Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2021/2012 av den 17 november 2021 om införande av en slutgiltig antidumpningstull och slutgiltigt uttag av den provisoriska tull som införts på import av kallvalsade platta produkter av rostfritt stål med ursprung i Indien och Indonesien

(1)

Den 30 september 2020 inledde Europeiska kommissionen (kommissionen) en antidumpningsundersökning beträffande import av kallvalsade platta produkter av rostfritt stål (den undersökta produkten) med ursprung i Indien och Indonesien (de berörda länderna) på grundval av artikel 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036. Kommissionen offentliggjorde ett tillkännagivande om inledande (tillkännagivandet om inledande) i Europeiska unionens officiella tidning (2).

(2)

Kommissionen inledde undersökningen till följd av ett klagomål som ingavs den 17 augusti 2020 av European Steel Association (Eurofer eller klaganden) såsom företrädare för tillverkare som svarar för mer än 25 % av unionens sammanlagda tillverkning av kallvalsade platta produkter av rostfritt stål.

(3)

Den 17 februari 2021 inledde kommissionen en antisubventionsundersökning avseende import till unionen av samma produkt med ursprung i Indien och Indonesien (antisubventionsundersökningen) (3).

(4)

Till följd av en begäran från klaganden som stöddes av erforderlig bevisning antog kommissionen genomförandeförordning (EU) 2021/370 (4) (registreringsförordningen), genom vilken import av den berörda produkten blev föremål för registrering enligt artikel 14.5 i grundförordningen.

(5)

I enlighet med artikel 19a i grundförordningen försåg kommissionen den 30 april 2021 parterna med en sammanfattning av de föreslagna provisoriska tullarna och närmare uppgifter om beräkningen av dumpningsmarginalerna och de marginaler som är lämpliga för att undanröja skadan för unionsindustrin. Såsom förklaras i skäl 210 i förordningen om provisorisk tull beaktade kommissionen synpunkter som ansågs vara skriv- eller räknefel och korrigerade vid behov marginalerna i enlighet med detta.

(6)

Den 28 maj 2021 införde kommissionen en provisorisk antidumpningstull genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2021/854 (5) (förordningen om provisorisk tull).

(7)

Efter meddelandet av de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för införandet av en provisorisk antidumpningstull (det preliminära utlämnandet av uppgifter) inkom klaganden, ett konsortium av importörer och distributörer (Euranimi (6)), en icke-närstående importör, en användare, de exporterande tillverkare som ingick i urvalet och de indiska och indonesiska myndigheterna med skriftliga inlagor med sina åsikter om de preliminära undersökningsresultaten.

(8)

De parter som begärde att bli hörda gavs möjlighet till detta. Klaganden, konsortiet av importörer och distributörer, en icke-närstående importör, en användare och två exporterande tillverkare som ingick i urvalet hördes.

(9)

Kommissionen fortsatte att inhämta och kontrollera alla uppgifter som den ansåg nödvändiga för de slutgiltiga undersökningsresultaten. För att komma fram till sina slutgiltiga undersökningsresultat beaktade kommissionen de berörda parternas synpunkter och ändrade sina preliminära slutsatser när så var lämpligt.

(10)

Kommissionen underrättade alla berörda parter om de viktigaste omständigheter och överväganden på grundval av vilka den avsåg att införa en slutgiltig antidumpningstull på import till unionen av kallvalsade platta produkter av rostfritt stål med ursprung i Indien och Indonesien (det slutliga utlämnandet av uppgifter). Alla parter beviljades en period inom vilken de kunde lämna synpunkter på det slutliga utlämnandet av uppgifter. Synpunkter på det slutliga utlämnandet av uppgifter mottogs från Eurofer, unionstillverkaren och användaren Arinox, konsortiet av importörer och distributörer Euranimi, den icke-närstående importören LSI och de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna. Dessutom lämnade IRNC (en samarbetsvillig exporterande tillverkare) synpunkter på Eurofers synpunkter på kommissionens strategi för dess inköp (se skälen 71–74).

(11)

Parter som begärde att bli hörda gavs även möjlighet till detta. Klaganden, Euranimi, en icke-närstående importör, en användare som också visade sig vara en unionstillverkare, och en av de exporterande tillverkarna hördes. Mot bakgrund av dess synpunkter på det slutliga utlämnandet av uppgifter gjordes ytterligare ett slutligt utlämnande av uppgifter som begränsades till justeringar av vissa av företagets exportpriser till den exporterande tillverkaren IRNC. Kommissionen gav IRNC möjlighet att lämna synpunkter på det ytterligare slutliga utlämnandet av uppgifter, men IRNC svarade inte.

(12)

De synpunkter som lämnats av de berörda parterna övervägdes och togs i beaktande i denna förordning där så var lämpligt.

(13)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande stickprovsförfarandet bekräftades skälen 6–14 i förordningen om provisorisk tull.

(14)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade konsortiet av importörer och distributörer och en icke-närstående importör att effekterna av covid-19-pandemin måste undersökas grundligt eftersom undersökningsperioden omfattade en extraordinär pandemi.

(15)

Kommissionen beaktade faktiskt det faktum att undersökningsperioden omfattade några månader då covid-19-pandemin pågick. Kommissionen identifierade och analyserade noggrant effekterna av covid-19-pandemin och drog slutsatsen att det förekommer skadevållande dumpning på unionsmarknaden som inte beror på effekterna av pandemin.

(16)

Eftersom inga ytterligare synpunkter inkommit beträffande undersökningsperioden och skadeundersökningsperioden bekräftades skäl 21 i förordningen om provisorisk tull.

(17)

I det preliminära skedet begärde en unionsanvändare, Arinox, att kallvalsade produkter av rostfritt stål av stålsort 200 och 201 skulle undantas från produktdefinitionen. Kommissionen avvisade preliminärt begäran vilket förklaras i skälen 25–27 i förordningen om provisorisk tull.

(18)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter begränsade parten sin begäran om undantag till produkter av stålsort 200 motsvarande Jindal J4 eller JSLU DD (1 % nickel) med tjocklek 0,90 + 0/–0,060 mm för användning vid tillverkning av precisionsband av rostfritt stål. Man hävdade att produkten är lätt att identifiera, så det finns ingen risk för kringgående, det finns ingen utbytbarhet med andra produkttyper och produkten tillverkas inte av unionsindustrin. Enligt företaget är det dessutom lätt att kontrollera slutanvändningen.

(19)

Klaganden ifrågasatte den uppdaterade begäran om undantag från produktdefinitionen. Eurofer hävdade att de kvaliteter som anges av användaren i unionen är av kommersiell karaktär och inte definierade enligt någon internationell standard. Det finns därför ingen möjlighet för tullmyndigheterna att fastställa några referensvärden och kontrollera den undantagna produktens kemiska sammansättning. Dessutom skulle kontrollen av slutanvändningen innebära en orimlig börda för tullmyndigheterna. Vidare skulle ett undantag för dessa produkter som endast tillverkas av Jindal skapa en risk för korsvis kompensation som skulle kunna påverka åtgärdernas positiva verkan.

(20)

Undersökningen har visat att sådana produkter är utbytbara i fråga om egenskaper. Kommissionen drog också slutsatsen att beviljandet av denna begäran om undantagande verkligen skulle utgöra en orimlig börda för tullmyndigheterna, som skulle behöva utföra ett laboratorietest och kontrollera slutanvändningen för varje sändning. Eftersom produkten är kopplad till en viss exporterande tillverkare kan risken för korsvis kompensation dessutom inte uteslutas.

(21)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter upprepade Arinox sin ursprungliga begäran om produktundantagande, dvs. att undanta produkter med låg nickelkvalitet på 200 och produkter med stålkvalitet 201 från produktdefinitionen. Arinox hävdade att produkter med låg nickelkvalitet 200 och produkter med stålkvalitet 201 i huvudsak inte är tillgängliga på unionsmarknaden och att unionstillverkarna inte har något intresse av att tillverka dessa produkter. Företaget förklarade att efter det preliminära utlämnandet av uppgifter blev det olönsamt att köpa produkter med stålkvalitet 201 från unionsindustrin och att det bara fanns en producent i unionen som kunde producera precisionsband av rostfritt stål med låg nickelkvalitet på 200. Arinox hävdade vidare att man redan lidit ekonomisk skada till följd av att dessa produkter inkluderades i den aktuella undersökningen, eftersom man på grund av produktens priskänslighet inte kunde överföra antidumpningstullen på sina kunder och att kommissionen nyligen beviljade ett undantagande av produkter i en liknande situation.

(22)

Företaget upprepade vidare att det finns betydande skillnader i fråga om fysiska, kemiska och tekniska egenskaper mellan produkter med stålkvalitet 200 och 201 och andra ståltyper som omfattas av den undersökta produkten, särskilt produkter av stålkvalitet 300, samt att den kemiska sammansättningen av produkter med stålkvalitet 200 och 201 enkelt kan kontrolleras av tullmyndigheterna med hjälp av lättillgängliga instrument och intyg från fabriksprovning. Företaget hävdade vidare att begäran om produktundantagande är knuten till en och samma slutanvändning och att företaget sannolikt är den enda användaren av begäran.

(23)

Företaget hävdade att risken för korsvis kompensation är begränsad, eftersom det huvudsakligen köper stålkvaliteter 200 och 201 från de berörda länderna och köper sina leveranser från olika tillverkare i dessa länder.

(24)

Arinox lade inte fram några ytterligare bevis för att det är omöjligt att utbyta produkter med stålkvalitet 200 och 201 mot andra ståltyper, förutom att hävda att detta är ekonomiskt orimligt. Så som redan fastställts i skäl 20, kräver tullmyndigheters kontroll av den kemiska sammansättningen att man utför ett laboratorietest, vilket skulle innebära en tung börda för tullmyndigheterna, särskilt eftersom detta skulle behöva utföras för varje sändning av den produkt som man begärt ska undantas. Risken för korsvis kompensation är en objektiv bedömning, och de uppgifter som företaget lämnade om sina inköp av produkter med stålkvalitet 200 och 201 och andra produkter från de berörda länderna visade att det köpte andra produkter som omfattas av produktdefinitionen i den aktuella undersökningen från dessa länder, vilket i sig innebär risk för korsvis kompensation. Även om företaget hävdar att dessa stålkvaliteter endast har en slutanvändning kan det dessutom inte uteslutas att dessa stålkvaliteter kan ha andra användningsområden.

(25)

Kommissionen drog därför slutsatsen att det inte var lämpligt att bevilja denna begäran om undantagande från produktdefinitionen och den avvisades därför.

(26)

Eftersom inga andra synpunkter inkommit beträffande produktdefinitionen, bekräftade kommissionen undersökningsresultaten i skälen 22–27 i förordningen om provisorisk tull.

(27)

I skälen 29–57 i förordningen om provisorisk tull kallas de indiska Jindal-enheter som deltar i tillverkningen och försäljningen av den undersökta produkten Jindal-gruppen. I denna förordning kommer dessa enheter att kallas Jindal India, medan Jindal-gruppen avser Jindal India, Jindal Indonesia och relevanta Jindal-enheter i tredjeländer.

(28)

Såsom förklaras i skälen 32–35 i förordningen om provisorisk tull beslutade kommissionen att tillämpa artikel 18 i grundförordningen i det preliminära skedet och använda tillgängliga uppgifter med avseende på den information som inte hade lämnats om ett närstående företags roll i Jindal-gruppen.

(29)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter ifrågasatte Jindal-gruppen denna tillämpning av artikel 18. Den ansåg att den inte nekade tillgång till eller underlät att lämna relevanta uppgifter och att den hade agerat efter bästa förmåga. Kommissionen skulle därför använda den information som lämnats av bolaget. Kommissionen bedömde dessa kommentarer i vederbörlig ordning. Såsom nämns i skäl 33 i förordningen om provisorisk tull hade Jindal-gruppen redan getts möjlighet att höras av förhörsombudet rörande denna fråga den 16 april 2021. I linje med förhörsombudets rekommendationer efter hörandet bedömde kommissionen också den information som mottogs från Jindal-gruppen den 29 mars 2021 som svar på skrivelsen enligt artikel 18.

(30)

Kommissionen använde därför de uppgifter som lämnats av denna exporterande tillverkare och godtog delvis invändningen. Mot bakgrund av den ytterligare analysen av de uppgifter som lämnades den 29 mars 2021 ansågs det lämpligt att dessutom göra ytterligare en justering. Eftersom Jindal-gruppens synpunkter var känsliga, meddelades endast den berörda parten en detaljerad bedömning av invändningen.

(31)

Den detaljerade informationen om beräkningen av normalvärdet presenteras i skälen 36–47 i förordningen om provisorisk tull.

(32)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter upprepade Jindal India och Jindal Indonesia sina begäranden med hänvisning till artikel 2.5 tredje och fjärde stycket samt artikel 2.10 k i grundförordningen om att kommissionen borde justera normalvärdet för kostnader i samband med de covid-19-nedstängningar som tillämpats i Indien och Indonesien under en del av undersökningsperioden.

(33)

Dessa begäranden måste avvisas.

(34)

När det gäller begärandena enligt artikel 2.5 tredje stycket noterar kommissionen för det första att det tredje stycket behandlar en korrekt kostnadsfördelning och ett historiskt utnyttjande av en sådan fördelning och uttrycker en preferens för kostnadsfördelning baserad på omsättningen. Den tillägger att ” [k]ostnader ska på ett lämpligt sätt justeras för extraordinära kostnader som gynnar framtida och/eller pågående tillverkning om dessa inte redan återspeglas i kostnadsfördelningen enligt detta stycke”. I det aktuella fallet utgör emellertid de påstådda kostnaderna för covid-19 inte en separat kostnadspost som kan justeras för undersökningsperioden. De påstådda kostnaderna är de normala fasta kostnaderna för Jindal på regelbunden basis. De är endast tillämpliga på en lägre produktionskvantitet på grund av covid-19. Men detta scenario omfattas inte av den citerade sista meningen i stycke 3. Därför kan ingen justering beviljas enligt artikel 2.5 tredje stycket.

(35)

För det andra, när det gäller begärandena enligt artikel 2.5 fjärde stycket, noterar kommissionen att, i enlighet med artikel 2.5 fjärde stycket, kan ett undantag från de enhetskostnader som ett företag normalt ådrar sig endast beviljas om användningen av nya produktionsanläggningar kräver ytterligare större investeringar och om senare låga kapacitetsutnyttjande är ett resultat av verksamhet i inledningsskedet som äger rum inom eller under en del av undersökningsperioden. I det aktuella fallet beror ett eventuellt lågt kapacitetsutnyttjande på en tillfällig produktionsnedläggning på grund av covid-19. Därför är artikel 2.5 fjärde stycket inte tillämplig.

(36)

För det tredje, när det gäller begärandena enligt artikel 2.10 k, noterar kommissionen att enligt artikel 2.10 får en justering göras för olikheter avseende faktorer ”om det påvisas att de påverkar prisernas jämförbarhet på sätt som krävs enligt denna punkt, särskilt om kunder permanent betalar olika priser på hemmamarknaden på grund av olikheterna avseende dessa faktorer”. Jindal India och Jindal Indonesia hävdade att en justering borde ha gjorts på grund av covid-19-nedstängningarnas inverkan på produktionskostnaderna, men de kunde inte påvisa någon inverkan på prisernas jämförbarhet. Begäran beträffande artikel 2.10 k kan därför inte godtas.

(37)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter upprepade Jindal Group begärandena om en justering för covid-19-relaterade kostnader. När det gäller en eventuell justering enligt artikel 2.5, punkterna 3 och 4, pekade Jindal Group på ”ovanligt höga” (7) kostnader som inte helt borde tillskrivas tillverkningen och försäljningen av den undersökta produkten under undersökningsperioden, utan att kommissionen i stället borde beräkna en representativ tillverkningskostnad under undersökningsperioden.

(38)

Det påståendet måste avvisas. Dessa kostnader uppkom under undersökningsperioden och avser tillverkning och försäljning av den undersökta produkten. Mot bakgrund av panelrapporten om lax, som Jindal Group hänvisade till, och i enlighet med tredje meningen i artikel 2.5, stycke 3 i grundförordningen, ska kostnaderna justeras på lämpligt sätt för de icke återkommande kostnadsposter som gynnar framtida och/eller pågående tillverkning. Kommissionen medgav att de påstådda covid-19- relaterade nedstängningskostnaderna är av engångskaraktär. De särskilda kostnader som uppstår under covid-19-nedstängningen är dock endast fasta kostnader och beror helt enkelt på ett underutnyttjande av tillgänglig och annars utnyttjad kapacitet. De kan per definition inte gynna framtida produktion, som till exempel investeringskostnader skulle kunna göra. De kan inte heller gynna den nuvarande produktionen, eftersom de snarare är en direkt följd av en engångshändelse av force majeure, covid-19-nedstängningen.

(39)

När det gäller begäran enligt artikel 2.10 k i grundförordningen hänvisade Jindal Group till kommissionens uttalande i skäl 36 och tillade att det framgår av inledningen till artikel 2.10 att hänvisningen till prisjämförbarhet omfattar jämförbarhet mellan normalvärdet (oavsett hur det fastställs) och exportpriset.

(40)

Kommissionen medgav att inledningen till artikel 2.10 hänvisar till prisjämförbarhet. Det stämmer också att vissa av de justeringar som anges i artikel 2.10 a–k kan tillämpas lika på ett normalvärde baserat på inhemska priser och på ett konstruerat normalvärde. Artikel 2.10 k innehåller dock ett uttryckligt villkor som avser skillnader i de priser som betalas på den inhemska marknaden och som måste uppfyllas innan en justering görs. Jindal Group kunde inte styrka sådana skillnader utan kunde bara visa hur kostnaderna påverkades. Eventuella kostnadsökningar skulle under alla omständigheter påverka priserna på hemmamarknaden och exportpriserna lika. Den nya begäran beträffande artikel 2.10 k måste därför avvisas.

(41)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter ifrågasatte Chromeni kommissionens justeringar av råvarukostnaderna. I det preliminära avgörandet fann kommissionen i transaktionstabellen för inköp av varmvalsade rullar av rostfritt stål att inköpspriserna för varmvalsade rullar av rostfritt stål från närstående parter var betydligt lägre än priserna för samma material från icke-närstående parter. De kunde därför inte betraktas motsvara armslängdspriset och kommissionen gjorde en justering av dessa priser. I sina synpunkter på det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade Chromeni att kvaliteten på de rullar som användes för jämförelsen inte alltid var densamma och att detta borde beaktas vid jämförelsen. Påståendet styrktes med inköpsavtal, ett avtal om kvalitetsrabatt, kreditnotor, en rapport om kvalitetskontroll samt bokföringsposter för kvalitetsanspråket. Kommissionen bedömde denna invändning i vederbörlig ordning och höll med. Följaktligen ersatte kommissionen det genomsnittliga inköpspriset för varmvalsade rullar av rostfritt stål från närstående parter i företagets bokföring med det vägda genomsnittliga inköpspriset från icke-närstående leverantörer, multiplicerat med de kvantiteter som användes.

(42)

I det preliminära skedet hade kommissionen räknat om avskrivningskostnaderna i Chromenis normalvärde, eftersom det konstaterades att avskrivningen av viss produktionsutrustning inte hade rapporterats när den redan användes för kommersiell produktion. Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter ifrågasatte Chromeni denna justering av de rapporterade avskrivningskostnaderna och hävdade att dessa kostnader hade bokförts i full överensstämmelse med Indiens allmänna redovisningspraxis och att de därför borde godtas. Kommissionen vidhöll att det var lämpligt att återföra starten på avskrivningsperioden för maskinerna till att sammanfalla med starten för den faktiska tillverkningen och försäljningen av den undersökta produkten. I detta avseende återspeglade Chromenis bokföring inte på ett rimligt sätt kostnaderna för tillverkning och försäljning av den undersökta produkten och behövde därför justeras.

(43)

Slutligen ifrågasatte Chromeni efter det preliminära utlämnandet av uppgifter kommissionens behandling av de påstådda justeringarna för startkostnader, som gällde avskrivningskostnader samt försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader. Kommissionen hade begränsat den period för vilken en justering för avskrivningskostnader kunde göras till tre månader och avvisade startkostnadsjusteringen för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader. Chromeni hävdade att inledningsskedet för en stålproduktionslinje är mycket längre än tre månader och hänvisade därmed till datumet för utfärdandet av det slutliga godkännandeintyget. Kommissionen hade emellertid fastställt att den kommersiella produktionen redan hade inletts långt före detta datum. Det är dessutom kommissionens praxis att begränsa inledningsskedets varaktighet till tre månader i enlighet med artikel 2.5 i grundförordningen, där det bland annat föreskrivs att inledningsskedets längd inte får överstiga en lämplig inledande del av perioden för kostnadstäckning. Med hänsyn till omständigheterna i det aktuella fallet fastställde kommissionen därför att tre månader var en lämplig tidsperiod. När det gäller försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader tillhandahöll Chromeni inga bevis för att dessa kostnader är kopplade till produktionen och de påverkas därför inte av användningen av nya produktionsanläggningar som kräver ytterligare stora investeringar och av ett lågt kapacitetsutnyttjande som är resultatet av verksamhet i inledningsskedet, i enlighet med artikel 2.5 fjärde stycket i grundförordningen.

(44)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter upprepade Chromeni endast samma invändningar och argument, utan att lägga fram några nya bevis eller argument. Mot bakgrund av ovanstående avvisades Chromenis invändningar rörande deprecieringen och anpassningen av startkostnaderna.

(45)

I skäl 175 i förordningen om provisorisk tull bekräftade kommissionen förekomsten av de råvarurelaterade snedvridningar i Indien och Indonesien som hävdades i klagomålet. Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade Eurofer att eftersom det fanns statliga snedvridningar på råvarumarknaderna i Indien och Indonesien, borde företagens kostnader justeras enligt artikel 2.5 i grundförordningen. Mot bakgrund av snedvridningarna hävdade Eurofer att kostnaderna i de exporterande tillverkarnas bokföring inte på ett rimligt sätt återspeglar kostnaderna i samband med tillverkning och försäljning av den undersökta produkten och att de råvarurelaterade snedvridningarna dessutom hade lett till en onormal situation.

(46)

Kommissionen avvisade detta påstående eftersom den fann att Eurofer inte tillhandahöll tillräcklig bevisning för att fullt ut tillämpa justeringen enligt artikel 2.5 i grundförordningen i detta fall. Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter invände Eurofer mot detta och insisterade på att man i klagomålet och i flera inlagor före och efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hade lämnat tillräcklig bevisning till stöd för påståendet i klagomålet. Kommissionen ansåg det inte lämpligt att ytterligare undersöka den eventuella justeringen enligt artikel 2.5 i grundförordningen. Oavsett om den bevisning som lämnades in i samband med detta förfarande utgjorde tillräcklig bevisning för att i sak analysera påståendet, noterade kommissionen att ett liknande påstående om inverkan av råvarurelaterade snedvridningar på tillhandahållandet av varor undersöktes i samband med antisubventionsundersökningen.

(47)

Närmare uppgifter om beräkningen av exportpriset anges i skälen 48–50 i förordningen om provisorisk tull.

(48)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter samt efter det slutliga utlämnandet ifrågasatte Jindal India och Jindal Indonesia den metod som kommissionen hade tillämpat för att fastställa exportpriset för en del av dess försäljning via Iberjindal S.L., en närstående handlare i Spanien. Invändningen avvisades till största delen. Eftersom dessa synpunkter var känsliga, meddelades endast den berörda parten skälen till kommissionens beslut i fråga om invändningen.

(49)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade Jindal Group att det vid beräkningen av exportpriset fanns ett formelfel i fråga om de fraktkostnader som påverkade priserna på viss försäljning i unionen. Kommissionen kontrollerade frågan och fann att det fanns ett skrivfel i en formel som korrigerades.

(50)

Inga ytterligare invändningar om beräkningen av exportpriset mottogs. Skälen 48–50 i förordningen om provisorisk tull bekräftas därför.

(51)

Närmare uppgifter om jämförelsen av normalvärdet och exportpriset anges i skälen 51–54 i förordningen om provisorisk tull.

(52)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade Jindal India och Jindal Indonesia att kommissionen inte borde ha dragit av försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst (teoretisk provision) från exportpriset på EU-försäljning som gick genom dess närstående handlare i ett tredjeland, såsom förklaras i skälen 52 och 81 i förordningen om provisorisk tull. Påståendet avvisades. Eftersom dessa synpunkter var känsliga, meddelades endast den berörda parten skälen till kommissionens avvisande av påståendet.

(53)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter lämnade Jindal Group in ytterligare invändningar mot bedömningen av exportpriset med avseende på denna närstående handlare. Dessa synpunkter var återigen känsliga och Jindal informerades därför om kommissionens ståndpunkt i fråga om dessa invändningar på individuell basis.

(54)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade Jindal Group att justeringen av exportpriset för försäljning i EU gick via JSL Global Commodities Pte. Ltd (”JGC”) inte bör överstiga dess försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader, eftersom det enligt institutionernas tidigare praxis och enligt vad förstainstansrätten har godkänt skulle vara rimligt att endast dra av försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader (8). Om kommissionen insisterar på att inkludera en vinst (vilket den inte borde) bör den vinsten baseras på JGC:s uppgifter. Enligt Jindal Group skulle detta vara i linje med kommissionens senaste praxis och förstainstansrättens uppfattning att det är ”rimligt” att använda ”verkliga uppgifter” (9).

(55)

Invändningarna måste avvisas. För det första skulle man genom att endast dra av försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader inte ta hänsyn till det fulla värdet av ett pålägg som normalt består av försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst. När det gäller bedömningen av en sådan vinst insisterar kommissionen på att denna vinst måste realiseras under villkor om armslängds avstånd och den kan därför inte bygga på en vinst som är ett resultat av en ersättning som de närstående parterna kommit överens om. När det gäller förstainstansrättens dom godkände denna dom avdraget av försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader, men motsatte sig uppenbarligen inte det samtidiga avdraget av vinst, vilket inte var aktuellt i det fallet. I linje med det fallet drogs dessutom försäljnings- och administrationskostnaderna och andra allmänna kostnader i den aktuella undersökningen av på grundval av faktiska uppgifter från den närstående handlaren, eftersom de rapporterade försäljnings- och administrationskostnaderna och andra allmänna kostnaderna inte påverkades av förhållandet mellan de två enheterna. När det gäller kommissionens praxis, när vinstmarginalen verkar påverkas av förhållandet mellan näringsidkaren och den exporterande tillverkaren, är det praxis att dra av en nominell vinstmarginal, baserad på uppgifter från icke-närstående importörer som samarbetar med samma undersökning, som ett rimligt mått. I det fall som Jindal Group hänvisade till nyligen ansågs den faktiska vinstmarginalen dock rimlig mot bakgrund av omständigheterna i det fallet och de funktioner som den närstående handlaren utförde. Därför drogs den faktiska vinstmarginalen av.

(56)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter upprepade Jindal India sin begäran att normalvärdet borde justeras för tullrestitutioner. Man hävdade särskilt att det i artikel 2.10 k i grundförordningen föreskrivs att alla skillnader som påverkar prisernas jämförbarhet ska redovisas och att begäran därför bör beviljas.

(57)

Denna begäran avvisades. Jindal India kunde inte visa att den påstådda tullrestitutionen påverkade prisernas jämförbarhet. I synnerhet kunde Jindal India inte visa att tullrestitutionen ledde till konsekvent högre inhemska priser.

(58)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade Jindal India att kommissionen borde säkerställa att tullrestitutioner inte räknas dubbelt och att avräkning av samma subvention två gånger genom att man inför samtidiga antidumpnings- och utjämningstullar (särskilt när det gäller exportsubventioner) strider mot Världshandelsorganisationens regelverk (10). Eftersom vissa Jindal-enheters tullrestitutioner undersöks i antisubventionsundersökningen som potentiella utjämningsbara subventioner, bör kommissionen se till att dessa tullrestitutioner justeras i detta fall eller inte utjämnas i antisubventionsärendet.

(59)

När det gäller detta påstående, klargjorde kommissionen att av de orsaker som nämns i skäl 53 i förordningen om provisorisk tull och i skäl 57 i denna förordning, uppfyller det system som Jindal India använder när det gäller sin exportförsäljning till unionen inte villkoren för någon justering i enlighet med artiklarna 2.10 b eller 2.10 k i grundförordningen. Jindal India kunde framför allt inte visa att kunderna på hemmamarknaden betalade konsekvent olika priser med tanke på det underliggande systemet. Kommissionen ansåg därför att justeringskraven inte var underbyggda och avvisade dem därefter.

(60)

Inga ytterligare invändningar rörande jämförelsen av normalvärdet och exportpriset mottogs. Skälen 51–54 i förordningen om provisorisk tull bekräftas därför.

(61)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade Jindal Group att kommissionen vid beräkningen av dumpning hade använt felaktiga cif-värden för en viss del av dess försäljning i unionen. Kommissionen fann dock att Jindal-gruppen själv hade gjort det påstådda skrivfelet i sitt svar på frågeformuläret, och kommissionen informerades inte om det före eller under korskontrollen på distans. Jindal Group tog inte heller upp frågan i sina synpunkter på utlämnandet av uppgifter på förhand eller i synpunkterna på det preliminära utlämnandet av uppgifter. Kommissionen ansåg därför att det vid tidpunkten för framläggandet av invändningen inte längre kunde korskontrolleras på distans och påståendet om det påstådda felet avvisades därför.

(62)

Såsom beskrivs i skälen 27–60 beaktade kommissionen de berörda parternas synpunkter som lämnades in efter det preliminära och det slutliga utlämnandet av uppgifter. Beräkningen av Jindal India uppdaterades också för att korrigera ett skrivfel avseende exportpriset (se skäl 49).

(63)

De slutgiltiga dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av kostnad, försäkring och frakt (cif) vid unionens gräns, före tull, har fastställts till följande:

(64)

I skälen 58–86 i förordningen om provisorisk tull kallas de indonesiska Jindal-enheter som deltar i tillverkningen och försäljningen av den undersökta produkten Jindal Indonesia-gruppen eller Jindal-gruppen. I denna förordning kommer dessa enheter att kallas Jindal Indonesia, medan Jindal-gruppen avser Jindal India, Jindal Indonesia och relevanta Jindal-enheter i tredjeländer.

(65)

Den detaljerade informationen om beräkningen av normalvärdet presenterades i skälen 65–76 i förordningen om provisorisk tull.

(66)

I sin inlaga av den 11 juni 2021 erinrade de indonesiska myndigheterna om att de indonesiska exporterande tillverkarna i urvalet hade samarbetat till fullo och att kommissionen måste använda deras faktiska uppgifter vid beräkningen av normalvärdet.

(67)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter upprepade Jindal Indonesia tillsammans med Jindal India sin begäran att kommissionen borde justera normalvärdet för kostnader i samband med covid-19-nedstängningarna. Denna begäran avvisades. Den behandlas i skälen 32–36.

(68)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter ifrågasatte IRNC kommissionens strategi att ersätta inköpspriset på vita varmvalsade rullar av rostfritt stål med ett konstruerat marknadspris om detta viktiga halvfabrikat köptes från närstående leverantörer. I företagets svar på frågeformuläret och under korskontrollen på distans fann kommissionen att dessa produkter kom från närstående leverantörer till ett internpris som var lägre än företagets tillverkningskostnad. I den preliminära beräkningen hade kommissionen därför ersatt dessa priser med ett konstruerat marknadspris bestående av tillverkningskostnaden, försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst. Företaget hävdade att internpriserna var armslängdspriser och kritiserade bristen på analys i detta avseende.

(69)

Kommissionen analyserade de förklaringar och styrkande handlingar som lämnats och drog slutsatsen att den ursprungliga metoden för inköp av vita varmvalsade rullar av rostfritt stål från närstående leverantörer behövde justeras. Försäljningspriserna för de närstående leverantörerna av vita varmvalsade rullar av rostfritt stål till IRNC var jämförbara med deras försäljningspriser för varmvalsade rullar av rostfritt stål till icke-närstående kunder. Därför ansåg kommissionen att det var lämpligt att godta IRNC:s inköpspris för dessa produkter när det priset motsvarade eller översteg dessa leverantörers produktionskostnad och att ersätta det med produktionskostnaden när internpriset konstaterades vara lägre.

(70)

I sina synpunkter på det slutliga utlämnandet av uppgifter ifrågasatte Eurofer kommissionens reviderade strategi för IRNC:s kostnader för vita varmvalsade rullar av rostfritt stål (se skäl 69). Eurofer hävdade för det första att kommissionen inte borde ha använt IRNC:s inköpspriser för varmvalsade rullar av rostfritt stål från närstående parter, eftersom dessa priser inte skulle ha varit armlängdspriser. För det andra fann Eurofer att kommissionens tillvägagångssätt stred mot slutsatserna i en nyligen avslutad undersökning som omfattade samma företagsgrupp (11). I den undersökningen avvisades tillverkningskostnaden för en nyckelkomponent för tillverkning av den berörda produkten av kommissionen. För det tredje hävdade företaget att om kommissionen skulle fortsätta att tillämpa sitt tillvägagångssätt borde den antingen lägga till en rimlig vinst till inköpspriset för varmvalsade rullar av rostfritt stål vid justering av värdet på transaktionen mellan närstående parter i enlighet med artikel 2.5 i grundförordningen eller öka IRNC:s vinst på kallvalsade platta produkter av rostfritt stål som används vid beräkningen av normalvärdet för att kompensera för transaktioner för kostnader eller onormalt låga vinster, i enlighet med artikel 2.6 i grundförordningen.

(71)

Kommissionen undersökte påståendena. När det gäller det första påståendet fann kommissionen att de uppgifter som lämnats av de närstående IRNC-leverantörerna av varmvalsade rullar av rostfritt stål var fullständiga och tillräckliga för att bedöma om inköpspriserna för varmvalsade rullar av rostfritt stål påverkades av förhållandet mellan IRNC och dessa leverantörer. Kommissionen fann att de närstående leverantörerna sålde varmvalsade rullar av rostfritt stål inte bara till sin närstående kund IRNC under undersökningsperioden utan även till ett antal icke-närstående inhemska kunder och att försäljningspriserna till IRNC och till dessa icke-närstående kunder var armslängdspriser. Dessa priser ansågs därför inte påverkas av förhållandet mellan IRNC och deras närstående leverantör enligt artikel 2.1 i grundförordningen och det finns ingen grund att bortse från dem överlag. För det andra erinrade kommissionen, utan att ta ställning till de fakta och slutsatser som nåddes i den undersökning som Eurofer hänvisade till, om att varje fall bedöms och analyseras på egna meriter och om de fakta som fastställts i en undersökning skiljer sig från de fakta som fastställts i en tidigare undersökning, även om det är en nyligen genomförd undersökning som rör samma företagsgrupp, kan en annan slutsats dras.

(72)

Begäran om att lägga till en rimlig vinst till inköpspriset för varmvalsade rullar av rostfritt stål avvisades eftersom artikel 2.5 tillåter en sådan justering om kostnaderna i samband med tillverkningen av den undersökta produkten inte på ett rimligt sätt återspeglas i den berörda partens bokföring. I den aktuella undersökningen har kommissionen emellertid inte fastställt att så är fallet. När det gäller den andra delen av det tredje påståendet erinrade kommissionen om att den undersökta produkten endast tillverkas med hjälp av varmvalsade rullar av rostfritt stål som kommer från närstående leverantörer i samma industriområde och att slutfasen i tillverkningen utförs av IRNC. I artikel 2.6 i grundförordningen anges tydligt att vinsten ”ska baseras på faktiska uppgifter om den undersökta exportörens eller producentens tillverkning och försäljning av den likadana produkten vid normal handel”. Denna bestämmelse omfattar därför endast fastställandet av vinstmarginalen för försäljningen av den likadana produkten och gäller inte fastställandet av armlängdspriset vid försäljning av råvaror.

(73)

Mot bakgrund av ovanstående avvisades Eurofers påståenden.

(74)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade Eurofer att en justering av normalvärdet enligt artikel 2.5 i grundförordningen borde göras på grund av de råvarurelaterade snedvridningar som konstaterats i Indonesien. Den frågan behandlas i skälen 45 och 46.

(75)

Närmare uppgifter om beräkningen av exportpriset anges i skälen 77–79 i förordningen om provisorisk tull.

(76)

Så som förklaras i skäl 79 i förordningen om provisorisk tull, fastställdes exportpriset för de exporterande tillverkare som exporterade den berörda produkten till unionen via närstående företag som fungerar som importörer på grundval av den importerade produktens pris då den första gången såldes vidare till oberoende kunder i unionen, i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen. Såsom anges i skäl 64 i förordningen om provisorisk tull gjorde Jindal Indonesia viss försäljning genom Iberjindal S.L i Spanien.

(77)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter lämnade Jindal Indonesia samma synpunkter på denna försäljning som Jindal India, vilka nämns i skäl 48. Påståendet avvisades. Skälen till att begäran avvisades meddelades endast den berörda parten av de orsaker som anges i skäl 48.

(78)

Närmare uppgifter om jämförelsen av normalvärdet och exportpriset anges i skälen 80–83 i förordningen om provisorisk tull.

(79)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter lämnade Jindal Indonesia samma synpunkter rörande justeringen för den teoretiska provisionen som Jindal India, vilka nämns i skäl 52. Begäran avvisades. Skälen till att begäran avvisades meddelades endast den berörda parten av de orsaker som anges i skäl 52.

(80)

Jindal Indonesia hävdade att kommissionen borde ha använt indonesiska centralbankens offentliggjorda kortfristiga räntor på lån i US-dollar och indonesiska rupier för att beräkna kreditkostnaderna i stället för de kortfristiga interbankräntor som offentliggjorts av CEIC.

(81)

Kommissionen analyserade de förklaringar och styrkande handlingar som lämnats och ansåg att det var motiverat att ändra källan till de uppgifter som Jindal Indonesia hävdade. När det gäller tillämpningen av olika räntesatser för inhemsk försäljning och exportförsäljning anges dock i artikel 2.10 g i grundförordningen att det är möjligt att justera för olikheter i kostnaden för eventuella krediter som beviljats i samband med försäljningen i fråga under förutsättning att detta är en faktor som beaktats vid fastställandet av försäljningspriserna. Kommissionen konstaterade under korskontrollen på distans att företaget finansierar både sin inhemska verksamhet och exportverksamhet genom kortfristiga lån och samlade handelsfaciliteter främst i US-dollar. Kommissionen fann inga bevis i företagets bokföring för att motivera användningen av en annan räntesats för upplåning av indonesiska rupier för den inhemska försäljningen. Kommissionen avvisade därför begäran om att använda räntesatsen för lån i indonesiska rupier för finansiering av den inhemska försäljningen.

(82)

IRNC-gruppen upprepade sitt påstående att kommissionen hade varit inkonsekvent genom att justera exportpriset i enlighet med artikel 2.10 e i grundförordningen för vissa transportkostnader, medan begäranden om justering av de inhemska försäljningspriserna för vissa transportkostnader och andra därmed sammanhängande kostnader, särskilt kostnaderna för transport av den berörda produkten från fabriken till det inhemska lagret, hade avvisats.

(83)

Kommissionen noterade att artikel 2.10 e i grundförordningen är tillämplig på transportkostnader efter försäljningen för att befordra varorna från exportörens lokaler till den första oberoende köparen. IRNC:s inhemska lager är en del av dess lokaler och kostnaderna för att flytta varorna från fabriken till det inhemska lagret uppstod före försäljningen.

(84)

IRNC-gruppen hävdade också att kommissionen inte hade förklarat varför liknande kostnader för transport och hamnavgifter för de varor som omlastas via den kinesiska tullzonen inte borde avvisas på samma sätt. Kommissionen analyserade synpunkterna och de tillgängliga bevisen, i synnerhet försäljningsavtalet mellan tillverkaren och dess närstående handlare som var involverade i exportförsäljningen. Kommissionen noterade att det i köpeavtalet tydligt anges att den lossande hamnen är belägen i unionen och att omlastning av varorna är tillåten. När det gäller exportförsäljningen ådrar sig näringsidkaren dessutom transportkostnaderna direkt och de påverkar därför prisjämförbarheten, medan kostnaderna för att överföra varorna till lagret vid den inhemska försäljningen betalas av producenten och uppstod före försäljningen. Påståendet avvisades därför.

(85)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade IRNC också att kommissionen hade följt en inkonsekvent strategi eftersom den inte gjorde någon justering av normalvärdet enligt artikel 2.10 i, som återspeglar de justeringar som den hade gjort enligt artikel 2.10 i för exportförsäljningen via närstående handlare.

(86)

Kommissionen erinrade om att det i domstolens (12) rättspraxis tydligt fastställs att ”[…] en part som med stöd av artikel 2.10 i grundförordningen begär justeringar för att normalvärdet och exportpriset ska kunna jämföras i syfte att bestämma dumpningsmarginalen måste visa att begäran är berättigad […]”. IRNC:s inlaga i detta avseende är bara ett påstående med en begäran om en justering av normalvärdet, men det saknas någon materiell motivering eller detaljerad förklaring. Kommissionen erinrade vidare om att en justering av exportpriset inte automatiskt innebär en justering av normalvärdet och att en sådan justering av normalvärdet måste vara vederbörligen motiverad, på grundval av fakta och bevis, av den part som begär det.

(87)

Kommissionen fastställde därför att ett påstående med en begäran om justering utan att lämna något underbyggt krav för att understödja den helt klart inte överensstämmer med den rättsliga standard som fastställts av domstolen. Detta påstående avvisades därför eftersom det var ogrundat.

(88)

IRNC hävdade också att kommissionen har bevisbördan när det gäller att styrka sitt beslut att justera exportpriset enligt artikel 2.10 i och med att den underlåtit att ange tillräckliga skäl i sina preliminära och slutliga utlämnandehandlingar.

(89)

Efter de synpunkter som mottagits från företaget efter det slutliga utlämnandet av uppgifter lämnade kommissionen den 16 september 2021 ytterligare ett företagsspecifikt utlämnande med en närmare redogörelse för skälen till och den bevisning som låg till grund för en sådan justering av exportpriset. Företaget lämnade inga synpunkter på detta särskilda utlämnande av uppgifter.

(90)

Såsom beskrivs i skälen 65–89 beaktade kommissionen de berörda parternas synpunkter som lämnades in efter det preliminära utlämnandet av uppgifter och beräknade dumpningsmarginalerna på nytt i enlighet med dessa.

(91)

De slutgiltiga dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av kostnad, försäkring och frakt (cif) vid unionens gräns, före tull, har fastställts till följande:

(92)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade Arinox, en berörd part som preliminärt klassificerades som användare, att företaget borde anses vara en unionstillverkare. Det bör noteras att företagets uppgifter ingick i de makroekonomiska indikatorerna, såsom de lämnats av Eurofer och dubbelkontrollerats av kommissionen, och kommissionen ansåg därför att detta företag var en del av unionsindustrin enligt beskrivningen i skäl 87 i förordningen om provisorisk tull. Kommissionen noterade dock att Arinox identifierade sig som slutanvändare och importör i sin ursprungliga begäran om undantagande från produktdefinitionen och att företagets påståenden i det preliminära skedet rörde den verksamhet som företaget utförde som användare på unionsmarknaden.

(93)

Arinox, Euranimi och en icke-närstående importör begärde att få veta identiteten på de 13 unionstillverkare som ingick i unionsindustrin under undersökningsperioden. Utöver de tre tillverkare som ingick i urvalet och de företag som stödde klagomålet (dvs. Acerinox, Outokumpu Nirosta GmbH, Outokumpu Stainless AB), rör det sig om Marcegaglia, Acroni, Arinox, Otelinox samt tre valsverk baserade i Tyskland (SAP Precision Metal, BWS och Waelzholz).

(94)

Eftersom inga ytterligare synpunkter inkommit beträffande definitionen av unionsindustrin samt tillverkningen i unionen bekräftade kommissionen sina slutsatser i skälen 87–89 i förordningen om provisorisk tull.

(95)

Eftersom inga synpunkter inkommit på förbrukningen i unionen bekräftade kommissionen de slutsatser som anges i skälen 90–92 i förordningen om provisorisk tull.

(96)

Konsortiet av importörer och distributörer och en icke-närstående importör ifrågasatte den sammantagna bedömningen av den indiska och indonesiska importens inverkan på unionsindustrins situation. De berörda parterna hävdade att importvolymerna från båda länderna var små, att utvecklingen av importen från Indien (som minskade något) och Indonesien (som ökade snabbt) under hela undersökningsperioden var annorlunda och att det inte gjordes någon korrekt bedömning av konkurrensvillkoren mellan importerade produkter och mellan importerade produkter och likadana unionsprodukter i enlighet med artikel 3.4 i grundförordningen.

(97)

I sina synpunkter efter det preliminära utlämnandet av uppgifter invände klaganden mot konsortiets och den icke-närstående importörens påstående att importutvecklingen inte är relevant för tillämpningen av artikel 3.4 i grundförordningen, att konkurrensvillkoren bedömdes korrekt och att en sammantagen bedömning säkerställer en icke-diskriminerande tillämpning av tullarna.

(98)

Kommissionen fann att kraven för en sammantagen bedömning av importen var uppfyllda. Importvolymen från vart och ett av två berörda länderna var inte försumbar, dvs. den översteg var för sig 1 % av marknadsandelarna och konkurrensvillkoren gjorde att en sammantagen bedömning var motiverad, eftersom de importerade produkterna har samma grundläggande fysiska, kemiska och tekniska egenskaper som de produkter som säljs av unionstillverkarena och har samma grundläggande användningsområden. Detta återspeglas i den höga matchningen mellan de produkttyper som importeras från Indien och Indonesien och de produkttyper som säljs av unionstillverkarna.

(99)

Det fastställdes vidare att de produkttyper som importeras från Indien och Indonesien till stor del liknar varandra och att deras respektive priser är jämförbara.

(100)

Såsom anges av klaganden kräver artikel 3.4 i grundförordningen dessutom inte heller någon jämförelse av importutvecklingen mellan de berörda länderna.

(101)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter begärde konsortiet och en icke-närstående importör att de teoretiska modeller som använts för att bedöma konkurrensvillkoren på unionsmarknaden för den undersökta produkten och de berörda länderna skulle offentliggöras, och att man skulle bekräfta att kommissionens tjänster för konkurrens och ekonomisk analys hade rådfrågats om dessa konkurrensvillkor.

(102)

De hävdade vidare att det inte finns någon statistisk analys till stöd för undersökningsresultaten i skälen 99 och 100 och att marknadsandelen för importen från Indien och Indonesien var låg jämfört med unionsindustrins marknadsandel. När det gäller Indien var importvolymerna under undersökningsperioden lägre än under 2017 och 2018 och liknade importen under 2019. Dessutom begränsas importvolymerna av den berörda produkten från Indien av den landskvot som fastställs i skyddsåtgärderna för stål. Därför ansåg konsortiet och den icke-närstående importören att det inte var lämpligt att tillämpa artikel 3.4 i grundförordningen.

(103)

Kommissionen gjorde en teoretisk analys där den jämförde de produkttyper som såldes på unionsmarknaden av de exporterande tillverkarna och den produkt som såldes av unionstillverkarna, på grundval av de produktkontrollnummer som de företag som ingick i urvalet lämnade. Denna analys visade att matchningen var hög. Jämförelsen mellan var och en av de exporterande tillverkarna och unionsindustrins försäljning tillhandahålls de exporterande tillverkare som ingick i urvalet i deras särskilda utlämnanden av uppgifter. Dessutom fann kommissionen en betydande likhet mellan de produkttyper som såldes av de exporterande tillverkarna i Indonesien och de produkttyper som såldes av de exporterande tillverkarna i Indien. Kommissionen drog därför slutsatsen att de importerade produkterna från de berörda länderna och unionsprodukterna tydligt konkurrerade med varandra och att det fanns en sammantagen bedömning av verkningarna av importen var lämplig. Konsortiet och den icke-närstående importören lade inte fram någon underbyggd bevisning för att kommissionens analys skulle vara felaktig eller otillräcklig. Det faktum att Indien har en landspecifik kvot inom ramen för skyddsåtgärderna påverkar inte denna analys mot bakgrund av de villkor som anges i artikel 3.4. Därför avvisades påståendet.

(104)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande den sammantagna bedömningen av verkningarna av importen från de berörda länderna bekräftade kommissionen alla andra slutsatser i skälen 93–98 i förordningen om provisorisk tull.

(105)

Konsortiet av importörer och distributörer och en icke-närstående importör hävdade att importen från Indonesien ökade eftersom detta land är en ny exportör av den undersökta produkten till unionen och att importen från Indien inte ökade under skadeundersökningsperioden, varför en potentiell ökning av de berörda ländernas marknadsandel inte hade någon inverkan på unionsindustrins marknadsandel, utan ersatte importen från andra tredjeländer.

(106)

Såsom anges i skälen 97–105 analyserade kommissionen importen sammantaget och importen från de berörda länderna uppvisade faktiskt en ökande trend under skadeundersökningsperioden. Det faktum att unionsindustrins marknadsandel ökade något under skadeundersökningsperioden och att Indonesien började exportera till unionen först i början av skadeundersökningsperioden förändrade inte det faktum att importen från de berörda länderna skedde till dumpade priser, vilket vållade unionsindustrin väsentlig skada. Denna invändning måste därför avvisas.

(107)

Eftersom inga andra synpunkter inkommit beträffande importvolymen från de berörda länderna och deras marknadsandelar bekräftade kommissionen alla slutsatserna i skälen 99–101 i förordningen om provisorisk tull.

(108)

I skäl 105 i förordningen om provisorisk tull angav kommissionen att den fann prisunderskridandemarginaler på 4,8 % och 13,4 % för de indiska exporterande tillverkarna.

(109)

Dessa marginaler innehöll dock ett skrivfel och bör korrigeras till underskridandemarginaler på 5,8 % och 13,4 %.

(110)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade Euranimi och en icke-närstående importör att de inte kunde rekonstruera hur importpriserna för den berörda produkten fastställdes och hur prisunderskridandemarginalen, inklusive dess justeringar, beräknades.

(111)

Priserna på importen från de berörda länderna, enligt tabell 3 i förordningen om provisorisk tull, grundar sig på uppgifter från Eurostat. Denna information är allmänt tillgänglig. Såsom förklaras i skäl 104 i förordningen om provisorisk tull baserades prisunderskridandemarginalen på en jämförelse mellan de försäljningspriser som unionstillverkarna i urvalet tog ut av icke-närstående kunder på unionsmarknaden och motsvarande priser från de exporterande tillverkarna i urvalet till den första oberoende kunden på unionsmarknaden, differentierade per produkttyp och justerade till samma försäljningsvillkor. Eftersom de detaljerade försäljningspriserna per företag per definition är konfidentiella affärsuppgifter, lämnades de endast till de berörda företagen i deras respektive specifika utlämnanden av uppgifter.

(112)

Eftersom inga ytterligare synpunkter inkommit beträffande importpriserna från de berörda länderna och prisunderskridande bekräftade kommissionen alla slutsatserna i skälen 102–105 i förordningen om provisorisk tull, med genomförande av de korrigeringar som beskrivs i skäl 71.

(113)

I avsaknad av synpunkter bekräftade kommissionen de slutsatser som anges i skälen 106–110 i förordningen om provisorisk tull.

(114)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade Eurofer att unionsindustrins marknadsandel minskade under skadeundersökningsperioden snarare än ökade (se skäl 116 i förordningen om provisorisk tull).

(115)

Detta påstående skulle dock endast vara korrekt om Eurofers iakttagelse om påstått ökade importvolymer från tredjeländer i praktiken var korrekt. Såsom förklaras i skäl 135 innehöll förordningen om provisorisk tull korrekta uppgifter om importvolymerna. Unionsindustrins marknadsandel var således också korrekt.

(116)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter påpekade konsortiet av importörer och distributörer, och en icke-närstående importör, att förordningen om provisorisk tull innehöll en avvikelse på omkring 300 000–400 000 ton mellan unionsindustrins produktionssiffror under skadeundersökningsperioden (se skäl 111 i förordningen om provisorisk tull) och motsvarande uppgifter om försäljning, lager och export (se skälen 114, 126 och 152 i förordningen om provisorisk tull). Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter ifrågasatte de unionsindustrins kapacitetsnivå och begärde bevis för den nominella, faktiska och effektivt använda produktionskapaciteten och den kvantitet som faktiskt producerats av varje enskild tillverkare, uppgifter om de enskilda europeiska tillverkarnas försäljningsvolymer och priser samt importvolymerna för varje unionstillverkare från de berörda länderna.

(117)

Dessa siffror kan dock inte helt matchas eftersom produktion, försäljning och exportvolymer avser hela unionsindustrin, medan lageruppgifter, som anges i skäl 126 i förordningen om provisorisk tull, är en mikroekonomisk indikator som endast avser de unionstillverkare som ingick i urvalet. Alla uppgifter dubbelkontrollerades av kommissionen och konstaterades vara tillförlitliga. Eftersom de enskilda uppgifterna per tillverkare är konfidentiella affärsuppgifter lämnade kommissionen endast de aggregerade uppgifterna i förordningen om provisorisk tull.

(118)

Dessutom beror nästan hälften av den påstådda avvikelsen på unionsindustrins företagsinterna försäljning till närstående användare. Dessa volymer ingick i de produktionssiffror som anges i skäl 111 i förordningen om provisorisk tull, men ingick inte i unionsindustrins försäljningsvolymer som anges i skäl 114 i förordningen om provisorisk tull. Unionsindustrins företagsinterna försäljning stod för omkring 5 % av unionsindustrins totala försäljning och denna andel var stabil under hela skadeundersökningsperioden.

(119)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade konsortiet av importörer och distributörer och en icke-närstående importör att ökningen av unionsindustrins marknadsandel visade på att det inte förekom någon skada och att ökningen av de berörda ländernas marknadsandel inte påverkade unionsindustrins marknadsandel negativt.

(120)

Såsom förklaras i skäl 107 påverkade den smärre ökningen av unionsindustrins marknadsandel under skadeundersökningsperioden inte det faktum att importen från de berörda länderna uppvisade en ökning på 86 % och skedde till dumpade priser, vilket vållade unionsindustrin väsentlig skada. Denna invändning måste därför avvisas.

(121)

I avsaknad av ytterligare synpunkter avseende detta avsnitt bekräftade kommissionen de slutsatser som anges i skälen 111–121 i förordningen om provisorisk tull.

(122)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade konsortiet av importörer och distributörer och en icke-närstående importör att unionsindustrins negativa lönsamhetsutveckling inte kunde kopplas till importen från de berörda länderna, eftersom deras volymer är små och inte kan ha påverkat marknaden på ett så markant sätt. Konsortiet av importörer och distributörer och den icke-närstående importören hävdade att unionsindustrins vinster har ökat sedan undersökningsperioden.

(123)

Importvolymerna från länderna översteg miniminivån och deras låga priser, som konstaterades vara dumpade, ledde till ett pristryck på unionsmarknaden, såsom anges i skäl 141 i förordningen om provisorisk tull. Kommissionen drog därför slutsatsen att ökningen av den dumpade importen från de berörda länderna kunde kopplas till unionsindustrins negativa lönsamhetsutveckling. En eventuell ökning av unionstillverkarnas lönsamhet efter undersökningsperioden ändrar inte denna slutsats, eftersom undersökningen är begränsad till undersökningsperioden.

(124)

Eftersom inga ytterligare synpunkter inkommit avseende detta avsnitt bekräftade kommissionen slutsatserna i skälen 122–133 i förordningen om provisorisk tull.

(125)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade konsortiet av importörer, en icke-närstående importör och de indonesiska myndigheterna att vissa skadeindikatorer utvecklades positivt under skadeundersökningsperioden, med tonvikt på unionsindustrins ökade marknadsandel, ökad sysselsättning och minskade lager.

(126)

Lagernivån förblev konstant i procent av försäljningsvolymen och utgjorde därför inte någon tydlig skadeindikator. De andra två berörda indikatorerna utvecklades positivt under skadeundersökningsperioden. Ökningen av marknadsandelen skedde dock på bekostnad av unionstillverkarnas lönsamhet, vilket förklaras i skäl 134 i förordningen om provisorisk tull. Sysselsättningen ökade något, men arbetskostnaderna minskade ändå. Dessa resultat vederlade dock inte de viktigaste slutsatserna om skada, dvs. den negativa lönsamhetsutvecklingen och alla unionsindustrins ekonomiska indikatorer.

(127)

Konsortiet av importörer och distributörer och den icke-närstående importören hävdade vidare att enligt tillgängliga uppgifter för det första kvartalet 2021 håller den ekonomiska situationen för de unionstillverkare som ingick i urvalet på att förbättras och att industrin därför inte behöver något ytterligare skydd.

(128)

Analysen av unionsindustrins ekonomiska situation baserades på skadeundersökningsperioden, som avslutades i juni 2020. Såsom anges i skälen 128–133 i förordningen om provisorisk tull försämrades alla unionstillverkarnas ekonomiska indikatorer under skadeundersökningsperioden. Slutsatsen i detta hänseende påverkas inte av den påstådda kortsiktiga förbättringen av unionstillverkarnas situation efter skadeundersökningsperioden, som stöds av ogranskade rapporter rörande det första kvartalet 2021.

(129)

Mot denna bakgrund drog kommissionen slutgiltigt slutsatsen att unionsindustrin lidit väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen.

(130)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade Indonesiens myndigheter att skadan inte kunde ha vållats av importen från Indonesien på grund av dess låga marknadsandel och det faktum att dess priser ökade under skadeundersökningsperioden.

(131)

Kommissionen erinrade först om att den indonesiska importen och dess marknadsandel bedömdes sammantaget med den indiska importen. Kommissionen noterade dessutom att Indonesiens marknadsandel under alla omständigheter ökade snabbt under skadeundersökningsperioden, från 0,4 % 2017 till 2,8 % under undersökningsperioden. När det gäller priserna så var det så att även om priserna ökade under hela skadeundersökningsperioden så var de indonesiska priserna alltid lägre än unionsindustrins priser.

(132)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande orsakssambandet mellan den dumpade importen från Indien och Indonesien och den skada som unionsindustrin lidit bekräftade kommissionen slutsatserna i skälen 141–143 i förordningen om provisorisk tull.

(133)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter uppgav Eurofer att uppgifterna om importvolymer från tredjeländer i tabell 11 i förordningen om provisorisk tull avviker från Eurostats uppgifter.

(134)

De siffror som Eurofer hänvisar till innehåller dock inte import som rapporterats av Eurostat inom ramen för tullsystemen för aktiv och passiv förädling, vilka beaktades i tabell 11 i förordningen om provisorisk tull.

(135)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter ifrågasatte Eurofer riktigheten i de importvolymer som kommissionen använt och hävdade att den metod som beskrivs i skäl 99 avviker från kommissionens gängse praxis och är oförenlig med syftet med bedömningen av skada och orsakssamband i undersökningen. Eurofer hävdade att import inom ramen för tullsystemen för aktiv och passiv förädling inte omfattas av antidumpningstullar och inte konkurrerar med varor från unionsindustrin.

(136)

Kommissionen ansåg att varor som importeras inom ramen för systemen för aktiv och passiv förädling inte bara transiteras genom unionen utan även genomgår förädlingsprocesser för mervärde, såsom montering och omvandling, i unionen. Följaktligen konkurrerar denna import tydligt med de produkter som tillverkas av unionsindustrin. Ett företag som är beläget i unionen och vars verksamhet skulle vara just att utföra denna förädling har till exempel möjlighet att antingen köpa produkten från unionsindustrin eller importera den inom ramen för systemet för aktiv förädling. Import inom ramen för dessa särskilda tullsystem bör därför beaktas vid skadebedömningen. De är också föremål för uttag av tullar i enlighet med artikel 76 i delegerad förordning (EU) 2015/2446 (13).

(137)

Dessutom hävdade Eurofer att importvolymerna från olika länder inte var konsekventa, eftersom importvolymerna från vissa tredjeländer inte omfattade tullsystemen för aktiv och passiv förädling.

(138)

Importvolymerna var de officiella uppgifterna från Eurostat och omfattade för både de berörda länderna och alla andra tredjeländer det normala tullsystemet och systemen för aktiv och passiv förädling.

(139)

Dessutom hänvisade Eurofer till importvolymerna i översynen vid giltighetstidens utgång för import av samma produkt från Kina och Taiwan med samma undersökningsperiod och skadeundersökningsperiod, där kommissionen har bedömt förbrukningen i unionen och marknadsandelar utan att ta hänsyn till importen inom ramen för tullsystemen för aktiv och passiv förädling. Uppgifterna mellan översynen vid giltighetstidens utgång och den nuvarande undersökningen om import, förbrukning och marknadsandel skiljer sig därför åt, vilket resulterar i ett uppenbart fel i en av de två undersökningarna.

(140)

Det stämmer att översynen vid giltighetstidens utgång för import av kallvalsade platta produkter av rostfritt stål från Kina och Taiwan har samma undersökningsperiod och skadeundersökningsperiod för skadeanalysen. Den analys som gjordes i den undersökningen är emellertid av annan karaktär, dvs. fortsatt eller sannolikhet för återkommande dumpning och skada, och eventuella slutsatser i den undersökningen är inte automatiskt giltiga i den aktuella undersökningen. Även om importuppgifterna i den översynen vid giltighetstidens utgång inte omfattade importen inom ramen för systemen för aktiv och passiv förädling, är slutsatserna i den undersökningen fortfarande giltiga. Kommissionen ansåg därför inte att dessa avvikande uppgifter utgjorde ett uppenbart fel.

(141)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade konsortiet av importörer och distributörer och en icke-närstående importör att unionsindustrins ekonomiska indikatorer inte försämrades på grund av dumpad import utan på grund av effekterna av covid-19-pandemin. I sina synpunkter efter det preliminära utlämnandet av uppgifter motsatte sig klaganden detta påstående och hävdade att skadeutvecklingen under skadeundersökningsperioden visade på motsatsen.

(142)

Kommissionen fann att priserna på importen från de berörda länderna i hög grad påverkade unionsindustrins priser och dess ekonomiska indikatorer. Såsom fastställs i skäl 103 i förordningen om provisorisk tull var de genomsnittliga importpriserna från båda de berörda länderna genomgående lägre än unionstillverkarnas priser under hela skadeundersökningsperioden, före covid-19-pandemin. Pandemin kunde potentiellt ha påverkat konsumtionen på unionens marknad men en sådan påverkan skulle bara ha kunnat visa sig under det sista kvartalet av undersökningsperiod (april–juni 2020), medan en betydande nedgång i konsumtionen kunde noteras redan under 2019.

(143)

Dessutom analyserade kommissionen den minskade konsumtionen (oavsett om den delvis var relaterad till covid-19 eller inte) som en potentiell annan faktor som kunde ha vållat skada i skälen 150–151 i förordningen om provisorisk tull och drog preliminärt slutsatsen att den inte försvagade orsakssambandet mellan den dumpade importen från de berörda länderna och den väsentliga skada som unionsindustrin lidit. Denna slutsats bekräftas.

(144)

Mot bakgrund av vad som nämns ovan och i avsaknad av andra synpunkter konstaterade kommissionen att ingen av de faktorer som analyserades individuellt eller kollektivt försvagade orsakssambandet mellan den dumpade importen och den skada som unionsindustrin lidit vilket innebar att ett sådant samband inte längre skulle vara verkligt och väsentligt, vilket bekräftar slutsatsen i skälen 160–163 i förordningen om provisorisk tull.

(145)

Efter införandet av provisoriska åtgärder tog klaganden upp två tekniska frågor när det gäller beräkningen av skademarginalen, när det gäller avskrivningen av de beräknade uteblivna investeringarna och efterlevnaden av framtida miljökostnader för en av de unionstillverkare som ingick i urvalet. För att beräkna uteblivna investeringar ansåg kommissionen att det var rimligt att grunda sig på avskrivningen av de uteblivna investeringarna under undersökningsperioden, såsom de angivits av de unionstillverkare som ingick i urvalet. Klaganden lade inte fram några bevis till stöd för varför ett sådant tillvägagångssätt skulle vara orimligt. På grundval av de uppgifter och den information som lämnats av klaganden godtog kommissionen påståendet om efterlevnaden av framtida miljökostnader, vilket ledde till en liten ökning av de slutgiltiga skademarginalerna.

(146)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade en grupp av exporterande tillverkare att man borde bortse från de kostnader som uppkommit för unionsindustrin på grund av covid-19-nedstängningen vid beräkningen av det icke-skadevållande priset för att fastställa skademarginalen, eftersom dessa kostnader undantagsvis ökade unionsindustrins kostnad per enhet och inte speglar den normala produktionskostnaden för unionstillverkarna.

(147)

Kommissionen bad unionsindustrin att dela upp alla begärda uppgifter i sitt svar på frågeformuläret utifrån de två terminerna under undersökningsperioden, för att se eventuella effekter av covid-19-pandemin på deras uppgifter om försäljning och kostnader. De dubbelkontrollerade uppgifterna visade dock inte på några ytterligare kostnader som orsakats av covid-19-nedstängningen, som skulle motivera den begärda justeringen. Kommissionen avvisade därför detta påstående.

(148)

Euranimi och en icke-närstående importör bestred den högre skademarginal som tillämpades på de indiska exporterande tillverkarna, medan de hade högre försäljningspriser till unionsmarknaden.

(149)

Skademarginalen beräknas på grundval av de produkttyper som sålts av de exporterande tillverkarna. Eftersom produkttyperna mellan tillverkarna kan variera i pris behöver det inte finnas något samband mellan den allmänna nivån på importpriserna och nivån på den skademarginal som beräknats specifikt för varje exporterande tillverkare.

(150)

Resultatet från de reviderade beräkningarna visas i tabellen nedan:

(151)

I avsaknad av ytterligare synpunkter avseende åtgärdernas storlek bekräftade kommissionen de slutsatser som anges i skälen 165–173 i förordningen om provisorisk tull enligt ändringarna i tabellen ovan.

(152)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade Eurofer att kommissionen felaktigt hade dragit slutsatsen att Chromeni inte använde råvaror som var föremål för snedvridningar. Företaget hävdade att det var ”helt klart” att Chromeni förlitar sig på insatsvaror som påverkas av råvarurelaterade snedvridningar, antingen i Indien eller i Indonesien, och att detta därför borde redovisas. Vidare hävdade företaget att kommissionen för detta ändamål borde använda sig av samarbetet i denna undersökning med en påstådd leverantör av varmvalsat rostfritt stål i Indonesien eller av de senaste undersökningsresultaten om råvaror med avseende på denna råvara (14).

(153)

Eurofer hävdade vidare att kommissionens tolkning av artikel 7.2a starkt begränsar möjligheten att hantera effekterna av råvarurelaterade snedvridningar på sektorer i senare led i förädlingskedjan och att den skulle hindra kommissionen från att bedöma effekterna av råvarurelaterade snedvridningar inom en företagsgrupp (såsom Jindal-gruppen). På samma sätt pekade man också på risken för kringgående genom företaget med den lägre tullen (i detta fall antingen i Indien eller i Indonesien) och hävdade därför att kommissionen borde utvidga den högsta tillämpliga tullsatsen till alla företag i gruppen, oavsett tillverkningsland för den berörda produkten.

(154)

Såsom förklaras i skäl 176 i förordningen om provisorisk tull använde Chromeni inte de råvaror som är föremål för den snedvridning som konstaterats i Indien, dvs. skrot av krommalm och rostfritt stål. I samband med införandet av en slutgiltig antidumpningstull är det dessutom inte möjligt att ta itu med ett eventuellt framtida kringgående genom att utvidga den konstaterade antidumpningstullen för en närstående tillverkare till närstående tillverkare i ett annat land. I detta avseende hänvisar kommissionen också till skälen 175–177.

(155)

Eurofers invändningar måste därför avvisas.

(156)

I avsaknad av ytterligare synpunkter avseende detta avsnitt bekräftade kommissionen de slutsatser som anges i skälen 174–178 i förordningen om provisorisk tull.

(157)

Till följd av den ovanstående bedömningen drog kommissionen slutsatsen att det är lämpligt att fastställa storleken på de slutgiltiga tullarna i enlighet med regeln om lägsta tull i artiklarna 7.2 och 9.4 andra stycket i grundförordningen. De slutgiltiga antidumpningstullarna bör således fastställas enligt följande:

(158)

Ingen part invände mot att åtgärderna låg i unionsindustrins intresse. Slutsatserna i skälen 181–183 i förordningen om provisorisk tull bekräftades därmed.

(159)

Efter det preliminära utlämnandet av utgifter hävdade Euranimi och en icke-närstående importör att unionens införande av åtgärder mot Indien och Indonesien skulle leda till en brist på kallvalsade platta produkter av rostfritt stål på unionens marknad eftersom unionstillverkningen skulle vara otillräcklig för att fullt ut tillgodose marknaden och andra inköpskällor är begränsade, framför allt på grund av antidumpningsåtgärder på import från Kina och Taiwan. Enligt parterna kan dessa brister och förseningar i leveranserna redan konstateras på unionens marknad.

(160)

Parterna hävdade att vissa andra potentiella importkällor, nämligen Brasilien, Malaysia och Sydafrika, kontrolleras av unionstillverkarna som äger de företag i dessa länder som tillverkar kallvalsade platta produkter av rostfritt stål. Enligt parterna har detta lett till ett missbruk av skyddet av unionstillverkare och kommer att leda till höga priser på unionens marknad.

(161)

Parterna hävdade vidare att de inte har möjlighet att föra över priserna till sina kunder och att deras lönsamhet därför skulle påverkas negativt.

(162)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter upprepade Euranimi och den icke-närstående importören dessa påståenden.

(163)

Eurofer motsatte sig dessa påståenden och hävdade att den påstådda ökningen av ledtiden beror på förändringar i efterfrågan och störningar i globala leveranskedjor orsakade av covid-19-pandemin, som inte är specifika för leveranskedjan för kallvalsade platta produkter av rostfritt stål. Eurofer förklarade att under normala omständigheter har unionsindustrin tillräcklig kapacitet för att tillgodose nästan 150 % av unionens förbrukning under undersökningsperioden. Dessutom hävdade Eurofer att den prisökning på råvaror som ägde rum efter undersökningsperioden har återspeglat en betydande global ökning av råvarukostnaderna, vilket inte bara påverkar priserna i unionen. Dessutom hävdade Eurofer att kallvalsade platta produkter av rostfritt stål kunde komma från tredjeländer med betydande kapacitet för kallvalsade platta produkter av rostfritt stål som inte har begränsats av skyddsåtgärderna för stål.

(164)

Såsom anges i förordningen om provisorisk tull finns det faktiskt leverantörer av kallvalsade platta produkter av rostfritt stål i andra tredjeländer, varav de största är Taiwan och Sydkorea. Importen från Taiwan har fortfarande kommit in i unionen med relativt låga antidumpningstullar. Sydkorea lyckades under skadeundersökningsperioden öka sin export till unionen både i absoluta och relativa termer. Sydafrika är också fortfarande närvarande på unionsmarknaden trots de europeiska företagens påstådda kontroll över dess tillverkning av kallvalsade platta produkter av rostfritt stål. Dessutom syftar inte de antidumpningsåtgärder som införts mot Indien och Indonesien till att stänga unionsmarknaden för de berörda länderna, utan de syftar till att höja priserna till en skälig nivå.

(165)

Prisökningarna beror normalt på de ökade råvarukostnaderna och observerades också på tredjeländers marknader. Det finns därför inget inslag av missbruk av marknadsskyddet från unionstillverkarnas sida. Med tretton unionstillverkare av den undersökta produkten råder det dessutom stark intern konkurrens på unionsmarknaden.

(166)

De berörda parternas påståenden om att det inte finns någon möjlighet att föra över priserna på sina kunder och att det inte finns någon möjlighet att ersätta importerade produkter kan inte heller bedömas korrekt av kommissionen med tanke på att de berörda parterna inte samarbetade ordentligt i denna undersökning. Till skillnad från de två icke-närstående importörer som avses i skälen 184–193 i förordningen om provisorisk tull, kom de berörda parterna med sina begäranden efter utlämnandet av uppgifter, utan att besvara frågeformuläret. Detta hindrade kommissionen från att göra en mer ingående bedömning genom att kontrollera deras inköps- och försäljningskanaler, typer av produkter som handlades, kostnader och ekonomiska situation.

(167)

På grundval av detta bekräftade kommissionen slutsatsen att verkningarna av ett eventuellt införande av åtgärder för importörerna och användarna inte uppväger de positiva effekterna av åtgärderna för unionsindustrin.

(168)

Eftersom inga andra synpunkter inkommit avseende icke-närstående importörers och användares intresse bekräftades slutsatserna i skälen 184–195 i förordningen om provisorisk tull.

(169)

På grundval av ovanstående och eftersom inga andra synpunkter inkommit bekräftades slutsatserna i skäl 196 i förordningen om provisorisk tull.

(170)

Mot bakgrund av de slutsatser som dragits i fråga om dumpning, skada, orsakssamband samt unionens intresse och i enlighet med artikel 9.4 i grundförordningen bör slutgiltiga antidumpningsåtgärder införas för att förhindra att ytterligare skada orsakas på unionsindustrin på grund av den dumpade importen av den berörda produkten. Av de skäl som anges i avsnitt 6 (och i synnerhet underavsnitt 6.2) i denna förordning, bör antidumpningstullar fastställas i enlighet med regeln om lägsta tull.

(171)

På grundval av ovanstående fastställs nivån på tullarna till följande:

(172)

De individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser som anges i denna förordning har fastställts på grundval av resultaten av denna undersökning. De avspeglar alltså den situation för företagen som konstaterades föreligga enligt undersökningen. Dessa tullsatser är endast tillämpliga på import av den berörda produkten som har sitt ursprung i det berörda landet och har tillverkats av de rättsliga enheter som namnges. Import av den berörda produkten som tillverkats av något annat företag som inte uttryckligen nämns i denna förordnings normativa del, inbegripet enheter som är närstående de uttryckligen nämnda företagen, bör omfattas av den tullsats som är tillämplig på ”alla övriga företag”. De bör inte omfattas av någon av de individuella antidumpningstullsatserna.

(173)

Ett företag får begära att dessa individuella antidumpningstullsatser tillämpas om det senare ändrar företagsnamn. Denna begäran ska ställas till kommissionen (15). Begäran ska innehålla all relevant information för att visa att förändringen inte påverkar företagets rätt att omfattas av den tullsats som är tillämpligt på det. Om ändringen av företagets namn inte påverkar dess rätt att omfattas av den tullsats som är tillämplig på företaget kommer ett meddelande om namnändringen att offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

(174)

För att minimera risken för kringgående på grund av skillnader i tullsatser krävs det särskilda åtgärder för att säkerställa tillämpningen av de individuella antidumpningstullarna. Företagen med individuella antidumpningstullar måste uppvisa en giltig faktura för tullmyndigheterna i medlemsstaterna. Fakturan måste uppfylla de krav som anges i artikel 1.3 i denna förordning. Import som inte åtföljs av en sådan faktura bör omfattas av den antidumpningstull som gäller för ”alla övriga företag”.

(175)

Även om denna faktura är nödvändig för att tullmyndigheterna i medlemsstaterna ska kunna tillämpa de individuella satserna för antidumpningstullen på import är den inte den enda omständighet som tullmyndigheterna ska beakta. Även om en faktura uppvisas som uppfyller samtliga krav i artikel 1.3 i denna förordning, måste medlemsstaternas tullmyndigheter likväl utföra sina sedvanliga kontroller och får, liksom i alla andra fall, begära ytterligare handlingar (transportdokument osv.) för att kunna kontrollera att uppgifterna i deklarationen är riktiga och för att säkerställa att den efterföljande tillämpningen av en lägre tullsats är berättigad, i enlighet med tullrätten.

(176)

Om volymen av exporten från något av de företag som omfattas av de lägre, individuella tullsatserna ökar väsentligt i volym efter införandet av antidumpningsåtgärderna, kan denna volymökning i sig anses utgöra en förändring i handelsmönstret som orsakats av införandet av åtgärder i den mening som avses i artikel 13.1 i grundförordningen. Under sådana omständigheter och förutsatt att villkoren är uppfyllda kan en undersökning om kringgående inledas. Den undersökningen får bland annat omfatta behovet av att avskaffa individuella tullsatser och därmed införa en landsomfattande tull.

(177)

För att säkerställa att antidumpningstullarna genomförs korrekt bör antidumpningstullen för alla övriga företag inte bara gälla de icke-samarbetsvilliga exporterande tillverkarna i denna undersökning, utan även de tillverkare som inte exporterade till unionen under undersökningsperioden.

(178)

Mot bakgrund av de dumpningsmarginaler som konstaterats och nivån för den skada som vållats unionsindustrin, bör de belopp för vilka säkerhet ställts i form av den provisoriska antidumpningstull som införts genom förordningen om provisorisk tull slutgiltigt tas ut.

(179)

Eftersom vissa slutgiltiga tullsatserna är lägre än de preliminära tullsatserna, bör de belopp som har betalats utöver beloppen för den slutgiltiga antidumpningstullen frisläppas.

(180)

Såsom anges i avsnitt 1.2 fastställde kommissionen, efter en begäran från klaganden, att import av den undersökta produkten skulle registreras enligt artikel 14.5 i grundförordningen.

(181)

I undersökningens slutliga skede bedömdes de uppgifter som samlats in mot bakgrund av registreringen. Kommissionen analyserade huruvida kriterierna enligt artikel 10.4 i grundförordningen var uppfyllda för retroaktivt uttag av slutgiltiga tullar.

(182)

Kommissionens analys visade inte någon ytterligare betydande ökning av importen utöver den importnivå som vållat skada under undersökningsperioden enligt artikel 10.4d i grundförordningen. För denna analys jämförde kommissionen de genomsnittliga månatliga importvolymerna för den berörda produkten under undersökningsperioden med de månatliga genomsnittliga importvolymerna under perioden från inledningen av denna undersökning till införandet av de provisoriska åtgärderna och ingen ytterligare ökning kunde konstateras:

(183)

Kommissionen konstaterade därför att ett retroaktivt uttag av de slutgiltiga tullsatserna för den period då importen registrerades inte kunde motiveras i detta fall.

(184)

När ett belopp måste återbetalas till följd av en dom av Europeiska unionens domstol ska enligt artikel 109 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (16) den tillämpliga räntesatsen motsvara den räntesats som Europeiska centralbanken tillämpar på sina huvudsakliga refinansieringstransaktioner, som offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, C-serien, den första kalenderdagen i varje månad.

(185)

Genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2019/159 (17) införde kommissionen en skyddsåtgärd avseende vissa stålprodukter för en period av tre år. Skyddsåtgärden förlängdes till och med den 30 juni 2024 genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2021/1029 (18). Den produkt som översynen gäller är en av de produktkategorier som skyddsåtgärden omfattar. När de tullkvoter som fastställts inom ramen för skyddsåtgärden överskrids skulle följaktligen både tullen över kvoten och antidumpningstullen behöva betalas för samma import. Eftersom sådan kumulation av antidumpningsåtgärder och skyddsåtgärder kan leda till en större inverkan på handeln än önskvärt beslutade kommissionen att förhindra att antidumpningstullen tillämpas samtidigt som tullen över kvoten för den produkt som översynen gäller under den tid som skyddstullen gäller.

(186)

Detta innebär att om den tull över kvoten som avses i artikel 1.6 i förordning (EU) 2019/159 blir tillämplig på den produkt som översynen gäller och överstiger antidumpningstullarna enligt den här förordningen, ska endast den tull över kvoten som avses i artikel 1.6 i förordning (EU) 2019/159 tas ut. Under den period då skyddsåtgärderna och antidumpningstullarna tillämpas samtidigt ska uppbörden av de tullar som införs i enlighet med denna förordning tillfälligt upphöra. Om den tull över kvoten som avses i artikel 1.6 i förordning (EU) 2019/159 blir tillämplig på den produkt som översynen gäller och den fastställs till en nivå som är lägre än nivån på antidumpningstullarna i den här förordningen, ska den tull över kvoten som avses i artikel 1.6 i förordning (EU) 2019/159 tas ut som ett tillägg till skillnaden mellan den tullen och den högre av de antidumpningstullar som införs i enlighet med den här förordningen. Uppbörden av de antidumpningstullar som inte tagits ut bör upphöra tillfälligt.

(187)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats i enlighet med artikel 15.1 i grundförordningen.