingsförfarandena som tilldelats en kinesisk tillverkare och undrade över skälet för detta samt upprepade sitt argument om att priset aldrig är det enda avgörande kriteriet utan snarare kvalitet och logistik. Connect Com begärde också att resultaten av analysen i skäl 502 skulle lämnas ut.

(506)

För detta ändamål samlade kommissionen in detaljerade uppgifter om upphandlingsförfaranden under skadeundersökningsperioden. Kommissionen kontrollerade och analyserade dessa uppgifter som är mycket konfidentiella och därför inte kan lämnas ut till berörda parter; endast den sammanfattning som ges i skälen ovan kan lämnas ut.

(507)

Analysen av upphandlingsförfarandena pekar på en process där unionsindustrins produkter snabbt ersätts av kinesiska produkter, vilket bekräftas i de upphandlingsförfaranden som genomfördes i slutet av undersökningsperioden. Detta visar på prisurholkning och ytterligare betydande volymförluster för unionsindustrin, något som är i linje med och bekräftar den övergripande skadebilden.

(508)

Flera indikatorer visade en positiv utveckling, såsom tillverkning, kapacitet, försäljningsvolym på unionsmarknaden och antal anställda. Utvecklingen av dessa indikatorer höll dock inte jämna steg med den ökade förbrukningen, och i själva verket borde dessa indikatorer ha förbättrats ännu mer om unionsindustrin hade kunnat dra full nytta av den växande marknaden. Trots den ökade försäljningsvolymen förlorade unionsindustrin 10,8 procentenheter i marknadsandelar (från 64,3 till 53,5 %) på en växande marknad. Detta är kopplat till prispressen från kinesisk export, med betydande prisunderskridande och, under alla omständigheter, prisnedgång under hela skadeundersökningsperioden.

(509)

Det förstnämnda ledde till ekonomisk skada i form av lägre vinster och en minskning av investeringar och avkastningar från sådana.

(510)

Förutom detta, och som förklaras i skäl 502, visar analysen av försäljningen inom ramen för upphandlingsförfarandena att marknadsandelen och prisfallet accelererar och kommer att fortsätta på grund av det extremt aggressiva beteendet från kinesiska exporterande tillverkare.

(511)

I sina synpunkter på det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade CCCME att flera nyckelindikatorer inte visade på någon skada för unionsindustrin, eftersom produktionsvolymen och sysselsättningen förblev stabil, kapaciteten ökade, unionsindustrins försäljningspriser förblev stabila med en liten minskning och dess lönsamhet och investeringar låg kvar på höga nivåer.

(512)

Såsom anges i skäl 508 måste dessa indikatorer bedömas mot bakgrund av den ökade förbrukningen på en växande marknad och en sådan analys visar att unionsindustrin inte i tillräcklig utsträckning kunde dra nytta av en expanderande marknad, vilket i sin tur understryker de faktiska negativa effekterna på unionsindustrins tillväxt. Påståendet avvisades därför.

(513)

CCCME hävdade också att marknadsandelskriterierna i sig inte kunde ligga till grund för slutsatsen om väsentlig skada och att försäljningen ökade hos alla marknadsaktörer i takt med att efterfrågan ökade, något som tyder på en öppen och konkurrensutsatt marknad. CCCME hävdade dessutom att den framtida försämringen av unionsindustrins situation inte kan ligga till grund för en slutsats om väsentlig skada, eftersom man i undersökningen inte bedömt risken för skada och inte heller uppfyllt de beviskrav som krävs för ett sådant fall.

(514)

I detta avseende erinrar kommissionen om att slutsatsen om väsentlig skada inte enbart grundas på marknadsandelar, utan på samtliga de ekonomiska indikatorer som bedöms i skälen 426, 431, 437, 444 och 490, vilka bland annat inbegriper faktiska negativa effekter på tillväxt, prisnedgång, prisunderskridande, målprisunderskridande och sjunkande vinster, vilka tyder på väsentlig skada. Påståendet avvisades därför.

(515)

Mot denna bakgrund drar kommissionen i detta skede slutsatsen att unionsindustrin lidit väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen.

(516)

I enlighet med artikel 3.6 i grundförordningen undersökte kommissionen huruvida den dumpade importen från det berörda landet vållat unionsindustrin väsentlig skada. I enlighet med artikel 3.7 i grundförordningen undersökte kommissionen även huruvida andra kända faktorer samtidigt kunde ha vållat unionsindustrin skada. Kommissionen säkerställde att all eventuell skada som vållats på grund av andra faktorer än den dumpade importen från det berörda landet inte tillskrevs den dumpade importen. Det rör sig om följande faktorer: import från tredjeländer, unionsindustrins exportresultat, företagsintern försäljning och råvarupriser.

(517)

Försämringen av unionsindustrins marknadsandel under skadeundersökningsperioden skedde samtidigt som och var direkt kopplad till att betydande importvolymer från Kina kom in på unionsmarknaden, vilket innebar ett väsentligt underskridande av unionsindustrins priser och, tveklöst, innebar en kraftig prispress på försäljningen i unionen.

(518)

Importvolymen från Kina ökade (vilket framgår av tabell 3) från cirka 189 000 kilometer kabel 2017 till omkring 498 000 kilometer kabel under undersökningsperioden, vilket är en ökning med 163 %. Importens marknadsandel ökade under samma period från 14,8 till 28,3 %, vilket nästan är en fördubbling (+ 91 %). Under samma period (se tabell 6) ökade unionsindustrins försäljning på den öppna marknaden med endast 14 % och dess marknadsandel minskade från 64,3 % till 53,5 %, en minskning med 10,8 procentenheter (eller – 17 %). Försäljningen på den mindre företagsinterna marknaden uppvisade en måttlig minskning (– 12 %). Den dumpade importen har ökat både absolut och relativt sett. Som framgår av tabell 1 har förbrukningen på unionens marknad ökat med 38 % under skadeundersökningsperioden, och det är uppenbart att det främst är importen från Kina som har haft fördel av den tillväxten.

(519)

Priserna för den dumpade importen sjönk avsevärt under skadeundersökningsperioden, exempelvis med 62 % enligt tabell 4a. Unionsindustrins jämförbara försäljningspriser på unionsmarknaden till icke-närstående parter (den öppna marknaden) föll med totalt 12 % under perioden enligt analysen i tabell 8a och med 41 % enligt den mer detaljerade analysen i tabell 8b. Prisnivån beror till stor del på komplexiteten hos de produkttyper som säljs, och en jämförelse produkttyp för produkttyp mellan inhemskt tillverkade och importerade produkter från det berörda landet (på grundval av de företag som ingick i urvalet) är det mest korrekta verktyget för att undersöka prisutvecklingen. Detta visar en vägd genomsnittlig underskridandemarginal på mellan 30,0 och 33,2 % under undersökningsperioden för de två exporterande tillverkare som ingick i urvalet.

(520)

Detta aggressiva beteende började urholka unionsindustrins marknadsandel i början av skadeundersökningsperioden, och under undersökningsperioden har det på marknaden fortsatt funnits tillgång till kinesiska produkter till extremt låga priser (långt under unionsindustrins produktionskostnad). Detta skedde bland annat genom de mekanismer som beskrivs ovan i avsnittet om upphandlingsförfaranden (skälen 499–502) och har gett upphov till sjunkande priser, förlorad försäljning, minskad marknadsandel och ekonomisk skada både i form av minskad lönsamhet och avtagande investeringar, vilket äventyrar unionsindustrins existens.

(521)

Såsom beskrivs i skäl 494 fanns det också bevis för att vissa av unionsindustrins planerade investeringar och expansionsprojekt hade ställts in eller avbrutits på grund av ökningen av aggressivt prissatt kinesisk import och den därav följande förlusten av marknadsandelar för unionsindustrin.

(522)

Importen från övriga tredjeländer utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 12

Import från tredjeländer